Department of Real Estate and Construction Management Thesis no. 321
Real Estate Development and Financial Services Master of Science, 30 credits Real Estate Management
Author Supervisor
Anna-Klara Sefastsson
Stockholm 2014
Hans Lind
Villkor under garantitid i entreprenadförsäkring
En jämförande studie.
1
Master of Science Thesis
Title Villkor under garantitid i
entreprenadförsäkring, en jämförande studie.
Authors Anna-Klara Sefastsson
Department Real Estate and Construction Management
Master Thesis number 321
Supervisor Hans Lind
Keywords Garantitid, AB 04, ABT 06,
entreprenadförsäkring, Munich Re, Swiss Re, defektundantag, DE, LEG
Abstract
In Sweden there is no legal regulation for the obligations and responsibilities between the contracting parties within the construction, civil engineering and installation sector. To clarify uncertainties regarding the liability, actors from theses sectors have agreed upon a voluntary regulation, called the General Conditions of Contract.
When insurance companies want to enter the Swedish construction insurance market, they face a regulatory framework that not only regulates the construction market, it also imposes requirements on terms and conditions that must be included in the construction insurance.
These terms are perceived as ambiguities and create difficulties and inhibit the ability for these insurance companies to offer competitive insurances.
One of the terms that create these difficulties is the guarantee period, which is period of time starting from handing over the construction project to the employer, during this period the contractor still has the responsibility for the construction project. The guarantee period regulated by the General Condition of Contracts differs from the international use of the term both in length and in content. The purpose of this thesis is to expose the differences and similarities between the term "guarantee" in comprehensive all risk insurance regulated by the General Conditions of Contract; AB 04 and ABT 06 with two international used insurance policies from reinsurance companies Munich Re and Swiss Re and defect exclusions LEG and DE.
The problem discussed in this thesis is whether the exposure of risk for the insurance
companies during the guarantee period is comparable or if they deviate? The results presented in this thesis indicates that the guarantee period regulated by AB 04 represents a lower risk exposure than the guarantee period regulated by ABT 06 and that the guarantee period regulated by ABT 06 is most comparable to guarantee period compared in this thesis.
The result presented partially confirms simultaneously partially refutes the apprehension insurance companies have regarding the guarantee period according to the General Conditions of Contract, this knowledge about the guarantee period can be used so that more insurance companies can establish on the Swedish construction insurance market.
2
Examensarbete
Title Villkor under garantitid i
entreprenadförsäkring, en jämförande studie.
Författare Anna-Klara Sefastsson
Institution Real Estate and Construction Management
Examensarbete nummer 321
Handledare Hans Lind
Nyckelord Garantitid, AB 04, ABT 06,
entreprenadförsäkring, Munich Re, Swiss Re, defektundantag, DE, LEG
Sammanfattning
I Sverige finns ingen lag som reglerar skyldigheter och det ansvar parterna har i entreprenader inom bygg-, anläggnings- och installationssektorn. För att lösa ansvarsfrågan har
byggsektorns aktörer enats om en frivillig reglering, Allmänna Bestämmelser.
När försäkringsbolag vill ta sig in på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden ställs de inför ett regelverk som inte bara reglerar entreprenadmarknaden utan även ställer krav och villkor på vad entreprenadförsäkringar måste innehålla. Dessa villkor upplevs som främmande och skapar problem för försäkringsbolagen och hämmar möjligheten att erbjuda
konkurrensmässiga försäkringar.
Ett av dessa villkor som skapar problem är garantitiden, den tid efter avlämnandet, då
entreprenören fortfarande har ett ansvar för entreprenaden. Denna garantitid skiljer sig från de internationellt använda försäkringarna både i tid och i omfattning. Syftet med arbetet är att frilägga skillnader och likheter mellan begreppet ”garantitid” i allriskförsäkringar enligt Allmänna Bestämmelser AB 04 och ABT 06 respektive två internationellt använda
försäkringar från återförsäkringsbolagen Munich Re och Swiss Re och defektundantagen LEG och DE.
Frågeställningen som behandlats är om riskexponering är jämförbar i de olika försäkringars garantitider eller om de skiljer sig åt? Resultaten som presenteras i arbetet visar att
garantitiden i AB 04 innebär en lägre riskexponering än vad garantitiden i ABT 06 gör och att ABT 06 är den garantitid som är mest jämförbar med garantitider i de jämförande
försäkringarna. Genom att detta resultat kan presenteras som delvis bekräftar samtidigt delvis motbevisar den farhåga försäkringsbolag har angående garantitiden enligt AB kan denna kunskap om garantitiden innebära att fler försäkringsbolag kan ta sig in på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden.
3
Förord
Tack till alla jag har haft förmånen att träffa och dra lärdom från under processen att skriva detta arbete. AIG som väglett och bidragit med mycket kunskap och vägledning, alla
intervjupersoner som funnit där som ett bollplank och delat sin kunskap och ett stort tack till Hans Lind som väglett och uppmuntrat detta arbete.
Stockholm 25 juni 2014 Anna-Klara Sefastsson
4
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 1
SAMMANFATTNING ... 2
FÖRORD ... 3
1. INTRODUKTION ... 656
1.1PROBLEMBAKGRUND ... 6
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7
1.3AVGRÄNSNINGAR ... 8
2. METOD ... 9
3. TEORI ... 10
3.1FÖRSÄKRINGSKONTRAKTET ... 10
3.2MORAL HAZARD ... 10
3.3ADVERSE SELECTION ... 11
3.4INFORMATIONSASYMMETRI ... 12
4. BYGGMARKNADEN ... 13
4.1BYGGMARKNADEN ... 13
4.2AKTÖRER ... 13
4.3VAD ÄR EN ENTREPRENAD? ... 14
4.3.1UPPHANDLINGSFORM ... 14
4.3.2ENTREPRENADFORM ... 16
5. REGELVERKET SOM REGLERAR ENTREPRENADMARKNAD ... 17
5.1STANDARDAVTAL ... 17
5.2AB04/ABT06 ... 17
5.3AMAAF12 ... 18
6. GARANTITID ... 19
6.1SLUTBESIKTNING OCH AVLÄMNANDE ... 19
6.2ANSVAR OCH GARANTITID – TID ... 19
6.3ANSVAR OCH GARANTITID – FEL ... 21
6.4NIVÅER AV FÖRSÄKRINGSSKYDD UNDER GARANTITID ... 21
7. SKADOR OCH SÄKERHETSFÖREBYGGANDE ARBETE ... 22
7.1ANSVAR FÖR SKADA ... 22
7.2RISKFÖREBYGGANDE ARBETE ... 22
7.3SÄKERHETSFÖRESKRIFTER ... 23
7.4SKADOR ... 24
8. FÖRSÄKRINGSMARKNAD ... 25
8.1AKTÖRER PÅ ENTREPRENADFÖRSÄKRINGSMARKNADEN ... 25
8.1.1FÖRSÄKRINGSBOLAG ... 25
8.1.2MÄKLARENS ROLL ... 25
8.2OLIKA SÄTT ATT ORGANISERA FÖRSÄKRING I EN ENTREPRENAD ... 26
8.2.1INDIVIDUELL FÖRSÄKRING ... 26
8.2.2BESTÄLLARSTYRD PROJEKTFÖRSÄKRING ... 27
5
8.3 KONKURRENS PÅ MARKNADEN ... 28
8.3.1KONKURRENSKRAFT HOS SVENSKA FÖRSÄKRINGSBOLAG ... 28
8.3.2KOASSURANS ... 28
8.3.3ÅTERFÖRSÄKRING... 29
9. ENTREPRENADFÖRSÄKRINGAR ... 30
9.1ALLRISKFÖRSÄKRING ... 30
9.2ANSVARSFÖRSÄKRING ... 30
9.3AVBROTTSFÖRSÄKRING ... 30
9.4FÖRSÄKRINGAR – KRAV ... 31
10. JÄMFÖRANDE FÖRSÄKRING OCH DEFEKTUNDANTAG ... 33
10.1NÄR OCH HUR DESSA FÖRSÄKRINGAR OCH DEFEKTUNDANTAG ANVÄNDS ... 33
10.2MUNICH RE ... 34
10.3SWISS RE ... 36
10.4DEFEKTUNDANTAG ... 36
10.4.1LEG,LONDON ENGINEERING GROUP ... 36
10.4.2DE,DEFECTS EXCLUSION ... 37
11. JÄMFÖRELSE GARANTITID AB 04/ABT 06 MED GARANTITID I JÄMFÖRANDE FÖRSÄKRINGAR OCH DEFEKTUNDANTAG ... 40
12. ANALYS OCH SLUTSATS ... 44
12.1ANALYS ... 44
12.2SLUTSATS ... 46
12.3SLUTKOMMENTARER ... 46
KÄLLOR ... 47
BILAGA 1. ... 49
BILAGA 2. ... 53
6
1. Introduktion 1.1 Problembakgrund
Det finns ingen lag i Sverige som reglerar de skyldigheter och det ansvar som olika parter i entreprenader inom bygg-, anläggnings- och installationssektorn har (Johnson, 2012). För att klargöra ansvarsfrågan när det uppstår problem under byggprocessen har aktörer från olika segment inom den svenska byggsektorn enats om en frivillig reglering. Denna
frivilligreglering är ett standardavtal dvs. det gäller endast om avtalsparterna avtalat om att det ska gälla (Hedberg 1996). Reglerna har sammanställts av Byggandets Kontraktslkommitté, och kallas ”Allmänna Bestämmelser” för byggnads-, anläggnings, -installations och
totalentreprenader. Allmänna Bestämmelser kommer vidare i arbetet att endast betecknas AB.
Eftersom regleringen är frivillig finns inget juridiskt krav på att använda dem i
entreprenadkontraktet. Inom byggsektorn har emellertid AB blivit så starkt förankrade att de numera utgör marknadspraxis.
AB fördelar ansvaret mellan beställare och entreprenör och det syftar till att skapa maximal tydlighet och rättvisa mellan parterna. Obalans i ansvarsfördelning kan uppkomma av olika skäl, exempelvis är inte ovanligt att ena parten är kunskapsmässigt och ekonomiskt väsentligt starkare än den andra, vilket speglas i kontraktet. Vid ett ojämnt fördelat ansvar kan den svagare och mer okunniga parten ta på sig ett ansvar som är orimligt stort, som kan leda till stor ekonomisk belastning och i yttersta fall konkurs. Detta är ett exempel på den viktiga funktion som AB fyller.
Svenska teknologföreningen startade arbetet med frågor rörande entreprenadavlat redan 1908, den första versionen av AB såg först dagens ljus 1924 och har sedan dess ändrats, förfinats och förbättrats efter de villkor och förhållande som råder på den svenska
entreprenadmarknaden (Söderberg 2005). Dagens versioner som kallas AB 04 och ABT 06 är enligt Byggandets Kontraktskommitté de mest rättvisa villkoren för entreprenadkontrakt. AB står för Allmänna Bestämmelser och ABT för Allmänna Bestämmelser för
Totalentreprenader. Att regleringarna använts i nära 100 år är väsentligt, byggsektorns parter har stor kunskap och erfarenhet av innehållet och dess praktiska tillämpning. Kunskapen innebär trygghet för parterna och förutsägbarhet på marknaden för både entreprenörer, beställare och även deras försäkringsbolag.
AB innehåller anvisningar om hur avtal mellan beställare och entreprenör bör utformas. När ett entreprenadavtal mellan dessa parter är färdigt och undertecknat kan projektet starta.
Oavsett vad det är för typ av projekt är det förenat med många risker; allt ifrån små risker som entreprenören själv kan hantera och finansiera till stora risker som entreprenören varken kan hantera eller finansiera på egen hand. Då är det viktigt med skydd i form en
entreprenadförsäkring.
I AB finns utöver anvisningar om avtalsreglering krav på försäkring vid
entreprenadverksamhet och som ett komplement till AB finns i AMA AF 12 även minimiomfattning för vad en entreprenadförsäkring ska innehålla.
Aktörerna på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden är relativt få. En anledning till att det är så få kan vara den regleringen av minimikrav på försäkringsskydd och att AB skiljer sig från internationellt använda försäkringsavtal. Dessa skillnader kan skapa hinder för nya försäkringsbolag att ta sig in på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden. Vilket resulterar i en litet utbud av försäkringsbolag och utan tillskott av konkurrens utifrån.
7 En av dessa hinder som AB skapar är garantitiden, som sätter igång efter att entreprenaden godkänts genom slutbesiktning 1och avlämnas till beställaren. Omfattning för garantitiden och dess längd regleras i AB. Även om detta villkor finns reglerat skiljer det sig i dess formella innehåll och praktiska tillämpning från internationellt använda försäkringar. Garantitiden i AB 04 är för material och varor två år och fem år för arbetsprestationer, för ABT 06 är
garantitiden fem år för hela entreprenaden. I praktiken är garantitiden nästan alltid fem år även för material och varor i AB 04. Utöver skillnad i villkor är tiden en viktig faktor till att garantitiden skapar hinder, fem år som är marknadspraxis i Sverige ska jämföras med garantitiden i de jämförande försäkringsvillkoren som studeras i detta arbete som varierar mellan 12-24 månader.
Ett annat hinder för försäkringsbolagen är okunskap om omfattning av åtagandet av ansvar under garantitiden i AB 04 och ABT 06, som direktöversätts från svenska till engelskans
”guarantee period”, är samma begrepp som i de jämförande försäkringarna i detta arbete betecknar det mest omfattande skydd en entreprenör kan teckna försäkrings för under denna period. För ett försäkringsbolag som normalt bär ansvar under en 12-24 månaders garantitid är det en stor skillnad att utöka det ansvar till fem år.
I och med ABs starka förankring på den svenska entreprenadmarknaden har försäkringsbolag som inte kan erbjuda dessa villkor svårt att konkurrera om försäkringstagarna som är vana att få garantitid enlig AB.
I detta arbete jämförs begreppet ”garantitid” i Allmänna Bestämmelser AB 04 och ABT 06 med två standardavtal och defektundantag som används på en internationell
entreprenadförsäkringsmarknaden.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med arbetet är att frilägga skillnader och likheter mellan begreppet ”garantitid” i försäkringar enligt AB respektive två internationellt använda försäkringar och
defektundantag. Tanken är att svårigheter för aktörer att ta sig in på svenska marknaden för entreprenadförsäkringar kan minska om det görs tydligare hur detta centrala
försäkringsvillkor ska tolkas. Det handlar om att förstå sambandet mellan tid och innehåll.
Exempelvis kan en försäkringsgaranti vara kortvarig men omfattande till sitt innehåll. Eller så kan den vara långvarig med ett snävare innehåll. Genom att på djupet förstå vilket innehåll skilda försäkringskulturer ger begreppet ”garantitid” ökar måhända möjligheterna för svenska och jämförande entreprenadavtal att s a s tala samma språk.
Flertalet arbeten om AB skrivs av jurister eller juridikstuderande. Klausuler i entreprenadavtal uppfattas oftast som en angelägenhet för jurister. Jurister författar entreprenadavtal. Jurister tolkar entreprenadavtal. Jurister tvistar med varandra när tolkningsfrågor i entreprenadavtal uppkommer. Samtidigt befolkas försäkringsbranschen av olika yrkeskategorier. Jurister, ekonomer, ingenjörer och andra yrkesutövare behöver samarbeta och förstå varandras fackspråk. Detta är bakgrunden till intresset att, ur ingenjörsperspektiv, sticka huvudet in i juristernas revir. Att arbetet inte alltför mycket tyngs av juridiskt språk och tänkande är ett medvetet val.
1 Se kap 6.1 Slutbesiktning och avlämnande.
8 När den femåriga garantitiden i AB direktöversätts till ”guarantee period” kommer den
internationella marknaden att tolka det som att den är likvärdig med garantitider i internationellt använda försäkringar. Dessa garantitider get ett väldigt brett skydd under vanligtvis maximalt två år. Med denna direktöversättning kan den svenska garantitidens innebörd och skydd vara svårt för internationella försäkringsbolag att förstå, speciellt då tiden för garantitidens längs skiljer sig markant.
Min frågeställning är därför följande;
Kan garantitiden i AB 04 och ABT 06 jämföras i omfattning med garantitiden som specificeras i endorsement 201 ”Guarantee cover” i Munich Re, EPI 04 ”Guarantee Maintenance cover” i Swiss Re avtalen och defektundantagen LEG 3/06 och DE 5?
1.3 Avgränsningar
Arbetet behandlar endast AB 04, Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings och installationsentreprenader samt ABT 06, Allmänna Bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten.
Ansvaret för lämnad garanti, tolkningsfrågor etc. diskuteras enbart utifrån försäkringsgivarnas perspektiv. Entreprenörer, beställare och byggföretag har givetvis också ansvar i olika
avseenden för avtalens innehåll och tillämpning. Detta perspektiv lämnas emellertid därhän.
När andra aktörer än försäkringsgivarna omnämns är syftet att skapa kontext, inte att diskutera vem som gör rätt eller fel.
Endast garantitid kopplad till allriskförsäkring ingår i arbete, ansvarsförsäkring och avbrottsförsäkring finns med för att förstå hur allriskförsäkringen fungerar i en projektförsäkring innehållande de tre typerna av försäkringar.
9
2. Metod
Detta arbete är baserat på litteratur som skrivits om entreprenadjuridik och upphandling av entreprenader. Det finns begränsat utbud av litteratur som behandlar garantitiden i AB och om de försäkringar som utgör jämförelsematerialet. I och med detta begränsade utbud har en mängd intervjuer gjorts med de tongivande aktörerna på den svenska entreprenadmarknaden, beställare av entreprenader, entreprenörer, försäkringsmäklare som specialiserar sig på entreprenadförsäkringar och jurister med spetskunskap om entreprenadjuridik.
Inläsning av;
Tidigare studier relaterade till AB04 och ABT06 och deras garantitider för att få en uppfattning om vad som skrivits i ämnet och få en klarare bild av redan behandlade problemformuleringar.
En holländsk studie som gjorts i samma syfte på den holländska entreprenadförsäkringsmarknaden.
Litteratur som behandlar upphandling av entreprenad, entreprenadkontrakt och entreprenadjuridik.
Analys av Allmänna Bestämmelser AB04 ochABT06, internationellt använda avtalen Munich Re och Swiss Re och defekt undantagen LEG 1/96, LEG 2/96, LEG 3/96 och DE1- DE5.
Intervjustudie har genomförts hos de stora aktörerna på entreprenadförsäkringsmarknaden innehållande försäkringsbolag, försäkringsförmedlare som specialiserar sig på
entreprenadförsäkringar och entreprenadföretagen.
Arbetet har utförts i nära samarbete med försäkringsbolagets AIG. Diskussioner har förts med medarbetare med olika fackkunskaper vid företagets kontor i Stockholm, London och
Holland. Att arbetet utförts i samarbete med ett försäkringsbolag har hämmat kontakter med andra försäkringsbolag då viss information som legat till grunden för arbetet utgör
företagshemligheter.
Intervjuerna utvecklades under arbetets gång till löpande kommunikation mellan författare och intervjupersonerna. Ämnet har diskuterats under luncher, telefonsamtal, möten och via mail vilket är förklaringen till att det inte finns dokumenterade underlag för intervjuerna.
10
3. Teori
3.1 Försäkringskontraktet
Försäkringskontraktet är grunden för försäkringen och viktigt för både försäkringstagare och försäkringsgivare. Idealet är att avtalet är förmånligt för båda parter och skapar balans mellan ofta ojämlika parter. Försäkringsavtalet är baserat på ansvarsfördelningen i AB mellan entreprenören och beställaren. Följer entreprenadkontraktet AB kan parterna vara trygga i att det ansvar de tar på sig i avtalet mellan varandra skyddas av försäkringsavtalet.
Med ett perfekt skrivet kontrakt skulle ansvarsfördelningen vara optimal och
motivationsproblem för de olika parterna lösas, om de olika parterna skulle finna det optimalt att följa de olika villkoren i avtalet (Milgrom och Roberts 1992).
Men att utforma det optimala avtalet är inte möjligt. För att kunna göra detta krävs det att alla oförutsedda händelser ska identifieras och kvantifieras och parterna som ingår i avtalet ska kunna göra dessa analyser av en framtid som inte går att sia. Ett annat problem är hur incitament skapas för parter med vitt skilda utgångspunkter och intressen att finna det optimalt att följa villkoren i avtalet (Milgrom och Roberts 1992).
Risker i entreprenaden kräver bedömningar och förutsättningar som ofta kan vara svåra att göra, men nödvändig för att möjligheten att skriva en så optimalt försäkring som möjligt. Av försäkringstagaren krävs att denne är öppen med vilka risker som kan finnas i exempelvis ett komplext byggprojekt. Av försäkringsgivaren krävs också öppenhet avseende
riskbedömningen. Incitamentet för denna transparens hos parterna är premiesättningen. Är försäkringstagaren öppen med de risker som verksamheten kan utsättas för så har
försäkringsgivaren lättare att prisbedöma projektet och försäkringstagaren får betala en rättvist prissatt premie.
Försäkringen är konstruerad på ett sådant sätt att det specificeras i kontraktet vad försäkringen inte täcker istället för att specificera vad som försäkringen täcker.
3.2 Moral hazard
Begreppet Moral hazard har sitt ursprung från försäkringsbranschen (Milgrom och Roberts 1992). Det avser ett beteende hos den person som skaffar ett försäkringsskydd, vetskapen om skyddet ökar benägenheten till risktagande från försäkringstagens sida, moralens skyddande verkan mot risktagande avtar.
När en person tecknar en försäkring förskjuts ansvaret för vissa typer av risker från denne själv till försäkringsbolaget. Som då blir ekonomisk ansvarig för kostnader för de skador som det ökade riskbeteendet orsakar. När dessa risker förskjuts till en annan part tenderar
försäkringstagaren att bli mer riskbenägen än om ansvaret helt kvarstod. Detta mer riskfyllda beteende hos individen leder till fler skador som i sin tur resulterar i ökade kostnader för försäkringsbolagen.
Det anses inte möjligt att utforma försäkringsavtal med så kallade verkställandeklausuler som noga anger hur personerna som ingår försäkringsavtalet ska agera efter att avtalet
undertecknats. Även om det skulle vara möjligt att konstruera sådana försäkringsavtal skulle
11 det vara både svårt och kostsamt att kontrollera att det avtalade beteendet efterlevs (Milgrom och Roberts 1992).
För att försäkringstagaren ska uppvisa ett beteende i enlighet med begreppet moral hazard ska tre förutsättningar vara uppfyllda (Milgrom och Roberts 1992). Avtalsparterna ska ha olika intressen. Det måste finnas ett ekonomiskt utbyte mellan parterna och det ska finnas
svårigheter i att avgöra om parterna följer avtalsvillkoren.
Vid en total ansvarsförskjutning, då försäkringsbolagen står för 100 % av kostnaden vid skador som försäkringstagaren orsakat, är risken överhängande stor för moral hazard
beteende. Genom att låta försäkringstagaren vara delvis ekonomiskt ansvarig för skador som uppstår skapas incitament för att minimera riskfyllt beteende. Genom den självrisk som försäkringstagaren får betala vid eventuell skada skapas incitament för försäkringstagaren, dessa typer av kontrakt kallas incitaments kontrakt (Milgrom och Roberts 1992).
Det vanligaste sättet att organisera försäkring inom ett entreprenadprojekt är i enlighet med den ordning som följer av AB, varje enskild entreprenör ska ha en egen ansvarsförsäkring och allriskförsäkring. En individuell 2försäkringsplikt motiverar respektive entreprenör till
riskminimering, så länge självrisken är tillräckligt hög för att skapa ett sådant incitament.
Benägenheten för moral hazard beteende ökar då en gemensam försäkring tecknas för hela projektet, en så kallade beställarstyrd projektförsäkring3. Med ett gemensamt
försäkringsskydd där det individuella ansvaret exkluderas motiveras inte varje individuell entreprenör att vidta ett riskminimerande beteende om det inte gynnar honom individuellt på annat sätt.
Det kan som sagt vara svårt att inkludera så kallade verkställandeklausuler i försäkringen som avser att precisera försäkringstagarens beteende efter att försäkringen är undertecknat. Trots svårigheter infogas sådana klausuler i försäkringsavtalen med försäkringspremien som en motivations faktor för försäkringstagaren att agera efter dessa anvisningar.
3.3 Adverse selection
Ett annat fenomen som förekommer i försäkringssammanhang kallas ”adverse selection”, det beskriver fenomenet då det finns människor med privat information, information som
försäkringsbolaget inte har tillgång till, är mer benägna att teckna försäkring än personer som saknar denna privata information (Milgrom och Roberts 1992). Exempelvis att en rökare tecknar en försäkring som ersätter kostnader som uppkommer vid lungcancer,
försäkringsbolaget har inte tillgång till informationen att försäkringstagaren är rökare och därmed har kan ha en ökad risk för just lungcancer. Denna privata information att personen är rökare gör honom mer benägen att skaffa just den typen av försäkring än en icke-rökare, vilket kallas adverse selection. I entreprenadförsäkringssammanhang är inte risken för adverse selection lika stor som för exempelvis personförsäkringar. Varje enskild entreprenör har en individuell försäkringsplikt enligt AB och minimerar utrymmet för entreprenörer som vet med sig att de kommer orsaka skador att teckna försäkring.
2 Se kapitel 8.2.1 Individuell försäkring
3 Se kapitel 8.2.2 Beställarstyrd projektförsäkring.
12
3.4 Informationsasymmetri
I avtalsförhållanden varierar naturligt nog styrkeförhållandet mellan parterna i olika
avseenden. En faktor som bidrar till obalansen är hur mycket information som respektive part har och förhållandet mellan informationsnivåerna. Vid ojämn balans i förhållandet mellan parternas informationsnivåer kallas för informationsasymmetri. Exempel på en sådan obalans är när en erfaren och kunnig beställare ingår ett entreprenadavtal med en mindre erfaren och kunnig entreprenör och ändrar i villkoren i AB för att gynna sig själv, entreprenören har för lite kunskap om AB och tar då på sig ansvar som är menat för beställaren.
Det kan uppstå informationsasymmetri mellan bland annat entreprenör och beställare. Även när informationsasymmetrin uppstår mellan dessa två parter kan det påverka det slutliga försäkringsskyddet. På grund av att en part kan ha tagit på sig för stort ansvar i
entreprenadavtalet som i nästa steg inte täcks av den entreprenadförsäkring som denne kan teckna.
Informationsasymmetri kan påverka ansvarsfördelningen i entreprenadavtalet som sedan leder till fel i det förväntade försäkringsskyddet, när den informationsstarka parten drar fördel av informationsförhållandet och för över ansvar på den mindre stark parten. Ett exempel är när en beställare är den starkare parten för över ansvaret i AB 04/ABT 06 5§11 2 st ”För skada på grund av avbrott eller störning i industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet föreligger ingen ersättningsskyldighet.” på den mindre starka entreprenören. Ett ansvar som ska ligga på beställaren. Ansvaret i AB 04/ABT 065§11 2 st täcks inte av den försäkringen som entreprenören kan teckna utan kan endast täckas genom en avbrottsförsäkring 4som endast beställaren kan teckna i samband med en beställarstyrd projektförsäkring
(Intervjuperson, Försäkringsbolag 1 u.d.).
4 Se kapitel 9.3 Avbrottsförsäkring.
13
4. Byggmarknaden 4.1 Byggmarknaden
Totala bygginvesteringar uppgick 2012 till 309mdkr. Dessa investeringar delas upp i fyra segment, nybyggnad för bostäder, ombyggnad för bostäder, lokaler och anläggningar. I lokaler ingår kontorslokaler, affärslokaler, offentliga lokaler samt tillverkningsindustrins byggnader.
Anläggningar består av vägar och gator, post- och telekommunikation, samfärdsel, vatten- och reningsverk och el- och värmeverk. Lokaler utgör 35 % av totala bygginvesteringar 2012 och anläggningar uppgick till nästan 30 % (www.bygg.org fakta om byggande).
De 30 största byggföretagen omsatte på den svenska marknaden i entreprenadverksamhet drygt 150 mdkr under 2012(www.bygg.org 30 största byggföretagen).
Detta arbete behandlar endast försäkringar riktade mot kommersiella fastigheter vilket gör att drygt 97mdkr av dessa 150mdkr utgör en intressant marknad för dessa försäkringbolag.
Storleken på byggmarknaden är också en avgörande faktor för om nya försäkringsbolag ser den svenska entreprenadmarknaden som en attraktiv marknad för försäkringsbolag att gå in på.
4.2 Aktörer
Det finns många olika aktörer som ingår i en entreprenad, här nedan redogörs för några av de viktigaste av dessa parter (Söderberg 2005).
Byggherre är den ytterst ansvariga beställaren hela entreprenaden. Det kan finnas fler beställare i en entreprenad men endast en byggherre.
Beställare av entreprenaden, byggherren kan vara beställare men beställaren är inte alltid byggherre.
Entreprenörer är den som utför själva arbete. Det kan finnas många olika entreprenörer i entreprenaden, var och en utför en egen entreprenad i den stora entreprenaden.
Generalentreprenör utses av byggherren som ytters ansvarig entreprenör i en
generalentreprenad. Underentreprenör, Utför arbete på uppdrag av generalentreprenören i en generalentreprenad. Sidoentreprenör, Entreprenör som byggherren upphandlar utöver
generalentreprenören i en generalentreprenad.
Konsult är rådgivare av en specifik uppgift, exempelvis vara VVS-konsulter och el-konsulter.
Leverantör den som levererar material som används till entreprenaden.
14
4.3 Vad är en entreprenad?
En entreprenad 5är ett arbete som en entreprenör utför på uppdrag av en beställare för att leverera material eller arbetsinsats som oftast resulterar i en fast egendom (Hedberg 1996).
Beställaren eller byggherren kan välja att handla upp entreprenaden på olika sätt, det kan ske genom exempelvis mycket delad entreprenad, delad entreprenad, generalentreprenad,
samordnad entreprenad eller totalentreprenad (Hedberg 1996).
Utöver upphandlingsformen kategoriseras entreprenaden även i entreprenadform antingen som utförandeentreprenad eller totalentreprenad, vilken typ av kategori uppdelning beror på vem som är ansvarig för projekteringen.
Uppdelningen i olika entreprenadformer på detta sätt förklarar varför det finns behov av både AB 04 och ABT 06 eftersom beställaren och entreprenörens åtaganden och ansvar skiljer sig åt mellan utförandeentreprenad och totalentreprenad måste ansvarsfördelningen i avtalet spegla det.
För att denna uppdelning ska vara tydlig och för att entreprenaden ska fortlöpa på ett
problemfritt sätt krävs att entreprenadavtalet är tydligt formulerat, är det inte kan det leda till tolkningssvårigheter och oenighet mellan beställare och entreprenör (Söderberg 2005).
4.3.1 Upphandlingsform
Det finns olika sätta för beställare eller byggherren att upphandla entreprenaden, det kan ske genom mycket delad entreprenad, delad entreprenad, generalentreprenad och samordnad entreprenad (Hedberg 1996). Upphandlingsform innefattar sättet som anbudsfordran sker på vilket innebär vilket sätt och hur byggherren bjuder in till anbudstävling, vilken
entreprenadform entreprenaden tillhör, är det en utförande entreprenad eller totalentreprenad och vilken ersättningsform om betalningar görs till exempelvis fast pris eller löpande räkning, som väljs (Söderberg 2005).
Beroende på vilken upphandlingsform som väljs av beställaren eller byggherren så styr det av faktorer som ekonomi, tid och grad av risktagande (Höök 2008). Vanligtvis brukar beställare eller byggherrar med stor erfarenhet och stora resurser välja att upphandla entreprenaden i mindre delar för större kontroll av entreprenaden och kostnadsbilden.
Mycket delad entreprenad
I den första upphandlingsformen handlar byggherren upp entreprenaden i mindre separata delar. Varje entreprenör handlas upp separat av byggherren, som kan hitta bästa pris för de olika delarna vilket ger byggherren en klar bild över hur prisbilden ser ut (Höök 2008).
Byggherren får en större kontroll över varje entreprenör och kostnader vilket är positivt, nackdelen med detta är att han samtidigt får en större administrativ belastning för entreprenören och en ökad administrativ kostnad (Söderberg 2005).
Byggherren ansvarar för projekteringen i denna upphandlingsform och är därför ansvarig för projekteringshandlingarna. En fördel är att hela projekteringen inte behöver vara klar innan
5 Enligt definition i AB Entreprenad: ”kontraktsarbeten jämte förekommande ÄTA-arbeten” kontraktsarbeten:
”arbete som enligt kontraktshandlingarna ingår i entreprenörens åtagande”.
15 entreprenaden sätter igång, delar av entreprenaden kan sätta igång tidigare än andra, vilket resulterar i att entreprenaden kan sätta igång tidigare än om projekteringen för hela projektet skulle vara färdig (Söderberg 2005).
Delad entreprenad
I en delad entreprenad till skillnad mot i en mycket delad entreprenad handlar byggherren upp de så kallade normala byggmästararbetena som exempelvis markentreprenörer och
plåtentreprenören i en entreprenad under en huvudentreprenör och installationer exempelvis el-entreprenör och ventilationsentreprenör som sidoentreprenader (Söderberg 2005).
Byggherren har samordningsansvaret, i vissa fall kan huvudentreprenören få
samordningsansvaret för sidoentreprenörerna och även till dem tillhandahålla hjälpmedel 6och arbeten 7(Söderberg 2005).
Generalentreprenad
I en generalentreprenad utser byggherren en generalentreprenör som ansvarar för att handla upp resterande entreprenörer som då betecknas underentreprenörer (Höök 2008). Beställaren är ansvarig för projekteringen och även ansvarig för dessa handlingar, generalentreprenören är ansvarig för själva utförandet av entreprenaden och samordningen av underentreprenörer (Söderberg 2005).
Samordnad generalentreprenad
I en samordnad generalentreprenad sker processen i två separata steg, i det ena steget handlar byggherren upp de olika entreprenörerna på samma sätt som i en mycket delad entreprenad och i det andra steget utses en huvudentreprenören, precis som i en generalentreprenad (Höök 2008). Huvudentreprenören tar sedan över de av byggherren upphandlade entreprenörerna.
Fördelen med detta sätt att upphandla entreprenad är att byggherren har kontroll över
upphandling och prisbild av de olika entreprenörer och slipper samordningsansvaret då detta ansvar läggs på huvudentreprenören (Söderberg 2005).
Totalentreprenad
Vad som främst skiljer totalentreprenad från övriga upphandlingsformer är att ansvaret för projekteringen ligger på entreprenören istället för byggherren. Byggherren ställer ett funktionskrav8 på entreprenaden och det är i enlighet med detta funktionskrav som entreprenören ska utföra projekteringen (Höök 2008). Utöver projekteringen är
totalentreprenören ansvarig för arbetsprestationen och ansvar för att den avtalade funktionen9 uppnås (Söderberg 2005).
Ur byggherrens synvinkel är denna upphandlingsform den enklaste då byggherren endast har en part att vända sig till vid felaktigheter och skador och precis som i en mycket delad
6 Med hjälpmedel avses egendom som inte är av förbrukningskaraktär och som erfordras för utförande av avtalat åtagande.
7 Med arbeten avses egendom och arbetsprestationer samt egendom av förbrukningskaraktär ingående i den försäkrades avtalade åtaganden. I arbeten ingår även egendom och arbetsprestationer som beställaren tillhandahåller.
8 Ansvar för att avtalat funktion uppnås.
9 Sådan användbarhet eller sådan för användbarhet nödvändig egenskap, som normalt konstateras genom mätning, provning eller nyttjande.
16 entreprenad kan byggstarten börja tidigare innan fullständig projektering10 är färdig
(Söderberg 2005).
4.3.2 Entreprenadform
Entreprenader delas upp i två olika former beroende på ansvarsfördelningen mellan de olika parterna, vem av entreprenören eller beställaren som är ansvarig för projekteringen. I teorin kan det te sig enkelt att göra en sådan uppdelning. I praktiken är det dock inte fallet, ytterst få kontrakt är renodlade utförandeentreprenader eller renodlade totalentreprenader
(Intervjuperson, Advokat u.d.). De är en blandning av olika former och därmed är det inte heller enkelt att veta när AB 04 eller ABT 06 ska användas (Hedberg 1996). Att det i entreprenadavtalet avtals att AB 04 ska gälla och att det samtidigt specificeras ett funktionskrav hör inte till ovanligheten.
Utförandeentreprenad
I denna entreprenadform är beställaren ansvarig för projektering av entreprenaden och dess tekniska lösningar (Hedberg 1996). Entreprenören står för utförandet av arbetsprestationen av entreprenaden i enlighet med projekteringen.
Totalentreprenad
En totalentreprenad skiljer sig från en utförande entreprenad i och med att beställaren ställer ett funktionskrav på entreprenaden, förutom arbetsprestationen är entreprenören ansvarig för projektering som ska följa dessa funktionskrav (Höök 2008).
Entreprenören har en skyldighet enligt AB 04/ABT 06 2:1 att bedöma de handlingar som beställaren tillhandahåller på ett fackmässigt sätt. Att entreprenören har det ansvaret innebär inte att beställarens ansvar för lämnade handlingar begränsas (Hedberg 1996).
Insprängda totalentreprenader
Mellan utförandeentreprenad och totalentreprenad finns insprängda totalentreprenader
(Hedberg 1996). I insprängda totalentreprenader finns drag av både utförande entreprenad och totalentreprenad, den skulle kunna beskrivas som en utförandeentreprenad med inslag av tekniska lösningar med funktionskrav.
I praktiken är detta en mycket vanlig entreprenadform som leder till förvirring om vilken av AB som ska användas (Intervjuperson, Advokat u.d.).
10 Innehåller moment ”Plan” resultatet av design, “Specification” den detaljerade specifikationen av design och det material som ska användas och “Design” hela processen inklusive beräkningar.
17
5. Regelverket som reglerar entreprenadmarknad 5.1 Standardavtal
Som nämnts tidigare är AB ett så kallat standardavtal som gäller endast om avtalsparterna avtalat om att de ska gälla (Hedberg 1996). Väljer parterna dock att låta AB vara gällande i avtalet så ska parterna inte avvika från dem med undantag från de paragrafer som utgör täckbestämmelse. I en täckbestämmelse finns det utrymme för parterna att frångå AB utan att göra särskilda ändringar (Hedberg 1996).
I entreprenadavtal där AB inte avtalats om och det skulle bli en tvist mellan parterna avgörs tvisten enligt svensk lagstiftning (Intervjuperson, Byggbolag, jurist u.d.). Detta innebär att om avtalsparterna inte vill använda sig av AB så kommer inte heller tvister mellan dem avgöras i enlighet med AB. Att det är en intressant förutsättning att ta upp är ur försäkringsbolagens perspektiv, ett försäkringsbolag som vill etablera sig på den svenska
entreprenadförsäkringsmarknaden som har en osäkerhet kring AB behöver inte oroa sig för att de vid en tvist situation kan bli ansvariga enligt AB. En oro som uttryckts under intervjuer hos försäkringsbolag som vill men inte har etablerat sig på den svenska
entreprenadförsäkringsmarknaden.
Som en följd av att AB är standardavtal och inte utgör svensk lagstiftning behöver inte
entreprenadförsäkringen följa AB och den minimiomfattningen i de administrativa föreskrifter AMA AF 12, om inte parterna avtalat om att AB ska gälla. Att denna möjlighet finns ger försäkringsbolag som inte är vana att jobba med AB en möjlighet att bedriva verksamhet på den svenska marknaden så länge försäkringstagaren inte avtalat om AB i sitt entreprenadavtal.
5.2 AB 04/ABT 06
Avtalsrelationen mellan beställare och entreprenör har sedan 1924 styrts av AB. Som nämnts inledningsvis är bestämmelserna en produkt av ett branschsamarbete mellan aktörer i
byggbranschen, dessa aktörer är Banverket11, Byggherrarna, Elektrisk
Installatörsorganisationen EIO, Fastighetsägarna, Fortifikationsverket, HSBs riksförbund, Isolerfirmornas förening, Luftfartsverket, Riksbyggen, Statens fastighetsverk, STD Svensk teknik och design, Svensk ventilation, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO, Sveriges kommuner och landsting, VVS företagen och Vägverket. Syftet har varit att tydliggöra en välbalanserad ansvarsallokering mellan entreprenör och beställare.
I och med att AB är så pass välfungerande och väl förankrade på den svenska
entreprenadmarknaden finns det inget behov för en entreprenadlagstiftning, vilket med största säkerhet annars hade tagits fram. Användningen av AB är som nämnts djupt rotade och utgör numera marknadspraxis och en förutsägbarhet mellan parterna.
”AB/ABT:s regelverk i ansvars- och försäkringssammanhang får anses förhållandevis tydligt och det blir sällan diskussioner i den praktiska skaderegleringen” (Intervjuperson, Byggbolag 2 u.d.).
11 Sedan 1 april 2010 har Banverket och Vägverket har ersatts med Trafikverket (Trafikverket u.d.).
18 Förutom den ansvarsallokering som AB avser att förtydliga specificeras även den minsta omfattningen en entreprenadförsäkring ska ha, den så kallade minimiomfattningen, den finns i AMA AF 12 som är administrativa föreskrifter med råd och anvisningar för
byggnadersentreprenader, anläggningsentreprenader och installationsentreprenader.
5.3 AMA AF 12
AMA AF 12 är administrativa föreskrifter för byggnads-, anläggnings och
installationsentreprenader. För att ett entreprenadavtal ska kunna slutas mellan parterna behövs det förutom de tekniska specifikationer administrativa och juridiska krav, dessa krav preciseras i de administrativa föreskrifterna (Söderberg 2005).
Allmänna Bestämmelse och de administrativa föreskrifterna kompletterar varandra i det avseendet att AB ska innehålla formella och allmänrättsliga regler för entreprenaden och allmänna föreskrifter innehåller specifikationer för objektsbundna förhållanden (Söderberg 2005). Syftet med administrativa föreskrifterna är att underlätta för beställaren att formulera och ange sina villkor.
19
6. Garantitid
Garantier i entreprenadsammanhang är juridiskt sett frågan om vilken part; beställaren eller entreprenören, som har bevisbördan. Under den garantitid som reglerats i entreprenadavtalet är utgångspunkten (presumtionen) att entreprenören bär ansvar för begångna fel och eventuell skada som följer av felen (Intervjuperson, Advokat u.d.). Om entreprenören gör gällande att felen beror på någon annan och att han inte skall lastas för felen eller dess konsekvenser åligger det honom att styrka påstådda omständigheter. Man säger att bevisbördan under garantitiden vilar på entreprenören.
6.1 Slutbesiktning och avlämnande
För att garantitiden ska starta genomförs en slutbesiktning där fel i entreprenaden identifieras och dokumenteras, de fel som fortfarande finns på entreprenaden vid slutbesiktningen ska avhjälpas under garantitiden. Genom godkänd slutbesiktningen avlämnas entreprenaden till beställaren och därmed startar också entreprenörens garantiansvar
Bestämmelser om slutbesiktning och avlämnande i AB;
AB 04 kapitel 7 § 2 Slutbesiktning
”Slutbesiktningen skall, om inte parterna avtalat om annat, verkställas vid kontraktstidens utgång eller, om entreprenaden färdigställs senare, utan dröjsmål efter det att entreprenaden anmälts vara färdigställd.
Entreprenören skall i god tid underrätta beställaren när entreprenaden beräknas vara färdigställd och tillgänglig för slutbesiktning, om inte parterna genom besiktningensplan har träffat särskild överenskommelse.
En del av entreprenaden kan efter parternas överenskommelse göras till föremål för kompletterande slutbesiktning. Kompletterande slutbesiktning utgör inte hinder för entreprenadens godkännande, om inte annat avtalats.
En del av entreprenaden kan efter parternas överenskommelse göras till föremål för kompletterande slutbesiktning. Kompletterande slutbesiktning utgör inte hinder för entreprenadens godkännande, om inte annat avtalats.
Part har rätt att påkalla slutbesiktning av en färdigställd del av entreprenaden, om
beställaren tar eller begär att få ta delen i bruk. Garantitiden för del som godkänns vid sådan besiktning löper från godkännandet av delen intill utgången av garantitiden för den sist godkända delen i entreprenaden.”
Övriga villkor som rör slutbesiktning och avlämnande finns i bilaga 2.
6.2 Ansvar och garantitid – tid
AB 04 Kapitel 4§7 Ansvar och garantitid
”Ansvarstiden är tio år från entreprenadens godkännande och inleds med garantitid.
Om inte annat föreskrivs i kontraktshandlingarna gäller följande.
20 Garantitiden är fem år från entreprenörens arbetsprestation och två år för material och varor. Om entreprenören har erhållit eller erhåller en längre garantitid för material eller vara, gäller denna längre garantitid även mellan entreprenören och beställaren.”
ABT 06 Kapitel 4§7Ansvar och garantitid
”Ansvarstiden är tio år från entreprenadens godkännande och inleds med garantitid.
Om inte annat föreskrivs i kontraktshandlingarna gäller följande.
Garantitiden är fem år för entreprenaden. För av beställaren föreskrivit särskilt material eller särskild vara (fabrikat) är garantitiden två år. Om entreprenören har erhållit eller erhåller en längre garantitid för material eller vara, gäller denna längre garantitid även mellan entreprenören och beställaren.”
Entreprenadformen är det som skiljer användningen åt mellan AB 04 och ABT 06, som tidigare nämnts innebär entreprenadformerna i vissa avseenden skild ansvarsfördelning. I paragrafen som behandlar ansvar och garantitid uttrycks en sådan skild ansvarsfördelning.
ABT 06 används vid totalentreprenader, då entreprenören har ansvar för projekteringen det ansvar finns med i ABT 06 men inte i AB 04.
Det kan uppstå många fel i en entreprenad och ansvaret för dessa fel kan ligga på ett stort antal olika personer med varierande roller. Beroende på vilken roll personen har kan denne hållas ansvariga för fel av olika karaktär. Entreprenören kan hållas ansvarig för fel som kan delas upp i tre olika kategorier;
Material, som i det flesta fall produceras utanför byggplatsen och behöver fraktas till byggplatsen.
Arbetsprestation som gäller bygg- och monteringsarbete som antingen genomförs på eller utanför byggplatsen.
Projektering, verksamhet som vanligtvis tar plats utanför själva byggplatsen.
I AB 04 har entreprenören ansvar för fel i material eller arbetsprestationer. I ABT06 har entreprenören utöver det ansvar i AB 04 för fel i material och arbetsprestationer även ansvar för projektering.
Är inte entreprenören ansvarig för projekteringen anlitas vanligtvis en konsult för detta uppdrag och då regleras ansvar och försäkring enligt ABK 09, vilket inte kommer behandlas mer i detta arbetet men värt att nämnas.
Även längden för garantitiden skiljer sig åt mellan AB 04 och ABT 06. I AB 04 är garantitiden för material och varor två år och för arbetsprestationen är garantitiden fem. I ABT 06 är garantitiden för hela entreprenaden fem år. Det finns ingen bakomliggande orsak till att denna skillnad förekommer. Skulle AB 04 revideras till en ny version nu skulle med största sannolikhet garantitiden genomgripande vara fem år för både AB 04 och ABT 06 (Intervjuperson, Mäklare 1 u.d.).
Den garantitid som är vanligt på den internationella entreprenadförsäkringsmarknaden är ett år, maximalt två år (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.). Att öka denna garantitid från maximalt två år till fem år kan för dessa försäkringsbolag vara svårt att acceptera och svårt att förstå.
21
6.3 Ansvar och garantitid – fel
AB 04/ABT 06 kapitel 5§5 Ansvar och garantitid
”Entreprenören ansvarar för fel som framträder under garantitid.”
Kapitlet ovan ”Ansvar och garantitid – tid” visade på den tid som entreprenören har ett garantiansvar för arbetsprestationer, material,varor och projektering, längden visade sig vara beroende av entreprenadform. I detta kapitel framgår det att entreprenören är ansvarig för fel som framträder under tidperioden för garantitiden och för de tre kategorier fel entreprenören är ansvarig för.
Exempelvis en entreprenad är färdig, godkänd och avlämnad till beställaren, fyra år efter avlämnandet börjar färgen flaga från väggarna. Vid närmare undersökning visar det sig att felet beror på att entreprenören använt felaktig färg, felet som orsakat att färgen flagar beror på entreprenörens arbetsprestationer och entreprenören är skyldig att avhjälpa felet. Skulle det istället visa sig att entreprenören använt rätt färg men att färgtillverkaren gjort ett misstag vid tillverkningen av färgen som orsakat flagningen, då beror felet på materialet och
entreprenören är inte skyldig att avhjälpa felet eftersom garantitiden för material och varor gått ut efter två år och denna skada sker efter fyra år.
Enligt begreppsbestämningarna i AB är fel definierat enligt följande ”Fel: avvikelse som innebär att en del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på kontraktsenligt sätt.”.
Denna paragraf reglerar endast entreprenörens ansvar och den reglerar endast entreprenörens ansvar för fel.
6.4 Nivåer av försäkringsskydd under garantitid
I kapitel ”Garantitid” redogörs för hur garantitiden börjar gälla, entreprenaden slutbesiktigas, godkänds och avlämnas till beställaren. Genom liknande tillvägagångssätt startar garantitiden för entreprenader med försäkringar enligt jämförelseförsäkringar som ingår i detta arbete.
Väljer parterna att avtala om att AB ska gälla i avtalet finns det bara ett alternativ av skydd. I jämförelseavtalen och defektundantagen finns mellan tre till fem alternativ av skydd att välja mellan. Dessa olika nivåer av skydd presenteras i kapitel ”Jämförande försäkring och
defektundantag”.
Priset för försäkringen beror bland annat av hur omfattande skydd försäkringstagaren vill ha under garantitiden. Beroende på vad det är för entreprenad varierar behovet av
försäkringsskydd. Genom att ha olika alternativ för försäkringstagaren att välja mellan kan en mer skräddarsydd försäkring skapas.
22
7. Skador och säkerhetsförebyggande arbete 7.1 Ansvar för skada
AB 04/ABT 06 kapitel 5§8 Ansvar för skada
”Om entreprenören är ansvarig för fel, ansvarar han också för skada på entreprenaden på grund av fel. För skada på entreprenaden genom brand på grund av fel svarar entreprenören dock inte längre än två år efter entreprenadens godkännande.”
I föregående kapitel har paragraferna i AB klargjort tiden för garantitiden, vilka kategorier av fel som en entreprenör kan hållas ansvarig för och även att entreprenören är ansvarig för fel som han orsakat. I denna paragraf regleras det ansvar som är intressant ur ett
försäkringsperspektiv, entreprenörens ansvar för skada.
Entreprenören är ansvarig för de skador på grund av de fel som framträder genom de tre kategorier fel under den tid som garantitiden gäller för varje kategori.
För att tydliggöra entreprenörens ansvar för fel och skada och även tydliggöra skillnaden mellan fel och skada används även här exemplet med den flagande väggfärgen. I det exemplet förklarades entreprenörens ansvar för fel, felet låg antingen i att entreprenören valt fel färg eller att färgen var felaktig från leverantören. Skadan som uppkom av dessa fel är den flagande väggfärgen. I paragraf ”Ansvar för skada” står det att om entreprenören är ansvarig för felet är han också ansvarig av skador på entreprenaden på grund av felet. Dvs.
entreprenören är ansvarig i det fallet felet berodde på felaktig arbetsprestation då felet framträdde under gällande garantitid för skadan, den flagade färgen. Han är alltså skyldig att avhjälpa felet och stå för kostnaden för att åtgärda skadan.
Det handlar fortfarande endast om entreprenörens ansvar längre fram i arbetet i kapitel
”Försäkring – krav” tas försäkringsbolagets ansvar upp.
7.2 Riskförebyggande arbete
Entreprenader är ofta komplexa och komplicerade, mycket kan gå fel. Alla entreprenader är unika projekt med varierande förutsättningar och faktorer som utgör risker.
Det är inte nödvändigtvis så att mindre projekt innebär mindre risker och mindre kostnader för fel och skador. Ju större en entreprenad är desto större budget brukar finnas för risk- och skadeförebyggande arbete (Intervjuperson, Försäkringsbolag 2 u.d.). Genom att jobba med riskförebyggande arbete kan kontroller av kvalitet, utbildning av entreprenörer i
säkerhetsarbete och säkerhet på byggplatsen bidra för att reducera risken.
Exempel på riskförebyggande arbete för att minimera brand på en entreprenad finns det regler kring hur så kallade ”heta arbeten” ska genomföras, med utbildningskrav på entreprenörerna som utför arbetet. Riskförebyggande arbete innebär inte bara säkerhet utan även förebyggande av skador som inbrott och stöld (Intervjuperson, Byggbolag 2 u.d.).
Att förebygga mot skadetyperna stöld och inbrott krävs skydd mot att obehöriga ska kunna tillträda byggarbetsplatsen. Inbrott och stöld är de näst största skadekategorierna efter vattenskador vilket förklarar en av anledningarna till att ha en för obehöriga oåtkomlig
byggarbetsplats. Att obehöriga kan ta sig in på arbetsplatsen och skadas av arbete och material
23 som finns inom området kan leda till skador på tredje man, vilket är en person som inte står i avtalsmässig relation till entreprenören, sådana skador kan ge upphov till ansvarsskador, dvs.
skador som omfattas av ansvarsförsäkringen. Det finns olika sätt att säkerställa att obehöriga ej har tillträde, ett sätt är att ha en operativ kameraövervakning med en så kallad operator som i realtid övervakar byggplatsen och kan larma polis eller genom högtalarsystem göra utrop och be inkräktaren att avlägsna sig från byggplatsen. Ett annat sätt att kontrollera att det är behörig person som utför arbetet är genom ID06 som är en typ av id-handling som registrerar närvaron på byggplatsen (Intervjuperson, Byggbolag, säkerhet u.d.). I detta id-kort registreras entreprenörernas olika behörighetsgrader och säkerställer att rätt man är på rätt plats och gör ett jobb han är kvalificerad att göra. ID06 är just nu en branschsamverkan men kommer med största sannolikhet att blir lagkrav från och med 2015 (Intervjuperson, Byggbolag, säkerhet u.d.).
Eftersom det inte helt går att skydda entreprenaden mot risker har försäkringsbolagen en viktig funktion att fylla, genom att skydda entreprenören mot de risker som inte går att elimineras (JLT 2013).
7.3 Säkerhetsföreskrifter
Säkerhetsföreskrifter specificerar hur försäkringstagaren ska agera i olika situationer eller föreskriver olika typer av anordningar som ska finnas i samband med egendom som försäkras.
Syftet med säkerhetsföreskrifter är att minimera skador när de väl sker och i förebyggande syfte (Renmar 2008). Säkerhetsföreskrifterna kan avse både skador som drabbar den egna egendomen och ansvarsskador som kan drabba tredje mans egendom (Lagerström 2007).
Det ligger i både försäkringstagarens och försäkringsgivarens intresse att så få skador som möjligt inträffar. Försäkringsbolaget vill ur sitt perspektiv behöva betala ut så lite
skadeersättning som möjligt. Från försäkringstagaren finns det fler olika faktorer som följer av en skada vilka han vill undvika, för det första den självrisk som försäkringen kräver för skadeutbetalning och för det andra innebär att en skada, självklart beroende på storlek och omfattning kan den till olika grad försena entreprenaden.
Exempel på säkerhetsföreskrifter som förekommer i entreprenadförsäkringar är för så kallade
”heta arbeten”. Sådana föreskrifter anger förhållningssätt och regler för hur personer som arbetar med ”heta arbeten”, exempelvis svetsning eller lödning, ska utföra sitt arbete för att brandrisken skall vara så liten som möjligt (Renmar 2008).
Som en del av den totala riskbedömningen för en verksamhet kan försäkringsbolagen preciseras vilka typer av säkerhetsföreskrifter som bör efterlevas. Genom dessa försöker de hjälpa försäkringstagaren att minimera antalet skador. Genom att försäkringstagaren följer säkerhetsföreskrifterna kan försäkringsbolaget i sin tur sänka premien (Lagerström 2007) Säkerhetsföreskriften finns i försäkringsvillkoret med beskrivningar om förfaringssätt den försäkrade ska vidta för att förebygga eller begränsa skador (Renmar 2008).
Försäkringsbolagen har säkerhetsföreskriften i försäkringen som de förväntar sig att försäkringstagaren ska följa (Intervjuperson, Mäklare 1 u.d.). Samtidigt som
entreprenadföretagen också utför riskförebyggande arbete genom att exempelvis utbilda alla entreprenörer som arbetar med ”heta arbeten” i hur de ska genomföras på ett riskminimerande sätt (Intervjuperson, Byggbolag 2 u.d., Intervjuperson, Försäkringsbolag 1 u.d.).
24 Efterlevandet av dessa säkerhetsföreskrifter är avgörande för det skademinimerande resultatet.
Att detta säkerhetsförebyggande arbete leder till färre skador är intervjupersonerna i detta arbete överens om, det råder dock delade meningar om byggföretag i Sverige på ett bättre sätt efterlever dessa föreskrifter än byggföretag utanför Sveriges gränser.
7.4 Skador
När det inträffar skador så sker de vanligtvis under entreprenadtiden12 (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.). När entreprenaden är överlämnad och garantitiden löper sker skador relativt sällan och skadorna är av en annan karaktär. Vattenskador hör till den typ av skada som vanligtvis sker under garantitiden, de kan vara svåra att upptäcka under slutbesiktningen där andra typer av skador identifieras och tar oftast längre tid att upptäcka än andra typer av skador som exempelvis brand (Intervjuperson, Byggbolag, säkerhet u.d.).
Det finns inget stöd för att betrakta vissa typer av entreprenader som särskilt skadedrabbade, vissa yrkesgrupper är däremot mer skadedrabbade än andra, exempelvis vatteninstallatörer (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.). Vattenskador är de vanligast förekommande skadorna och betecknas i försäkringsbranschen som frekvensskador.
Uppfattningen hos intervjuade personer är att det inte sker många skador under garantitiden och när det inträffar skador är det av mindre omfattning och kostnad. Att skador är så sällsynt förekommande under garantitiden är en bidragande faktor till att försäkringspremien kan hållas lägre under garantitid än vad den är under entreprenadtiden (Intervjuperson, Mäklare 1 u.d.).
En entreprenad är en dynamisk process med många inblandade och många moment som ska genomföras. Beroende på vart i tiden entreprenaden befinner sig är olika typer av risker mer vanligt förekommande än andra, skadornas omfattning varierar också beroende på när i tiden skadan sker. Exempelvis en brand tidigt i entreprenaden är inte alls lika kostsamt och
förödande som en brand dagen innan slutbesiktningen.
Vattenskador hör till den mest förekommande skadan under en entreprenad. Efter
vattenskador är stöld, inbrott och svinn de vanligast förekommande skadorna. En typ av skada som inte är särskilt vanligt förekommande på entreprenader, men när de väl inträffar orsakar bränder stora skador och är väldigt kostsamma.
”En av våra vanligaste skador är en vattenskada pga fel i underentreprenörs arbete.
Brandskador pga fel i entreprenaden är mycket sällsynta” (Intervjuperson, Byggbolag 1 u.d.).
”Under garantitid är däremot vattenskador den vanligaste skadan. De allra flesta skador pga fel i entreprenaden framträder inom de första två årens garantitid. Skador sent under
garantitiden är ovanliga. ” (Intervjuperson, Byggbolag 1 u.d.).
Antal skador och storlek på skadorna påverkar försäkringsbolagens lönsamhet, ”loss ratio” är ett viktigt nyckeltal som visar förhållandet mellan premier försäkringsbolaget får in från sina kunder och skadeersättningar som betalas ut. På den svenska marknaden så har loss ration legat mellan 40-60% de senaste 25 åren (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.).
12 Tid från entreprenadens påbörjande till och med den dag då entreprenaden är godkänd.
25
8. Försäkringsmarknad
8.1 Aktörer på entreprenadförsäkringsmarknaden
Förutom försäkringstagaren finns det fler aktörer som spelar viktiga roller på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden. Bland annat försäkringsbolaget och försäkringsmäklarna.
8.1.1 Försäkringsbolag
Den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden präglas av få aktörer som dominerar
marknaden. Det tre försäkringsbolag som har de största marknadsandelar är IF(30%), Zurich (20%), Trygg Hansa(20%), där procenttalen avser respektive bolags andel av marknaden (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.). Det finns andra försäkringsbolag som erbjuder
entreprenadförsäkringar och de tillsammans uppgår till de återstående 30 % där ingår försäkringsbolag som Gjensidige och Länsförsäkringar. Länsförsäkringar är inriktade på segmentet små och medelstora entreprenörer. När det kommer till de stora kommersiella projekten är det i första hand IF, Zurich och Trygg Hansa.
8.1.2 Mäklarens roll
Den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden består av ett flertal olika aktörer bland annat försäkringsbolagen och försäkringstagaren. Försäkringstagare kan inom
entreprenadförsäkringar vara både beställaren eller entreprenören.
Till deras hjälp finns försäkringsmäklaren som en aktör på marknaden som fungerar som en mellanhand mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren.
I Sverige finns två större mäklarföretag som arbetar med entreprenadförsäkringar och det är Brim och JLT, Brim har flest entreprenadkunder medan JLT jobbar med de allra största entreprenaderna. Vid sidan av Brim och JLT inom entreprenadförsäkringssegmentet finns även andra mäklare bland annat Söderberg&Partners, Aon, Willis och Marsh.
Försäkringsmäklaren har en särskild roll, de fungerar som sagt som en mellanhand mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Den senare har extra stort behov av mäklarens kunskap för att jämna ut den informationsasymmetrin 13som uppkommer mellan
försäkringstagaren och den betydligt starkare motparten, försäkringsbolaget (Intervjuperson, Mäklare 2 u.d.). Köparen av entreprenadförsäkringen behöver ha en försäkring som täcker det ansvar som han åtagit sig i entreprenadavtalet.
När en entreprenör på egen hand utan hjälp av försäkringsmäklare tecknar en försäkring för entreprenad. I entreprenadavtalet har entreprenören åtagit sig ansvar som enligt AB borde ligga på beställaren. När entreprenören sedan tecknar försäkring är han inte medveten om det utökade ansvar som han åtagit sig och försäkringen är i enighet med AB och
minimiomfattningen i AMA AF 12. Exempelvis visar det sig att kapitel 5 §11 2st ”För skada på grund av avbrott eller störning i industriell produktion eller annan kommersiell
13 Se kapitel 3.4 Informationsasymmetri
