Konsten att slå ett 120 år gammalt rekord

Konsten att slå ett 120 år gammalt rekord

De bidragande faktorerna bakom det ökande valdeltagande i USA

Författare: Nelly Runesson Handledare: Yonhyok Choe

Masteruppsats

Abstrakt

Presidentvalet 2020 slog rekord i USA, det slogs inte bara röstningsrekord på nationell nivå utan flertalet delstater såg det högsta valdeltagandet någonsin. USA har sedan mitten av 1900-talet haft ett mycket lågt valdeltagande. Då presidentvalet 2020 slog ett över 100 år gammalt rekord finns det tecken som tyder på att det amerikanska valdeltagandet blir allt högre. Den här uppsatsen har därför som mål att undersöka och utforska de faktorer som kan ha bidragit till att amerikanerna valde att gå man ur huse för att lägga sina röster. Tidigare studier om valdeltagandet i USA har fokuserat på varför amerikaner inte röstar, den har uppsatsen menar finna en förklaring till varför amerikaner faktiskt röstar och hur det har bidragit till det rekordhöga valdeltagandet. Uppsatsen antar att det är skiftande värderingar som ligger bakom det ökande valdeltagandet, till exempel att bosatta på landsbygden besitter materialistiska värderingar och att stadsbor besitter postmaterialistiska värderingar. Vidare antas det att det under det sena 1900-talet skedde ett kulturellt skifte och att vi idag ser en motreaktion till den vilket har gjort den amerikanska väljaren mer aktiv, samt att den amerikanska väljaren har blivit mer engagerad, både politiskt och icke-politiskt vilket har bidragit till ökad kompetens bland väljarkåren.

Nyckelord

U.S.A., valdeltagande, värdeingsskifte, engagemang, kompetens

Tack

Jag vill framföra ett särskilt stort tack till min handledare Yonhyok Choe som har hjälpt mig arbeta fram den här uppsatsen och hjälpt mig organisera mina tankar när de har hamnat på vift. Jag vill även framföra ett stort tack till alla mina lärare vid Fakulteten för samhällsvetenskap och Institutionen för statsvetenskap. Vidare vill jag även tacka familj och vänner som har stöttat mig under min studietid.

Abstract

The U.S. Presidential election of 2020 was record-breaking. It was the first time in over 100 years that the United States had seen such high voter turnout. Since the mid 20^th century, the U.S. has seen a very low voter turnout, but it has been on the incline in later years. Therefore, this essay aims to research and explore the potential factors behind the increasing number of voters. Previous studies on voter turnout in the U.S.

have focused on why Americans do not vote. This essay, in contrast, aims to find the potential causes as to why the American voter has become more active than previously. The essay assumes that there are different values amongst those living in urban and rural areas, contributing to the increased voter turnout. It is also assumed that there was a shift from materialistic values to post-materialistic values during the latter half of the 20^th century, and the increasing number of voters is due to a reaction towards this shift. What is more, the essay assumes that the American voter has become more engaged, both politically and non-politically, making the American voter more competent and more trusting of their abilities.

Key words

U.S.A., voter turnout, value shifting, engagement, competence

Acknowledgements

First of all, I wish to thank my supervisor, Senior Lecturer Yonhyok Choe, who has helped me throughout the process of writing this thesis and helped me collect my thoughts when they have been astray. I also wish to thank all my teachers and the Professors at the Faculty for Social Sciences and the Department of Political Science.

Furthermore, I wish to give a huge thank you to family and friends who have been there for me during my time at the University.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Forskningsproblem och syfte ... 2

1.2 Frågeställning ... 2

1.3 Disposition ... 2

2 Tidigare forskning och teori ... 3

2.1 Tidigare forskning ... 3

2.1.1 Varför amerikaner inte röstar ... 3

2.1.2 Make America Great Again? ... 5

2.1.3 Gräsrotsaktivism i USA under 2010-talet ... 7

2.2 Teori ... 8

2.2.1 Den kulturella väljaren ... 8

2.2.2 Den kulturella väljaren: sammanfattad ... 23

2.2.3 Teoretisk diskussion ... 23

2.3 Analysmodell och hypoteser ... 24

2.3.1 Analysmodell ... 24

2.3.2 Hypoteser ... 24

3 Metod och material ... 24

3.1 Forskningsdesign ... 24

3.1.1 Urval ... 25

3.2 Material ... 25

3.2.1 Tillvägagångssätt ... 25

3.2.2 Källkritisk diskussion ... 31

4 Analys ... 32

4.1 Hypotes 1: Stad mot landsbygd ... 33

4.2 Hypotes 2: Kulturellt skifte ... 34

4.3 Hypotes 3: Kompetens ... 35

4.3.1 Hypotes 3.1 Den amerikanska väljaren engagerar sig utanför den politiska världen i allt större grad vilket i sin tur leder till ökat valdeltagande. 35 4.3.2 Hypotes 3.2 Ökat medlemskap i frivilligorganisationer i USA leder till ökad kompetens bland väljarna och påverkar valdeltagandet. ... 35

5 Resultat ... 37

5.1 Hypotes 1: Stad mot Landsbygd ... 37

5.2 Hypotes 2: Kulturellt skifte ... 39

5.3 Hypotes 3: Kompetens ... 40

5.3.1 Politiskt engagemang ... 40

5.3.2 Medlemskap ... 41

6 Slutsatser och självkritisk diskussion ... 44

6.1 Slutsatser ... 44

6.2 Självkritisk diskussion ... 46

Referenslista ... 48

Bilagor

1 Diagram 1

2 Effektparametertabeller 4

3 Multivariata regressionsanalyser 17

1 Inledning

Presidentvalet 2020 var det val med högst valdeltagande i USA sedan 1908. 1908 la 65,7% av alla röstberättigade amerikaner sin röst, 2020 röstade 66,3% av de röstberättigade amerikanerna. Det gjorde valet 2020 till det val med högst valdeltagande på nästan 120 år, det enda valet som slår 2020 i andelen röster är valet 1900 då 73,7% av de röstberättigade amerikanerna röstade (Schaul, Rabinowitz &

Mellnik, 2020). 2020 var även det året då 42 av 51 delstater slog rekord i valdeltagande, de åtta delstater där rekord inte slogs var: Alaska, Idaho, Mississippi, Missouri, North Dakota, Oklahoma, South Dakota och Wyoming. I delstaterna Colorado, Maine, Minnesota, Washington och Wisconsin såg man det allra högsta valdeltagandet med över 75%. I Minnesota nådde valdeltagandet nästan 80% (2020).

Anledningarna till Joe Bidens vinst är många, men den mest avgörande menar Still och Mellnik (u.å) var det stöd som Joe Biden lyckades få i landets metropoler och områdena omkring dessa. I kontrast till Donald Trump som lockade väljare från mindre befolkade områden på landsbygden. Donald Trump vann 2016 många av av de så kallade battleground delstaterna, 2020 såg det däremot lite annorlunda ut då flera delstater av dessa istället vanns av demokraterna. De delstaterna som vanns av Joe Biden och Demokraterna var: Georgia, Arizona, Michigan, Pennsylvania och Wisconsin. Faktum är att Florida var den enda så kallade ”battleground” delstaten där stödet för Donald Trump faktiskt ökade mellan 2016 och 2020.

Under de sista åren av 1980-talet och under hela 1990-talet såg USA den lägsta punkten gällande valdeltagande sedan valen 1920 och 1924, det vill säga innan det nittonde tillägget i konstitutionen gjordes. Det minskade valdeltagandet var en trend vars utveckling forskare kunde se började på 1960-talet, och det finns inte en orsak som forskare har kunnat komma överens om vad som har varit anledningen till varför valdeltagandet sjunkit (Valelly, 2000). I och med det rekordhöga valdeltagandet 2020 och att det går att urskilja en lätt ökning i valdeltagande sedan 1960-talet, är det kanske möjligt att USA har kommit till en brytpunkt i det tidigare låga valdeltagandet (Schaul, Rabinowitz & Mellnik, 2020). Det är fortfarande värt att notera att mellan 2015 och 2020 så var USA:s valdeltagande bland det lägsta i alla OECD-länderna,

med ett genomsnitt på 56%, till skillnad från OECD:s topp 3: Turkiet, Sverige och Australien som under samma period hade ett valdeltagande på 89%, 82,1% och 80,8%

respektive (Alas, 2020).

1.1 Forskningsproblem och syfte

I USA har valdeltagandet varit lågt under en mycket lång tid, det faktum att valet 2020 då endast 66,3% av de röstberättigade amerikanerna röstade slog ett nästan 120 år gammalt rekord är ett bevis på det. USA har i relation till andra västerländska länder ett mycket lågt valdeltagande (Schaul, Rabinowitz & Mellnik, 2020; Alas, 2020).

Just valdeltagande är viktigt att studera då det ger oss en indikator på hur väl det demokratiska samhället mår. Ett lågt valdeltagande tyder ofta på att demokratin är i gungning och i en av världens äldsta och mest stabila demokratier är valdeltagande, särskilt när det är lågt, därför extra intressant att studera. Sedan 2011 har den tidigare starka amerikanska patriotismen banat vägen för ökad nationalism, det blev extra tydligt under valet 2016 då Donald Trump vann presidentvalet med klar nationalistisk retorik och agenda.

Syftet med den här uppsatsen är att utforska de potentiella faktorer som bidrog till det rekordhöga valdeltagandet 2020 och hur attityderna gentemot deltagande har förändrats sedan 2011 fram till 2020.

1.2 Frågeställning

• Vad förklarar hur de rådande omständigheterna i det amerikanska samhället bidragit till det ökande valdeltagandet?

o På vilka sätt har den amerikanska påverkats av dess omgivning?

o Hur har värderingsskiftet under de senaste 30 åren påverkat valdeltagandet i USA idag?

o I vilka avseenden har väljarens engagemang i organisationer och i politiska frågor påverkat dess deltagande i politiska val?

1.3 Disposition

I kapitel 1 Introduktion ges en kort presentation av uppsatsens forskningsproblem, syfte och frågeställningar. I kapitel 2 Tidigare forskning och teori presenteras tidigare

forskning i ämnet, uppsatsens teoretiska ramverk samt en kort teoretisk diskussion, vidare presenteras även uppsatsens analysmodell samt dess hypoteser. Kapitel 3 Metod och material går genom uppsatsens forskningsdesign, samt de variabler som ligger till grund för uppsatsens analyser. I kapitel 4 Analys görs jämförelser mellan de två tidsperioderna för att senare, i kapitel 5 Resultat testa hypotesernas styrka och huruvida de kan bekräftas eller förkastas. Uppsatsen avslutas med kapitel 6 Slutsatser och självkritisk diskussion där uppsatsens trådar knyts samman.

2 Tidigare forskning och teori

2.1 Tidigare forskning

2.1.1 Varför amerikaner inte röstar

Det har länge varit svårt för forskare att veta exakt vad det är som gör att valdeltagandet i USA är så lågt som det är, 2020 publicerade The Knight Foundation en studie som de kallar ”The 100 Million Project”, där cirka 13 000 amerikaner har fått delta i enkäter och diskussionsgrupper för att komma fram till orsaken till varför många amerikaner väljer att inte gå och rösta. De kom då fram till att den genomsnittliga amerikanska icke-röstaren är en gift, icke-religiös vit kvinna i åldern 53–73 som arbetar heltid men som tjänar mindre än $50 000 om året. Dess politiska preferens lutar mer åt demokraterna, hon får sin nyhetsinformation från Tv-nyheterna och har generellt en negativ inställning till både Demokraterna och Republikanerna, samt Donald Trump. Många icke-röstare känner att de har blivit uteslutna ur det politiska systemet, de förstår det inte, de anser att det är korrupt eller inte relevant för dem eller en kombination av dessa (Woodard, 2020; Knight Foundation, 2020:33–

35; Clifford, 2020).

När icke-röstare blev tillfrågade varför de väljer att inte rösta svarade de att de inte gillar kandidaterna, att deras röst inte spelar roll och att de inte vet vilka kandidaterna är, att de inte har tid, att de inte är intresserade av politik eller anser att systemet är korrupt. Icke-röstare har också lägre förtroende för att resultatet kommer att representera folkets vilja. En stor del av de som ansåg att valen inte leder till att folkets vilja blir representerat uppfattar valen som riggade eller korrupta, eller är kritiska till

elektorskollegiet. De som är kritiska till elektorskollegiet menar att det bidrar till att deras röst inte räknas och menar att de nog hade röstat om valsystemet reformerats så att presidentkandidaten med flest röster vinner (Knight Foundation, 2020:8–10;

Woodard, 2020; Clifford, 2020).

De som inte röstar är också mer tveksamma till att rösterna räknas som de ska och är mer tveksamma till att resultatet rapporteras korrekt än de som röstar. De menar till en lägre grad att vilken som är president påverkar deras liv än de som röstar och att politikerna endast säger det som folket vill höra för att ta sig dit de vill (Knight Foundation, 2020:11; Woodard, 2020; Clifford, 2020).

Icke-röstare finner en majoritet av den information de tar till sig på nyheterna eller genom sociala medier. Nästan hälften menar att de inte aktivt letar efter information utan stöter på den av en slump. De svarar även att de inte letar efter mer information när det börjar närma sig val, till skillnad från de som röstar som snarare ökar sin konsumtion av nyheter. Många som inte röstar menar att de inte har tid att finna information om valet eller presidentkandidaterna. De menar att bristen på information är orsaken till att de inte röstar då de inte vill fatta ett felaktigt beslut (Knight Foundation, 2020:12–14; Woodard, 2020). När de fick svara på varför de inte röstar så svarade de att de inte röstar för att de inte är intresserade eller inte bryr sig, anser att deras röst inte spelar roll, att det politiska systemet är korrupt och att de inte vet hur de ska göra eller att det är för komplicerat. Det har också visat sig att icke-röstare är mer villiga att låta någon annan fatta viktiga beslut som påverkar dem än vad de som röstar som hellre vill ha inflytande på politiken (Knight Foundation, 2020:15–

16).

Icke-röstare deltar i allt mindre grad utanför politiskt deltagande, de har generellt ett lägre engagemang i sitt samhälle. De volontärarbetar mer sällan (till exempel i en religiös församling eller non-profitorganisationer). De donerar inte heller pengar i lika stor utsträckning som de som röstar. De amerikaner som röstar i val går inte till kyrkor, gudstjänster eller likande i lika stor grad som de som inte röstar (Knight Foundation, 2020:17; Woodard, 2020).

De som röstar tycker till en allt större grad att röstningsprocessen i delstaten de bor i är enkel än de som inte röstar. De som är kritiska till röstningsprocessen är kritiska

till elektorskollegiet och dess funktion samt att det tar för lång tid att stå i kö för att rösta, vilket är tid som de kanske inte har. De menar att om det hade funnits fler alternativ än att behöva stå i kö och vänta under valdagen hade fler troligtvis deltagit.

När det kommer till frågan om partiidentifikation så är individer som inte röstar mindre sannolika att ha en särskild partiidentifikation än de som röstar (Knight Foundation, 2020; Woodard, 2020).

2.1.2 Make America Great Again?

Donald Trump vann presidentvalet 2016, trots att Hillary Clinton hade fått flest röster.

Norris och Inglehart (2019:331) menar att Trump vann tack vare att vi ser en motreaktion mot de kulturella förändringarna som skett i USA under de senaste årtiondena, de menade att detta skifte skedde under 1960–70-talen då västvärlden kunde se ett skifte från materialistiska värderingar till postmaterialistiska värderingar.

Postmaterialistiska värderingar är oftare mer socialt liberala och populärt bland de yngre och mer utbildade amerikanerna. De politiska partierna svarade på denna uppdelning vilket har gjort att även väljarna har blivit mer polariserade, och det påverkar det sätt som de deltar på. Det har visat sig finnas en stor skillnad mellan generationerna, den yngre generationen har oftast postmaterialistiska värderingar och röstar i allt större grad på Demokraterna, medan äldre generationer oftare har materialistiska värderingar och därmed röstar på Republikanerna. Donald Trumps vinst kan därmed ses som en brytpunkt, då hans kampanjer lockade till sig äldre generationer samt yngre lågutbildade män, främst bosatta på landsbygden. De fick upp ögonen för Donald Trump då hans kampanj reflekterade deras syn att deras konservativa värderingar hotades av de socialliberala ”demokratiska” värderingarna (Norris & Inglehart, 2019:332; Azevedo, Jost & Rothmund, 2017).

Många äldre amerikaner som lever i mindre välställda områden känner att de har blivit främlingar i sitt eget land vilket har gjort att de lockas av den typ av retorik som Donald Trump använde sig av under sin valkampanj och under sin tid som president.

De menar att deras vita identitet var hotad, och att de var offer av ökad immigration och multikulturalism. Det som är orsaken till deras problem menar de konservativa är svarta amerikaner, immigranter, kvinnor och homosexuella som de konservativa då menar ser ner på dem och deras konservativa värderingar. Donald Trump gav dem en

tro att de kunde vrida tillbaka klockan till en tid innan det kulturella skiftet skedde (Norris & Inglehart, 2019:340; Azevedo, Jost & Rothmund, 2017).

Norris och Inglehart (2019:340–341; se även Azevedo, Jost & Rothmund, 2017) menar att de som 2016 röstade på Donald Trump respektive Hillary Clinton lever i två ”separata verkligheter”. De som röstade på Hillary Clinton menade bland annat att de mest utsatta grupperna i samhället är svarta, transsexuella, homosexuella, kvinnor, muslimer och latinamerikaner, medan de som röstade på Donald Trump i allt större utsträckning menade att de mest utsatta för diskriminering är vita, män och kristna. Vidare menar Norris och Inglehart (2019:341) att detta är en bra indikator för hur skiftet till mer postmaterialistiska värderingar har fått en motreaktion bland konservativa väljare. De konservativa menar att deras traditionella värderingar hotas och Norris och Inglehart menar att detta är en typ av ”tyst motreaktion” för den minskade tron till traditionella värderingar så som kärnfamiljen, auktoritet, och även minskad religiositet.

Väljaren påverkas av förändringar i arbetsmarknaden i post-industriella samhällen. I många länder i västvärlden har inkomstklyftorna stadigt ökat samtidigt som stora industrier och arbetsgivare flyttar sin produktion utomlands, den ökade rörelsen av människor, främst migranter och flyktingar, spelar en viktig roll då det har inneburit minskade skyddsnät för den så kallade arbetarklassen. Det leder till misstro och missnöje med den politiska eliten och etablissemanget samt att de blir mer villiga att ta åt sig främlingsfientlig skrämselpropaganda vilket utnyttjas av auktoritära och populistiska ledare. Trumps valord ”Make America Great Again” och ”Keep America Great” är två bra exempel på hur detta har manifesterats i USA. Trumps ord antyder en återuppbyggnad av USA till det som det en gång var och antyder även att tidigare presidenter har gjort USA sämre. Denna retorik var mycket lockande för de så kallade

”blue-collar workers” som har påverkats allra mest av denna förändring (Norris &

Inglehart, 2019:350–351; Azevedo, Jost & Rothmund, 2017).

Trumps framgång kan också vara en motreaktion till de kulturella förändringar som har skett i USA under de senaste årtiondena, menar Norris och Inglehart (2019:352–

353; se även Azevedo, Jost & Rothmund, 2017). Den yngre, mer liberala generationen, ersätter den äldre mer konservativa generationen vilket leder till en

kulturell förändring som i sin tur lockar auktoritära och konservativa idéer. Detta kan ge oss en förklaring till det starka stödet som Donald Trump fick under sin valkampanj bland den här gruppen av väljare trots den retorik som han använder sig av. Att bland annat dra sig ur Parisavtalet är ett exempel på hur man kan locka konservativa väljare som kanske anser att Parisavtalet är för ”liberalt”, andra frågor som deportering av illegala immigranter och inreseförbud från muslimska länder är ytterligare exempel på policys som lockar konservativa väljare. Norris och Inglehart menar därför att stödet för Donald Trumps presidentskap är lika mycket ekonomiskt som det är psykologiskt. Det framkallar en känsla av nostalgi bland konservativa väljare som gärna vill återuppleva de gyllene åren när USA var mer homogent och då deras position som en världsmakt att räkna med var som störst.

Under valkampanjen 2020 så gjorde Donald Trump allt för att så tvivel kring presidentvalets och röstningsprocessens legitimitet. Att försöka få väljarna att känna sig tveksamma över valets legitimitet är något som man oftast finner i icke- demokratiska stater, medan ledare i demokratiska samhällen önskar att väljarna känner tillit till processen. Forskare kallar denna typ av retorik för väljarförtryck, då individer som har liten tillit till det politiska systemet skulle kunna övertygas att inte gå och rösta. Skulle Donald Trump ha lyckats med sina försök till väljarförtryck hade dock valdeltagandet inte nått en absolut rekordnivå (Duncan, 2020; Norris, 2019).

2.1.3 Gräsrotsaktivism i USA under 2010-talet

Under 2010-talet har vi kunnat se flertalet exempel på gräsrotsaktivism i USA, gräsrotsaktivism är en typ av engagemang som kan leda till politisk förändring men som inte är direkt kopplat till ett politiskt val. Det har skett 11 stycken rörelser i USA under de senaste 10 åren som börjat på en gräsrotsnivå, bland dessa finner vi till exempel Occupy Wall Street som var en proteströrelse mot de ökade inkomstklyftorna i USA. En annan av dessa är The Fight for $15, en rörelse som har som mål att höja den nationella minimilönen från $7,25 till $15, en fråga som än idag debatteras i Kongressen och som har fått allt mer stöd bland amerikaner. En tredje var Black Life Matters-rörelsen, en kampanj mot systemisk rasism gentemot svarta amerikaner, denna fick ny kraft under 2020 efter morden på bland annat George Floyd

och Breonna Taylor (Dreier, 2020; Rahman, 2020; Bryson Taylor, 2021; Gautney, 2011).

Women’s March eller #MeToo är ett annat exempel på gräsrotsaktivism som började i USA, och det är den största proteströrelsen i USA:s historia. Rörelsen fick sin start med Women’s March som hölls dagen efter Donald Trumps installation som USA:s president. Den här rörelsen visade sig senare vid halvtidsvalen 2018 ha lett till ett ökat valdeltagande bland kvinnor (Dreier, 2020; Longley, 2020). Voting rights-rörelsen är ett annat exempel, denna rörelse började i North Carolina efter att delstatens lagstiftande församling föreslog lagändringar som skulle begränsa väljarens rättigheter, minska stödet för arbetslösa, sjukvård, utbildning, rätten till abort och HBTQ+ rättigheter. Detta blev i senare en nationell rörelse för att återställa väljarens rättigheter och därmed öka valdeltagandet, främst bland afroamerikaner som påverkades allra mest av detta lagförslag (2020).

2.2 Teori

2.2.1 Den kulturella väljaren

2.2.1.1 Den politiska människan

Seymour Lipsets teori om den politiska människan försöker finna förklaring till vilka det är som röstar i val. Lipset menar att personer med högre utbildningsnivå och inkomst röstar i allt högre grad än personer med låg utbildningsnivå eller inkomst.

Olika yrkesgrupper röstar i allt högre grad än andra. Yrkesgrupper med högre valdeltagande är bland annat affärsmän, tjänstemän och jordbrukare. Vita och män röstar större grad än kvinnor och BIPOC (Black, Indigenous, People of Color). Yngre väljare röstar i lägre grad än vad äldre och medelålders väljare gör. Det har också visat sig att antalet medborgare som röstar i val under krisperioder ökar. Lipset argumenterar även att individer som lever i fattigare, låginkomstområden är mer mottagliga och kan lättare acceptera ett auktoritärt styre (Lipset, 1966:142; Son, 2018:48).

Det finns flera sociala faktorer som påverkar individens valdeltagande. Bland annat så påverkas väljaren av regeringspolitikens betydelse för individen, det vill säga:

beroende av regeringen, känslighet för ekonomiska påtryckningar eller restriktioner,

moraliska eller religiösa värderingar som påverkas av regeringens politik, tillgång till politiska alternativ samt kriser. Tillgång till information är en annan viktig faktor för individens deltagande. Det krävs att konsekvenserna av regeringens politik är synliga, att individen har kunskap om det politiska systemet och hur det fungerar, individens kontaktnät och fritid spelar också in (Lipset, 1966:143). Det finns även diverse sociala påtryckningar som påverkar deltagande, så som missgynnad ställning eller utanförskap, politiska klassorganisationers styrka, även här spelar individens kontaktnät in och de normer som finns inom gruppen som motverkar deltagande.

Andra intressekonflikter, motstridig information och påtryckningar inom gruppen påverkar individens deltagande (1966:144).

2.2.1.2 Politisk kultur

Det finns många förklaringar kring varför väljare beter sig på det sättet som de gör.

Politisk kultur är en faktor som spelar in. Politisk kultur är folkets främsta övertygelse, attityder, personliga värderingar, ideal, uppfattningar och värderingar om det nationella politiska systemet (Diamond, 1999:163). I varje samhälle finns det olika typer av kultur. Genom att studera politiska kulturer kan vi få bättre förståelse för hur medborgarna förhåller sig till det politiska systemet. Gabriel Almond och Sydney Verba (1989:16, se även Rosdil, 2011 och Reese & Rosenfeld, 2008) menar att det finns tre olika typer av politiska kulturer: deltagande, subjekt och inskränkt politisk kultur. I inskränkta politiska kulturer finns det inga direkta politiska roller, utan de viktiga positionerna i stammen är politiskt-ekonomiskt-religiöst baserade och deras position i stammen är direkt kopplad till deras religiösa och sociala position. Det finns i den här typen av kulturer inga förväntningar på att det politiska systemet ska leda till förändringar för samhället. Denna typ av politisk kultur uppstår i enkla traditionella politiska system. Den här typen av kultur är normativ och affektiv vilket innebär att känslorna som individen har gentemot systemet är osäkerhet eller negativt, det är inte heller internaliserat i människan, individen är apatisk till vad som händer i systemet (1989:17).

Subjekt politisk kultur innebär att individen är medveten om att det finns ett specificerat styre och individen har en affektiv koppling till det, individen kan till exempel vara stolt över hur systemet fungerar eller ogillar det. Individen utvärderar

därefter om styret är legitimt eller ej. Relationen till det politiska systemet å andra sidan är på en generell nivå och individen känner ingen särskild koppling till det.

Förhållandet är ofta mer passivt, dock är outputen av politiken viktig för individen.

Denna typ av politisk kultur finner vi främst i unga demokratier som inte har hunnit etablera sig ordentligt. Förhållandet till det politiska systemet är precis som i inskränkta politiska kulturer normativt och affektivt, individen erkänner demokratiska institutioner men tillskriver inte nödvändigtvis dem någon legitimitet (Almond & Verba, 1989:17–18). Den tredje klassificeringen deltagande politisk kultur innebär att medborgarna känner en direkt koppling till det politiska systemet, både den politiska och den administrativa processen. Individen är alltså intresserad av både input, vad som händer, och output, hur det blir. Individen menar Almond och Verba kan vara mer eller mindre aktiv i sitt deltagande men är ändå aktiv till en viss del. De har olika känslor för de olika politiska objekten, som till exempel politiska partier, och utvärderar dessa genom att acceptera eller avfärda dem (1989:18).

Den inskränkta politiska kulturen behöver anpassa sig när nya inriktningar uppkommer i ett samhälle, precis som den subjekt inriktade politiska kulturen måste göra när deltagande politisk kultur tar plats. Hur den politiska kulturen ser ut i olika demokratier är beroende på hur dessa typer har kombinerats i individen. Almond och Verba menar att deras klassificering inte är homogen, utan att varje samhälle är en kombination av de tre politiska kulturerna. Socialiseringsprocessen i det politiska samhället menar de är ofullkomlig och individens preferenser och intelligens eller andra möjligheter som den har eller inte har gör att inskränkta politiska kulturer kan fortsätta finnas (Almond & Verba, 1989:18–19). Vidare menar Almond och Verba att vi måste se till hur kongruensen mellan kultur och struktur ser ut. Det är där kongruensen är stark som attityden till politiska institutioner är stark, motsatsen är då när kongruensen är svag, där kongruensen är svag blir attityden till de politiska institutionerna svag (1989:20–21).

Kulturerna menar Almond och Verba (1989:21–22) är systematiskt blandade, och blandningen kan vara både enkel och komplex. Utvecklingen av politisk kultur är instabil till en början men blir allt mer stabilt med tiden, till exempel när ett auktoritärt system ger plats till ett mer demokratiskt system. Almond och Verba menar också att ju mindre mixade systemen är desto mer stabila är de eftersom spänningar uppstår när

de olika kulturerna möts. De blandade systemen ser ut på följande vis: inskränkt- subjekt kultur, subjekt-deltagande kultur samt inskränkt-deltagande kultur (se även Norris, 2019:6).

Inskränkt-subjekt kultur innebär att en stor del av befolkningen har vänt sig från de diffusa stammarna, byarna eller annan typ av traditionell auktoritet och vänt sig till ett specialiserat centralt styre. Kungadömen är ett exempel på inskränkt-subjekt kultur. Det är såhär många av världens stater har börjat innan de börjar utveckla en fullfjädrad subjekt-kultur. Historiskt sett är vägen från inskränkt kultur till subjektkultur mycket instabil och det vacklar ofta mellan de två (Almond & Verba, 1989:22). Skiftet från inskränkt till subjekt kultur stabiliserar ofta systemet och påverkar dess prestation till det bättre (1989:23–24).

Subjekt-deltagande kultur är den andra formen av blandad kultur. Hur skiftet subjekt- deltagande blir påverkas av hur skiftet från inskränkt till subjekt kultur spelar ut sig.

Lucian Pye menar att känslan av nationell stolthet och lojalitet påverkar hur synen på den nationella auktoriteten ser ut. Det är det största problemet för många nya nationer.

I detta skifte kan den traditionella auktoriteten få ansvaret för utvecklingen av demokrati (Almond & Verba, 1989:24). I denna blandning av kulturer har en stor del av befolkningen en specialiserad roll samt en aktivistroll, medan majoriteten av befolkningen fortfarande föredrar det mer auktoritära systemet. Almond och Verba menar att länder som Italien, Tyskland och Frankrike är historiska exempel på hur denna utveckling har sett ut. Dessa länder har karaktäriserats av strukturell instabilitet med skiften mellan demokratiska och icke-demokratiska regimer. Mönstren i dessa länder är baserade på just strukturell instabilitet och kulturellt dödläge. Idén om deltagande har inte lyckats spridas lika bra och de auktoritära strömningarna har varit starkare. Det betyder dock inte att de inte önskar demokrati utan bara att de saknar de viktiga kunskaper som de behöver för att kunna delta. Många kan därför få en känsla av att ha hamnat utanför det politiska systemet. Den här blandningen brukar pågå under en ganska lång tid. Under tider av demokrati måste de mer auktoritära grupperna tävla med demokratiska grupper, men det leder inte till att de blir demokratiska. Almond och Verba menar att det inte är ovanligt att auktoritära regimer uppkommer i denna typ av politisk kultur, och ofta är de populistiska. I totalitära

regimer skapar regimen mekanismer som gör att regimen uppfattas som mer demokratisk än vad den faktiskt är (1989:24–26).

Den tredje och sista variationen av den blandade politiska kulturen är den inskränkta- deltagande kulturen. Denna typ av kultur är ofta ett problem i nya nationer i vår samtid där den politiska kulturen fortfarande är under utveckling. I många av dessa nationer är den inskränkta kulturen den dominerande kulturen, men den strukturella normen är baserad på den deltagande. Detta leder ofta till problem gällande både input och output, då dessa måste implementeras samtidigt. Dessa samhällen har ofta problem med fragmentering på grund av att de traditionella auktoritära värderingarna finns kvar bland medborgarna. Det gör att utvecklingen i nationen blir instabil och bidrar till en ökad risk att utveckla en auktoritär regim. Samhället har även en bristande struktur, det finns ingen eller en kraftigt begränsad byråkrati och inte heller någon infrastruktur som uppkommit från ansvariga och involverade medborgare. Den här kulturen framställs ofta som misslyckad, Almond och Verba menar dock att det är viktigt att komma ihåg att traditionella värderingar i output finns kvar så är målet inte att förstöra dem utan att omvandla dem till aktiva medborgare när det gäller input (Almond & Verba, 1989:27).

Som nämnt tidigare, så är politisk kultur en reflektion av individens syn på det nationella politiska systemets funktion. Det finns tre typer av dimensioner som påverkar den politiska kulturen (Diamond, 1999:163). Dessa är: kognitiv som innefattar kunskapen och övertygelsen om det politiska systemets funktion; affektiv vilket är de känslor som individen känner för det politiska systemet, samt utvärderande vilket är det tilltro individen har för de politiska värderingarna och det politiska systemets funktion i relation till dessa värderingar. Larry Diamond refererar till Lucian Pye som menar att politisk kultur antar att attityder och känslor som finns i våra samhällen inte är slumpmässiga utan ett mönster som passar in och som alla efterföljer. Det betyder dock inte att alla grupper delar samma politiska kultur.

Diamond menar att det finns skillnader mellan ”elit” och ”icke-elit”, där det är eliten som ofta är en drivande faktor till politisk förändring. Det går också att se hur politisk kultur skiljer sig bland olika etniska grupper inom ett land. Värderingar och normer påverkas även av olika institutioner, som till exempel det militära eller universitet eller annan högre utbildning (1999:163–164).

Politisk kultur är rotad i den nationella historian och existerar i individens personlighet. Individen socialiseras in kulturen i tidig ålder, vilket också kan hjälpa oss att förstå de varierande politiska kulturerna som vi kan finna inom en nation.

Politisk kultur påverkar hur regeringen ser ut och deras utförande och begränsar den utan att besluta om dess funktion. Tidigare nämndes de kognitiva, affektiva och utvärderande dimensionerna vilka innebär att politisk kultur inte är hugget i sten utan snarare är formbar och kan reagera snabbt som svar på en regims prestation, positiv eller negativ (Diamond, 1999:164).

Almond och Verbas teori har fått kritik för att vara för stel och icke-formbar, flertalet forskare har därmed försökt arbeta för att vidareutveckla teorin. Reese och Rosenfeld (2012) försökte vidareutveckla teorin för att kunna förklara progressiv utveckling av städer i USA och Kanada. Vidare har Elazar utvecklat teorin kring politiska subkulturer som hjälper till att förklara hur medborgaren ser på politik, vad medborgaren kan förvänta sig från sin regering samt om medborgaren är aktiv, och så vidare. Elazar fann att det i USA finns tre typer av subkulturer: individualistisk, moralistisk och traditionalistisk (Rosdil, 2011: 3471). Kulturella förändringar i ett samhälle leder till utveckling av nya subkulturer. Bland annat har man observerat den förändring som sker då ett område urbaniseras, de som lever i ett urbaniserat samhälle är oftare mer toleranta till avvikande livsstilar och känner oftare mer medlidande för de som har det sämre. Den här typen av kulturell förändring i städer leder ofta till förändring av den lokala politiken (Rosdil, 2011).

2.2.1.3 Civic voluntarism-modellen

Ett annat sätt att studera politisk kultur och politiskt deltagande är genom Civic voluntarism-modellen (CVM) som försöker förklara varför individer deltar (Verba, Lehman Schlozman & Brady, 1995:269, Guo, Liu, Wu & Zhang, 2021:3). Deras argument är att för att kunna förstå varför en individ deltar är att förstå varför en individ inte deltar. En individ deltar inte för att den har bristande resurser, den deltar inte för att den inte har en känsla av politiskt engagemang samt att ingen har bett dem att delta, det vill säga rekryterat dem. Enligt Verba, Lehman Schlozman och Brady (1995:270) är alla tre komponenter lika viktiga, men de lägger däremot emfas på resurser som den främsta, eftersom resurser krävs oavsett för att individen ska kunna

delta. Resurser får individen genom sin familj eller sin arbetsplats. Till resurser räknas tid, pengar och medborgerliga kunskaper. För att ens kunna engagera sig krävs tid.

Att ge bidrag till politiska kandidater eller ändamål, som är ett sätt av deltagande, kräver pengar. Individen måste även känna att den har en tillräcklig förmåga att kunna organisera sig och att kommunicera. Ju bättre resurser en individ har desto större sannolikhet att hen deltar samt att deltagandet blir effektivt (1995:271, 2021:3).

Individen får erfarenheter av att organisera sig icke-politiskt och religiöst, den gör det via sin familj, sin arbetsplats eller i skolan. Genom denna typ av engagemang bygger de kunskaper som de behöver när de sen ska engagera sig politiskt. Verba, Lehman Schlozman och Brady menar att hur stora resurser en har påverkar ens vilja att delta politiskt.

Den andra komponenten engagemang, menar Verba, Lehman Scholzman och Brady (1995:272) är en psykologisk predisposition som innefattar ett psykologiskt engagemang. Det är personliga karaktärsdrag som till exempel ett intresse för politik eller en känsla för politisk effekt och att engagemanget har gjort skillnad som gör att en individ deltar. Genom att delta får individen en känsla av att den hör till något större än sig själv och kanske därmed också mår bättre psykiskt och att deras öde på ett vis är kopplat till sitt deltagande. Den tredje och sista komponenten rekrytering innebär att en individ blir tillfrågad att delta och att denna förfrågan ofta leder till deltagande. Även om individen hade tänkt att delta från första början kan denna fråga vara den avgörande orsaken till det faktiska deltagandet. De menar att religiösa institutioner ofta spelar en stor roll i rekryteringen av individer och får dem att engagera sig politiskt (1995:272–273, Guo, Liu, Wu & Zhang 2021:3).

Som tidigare nämnt så värderas resurser som den huvudsakliga komponenten för politiskt deltagande. Tid och pengar är de två mest kostsamma resurserna. Verba, Lehman Scholzman och Brady menar att det är omöjligt att bidra om man inte har en inkomst, en individ kan inte heller aktivt delta i en kampanj utan tid. Det som är bra med tid och pengar är att de är mätbara. Pengar mäts i inkomst och tid har en maxtid på 24 timmar. Tid är därför den mest begränsade resursen i och med att det endast finns 24 timmar på ett dygn, pengar å andra sidan är obegränsat. Tid är därför samma för alla individer medan pengar är ojämnt fördelat (Verba, Lehman Scholzman &

Brady, 1995:289, Guo, Liu, Wu & Zhang, 2021:3). Personer med högre inkomst

verkar ha mer pengar att lägga på politiskt deltagande, men det är däremot inte en självklarhet att de också har mer tid att lägga på politik än en som har en lägre inkomst. Ett argument för att personer med högre inkomster har mer tid är att de kan anlita personer att sköta vissa uppgifter så att de därmed får mer tid till politik.

Motargumentet är dock att personer med högre inkomst har så pass lite tid över att de därmed behöver anställa personal för att sköta vissa uppgifter (1995:290–291).

När det gäller individens medborgerliga kunskaper så innefattar det individens kommunikativa förmågor samt deras förmåga att kunna organisera sig. En individs medborgerliga kunskaper är avgörande för att den ska kunna använda sin tid och sina pengar för ett effektivt deltagande. Personer med goda medborgerliga kunskaper finner deltagande mindre skrämmande och deltar därför till en större grad än de med lägre kunskaper. En individs medborgerliga kunskaper är inte en subjektiv känsla av att delta effektivt, utan det handlar om individens kommunikativa förmågor som ett bra ordförråd eller deras möjligheter att kunna organisera sig via till exempel jobb eller religiösa samfund. Personer som har dessa färdigheter är mer självsäkra i sin egen förmåga att kunna engagera sig politiskt (Verba, Lehman Scholzman & Brady, 1995:304–305, Guo, Liu, Wu & Zhang, 2021:3). De här typerna av färdigheter utvecklas redan i tidig ålder, i hemmet och i skolan. Tidig utveckling har visat sig vara viktig för utvecklingen av de medborgerliga kunskaperna. I skolan lär vi oss att läsa och skriva vilka är bland de viktigaste färdigheterna för att vi ska kunna organisera oss. Skolan ger oss också kunskap om hur samhället fungerar och är organiserat och främjar känslan av att vi har en medborgerlig skyldighet att delta. Ens utbildningsnivå spelar roll i hur individen känner inför sitt deltagande (Verba, Lehman Scholzman & Brady, 1995:305).

I USA har man under en lång tid sett att utbildning och utbildningsnivåerna har varit ojämnt fördelade mellan befolkningen. Studier har visat att det finns skillnader i utbildningsnivå bland vita amerikaner, afroamerikaner samt bland USA:s latinamerikanska befolkning. Den vita befolkningen fullföljer generellt sin utbildning till en högre grad än afroamerikaner som i sin tur har högre utbildningsnivåer än latinamerikaner Däremot menar de att skillnaderna mellan könen är mindre (Verba, Lehman Scholzman & Brady, 1995:307). De noterar också att vi redan vid tidig ålder lär oss de färdigheter som vi sedan behöver som medborgare, men de noterar också

att dessa färdigheter utvecklas desto äldre vi blir. Våra färdigheter utvecklas genom vårt arbete, deltagande i religiösa församlingar eller annan icke-politisk eller icke- religiösa organisationer. Detta visar tydliga tecken på att det finns skillnader mellan olika etniciteter i USA och hur de kan komma att lära sig de färdigheter som krävs för att de ska kunna bli goda medborgare. Personer som har lägre löner är till exempel mindre angelägna att delta i icke-politiska eller icke-religiösa organisationer än personer som har en högre lön, det går också att notera en viss skillnad mellan könen (1995:313, 315).

Olika institutioner lär ut förmågor som gör att individen blir mer sannolik att delta.

Det betyder dock inte att individen utövar dessa förmågor. Det är individens arbetsplats som har visat sig vara den plats där det är störst sannolikt att individen utövar dessa förmågor. Hur mycket en individ utövar sina förmågor påverkas av flera olika faktorer, bland annat könstillhörighet och etnicitet, det har till exempel visat sig att män till större grad utövar sina förmågor på sin arbetsplats än kvinnor gör. Det går även se skillnader i etnicitet då det har visat sig att latinamerikaner deltar till en lägre grad än afro-amerikaner. Det går att urskilja mindre skillnader bland de som går till kyrkan. Det går att urskilja skillnad mellan könen även om skillnaderna inte är särskilt stora, här utövar afro-amerikaner sina färdigheter till högre grad än både vita amerikaner och latinamerikaner. Latinamerikaner visar sig vara den grupp som utövar de kunskaper de erhåller till mindre grad överlag (Verba, Lehman Schlozman &

Brady, 1995:318). Arbetsplatsen är den plats som ger individen flest möjligheter att utöva sina förmågor, kyrkan är den plats som ger individen färst möjligheter. Olika arbetsplatser ger också olika mycket möjligheter att utöva och utveckla sina förmågor, de arbetsplatser som är bäst på detta domineras ofta av vita-amerikaner. Den plats som är mest jämlik när det kommer till att utveckla medborgerliga kunskaper är kyrkan, i kyrkan är de mindre välställda mindre missgynnade när det kommer till att utöva sina förmågor än i andra sammanhang (1995:320).

2.2.1.4 Cultural Backlash-teorin

Cultural Backlash-teorin innefattar tre interaktiva komponenter (1) efterfrågan, (2) utbud och (3) governance. Den första, efterfrågan, är den kulturella revolutionen som kallades för ”the Silent Revolution” under den senare halvan av 1900-talet. Under den

här perioden såg västvärlden ett skifte från materialistiska värderingar till postmaterialism, i och med att ländernas ekonomi började gå bättre samt en ökad personlig säkerhet. Postmaterialistiska värderingar handlade mer om självförverkligande och självuttryckande. Skiftet skedde främst i samhällen i väst och i mindre grad i den globala södern. Istället för att ha ett fokus på ekonomisk och fysisk säkerhet hamnade istället miljöfrågor, sexuell liberalisering, jämställdhet, demokrati och skydd av etniska minoriteter, och så vidare, högre upp på agendan. Vi ser också att hur det politiska deltagandet förändrades, vi ser minskade medlemsantal i politiska partier, fackföreningar och så vidare och istället ökar protester och demonstrationer, samt digital aktivism bland den yngre generationen (Norris & Inglehart, 2019:32–33;

Carreras, Carreras & Bowler, 2019:1400–1401; Inglehart, 1977).

I postindustriella samhällen skedde en förändring av allmänhetens åsikter, de traditionella värderingarna, idéer, moral och sociala normer samt beteenden som under en lång tid hade tillhört det normala fick ta ett steg tillbaka. De värderingar som hade varit viktiga tidigare, så som religion och tro, familjen och nationalstaten blev allt mindre viktigt för en större del av befolkningen i och med skiftet till de postmaterialistiska värderingarna. I och med att ekonomisk och fysisk säkerhet har blivit garanterad har kulturella förändringar skett. Många äldre anser därför att de lever i ett samhälle som de inte längre känner igen sig i och därmed uppfattas som mindre toleranta, medan den yngre generationen som vuxit upp med postmaterialistiska värderingar uppfattas som mer toleranta. Den yngre generationen finner inte samkönade äktenskap, aborter eller kvinnor i ledarskapspositioner lika skrämmande som många ur den äldre generationen gör eftersom den yngre har vuxit upp i en tid där det har varit normaliserat medan de äldre inte har det. En annan viktig faktor till att äldre ofta inte känner igen sig är den ökade migrationen där kulturer från alla världens hörn blandas, vilket kan leda till att de äldre känner att deras kultur och traditioner vattnas ut (Norris & Inglehart, 2019:33–35; Carreras, Carreras & Bowler, 2019:1400).

Norris och Inglehart (2019:36–37) noterar att 2014 bestod den vuxna befolkningen av lite över 50% av de yngre generationerna, samtidigt så kunde de också se att de äldre generationerna oftare röstar. De använder omröstningen om Brexit 2016 som ett exempel på hur äldre generationer är mer rädda för att förlora sin nationella kultur i

och med att de Storbritannien hade öppna gränser mot EU och fri migration från andra europeiska länder. I USA har det visat sig att den yngre generationen är mer liberal och mer villig att acceptera sociala förändringar. Ju mer att den äldre generationen försvinner desto mer liberalt bör ett samhälle bli enligt Norris och Inglehart. Samtidigt kan vi också se att utbildningsnivåerna ökar bland de yngre, sedan 1940-talets USA har andelen av väljarkåren med någon form av högre utbildning ökat från ca 15% till över 50% 2012. Kvinnor har idag en högre utbildningsnivå än vad män har, till skillnad från 1970-talet då männen hade högre utbildning än kvinnorna. Personer med högre utbildning har oftare post-materialistiska värderingar eftersom utbildning utvecklar individens kognitiva förmågor och ökar deras kunskaper som sin samtid.

”Millennials”, de födda mellan 1982 och 1996, har vuxit upp i ”informationsåldern”

och har under sin uppväxt sett stora teknologiska utvecklingar som har förändrat kommunikation, Millennials har ofta mer utvecklade nätverk som bryter geografiska barriärer (2019:38–39).

Urbanisering har också varit en viktig faktor. I städer ser vi generellt en befolkning med en större etnisk mångfald, majoriteten av dagens befolkning ska, enligt the World Bank, leva i städer. I urbana områden finns det fler jobbmöjligheter vilket har lett till att en varierad grupp av människor vänder sig dit för att finna jobb, samtidigt så minskar andelen människor som lever på landsbygden. På landsbygden finner vi allt oftast personer med lägre utbildningar, med lägre inkomster och mer homogena samhällen. Denna utveckling har lett till stora kulturella skillnader i många av världens länder, USA inräknat (Norris & Inglehart, 2019:39–40). Den yngre generationen är också den generation som är mest blandad etniskt sett, och i ett fåtal amerikanska stater har den vita amerikanen som tidigare varit i majoritet istället blivit en minoritet (2019:41)

Norris och Inglehart ställer sig frågan hur det kulturella skiftet av värderingar kan påverka tillväxten av auktoritära och populistiska värderingar. De menar att orsaken har flera faktorer. Bland annat så ökar auktoritära krafter bland konservativa grupper när de känner att deras värderingar ställs inför ett hot, det leder till en backlash från dessa grupper som känner att deras dominans minskar. Hur ledare och medier sedan använder sig av denna rädsla kan aktivera vilande auktoritära idéer i den konservativa väljarbasen. En annan faktor till varför auktoritära och populistiska ledare eller

politiska partier får plats är på grund av att den konservativa gruppen väljare oftast består av den äldre befolkningen som röstar i allt högre grad än den yngre generationen som är mer liberal. Det ger ett intryck av att auktoritära och populistiska ledare eller partier är mer populära än vad de egentligen är (Norris & Inglehart, 2019:42–43; Carreras, Carreras & Bowler, 2019:1401, 1415–1416).

2.2.1.5 Politiskt stöd

Diffust och specifikt stöd menar David Easton är de två generella mekanismerna som visar hur stödet ser ut för olika politiska objekt, så som det politiska systemet i sin helhet, politiska partier eller politiska ledare (Easton, 1965:267).

Specifikt stöd

Politiska objekt är beroende av stöd, stödet är beroende av de medlemmar som påverkas av politiken och om medlemmarna anser att deras krav möts eller kommer att mötas inom en snar framtid. Om politiken misslyckas kommer medlemmarna känna missnöje och misstro gentemot politiken. Specifikt stöd handlar alltså om stödet för effekterna av de politiska besluten som fattas, om väljaren anser att de politiska besluten möter deras önskemål så ger de sitt stöd åt de styrande politikerna.

Om de å andra sidan anser att deras behov inte mötts av de politiska beslutsfattarna så kommer de inte att ge dem sitt stöd (Easton, 1965:268; Magalhães, 2014).

Om ett politiskt system enbart skulle förlita sig på det specifika stödet skulle utvecklingen av systemet med ganska stor sannolikhet stanna av. Det är inte alltid möjligt att balansera de politiska besluten med de olika kraven som finns och då får medborgarna göra uppoffringar för att förbättra möjligheterna för framtida generationer. Alla handlingar som tas gynnar därför enbart de kommande generationerna, systemet tar för givet att medlemmarna gör uppoffringar och låter deras egenintressen ta ett steg tillbaka. Vad som inte är garanterat är att medborgarna skulle gå med på att göra dessa uppoffringar. Bristande resurser är en annan faktor som spelar in både politiskt som ekonomiskt. En medborgare kan behöva sätta sina behov åt sidan för att kunna uppfylla det krav som ställs av andra. Medborgare antas därför vara villiga att ge upp hoppet om att deras behov ska bli uppfyllda för att istället uppfylla de behov som de mindre välställda har för att de ska få det bättre. Dock måste

allas behov mötas förr eller senare för annars riskerar systemet att förlora stöd (Easton, 1965:269–270; Magalhães, 2014).

Olika politiska system har olika stora krav och olika toleransnivå när det gäller den tid det tar för ett politiskt beslut att implementeras. Traditionella system är generellt mer toleranta än vad de moderna systemen är. Moderna system kräver en långvarig period av planering innan ett beslut blir implementerat, om det tar lång tid kan det negativt påverka stödet till det politiska systemet. I moderna system blir de sittande ledarna ofta syndabock för de beslut som har fattats av tidigare ledare, det betyder i sin tur att de beslut som de själva fattar kommer att påverka den som kommer efter.

Specifikt politiskt stöd förlitar sig mycket på överenskommelser och kompromisser när det beslutas om vad som ska prioriteras. Vissa grupper har tyvärr inte de resurser som krävs för att de ska kunna säga emot ett beslut, medan andra har mer resurser.

Acceptans är en typ av kompromiss som innebär att individerna accepterar att beslutsprocessen kan ta tid eller att deras intressen får komma efter andras (Easton, 1965:270–271).

Det är tack vare det diffusa stödet som det är möjligt för medborgare att känna en koppling till auktoriteter, regimer eller det politiska samhället. Det är genom respons på problem där auktoriteten kan generera positiva känslor bland medborgarna gentemot det politiska systemet om medborgarna känner att de beslut som fattas är i linje med deras egenintresse. David Easton (1965:343) menar därför att det är lättare att finna en koppling mellan beslutsfattandet och medborgarnas input med det specifika stödet, men att man inte bör glömma att båda typer av stöd kommer att påverka den andra. Med tiden så kan det specifika stödet leda till en koppling på en djupare personlig nivå till politiska objekt om en person, till exempel, känner sig positivt inställd till ett objekt på grund av det (1965:344).

Om vi antar att politiska system är öppna, självreglerande och själv-förvandlande system kan vi se att beslut inte nödvändigtvis är den avslutande punkten i den interna processen, utan snarare en transaktion mellan det politiska systemet och dess miljö.

En stor del i hur vi kan identifiera den positiva kontakten som systemet gör med sin miljö är genom att studera relationen mellan besluten och människorna. Medborgarna reagerar på störningar och förändringar som sker i miljön de lever i. Easton menar att

det snarare är miljön som är utgångspunkten för besluten eftersom de formar de sätt som systemet agerar när de fattar beslut. Systemet är en relation mellan sig själv och sina medlemmar och hur dessa kan anpassa sig till sin omgivning. Inga medborgare skulle acceptera att systemet kör med dem, vilket innebär att alla system alltid önskar anpassa sig efter medborgarna och forma sig efter de kraven som ställs på den (Easton, 1965:345).

Diffust stöd

Diffust stöd är till skillnad till specifikt stöd inte kopplat till de besluten som de politiska ledarna fattar utan handlar om väljarens moraliska övertygelse om vad som är rätt och fel. På så sätt kan medborgaren acceptera och lyda ledarna och följa de kraven som regimen sätter på den. Stödet är därmed inte baserat på vad medborgaren tjänar på besluten utan handlar om deras stöd för ledaren och att deras styre är legitimt.

Stöd kan finnas även om ledarna vid flera tillfällen misslyckats med att fatta beslut eller inte har agerat i tid eller inte alls (Easton, 1965:278, Magalhães, 2014; Jennings, Clarke, Moss & Stoker, 2017).

Politiska system behöver att medborgarna tror på den och dess legitimitet för att kunna överleva. Auktoriteten söker sitt stöd för sin regim genom att vädja till egenintresset eller traditioner eller genom våld erhålla stöd för sina beslut. I storskaliga politiska system krävs det alltjämt en balansgång mellan de politiska besluten och regimens legitimitet. Annars finns där en risk att regimen hamnar på gränsen till en kris som kan avsätta den. Det krävs därför att medborgaren lyder auktoriteten och efterföljer de regler som regimen sätter, eftersom det i grund och botten är det ända rätta. Regimen måste övertyga individen att det är bättre att lyda och efterfölja regimens önskemål annars riskerar den att leva i konstant kaos.

Medborgarna socialiseras i tidig ålder till vad som är rätt, det vill säga att de äldre generationerna lär de yngre generationerna godkända tankebanor, vad som är deras egenintresse och i vissa fall även personlighet. Skulle det inte finnas krav på att acceptera politiska beslut kan ledare inte heller förpliktiga sig till medborgarna.

Ledarna måste därför också tro att deras regim är legitim för att kunna överleva. Att ge sitt stöd för en regim innebär nästan automatiskt ett stöd för de beslut som tas (Easton, 1965:278–280, Magalhães, 2014; Jennings, Clarke, Moss & Stoker, 2017).

Diffust stöd är typer av ideologier som ger medborgare en övertygelse att det finns ett gemensamt intresse, ett allmänhetens bästa eller allmän välfärd. Auktoriteten, genom regimen, ses som talespersonen för dessa intressen. De gemensamma intressena uppfattas prioriteras över lokala, etniska, klass eller andra intressentgrupper inom ett samhälle. Diffust stöd är nära kopplat till uppfattningen om en regims legitimitet. I ett system där det finns en uppfattning om att det finns ett ”allmännas bästa” av medlemmarna, kan avvikelser från det av auktoriteten göra att medlemmarna förlorar tilltro till regimen. Skulle det vara så att dessa känslor kvarstår kan det uppfattas som att regimen går emot medborgarna, och stödet för regimen skulle försvinna (Easton, 1965:311–312).

Idén om att ett allmänt intresse reglerar attityderna gentemot avvikande beteende från relevanta politiska ledare betyder inte att alla medborgare i ett system har samma sätt för att utvärdera deras prestationer. Alla människor i ett system kommer att tolka konsekvenserna utifrån samma referensram. Däremot kommer de inte ha samma åsikter om de besluten som fattas, vilket är det som skiljer medborgarna från varandra.

De gemensamma testerna som medborgarna har för att utvärdera resultaten av ett beslut utesluter inte att medborgarna har olika åsikter, medborgarna tolkar det olika på grund av att de har egna åsikter om vad som är rätt och fel (Easton, 1965:312–

313). Vid tillfällen då politiska ledare inte kan komma överens om vad som är allmänhetens bästa, vilket är mer vanligt förekommande än att de gör, kan de genom att mötas offentligt diskutera frågan för att senare kunna mobilisera medborgarna till diverse sidor. Effekten denna kan få är att medborgare antingen vänder dövörat till och ignorerar det som de politiska ledarna talar om, eller om medborgarna lyssnar kan fler mobiliseras till de olika sidorna men det betyder inte alltid att de bygger över de olikheter som finns utan snarare att de fördjupar skillnaderna mellan de olika ideologierna (1965:313–314).

2.2.2 Den kulturella väljaren: sammanfattad

Tabell 2.1: Den kulturella väljaren

Den politiska människan

Vilka faktorer spelar in för en individs deltagande

• Kön

• Ålder

• Etnicitet

• Utbildningsnivå

• Yrkesgrupper

• Nätverk (Lipset, 1966)

Politisk kultur

Politiska kulturer: deltagande, subjekt, inskränkt

Politiska subkulturer: individualistisk, moralistisk, traditionalistisk Dimensioner: kognitiv, affektiv, utvärderande (Almond & Verba, 1989)

CVM

Resurser, engagemang, förfrågan.

• Resurser: tid och pengar

• Engagemang: tidigare erfarenheter av deltagande, politiskt eller icke-politiskt

• Förfrågan: har någon frågat om deltagande?

Medborgerliga färdigheter lärs genom socialisering och utbildning.

(Verba, Lehman Schlozman & Brady, 1995) Cultural Backlash

Theory

Från materialism till postmaterialism.

Kulturskifte: generationer har olika normer och värderingar.

Förändringar i deltagande.

Stad mot landsbygd. (Norris & Inglehart, 2019)

Politiskt stöd

Specifikt

Stöd till politiskt system direkt kopplat till de beslut som tas.

Moderna politiska system kan acceptera att beslutsprocessen är lång.

Sittande ledare blir ansvariga för tidigare ledares beslut.

Diffust

Moralisk övertygelse om regimens legitimitet.

Stödet inte baserat på resultat utan på delade normer och värderingar.

Socialisering av normer, värderingar och beteende från tidig ålder.

(Easton, 1965)

2.2.3 Teoretisk diskussion

Teorier kring valdeltagande kretsar ofta kring de omständigheter som gör att medborgaren inte deltar. I USA har vi dock sett en förändring de senaste åren med ett ökande valdeltagande. Att studera varför medborgarna inte deltar i val kan inte förklara varför valdeltagandet har ökat. För att få en större förståelse för varför valdeltagandet har ökat måste vi därför börja studera vad det är som gör att medborgarna går till sina vallokaler och röstar. I och med detta kan den här uppsatsen kan ge oss en bättre förklaring till varför valdeltagandet i USA har ökat.

2.3 Analysmodell och hypoteser

2.3.1 Analysmodell

Tabell 2.2: Analysmodell

Orsak Fenomen Konsekvens

H1 Stad mot landsbygd Postmaterialism mot materialism

Valdeltagande H2 Kulturellt skifte Konservativa värderingar ökar

H3.1

Kompetens Ökat politiskt engagemang

H3.2 Medlemskap i frivilligorganisationer ökar

2.3.2 Hypoteser

H1: Befolkningen i städer och på landsbygden har olika värderingar vilket påverkar valdeltagandet.

H2: Det kulturella skiftet från materialism till postmaterialism har gjort att konservativa värderingar har ökat hos vissa grupper vilket påverkar valdeltagandet.

H3.1: Den amerikanska väljaren engagerar sig utanför den politiska världen i allt större grad vilket i sin tur leder till ökat valdeltagande.

H3.2: Ökat medlemskap i frivilligorganisationer i USA leder till ökad kompetens bland väljarna och påverkar valdeltagandet.

3 Metod och material

3.1 Forskningsdesign

Den här uppsatsen baseras på en kvantitativ studie, genom att använda oss av den här typen av metod kan vi lättare dra säkra slutsatser för hur någonting ter sig. Uppsatsen har som mål att utforska de faktorer som får den amerikanska väljaren att vilja rösta.

I och med det så blir en kvantitativ metod att föredra då vi kan generalisera den och därmed dra slutsatser (Esaiasson, et.al. 2017:96–101). Uppsatsen använder sig av ett teoriutvecklande perspektiv (2017:43). Teorierna den här uppsatsen baserar sina hypoteser på, förklarar valdeltagande genom att förklara varför medborgarna inte röstar. Då uppsatsen har som mål att finna förklaring kring vad de är som har gjort att valdeltagandet ökar använder uppsatsen teorierna men istället för att förklara varför

amerikaner inte röstar önskar den förklara varför de gör det. Teorierna som har valts i det här fallet är den politiska människan, politisk kultur, civic voluntarism-modellen, cultural backlash-teorin samt politiskt stöd (diffust och specifikt), dessa teorier samlas under paraplytermen den kulturella väljaren.

3.1.1 Urval

För att uppsatsen inte ska bli allt för omfattande har ett urval gjorts. Uppsatsen avser att studera en eventuell förändring över tid, tiden har avgränsats till mellan 2011 och 2020, målet är att jämföra hur attityder till valdeltagande har förändrats under den här perioden. I och med att uppsatsen studerar valdeltagande är det den röstberättigade befolkningen som studeras, i den här uppsatsen antas vara alla över 18 år.

Anledningen till att gränsen har dragits här är på grund av att åldersgränsen för att rösta i val i samtliga amerikanska delstater är 18 år (USA.gov, 2020). Under den här perioden har USA sett tre presidentval och flertalet andra val på nationell-, delstats- och lokalnivå vilket gör att vi kan studera eventuella skillnader.

3.2 Material

3.2.1 Tillvägagångssätt

I och med att uppsatsen har som mål att studera eventuell förändring så använder den här uppsatsen World Values Survey våg 6 (2014) och 7 (2020), för att göra jämförelser måste variablerna vara likvärdiga, det vill säga mäta samma saker.

3.2.1.1 Beroende variabler

I tabell 3.1 presenteras uppsatsens beroende variabler.

Tabell 3.1: Beroende variabler - Valdeltagande

World Values Survey – 6e vågen* World Values Survey – 7e vågen**

When elections take place, do you vote always, usually or never?

Local level National level

When elections take place, do you vote always, usually or never?

Local level National level

* Inglehart, et.al. 2014

** Haerpfer, et.al. 2020

Vid genomförandet av ett reliabilitetstest för de två variablerna visare resultatet för de beroende variablerna att de två är lämpliga att använda i ett gemensamt index som