Rätt bemanning

(1)

I ÄLDREOMSORGEN

Bygger på Kommunals medlemsunder-

sökning 2021

(2)

MARIA AHLSTEN OCH MARI HUUPPONEN

(3)

Förord

Det går inte att överskatta vikten av rätt bemanning inom äldreomsorgen. Att bemanningen är rätt är nämligen grunden för allt. Det är grunden för omsorgskvaliteten och arbetsmiljön. Och att de anställda ska få tid till att vara de proffs de är och kunna lägga fokus där det hör hemma:

på de äldres individuella behov. Rätt bemanning är en förutsättning för den skattefinansierade välfärdens legitimitet.

Sverige är, och ska vara, ett av världens bästa länder att åldras i. Vår äldreomsorg håller hög kvalitet tack vare en yrkesskicklig personal som finns där för att ge de äldre det stöd de behöver.

Men svensk äldreomsorg präglas också av ett växande gap mellan ambition och kapacitet.

Kraven ökar, men resurserna håller inte samma takt. Det är såklart fullständigt ohållbart.

Utbildade och yrkesskickliga undersköterskor och vårdbiträden behöver få både tid och handlingsutrymme att på ett bra sätt ge den vård och omsorg som de äldre har laglig rätt till och förtjänar.

För det är ju så att när äldreomsorgen är underbemannad så är det alltid någon som får betala med sin hälsa. Personalen måste springa fortare, hoppa över raster och jobba övertid. Det stöd som de äldre har behov av hinns kanske inte alltid med i den utsträckning som hade behövts.

Villkoren för personalen speglar villkoren för de äldre. Det är ofrånkomligt.

Jag har pratat med alldeles för många medlemmar i Kommunal som alla säger samma sak: “Vi är helt enkelt inte tillräckligt många”. Tiden räcker inte till, benen orkar inte springa tillräckligt fort. Det är en ständig frustration och sorg över att inte kunna utföra det arbete man är proffs på och älskar, så bra som man hade kunnat utföra det om bara förutsättningarna fanns.

Det går att ändra på. Medlemmarna i Kommunal kan få fler kollegor. Men då måste välfärden få komma först. Den måste få gå före vinster, skattesänkningar och besparingar. Det är den enda vägen.

I den här rapporten ger Kommunal våra förslag för en bättre, tryggare äldreomsorg med högre ambitioner.

Tobias Baudin

Förbundsordförande Kommunal

(4)

Innehåll

Inledning ...6

Dagens äldreomsorg ...10

Vilka får äldreomsorg? ... 11

Stora skillnader mellan kommunerna... 13

Anställda och personalomsättning ... 13

Hög andel tidsbegränsat anställda ... 16

Hur hänger god kvalitet och rätt bemanning ihop? ...19

Komplexa behov ställer krav på bemanningen ... 20

En omsorgsrationell styrning av äldreomsorgen ... 21

Hur bemanningen påverkar kvaliteten ... 22

Dagens underbemanning ...24

Svårt att hinna ta raster och pauser ... 25

Hälften saknar dagligen förutsättningar att ge god omsorg ... 27

Underbemanning medför risker för de äldre ... 28

Underbemanningens konsekvenser för omsorgskvaliteten ...32

Personal tvingas täcka upp för korttidsfrånvaron ... 35

Hur styrs dagens bemanning i äldreomsorgen? ...37

Socialtjänstlagen kan inte garantera en jämlik äldreomsorg efter behov ... 38

Att styra kvalitet och bemanning genom upphandling (LOV) ... 39

Att höja bemanningen ...42

Äldrecentrums studie om lämplig bemanning på demensboende ... 42

Socialstyrelsens förslag till bemanningsföreskrifter ... 43

Bemanningssatsningen 2015–2018 ... 47

Lagen om personaldimensionering i Finland ... 51

Rätt bemanning och ökad insyn för en trygg äldreomsorg ...54

Kommunals krav ... 58

Referenser ...60

(5)

(6)

Inledning

Rätt bemanning är en förutsättning för kvalitet i äldreomsorgen. Det är avgörande för att vården och omsorgen av äldre ska kunna vara trygg och säker. Hög personalkontinuitet, att hjälpen är flexibel, det vill säga anpassad till den äldre personens individuella och varierande situation, samt att personalen har tillräckligt med tid och en yrkesutbildning i vård och omsorg är grundläggande förutsättningar för en äldreomsorg av hög kvalitet.

Den här rapporten handlar om dagens underbemanning i svensk äldreomsorg och hur den påverkar omsorgskvaliteten. Utmaningen, att möjliggöra rätt bemanning i den kommunalt finansierade vården och omsorgen, kommer att öka med en allt högre andel äldre i

befolkningen och kommande stora pensionsavgångar.

Rapporten presenterar statistik från Kommunals senaste medlemsundersökning som visar att 37 procent av personalen i äldreomsorgen anser att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre, minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov.

Rätt bemanning handlar både om att vara tillräckligt många på arbetsplatsen och om att alla i arbetsgruppen har rätt kompetens. Det finns ett säkerställt samband mellan utbildad personal och god kvalitet i vård och omsorg. Den här rapporten svarar på frågorna:

– Hur hänger bemanning ihop med omsorgskvalitet?

– Vilka konsekvenser får bristande bemanning?

– Hur styrs bemanningsnivåerna i äldreomsorgen?

– Hur kan bemanningen höjas? Finns det ett behov av ytterligare reglering?

Rapporten inleds med en översiktlig bild av dagens äldreomsorg i kapitel 2. Kapitel 3 diskuterar hur god kvalitet och rätt bemanning hänger ihop. För att visa omfattningen och utsträckningen av problemet med underbemanning presenteras i kapitel 4 nya data från Kommunals stora medlemsundersökning 2021, där medlemmarna svarar på hur de upplever bemanningen, arbetsbelastningen och kvaliteten i äldreomsorgen. I kapitel 5 diskuteras bemanningssituationen under det senaste decenniet genom myndighetsrapporter och tidigare studier. Kapitel 6 beskriver dagens bemanningsregler för äldreomsorgen. I kapitel 7 redovisas forskning och politiska försök att stärka och reglera äldreomsorgens personaltäthet och bemanning. Kapitel 8 sammanfattar rapportens slutsatser och Kommunals krav.

Rapporten handlar även om äldreomsorgens finansiering. För i en underfinansierad välfärd är det alltför ofta uppenbart att det är kommunens budgetramar som styr bemanningen, i högre grad än kraven på god omsorgskvalitet och en personcentrerad vård och omsorg.

(7)

Idag saknas nationella riktlinjer för personaltätheten i äldreomsorgen. Kommunals mening är att nuvarande situation är ohållbar, både för personalen och för de äldre.

Underbemanningen riskerar att urholka äldreomsorgens kvalitet och legitimitet. För att bryta den strukturella underbemanningen måste ambitionerna för äldreomsorgen höjas och äldreomsorgen som helhet måste regleras bättre. Det behövs mer kunskap och insyn genom offentlig statistik, kvalitetsuppföljning och myndighetstillsyn.

Det är ingen slump att Kommunal vill skärpa sin politik ytterligare när det gäller

äldreomsorg just i år. Coronapandemin har satt fokus på resursmässiga och organisatoriska brister inom äldreomsorgen som påtalats under många år, inte minst av Kommunal. Det här var också Coronakommissionens bedömning: att äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad när pandemin slog till, och att detta bottnade i “strukturella brister vilka varit kända före virusutbrottet”. Kommissionen anser att riksdag och regering måste se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, särskilt vad gäller vård och behandling av demenssjuka.

I en bredare mening handlar denna rapport även om hur välfärden styrs. Äldreomsorgen styrs på olika nivåer (arbetsplats, kommun, stat) och genom olika styrinstrument (riktade satsningar, lagstiftning, föreskrifter, kommunala budgetar, biståndsbeslut, kommunala riktlinjer och lokal förvaltningskultur – “så här har vi alltid gjort”). Samtidigt anser Kommunal att de välfärdspolitiska målen i allmänhet och en högkvalitativ äldreomsorg i synnerhet motverkas av politiska beslut: av marknadsstyrningen och ständiga sparkrav.

I flera år har myndigheterna, forskningen och anställda inom äldreomsorgen larmat att bemanningen är för låg. På det sätt välfärden styrs idag finns det inga incitament, eller ens möjlighet, att förbättra kvaliteten (se kapitel 7 för en redovisning av försöken under det senaste decenniet).

Det finns nämligen en inbyggd mekanism i dagens styrning av välfärden: ekonomisk återhållsamhet och fokus på högre effektivitet, genom att sänka kostnader i den löpande omsorgsproduktionen. I praktiken betyder det här att kommunerna inte våga investera utan snarare “effektiviserar”, det vill säga sparar pengar.¹ I en personalintensiv verksamhet som äldreomsorg, där personalkostnader utgör huvuddelen av kostnaden finns en betydande risk för kvalitetsförsämrande besparingar på sådant som kräver resurser, exempelvis personaltäthet och yrkesutbildad personal. Det är Kommunals åsikt att marknadsstyrningen av välfärden, även kallad new public management, motverkar välfärdens mål. Istället bidrar det till ett system av permanenta besparingar och en bristfällig insyn, vilket försvårar ansvarstagandet för folkvalda politiker.

1 Se till exempel Åsa Plesner (2020), Budget ur balans. Arena

(8)

Tidningen Kommunalarbetaren gjorde en kartläggning av äldreomsorgens finansiering år 2019.² De kom fram till att 62 procent av kommunerna sparade på äldreomsorgen under 2019 och ytterligare 25 procent av kommunerna hade oklara budgetar, som kan ha inneburit besparingar. I genomlysningen kunde de konstatera att många av de föreslagna besparingsåtgärderna gick ut över arbetsbelastning och arbetsmiljö: “Exempel på

besparingar är: Minskad bemanning. Stopp för vikarier vid frånvaro. Kortare tid för dusch, städ och inköp i hemtjänsten. Återinförda delade turer, jobb varannan helg istället för var tredje. Nedläggning av äldreboenden”.

Kommunal efterfrågar en ny modell för styrning av äldreomsorgen. Så länge det inte finns någon politisk majoritet för en välfärd utan vinstintresse och en äldreomsorg som styrs utifrån de äldres behov, anser Kommunal att äldreomsorgen behöver en skarpare reglering – för att ge undersköterskor och vårdbiträden förutsättningar att göra sitt jobb och de äldre den vård och omsorg som de har rätt till.

2 Kommunalarbetaren (2019), Så många sparar på äldreomsorgen, publicerad 16 december 2018, https://ka.se/2019/12/16/sa-sparas-det-pa-aldreomsorgen/

(9)

(10)

Dagens äldreomsorg

Kommunerna är huvudmän för äldreomsorgen och har därmed alltid det yttersta ansvaret för äldreomsorgens kvalitet: att kontrollera och följa upp att den offentligt finansierade vården och omsorgen bedrivs på ett tillfredsställande sätt, även när verksamheten bedrivs i enskild/privat regi.³ Den exakta omfattningen av denna kontroll kan variera mellan olika områden, men huvudmannaskapet innebär att kommunen eller regionen alltid måste utöva någon form av kontroll för att kunna uppfylla sina skyldigheter.⁴

Äldreomsorgen är Kommunals största bransch, där omkring en tredjedel av medlemmarna jobbar. Anställda inom äldreomsorgen har både offentliga och privata arbetsgivare. De flesta arbetsplatserna inom äldreomsorg är i äldres egna hem och på äldreboenden. De största yrkesgrupperna är undersköterskor och vårdbiträden.

Äldreomsorg innebär i korthet att ge hjälp och stödinsatser till personer över 65 år, med behov som orsakats av sjukdom, invaliditet eller ålderssvaghet. Äldreomsorgen är en del av kommunernas socialtjänst och det är kommunerna som ansvarar för vilka insatser äldre beviljas. Det kan vara både individuellt behovsprövade och allmänt inriktade insatser. Den vanligaste insatsen är trygghetslarm, en insats som kan ges utan biståndsbedömning och kan kombineras med andra insatser. Den näst vanligaste insatsen är hemtjänst, därefter särskilt boende. Andra insatser är matdistribution, dagverksamhet, ledsagning, avlösning och korttidsplats.⁵

Hemtjänst innebär en behovsbedömd insats i form av service och personlig omvårdnad, vilket utförs i den äldre personens bostad. Hemtjänst delas ofta upp i serviceinsatser och personlig omvårdnad. Med service menas till exempel hjälp med att bostaden blir städad, kläder tvättade och att man får mat på bordet. I den personliga omvårdnaden kan ingå att få hjälp med att klä sig, duscha, äta och med toalettbesök.⁶ I juli 2018 infördes även förenklat beslutfattande om hemtjänst för äldre. Hittills är det dock ytterst få personer som har utnyttjat möjligheten att få hemtjänst utan behovsprövning.

För äldre med stora omsorgsbehov ska kommunerna inrätta så kallade särskilda

boendeformer. Särskilda boenden kan både vara ett permanent boende, som äldre flyttar till när det inte längre är möjligt att uppnå en skälig levnadsnivå i hemmet, eller ett tidsbegränsat boende. Korttidsboenden används bland annat för att avlasta anhöriga och för kortare rehabiliterande insatser.⁷ De allra flesta personer som bor i särskilt boende behöver omfattande insatser flera gånger per dygn, på grund av sjukdom, oro eller funktionsnedsättning.

3 6 kap. 6 § kommunallagen; 10 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen

4 Prop. 2013/14:118 s. 38

5 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 86; SOU 2017: 21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer.

6 Socialstyrelsen (2020), Enhetsundersökningen 2019; SOU 2020:80, s. 88.

7 Kommunal (2015), Plats för proffsen, s. 19.

(11)

Socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med omsorgstagaren, och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.⁸ Vidare bör socialnämnden genom hemtjänst,

dagverksamheter eller annan liknande socialtjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra.⁹

Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.¹⁰ Socialstyrelsen har i allmänna råd utfärdat rekommendationer till stöd för tillämpningen av bestämmelsen om att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande.¹¹

Genom uppsökande verksamhet ska socialnämnden upplysa om sin verksamhet på detta område och göra sig väl förtrogen med de äldres levnadsförhållanden. Vid planeringen av sina insatser för äldre ska kommunen samverka med regionen och andra samhällsorgan.¹² I socialtjänstlagen finns även bestämmelser om handläggningen av ärenden. I korthet innebär dessa att en biståndshandläggare, efter ansökan från den enskilde, gör en utredning och beslutar om vilket stöd den enskilde har rätt till. Utifrån detta beslut kan den enskilde sedan vända sig till en utförare för att få stödet eller vården.

VILKA FÅR ÄLDREOMSORG?

Den kommunala vården omfattar allt fler äldre med komplexa vårdbehov. I dag skrivs patienter snabbare än tidigare ut från sjukhus och de tekniska möjligheterna att ge vård i hemmet har ökat.¹³ För att bli beviljad insatser från kommunerna har också under senare år kommit att krävas ett allt större hjälpbehov.¹⁴ Dessa faktorer gör att äldre personer som får vård och omsorg från kommunerna idag har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd och oftast flera långvariga sjukdomar.

Den 1 oktober 2020 hade nästan 258 000 personer beviljad hemtjänst i ordinärt boende.

Av dessa var drygt 236 000 äldre (65 år och äldre), medan 21 000 personer (0-64 år) hade en funktionsnedsättning.¹⁵ Drygt hälften, 54 procent, av de personer som har hemtjänst har också hemsjukvård.¹⁶ Nästan hälften av de som får hemtjänst, 48 procent, är 85 år eller äldre.

Den genomsnittliga äldreomsorgsmottagaren bor ensam, är 87 år gammal och har cirka 15 timmars hemtjänst i månaden.¹⁷

8 Socialtjänstlag (2001:453), 3 kap. 5 §

9 Socialtjänstlag (2001:453), 3 kap. 6 §

10 Socialtjänstlag (2001:453), 5 kap. 4 och 5 §§

11 SOSFS 2012:3, Socialstyrelsens allmänna råd om värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre.

12 5 kap. 6 §

13 Olivia Wigzell (2020), Pandemin visar att äldreomsorgen måste utvecklas, debattartikel publicerad i Dagens Samhälle 22 april 2020, Pandemin visar att äldreomsorgen måste utvecklas – Socialstyrelsen

14 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 250.

15 Socialstyrelsen (2021), Statistik om socialtjänstinsatser till äldre och personer med funktionsnedsättning efter regiform 2020, s. 3, https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2021-3-7266.pdf

17 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin.

(12)

1 oktober 2020 bodde nästan 84 000 personer på särskilt boende.¹⁸ En kartläggning av 155 kommuner år 2016 visade att 37 procent av de som bodde i särskilt boende var rullstolsburna, 56 procent urininkontinenta och 32 procent var avföringsinkontinenta.¹⁹ En studie av Socialstyrelsen 2012 visade att i genomsnitt avlider 33 procent av de boende ett år efter inflyttning, medan 60 procent bor där mer än 1,5 år.²⁰

En betydande andel av de som får äldreomsorg har kognitiva nedsättningar och nedsatt psykisk hälsa.²¹ Sett till hela befolkningen över 80 år lever var femte person med en

demenssjukdom, vilket medför att de behöver särskilt anpassad vård och omsorg.²² Över 70 procent av äldre personer i särskilt boende har en demenssjukdom och även i hemtjänst/

hemsjukvård har en ökande andel sådana sjukdomar.²³

Sedan 1980 har det skett en successiv minskning i andelen som får äldreomsorg i landet i stort. Störst har minskningen varit av andel äldre personer som beviljas plats i särskilt boende. Två år efter Ädelreformen, 1994, hade 128 500 personer plats i äldreboende. 24 procent av befolkningen som var 80 år och äldre bodde då i särskilt boende. Tjugofem år senare bodde drygt 82 000 personer på särskilt boende, vilket motsvarade tolv procent av befolkningen som var 80 år och äldre.²⁴

18 Socialstyrelsen (2021), ”Statistik om socialtjänstinsatser till äldre och personer med funktionsnedsättning efter regiform 2020”, s. 3 https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2021-3-7266.pdf

19 Folkhälsomyndigheten (2017), Svenska HALT i korthet 2016; SOU 2020:80, s. 85.

20 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 250-251.

22 Svenskt Demenscentrum (2018), http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vad-ar-demens/;

Socialstyrelsen, 2019, Öppna jämförelser 2018.

24 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 87.

(13)

Den här utvecklingen innebär att personer som flyttar till ett särskilt boende idag har ett större vård- och omsorgsbehov jämfört med tidigare, när fler beviljades plats. I hemtjänsten har vårdtyngden ökat, genom att fler bor kvar hemma längre, med komplexa vård- och omsorgsbehov. Många behöver omsorg under dygnets alla timmar. En bidragande orsak till de ökade vårdbehoven i hemtjänsten och på äldreboenden är att vårdtiderna på sjukhus blivit kortare.²⁵

STORA SKILLNADER MELLAN KOMMUNERNA

Det finns stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller äldreomsorgens målgrupp, omfattning och kvalitet, andelen i åldersgruppen 80+ som har äldreomsorg, samt i

vilken form omsorgen ges. Andelen med hemtjänst varierar mellan 12 och 40 procent, andelen med särskilt boende varierar mellan 5 och 17 procent. Andelen med någon av dessa former av äldreomsorg varierar mellan 21 och 51 procent. Det finns även stora skillnader i kommunernas kostnader per plats i särskilt boende, som varierar från knappt 700 000 kronor till drygt det dubbla, 1,5 miljoner kronor. Det kan spegla såväl skillnader i kommunernas struktur, olika vårdtyngd på boendena, som olika ambitionsnivåer i kommunerna.²⁶

Enligt Socialstyrelsens årliga kartläggning för 2019 var andelen med adekvat utbildning på vardagar i snitt 83 procent, med en stor spridning från 15 till 100 procent. Men uppgifterna är självrapporterade och avser enbart tillsvidareanställd personal vid ett visst tillfälle. När det gäller omsorgspersonalen finns det också stor variation mellan de olika särskilda boendena:

under vardagar mellan 0,2 och 0,53 personal per bostad och under helger 0,17 och 0,44 per bostad.²⁷

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är en av de instanser som har påpekat att de

insatser som kommunerna beslutar inte styrs av enskildas behov, utan beror på ekonomiska, organisatoriska eller politiska målsättningar. Ett exempel är att biståndshandläggare

“förhandlar” om en ansökan om särskilt boende där den äldre personen förmås att acceptera att ansöka om hemtjänstinsatser i stället. IVO konstaterar att det finns en risk att kommunala riktlinjer begränsar myndighetsutövningen och går emot lagstiftarens intentioner om en professionell bedömning med utgångspunkt från den enskildes behov.²⁸

ANSTÄLLDA OCH PERSONALSAMMANSÄTTNING

Enligt SKR:s statistik för kommunalt driven äldreomsorg minskade antalet anställda något mellan 2008 och 2012, för att sedan öka från och med 2013 fram till och med 2018.²⁹ Under 2019 minskade antalet anställda något. Samtidigt ökade den genomsnittliga sysselsättningsgraden, det vill säga de anställda arbetade fler timmar. Enligt SKR har

25 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 86; Socialstyrelsen (2020), Vård och omsorg om äldre, lägesrapport 2020.

26 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 91-93.

27 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 92-93, 103; Socialstyrelsens enkätundersökning 2019

28 Inspektionen för vård och omsorg (2016), Tillsynsrapport. De viktigaste iakttagelserna inom tillsyn och tillståndsprövning verksamhetsåret 2015.

29 SKR är en förkortning för medlems- och arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner.

(14)

bemanningen i äldreomsorgen i stort sett varit oförändrad sedan 2008 (se diagram 1 nedanför). Mellan år 2007 och 2018 ökade antalet anställda något, från 0,51 till 0,52 per person över 80 år.³⁰ Samtidigt har den förändrade sammansättningen av omsorgstagare i både hemtjänst och äldreboende lett till en ökad vårdtyngd under samma tidsperiod.³¹ Det påverkar arbetsbelastningen, vilken typ av kompetens personalen behöver och hur relationen till hjälptagarna ser ut.

Källa: SKR 2020: Fakta om äldreomsorgen. Population: Kommuner inklusive

kommunalförbund, Huvudöverenskommelsen (HÖK), månads- respektive timavlönade, anställda (unika individer) inklusive helt lediga. Personalgrupper: sjuksköterskor exklusive skol-/företagssköterskor, undersköterskor och skötare samt vårdbiträden.

De tre största personalgrupperna inom äldreomsorgen i kommunerna är undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor. Undersköterskor är den överlägset största gruppen och utgör 7 av 10 av alla månadsavlönade och 6 av 10 av samtliga anställda.³² Undersköterskor utgjorde 59 procent av all vård- och omsorgspersonal i kommunal verksamhet år 2019, medan vårdbiträden utgjorde 32 procent och sjuksköterskor 9 procent. Här ingår både månadsanställda och timavlönade inom olika kommunala (men inte privata)

omsorgsverksamheter, således inte enbart äldreboenden. Eftersom många vårdbiträden är timavlönade och har kortare arbetstid, svarar undersköterskor för en större andel av den arbetade tiden, 69 procent, enligt SKR:s statistik.³³ En enhetschef inom äldreomsorgen var år 2015 ansvarig för i genomsnitt 60 medarbetare, en ökning från 54, år 2009.³⁴

30 SKR (2020), Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin.

31 Schön,P., Lagergren, M. och Kåreholt, I. (2016), Rapid decrease in length of stay in institutional care for older people in Sweden between 2006 and 2012: results from a population-based study. Health and Social Care in the Community 24(5), 631-638.

32 SKR (2020), Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin.

33 SKR (2020), tabell 3, Antal anställningar, faktiska årsarbetare, sysselsatta och helt lediga efter personalgrupp i kommuner nov 2019, https://skr.se/skr/arbetsgivarekollektivavtal/uppfoljninganalys/personalstatistik/personalen i - siffror/tabellerkommunalpersonal2020/tabellerkommunalpersonal2019.46930.html

Diagram 1. Antal anställda totalt samt efter löneform 2008-2019.

250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0

Månadsavlönade Timavlönade Samtliga

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 Sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden

(15)

För de stora grupperna av personal inom äldreomsorgen, undersköterskor och vårdbiträden, finns inte registerdata (SCB) på nationell nivå. Enligt skattade uppgifter från SCB är det omkring 30 procent av undersköterskorna som arbetar i äldreomsorgen i ordinärt boende och omkring 70 procent som arbetar i äldreomsorgen i särskilda boenden. Det är ett stort problem att det inte finns tillförlitlig statistik, bland annat på grund av att de enskilda utförarna inte fångas tillräckligt väl i statistiken från SCB.

I svenska äldreboenden är verksamheten oftast organiserad så att 9-12 äldre personer bor och äter tillsammans i en enhet. De får ofta sin omsorg av en mindre personalgrupp, som arbetar på den enheten på dagtid under vardagar. På kvällar, nätter och helger, samt när vikarier tas in vid sjukdom, arbetar personalen oftast i större delar av äldreboendet, vilket innebär att varje äldre kommer i kontakt med fler personer.³⁵

Enligt enkätsvaren i nordiska NORDCARE-studien hjälper en anställd i danska äldreboenden i genomsnitt 7,6 personer under ett vardagspass (dagtid) jämfört med 8,3 i Norge, 10,1 i Sverige och 12,1 i Finland. På kvällar och helger hjälper man oftast något fler, och framför allt på natten är antalet hjälptagare betydligt högre (mellan 19 och 29 i genomsnitt).³⁶ Varje anställd möter således ett relativt stort antal äldre under en arbetsdag. Jämfört med situationen 2005 har antalet äldre som en anställd möter under ett arbetspass ökat i alla nordiska länder, utom i Finland.

Diagram 2: Personal på äldreboende i genomsnitt, kommunal omsorg

35 Szebehely, Marta (2020), Internationella erfarenheter av covid-19 i äldreboenden, s.63.

36 Szebehely, Marta (2020), Internationella erfarenheter av covid-19 i äldreboenden, s.64.

Källa: Kolada, Alla enheter (ovägt medel), Socialstyrelsen 2019, Äldreguiden

Omsorgspersonal/plats i boende för särskild service för äldre på vardagar, antal

Omsorgspersonal/plats i boende för särskild service för äldre, helgdagar, antal

Omsorgspersonalen på vardagar i boende med särskild service för äldre med adekvat utbildning, andel (%)

Omsorgspersonalen på helgdagar i boende med särskild service för äldre med adekvat utbildning, andel (%)

Sjuksköterskor/plats i boende för särskild service för äldre, vardagar, antal

Sjuksköterskor/plats i boende för särskild service för äldre, helgdagar, antal

0,30 (-)

0,26 (-)

0,05 (-) 79 (-) 81 (-)

0,01 (-)

(16)

Diagram 2 visar att det i genomsnitt finns 0,30 omsorgspersonal per bostad på särskilt boende på vardagar och 0,26 på helgdagar. Det finns i genomsnitt 0,05 sjuksköterskor per bostad på särskilt boende och 0,01 på helger. Statistiken gäller endast för äldreboenden i kommunal regi.

Finland har som enda land i Norden nyligen lagstiftat om personaltätheten, efter att tillsynsmyndigheterna uppmärksammat en rad brister i servicehus. Bemanningen ska ökas från 0,5 till 0,7 personal per omsorgsmottagare år 2023. I servicehus i Finland ingår enbart omsorgsarbete, varför bemanningstalet inte kan jämföras med äldreboenden i Sverige, här ingår fler arbetsuppgifter. År 2011 var bemanningen i genomsnitt 0,96 personal per omsorgsmottagare i svenska äldreboenden. Men även om fler typer av insatser ingår i den svenska personalens arbetsuppgifter torde bemanningen i finska äldreboenden vara lägre än i svenska. Marta Szebehely är professor emeritus i socialt arbete med inriktning mot äldre, vid Stockholms universitet. Hennes bedömning, utifrån de osäkra data som finns att tillgå, är att bemanningstätheten är ungefär lika i danska äldreboenden som svenska, medan de är högre i de norska. Andelen omsorgspersonal som saknar utbildning är dock betydligt högre i Sverige jämfört med i våra grannländer, nära 40 procent.³⁷

HÖG ANDEL TIDSBEGRÄNSAT ANSTÄLLDA

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning var andelen tidsbegränsat anställda i kommunalt driven äldreomsorg 27 procent år 2017, medan den i genomsnitt var hela 37 procent hos privata utförare. Jämfört med arbetsmarknaden i stort är andelen otrygga anställningar anmärkningsvärt höga. Snittet på hela arbetsmarknaden var 16 procent tidsbegränsat anställda samma år.³⁸ Enligt SKR:s personalstatistik för 2019 var 8 av 10 visstidsanställda timavlönade.

Sett till arbetad tid stod timavlönade för 16 procent av den totala arbetade tiden.³⁹ Låg personalomsättning, hög andel heltidsanställda och låg andel timavlönade är

indikationer på strukturkvalitet – det vill säga faktorer som kan bidra till en god kontinuitet och kompetensuppbyggnad i personalgruppen. Här har äldreomsorgen tydliga strukturella problem. Den höga andelen visstidsanställningar får en negativ effekt på verksamhetens kvalitet, arbetsvillkor och arbetsmiljö. Timanställda har betydligt svårare att ställa krav på sin arbetsgivare och rapportera fel och brister. Detta leder till en tystare arbetskraft och minskar möjligheten till inflytande och påverkan.⁴⁰

37 Szebehely Marta (2020), Internationella erfarenheter av covid-19 på äldreboenden, på s. 67 står andel som saknar utbildning.

38 Kommunal (2018), Så mycket bättre. En jämförelse av anställningsvillkor och löner i privat och kommunalt driven äldreomsorg, s. 14, https://www.kommunal.se/sites/default/files/sa_mycket_battre_2018_webb.pdf

39 Sveriges Kommuner och Regioner (2020), Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin, s. 35

40 Kommunal (2020), Trygghet på arbetsmarknaden, s. 43.

(17)

Ökningen av tidsbegränsade anställningar sedan början av 90-talet har flera förklaringar.

Införande av anställningsformen allmän visstid 2007 underlättade för arbetsgivare att anställa tidsbegränsat. Styrningsfilosofin new public management, som har fått genomslag i form av ökade dokumentationskrav, prestationsbaserade ersättningsmodeller och standardiserade och minutstyrda arbetsmoment, har även påverkat sättet verksamheterna bemannas. Precisionsbemanningen – en typ av “lean” produktion av vård- och

omsorgsinsatser – har ökat.⁴¹ Det innebär att behovsanställningar, som timavlönade, deltidsarbete och delade turer har ökat. I vardagsspråk beskrivs den slimmade bemanningen som att det “saknas luft i schemat”.⁴²

41 Arbetsmiljöverket (2016), Konsekvenser av lean produktion på arbetsmiljö och hälsa (RAP 2016:5), kunskapssammanställning

42 Kommunal (2020), Trygghet på arbetsmarknaden, s. 33.

(18)

(19)

Hur hänger god kvalitet och rätt bemanning ihop?

Vad innebär det att äldreomsorgen ska vara av god kvalitet? Vilka förutsättningar krävs för god kvalitet? Generella bestämmelser om insatser inom socialtjänsten finns i tredje kapitlet i socialtjänstlagen. Där står att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet, att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.⁴³ En god kvalitet i vård och omsorg innebär att verksamheten ska vara kunskapsbaserad, individanpassad, säker, tillgänglig och jämlik. Socialstyrelsen skriver att det är viktigt att utgå från individens specifika behov och förutsättningar för att uppnå god kvalitet i vård och omsorg.⁴⁴ En personcentrerad vård och omsorg kräver att medarbetarna har rätt förutsättningar att utföra sitt arbete.⁴⁵ Socialstyrelsen har i allmänna råd utfärdat rekommendationer om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre. Det finns ett säkerställt samband mellan yrkeskompetent personal och god kvalitet i vård och omsorg.⁴⁶ Vilken kvalitet som eftersträvas påverkar i hög grad bemanningen.⁴⁷

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är den myndighet som ansvarar för tillsyn av bland annat socialtjänstens verksamhet. Tillsynen av privata utförare omfattar både sådan verksamhet som kräver tillstånd och annan verksamhet som en kommun genom avtal har överlämnat till enskild att utföra.⁴⁸ Tillsynen innebär en granskning av att verksamheten uppfyller de krav och mål som formulerats i lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.⁴⁹ Syftet med IVO:s tillsyn beskrivs i myndighetens instruktion. Där anges att syftet är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter.⁵⁰Myndigheten ansvarar också för viss tillståndsprövning. Tillstånd får endast beviljas om verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet och säkerhet enligt socialtjänstlagen.⁵¹

43 Socialtjänstlag (2001:453) 3 kap. 3 §

44 Kunskapsguiden (2021), Om god kvalitet i vård och omsorg för äldre personer, källa: Socialstyrelsen,

https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/aldre/god-kvalitet-i-vard-och-omsorg-for-aldre-personer/om-god- kvalitet-i-vard-och-omsorg-for-aldre-personer2/

45 Kommittédirektiv 2020:142, En äldreomsorgslag,

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/kommitte direktiv/en-aldreomsorgslag_H8B1142

46 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer.

47 S. E. Wånell, B. Trygg (2010), Lämplig bemanning – i boende särskilt avsett för personer med demenssjukdom.

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, rapport 2010:10,

https://demenscentrum.se/sites/default/files/global assets/fou_pdf/2009_bemanning_aldrecentrum.pdf

48 13 kap. 1 § SoL och 25 § LSS

49 13 kap. 2 § SoL och 26 § LSS

50 2 § förordningen (2013:176), med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg

51 7 kap. 2 § SoL

(20)

KOMPLEXA BEHOV STÄLLER KRAV PÅ BEMANNINGEN

Att en allt större andel av de mest sjuka äldre bor i ordinärt boende ställer stora krav på hemtjänstens bemanning, personaltäthet, kontinuitet och yrkesutbildning. Man får inte glömma att äldreomsorg också är social omsorg. Äldreomsorg är en komplex helhet av vård, omsorg och service, som ska ge förutsättningar för ett rehabiliterande arbetssätt. För att ett rehabiliterande och funktionsbevarande förhållningssätt ska kunna tillämpas inom äldreomsorg krävs mer tid och kontinuitet. Ökade krav och behov hos äldreomsorgens målgrupp förutsätter att personalen har befogenheter och ansvar att tillsammans med den äldre personen fortlöpande anpassa insatserna.

Sannolikt kommer också en fortsatt ökad andel äldre personer att få vård i livets slutskede utanför sjukhus. Redan i dag har den palliativa vården ofta högre kvalitet utanför sjukhus, men för att ytterligare förbättra kvaliteten krävs god tillgång till yrkesutbildad personal, samverkan mellan yrkesgrupper och hög flexibilitet.

I SOU 2017:21 beskrivs varför en uppdelning mellan service- och omvårdnadsuppgifter inte bör tillämpas i äldreomsorgen. Andelen äldre som enbart får serviceuppgifter från kommunerna minskar. De äldre som enbart får hjälp med serviceuppgifter från hemtjänsten har ofta påtagliga nedsättningar i sitt funktionstillstånd redan när de får insatser. Allt eftersom försämras deras tillstånd. Allt fler behöver hjälp med både service och personlig omvårdnad. Därför bör personalen i hemtjänsten ha förmåga att bedöma individens hälso- och funktionstillstånd och vid behov initiera förändringar i hjälpen. Utredningen påtalar även att personalkontinuiteten brister i många kommuners vård och omsorg – det vill säga att ett för stort antal personal deltar i vården och omsorgen, vilket är en påtaglig kvalitetsbrist. En uppdelning i personal som utför service- och omvårdnadsuppgifter försämrar personkontinuiteten.⁵²

Det är behoven hos de äldre som ska styra vilken kompetens, personalsammansättning och tid som behövs. Kommunerna har ansvaret att bemanna sin äldreomsorg med tillräcklig bemanning, som har sådan kunskap och erfarenhet att man kan ge god kvalitet i tjänsterna.

52 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 307

(21)

EN OMSORGSRATIONELL STYRNING AV ÄLDREOMSORGEN

Forskningen bryter ner den generella definitionen av kvalitet i äldreomsorgen till några mer detaljerade indikatorer, varav de viktigaste pekas ut som hög personalkontinuitet, flexibilitet gentemot de äldres behov samt att personalen har tillräckligt med tid att utföra sina arbetsuppgifter.⁵³ Organisatoriskt kan den kvalitativa äldreomsorgen sägas vila på en princip om omsorgsrationalitet. Det var Kari Wærness som myntade det teoretiska begreppet omsorgsrationalitet på 80-talet.⁵⁴ I SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre, beskrivs begreppet så här: “Med omsorgsrationalitet avses att man anpassar sig till omsorgsmottagaren, arbetar kontextuellt, med förnuft, inlevelse, empati och känsla och stärker den äldre personens förmågor. Kvaliteten i omsorgstjänster är beroende av den personliga relationen mellan omsorgsgivaren och omsorgsmottagaren. Relationen bygger på konkret kunskap om omsorgsmottagaren och dennes livssituation.”⁵⁵

Omsorgsrationalitet definieras ofta i motsats till teknisk rationalitet, med rötter i tillverkningsindustrins löpande band, som präglas av detaljstyrning och standardiserade arbetsuppgifter. Till skillnad från en rutindriven fabrik måste en kvalitativ äldreomsorg planera och ta höjd för att delar av verksamheten inte kan kvantifieras, förutses eller styras.⁵⁶ För att personalen ska kunna utgå från individens specifika behov och förutsättningar behövs alltså personkännedom och tillit mellan personalen och den äldre personen. I en relationell verksamhet som äldreomsorgen – hur kan vi få kunskap om god kvalitet verkligen uppnås?

Det går att fråga både omsorgstagarna och personalen. Men det är lättare att mäta vilka förutsättningar som finns, än hur resultatet blev.

Forskningen skiljer ofta mellan strukturkvalitet och processkvalitet. Men enligt till exempel Avedis Donabedian hänger struktur, process och resultat nära samman. Processkvalitet handlar om hur väl utförarna skapar förutsättningar för att vård och omsorg utförs på ett korrekt och värdigt sätt.⁵⁷ Strukturkvalitet är ett mått på kvalitet när det gäller verksamhetens förutsättningar. Det inkluderar bemanning, utbildningsnivå och möjligheter till fortbildning, handledning och reflektion. Indikatorer på god strukturkvalitet är exempelvis låg

personalomsättning, hög andel heltidsanställda och att antalet anställda är dimensionerat efter de äldres behov. För de strukturella förutsättningarna är personkontinuitet, kunskap, kompetens och arbetets organisering centrala delar.⁵⁸

53 Se till exempel Szebehely, Marta (2006), Omsorgsvardag under skiftande organisatoriska villkor – en jämförande studie av den nordiska hemtjänsten, Tidsskrift for Arbejdsliv, nr 1, 2006.; Szebehely, Marta, 1995, Vardagens organisering.

Om vårdbiträden och gamla i hemtjänsten. Diss. Stockholms Universitet; Kommunal, 2015, Plats för proffsen – ett alternativ till New public management i hemtjänsten, s. 29.

54 Wærness, Kari (1984), The Rationality of Caring, Economic and Industrial democracy, 5 (2) 185–211; Wærness, Kari, 1996, Omsorgsrationalitet. Reflexioner över ett begrepps karriär, i Rosmari Eliasson (red.): Omsorgens skiftningar.

Begreppet, vardagen, politiken, forskningen. Lund, Studentlitteratur.

56 Kommunal (2018), Mer tid. En rapport om kvalitet och bemanning i äldreomsorgen; Kommunal, 2016, Styrning för välfärdsproffs; Szebehely, Marta, 1995, Vardagens organisering. Om vårdbiträden och gamla i hemtjänsten. Diss.

Stockholms Universitet.

57 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 126; Donabedian, Avedis, 1998, The quality of care. How can it be assessed? JAMA, 260, 1743-8, 1998.

58 Wånell Sven Erik (2016), Statliga stimulansåtgärder för att främja kvalitén i äldreomsorg, s. 85. Rapport av Sven Erik Wånell, Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum, på uppdrag av utredningen Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, S2015:03.

(22)

Bemanningen har en avgörande betydelse för förutsättningarna till en personcentrerad vård och omsorg.⁵⁹ Personalens utbildning och kompetens måste anpassas till de behov av stöd som vård- och omsorgstagarna har.⁶⁰ Därtill behöver planeringen och organiseringen skapa förutsättningar i form av kontinuitet, tid och handlingsutrymme för personalen. Dessa faktorer är nödvändiga för att kunna hantera individuella behov och oväntade situationer.⁶¹

HUR BEMANNINGEN PÅVERKAR KVALITETEN

Det går inte att särskilja rätt bemanning från rätt yrkesutbildning. Det finns inga enkla jobb i äldreomsorgen. Därför måste krav på rätt bemanning också gälla krav på en lägsta utbildningsnivå. Huvudmän med ansvar för vården och omsorgen om äldre ska säkerställa att personalen har rätt vård- och omsorgsutbildning för arbetet, oavsett om verksamheten bedrivs i enskild eller offentlig regi. Lägsta utbildningsnivå ska vara utbildat vårdbiträde, oavsett insats.

Från och med juli 2021 gäller Skolverkets reviderade yrkespaket till vårdbiträde (800 p) och undersköterska (1500 p), som nationell standard. Att undersköterska blir en skyddad yrkestitel i juli 2023 är ett annat avgörande steg i att förtydliga kraven på

kompetens. Grunden för att få en skyddad yrkestitel ska vara det nya utbildningsinnehållet i gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram eller utbildning som ger motsvarande kompetens, exempelvis undersköterskeutbildning från folkhögskola eller komvux.

Regeringen presenterade våren 2020 satsningen Äldreomsorgslyftet som innebär att staten finansierar kostnaden för den tid en anställd är frånvarande på grund av studier till vårdbiträde eller undersköterska. Efter utbildningen garanteras arbetstagare en tillsvidareanställning. Båda dessa beslut kommer att öka professionaliseringen av verksamheterna och höja äldreomsorgens kvalitet.

59 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 130; kap 8.

61 SOU 2017:21, Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer, s. 125-126; Wånell Sven Erik (2016), Statliga stimulansåtgärder för att främja kvalitén i äldreomsorg, s. 85. Rapport av Sven Erik Wånell, Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum, på uppdrag av utredningen Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, S2015:03.

(23)

(24)

Dagens underbemanning

Redan år 2010 påpekade Socialstyrelsen i sin lägesrapport att “[d]en stora omsättningen av personal och andelen timanställda inom äldreomsorgen bidrar till […] en risk för omsorgsmottagarna att inte få sina behov tillgodosedda”.⁶² Tio år senare, i sin tillsyn av äldreomsorgen under Coronapandemins första våg, lyfte Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att chefer har en oro för en långsiktig bemanning av verksamheten.⁶³ Det upplevdes svårt att kunna planera bemanningen på ett uthålligt sätt.

Senare under året 2020 lyfte regeringens Coronakommission i sitt första delbetänkande att “[b]emanningen är knapp, det finns ingen ‘luft’ i systemet som skulle kunna tillåta arbetstoppar”, vilket “ökar risken att på grund av stressig arbetssituation missa något moment i de basala hygienrutinerna, som att sprita händerna före och efter att man varit inne hos en av de boende, eller att använda skyddshandskarna på rätt sätt.”⁶⁴ Enligt Coronakommissionen måste riksdag och regering “[…]se över vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, inte minst vad gäller vård och behandling av demenssjuka.”

I det här kapitlet redovisas svaren från Kommunals senaste medlemsundersökning.⁶⁵ Att bemanningen inom äldreomsorgen är bristfällig framgår tydligt av svaren. Undersköterskor och vårdbiträden ombads exempelvis ange i hur stor utsträckning de upplever att

bemanningen på deras arbetsplats är tillräcklig.

Hela 37 procent av undersköterskorna och vårdbiträdena i äldreomsorgen upplever att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Som framgår av diagram 3 är siffrorna något högre på särskilt boende, där svarar 39 procent av medlemmarna att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Endast en av fem av medlemmarna i äldreomsorgen svarar att bemanningen är tillräcklig dagligen.

62 Socialstyrelsen (2010), Vård och omsorg om äldre, i Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Lägesrapport 2010.

63 Med början i mitten av april 2020 genomförde Inspektionen för vård och omsorg, IVO, via telefonintervjuer 1 045 tillsyner inom vård- och omsorgsverksamheter i landet, varav 490 äldreboenden och 388 hemtjänstverksamheter.

64 SOU 2020:80, Äldreomsorgen under pandemin, s. 125.

65 Kommunals medlemsundersökning genomfördes tillsammans med Kantar Sifo mellan den 11 januari och 18 februari 2021. I urvalet ingick barnskötare inom förskolan, samt undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen.

Totalt kontaktades ett slumpmässigt urval om 87 729 medlemmar via telefon (23 923 individer) eller webenkät (63 806 individer). 10 349 medlemmar svarade på enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens på totalt 12 procent, för telefonintervjuerna var motsvarande siffra 10 procent och för webenkäterna 12 procent.

(25)

Diagram 3: Hur ofta upplever du att bemanningen på din arbetsplats är tillräcklig?

Källa: Kommunals medlemsundersökning 2021

Hemtjänst Äldreomsorg

9%

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

Aldrig Någon/några gånger i månaden SÅBO 22%

Dagligen 11%

22%

30%

5%

15% 24% 19%

13%

24%

5%

13%

26% 20%

13%

24%

5%

Mer sällan Någon/några gånger i veckan Tveksam, vet ej

Antal svarade: 7 580

SVÅRT ATT HINNA TA RASTER OCH PAUSER

Flera studier har visat att underbemanning har ett starkt samband med psykisk och fysisk utmattning.⁶⁶ Enligt Försäkringskassan är bristen på balans mellan krav och förutsättningar en huvudanledning till att äldreomsorgen har högre sjuktal än någon annan sektor.⁶⁷ En studie från Stockholms universitet visar att omkring hälften av personalen inom äldreomsorgen är oroade för sin egen hälsa till följd av arbetssituationen.⁶⁸ Vanliga följder av arbetsrelaterad stress är diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, utmattning och ryggbesvär. I kombination med ett ojämställt privatliv slår underbemanning dessutom hårdast mot hälsan i kvinnodominerade branscher, då kvinnor upplever arbetsrelaterad stress i högre grad än män.⁶⁹

Att arbeta i äldreomsorgen är stressigt. I medlemsundersökningen fick undersköterskor och vårdbiträden svara på frågan om hur ofta de upplever att det är svårt att ta längre raster.

22 procent av äldreomsorgspersonalen svarar att det är ett problem dagligen, 21 procent svarar att detta är ett problem någon gång eller några gånger i veckan. Sammanlagt svarar 43 procent att det är svårt att ta längre raster, exempelvis lunchrast, minst någon dag per vecka.

Bland undersköterskor och vårdbiträden som jobbar i hemtjänsten svarar en av fyra att det här är ett problem dagligen. Nästan varannan svarande i hemtjänsten, 48 procent, anser att det är ett problem att hinna ta längre rast minst någon gång varje arbetsvecka. På särskilt boende svarar 4 av 10 att det är svårt att ta längre raster minst någon gång per vecka.

66 Sverke, M., Falkenberg, H., Kecklund, G., Magnusson Hanson, L. & Lindfors, P. (2016), Kvinnors och mäns arbetsvillkor.

Kunskapssammanställning 2016:2. Stockholm; Arbetsmiljöverket, Forte, 2016, Arbetsmiljön i kvinnodominerade sektorer. Förstudie inför utlysning av forskningsmedel.

67 Försäkringskassan (2016), Sjukfrånvaro per bransch och sektor, Statistikbilaga till pressmeddelande.

68 Szebehely, M., Stranz, A. & Strandell, R. (2017), Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? Arbetsrapport 2017:1, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet

69 Arbetsmiljöverket (2016), Kvinnors och mäns arbetsvillkor – betydelsen av organisatoriska faktorer och psykosocial arbetsmiljö för arbets- och hälsorelaterade utfall, Kunskapssammanställning 2016:2, Stockholm: Arbetsmiljöverket.

(26)

I medlemsundersökningen fick undersköterskor och vårdbiträden även svara på frågan om hur ofta de upplever att det är svårt att ta kortare raster. 28 procent svarar att det dagligen är svårt att hinna ta kortare raster. 20 procent svarar någon gång eller några gånger i veckan. Sammanlagt svarar alltså hälften att det är svårt att ta kortare raster minst någon gång i veckan. Återigen är det ännu svårare att ta raster i hemtjänsten. Hela 39 procent av hemtjänstpersonalen anser att det dagligen är svårt att ta kortare paus och ytterligare 19 procent anser att det är ett problem minst någon gång i veckan.

Diagram 4: Hur ofta upplever du att det är svårt att ta längre raster?

Till exempel lunchrast

12%

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

Dagligen 17%

23% 25%

4%

20% 21%

12% 19%

19%

9%

17%

21% 22%

19% 14%

7%

(27)

Diagram 5: Hur ofta upplever du att det är svårt att ta kortare paus?

Till exempel toalettbesök eller kaffepaus

12%

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

Dagligen 10%

39%

19%

2%

21% 20% 21%

10%

24%

4%

18%

28%

20%

10%

22%

3%

(28)

Diagram 6: Hur ofta upplever du att du har förutsättningar att ge god omsorg samt att tillgodose de äldres individuella behov?

3%

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

Dagligen 9%

48%

26%

3% 3%

43%

26%

15% 10%

3% 3%

45%

26%

14% 10%

3%

HÄLFTEN SAKNAR DAGLIGEN FÖRUTSÄTTNINGAR ATT GE GOD OMSORG

Underbemanningen får även konsekvenser för omsorgskvaliteten. I medlemsundersökningen fick undersköterskor och vårdbiträden svara på frågan om hur ofta de upplever att de har förutsättningar att ge god omsorg samt att tillgodose de äldres individuella behov. Det här är äldreomsorgens huvudsakliga uppgift. I ett idealläge skulle således alla svarande ge ett positivt svar. Dock uppger över hälften av svarande, 53 procent, att de inte har förutsättningar att ge god omsorg samt tillgodose de äldres individuella behov varje dag. Färre än hälften, bara 45 procent, svarar att de dagligen upplever att de har rätt förutsättningar. 17 procent av äldreomsorgspersonalen svarar att de sällan eller aldrig har rätt förutsättningar att ge god omsorg eller att tillgodose de äldres individuella behov.

I hemtjänsten upplever man oftare att man har goda förutsättningar att ge god omsorg jämfört med särskilda boenden. I hemtjänsten svarar 48 procent “ja” på frågan, jämfört med 43 procent på särskilt boende. Detta kan bero på att omsorgstagare på särskilda boenden har mer omfattande och komplexa behov, jämfört med äldre som får insatser via hemtjänsten.

(29)

UNDERBEMANNINGEN MEDFÖR RISKER FÖR DE ÄLDRE

I medlemsundersökningen fick undersköterskor och vårdbiträden även svara på hur ofta de ansåg att bemanningen var så låg att det innebar en faktisk risk för de äldre. Också här är siffrorna oroande. Fler än en tredjedel av de svarande, 35 procent, anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst någon gång i veckan. 13 procent inom hela äldreomsorgen, 16 procent på särskilda boenden och 9 procent i hemtjänsten, menar att underbemanningen är en risk för de äldre varje dag. Bara 14 procent av äldreomsorgspersonalen menar att bemanningen aldrig är så låg att den innebär en risk för de äldre.

Underbemanning innebär alltid en risk för någon. Villkoren för de äldre speglar villkoren för personalen. När äldreomsorgen är underbemannad får både de äldre och personalen betala med sin hälsa. Undersköterskor och vårdbiträden springer fortare, jobbar övertid och hoppar över sina lagstadgade raster för att kunna ge god omsorg och tillgodose omsorgstagarnas behov.

Diagram 7: Hur ofta upplever du att bemanningen på din arbetsplats är så låg att det innebär en risk för de äldre?

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

0%

Dagligen 21%

9%

21%

6%

13% 23% 20%22% 16%

5%

14% 13%

20%22%

24%

6%

16%

(30)

Resultaten från Kommunals medlemsundersökning visar, i linje med övrig forskning och Coronakommissionens delbetänkande, att det finns ett stort behov av ökad bemanning för att skapa tid och handlingsutrymme inom äldreomsorgen. Frågan om kvalitet i äldreomsorgen slutar inte med bemanningsfrågan, men den borde av allt att döma börja där. Utan tid kan yrkesskickliga undersköterskor och vårdbiträden inte göra det de är bäst på. Tidigare undersökningar har visat att endast en av fem av de som jobbar efter minutsatta scheman uppger att de får användning av sina yrkeskunskaper. Samtidigt uppgav mer än en fjärdedel i samma grupp att de inte har tid att skapa en relation med de äldre som de möter i arbetet.⁷⁰ Så blir tänkta besparingar istället ett enormt slöseri med resurser och kompetens.

70 Kommunal (2015), Plats för proffsen.

(31)

(32)

Underbemanningens konsekvenser för

omsorgskvaliteten

IVO har granskat hur 55 kommuner och privata utförare skött sitt uppdrag att ge vård och behandling till äldre på särskilda boenden, vid misstänkt eller konstaterad covid-19.

Deras granskning visar en brist på både sjuksköterskor och omvårdnadspersonal.

Underbemanningen har resulterat i allvarliga brister i vården och omsorgen i livets

slutskede. Det har bland annat medfört att det varit svårare än tidigare att sätta in vak när en patient varit döende. Det har även inneburit tydliga brister i journalföringen och svårigheter att tillgodose att patienterna får de insatser och den behandling som läkare ordinerat.

IVO skriver att dessa problem varit kända sedan tidigare, men att de blivit tydligare under pandemin.⁷¹

Sofia Wallström, IVO:s generaldirektör, kommenterade granskningen så här: “Alla

människor har samma rätt till vård utifrån behov, oavsett ålder och var man bor. Lägstanivån får inte vara för låg, inte ens under en pandemi. Vi ser brister i ansvaret för de äldre på särskilda boenden, framförallt kring bemanning och kompetens, som gör att förutsättningar saknas för att ge dem en god och nära vård och behandling utifrån det individuella behovet.”

Även internationella studier har visat att kvalitetsbrister i särskilt boende för äldre har samband med låg bemanning.⁷² I en genomgång av 87 studier fann forskarna att hög personaltäthet, särskilt bland sjuksköterskor, hade samband med bra vårdprocesser och vårdresultat. Vårdresultatet mättes genom data för de äldres funktionstillstånd, trycksår och viktnedgång.⁷³ Även andra studier har belagt sambanden mellan bemanningsnivå och resultat, sett till brister i vårdkvalitet och sjukhusinläggningar.⁷⁴ En mycket allvarlig patientsäkerhetsrisk, kopplad till ökad dödlighet, är när underbemanningen omöjliggör kohortvård, vilket aktualiserades under coronapademin.⁷⁵

Bodil Holmberg är doktor i palliativ vård. I avhandlingsarbetet har hon undersökt hur undersköterskors pressade arbetsförhållanden på äldreboenden påverkar omvårdnaden.

71 IVO (2021), Förutsättningar för god vård och behandling på SÄBO saknas och leder till brister, publicerad 2 feb 2021, https://www.ivo.se/publicerat-material/nyheter/2021/forutsattningar-for-god-vard-och-behandling-pa-sabo- saknas-och-leder-till-brister/

72 U.S. Centers for Medicare and Medicaid Services (2001), Appropriateness of minimum nurse staffing ratios in nursing homes. Report to Congress: Phase II final (Vol. I-III), prepared by Abt Associates Inc, Baltimore; Rust T.B. et al, 2008, Broadening the Patient Safety Agenda to Include Safety in Long-Term Care https://www.researchgate.net/publica- tion/5470849_Broadening_the_Patient_Safety_Agenda_to_Include_Safety_in_Long-Term_Care

73 Bostick, J. E. et al (2006), Systematic review of studies of staffing and quality in nursing homes. Journal of the American Medical Directors Association, 7, 366-376, 2006.

74 Castle, N (2008), Nursing home caregiver staffing levels and quality of care: A literature review. Journal of Applied Gerontology., 27, 375-405, 2008; Spilsbury, K. et al (2011), The relationship between nurse staffing and quality of care in nursing homes: A Systematic review. International Journal of Nursing Studies, 48(6), 732-750, 2011.

75 Sveriges Radio (2021), Anställda: “Attendo ljög om vården under pandemin”, publicerad 28 april 2021, https://sverigesradio.se/artikel/anstallda-attendo-ljog-om-varden-under-pandemin

Kohortvård på äldreboenden innebär att äldre som har symtom eller som exponerats för smitta separeras från övriga boende och vårdas separat, med särskilt avdelad personal.