Rätt bemanning... 8

HANS KOTZAN

Innehåll

Förord... 5

Inledning... 7

Rätt bemanning... 8

Hur bemannas räddningstjänsten? ...9

Normal- respektive minimibemanning ... 10

Vilka krav borde ställas som minsta operativ förmåga? ... 10

Förtroendevaldas syn på bemanning och organisation ... 13

Bemanning ... 13

Organisation ... 15

Övningsverksamhet ... 20

Arbetsmiljö ... 21

Det fackliga uppdraget ... 23

Slutsatser och förslag till åtgärder ... 27

Kommunals förslag till åtgärder ... 28

Litteratur och källförteckning... 30

Förord

Att vara anställd inom räddningstjänsten är att vara en livlina. Det är ett jobb som inte sällan innebär att springa mot det som alla andra springer ifrån, men också att möta människor när de går igenom en omvälvande, ibland livsavgörande, händelse. Samtidigt är det ett jobb och det behöver, precis som de flesta andra jobb, vara möjligt att kombinera med en fungerande vardag.

Under sommaren får räddningstjänsten ofta extra ögon på sig när skogsbränder härjar i de svenska skogarna, och då blir frågan om bemanning och arbetsvillkor för räddningstjänsten belyst. Men fokus borde ligga på goda villkor för en räddningstjänst som finns där och fungerar i hela Sverige året om.

Arbetsmiljö är alltid en högt prioriterad fråga för medlemmarna i Kommunal och inom räddningstjänsten, där brister i arbetsmiljö snabbt kan leda till livsfarliga situationer, måste det alltid vara uppe på dagordningen. På samma sätt är hög och rätt bemanning samt goda arbetsvillkor avgörande för en räddningstjänst med hög kvalitet. Det handlar i slutänden om att vi ska vara oss trygga och säkra vad som än händer – när det händer.

Det är bra och viktigt att allmänheten har ett högt förtroende för räddningstjänsten.

Det är också ett förtroende som måste värnas. Det här är kvinnor och män som med sin yrkeskunnighet gör skillnad mellan liv och död. Men för att göra det behöver de få utrymme att göra sina jobb som de proffs de är, och för det krävs det rätt förutsättningar.

Kommunal är fackförbundet för personalen inom räddningstjänsten och den här rapporten tar ett samlat grepp om frågan om bemanning och arbetsmiljö för dessa livsviktiga yrkesgrupper.

Tobias Baudin

Förbundsordförande Kommunal

Inledning

Kommunal består av mer än en halv miljon medlemmar vilka arbetar inom fler än 200 olika yrken i kommuner, landsting och privata sektorn. Bland dessa yrken finns personal inom rädd- ningstjänsten.

Den offentliga räddningstjänsten omfattar statlig och kommunal räddningstjänst. Den statliga inkluderar bland annat sjöräddning, räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anläggning och flygräddning medan den kommunala räddningstjänstens uppgift är att förebygga olyckor och begränsa skador när de inträffar inom kommungränsen. Utöver kom- munal och statlig räddningstjänst finns privata brandkårer, bland annat industribrandkårerna¹. Alla kommuner är skyldiga enligt lag att ha en räddningstjänst² men det är vanligt att kommun- er samarbetar och organiserar räddningstjänsten i så kallade kommunalförbund. Samhället och medborgarna har ett stort förtroende för räddningstjänsten. Nästan 90 procent av respon- denterna i en enkätundersökning om trygghet och säkerhet som genomfördes av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tillsammans med Sveriges kommuner och landsting, nu Sveriges kommuner och regioner, har uppgett att de har ganska eller mycket stort förtroende ^{3, 4}.

Samtidigt ställer samhället stora krav på de män och kvinnor som jobbar inom räddningstjän- sten. Räddningstjänsten måste kunna garantera allmänheten trygghet i hela landet samt ge ett tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. Därför är det viktigt att samhället satsar tillräckligt med resurser så att brandbefäl eller brandpersonal, utifrån de förväntningar och utmaningar som finns, får goda förutsättningar för att utföra sitt samhällsuppdrag.

År 2019 presenterade Kommunal rapporten Bättre förutsättningar för räddningstjänsten⁴ med syftet att skapa en bild av arbetssituationen och arbetsmiljön inom räddningstjänsten.

En tydlig slutsats var att det finns behov av att öka bemanningen för att garantera en god arbetsmiljö för de anställda. Resultaten skapade dock nya frågor kopplade till bemanning och visade på behovet av ytterligare kunskap för att kunna presentera lösningar för en väl fungerande räddningstjänst med goda arbetsvillkor för de anställda. Denna rapport togs därför fram under hösten 2020 och bygger bland annat på en enkätundersökning bland förtroendevalda inom räddningstjänsten.

Rapporten inleds med avsnittet Rätt bemanning där det förs en diskussion kring vad som är rätt bemanning inom räddningstjänsten utifrån lagstiftningen och kommunernas skyldigheter. Det följs av avsnittet Förtroendevaldas syn på bemanning och organisation och redovisar resultatet av en enkätundersökning som genomfördes bland förtroendevalda inom räddningstjänsten. Rapporten avslutas med avsnittet Slutsatser och förslag till åtgärder.

1 Industribrandkårer är särskilda enheter som organiserats för räddningsinsatser vid industrianläggningar.

2 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor

3 SKR (2014) Trygghet och säkerhet 2014, Tema medborgarnas uppfattningar och förväntningar s. 33

4 Bättre förutsättningar för räddningstjänsten, Kommunal, 2019

.

Rätt bemanning

Vad är rätt bemanning inom räddningstjänsten? Denna fråga är naturligtvis svår att svara på generellt eftersom det hänger på hur räddningstjänstens uppdrag ser ut. Utgångspunkten bör vara vilka arbetsuppgifter som finns och hur de ska utföras för att uppfylla Lagen om skydd mot olyckor, LSO.⁵

När det kommer till vilka arbetsuppgifter som ska lösas så syftar lagen till att ”i hela landet bere- da människors liv och hälsa samt egendom och miljö med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor”. Dessa arbetsuppgifter ska dessutom kunna utföras på ett sätt som minimerar riskerna vad gäller brandmännens arbetsmiljö och hälsa.

Alla kommuner är skyldiga att inventera vilka risker som finns inom sin kommungräns. Om det finns skog inom kommunen finns exempelvis en risk för skogsbränder. Finns det indus- trier eller tunnlar för kollektiva transportmedel är man skyldig att värdera och analysera risker för olyckor med hänsyn till dessa, och så vidare. Dessa olika risker som kan leda till olika räddningsinsatser måste kommunerna ta upp i sitt handlingsprogram för den förebyg- gande verksamheten.⁶

Till handlingsprogrammet för de identifierade riskerna ska kommunen också ta fram ett han- dlingsprogram för räddningstjänsten⁷. I detta handlingsprogram ska kommunen bland annat beskriva vilken förmåga räddningstjänsten har för att genomföra insatser. Från och med 1 januari 2021 är det dessutom specificerat i lagen att detta ska ske för varje typ av olycka som beskrivs i programmet. Det är också tydliggjort att det även gäller förmågan att genomföra flera samtidiga räddningsinsatser.

I Kommunals rapport Bättre förutsättningar för räddningstjänsten kunde vi konstatera att antalet brandmän och brandbefäl, såväl heltidsanställda som brandmän i beredskap, har minskat under en lång tid. Minskningen har skett trots en ökad befolkningstillväxt, ökad ur- banisering,samt komplexare miljöer om olyckan skulle vara framme.

Minskningen av antalet brandmän började i princip i samband med övergången ifrån Rädd- ningstjänstlagen⁸, RäL, till Lagen om skydd mot olyckor⁹, LSO, där allmänt formulerade mål minskade behovet av vilka resurser som krävs.

Det är dessutom oklart exakt hur många operativa brandmän och personal i beredskap som finns inom räddningstjänsten då tillförlitlig statistik saknas. Det antalet brandmän och brand- befäl som kommunerna rapporterar in till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB,¹⁰ visar endast antal som till minst 50 procent är operativa brandmän eller brandbefäl.

Statistiken för räddningstjänstpersonal i beredskap har också brister då det finns heltidsan- ställda brandmän som även är, och registreras som, brandmän i beredskap.

5 SFS 2003:778 (LSO)

6 LSO 3 Kap. 3 §.

7 LSO 3 Kap. 8 §

8 SFS 1986:1102

9 SFS 2003:778

10 MSB Årsuppföljning av LSO

Fel bemanning riskerar också enligt Kommunals rapport Rätt arbetsmiljö - Kommunals arbetsmiljöstrategi¹¹ att utgöra ett arbetsmiljöproblem eftersom arbetsmiljön i hög grad påverkas av arbetets innehåll, hur det organiseras och vilka resurser som avsätts för att uppnå verksamhetens syfte. Fel bemanning som arbetsmiljöproblem är därmed tydligt kopplat till arbetsorganisationen. Styrkan och kompetensen i en verksamhets bemanning i förhållande till arbetets krav på kvalitet och tid för utförande är av stor betydelse för arbetsmiljön.

Hur bemannas räddningstjänsten?

Uppbyggnaden varierar mycket mellan olika arbetsgivare. Detta kan bero på folkmängd, geografi, ekonomi och riskbild. Vanligast är att den operativa styrkan är lika stor dygnet runt men det finns brandstationer som har en större bemanning måndag till fredag på dagtid och lägre bemanning kvällar, nätter och helger.

De främsta anställningsformerna är heltidsanställda brandmän och brandmän i beredskap.

Heltidsanställd skiftgående operativ personal har under alla dygnets timmar beredskap att rycka ut ifrån brandstationen. På brandstationen genomförs bland annat övningar och fysisk aktivitet under dagtid samt vila nattetid.

Räddningstjänstpersonal i beredskap har beredskap i hemmet. Vid händelse av larm skickas ett meddelande till en personsökare som brandmannen alltid har på sig under sin beredskap. Olika styrkor kan ha olika anspänningstider¹², för deltidsstyrkor kan tiden variera från 4 till 10 minuter.

En utryckande styrka består oftast av en arbetsledare och fyra till fem brandmän. Storlek- en på den utryckande styrkan är viktig eftersom den speglar förmågan att snabbt komma igång på en olycksplats med exempelvis rökdykning. Den är också viktig för att till exempel säkra arbetsförhållanden vid en trafikolycksplats. Ju mindre utryckande styrka desto sämre möjlighet att lösa problem på olycksplatsen, vilket leder till ett större risktagande än nödvändigt.

I ett led att förbättra räddningstjänstarbetet och korta insatstiden¹³ är Första Insats Person¹⁴, FIP, en allt mer förekommande lösning. Det innebär att en brandman eller ett brandbefäl, oftast räddningstjänstpersonal i beredskap, med ett FIP-fordon kan köra direkt till en olycksplats utan att stanna vid brandstationen. Detta gör att responstiden¹⁵ kan bli kortare. På plats har FIP möjlighet att rapportera till ledning och påbörja begränsade åtgärder för att häva det negativa händelseförloppet.

Även om det finns vinster i en sådan funktion innebär det risker för brandmannen när denne kommer fram till olycksplatsen. Att exempelvis komma fram ensam till en trafikolycka, som är en högriskmiljö med barn, skadade, döda och andra chockade inblandade, kan göra det svårt för den enskilde brandmannen att göra det som är syftet med funktionen, det vill säga rapport- era till ledning och påbörja begränsade åtgärder för att häva det negativa händelseförloppet.

11 Rätt arbetsmiljö - Kommunals arbetsmiljöstrategi 2018

12 Anspänningstid, den maximala tid det får ta från det att larmet går tills dess att brandbilarna lämnar brandstationen

13 Insatstiden, tiden från det att ett larm inkommer till att räddningstjänsten är framme på olycksplatsen och räddning- sinsats påbörjas

14 Termen Första Insats Bil används ibland istället för Första Insats Person

15 Responstid = den tid från det att ett larm rings in till larmcentralen till dess att en enhet, oklart vilken, är framme på olycksplatsen

Kommunal var i rapporten Bättre förutsättningar för räddningstjänsten kritiska till att räddningstjänsten planerade för ensamarbete, och menar att arbetet måste organiseras på ett sådant sätt så att brandmännen inte utsätts för ohälsa och onödiga risker.

Normal- respektive minimibemanning

Storleken på den operativa styrkan kan också delas in i en normalbemanning respektive

minimibemanning. Tanken med en normalbemanning är att vara någon extra per operativt skift.

Minimibemanningen är minsta bemanning för att klara de uppgifter räddningsstyrkan ska klara av vid larm om olycka. Ofta används just differensen mellan normal- och minimibemanning för att täcka upp för olika typer av frånvaro, exempelvis sjukfrånvaro eller vård av barn.

Enligt den inrapporterade statistiken till MSB är förutom automatlarm utan brandtillbud, trafi- kolyckor tillsammans med brand och brandtillbud i byggnad vanligast¹⁶. Om räddningstjänsten rycker ut på ett larm där det brinner i en byggnad finns alltid en risk för att brandmännen be- höver genomföra en rökdykningsinsats samtidigt som det även kan finnas behov att med hjälp av räddningstjänstens stegutrustning evakuera människor, exempelvis ifrån balkonger i ett brinnande flervåningshus. Det innebär i detta exempel två insatser som var för sig kräver en minimibemanning. Det är också möjligt att det sker två oberoende olyckor samtidigt.

Vid trafikolyckor finns idag inga krav på minimibemanning men räddningstjänsten rekom- menderas ändå att följa den vägledning Säkerhet i vägtrafikmiljö som MSB tagit fram efter ett flertal olyckor som räddningstjänsten själva råkat ut för vid trafikolycksplatser¹⁷.

Vilka krav borde ställas som minsta operativa förmåga?

Det har nu gått dryga 16 år sedan LSO trädde i kraft och den 1 januari 2021 uppdaterades lagen. Frågan är då om intentionerna med revideringen kommer att infrias?

När det gäller dagens nationella mål är det svårt att förstå och tolka vad begreppen tillfredsställande, likvärdigt, godtagbar och effektiv innebär. Även i den nya versionen av LSO saknas det statliga riktlinjer som underlättar tolkningen av dessa begrepp.

Frågan om vilken operativ förmåga eller vilka olyckstyper en brandstation ska dimensioneras för är, liksom bemanningen, en svår fråga att svara på. Allt måste utgå ifrån den lokala riskbilden som en kommun har, vilka de är skyldiga att inventera och dokumentera i det kommunala handlingsprogrammet.

Om riktlinjer för bemanning inte går att finna i allmänna råd och/eller föreskrifter ställer sig många frågande till vilken lägsta operativ förmåga, det vill säga vilka typer av olyckor som en brandstation ska dimensioneras för.

När LSO ersatte RäL blev handlingsprogrammet för den förebyggande verksamheten och den operativa förmågan målstyrd istället för som tidigare detaljstyrd. Kravet på insatstiden i RäL försvann och har ersatts med begreppet responstid i flertalet handlingsprogram. Detta innebär att utrymmet har blivit större för att på ett mindre detaljerat sätt behöva möta upp räddningstjänstförmågan med ambitionerna i handlingsprogrammet för den förebyggande verksamheten.

16 MSB statistik

17 MSB Säkerhet i vägtrafikmiljö: vägledning.

LSO har inte lyckats med att tydliggöra lagen och de lokala förhållandena, snarare har det bliv- it en ursäkt för att minska på verksamheten utifrån ett ekonomiskt perspektiv. En röd brandbil kommer till olyckplatsen men ingen ifrågasätter effektiviteten och dess förmåga.

Trots att begreppet insatstid förvunnit i LSO finns denna fortfarande kvar i Boverkets regler¹⁸ för utrymning av byggnader i händelse av brand. I de fall utrymningsvägarna utgörs av fönster istället för att ha flera trapphus eller extra dörrar direkt till det fria i fasaden, krävs att kommunen har operativ förmåga att klara en insatstid. I dessa fall kan det finnas behov av en operativ förmåga som klarar av två av varandra oberoende räddningsinsatser på samma olycksplats, det vill säga både rökdykningsförmåga samt hanterandet av stegutrustning. I detta fall skulle det handla om en arbetsledare och fyra brandmän för inträngande rökdykning¹⁹ samt två brandmän för att jobba med stegutrustning och evakuering av boende i räddningsinsatsen.

Det finns inte heller några bindande krav när det gäller utryckningslarm till en trafikolycka.

Efter ett antal tragiska olyckor där brandpersonal förlorat livet vid arbete på trafikolycksplatser togs en vägledning med rekommendationer fram för att få till en säker avspärrning och

minimera riskerna för brandmännen som jobbade vid olycksplatsen. Vägledningen rekommenderar i princip en arbetsledare och sju brandmän.

Trafikverket har som en jämförelse hårda restriktioner gällande arbete på vägbana. Här är bar- riärskydd i form av TMA-bil²⁰ ett krav.

Även om det är besvärligt att klart definiera hur en operativ förmåga ska planeras och bedömas utifrån den lokala riskbilden ska den aldrig utgå ifrån ensamarbete i högriskmiljö.

18 Boverkets regler ”Utrymning via fönster”

19 AFS 2007:7 Rök- och kemdykning

20 TMA, Truck Mounted Attenuator är ett energiupptagande mobilt påkörningsskydd som användas vid arbete på väg som ett “förstärkt skydd för personal”.

Förtroendevaldas syn på

bemanning och organisation

Den första delen i denna rapport har varit inriktad på frågan - vad är rätt bemanning inom räddningstjänsten? För att få de förtroendevaldas bild och upplevelse av sin vardag genomförde Kommunal en enkätundersökning under perioden maj till juli 2020. Samtliga förtroendevalda skyddsombud och arbetsplatsombud inom räddningstjänsten bjöds in att delta. I mitten av oktober kompletterades enkäten med ytterligare tre frågor, vilka skickades ut till dem som svarade på den första enkäten.

Kommunal har 148 förtroendevalda inom räddningstjänsten. 69 förtroendevalda svarade på undersökningen vilket är en svarsfrekvens på 47 procent.

Av respondenterna tillhörde 77 procent en station där samtliga är heltidsanställda, 20 procent svarade att det finns både hel- och deltidsanställda på stationen. 3 procent tillhörde en station där samtliga är deltidsanställda.

Sverige består av 290 kommuner som ska organisera räddningstjänst. Dessa organiseras gen- om räddningstjänstförbund, under en gemensam nämnd för flera kommuner, eller i egen regi.

De förtroendevalda, som svarat på enkäten, representerar räddningstjänst i alla tre formerna av organisationer.

Svaren från enkäten redovisas utifrån områdena; bemanning, organisation, övningsverksam- het, arbetsmiljö och det fackliga uppdraget.

Bemanning

Storleken på bemanningen kan som tidigare redovisats delas in i normal- respektive minimibe- manning. 91 procent av de förtroendevalda svarar att deras brandstation har en beslutad/utta- lad normal- respektive minimibemanning.

Figur 1: Har brandstationen en uttalad/bestämd normal- respektive minimibemanning per skiftlag?

Ja 91%

Nej 9%

Storleken på normal- respektive minimibemanning varierar. Den vanligaste normalbemanningen är 1+4 eller 1+5, det vill säga ett befäl eller arbetsledare och fyra eller fem brandmän. Det finns ex- empel på brandstationer som har lägre normalbemanning men som kompletteras av brandmän i beredskap. Minimibemanningen handlar oftast om en brandman mindre per skiftlag.

En bemanning som understiger 1+4 i normal- eller minimibemanning är så pass låg att de inte kan starta en livräddande insats genom rökdykning innan räddningstjänst i beredskap eller annan förstärkning anländer. Det understiger även möjligheten att följa vägledningen Säkerhet i vägtrafikmiljö som gemensamt tagits fram mellan myndigheter och representanter för räddningstjänsten. Det innebär i sådana situationer att de brandmän som kommer fram till olycksplatsen, och inleder en operativ insats, riskerar liv och hälsa.

En annan viktig parameter när det gäller bemanningen handlar om hur sårbar man är när någon blir sjuk eller måste stanna hemma på grund av vård av sjukt barn. Svaren från de förtroendevalda visar att mellanskillnaden mellan normal- och minimibemanning ofta används till att täcka luckor i skiftlagen. Av de förtroendevalda som svarat att de hade en normal- respektive minimibemanning uppger 7 av 10 att det sker ofta eller ganska ofta.

Figur 2: Hur ofta används mellanskillnaden mellan normal- och minimibemanning för att täcka exempelvis för sjukdom eller andra ledigheter såsom föräldraledighet, vård av sjukt barn?

Trots att mellanskillnaden mellan normal- och minimibemanning används för att täcka för exempelvis sjukdom eller andra ledigheter är det 44 procent av de förtroendevalda som anser att det ofta eller ganska ofta är svårt att ta ut ledighet.

Ofta 54%

Ganska ofta 16%

Vet inte 5%

Aldrig 17%

Sällan 8%

Figur 3: Anser du att det är svårt att ta ut semestrar, kompensationsledighet eller annan ledighet såsom föräldraledighet eller vård av barn?

I och med att bemanningen redan från början är snålt tilltagen blir utrymmet för oförutsed- da händelser ytterst litet. Det skapar begränsningar i den egna verksamheten, såsom tid för övningar. Möjligheten till övningar, och möjligheten till att ta ut ledighet, påverkas även av antalet skiftlag. I de öppna svaren från enkäten framgår att antalet skiftlag varierar men att fyra skiftlag är det vanligaste följt av fem.

Organisation

Som tidigare beskrivits är det svårt att svara på frågan om vilken operativ förmåga eller vilka olyckstyper en brandstation ska dimensioneras för. Det innebär i sin tur att det även är svårt att svara på vad som är rätt bemanning. Därför är det viktigt att organisationen bemannas utifrån det uppdrag som räddningstjänsten har enligt den kommunala risk- bedömningen och inte utifrån vilken ambitionsnivå som räddningstjänsten förväntas ha.

De två vanligaste orsakerna till operativa insatser är bränder i byggnader och trafikolyckor.

84 procent av de förtroendevalda svarar att deras brandstation inte klarar att hantera två sådana larm samtidigt med nuvarande bemanning. För att klara två oberoende operativa insatser är den generella bilden att man måste begära extra förstärkning, men att det i sin tur skapar ett hålrum i det område som den extra räddningstjänststyrkan kommer ifrån.

När det gäller upprätthållandet av minimibemanning vid två oberoende insatser vid en och samma olycksplats svarar 15 procent av de förtroendevalda att de alltid klarar av det medan 25 procent svarar att de aldrig klarar detta.

Figur 5: Klarar brandstationen av att upprätthålla minimibemanning vid två oberoende insatser vid en och samma olycksplats?²¹ (Extra fråga)

Rökdykning är klassat som en av Sveriges farligaste arbetsuppgifter och är därför hårt reglerat i Arbetsmiljöverkets föreskrift om rök- och kemdykning. Det är därför av yttersta vikt att en organisation byggs så att denna uppgift kan lösas på ett säkert sätt för de som utför detta ar- bete. Även om nästan tre fjärdedelar svarar att de inte startar en rökdykarinsats utan full mini- mibemanning är det ändå 17 procent som gör det.

21 Tre kompletterande enkätfrågor som ställdes till de förtroendevalda som svarat på den ordinarie enkäten.

60 förtroendevalda svarade på extrafrågorna. Figur 5, 7 samt 18

Figur 4: Anser du att brandstationen har förmågan att hantera två samtidiga larm, exempelvis brand i byggnad och trafikolycka, med nuvarande bemanning?

Figur 6: Om brandstationen får ett larm där det kommer krävas en rökdykarinsats, händer det att den utryckande styrkan påbörjar en rökdykarinsats innan styrkan är minst 1+4 på plats?

När en rökdykarinsats påbörjas innan erforderlig personal är på plats har arbetsgivaren en sky- ldighet att rapportera till Arbetsmiljöverket²² om tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa. Av de förtroendevalda är det endast 15 procent som svarar att denna rapportering alltid görs, och 31 procent svarar att det aldrig eller nästan aldrig görs.

Figur 7: Om en rökdykarinsats påbörjas innan minst 1+4 är på plats, rapporterar arbetsgivaren detta till arbetsmiljöverket?²³ (Extra fråga)

Ju mer slimmad bemanningen blir desto större är behovet av extra förstärkningsresurser, ex- empelvis vid större räddningsinsatser. Inte minst är detta viktigt vid en situation som påkallar rökdykning.

42 procent av de förtroendevalda svarar att förstärkning anländer inom 15 minuter. Det är dock fler än hälften som svarar att det kan ta mellan 15-45 minuter innan förstärkningen an- länder. Tidsfaktorn är viktig. Ju snabbare rätt antal brandmän anländer till olycksplatsen desto tidigare kan en livräddande insats starta.

22 2018:128 Arbetsmiljöförordningen 2 §

23 Tre kompletterande enkätfrågor som ställdes till de förtroendevalda som svarat på den ordinarie enkäten. 60 förtro-

Figur 8: Om det skulle behövas förstärkning, hur lång tid beräknas det ta innan denna anländer?

Ett ensamarbete som är vanligt är den så kallade Första Insats Personenheten, FIP. FIP är en enhet som har till syfte att snabbt vara ute på olycksplatsen för att kunna skapa en bild och förbereda den anländande insatsstyrkan, men även för att kunna starta en insats i vän- tan på ambulans.

Kommunal anser att inget ensamarbete ska planeras gällande utryckningsverksamheten, men när vi frågade våra förtroendevalda svarade hälften av dem att funktionen Räddningstjänst i beredskap organiserades som ensamarbete i FIP-bil.

Figur 9: Är brandmän som är anställda i funktionen Räddningstjänst i beredskap organiserade som ensamarbete i FIP-bil?

71 procent av de förtroendevalda som svarar att brandmän i funktionen Räddningstjänst i beredskap är organiserade som ensamarbete i FIP-bil uppger att denna ingår som en del i nor- mal- respektive minimibemanningen. Ensamarbete är således en del i organisationsplanen trots de risker som är förknippade med just ensamarbete vid exempelvis en olycksplats.

Max 15 minuter 42%

Vet inte 3%

Ja 51%

Mer än 45 minuter 1%

Nej 46%

Mellan 15 och 45 minuter 57% %

Figur 10: Ingår FIP-enhet som en del av normal-/minimibemanningen? (Av de som svarade ja i figur 9)

En fråga som ofta engagerar brandmännen handlar om antalet, och vilka, arbetsuppgifter som utförs. Den vanligaste bilden är att en brandmans arbetsuppgifter endast är ”traditionellt”

operativ det vill säga utryckning, förebyggande arbete och övningar.

Faktum är att en allt större del av tiden används till andra icke operativa uppgifter såsom utbildning och information vid grundskolor, tillsynsarbete eller externa utbildningar. Samtidigt som bemanningen i Sverige har minskat har arbetsuppgifter som kommunen ålagt

räddningstjänsten ökat. Nästan var tredje förtroendevald pekar på att mer än halva arbetstiden används till annat än det operativa arbetet.

Figur 11: Ungefär hur stor andel bedömer du av de operativa brandmännens tid används till icke operativt arbete det vill säga arbetsuppgifter som inte har en direkt koppling till utryckningsarbetet?

Ja 71%

Nej 29%

26%

32%

12%

30%

Övningsverksamhet

Kommunal pekade i rapporten Bättre förutsättningar för räddningstjänsten på att en påta- glig effekt av en för låg bemanningen är att övningsverksamheten blir lidande. Eftersom utry- ckningsverksamheten är prioriterad behöver brandmän som går dagtidsskift, där dessa finns, många gånger täcka upp för dem som exempelvis är sjukskrivna, eller för personalbrist på andra stationer, i stället för att genomföra planerade övningar. Just övningsverksamheten är ett område som Kommunals referensgrupp för brandmän²⁴ anser har blivit eftersatt.

För att på ett säkert sätt fullgöra det uppdrag som räddningstjänsten har krävs kompetens som fås genom olika utbildningar och övningar inklusive möjligheten att genomföra övningar där hela olycksförloppet finns med. För att lösa komplexa insatser krävs fler övningar i realis- tiska miljöer. Bristen på övningar kan exempelvis leda till att det används för mycket vatten i släckningsarbetet vilket genererar mer vattenskador än vad som skulle vara nödvändigt.

Räddningstjänsten utför dessutom prehospitala sjukvårdsuppdrag inom utryckningsverksam- heten exempelvis genom funktionen i väntan på ambulans, IVPA. IVPA är en naturlig del i räddningstjänstens uppdrag men det förutsätter att det finns tid för utbildning och repetitiva övningar som motsvarar uppdragets art. Andra uppdrag som blivit en del av räddningstjänsten är exempelvis att möta människor som är på väg att ta sina liv. I MSB: rapport Samverkan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst vid hot om suicid²⁵ pekas utbildning ut som en viktig del vid ett bemötande med en person med suicidala tankar. Dessa uppdrag blir extra psykiskt belastande för brandmän som ska utföra ett sådant uppdrag men inte har en adekvat utbildning och kompetens inom området. Kommunal anser att de krav som samhället ställer på räddningstjänsten måste mötas med krav på utbildningar och övningar.

En tredjedel av de förtroendevalda anser att övningsverksamheten blir lidande på grund av be- manningssituationen. Ytterligare en tredjedel anser att det ibland händer att övningsverksam- heten blir lidande på grund av bemanningssituationen.

Figur 12: Anser du att övningsverksamheten blir lidande på grund av bemanningssituationen på din station?

24 Kommunals har två referensgrupper som består av verksamma brandmän från hela landet. En bestående av heltidsanställda brandmän den andra av brandmän i beredskap.

25 MSB Samverkan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst vid hot om suicid Nej 32%

Ibland 34%

Ja 34%

För att få en bild av vilka typer av övningar som prioriteras bort ställdes en öppen fråga till de förtroendevalda. Variationen av övningar som prioriterats bort är bred där flera förtroendevalda påpekar att endast övningar med lagkrav genomförs.

Det går att sammanfatta tre områden där bortprioriteringar av övningar görs.

1. Insatsövningar som speglar realistiska händelser (där även större insatsövningar saknas).

2. Rökdykningsövningar inklusive de avancerade inom högriskmiljöer.

3. Områden där specialistkompetens behöver övas och utvecklas.

Kommunal har tidigare påpekat att underbemanning kopplat till antalet ökande arbetsuppgifter leder till just bortprioriteringar i övningsverksamheten. I dagens allt mer komplexa samhälle med tunnlar för tåg, bilar och annan kollektivtrafik, samt nya alternativa bränslen, är det helt avgörande att brandmännen får genomföra övningar i verklig miljö och tillsammans med andra räddningstjänster.

Även om det övas finns det en generell bild att de inte övas tillräckligt och att övningsmoment väljs bort bland annat på grund av för låg bemanning. De förtroendevalda menar att andra icke operativa arbetsuppgifter medför att det inte finns tillräcklig tid till övningar.

Arbetsmiljö

Inom räddningstjänsten arbetar medlemmar som heltidsanställda brandmän, brandbefäl eller som brandmän i beredskap. De utsätts för stora risker i arbetet, kopplat till farliga ämnen samt hot och våld.

Brandpersonal drabbas i högre grad av ohälsa än många andra yrkesgrupper. Ofta handlar det om förslitningsskador, allergier och sjukdomar som uppstår på grund av farliga ämnen i arbetet. Hot och våld mot räddningstjänstpersonal utgör dessutom ett allvarligt arbetsmil- jöproblem i branschen. Vidare har utryckningsstyrkorna minskat, vilket medfört konsekvenser i form av stress och ökat risktagande i arbetet.

I rapporten Bättre förutsättningar för räddningstjänsten beskrevs arbetsmiljölagens ändamål och syfte samt arbetsgivarens skyldigheter.

Varje arbetsgivare har ett arbetsmiljöansvar. Syftet med kraven i Arbetsmiljölagen, Arbetsmil- jöförordningen samt Arbetsmiljöverkets regler är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.

För att kunna genomföra ett bra arbetsmiljöarbete finns det flera viktiga parametrar som be- höver vara uppfyllda.

Fundamentalt är att både arbetsgivaren och de fackliga förtroendevalda som har ett arbetsmil- jöuppdrag har en grundläggande nivå av utbildning. Kunskap är nödvändigt för att kunna identifiera eventuella riskfaktorer på en arbetsplats i synnerhet de som inte alltid handlar om den omedelbara olycksrisken exempelvis den psykiska och sociala arbetsmiljön.

Arbetsgivaren måste också se till att det finns tillräckliga resurser för att kunna bedriva ar- betsmiljöarbetet, inte bara för att undvika ohälsa och olyckor utan också för att på arbetsplatsen främja goda arbetsförhållanden. Resurser innebär också att arbetsgivarna ger de som är utsedda av sina arbetskamrater till att företräda dem i arbetsmiljöfrågor tid till uppdraget.

En avgörande ingrediens för att skapa dessa goda arbetsförhållanden utan ohälsa och olyckor är samverkan. Det är nödvändigt att det finns ett naturligt och ömsesidigt samtalsklimat för att lösa problem och gemensamt utveckla sin arbetsplats.

Eftersom en av grundförutsättningarna för att jobba och utveckla arbetsplatsen ur arbetsmil- jösynpunkt är det viktigt med kunskap bland chefer, arbetsledare och skyddsombud/förtroen- devalda. Svaren från de förtroendevalda visar att det finns arbetsmiljökunskap bland chefer och arbetsledare men att det långt ifrån gäller alla. Var femte förtroendevald anser inte att chefer och arbetsledare har kunskaper om hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsmiljö.

Figur 13: Anser du att chefer och arbetsledare har kunskaper om hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsmiljö?

I föreskrifterna om det systematiska arbetsmiljöarbetet,²⁶ tydliggörs nödvändigheten av kunskap för chefer och arbetsledare. De behöver därför gedigna kunskaper om arbetet, risker- na i arbetet och åtgärder för att förebygga skador. Det är också viktigt att de har god insikt i hur människor reagerar i olika situationer och att de är insatta i de hälsomässiga effekterna av till exempel hög arbetsbelastning, övertid, kränkande särbehandling, våld och hot och missbruk.

Men inte bara kunskaper behövs. Chefer och arbetsledare måste också ges förutsättning att kunna ta det arbetsmiljöansvar som arbetsgivaren delegerat. Av de förtroendevalda som svarat ja i stor respektive liten utsträckning på frågan om de anser att chefer och arbetsledare har kunskaper om hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsmiljö svarar mer än hälften att dessa förutsättningar finns endast i liten utsträckning. Kraven ifrån lagstiftaren är tydlig i föreskrifterna om det systematiska arbetsmiljöarbetet samt i föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö²⁷ om arbetsgivarens krav för att förebygga och verka för att skapa en tillfredsställande arbetsmiljö vilket även inkluderar den organisatoriska arbetsmiljön såsom exempelvis bemanning.

26 AFS 2001:1

27 AFS 2015:4

Ja i stor utsträckning 36%

Ja, i liten utsträckning 42%

Nej 19%

Vet inte 3%

Figur 14: Anser du att chefer och arbetsledare i så fall har förutsättningar att omsätta dessa kunskaper i praktiken? (Av de som svarade ja i figur 13)

Det fackliga uppdraget

Många av de förtroendevalda skyddsombuden har kunskap i arbetsmiljöfrågor, precis som chefer och arbetsledare, men det räcker inte. Av de som svarat att de är skyddsombud²⁸ är det endast 53 procent av skyddsombuden som sa att de fått utbildning i sitt uppdrag vilket visar att behovet av utbildning är stort.

Figur 15: Har du fått utbildning i ditt uppdrag som skyddsombud?

Kommunal pekar i rapporten Rätt arbetsmiljö – Kommunals arbetsmiljöstrategi 2018 på att alla ska ges möjlighet till grundutbildning snarast, och senast tre månader, efter valet till skyddsombud. Utbildningen ska omfatta minst 24 timmar.

Skyddsombud har rätt till vidareutbildning i särskilda frågor i den omfattning och med det in- nehåll som förhållandena i den aktuella branschen eller arbetet kräver.

Arbetsgivaren är skyldig att skapa det tidsutrymme som behövs för att skyddsombudet ska kunna utföra sitt uppdrag. Trots detta är det endast hälften av de förtroendevalda som anser att de får den tid de behöver för sitt uppdrag.

Ja i stor utsträckning 43%

Vet inte 4%

Ja 53%

Delvis 28%

Nej 19%

Ja, men endast i liten utsträckning 53%

Figur 16: Får du den tid du behöver för skydds- och arbetsmiljöarbetet?

En avgörande byggsten för arbetsmiljöarbetet är samverkan. I Arbetsmiljölagen finns ett kapitel som är tillägnat samverkan mellan arbetsgivaren och arbetstagarna. Arbetsgivare och arbetstagare ska bedriva en på lämpligt sätt organiserad arbetsmiljöverksamhet.

Det är med tydlighet som svaren från Kommunals förtroendevalda visar att det finns brister i samverkan. 12 procent uppger att arbetsgivaren inte samverkar när det gäller skyddsfrågor och 36 procent uppger att det bara sker ibland.

Figur 17: Samverkar din arbetsgivare med dig i skyddsfrågor, exempelvis så som arbetssätt och metoder, upphandling av ny materiel, organisation eller vid om och nybyggnad?

Risk- och konsekvensbedömning är pelaren i arbetsgivarens skyldighet i genomförandet av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är därför problematiskt när mindre än hälften av de förtroendevalda uppger att de tillsammans med arbetsgivaren gör en risk- och kon- sekvensbedömning på den operativa och inre arbetsmiljön minst en gång per år.

Vet inte 13%

Delvis 32%

Nej 4%

Ja 51%

Vet inte 9%

Delvis 36%

Nej 12%

Ja 43%

Figur 18: Gör arbetsgivaren tillsammans med facket en risk- och konsekvensbedömn- ing på er operativa och inre arbetsmiljö minst en gång om året?²⁹ (Extra fråga)

En av grundtankarna bakom arbetsmiljölagen är att tyngdpunkten i arbetsmiljöarbetet ska ligga i det lokala samarbetet. Samarbetet mellan arbetsgivare och anställda är därför en förutsättning för att man ska kunna skapa bra arbetsförhållanden.

29 Tre kompletterande enkätfrågor som ställdes till de förtroendevalda som svarat på den ordinarie enkäten.

60 förtroendevalda svarade på extrafrågorna. Figur 5, 7 samt 18 Vet inte 15%

Nej 41%

Ja 44%

Slutsatser och förslag till åtgärder

Vad är rätt bemanning inom räddningstjänsten och deras operativa utryckningsverksamhet?

Det är som sagt en svår fråga att svara på och ytterst styrs detta av det så kallade kommunala handlingsprogrammet för den förebyggande verksamheten samt de resurser som varje kom- mun anslår.

Det har under de senaste åren, och i synnerhet efter 2014 års stora skogsbrand, pratats en hel del om bristande resurser inom räddningstjänsten och dess otillräckliga styrning. Regeringen tillsatte exempelvis en utredning för att göra en översyn av kommunernas brandförebyggande verksamhet och räddningstjänst. Utredningen pekade bland annat på bristande styrning vilket utmynnade i en ny uppdaterad Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.

Under sommaren 2020 gick det att konstatera att mycket av bristerna var på väg att åtgär- das utom en viktig del, den som handlar om tillgången på personal. Frågan är vem ska hålla i brandslangen när det brinner i en byggnad eller göra livräddande insatser vid en trafikolycka?

Syftet med denna rapport var att Kommunal ville titta närmare på ett antal frågor som belystes i rapporten Bättre förutsättningar för räddningstjänsten. Det handlade främst om bemanning och den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, men även om hur arbetsgivaren lever upp till sitt arbetsgivaransvar för arbetsmiljön.

En annan väsentlig fråga handlar om i vilken utsträckning som skydds-/arbetsplatsombud är delaktiga och samverkar med arbetsgivaren avseende de kommunala handlingsplanerna som styr räddningstjänstverksamheten.

En av de prioriterade frågorna för medlemmarna i Kommunal är arbetsmiljön och detta är inte undantaget medlemmarna inom räddningstjänsten. Exempel på allvarliga brister för brandmän är då de behöver ta risker för att bemanningen inte är tillräckligt anpassad för om exempelvis brandstationen behöver rycka ut på två av varandra oberoende olycksplatser. Att påbörja en livräddande rökdykningsinsats utan att ha full minimibemanning är allvarligt, men att det dessutom brister i arbetsgivarens rapporteringsskyldigheter till Arbetsmiljöverket är också allvarligt. Lika problematiskt blir det för den brandman som ensam bemannar FIP-bilen.

Även om en räddningstjänst kan räkna med extra resurser från en annan räddningstjänst eller beredskap inom rimlig tid är risken ändå stor att brandmännen på plats startar en livräddande insats innan förstärkning anlänt, viket medför stora risker för dem själva och deras kollegor.

Ytterligare en effekt av bristande bemanning handlar om för lite tid för övningsverksamhet.

Övningar på viktiga moment och olika objekt är en av grunderna för att på ett säkrare och ef- fektivare sätt rädda liv och avhjälpa/stoppa ett händelseförlopp. Räddningstjänstens uppdrag handlar inte bara om att rädda liv utan även om att rädda egendom.

Svaren från de förtroendevalda visar dessutom att det varierar mycket ifråga om hörnstenarna i arbetsmiljöarbetet, det vill säga kunskap, resurser och samverkan, på de olika brandstationerna.

Kommunals förslag till åtgärder

• En inventering görs av räddningstjänstens behov av övningsverksamhet samt omfattningen av de icke operativa arbetsuppgifterna.

Denna ska göras av arbetsgivaren tillsammans med de fackligt förtroendevalda och ligga till grund för kommunernas beslut om resurser till räddningstjänsten.

• Varje kommun ska göra en risk- och konsekvensbedömning på de

handlingsprogram för räddningstjänstverksamheten som de är skyldiga att ta fram.

Denna risk- och konsekvensbedömning ska göras ur ett arbetsmiljöperspektiv utifrån de arbetsuppgifter som räddningstjänsten förväntas att göra och de resurser som kommunerna anslår.

• En handlingsplan tas fram för hur arbetsmiljöarbetet och samverkan ska fungera på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren tillsammans med de fackligt förtroendevalda har ansvar för att ta fram handlingsplanen. Detta inkluderar krav på utbildning och nödvändig kompetens för chefer, arbetsledare och fackligt förtroendevalda.

Litteratur- och källförteckning

Bättre förutsättningar för räddningstjänsten https://www.kommunal.se/sites/default/files/

battre_forutsattningar_for_raddningstjansten_webb.pdf SFS 2003:778 LSO, Lagen om Skydd mot olyckor

LSO 3 Kap. 3 §.

LSO 3 Kap. 8 §

SOU 2018:54 Socialstyrelsen Gemensamma författningssamlingen avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.

Regeringens proposition 2019/20:176 SFS 1986:1102 Räddningstjänstlagen

MSB årsuppföljning https://ida.msb.se/ida2#page=d1573796-bd9e-461b-87a1-21142e1d9196 Rätt arbetsmiljö - Kommunals arbetsmiljöstrategi 2018 https://www.kommunal.se/sites/

default/files/attachment/ratt_arbetsmiljo_kommunals_arbetsmiljostrategi_2018_1.2_

webb_.pdf

IDA MSB statistik https://ida.msb.se/ida2#page=2b3dc9ff-12fe-4c4d-a8f1-863a95d215a6 MSB Säkerhet i vägtrafikmiljö: vägledning. https://rib.msb.se/filer/pdf/29012.pdf

AFS 2007:7 Arbetsmiljöverkets föreskrift om Rök- och kemdykning

Boverkets regler om utrymning via fönster https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/

regler-om-byggande/boverkets-byggregler/brandskydd/utrymning/

2018:128 Arbetsmiljöförordningen 2 §

MSB Samverkan mellan polis, sjukvård, SOS Alarm och räddningstjänst vid hot om suicid https://rib.msb.se/filer/pdf/24908.pdf

AFS 2001:1 Arbetsmiljöverkets föreskrift om det Systematiska arbetsmiljöarbetet AFS 2015:4 Arbetsmiljöverkets föreskrift om Organisatorisk och social arbetsmiljö

SKR (2014) Trygghet och säkerhet 2014 – tema medborgarnas uppfattningar och förväntningar

ART.NR: 978 91 7479 910 1 BEMANNING OCH ARBETSMIOLJÖ INOM RÄDDNINGSTJÄNSTEN, RAPPORT KOMMUNAL 2021.

verkar med arbetsgivaren avseende de kommunala handlingsplanerna som styr räddningstjänstverksamheten.