Skogsskador i Sverige: vilka är de vanligaste skogsskadorna samt fakta om älgen och dess betydelse för skogsskador, omfattning, mätmetoder och åtgärder

Full text

(1)

C-UPPSATS

KARL DUMKY ANDERS ÅSTRÖM

Skogsskador i Sverige

Vilka är de vanligaste skogsskadorna samt fakta om älgen och dess betydelse för skogsskador – omfattning, mätmetoder och åtgärder

GEOGRAFI C

Institutionen för Tillämpad kemi och geovetenskap Avdelningen för Tillämpad geologi

2005:001 • ISSN: 1402 - 1773 • ISRN: LTU - CUPP - - 05/1 - - SE

(2)

FÖRORD

Tack till Heine Krekula och övrig personal på Skogsvårdsstyrelsen i Luleå

(3)

Sammanfattning

Skogen är en förnyelsebar naturresurs om den sköts på rätt sätt.

Väsentligast för ett hållbart skogsbruk är att avverkningen är i balans med återväxten. Detta innebär att det endast finns en begränsad mängd virke för skogsindustrin att tillgå. För att den avverkade skogen skall hålla så hög kvalitet som möjligt är det viktigt att den växande skogen inte skadas. Den växande ungskogen påverkas inte bara av skogsskötselåtgärder i olika

varianter, utan även av mer svårpåverkade faktorer som exempelvis klimatförändringar och miljö, svamp-, insekts- och viltangrepp.

I denna uppsats redogörs för de vanligaste skogsskadorna i Sverige. Skogsskadorna varierar naturligtvis beroende på det geografiska läget. I södra Sverige dominerar gran och lövskogar och i de norra delarna är det en majoritet av tallskogar.

Skogsskadorna indelas i olika kategorier beroende på vad som orsakar åverkan på trädet.

Svamp och insektangrepp angrepp är mycket vanliga åkommor hos den svenska skogen men även påverkan av klimat och luftföroreningar tenderar att öka i omfattning, dock inte i den omfattning som tidigare förutspåddes i början på 1990-talet. Detta tack vare en bättre förståelse i många länder för miljöföroreningar och dess effekter på naturmiljön.

Även de skogslevade däggdjuren åstadkommer skador på skogen och då främst i form av olika typer av betesskador.

Vi människor kan ge upphov till skogsskador och då vanligast i form av körskador i samband med framförande av olika typer av motorfordon.

Eftersom älgen orsakar de största skadorna görs även en grundligare fördjupning om älg och

älgskadad ungskog. För att få en riktig bild av den svenska älgen gör vi även en historisk

tillbakablick av älgstammens uppkomst och tillväxt sedan den senaste istiden. Älgens

betydelse för många olika grupper i samhället samt vilken betydelse älgen har ur ekonomisk

synvinkel behandlas i uppsatsen. För att förstå och kunna motverka älgens betning av

ungskogen är det också av stor betydelse att äga kunskaper om älgen fortplantning,

beteendemöster och biotopval.

(4)

förebyggs.

Den myndighet i Sverige som har regeringens uppdrag att fungera som en opartisk instans för att kontrollera och garantera den svenska skogens framtid är Skogsvårdsstyrelsen.

Med avseende på älgskador har Skogsvårdsstyrelsen utarbetat en mall för att mäta och

jämföra omfattningen av älgskadorna. Denna mätmetod kallas för älgbetesinventering (ÄBIN) och utförs sedan ett par år tillbaka av Skogsvårdsstyrelsen i alla svenska län. Resultatet av ÄBIN är en sedan viktig information när respektive länsstyrelse tilldelar bland annat älgavskjutning samt statlig ersättning till skogsägare för skadad skog.

Uppsatsen avslutas med diskussion och slutsatser om de resultat vi erhållit. Här presenteras

resultat på frågeställningarna samt egna åsikter i ämnet.

(5)

Innehåll

1 INLEDNING 1

1.1 Syfte och frågeställningar 2

1.2 Avgränsningar 2

1.3 Metod och materialval 2

1.4 Teoretisk anknytning och källgranskning 2

1.5 Disposition 2

2 TEORETISK ANKNYTNING 4

2.1 Skogsskador 4

2.1.1 Svamp 4

2.1.1.1 Törskatesvamp (tjärgadd) 4

2.1.1.2 Barrträdskräfta 5

2.1.1.3 Blårost 5

2.1.1.4 Filtsvamp 5

2.1.1.5 Honungsskivlingar 6

2.1.1.6 Knäckesjuka 6

2.1.1.7 Gremmeniella 6

2.1.2 Klimat och luftföroreningar 7

2.1.2.1 Frosttorka 7

2.1.2.2 Hagel 8

2.1.2.3 Sommartorka 8

2.1.2.4 Syrebrist/tjältorka 8

2.1.2.5 Tjälskada 8

2.1.2.6 Uppfrysning 9

2.1.2.7 Marknära ozon 9

2.1.2.8 Kvävebrist 9

2.1.2.9 Kväveöverskott 9

2.1.2.10 Saltskador 10

2.1.3 Insekter 10

2.1.3.1 Hartsgallvecklare 10

2.1.3.2 Lilla tallstekeln 10

2.1.3.3 Mindre märgborre 10

2.1.3.4 Randig vedborre 11

2.1.3.5 Snytbagge 11

2.1.3.6 Tallbock 11

2.1.4 Däggdjur och fåglar 11

2.1.4.1 Tjäder 12

2.1.4.2 Skogssork 12

2.1.5 Övrigt, inkl. skador från maskiner och människor 12 2.2 Historisk tillbakablick på älgstammens utveckling 12 2.3 Aktuell forskning om älgskador 13

2.3.1 Skogforsk 13

2.3.2 Skogsvårdstyrelsens älgpolicy 15

(6)

2.4.1 Fysisk beskrivning 17

2.4.2 Fortplantning 17

2.4.3 Biotopval 18

3 ÄLGBETESINVENTERING - ÄBIN 19

3.1 Förberedande planering 19

3.1.1 Tidpunkt för inventering 19

3.1.2 Områdesbestämning 19

3.2 Genomförande i fält 20

3.2.1 Inledande arbete på området 20

3.2.2 Skadenotering 21

3.2.2.1 Toppskottsbetning 21

3.2.2.2 Stambrott 22

3.2.2.3 Barkskada 22

3.2.2.4 Samlad betningsgrad 23

3.2.3 Sammanställning 23

3.3 Efterbehandling av insamlade data 23

4 EGEN FÄLTUNDERSÖKNING 26

4.1 Planering 26

4.1.1 Val av område 26

4.1.2 Material 26

4.2 Genomförande 26

4.3 Resultat 27

4.4 Analys 27

5 DISKUSSION 28

6 SLUTSATSER 32

6.1 Svar på frågeställningarna 32

6.1.1 Vilka är skadorna och hur omfattande är dessa? 32

6.1.2 Hur kan skadorna minskas? 33

6.1.3 Hur mäts skogsskador? 34

6.1.4 Vilka följder får skadorna? 34

6.2 Övriga erfarenheter och iakttagelser 34

7 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 35

(7)

Bildförteckning

Bild 1 Gremminella ... 7

Bild 2 Snytbagge ... 11

Bild 3 ÄBIN Beståndsskiss ... 21

Bild 4 Toppskottsbetning ... 22

Bild 5 Stambrott ... 22

Bild 6 Barkgnag ... 23

Bild 7 Resultat ÄBIN 2004 ... 24

Bild 8 Antal fällda älgar i Norrbotten 1955-2003 ... 30

Bild 9 Summa färska älgskador på tall huvudstammar regionvis i Norrbottens län... 33

Tabellförteckning Tabell 1 Stegtabell... 20

Tabell 2 Betningsgrad ... 23

Bilagor

Bilaga 1, ÄBIN 2004.

Bilaga 2, Fältblankett lokal ÄBIN.

Bilaga 3 Sammanställningsblankett lokal ÄBIN

Bilaga 4, Resultatblankett lokal ÄBIN.

(8)

Skogen berör oss. Skogen angår oss.

I andra länder är det få saker som förknippas så mycket med Sverige som våra stora skogar, vidsträckta fjäll och många sjöar. En betydande andel av Sveriges landareal består av skogsmark, myr, berg eller fjäll.

Skogen är en av våra viktigaste naturresurser med många olika värden och av stor betydelse för oss som bor i Sverige. Skogen är en förnyelsebar naturresurs som formar vårt landskap och utgör grunden för den betydelsefulla skogsindustrin. Förutom det ekonomiska

virkesavkastningsvärdet är skogen en upplevelse och därigenom en källa för rekreation och turism.

Genom den unika allemansrätten har vi alla tillgång till skogen och därför finns det många olika åsikter om hur vi på bästa skall utnyttja vår svenska skogsresurs och hur vi skall vårda den på bästa sätt.

I Sverige är åtskilliga människor direkt eller indirekt sysselsatta i skogsnäringen. Detta gör skogsnäringen till en av landets mest betydelsefulla ekonomiska sektorer med ett kalkylerat produktionsvärde på flera miljarder kronor.

Skogen är även den näring som ger oss våra största exportinkomster.

Skogen är även hemvist för många växter och djur och den biologiska mångfalden är en viktig förutsättning för en hållbar utveckling.

Skogen är viktig för rent vatten och ren luft. Dessutom är skogen tillsammans med gräsmark vårt mest effektiva markskydd mot erosion och för en god vattenhushållning. Den är en viktig kolfälla, då den binder luftens koldioxid och minskar växthuseffekten. Skogen har ett positivt inflytande på hela jordens livsmiljö.

Denna C-uppsats är det avslutande momentet i geografiutbildningen för blivande

gymnasielärare vid Luleå Tekniska Universitet.

(9)

2 1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att ge svar på följande frågeställningar:

Vilka är skogsskadorna och hur omfattande är dessa?

Hur kan skogsskadorna minskas?

Hur mäts skogsskador?

Vilka följder får skogsskadorna?

1.2 Avgränsningar

För att skapa ett hanterbart och överskådligt material kommer fokus i denna uppsats att ligga på vilka de olika skogsskadorna är, och på de skador som älgen orsakar ungskog av tall och då främst i Norrbotten och Västerbottens län.

1.3 Metod och materialval

Uppsatsen innehåller dels en grundläggande litteraturstudie av skogsskador utifrån vetenskapligt material främst från Skogsvårdsstyrelsen (SVS), Skogforsk och Sveriges lantbruksuniversitet, (SLU), dels en fördjupning i den fysiska mätmetoden ÄBIN (älgbetesinventering) samt en praktisk fältundersökning.

1.4 Teoretisk anknytning och källgranskning

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten har tillhandahållit en stor mängd material och information beträffande skogsskador, inventeringsmetoder, kartor, GPS-punkter, kontaktpersoner hos andra berörda parter och en stor mängd annan aktuell information . Skogsvårdsstyrelsen fungerar som en opartisk instans mellan olika intressegrupper som skogsägare,

skogsindustrin, jägareförbundet, naturvårdsverket, regeringen med flera.

1.5 Disposition

Denna C-uppsats inleds med en teoretisk inblick i ämnet i kapitel 2.

Kapitel 2.1 behandlar allmänt olika typer av skogsskador.

(10)

I kapitel 2.3 presenteras den aktuella forskning vi tagit del av.

Kapitel 2.4 beskriver fakta om älgen.

Kapitel 3 beskriver hur en älgbetesinventering planeras och genomförs.

I kapitel 4 redovisar vi en egen planerad och genomförd fältstudie av älgskador. Denna

fältundersökning jämförs sedan med resultat från skogsvårdsstyrelsens egen fältundersökning.

I kapitel 5 och 6 presenteras vi svar på frågeställningarna samt en analys. Här presenterar vi

även övriga nämnvärda erfarenheter och iakttagelser som vi anser är av betydelser för en

vidare diskussion.

(11)

4 2 TEORETISK ANKNYTNING

För att få en opartisk inblick i detta ämnesområde har vi valt att kontakta Skogsvårdsstyrelsen i Luleå för att få tillgång till erforderligt teoretiskt material. Detta för att inte undersökta fakta skall vara vinklade till fördel för intressenter som t.ex. skogsägare, jägare eller

miljöaktivister.

2.1 Skogsskador

Den svenska skogen utsätts dagligen för olika former av skadeangrepp av olika stor betydelse för skogsindustrin. I Norrbotten idag har vi stora angrepp av törskatesvamp som kan leda till att tusentals hektar skog dör eller tvingas avverkas i förtid (Skogs EKO, 2004). Den nu allt mer utbredda markförsurningen leder så småningom till skogsdöd, vilket har drabbat framförallt sydvästra Sverige pga. utsläpp från industrier på kontinenten. Den viktigaste enskilda faktorn i fråga om skogsskador är troligtvis människan själv genom våra allt för stora utsläpp av giftiga ämnen från industrier och dyl.

2.1.1 Svamp

Det finns en mängd olika svampar som angriper och skadar skog. Nedan följer en kort beskrivning av ett antal svampar som angriper bl.a. tall i norra delarna av Sverige.

2.1.1.1 Törskatesvamp (tjärgadd)

Törskatesvamp förekommer i hela Sverige i en eller två arter. Svenska forskare anser att det finns två arter, men nya rön från Finland visar på en art i flera olika former. Trädet smittas genom barren eller den gröna skottvävnaden i årsskottet. Under försommaren 3-7 år efter det att trädet smittats bildas gulaktiga blåsor med sporer på trädets grenar och/eller stam.

Infektionen sprider sig sedan snabbt och kan på sikt döda trädet. Varje år beräknas en förlust på ca 0,5 miljoner skogskubikmeter pga. törskatesvampen. I Norrbotten har det i år

uppmärksammats stora angrepp i bestånd av tall planterad från 50-talet och framåt. Håkan Önneholm, Skogsvårdsstyrelsen (SVS) bedömer att flera tusen hektar i varje kommun kan vara drabbade av törskateangrepp. En av anledningarna till dessa angrepp kan vara

användandet av dåligt frö. Trädens motståndskraft mot törskateangrepp är genetiskt betingad

(12)

detta leder till nedsatt motståndskraft för trädet (Skogs Eko, 2004).

2.1.1.2 Barrträdskräfta

Barrträdskräfta förekommer i hela landet och angriper ofta barrträd i samband med stamkvistning. Symtomen på angreppet visar sig genom att snittytorna ser ut att vara förkolnade på grund av den blånad som svampen orsakar. Även barken spricker upp och ett kådflöde kan uppträda i anslutning till snittytorna. Inom ett år har trädet fått små svarta fruktkroppar på det angripna stället. Infektionen som svampen orsakar kan pågå i flera år.

Svampen dödar den inre barken (basten) både vertikalt och horisontellt. Om skadan sprider sig runt hela grenvarvet dör trädet. Den kanadensiska contorta-tallen dör ofta inom ett år efter det att den blivit angripen. Träd som stamkvistas under vinterhalvåret drabbas i större

utsträckning än andra träd på grund av att snittytorna inte täcks av ett skyddande lager med kåda. Angreppen av barrträdskräfta leder ofta till allvarliga kvalitetsnedsättningar på trädet (SLU, 2004).

2.1.1.3 Blårost

Blårost förekommer i hela landet. Angreppen sker främst i tallföryngringar. Infektionen av tallbarren börjar på hösten som små bruna fläckar på barren. På våren utvecklas vita blåsor som när de spricker upp innehåller sporer. Svampen är en s.k. värdväxlare och förekommer ofta på nedlagd åkermark där det finns gott om hästhov och kovall. För den skogliga betydelsen innebär blårost ingen större skada (SLU, 2004).

2.1.1.4 Filtsvamp

Filtsvamp förekommer främst i norra delarna av Sverige och angriper barrträd. Efter det att snön smält undan syns ett brunsvart mycel på ytan av de grenar som legat under snön.

Mycelet väver samman grenarna och dödar dem. Små svarta fruktkroppar växer ut från barrens yta. Svampen sprids under snön genom mycelspridning och sporinfektioner.

Förutsättningen för angrepp är ett tjockt snötäcke (SLU, 2004).

(13)

6 2.1.1.5 Honungsskivlingar

Honungsskivlingar förekommer i hela landet. Tall, gran och contorta angrips och dödas, ofta i yngre bestånd. Honungsskivlingar angriper rotsystemet, så det är svårt att upptäcka skadorna i tid. När svampen har brett ut sig i rotsystemet och upp genom trädets stam kan den tunna vita myceltråden ses om barken avlägsnas från trädets stam. Efter det att trädet dött utvecklas de mycket karakteristiska mycelsträngarna, s.k. rhizomorfer. Skadorna som svampen orsakar trädets rotsystem ses i trädets krona, som ändrar färg till gulgrön. Trädets sista årsskott visar en tydligt reducerad tillväxt. Om det finns spridda döda träd i beståndet kan det vara en indikator på att beståndet är angripet av honungsskivling. Honungsskivlingarna lever på död ved i marken och kan således spridas från en stubbe till ett levande träd med hjälp av sporer och/eller rhizomorferna. I Sverige finns det minst fyra olika arter av honungsskivling, men de är mycket svåra att skilja åt. För att ett träd ska angripas måste det lida av en sorts stress, t ex.

torkstress. Honungsskivlingen kan orsaka avsevärd skogsdöd både bland gran och tall (SLU, 2004).

2.1.1.6 Knäckesjuka

Knäckesjuka förekommer i hela landet. Svampen är en s.k. värdväxlare, vilket innebär att den växlar mellan tall och asp. Den angriper yngre tallar. Årsskotten på tallen angrips och en sporbildning sker. Sporbildningen som är kortvarig efterlämnar ett sår på tallens årsskott.

Såret orsakar en svaghet i skottet som kan knäckas eller brytas. Sporerna utvecklas på aspens löv under sommaren och övervintrar där för att spridas på våren till tallungskog. För att sporerna skall kunna spridas till tall måste det finnas asp i närheten. En fuktig väderlek gynnar infektion av knäckesjukan. Ur skoglig synpunkt kan svåra angrepp orsaka

kvalitetsnedsättningar på tallvirket, och därför bör man hugga ner asp i anslutning till tallföryngringar (SLU, 2004).

2.1.1.7 Gremmeniella

Gremmeniella är en svampsjukdom som angriper årsskotten på barrträd, och angreppet kan

medföra att trädet dör, bild 1. På tall orsakar svampen gren- och knopptorka. Träd i alla

åldersklasser angrips, men det är främst träd på marker med hög bonitet som drabbas och då

framförallt f.d. åkermark. På plantskolor hör gremmeniellan till en av de värsta skadegörarna

bland tall- plant Orsakerna till varför gremmeniellaangreppen ökar är inte helt klargjorda men

vädret spelar en stor roll. Planterad tall (lägre motståndskraft) och tall på fel mark kan vara en

(14)

(Skogsfakta, 1992).

Bild 1 Gremminella

Bilden visar hur gremminellan har angripit en ung tallplanta.

2.1.2 Klimat och luftföroreningar

Skador på skog som uppstår pga. vädret kan vara svåra att förebygga och nästan omöjliga att förutsäga. Luftföroreningar och andra för skogen skadliga ämnen går det att göra något åt bl.a. genom minskade utsläpp och ett större miljötänkande.

2.1.2.1 Frosttorka

Frosttorka förekommer på platser där träd exponeras för solljus under senvinter eller vår. Det är framförallt yngre träd och plantor som är utsatta för frosttorka. Barren på de drabbade träden blir bruna men knoppar och kvistar klarar sig oftast. I mycket svåra fall dödas unga plantor. Orsaken till frosttorka är att trädet luras av den varma vårsolen och börjar transpirera (barren). Eftersom marken är tjälad kommer det inget vatten upp till barren som torkar och dör. Temperaturväxlingarna på våren kan vara mycket stora vilket också leder till frosttorka.

För den skogliga betydelsen leder frosttorka till mindre produktionsbortfall och skogsdöd

inom begränsade områden (Skogforsk, 2004).

(15)

8 2.1.2.2 Hagel

Hagel (snö) förekommer på vindexponerade områden. Unga skott och barr kan skadas av hagel vilket kan leda till kommande svampangrepp. Skador som orsakats av hagel har ingen större betydelse sett ur ett skogligt perspektiv pga. den ringa förekomsten (SLU, 2004).

2.1.2.3 Sommartorka

Sommartorka förekommer på torrmark, men även på marker med fluktuerande grundvatten.

Det är främst gran och björk som drabbas, men även tall på s.k. hällmarker. När ett träd har utsatts för sommartorka får det bruna barr i slutet av sommaren och en onormalt stor

barrfällning som leder till kronutglesning. På unga träd kan torkan leda till att årsskotten dör.

Sommartorkan beror på dålig vattentillgång för trädet som är tvunget att minska sin barrmassa för att klara sig. Sommartorkan leder till försämrad tillväxt och underlättar för angrepp av svamp och insekter, och träden är även mottagligare för luftföroreningar (SLU, 2004).

2.1.2.4 Syrebrist/tjältorka

Syrebrist/tjältorka beror på att trädets rötter tidvis utsätts för syrebrist pga. högt grundvatten eller tjäle i marken. De skadade träden kan återfinnas i hela beståndet men framförallt i de lägre partierna. Trädets barr blir bruna och årsskotten korta. Om barrförlusten är omfattande leder det till att trädet dör före eller efter skottskjutning. Hos tall kan syrebrist uppstå i samband med mycket stränga vintrar då tjälen inte går ur marken och

vattenupptagningsförmågan inte fungerar. Syrebrist under flera år kan leda till söndertrasade bestånd med ett stort produktionsbortfall som följd (SLU, 2004).

2.1.2.5 Tjälskada

Tjälskada uppstår vid långvarig kyla i samband med ett tunt snötäcke. Hela trädet eller delar

av kronan dör på våren eller en bit in på sommaren. Tjälskada och syrebrist har samma

effekter på trädet, dvs. bägge kan leda till skogsdöd (SLU, 2004).

(16)

Uppfrysning drabbar nyplanterade plantor på finjordsrika och vattenrika marker. Plantorna trycks upp ur jorden och rotklumpen exponeras för solljus och torkar. Detta sker när markytan och finjorden fryser samtidigt tack vare kapillärkrafter som transporterar upp vatten till

markytan. Is bildas i marken och skjuter upp den ännu inte rotade plantan. På

uppfrysningsmarker kan detta fenomen leda till stora skador på det planterade beståndet (Skogforsk, 2004).

2.1.2.7 Marknära ozon

Marknära ozon bildas då kväveoxider och kolväten reagerar med luftens syre under inverkan av starkt solljus. I delar av södra Sverige under vår och försommar (högtryck) förekommer det höga halter av det marknära ozonet pga. att kväveoxider och kolväten transporteras till Sverige från Storbritannien och Centraleuropa. Det marknära ozonet sänker framförallt hastigheten på fotosyntesen hos träden, men ger ibland även upphov till missfärgningar på barren. Förutom den minskade fotosyntesen vet man idag mycket lite om det marknära ozonet har några ytterligare effekter (Forskning, 2004).

2.1.2.8 Kvävebrist

Kvävebrist är vanligare förekommande i norra Sverige pga. markens beskaffenhet och

”bristen” på kvävetillförsel från luftföroreningar. Det är den långsamma nedbrytningen och konkurrens av bl.a. ljung som kan leda till kvävebrist hos träden. Trädens barr skiftar färg från grönt till en gulaktig färg. Vid kraftig kvävebrist blir barren kortare, träden förlorar barr och får färre grenar. Kvävebristen är vanlig framför allt hos gran men kan även uppträda i tallbestånd. Det är de unga träden som drabbas hårdast. Kvävebristen leder till en minskad volymtillväxt ovan jord (SLU, 2004).

2.1.2.9 Kväveöverskott

Kväveöverskott förekommer framförallt i sydvästra Sverige i områden med hög

kvävedeposition, i närhet av större vägar eller stallgödslade åkermarker. Kväveöverskottet

orsakar en näringsobalans på de marker som inte kan leverera andra näringsämnen i lika stor

mängd. Träd som är utsatta för ett kväveöverskott får för lång vegetationsperiod och hinner

(17)

10 inte invintra i tid, dessutom utvecklas trädets krona mer än rotsystemet. Trädens känslighet mot angrepp av olika insekter och svampar ökar, de blåser även lättare omkull (SLU, 2004).

2.1.2.10 Saltskador

Saltskador förekommer på västkusten och drabbar i första hand gran eftersom tallen är betydligt salttåligare. Skadorna uppträder oftast i anslutning till havet men kan uppträda långt in i landet. Granens barr får en rödbrun missfärgning, till största del på den sida som är mot havet. Barr som har blivit stark skadade faller så småningom av vilket leder till barrförlust.

Kraftig barrförlust ger en dålig tillväxt, vilket missgynnar skogsbruket (SLU, 2004).

2.1.3 Insekter

Skador på skog (levande) och virke går att förebygga bl.a. genom rätt virkeshantering sommartid.

2.1.3.1 Hartsgallvecklare

Hartsgallvecklare finns i hela landet och angriper främst unga tallar. Fjärilen lägger sina ägg i skotten på tallen där larverna sedan utvecklas och äter av skottet. Angreppet kan leda till att skottet dör, vilket innebär att en sidokvist tar över och det blir en krok på stammen (SLU, 2004).

2.1.3.2 Lilla tallstekeln

Lilla tallstekeln uppträder i hela landet, men det är bara i delar av Norrland och Dalarna som större skador inträffar. Angreppen sker på tallungskog vilket kan leda till omfattande

skogsdöd. Det är främst plantskog på höjdlägen över 400 m.ö.h. som angrips. För skogsbruket kan angrepp leda till att större arealer måste planteras om (SLU, 2004).

2.1.3.3 Mindre märgborre

Mindre märgborre förekommer i nästan hela landet. Angriper tallskott som vissnar och faller

av. Angreppen på tall medför nedsatt tillväxt med förluster för skogsindustrin som följd

(SLU, 2004).

(18)

Randig vedborre uppträder i barrskog över hela landet och räknas till de allvarligaste tekniska skadegörarna på sågtimmer av tall och gran. Förlusterna kan bli stora för lokala sågverk (SLU, 2004).

2.1.3.5 Snytbagge

Snytbagge går att finna i hela landet. Den angriper gran och tallplant vilket kan leda till plantdöd, bild 2. De södra delarna av landet har än högre skadefrekvens än Norrland.

Angreppen på planteringar leder ofta till omplantering, vilket är en ekonomisk förlust för skogsägaren (SLU, 2004).

Bild 2 Snytbagge

Bilden visar en snytbagge som angriper en tallplanta

2.1.3.6 Tallbock

Tallbock förekommer i hela landet men är vanligare i de norra delarna. Tallbocken räknades tidigare som en viktig teknisk skadegörare på sågtimmer, men med dagens virkeshantering är det ej något större problem. Mindre sågverk som har timmer liggande över sommaren kan drabbas av angrepp (SLU, 2004).

2.1.4 Däggdjur och fåglar

Skador från däggdjur kan i vissa fall vara svåra att undvika, framförallt angrepp av sork och

andra gnagare. Betesskador från älg kan inte helt undvikas, men förebyggas.

(19)

12 2.1.4.1 Tjäder

Tjäder förekommer i huvuddelen av landet. Tallbarr är tjäderns huvudsakliga vinterföda. Det är oftast äldre skog eller gallringsskog som betas, men även tallföryngringar kan bli drabbade under vårvintern när topparna sticker upp ovan snötäcket. Tjäderns betning av äldre skog saknar skoglig betydelse. Tjäderns betning av tallföryngringar kan lokalt vålla stora skador med ökade kostnader och nedsatt produktion som följd (SLU, 2004).

2.1.4.2 Skogssork

Skogssork finns i hela landet men det är främst i de norra delarna som den vållar skada genom skottbetning och barkgnag på tall, gran och contortatall. Sedan 70-talet har sorken minskat och därmed skadorna som är av ringa betydelse vid låga populationstätheter (SLU, 2004).

2.1.5 Övrigt, inkl. skador från maskiner och människor

De skador som orsakas av luftföroreningar och andra miljöfarliga ämnen är orsakade av människan. Körskador i t.ex. gallringsbestånd är nästan ofrånkomliga trots att utvecklingen på maskinsidan har gått framåt. Vid vägbyggen skadas trädens rötter vilket kan leda till angrepp av bl.a. svamp.

2.2 Historisk tillbakablick på älgstammens utveckling

Älgen tillhör de tidigt invandrade djurarterna efter inlandsisens avsmältning för nio-tiotusen år sedan i Sverige. Fynd på äldre boplatser visar att älgen var ett betydelsefullt vilt för de tidiga jägar- och fångstsamhällena (Ekman m.fl., 1992). I Glösa, Jämtland, och i Nämforsen, Ångermanland, finns en mängd hällristningar som visar på älgens betydelse för dåtidens människor. Älgen och jakten på älg har även i våra dagar en stor betydelse för flera hundra tusen jägare. Älgjakten innebär inte bara kött till den enskilde individens frysbox utan en chans till gemenskap och rekreation. Älgen har även ett stort ekonomiskt värde för skogsbolag och enskilda markägare.

Redan 1557 fick Sverige de första lagarna/reglerna rörande älgen och jakten på älg. Älgen

blev kronans vilt och fick ej jagas av allmogen. Dessa förbud och regler ledde till att

älgstammen överlevde men ökningen gick mycket sakta pga. tjuvjakt och brist på föda i

(20)

1789 tilläts allmogen att jaga älg vilket var en katastrof för en redan tynande population av älg. Efter århundraden av jaktförbud började nu en urskillningslös jakt, alla tider på året. Det var hovjägmästare Herman Falk som efter uppvaktningar vid hovet fick till stånd ett

älgjaktsförbud under vintern (Ekman m.fl., 1992).

Mot slutet av 1800-talet var den svenska vargstammen kraftigt reducerad och jakten på älg var inte lika hänsynslös som tidigare. Konkurrensen från betande tamboskap hade också minskat. Detta ledde till att älgpopulationen ökade för att sedan åter kollapsa genom en allt för hög avskjutning. Jaktförbud vintertid samt mycket reglerade jakttider ledde till att den svenska älgpopulationen återhämtade sig. (Ekman m.fl., 1992).

Det moderna skogsbruket med sitt hyggesbruk har lett till en nästan explosionsartad ökning av älgen i Sverige. Älgpopulationens ökning beror på den stora tillgången på föda som det moderna skogsbruket tillhandahåller genom skapandet av s.k. kalytor där lövsly, örter och gräs växer. Det moderna skogsbruket skapar möjligheter för en stor älgpopulation, samtidigt som detta leder till en konflikt mellan älgen och skogsbolagen. Den ökade älgpopulationen har lett till omfattande betesskador på framförallt tallungskogar i olika delar av Sverige.

2.3 Aktuell forskning om älgskador

Eftersom älgen och de skador den orsakar på tallungskogar är av stort ekonomiskt intresse för såväl skogsbolag som enskilda markägare har det gjorts omfattande forskning om älg och betesskador på tallungskog. Nedan följer en presentation av de senaste rönen om älg- och betesskador från Skogforsk samt skogsvårdsstyrelsens älgpolicy.

2.3.1 Skogforsk

”Det finns ett samband mellan älgtäthet och skador i tallungskogarna, men sambandet är komplext och beror på många olika faktorer”. ”Det finns inga belägg för att en älganpassad skogsskötsel kan minska skadorna om älgtätheten är för hög” (Lavsund, S, 2003). Dessa citat visar på några resultat från en sammanställning av de kunskaper som finns om älg och

älgskador på skog. Studien baseras på nordisk forskningslitteratur.

(21)

14 Älgens betning av tallungskog ger glesa bestånd, sjunkande tillväxt och tekniska skador på många träd. De tallungskogar som klarar sig bäst är jämna och välslutna bestånd där varje träd har kunnat utvecklas relativt fritt från konkurrens. Bestånd av sådan karaktär ger kraftigare skott, en större barrmassevolym som tål älgbetning bättre, grövre toppskott och högre diametertillväxt som snabbt ger träd som älgen inte kan bryta ned (Lavsund, S, 2003).

I Sverige ökade den årliga slutavverkningsarealen från 50-talet för att nå en topp i mitten av 70-talet. Denna ökning gav älgen de förutsättningar som behövdes för att den skulle öka i antal samtidigt som jakten på älg reglerades och jakttider infördes. I början av 80-talet nådde älgstammen sin högsta nivå hittills. Efter 80-talet har älgstammen minskat, men det har även den slutavverkade arealen gjort. Sverige har idag lika många älgar per hektar hygge och ungskog som på 80-talet. Därför har inte älgskadorna minskat i takt med en sjunkande älgstam (Lavsund, S, 2003).

Enligt forskningsresultaten finns det inget entydigt samband mellan älgtätheten och skogskadorna. Sett över hela Sverige finns det ett svagt samband mellan älgtäthet och betesskador. I den stora skalan betyder troligtvis skogens egenskaper (läge, sammansättning, ålder osv.) mer. På lokal nivå finns ett samband mellan älgtäthet och betesskador, men sambandet är inte särskilt starkt (Lavsund, S, 2003).

För älgen är tallen den överlägset viktigaste vinterfödan och det är på vintern som de flesta skadorna på ungskogen uppstår. Älgen betar tallen på fem olika sätt som går att urskilja:

1. Sidoskottsbete 2. Toppskottsbete 3. Stambrott 4. Barkgnag

5. Försommarbetning

Alla typerna av betning kan ge produktionsförluster men det är de tekniska skadorna (2-4)

som är de allvarligaste för sågverksindustrin. Älgen betar alla plantor, från nysatta till vuxna

träd. Betningen av tall når sin kulmen när ungskogen har en höjd av 1,5 – 3,5 m. Nedbrytning

av tall förekommer tills träden är för grova för att brytas ner. I Norrbotten kan tallar betas till

en ålder av ca 50 år pga. den långsamma tillväxten (Lavsund, S, 2003).

(22)

skadeförekomsterna så olika? Beståndets storlek spelar in. Små bestånd (0,5 ha och mindre) har mer älgskador än de större bestånden. I ett område där det finns gott om tallungskog bidrar det till att minska skador på enskilda bestånd. Finns det däremot lite tallungskog kan de enskilda skadorna bli omfattande. Bonitet, trädslagsblandning och stamtäthet avgör om

beståndet riskerar att bli drabbat av älgskador. Älgen föredrar marker med hög bonitet.

Tallföryngringar som endast består av tall har lägre andel skador än de bestånd där inslag av löv och gran är stora/större. Täta, jämna bestånd har mindre skador än ojämna och luckiga bestånd. De bestånd av tallungskog som klarar sig bäst är de jämna och täta

självföryngringarna (Lavsund, S, 2003).

Att helt undvika älgskador är i praktiken nästan omöjligt men det finns vissa åtgärder som minskar risken för älgbetesskador. Följande anvisningar angående tall och tallbestånd är hämtade från Skogsvårdsstyrelsen och Skogforsk.

1. Undvik små tallbestånd.

2. Självföryngra tall på lämpliga marker, fel mark kan ge stora betesskador.

3. Minska konkurrensen från andra trädslag, särskilt björk.

4. Enkelställ plantan tidigt (1 m) och röj enligt normal rutin.

5. Det finns inga data som bevisar att älgen fungerar som lövröjare utan att skada tallen.

6. Befrämja snabb tillväxt.

7. Att skjuta upp röjningen har inte visat sig vara till någon fördel.

Om skogsägaren följer dessa råd har hon/han minskat risken för älgbetning/älgskador.

2.3.2 Skogsvårdstyrelsens älgpolicy

I samråd ansvarar markägare och jägare för älgvården. Älgstammen skall vara i balans med fodertillgången vintertid. Beteskänsliga trädslag som rönn, sälg och asp skall naturligt kunna utvecklas till trädformiga individer. Den biologiska mångfalden skall bevaras.

Betesskador av älg måste hållas på acceptabel nivå för bevarande av värdefull

virkesproduktion. Jakttiden på älg bör vara så lång som möjligt och den får inte vara en

begränsning för produktionsanpassad avskjutning. Älgtilldelningen måste differentieras efter

markernas älgbärande förmåga. Avskjutning skall vara grundad på älgtillgång, stammens

sammansättning, betestryck och vandringar. Bättre beslutsunderlag, dvs. ökad kunskap om

älgpopulationen och skogstillståndet är nödvändigt för att få bättre dialog i älgfrågor.

(23)

16

Samverkan över större områden är nödvändig för god skötsel av en i många fall gemensam

älgstam. Det är vinterstammen av älg som skadar ungskogen och som föder kalvarna till

sommaren. God jaktetik skall gälla vid all jakt (ÄBIN, 2004).

(24)

2.4 Älgen

Älgen, ofta kallad djurens konung, har tillhört den svenska faunan i ca 10 000 år. Ett ståtligt djur som berör, upprör, skapar debatt och motsättningar. För många jägare är älgjakten årets höjdpunkt och ett mycket viktigt socialt evenemang. Älgen betingar ett stort ekonomiskt värde både som levande och död. Förhoppningsvis kommer älgen även i framtiden att vara en del av den Norrbottniska faunan.

2.4.1 Fysisk beskrivning

Älgen, Alecs alecs (L), är vårt lands största landlevande däggdjur (Schmitz, 1981). Älgen tillhör familjen hjortdjur (Cervidae) vilket innebär att älgen äter växter, idisslar, har klövar och horn som fälls årligen. Älgen kan nå en höjd på över två meter vid manken och en vikt på ett ton. I Sverige finns generellt de största älgarna i de norra delarna av landet, t.ex. i Sareks nationalpark. Hondjuren är oftast mindre än handjuren och de bär ej horn. Älgens horn delas in i två typer, palmanta och cervina (skovelformade och förgrenade). De palmanta hornen är vanliga framförallt i norra Sverige, medan de cervina hornen är vanligare i de södra delarna av landet. Europas största älghorn (Vuollerimhornet) kommer från en älg som fälldes i Mattislandet mellan Jokkmokk och Vuollerim i början av 1980-talet. Älgen fäller sina horn i december-februari, och genast börjar de nya hornen att växa ut för att vara färdiga i

september. Älgens färg varierar från gråbrun till nästan svart, medan nyfödda kalvar är enfärgat rödbruna (Ekman m.fl.,1992).

2.4.2 Fortplantning

Älgens brunst (parningstid) infaller i september-oktober. Älgkon är mottaglig för befruktning

endast i ett dygn under denna period. Efter en lyckad befruktning bär älgkon sitt foster under

8,5 månader och föder i maj-juni månad. I samband med födseln av nya kalvar jagar kon bort

sina fjolårskalvar som nu får klara sig på egen hand. Kalven/kalvarna diar kon fram till

oktober-december för att sedan helt gå över till en diet av växter (Schmitz, 1981). Under

brunsten kämpar älgtjurarna mot varandra för att vinna en eller flera kor, och på så sätt förs de

starkaste och bäst anpassade anlagen vidare till nästa generation. Denna kamp om hondjurets

gunst är av stor betydelse för älgpopulationens vitalitet.

(25)

18 2.4.3 Biotopval

Det moderna skogsbrukets hyggesbruk har lett till en ökning av älgens föda men även till en konflikt mellan älgen och skogsbruket.

Älgens biotopval kan tidsmässigt delas in i två delar: biotopvalet vintertid respektive

sommartid. Under sommarmånaderna söker sig älgen till högre belägna partier och våtmarker, och under vintermånaderna till älvdalar och kustlandskap (Schmitz, 1981). Valet av biotoper styrs framförallt av tillgången på föda, antalet rovdjur och snödjupet (Ekman m.fl.,1992).

Under sommarhalvåret råder ingen brist på föda för älgen och angrepp/betning av tallungskog är knappast förkommande. När snödjupet och kylan börjar bli till ett besvär för älgen i dess födosök börjar den vandra till vinterbiotoperna, och det är då problemet med betning av tallungskog uppstår.

Under de kalla vintermånaderna är älgen tvungen att äta mycket och förbruka så lite energi

som möjligt för att överleva. Orsakerna till att älgen väljer att beta tall är att tallen innehåller

mycket näring, förekommer i stora koncentrationer på föryngringsytorna, är lättsmält och ger

ett större intag av föda vid varje bett från plantan än vad lövträd gör. Dessa faktorer kan

tillsammans resultera i stora ansamlingar av älgar på mycket begränsade områden, vilket i sin

tur leder till betesskador på tallen (Ekman m.fl.,1992).

(26)

3 ÄLGBETESINVENTERING - ÄBIN

För att mäta betestrycket från älg på ungskog genomför Skogsvårdsstyrelsen årligen en älgbetesinventering, ÄBIN. Metoden är utvecklad för att fungera på inventeringsområden på ca 20 000 ha eller större. Jaktlag och enskilda markägare kan skaffa sig en översiktlig bild av betestrycket i ungskogen inom sitt område genom en förenklad version av ÄBIN, en s.k. lokal ÄBIN. För att resultaten från ÄBIN skall bli jämförbara och korrekta är det viktigt att

Skogsvårdsstyrelsens utarbetade instruktioner följs. En avvikelse i form av att man

exempelvis flyttar provytorna efter eget tycke eller styr inventeringen mot delar av bestånd med mer eller mindre älgskador kommer att göra inventeringen felaktig (ÄBIN, 2004).

3.1 Förberedande planering

Innan inventering sker utförs en förberedande planering. Enligt Skogsvårdstyrelsens ÄBIN instruktion ( Äbin instruktion, 2002) inventeras alla ungskogar där mer än 3/10 av

huvudstammarna är tall med en medelhöjd av 1,0 till 4,0 meter. Med huvudstammar avses de stammar som bedöms svara för merparten av den framtida virkesproduktionen.

3.1.1 Tidpunkt för inventering

Eftersom syftet med ÄBIN är att mäta effekten av vinterpopulationen av älg inom ett visst område skall inventeringen helst utföras på senvåren före björkens lövsprickning och skottskjutningen hos tall. På grund av den sena snösmältningen och den korta vårperioden i Norrbotten sker därför inventering under perioden från början på maj till mitten av juli månad.

3.1.2 Områdesbestämning

De områden som skall inventeras markeras på en karta med hjälp av GIS-programvara och satellitbilder. För varje ungskogsområde beräknas arealen och området indelas i numrerade rutor om 100 ha. De områden som kommer att inventeras utväljs genom lottning. Därefter vidtar en granskning och identifiering av provrutorna med hjälp av bland annat flygbilder, skogskartor, äldre avverkningsanmälningar och lokalkännedom för att avgöra om utvald provruta är inventeringsbar. Provrutor innehållande alltför stor mängd av exempelvis

myrmark, klippig terräng eller bebyggelse flyttas eller stryks från inventeringen. Utifrån dessa

(27)

20 data utarbetas kartunderlag med inritade numrerade provytor till förrättningsmannen som praktiskt skall genomföra inventeringen.

3.2 Genomförande i fält

Under vårvintern och försommaren genomförs ÄBIN på de redan förutbestämda områdena i terrängen.

3.2.1 Inledande arbete på området

När förrättningsmannen, utrustad med skrivunderlägg, karta / flygbild och kompass, GPS, tärning, miniräknare och en mätsticka på 3,5 meter, kommer fram till en utvald ungskog uppsöks områdets sydvästligaste punkt som utgör startpunkt för inventeringen. Tärningen avgör sedan antal steg till första provyta enligt nedanstående tabell:

Tabell 1 Stegtabell

Avståndet mellan provytorna kallas för förband (F). Förbandets avstånd styrs av inventeringsområdets storlek enligt nedanstående:

50-74 Ha = 85 m 75-99 Ha = 100 m 100-149 Ha = 120 m 150-199 Ha = 140 m 200-249 Ha = 160 m

Därefter genomförs inventeringen enligt följande beståndsskiss, bild 3.

(28)

Bild 3 ÄBIN Beståndsskiss

Provytan är en cirkel med radien 3,5 meter. Provytans omfattning begränsas med hjälp av medförd skogspinne. Inom denna cirkel inventeras och antecknas sedan det praktiska utfallet.

GPS- koordinaterna för varje provytas centrum bokförs (ÄBIN-instrucktion, 2002).

3.2.2 Skadenotering

Älgskador på tall noteras samt i vissa fall även betning på löv Resultatet bokförs på fältblankett B (se bilaga 2). De skador som noteras redovisas i kap 3.2.2.1-3.2.2.4.

3.2.2.1 Toppskottsbetning

Toppskottsbetning innebär att fjolårsskotten är betade eller avbrutna ovanför översta

grenvarvet under senaste vinter, bild 4.

(29)

22 Bild 4 Toppskottsbetning

Bilden visar exempel på toppskottsbetning.

3.2.2.2 Stambrott

Stambrott innebär att stammen är avbruten nedanför översta grenvarvet under senaste vinter, bild 5.

Bild 5 Stambrott

Bilden visar exempel på stambrott.

3.2.2.3 Barkskada

Barkskada innebär att barken är skadad under senaste vintern så att ved blivit synlig, bild 6.

(30)

Bild 6 Barkgnag

Bilden visar exempel på barkgnag.

3.2.2.4 Samlad betningsgrad

För lövträd görs en samlad bedömning med syfte att ge en översiktlig bild av betestrycket.

Betningsgraden noteras för varje trädslag inom provcirkeln enligt följande klassindelning.

Tabell 2 Betningsgrad

3.2.3 Sammanställning

Förrättningsmannen gör efter genomförd inventering en områdessammanställning, bilaga 3, som är summan av fältblanketten, bilaga 2. Därefter görs en resultatsammanställning, bilaga 4.

3.3 Efterbehandling av insamlade data

Efter genomförd fältinventering vidtar ett omfattande efterarbete och analysarbete.

(31)

24 Alla resultat och GPS-punkter sammanställs i en databas för vidare databehandling och tolkning av resultaten. Här framtages statistiskt säkerställda underlag i form av tabeller, diagram och områdeskartor.

Bild 7 Resultat ÄBIN 2004

Bilden visar den geografiska fördelningen av älgbetesskador i Norrbottens län år 2004, bilaga 1.

Dessutom görs en skriflig sammanställning av inventeringsresultatet, t.ex. enligt nedanstående exempel från ÄBIN (2004).

• Länet har haft en ökad avskjutning av älg sedan mitten av 90-talet, med en aktuell avskjutning på cirka 10 000 älgar.

• De färska skadorna är ännu omfattande med stora lokala variationer.

• En ökad differentiering av tilldelningarna inom jaktkretsarna är nödvändig.

• En tilldelning bör baseras på älgstammens storlek i stället för på arealen.

• Avskjutningen av älgkor har ökat de senast åren med lokala variationer, och en ökad avskjutning av älgkor inom vissa områden behövs för att få en balanserad älgstam.

• Förändringen av skadebilden jämfört med fjolåret kan bero på snömängd, vandring,

flockbildning, älgstammens storlek eller andra faktorer.

(32)

beslut tagna för en längre period är önskvärt för kvalitet och effektivitet.

(33)

26 4 EGEN FÄLTUNDERSÖKNING

För att i praktiken verifiera hur en lokal ÄBIN genomförs har vi valt att genomföra ett test av inventeringsmetoden samt att i fält få en egen uppfattning av betesskadornas omfattning i det aktuella området.

4.1 Planering

4.1.1 Val av område

Beståndsvalet för vår älgbetesinventering styrdes av följande parametrar:

- Lätt att lokalisera och relativt nära redan känd terräng.

- Närhet till körbar vinterväg inom rimligt avstånd från Luleå tekniska universitet.

- Området skall ha ingått i Skogsvårdsstyrelsens genomförda ÄBIN 2004 med dokumenterade betesskador.

- Tillgängliga kartor, satellitbilder och GPS-punkter från Skogsvårdstyrelsen ÄBIN 2004.

Det slutligen valda området ligger inom Piteå kommun, med Skogsvårdstyrelsens inventeringsnummer 1-41.

4.1.2 Material

Enligt Skogsvårdstyrelsens manual medtogs följande utrustning:

- GPS av fabrikat Garmin Vista. Inställd på ”users grid” och ej RT-90 som hade inneburit en felvisning på ett hundratal meter.

- Fältblankett B - 3,5 m skogspinne

Tärning uteslöts eftersom vår inventering följde tidigare angivna GPS-koordinater.

4.2 Genomförande

Datum för genomförande: 2004-11-27.

Aktuella yttre förhållande: Nysnö, temp –13

0

C, NV vind 5 m/s.

(34)

Resultatet av undersökningen visade något fler skador än vad skogsvårdsstyrelsens resultat visar. Inventeringsområde 1-41 innehåller 11 provytor. Enligt ÄBIN 2004 innehåller inventeringsområdet 111 tallstammar varav 3 hade färska betesskador. Resultatet av vår undersökning gav samma antal tallstammar, men ett flertal betesskador. Utöver den skadade tallen såg vi ett flertal betade björkar.

4.4 Analys

Orsaken till att vårt resultat avviker från skogsvårdsstyrelsens inventering beror på svårighet att skilja gamla skador från färska betesskador eftersom inventeringen genomfördes under fel tid på året och under besvärligare förhållanden. Vårt resultat visar endast gamla betesskador och är därför orsaken till vår högre skadefrekvens.

Tack vare spårsnö kunde det konstateras att ingen älg fanns inom det inventerade området.

(Orsak se kapitel 2.4.3 Biotopval.)

Vår erfarenhet av ÄBIN är att inventeringen utan större hinder kan utföras på ett korrekt sätt

även av icke skogsutbildade personer som privata markägare och jägare inom det egna

området. Undersökningsmanualen från skogsvårdsstyrelsen är tydligt formulerad och lätt att

förstå. Det som kan upplevas som en svårighet är att skilja gamla älgskador från övriga

skogsskador, exempelvis topp- och kvistbrott orsakade av snö.

(35)

28 5 DISKUSSION

Vad som tydligt framgår av den litteratur vi studerat är att det mesta som skrivs i ämnet älgbetesskador är vinklat till förmån för endera sidan. När det handlar om älgbetesskador finns det inget svart eller vitt, allt har blivit en gråzon av motstridiga viljor och delvis upprörda känslor. Vad som är rätt och fel angående skador på ungskog orsakade av älg har även forskarna svårt att säga.

Skogsbruket presenterar siffror på vad älgskadorna kostar och vad konsekvensen kommer att bli vid fortsatta betesskador. Dessa siffror är framtagna av skogsbolagen själva och delvis grundade på ÄBIN som gjorts i Norrbotten och Västerbotten. Hur väl dessa siffror stämmer överens med verkligheten är svårt att säga men troligtvis är de tämligen nära sanningen för vad kostnaden är och kommer att bli för betesskador orsakade av älg.

Hur skall framtidens älgstam och skogsbruk se ut? Ett enkelt sätt att lösa problemet på är att acceptera att Norrbotten har en allt för stor älgstam i förhållande till vinterfödan, och

genomföra en mycket kraftig avskjutning. En sådan avskjutning skulle troligtvis leda till att många områden i Norrbotten skulle bli mer eller mindre älgtomma och ej attraktiva för jägare.

Ett sådant faktum kan vara svårt att acceptera efter flera år med god älgtillgång i stora delar av Norrbotten.

En annan fråga som vi bör ställa oss är, vem bestämmer hur många älgar det skall finnas i Norrbotten? Är det länsstyrelsen, skogsbruket eller jägarna. Den debatt som nu pågår är till stor del styrd av hur stor älgstam som skogsbruket kan tillåta utan förstora betesskador. Älgen är en stor tillgång för Norrbotten och dess innevånare och bör ej hanteras som ett skadedjur, som godtyckligt kan skjutas så fort den gör åverkan på skogen! Vad som idag sker med den svenska älgstammen kommer att påverka framtidens älgstam/älgtillgång vilket är något som bör tänkas på, innan det är försent.

Sveaskog och SCA är stora markägare i Norrbotten och Västerbotten, och hårt drabbade av

betesskador. Norrbottens läns skogsägare (NLS) är en skogsägarförening som har ca 3700

medlemmar (NLS, 2004). NLS står också bakom kravet på max 2 % betesskador.

(36)

talet och framåt. Vad diagrammet tydligt visar är den älgexplosion som skedde under slutet av 70-talet och början på 80-talet. 1983 fälldes nästan 12000 älgar i Norrbotten vilket är en topp notering i avskjutningsstatistiken för Norrbotten. Efter den kraftiga avskjutningen i början på 80-talet sjönk avskjutningen till 5000 älgar 1996 för att sedan öka och hamna på ca 10 000 älgar 2003. Bilden över avskjutningsstatistiken visar att antalet fällda älgar ökar i Norrbotten och passerade måltalet (7500) år 2000. Dagens älgavskjutning styrs till stor del av hur många älgar som skogsbruket kan tillåta utan för stora betesskador och är troligtvis för hög. Om älgtillgången är så stor som de flesta skogsbolag påstår borde fler älgar skjutas i början av jakten och inte under vinterjakt i januari månad då flertalet kor är dräktiga och kvalitén på köttet sämre. Den allt längre jakttiden på älg är ett steg mot en legaliserad sönderskjutning av den svenska älgstammen och ett sätt för skogsbolagen att uppnå sina mål för accepterade betesskador på tallungskog. Vad som är tråkigt är att många jägare har fastnat i en fälla av girighet och bara vill ha mer och mer utan tanke på framtidens unga jägare och deras

möjlighet till älgjakt. Många jaktlag har en press på sig från skogsbolagen att skjuta så många älgar som möjligt för att inte mista sina arrenden. Älgavskjutningen kan inte bara grundas på skogsbrukets krav på minskade skogsskador utan på en helhet där flera faktorer måste vägas in. Om inte detta sker kommer troligtvis den svenska älgstammen att kraftigt minska och på flera håll helt försvinna. Detta verkar vara helt i linje med vad ett flertal större skogsbolag vill.

Idag genomförs inga statliga flyginventeringar för att få en överblick av den svenska älgstammens storlek. Flyginventeringar utförs av skogsbolag, privata markägare,

jaktvårdsområden etc. Inventeringar av denna typ fungerar lokalt men ger ingen helhetsbild

över det totala antalet älgar i Sverige.

(37)

30 Bild 8 Antal fällda älgar i Norrbotten 1955-2003

Stapeldiagrammet visar hur många älgar som har fällts i Norrbottens län under åren 1955 till 2003.

I Norrbotten som till stor del domineras av tallskog och tallföryngringar pga. markens

förutsättningar kan det finnas anledning att tillåta ett högre betestryck än det uppsatta målet på 2 % färska betesskador/år. Det måste finnas mat åt en livskraftig älgstam även vintertid och inte bara på sommaren. Alla intressenter i frågan om älgskador är överens om att Norrbotten skall ha en livskraftig älgstam och minskade betesskador. För att lösa denna ekvation krävs det mer ödmjukhet och inte en enkelspårig dialog från de inblandade parterna samt en större vilja till förståelse från jägarhåll för de problem som älgskador medför för markägaren. De stora skogsbolagen kan behöva utföra olika åtgärder förutom en högre avskjutning för att minska skadorna på tallungskogen. I Norrbotten var älgavskjutningen 1983 nästan 12 000 älgar och slutavverkningsarealen i kustområdet ca 14 000 hektar (ÄBIN, 2004). Under 2003 slutavverkades det ca 16 000 hektar i kustområdet och älgavskjutningen uppgick till ca 10 000 älgar i Norrbotten (ÄBIN, 2004). Enligt dessa siffror har slutavverkningen inte minskat i kustområdet vilket kan vara en bidragande orsak till betesskador av älg under vinterhalvåret.

En annan bidragande orsak till betesskador vintertid kan vara en minskad

slutavverkningsareal i inlandet vilket leder till mindre föda för älgen och vandringar som

följd.

(38)

se vad älgen skall äta vintertid förutom tall i ett område som uteslutande domineras av tallföryngringar, gallringsskog (tall) och äldre tallskog. De få rönnar som lokaliserades var nedbetade till buskhöjd. I detta område har älgen ytterst få alternativa födor vintertid vilket leder till betesskador. Förebyggande åtgärder skulle troligtvis löna sig ekonomiskt efter kort tid och på lång sikt skulle kvalitén hos träden öka, vilket leder till ökad avkastning för skogsägarna och sågverken.

Det bör tilläggas att älgskadorna i Norrbotten har minskat de senaste åren och är i vissa

områden i närheten av det av skogsbolagen uppsatta 2 % målet.

(39)

32 6 SLUTSATSER

6.1 Svar på frågeställningarna

6.1.1 Vilka är skadorna och hur omfattande är dessa?

När det gäller kvalitetsfel på tall så är betade toppskott de allvarligaste. En kvist tar över istället för det betade toppskottet och växer uppåt. Trädet ser tämligen rakt och oskadat ut, men inne i trädet finns ett förödande kvalitetsfel, som först visar sig vid förädling av trädet vid ett sågverk. Dessa dolda skador drabbar sågverken ekonomisk eftersom timret redan är betalt.

Barkgnag på tall är en annan skada som leder till svåra kvalitetsfel. Trädet försöker reparera skadan genom övervallning. Skadan som inte längre syns på utsidan finns kvar inne i trädet med kvalitetsfel som följd.

Älgens nedbrytning av tallstammar leder ofta till träddöd eller mycket svåra skador som ej går att reparera.

Älgbetning i tallungskog leder till nedsatt tillväxt på grund av att trädens produktionsapparat (trädets gröna del) blir mindre och skadad (SCA; Västerbotten, 2004).

Skadornas fysiska omfattning varierar från objekt till objekt. Vissa områden är särskilt hårt drabbade. Detta gäller främst vinterbiotoper vid de stora älvarna i Norrbotten där mycket älg samlas under vinterhalvåret. Det finns även områden i Norrbottens inland och delar av Tornedalen som är hårt skadedrabbade. Enligt ÄBIN 2004 har de hårdast drabbade områdena en skadefrekvens på mer än 10 % färska älgskador på tallhuvudstammar, bild 9. Enligt ÄBIN är snittet ca 5 % färska skador på tallhuvudstammar i inventeringsområdet. (se bilaga1).

Älgskadorna har minskat i Norrbotten de senaste åren men om detta beror på en minskande

älgstam, klimatförändringar eller ändrat vandringsmönster är oklart.

(40)

Bild 9 Summa färska älgskador på tall huvudstammar regionvis i Norrbottens län (ÄBIN, 2004)

6.1.2 Hur kan skadorna minskas?

Genom att följa de råd och anvisningar som ges under avsnittet 2.3 Aktuell forskning om älgskador.

En ökad älgavskjutning kan ge mindre betesskador.

Ett ändrat vandringsmönster som leder till att ett mindre antal älgar samlas på en och samma vinterbiotop kan leda till mindre älgskador.

Avverka lövskog under vintern. Avfallet från avverkningen ger ett tillskott av knoppar och kvistar för klövdjur och gnagare ( Alriksson, B-Å, 1999).

Avverka frötallar under vintern. Älgen får tillgång till avverkningsavfallet, skott, barr etc.

(Alriksson, B-Å, 1999).

Plantskydd, mekaniska, visuella och kemiska (Alriksson, B-Å, 1999).

(41)

34 6.1.3 Hur mäts skogsskador?

Genom en fysisk mätning kallad ÄBIN, en metod som framtagits av skogsvårdsstyrelsen i samarbete med skogsbolagen och svenska jägareförbundet. ÄBIN är framtagen för att ge en enhetlig modell över hela landet, gemensam statistiskt säkerställd metod och redovisning, ökad trovärdighet och stabilare diskussionsunderlag.

För skogsägare och skogsbolag mäts skogsskador i kubikmeter, och då motsvarar 2 % färska betesskador en förlust på ca 200 000 kubikmeter tallsågtimmer (SCA, Västerbotten, 2004).

Skogsskador mäts även i SEK och för Jämtlands del betyder en förlust av 200 000 kubikmeter tallsågtimmer ca 84 miljoner SEK (Norskeskog Jämtland AB, 2004) med dagens virkespriser på tallsågtimmer.

6.1.4 Vilka följder får skadorna?

Med 2 % färska stamskador på tall får man betydande skador på rotstocken. Ca 10-15 % av rotstockarna kommer att ha skador som gör att de blir oanvändbara som råvara för sågverken (SCA, Västerbotten, 2004). Om siffrorna från SCA, Västerbotten, är korrekta kommer skadorna att ekonomiskt drabba sågverken.

Totalt minskar tillgången på tallsågtimmer med ca 200 000 kubikmeter per år i Västerbotten vid 2 % skador (SCA, Västerbotten, 2004).

Tillväxten minskar pga. minskad produktionsapparat hos trädet/träden.

Produktionen av virke till industrin minskar pga. en minskad tillväxt.

6.2 Övriga erfarenheter och iakttagelser

Skogsskador är ett stort och omfattande ämnesområde som berör många inblandade parter.

Detta medför att det har varit svårt att bedöma sakligheten i den skrivna litteraturen, den gedigna mängden av olika forskningsrapporter, artiklar och debattinlägg. Det är vår

förhoppning att Skogsvårdsstyrelsen genomför regeringens skogsbrukspolitik på ett opartiskt

sätt så att alla intressen blir tillgodosedda.

(42)

Alriksson, B-Å, (1999), Viltet och skogen, Trelleborg, Skogsstyrelsen, Andra upplagan.

Ekman, H, Hermansson, N, Pettersson, JO, Rülcker, J, Steen, M, Stålfelt, F, (1992), Älgen, Djuret-Skötseln och Jakten, Spånga, Svenska jägareförbundet, ISBN 91-7118-702-2.

Lavsund, S, (2003), Resultat, Nr 6, Skogforsk, ISSN: 1103-4173.

Norskeskog Jämtland AB, 2004, Johansson, B.

SCA, Västerbotten, 2004

Skogs EKO, 2004, Nr 3, 22-23, Skogsvårdsorganisationen.

Schmitz, A, (1981), Däggdjuren i Sverige, Bokförlaget Signum, ISBN 91-85330-41-8.

ÄBIN, 2004, Skogsvårdsstyrelsen.

ÄBIN-Instruktion, 2002, Skogsvårdsstyrelsen.

Forskning, 2004, http://www.forskning.se/servlet/GetDoc?meta_id=3843 (Hämtningsdatum:

2004-12-05).

NLS, 2004, http://www.nls.se (Hämtningsdatum: 2004-12-08)

Skogsfakta, 2004, http://www.svo.se/minskog/templates/svo_se_vanlig.asp?id=8043 (Hämtningsdatum, 2004-11-28).

Skogforsk, 2004,

http://www.skogforsk.se/templates/sf_NewsPage____3030.aspx?sm=1&cpi=2171&ci=35

(Hämtningsdatum: 2004-12-05).

(43)

36 SLU, 2004, http://www-

skogsskada.slu.se/MiPub/sida/SkSk/Read/ReadDetails.jsp?DiagnosisID (Hämtningsdatum:

2004-11-29).

(44)
(45)

Namn Invomr Ungskog Ungskog saknas Träffprocent Totalt inventerade

Piteå 1 46 43 51,7% 89

Älvsbyn 2 45 51 46,9% 96

Luleå Södra 3 52 20 72,2% 72

Boden 4 55 23 70,5% 78

Råneå 5 38 26 59,4% 64

Kalix 6 56 35 61,5% 91

Överkalix 7 22 53 29,3% 75

Övertorneå 8 36 21 63,2% 57

Alla 350 272 56,3% 622

(46)

Länet

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000

Måltal 1994. 1995. 1996. 1997. 1998. 1999. 2000. 2001. 2002. 2003.

År

An ta l

(47)

Avskjutning av älg

Norrbotten

0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000

1994. 1995. 1996. 1997. 1998. 1999. 2000. 2001. 2002. 2003.

År

An ta l

Ko Tjur Kvigkalv Tjurkalv

(48)

Fällda älgar i Norrbotten

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000

Må lt a l 1955. 1963. 1973. 1983. 1994. 1995. 1996. 1997. 1998, 1999. 2000. 2001. 2002. 2003.

År

Ant a l

(49)
(50)
(51)

0,0%

1,0%

2,0%

3,0%

4,0%

5,0%

6,0%

7,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(52)

0%

2%

4%

6%

8%

10%

Piteå, Älvsbyn Luleå, Boden Haparanda, Kalix

Ö-kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog n odling

Fjällkommuner n odling

Pajala Fjällkommuner ovan odling

2001 2002 2003

Färska skador på tall huvudstammar ej tidigare skadade

0,0%

1,0%

2,0%

3,0%

4,0%

5,0%

6,0%

7,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(53)

0,0%

1,0%

2,0%

3,0%

4,0%

5,0%

6,0%

7,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(54)

0%

2%

4%

6%

8%

10%

12%

14%

Piteå, Älvsbyn Luleå, Boden Haparanda, Kalix

Ö-kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog n odling

Fjällkommuner n odling

Pajala Fjällkommuner ovan odling

2001 2002 2003

Färska skador på tidigare skadade tall huvudstammar

0,0%

1,0%

2,0%

3,0%

4,0%

5,0%

6,0%

7,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(55)

0,0%

2,0%

4,0%

6,0%

8,0%

10,0%

12,0%

14,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(56)

0%

5%

10%

15%

20%

Piteå, Älvsbyn Luleå, Boden Haparanda, Kalix Ö-kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog n odling

Fjällkommuner n odling

Pajala Fjällkommuner ovan odling

2001 2002 2003

Summa färska skador på tall huvudstammar

0,0%

2,0%

4,0%

6,0%

8,0%

10,0%

12,0%

14,0%

Piteå Älvsbyn Luleå Boden Råneå Kalix Överkalix Övertorneå

(57)

0 5 10 15 20 25

Färska FärskaGamla Gamla EnbartAndra

Pr o c e n t

(58)

0%

5%

10%

15%

20%

Färska FärskaGamla Gamla EnbartAndra

2001 2002 2003

Skador på tall huvudstammar inom inventeringsområdet 2004

0 5 10 15 20 25

Färska FärskaGamla Gamla EnbartAndra

Procent

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :
Outline : Genomförande