Lönnroth, Lars
Fornvännen 1994(89),s. 198-201
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1994_198 Ingår i: samla.raa.se
d e t s p e c i e l l a s o m l i g g e r i e n h i s t o r i s k a r k e o l o - gis n a t u r a t t t v i n g a s a r b e t a m e d olika m a t e r i a l .
D e t b o r d e i n n e b ä r a a t t n ä s t a h a n d b o k skul- le k u n n a se m y c k e t a n n o r l u n d a u t o c h tillåta olika sätt a t t u t n y t t j a d e t m e d e l t i d s a r k e o l o g i - ska m a t e r i a l e t . D e t v o r e e t t b r a s ä t t a t t h e d r a p i o n j ä r e r n a i n o m ä m n e t , a t t visa d e s s u t v e c k - l i n g s m ö j l i g h e t e r .
G u n t h e r F e h r i n g h a r a v g å t t m e d p e n s i o n i å r . H a n s i n s a t s e r i L u b e c k ä r väl k ä n d a , m e n h a n h a r o c k s å k ä m p a t f ö r m e d e l t i d s a r k e o l o g i n i T y s k l a n d p å m å n g a s ä t t . F ö r m i g ä r k a n s k e d e t v i k t i g a s t e d e n m å n g v e t e n s k a p l i g h e t s o m h a n p l a c e r a r m e d e l t i d s a r k e o l o g i n i n o m b å d e i sin h a n d b o k o c h i alla d e p u b l i k a t i o n e r h a n h a r haft sin h a n d i. H ä r i b o r d e o c k s å ligga f r ö e t till e n m e r a p l u r a l i s t i s k m e d e l t i d s a r k e o - l o g i .
Vid d e a m e r i k a n s k a h i s t o r i s k a a r k e o l o g e r - n a s k o n g r e s s i R i c b m o n d 1 9 9 1 f a n n s e t t dis- k u s s i o n s t e m a s o m l ö d : »Ar d e n h i s t o r i s k a a r - k e o l o g i n vit?» K a n s k e m e d e l t i d s a r k e o l o g i n i f r a m t i d e n i n t e e n d a s t ä r m e d e l t i d , h i s t o r i s k o c h e u r o p e i s k ?
Referenser
Andersson, H. 1989. Vem ställer medeltidsarkeolo- gens frågor. Meta. 1989: 1, s. 3 - 6 .
Austin, D. 1990. The " p r o p e r study" of medieval archaeology. I: Austin, D. och Alcock, L., From the Baltic to the Black Sea. Studies in medieval archaeology. London, s. 9 - 4 2 .
Austin, D. & Thomas, J. 1990. The " p r o p e r sludy"
of medieval archaeology: a case study. I: Austin, D. och jMcock, L., From the Baltic to the Black Sea.
Studies in medieval archaeology. O n e World Ar- chaeology. London, s. 4 3 - 7 8 .
Barry, T. B. 1987. Archaeology of Medieval Ireland.
London and New York.
Binford, I.. R. 1978. A New Method of Calculating Dates from Kaolin Pipe Stern Samples. I: Schuy-
ler, R. L., Historical Archaeology: A Guide to Suh- stantive and Theoretical Contributions. New York, s. 6 6 - 6 7 .
Clarke, H. 1984. The Archaeology of Medieval Britain.
London,
de Bouard, M. 1975. Manuel d'archéologie médiévale.
De la fouille ä 1'histoire. Regards sur 1'histoire.
Paris.
Fehring, G. 1987. Einfuhrung in die Archäologie des Mittelalters. Darmstadt.
— 1991. The Archaeology of Medieval Germany. Lon- don and New York.
Hinton, D. A. 1990. Archaeology, Economy and Socie- ty. Fmgland from lhe fifth lo the fifteenth century.
London.
Leone, M. P. 1984. Interpreting ideology in histori- cal archaeology: using the rules of perspective in the William Paca Garden in Annapolis, Mary- land. I: Miller, D. och Tilly, C , Ideology, Power and Prehistory. Cambridge, s, 25—35.
— 1987. Rule by Ostentation: The Relationship Be- tween Space and Sight in Eighleenth-Century Landscape Architecture in the Chesapeake Regi- on of Maryland. Method and Theory For Activity Area Research. E.thnoarchaeological Approach. New York, s. 6 0 4 - 6 3 3 .
— 1989. Issues in Historie Landscapes and Gar- dens. Historical Archaeology, 1, s. 4 5 - 4 7 .
Leone, M. P. & Crosby, C. A. 1987. Epilogue.
Middle-Range Theory in Historical Archaeolo- gy. I: Spencer-Wood, S., Consumers Choice in Historical Archaeology, s. 3 9 7 - 4 1 0 .
Liebgott, N.-K. 1989. Dansk middelalderarkwologi.
K0benbavn.
Noel H u m e , I. 1969. Historical Archaeology. New York.
South, S. 1977. Research Strategies in Historical Archaeology. I: South, S., Research Strategies in Historical Archaeology. New York m. fl., s. 1—12.
Welinder, S. 1992 a. Människor och artefaktmönster.
Occasional Papers in Archaeology 5. Uppsala.
— 1992 A. Människor och landskap. Aun 15.
H a n s Andersson I n s t i t u t i o n e n f ö r m e d d t i d s a r k e o l o g i
S a n d g a t a n 1, 2 2 3 5 0 L u n d
När vikingarna blev européer
H ö r d e n o r d i s k a l ä n d e r n a h e m m a i E u r o p a ? B ö r vi stå u t a n f ö r d e n e u r o p e i s k a k u l t u r g e - m e n s k a p e n o c h o d l a v å r s k a n d i n a v i s k a s ä r a r t ? Eller b ö r vi t v ä r t o m s t r ä v a e f t e r a t t bli m e r e u r o p e i s k a ?
F r å g o r s o m d e s s a v a r a k t u e l l a r e d a n u n d e r t i d i g v i k i n g a t i d , d å A n s g a r k o m s e g l a n d e till v å r n o r d i s k a a v k r o k för a t t o m v ä n d a a s a d y r k a - r e till k r i s t e n d o m e n . D å s o m n u s p l i t t r a d e s n o r d b o r n a i j a - s ä g a r e , s o m g ä r n a t o g e m o t d e t
nya budskapet, och nej-sägare, som istadigt höll fast vid gamla gudar. Då som nu tycks det framför allt ha varit hövdingar och handels- män som ansåg sig ha mest att vinna på samar- bete och ideologiskt samförstånd med europé- erna, medan åtskilliga b ö n d e r knorrade och gjorde motstånd.
Parallellen tål kanske inte att hårdras men är ändå tänkvärd och har inspirerat ett par av de många nya verk om Nordens kristnande som plötsligen sett dagen och tydligen speglar ett nyvaknat intresse för vår äldsta historia bäde bland forskarna och allmänheten. När Sverige blev europeiskt. Till frågan om Sveriges kristnande har t. ex. Uppsalateologen Carl Fredrik Hallencreutz kallat sin lilla översikt av den europeiska missionens utveckling i vårt land (Natur och kultur, Vitterhetsakademiens skriftserie). Andra aspekter av samma ämne behandlas i en uppsatssamling med lika tids- enlig titel: Nordens kristnande i europeiskt per- spektiv av Lundaforskaren Per Beskow och hans tyske kollega Reinhart Staats (Viktoria Bokför- lag, Occasional Papers on Medieval Topics 7).
I båda skrifterna påminns vi om dagens EU- debatt.
Vikingatidens Europa var visserligen inte rik- tigt detsamma som dagens. Som Hallencreutz påpekar, räknades varken Skandinavien eller de brittiska öarna till dåtidens Europa — där- emot det bysantinskt dominerade Östeuropa med maktcentrum i Konstantinopel (vikingar- nas Miklagärd). Viktigaste centralmakt på den europeiska kontinenten - i varje fall ur nor- disk synvinkel - var det tyskromerska kejsarri- ket, och det var därifrån som den viktigaste svenska missionen organiserades, n ä r m a r e be- stämt från ärkebiskopsstiftet Hamburg-Bre- men, Ansgars hemprovins och arbetsgivare.
Det fanns —som Reinhart Staats f r a m h å l l e r - ekonomiska skäl för n o r d b o r n a att ansluta sig till det kristna Europa, eftersom detta bland annat gav möjlighet att sälja varor på den kristna handelsplatsen Dorestad vid Rhens mynning (ej långt från EU:s nuvarande cent- rum, Bryssel!). Dessutom kunde nordiska kungar stärka sin makt genom att samarbeta med kyrkan och med tyske kejsaren. Enskilda hövdingar hade intresse av att bygga kyrkor.
så att de kunde lägga beslag på en del av kyrkotiondet (fast detta blev svårare, när på- ven efterhand började insistera på att kyrkan skulle styra sig själv utan världslig inbland- ning). Men ocksä vanliga vikingar kunde ha goda skäl att stödja den nya tron.
Vid ett tingsmöte i Birka u n d e r Ansgars andra besök pä 800-talet skall enligt Ansgars- legenden en gammal viking ha pläderat för kristendomens antagande med följande ord:
Hör pä mig, kung och folk. Vad dyrkan av den där guden (dvs. Kristus) beträffar, känner flera av oss redan väl till, att han kan ge god hälp åt dem som sätter sitt hopp till honom. Mänga ibland oss har redan upprepade gånger erfarit det både i sjönöd och i andra svära situationer. Varför skall vi då förkasta något som vi vet är nödvändigt och nyttigt för oss? Det har ju hänt flera gänger, att några av oss har varit i Dorestad och självmant anslutit sig till denna religion, därför att de ansåg, att den skulle bli till nytta för dem. Nu hotar mänga försåt pä vägen dit, och resan har blivit mycket farlig för oss genom anfall av sjörövare. Men varför tar vi inte emol det som vi förut ivrigt sökte långt härifrån, när vi nu blir erbjudna det här? Och vi som har konsta- terat, att denna guds nåd har varit till nytta för oss i många avseenden, varför skulle vi inte gärna låta hans tjänare bo hos oss?
Talet påminner onekligen om ja-sidans ar- gumentation i nuvarande EU-debatt. Äldre missionshistoriker chockerades i sin fromhet av sädana materialistiskt sinnade vittnesbörd och uppfattade dem som bevis för nordbor- nas krasst cyniska inställning till religionen.
Liknande tolkningar återkommer hos sekula- riserade nutida forskare men med positiva förtecken: här blir citat som detta bevis för nordbornas sunt rationella och närmast ir- religiösa mentalitet. Reinhart Staats påpekar dock att den gamle vikingens tal är väl för- enligt med gängse mentalitet i dåtidens Europa.
Den religiösa kulten var för både kristna och hedningar u n d e r denna tid framför allt ett sätt att komma till rätta med vardagens pro- blem, förbättra skörden och handeln, undvika faror till sjöss, avvärja krig, hungersnöd, far- soter och annat elände. Ansgarslegendens fromme författare, Rimbert, tar därför inte avstånd från den gamle vikingens krassa argu- mentation utan tycks betrakta den som högst
respektabel. Liksom på andra håll i Europa fick helgonkulten överta många av de prakti- ska välfärdsfunktioner (bota sjuka, garantera god årsväxt etc.) som den hedniska kulten tidi- gare haft. Det var först senare som tiggar- munkar och efterhand protestanter lanserade den fiir äldre kristendom absurda idén, att sann fromhet skulle vara oförenlig med strävan efter materiell välfärd och ekonomisk framgång.
Exemplet visar att den nordiska missions- historien förtjänar att omprövas ur ett mo- dernt mentalitetshistoriskt perspektiv. Äldre forskning idealiserade alltför ofta den medel- tida kristendomen, samtidigt som den också gav en romantiserad bild av nordisk heden- dom, i huvudsak byggd på Eddan och de is- ländska sagorna. Man överdramatiserade där- för ofta trosskiftet som en strid mellan fana- tiska asadyrkare och fromt ovärldsliga guds- män. När föreställningarna sedan inte stämde med källornas bild av individuella nordbors sätt att resonera, d r o g man i stället den omo- tiverade slutsatsen att dessa n o r d b o r måste ha varit ovanligt sekulariserade och ofromma el- ler måhända »synkretistiska», dvs. anhängare av nägot slags blandning mellan hednisk och kristen tro.
Nyare forskning har i kontrast härtill haft en tendens att förneka våra möjligheter att veta något alls om den hedniska religionen, eftersom nästan alla källor som bevarats om asaläran och trosskiftet tillkommit i kristen tid och präglats av kristna föreställningar. Hy- perkritiken har firat triumfer pä forntidssvär- meriets bekostnad. Sagornas berättelser om Odinkull och hedniska blodsoffer har under- känts av historikerna som litterära fantasier eller kristerlig propaganda. Ett slag var det rentav inne att förneka att det berömda avgu- datemplet i Gamla Uppsala någonsin existe- rat. Den gruvliga kultplatsen har visserligen n u m e r a tagits till nåder igen, men ingen seriös forskare tror idag att där försiggick de frukt- barhetsriter och den blodiga människoslakt som utmålats i Adam av Bremens kyrkohisto- ria eller Carl Larssons Midvinterblot.
Den radikalskeptiska hållningen är väl re- presenterad i Birgit och Peter Sawyers högst stimulerande nya översikt Medieval Seandi-
navia: From Conversion to Reformation circa 800—1500 (University of Minnesota Press) och än mer i deras tidigare bok The Christianiza- tion of Seandinavia (Viktoria bokförlag 1987).
H ä r omvärderas så det står härliga till. Vad man möjligtvis kan beklaga är att Sawyers mest diskuterar trosskiftet som yttre politisk begivenhet, sällan som långsiktig ändring av mentalitet och kulturförhållanden.
Att goda skäl finns för den sawyerska kriti- ken mot äldre forskning framgår emellertid av Per Beskows »Runor och liturgi», som ingår i den tidigare nämnda skriften Nordens krist- nande (utgiven på paret Sawyers bokförlag).
Beskow visar här, att vissa omdiskuterade run- inskrifter, som av äldre forskning ansetts spegla fornnordiska eller specifikt bysantinska trosföreställningar (och därför ansetts vittna om påverkan från den kultur vikingarna mötte i österled), i själva verket u p p r e p a r kända fra- ser u r katolska kyrkans liturgiska ritual i Väst- europa!
Tydligen är det inte mycket i runmaterialet som kan sägas vara »hedniskt» eller ens »syn- kretistiskt». Flertalet runstenar i vårt land an- ses n u m e r a vara alltigenom kristna och uttryc- ka tankar som finns på många andra håll i dåtidens Fcuropa. Paret Sawyer menar i sin bok - förmodligen med rätta - att stenarna rests av relativt nyomvända kristna, bland an- nat för att demonstrera den nya trostillhörig- heten.
Tron pä att h e d e n d o m e n på något sätt kan vaskas fram ur det kristna källmaterialet har trots allt blivit större pä sista tiden hos yngre forskare, av vilka några samlats i Uppsala- projektet Sveriges kristnande, andra i ett lång) mer omfattande projekt om Norges kristnan- de. Det senare styrs av Oslos nya vikingainsti- tut, där man varit mer okonventionell och framsynt än svenskarna såtillvida, att man inte bara tagit med sådana traditionellt »hårda»
discipliner som arkeologi, runologi och ort- namnsloiskning utan också »mjukare» ämnen som konstvetenskap, litteraturvetenskap och mentalitetsforskning.
N o r r m ä n n e n har ännu inte hunnit sä långt i sin forskning, men det svenska projektet har publicerat sin första rapport, Kontinuitet i kult
och tro från vikingatid till medeltid (Lunne Böc- ker) med bidrag av Bertil Nilsson, Anders Hultgård, Stefan Brink och Anne-Sofie Gräs- lund. Det problem alla fyra sysslar med är om det finns övergängar mellan hedniskt och kris- tet — t. ex. i form av hedniska föreställningar, kultplatser eller sedvänjor som levt vidare i m e r eller mindre kristnad form. Äldre forska- re menade ofta att sä var fallet: kyrkor skall t. ex. ha byggts på gamla kultplatser, fruktbar- hetsriter till ära för guden Frö skall ha efter- trätts av likartade ritualer till ära för sankt Erik osv. Kontinuitetsresonemangen har ofta smulats sönder av yngre källkritiker men tas nu u p p i förbättrad form av en ännu yngre och mer konstruktivt inställd forskargenera- tion.
Onekligen finns det flera nya resultat, inte minst av arkeologisk art, som stöder en sådan mer konstruktiv hållning. Till de mer spekta- kulära hör fyndet för några år sedan av en gammal offerplats rakt u n d e r Frösö kyrka.
Man har också funnit hedniska guldamuletter, s. k. guldgubbar, i en vikingatida byggnad un- der Masre kyrka i Tröndelag, omtalad av Snor- re Sturlasson som hednisk kultplats. Men ock- så nordisten Stefan Brinks ortnamnsstudier och religionshistorikern Anders Hultgårds studier i formelspråk och bildspråk i äldre medeltidstexter tyder nu på att sådan kontinu- itet verkligen har funnits.
Frågan är h u r kontinuiteten skall tolkas.
Vad betyder det till exempel när kristna nord- b o r u n d e r tidig medeltid signar sig i Jesu namn »för god årsväxt och fred» {til ärs ok friöar), en fras som - åtminstone om man får tro Hultgårds senaste forskningar - har sitt u r s p r u n g i hedniskt fruktbarhetstänkande? Är det konservativa f. d. hedningar som velat räd- da över delar av sin gamla tro till den nya och därmed hamnat i ett slags »synkretism»? Eller är det snarare missionskyrkan som anpassat sig till nordiska förhållanden genom s. k.
ackulturation, eventuellt efter mönster av lik- nande anpassningsprocesser på andra håll i Europa?
I motsats till Anders Hultgård har j a g svårt att se några bevis för att äkta synkretism beva- rats till nutiden. Däremot talar åtskilligt för att kyrkan medvetet anpassat sig till hednakul-
t u r e n för att omfunktionera dess tecken och symboler i önskad riktning. Särskilt tydligt är detta i Västnorden, där isländska munkar an- vänder hedendomens mytspråk i översättning- ar av latinsk medeltidslitteratur: den bibliske Leviathan kallas till exempel för »Midgårds- ormen».
Studier av sådant språkbruk h ö r enligt min mening till det mest intressanta man kan syssla med, eftersom det hjälper oss att tolka den långsiktiga mentalhistoriska process som tros- skiftet ändå innebar. På detta o m r å d e återstår ännu mycket att göra, helst i någorlunda j ä m - likt samarbete mellan filologer, litteraturfors- kare och mentalitetsforskare.
En briljant studie av det slag j a g efterlyser har skrivits av den nyligen bortgångne norske filo- logen Bjarne Fidjestol i en för övrigt ganska traditionell brittisk antologi. Viking Revalu- ations, utgiven av Viking Society i London.
Fidjestol visar här h u r användningen av myto- logiskt bildspråk förändras i fornvästnordisk skaldediktning från h e d e n d o m till kristen- dom. Det intressanta är, att alla hänvisningar till asagudarna försvinner som genom ett trollslag omedelbart efter det officiella tros- skiftet omkring år 1000 men återkommer på 1200-talet, nu i nya sammanhang och som uttryck för en kristen världsbild, där den hed- niska mytologin kan accepteras som poetiskt- antikvariskt formspråk. Några exempel på verklig synkretism har Fidjest0l dock inte fun- nit, fast skaldespråket förvisso bygger på hed- natidens litterära traditioner.
Redan på 1000-talet tycks alltså nordiska skalder och runristare ha blivit goda kristna e u r o p é e r om än med skandinavisk särprägel.
H u r kan det då komma sig att vi nu många h u n d r a år senare åter befinner oss utanför Europa?
Är det månne lutheranismens fel? Eller so- cialismens? Asaläran kan vi i varje fall knap- past skylla på.
Lars Lönnroth Institutionen för litteraturvetenskap Göteborgs universitet
4 1 2 9 8 G ö t e b o r g
