Prosten Carl Magnus Wrangels plånbok Borggren, Anna
Fornvännen 1994(89), s. 105-107
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1994_105
Ingår i: samla.raa.se
Korta meddelanden 105 var m o n u m e n t e r av internasjonal karakter var
det vesentlig med de krav som ble stilt til om- givelsene. U n d e r utgravningene av erkebispe- gården ble det i 1992 funnet en fiskedam fra begynelsen av 1500-tallet, et anlegg typisk for slottsmiljöer på kontinentet. Zoologen A n n e
»Karin Hufthammer og Saebjörg Walaker Nordeide beskriver d a m m e n s konstruksjon og funn av bl. a. en halv fisk, en karuss eller karpe. Det kan synes helt unödvendig å an- legge fiskedam for eksotisk ferskvannsfisk i et kystområde som har bugnet av fisk. Av 62 000 fiskebein som er analysen fra utgravninger i Oslo, Tönsberg, Bergen og T r o n d h e i m er det ikke funnet bein av karpe/karuss. Karpedam- mer har nok vaert statussymboler for kongene og biskopene og inngikk dessuten i hagean-
legg i klostrene. Det vil si at vi mangler funn og undersökelser av m o d d i n g e r fra borger, slott og klostre som kan sammenlignes med avfallslagene i middelalderbyene.
Mye viktig og interessant informasjon om forhistorie og m i d d d a l d e r på d e n a n d r e si- den av »Kjolen finnes i SPOR og de ovrige po- pulaervitenskapelige skriftene omtalt ovenfor, og de er billige i anskaffelse. At de likevel ik- ke har en större abonnentkrets i Norden kan skyldes at Postgiro krever kr. 25 for å överföre belöp til land i N o r d e n uansett storrelse, og det foles unektelig litt surt når abonnements- prisen er u n d e r h u n d r e kröner.
Bente Magnus Statens Historiska Museum
Prosten Carl Magnus Wrangels plånbok
Är 1989 erhöll Kungl. Myntkabinettet som gå- va av Olof Rudebeck en märklig plånbok, som tillhört prosten Carl Magnus Wrangel.
Den är tillverkad av oblekt linnelärft med hel- täckande broderi i flerfärgat silke i hopdrags- söm och mäter i utvikt skick 1 8 x 2 1 cm. Plån- boken är märkt »Carl Magnus Wrangel» samt
»His Book 1760». Broderiet täcker plånbo- kens hela utsida samt dess båda insidor med mönster av stiliserat tecknade blommor, bär och blad. När plånboken ligger u t b r e d d ses på dess utsida mönster av jordgubbsliknande bär m e d på var sida blå b l o m m o r med slutna kronblad samt mot de yttre h ö r n e n rosliknan- de b l o m m o r med ö p p n a kronblad. På plån- bokens insidor ses mönster av en kaktuslik- n a n d e blomma ined blad och små bär samt, i de inre h ö r n e n , en åttauddig stjärna. Längs insidornas inre kanter ses textband m e d nam- net CARL MAGNUS WRANGEL respektive HIS BOOK 1760. Broderierna är utförda i sil- ke i olika nyanser: rött, rödviolett, rödbrunt, rosa, vitrosa, grönt, blåviolett, gult och b r u n t på b r u n botten i s. k. hopdragssöm på linne- lärft. Hopdragssömmen består av g r u p p e r av fyra lodräta stygn sydda över fyra lärfttrådar,
varje stygn på mitten fasthållet av ett stygn m e d en täthet av ca 5 stygngrupper per cm.
Enligt engelsk broderiterminologi kallas d e n n a typ av stygn »rococostitch». Textban- den är b r o d e r a d e med b r u n t silke mot vilka texten ses i gult silke utförd i korsstygn. Plån- boken har brukats dubbelvikt; insidorna har två fack var, det yttre facket med r u n d a d flik av gråbrunt ripsliknande siden. Plånbok och fack kantas av bleknat rödrosa, enkelt mönst- rat sidenband, m e d en bredd om 0,5 cm. Två band har sytts ihop och lagts r u n t kanterna.
Plånboken är förstärkt med ett handskrivet p a p p e r s d o k u m e n t som styvnad. Detta togs ur plånboken och utgör enligt Stefan Östergren, ATA, ett kontrakt från 1760.
Plånbokens tillstånd gjorde det nödvändigt att utföra en viss konservering, som skedde vid RIKs textilenhcl. Plånboken var smutsig och dess broderier på sina ställen bortnötta i vikningarna; det fanns också bristningar i fo- dersidenet, och kantbandet var nött och på några ställen helt borta.
Plånboken togs helt isär och pappersstyvna- den avlägsnades, varefter plånboken tvättades i vanligt vatten med neutralt tvättmedel. B r o
Fornvännen 89 (1994)
106 Korta meddelanden
Fig. 1. Plånbok av oblekt linndärft med heltäckande broderi i flerfärgat silke i hopdragssöm, s. k. »Rococo stitch». Märkt Carl Magnus Wrangel och His Book 1700, utfört i korsstygn. Fodrad med gråbrunt siden.
KMK inv. nr 101 989. Foto G. Hildebrand, ATA.
derierna underlagades helt med infärgad bomullsbatist, något som också delvis gjordes med insidans siden. Slutligen fästes kantban- det där det lossnat och plånboken k u n d e återmonteras och d o k u m e n t e t placeras som styvnad på ursprunglig plats. (Konservering samt teknik- och materialanalys har utiörts av Britt-Marie Mattsson, RIK)
Vem var då d e n n e Carl Magnus Wrangel?
Wrangel, som föddes 1727, tillhörde en väst- manländsk officerssläkt. Han var elev vid gymnasiet i Västerås, och studerade från 1748 något år i Strassburg. Efter utlandsvistelsen kom han till Uppsala universitet. Han väckte uppmärksamhet som vältalare och utnämn- des 1756 till e.o. hovpredikant, trots att han ä n n u inte var prästvigd. Wrangel var dock känd som en varmt religiös natur. Underför- stått var det tänkt att han skulle fortsätta sina
teologiska studier, vilket även skedde. I detta syfte reste han nämligen till Tyskland, där han blev fil. mag. i Greifswald 1756 och teol.
dr i Göttingen 1757. Vid hemkomsten präst- vigdes han 1758. Nu blev han också ordinarie hovpredikant.
Domkapitlet, som ansvarade för de svenska församlingarna i Amerika, fick 1758 direktiv från ärkebiskop Benzelius o m att Wrangel skulle utnämnas till kyrkoherde i Wicacoa och prost över samtliga svenska evangelisk-lu- therska församlingar i Amerika. D e n n a åt- gärd var inte helt populär bland prästerna.
O m Wrangels snabba befordran skriver C. W.
Skarstedt (Biogr. Lex. XXI, s. 130) spetsigt:
»Det k u n d e synas någon nästan väl mycket stöta på adeliga privilegier, att bliva befor- drad både till e.o. hovpredikant och teol.
doktor innan man ä n n u antagit prästerlig or- Fomvännen 89 (1994)
Korta meddelanden 107 dination. Men ä n n u förunderligare skall det
synas, att en hovpredikant och därtill en ade- lig hovpredikant bliver missionär. I dessa bå- da avseenden är av svenska präster troligen Wrangel den e n d e i sitt slag.» Många slitning- ar och strider uppstod också mellan Wrangel och hans ämbetsbröder i Amerika.
Carl Magnus Wrangel anlände till Amerika på våren 1759. Det som mötte h o n o m var att den kyrkliga organisationen delvis befann sig i upplösning på grund av stridigheter mellan församlingsmedlemmarna och prästerna och dessa senare inbördes. Den 31-årige Wrangel fick många uppgifter. Han skulle vara själv- skriven ordförande vid de tre gånger om året föreskrivna prästmötena, omväxlande i de tre pastoraten, och vid omröstningar ha två rös- ter. Han skulle ha rätt att deltaga vid socken- stämmor i de andra församlingarna och där föra presidium. Det var viktigt att upprätthål- la goda kontakter med de tyska prästerna i grannförsamlingarna. Den nye kyrkoherden skulle »nyttja alla tillfällen att avsända säkra och utförliga berättelser till domkapitlet i Sverige om församlingarnas tillstånd». En vik- tig uppgift för Wrangel var att se till att »präs- terna skola om svenska språkets vidmakthål- lande hava all upptänkelig vård och icke utan nödtvång därifrån vika».
Wrangel var praktiskt duglig m e n uppträd- de något högdraget mot sina u n d e r o r d n a d e . Det blev klagomål till domkapitlet i Uppsala och Wrangel blev återkallad 1769, efter tio års verksamhet i Amerika. Vid det förhör som anställdes med h o n o m vid hans hemkomst blev han helt rentvådd. Bland a n n a t k u n d e han rapportera om en betydande väckelse bland de andligt försummade emigranterna och att han ofta fått predika inför stora ska-
ror u n d e r bar himmel. U n d e r Wrangels tid tillkom två nya kyrkor, och själv ledde han byggandet av en ny skola i Wicacoa. Överhu- vudtaget ryckte han u p p skolväsendet inom de svenska församlingarna.
Efter hemkomsten återinträdde Wrangel i sin hovpredikantsyssla och blev 1771 överhov- predikant. Är 1772 u t n ä m n d e s han till k y r k o h e r d e i Sala med bibehållande av sin befall- ning vid hovet, som han behöll fram till 1777.
Wrangel tog initiativ till att efter engelskt minister inrätta Samfundet Pro fide et christi- anismo. Han skall även g e n o m en tredje per- son ha underrättat k o n u n g Gustav III om en sammansvärjning för att arrestera k o n u n g e n . Som en följd av detta verkställdes 1772 års re- volution i hast.
Referenser
Bélinki, K. (m. fl.). Rosenknopp och yllcstopp. Hel- singfors stadsmuseum, utställningskatalog, Helsing- fors 1985.
Biographiski bxicon öfver namnkunnige svenska mån.
Band 21, Öre-bro 1855, s. 128-1S3.
Christie, A. (Mrs), Sampurs åf Slilches, London 1920, senaste nytryck 1989.
Ekström, G., Västerås Stifts Herdaminne. Stiflshistoriskt och stiftsbiografiskt uppslagsverk, 11:2 1700-talet.
Västerås 1990, s. 1022-1023.
Foster, V., Bags and purses. London 1982.
Jacobsson, N., Svenska öden vid Delawan 1638-1831.
Stockholm 1938.
Jacobsson, N., Bland Svenskamerikaner och Custavia- ue-r. IV Carl Magnus Wrangels tevnadshislciria 1727-1786. Stockholm 1953.
Mary Thomas's Dictionary of Embroidery Stitches, London, nytryck 1949.
Månsson, T., Wrangel, ('.ari Magnus. Svenska Män och Kvinnor, vol. 8, Stockholm 1955, s. 433.
Nathorst-Böös, F.., Börs och bössa. Uppsala 1970.
Anna Borggren och lan Wiséhn
En runinskrift från yngre romersk järnålder.
Ett uppländskt fynd på keramik
Under åren 1958—1964 bedrev arkeologiska institutionen vid Uppsala universitet semina- riegrävningar på Dragbygravfältet i Skuttunge su i Uppland ca 15 km norr om Uppsala. Av
de registrerade 328 anläggningarna under- söktes 142 gravar med totalt 202 bisättningar (Lindborg & Schönbeck 1992 s. 20 ff).
Våren 1963 utgrävdes en r u n d stensättning
Inrnvnnnen 89 (1994)
