Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 CM
ILIUSTRERADT^
921 ÂRG. DEN 12 APRIL 1908. N2 28
Foto. Hertzberg, Stockholm. Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfvervparre Sthtm—G 6g
PETER KLASON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
“I ett afseende är en lärare lyckligare lottad än alla andra dödlige — han är omgifven af evig ungdom, af en ständigt grönskande vår. Andra människor se omkring sig sin egen generation åldras och vissna, men läraren märker ej själf tidens flykt. Genom det ständiga umgänget med ungdomen förblir hans sinne ungt och känner han sig dessutom själf ständigt i behof af mera kunskap, känner han sig som medar
betare och kamrat bland sina lärjungar och ej som mentor, då har han funnit hemligheten med Idunas äpplen.“
Dessa ord yttrade professor Peter Klason på sin 60-årsdag den 4 april till de förutvarande och nuva
rande elever, som då uppvaktade honom i hans labo
ratorium i Kungl. tekniska högskolan. Peter Klason har i detta yttrande gifvit nyckeln till den alldeles ovanligt framstående ställning han intager såsom hög
skolelärare. Han är en ungdomens man i detta ords bästa bemärkelse och vid sina nyss uppnådda 60 år har ännu lifvet för honom sin fulla glans och frisk
het.
Det är alltså ej underligt om Peter Klason från sina lärjungars sida ständigt varit föremål för icke endast beundran och vördnad, utan äfven för tacksamhet, hängifvenhet och vänskap. Hans kanske största för
tjänst som lärare är den själfständighet, den kärlek till sanningen i det vetenskapliga arbetet, som han förstår att bibringa sina lärjungar. Den kraftiga im
puls, som han härigenom gifvit dem under deras stu
dietid vid Tekniska högskolan, har förvisso varit vårt lands industri till det allra största gagn. Peter Kla
son har uppnått det högsta, som enligt hans egen åsikt en lärare kan uppnå, hin har bildat skola.
Detta må vara nog om Klason såsom lärare, helt vHst den del af sin lifsuppgift, som han själf alltid satt högst och i främsta rummet.
Såsom själfständig vetenskapsman åtnjuter professor Klason ett rykte, som når vida omkring. Att här ingå på någon utförligare redogörelse för hans veten
skapliga produktion är naturligtvis omöjligt, det må vara nog att här omnämna hans arbeten öfver orga
niska svafvelföreningar, i samband med hvilka han utarbetat en metod för kvantitativ bestämning af svaf- vel och halogener i organiska föreningar samt hans undersökningar öfver metallerna molybden och platina.
Klason är därjämte otvifvelaktigt samtidens förnämste bearbetare och kännare af det stora gebiet inom den organiska kemien, som inrymmes under rubriken cy- anföreningar.
I sin egenskap af lärare i kemisk teknologi vid vårt lands högsta tekniska undervisningsanstalt har han kommit i nära beröring med industrien, och det arbete, som han nedlagt på lösandet af mångfaldiga, för den kemiska industrien ytterst viktiga uppgifter, har förskaffat honom denna industris målsmäns ode
lade beundran och aktning. Hans kanske stöista in
sats härvidlag är väl inom cdlulosatekniken, som han så att säga gifvit dess vetenskapliga fundament. Inom bränsletekniken har han utfört banbrjtande arbeten ofta i strid möt inrotade fördomar och seg konserva
tism. Vi lare må nämnas hans arbete öfver “Sveriges sockerhandel och sockerindustri, dess utveckling och nuvarande ståndpunkt“ (1891), hans arbete inom jäs- ningsindustrien (prof. Klason är sedan 1897 ordf, i Svenska bryggareföreningen) hans undersökningar an
gående flodvattens rening från organiska ämnen samt hans inlägg i arsenikfrågan. Ledare af de nu pågå
ende, af riksdagen anbefallda skogsundersökningarne, utför han här, biträdd af en stab unga medarbetare, ett arbete af allra största betydelse för vårt land.
Vid många olika kommittéarbeten har professor
Klason bidragit med sin omfattande sakkunskap, sin energi och sin arbetsförmåga. Härvidlag må bl. a.
nämnas torfkolskommittén, 1898—99 års maltdrycks- kommitté, sockerkommittén 1903, den nu arbetande tulltaxekommittén m. m.
Äfven för landtbruket är Klason varmt intresserad, och i sin egenskap af medlem i landtbruksakademiens förvaltningskommitté, såsom föredragande på hushåll
nings- och slöjdafdelningen, har han äfven här ned
lagt ett intresseradt och fruktbringande arbete.
De rent yttre konturerna af professor Klasons lif äro i korthet följande: Född den 4 april 1848 i År
stad, Hallands län. Student 68. Erhöll doktorsgra
den vid Lunds universitet 74, samt verkade sedan därstädes såsom docent i organisk kemi till år 1887, därefter såsom laborator i kemi till år 1890, hvilket år han utnämndes till professor i kemi och kemisk teknologi vid Tekniska högskolan i Stockholm.
Klason invaldes i Vetenskapsakademien 1889, i Landtbruksakademien 1890; dessutom är han medlem af Vetenskapssocieteten i Uppsala och af Fysiogra- fiska sällskapet i Lund.
Slutligen må nämnas att förutvarande elever ämnat på högtidsdagen den 4 april till professor Klason öf- verlämna en till hans ära utgifven festskrift, innehål
lande vetenskapliga och tekniska alhandlingar inom den kemiska industriens skilda områden, författade af forna elever. Medlen till denna publikations utgif- vande bestridas, utom af de subskriptioner, som teck
nats af nästan alla af Klasons förutvarande och nu
varande lärjungar, genom frikostiga bidrag af repre
sentanter för de olika industrier, Klason genom sin verksamhet i så hög grad gagnat. Åtskilliga mellan- komna hinder hafva emellertid gjort, att festskriftens utgifvande blifvit fördröjd, men kommer densamma emellertid inom den närmaste framtiden att öfverlämnas till professor Klason, såsom ett synbart bevis på den aktning och kärlek, hvarmed han städse omfattats af sina lärjungar.
C. B-l.
OPERASÅNGAREN SELLERGREN.
Torsdagen den 2 april hade ope
rasångaren Axel Sellergren af- skedsrecett på kungl. operan.
Med denna före
ställning tog hr Sellergren ett definitivt afsked från en scen, som han tillhört oafbrutet under 24 år. För sitt sista uppträdan
de hade han
valt Sulpiz’ roll i “Regementets dotter“ och af de lif- liga ovationer som kommo honom till del slöt man, att publiken skulle komma att sakna sin basso pro
fondo — den man, som man under många år varit van att finna i operans främsta baspartier.
Foto. Rosin,Stockholm. Klirbf : HcnatSUfvertpam
AXEL SELLERGREN.
— 434 —
CULLINANDIAMANTEN OCH DESS BEARBETNING.
.-¿I g
■ ■ • T '•
< À
«• ' — -.Or
Öfter fotogran
DEN OSLIPADE CULLINANDIAMANTEN I NATURLIG STORLEK.
Kung Edward fick af det första transvaalska parlamentet mot
taga som gåfva den utomordentligt dyrbara “Cullinan“-diamanten.
Denna har sedermera bearbetats i Amsterdam hos firman F. J.
Kliché;Kem. A.-R. R^at f»^^nrre sthlm—Obf.
(Jfr storleken af den vidfogade en-kronan.) Asscher. Vi meddela några fotografier till denna diamants historia, däribland några från sliperierna, hvars dörrar eljes pläga vara för fotograferna tillslutna.
Öfter fotografier.
435
<n œ
BORD DÄR DIAMANTEN KLUFV1TS OCH VERK
TYG SOM AN- VÄNDTS DÄR
FÖR.
Z 2 ■ «
<
a.
m K
'S o g Z u
h s ’S
•*£ <f* rj
Sg
$ •-
ELDENS EKONOMISKA ANVÄNDNING.
r
När Nor
diska mu
seet i bör
jan af förra sommaren öppnades för allmän
heten, var det som bekant ej fullstän
digt upp- ställdt.
Hela den stora bot
tenvånin
gen kunde nämligen ej då göras
tillgäng
lig. Nu på vårsidan öppnas ef
terhand hvad som hinner bli färdigord- nadt.
Till dessa afdelnin- gar hör äf- ven den med före
mål bely
sande el
dens eko
nomiska använd
ning, från hvilken
denna gång nå
gra bilder meddelas.
Om det är någon företeelse
som för det mänskliga lifvet har en genomgripande bety
delse, så är det väl elden.
Huset är under enkla förhål
landen just icke stort mer än en omramning kring eldstaden, den öppna härden på golfvet.
Öfver brasan kokas maten ; bra
san är rummets enda värmekälla
på vår jord
HVAR 8 DAGS FOTOGRAF I STHLM.
- 436 -
BllcM t Ktm. A -B, Bengt Silfvereparre Sthlm—Gb»
HVAR Í DAG och sprider sparsamt ljus åt dess arbetande invånare.
För samma uppgifter tages elden alltjämt, när kultu
ren gått framåt, i anspråk, men för hvar och en af dessa anlägges särskilda med tiden allt bättre konstrue
rade redskap.
I dessa museirum får man nu se åtskilliga af de i Norden under olika tider använda eldstäderna; för de typer hos allmogen, som ej kunnat skaffas i original, ha gjorts modeller, i och för sig små konstverk.
Ugnsafdelningen går fram ända till 1800-talet. De äldsta järnugnarna, som finnas, äro från 1500-talets senare hälft, de äldsta kakelugnarna från tiden om
kring år 1700. Enskilda utställda kakel äro dock ända till 200 år äldre. Prof på andra gamla värmeapparater, t. ex. kolbäcken och sängvärmare, finnas här äfven.
En rik samling olika belysningsredskap äro utställda.
Förr voro torrvedsstickorna de allmännaste “ljusen".
För deras räkning hade man olika slags klykor och hållare af trä eller järn, som fästes i väggarna eller borden eller sattes på flyttbara ställningar, “lyskär- ringar". Bland torrvedslyktorna finnes bland andra ett par som en gång lyst upp Vasakonungarnas slott i Vadstena, men också tlere enklare blosshållare, som ännu för ej länge sedan kommo till användning, när fiskaren var ute och ljustrade ål, eller jägaren nattetid sökte att skjuta skogsfågel.
Två stora midtmontrar äro fyllda med hundratals ljusstakar af skiftande former; den ena visar allmogens ofta enkla ljushållare, den andra de borgerliga klas
sernas och en och annan af de kyrkliga praktpjä
serna. Flere af de t. ex. i Dalarna vanliga, prydliga smidda takarmarna kunna ses i denna afdelning, lik
som prof på under olika århundraden brukliga tak
kronor och väggarmar.
Många sorters lyktor äro representerade; de gamla med små biyinfattade glasrutor, sådana med väggar af horn, skinn, gåspennor eller genombruten plåt och många andra förekomma. En stor lykta från ett af de gamla krigsskeppen intar en framträdande plats.
I skilda landskap särskildt efter kusten använde man sedan gammalt primitiva lampor för tran eller rofolja, i hvilka t. ex. märgen från vissa gräs fick tjänstgöra som veke. Några typer för dessas olika former ha här fått sin plats. Dessa osande och ry
kande tingestar voro ibiand försedda med rökhufvar för att få lukten att stiga upp mot taket. Dessa hufvar voro emellertid ofta af förgängligt material, så att de ej äro så vanliga. Omkring år 1800 började de viktiga konstruktiva förändringarna med lamporna.
Lampglaset, rundbrännaren och de billiga bergoljorna medförde revolutioner i belysningens historia. Så långt följer utställningen med, men ej längre. De omhvälfningar, som på senaste tid skett inom denna sida af den mänskliga odlingen, äro ännu så färska, att redskapen för dessa, de allra yngsta belysnings- metoderna ej kunnat göra sitt inträde på ett museum.
Med dessa notiser har endast kunnat ges en svag antydan om den mångfald i museet studerbara me
toder, som nordborna lagt sig till med för att tämja och tillgodogöra sig elden i den fredliga odlingens tjänst.
NARVIKS MALMKAJ.
ti « j
Rfter fotografi.
Som ett apropå till dagskrönikans berättelser om den nyss bilagdaNarvikssträj ken och den omfattande rörelse från arbetarnes sida, som hotar Luoss-Kiirunavaara A. B.
meddelas här en bild af detta bolags malmkaj i Narvik.
Malmkajens längd är 346 meter. Dess öfre plan ligger i samma höjd som Narviks rangerstation, 22 meter öfver lågvatten. Vid ebb får kajen en höjd af 30 meter. På kajens öfversta plan komma malmtågen in; malmen är vägd och profven tagna. Vagnarna tömmas på så sätt, att en lucka i vagnsbotten öpp
fMchit Kem. A. B. Bengt Silfversparre tfthim—Q6o
nas och malmen störtas i “fickor", rymmande hvar- dera 240 tons. Från “fickornas“ underkant föra en eller flera malmrännor ned till båten. Omkring 1000 tons malm kunna på detta sätt på 3V2 minut ombord- bringas i en båt försedd med 4 luckor. I regel lastas en 5—6000 tons malmbåt på 6—7 timmar.
Alla anläggningar i Narvik i och för lastning af malm, jämte rangerbangården, etc., tillhöra det svenska bo
laget Luoss-Kiirunavaara A.-B. Själfva malmkajen representerar ett värde af 3,600,000 kronor.
- 437 -
H. C. ANDERSENS MUSEUM.
r
trättbyster af Andersen, fotografier och teckningar från hans resor och mycket annat i brokig blandning.
Odense har med detta museum rest stadens berömdaste son ett minnesmärke, som för alltid skali erinra om hans egendomliga per
sonlighet, och därjämte skaffat Odins gamla stad en stor sevärdhet.
Bland alla Skandinaviens förfat
tare har ju ingens namn nått så
■ f
./.■■■'" fe. &
H. C. ANDERSENS FÖDELSEHUS I ODENSE, NU INREDT TILL
MUSEUM.
Den 2 april, 103-årsdagen af H.
C. Andersens födelse, öppnadesj i Odense det museum, hvartill dik
tarens fädernesstad förvandlat det anspråkslösa hus, där denne såg dagens ljus. De intressanta sam
lingar, som rymmas inom museets låga rum, ha hopbragts och pietets
fullt ordnats under borgmästare Dithmers ledning. Samlingarne omfatta en mängd bref och pap
Kfter fotografio
INTERIÖR FRÅN MUSEET.
tilxcht: Uengt Hilfversparrt.
per, som stå i förbindelse med
EN AF ANDERSEN KLIPPT SIL
HUETT.
OBSERVERA TÄFLINGSRESULTATEN
PÅ SISTA SIDAN!
“Eventy renes“
utgifvande, ma
nuskript till och olika upplagor af Andersens skrif
ter, af honom ut
förda handteck
ningar och sil
huetter, föremål, som skänkts för
fattaren af hans vänner i Europas olika länder, möb
ler och husgeråd, kläder o. d. som tillhört Andersen, fotografier af hans vänner och när
stående, Lor. Frö
lichs och Vilh.
Pedersens beröm
da teckningar till Eventyrene, por-
långt utom hemmets gränser som H. C. Andersens.
Hans rykte är universellt liksom hans begåfning, hans läsekrets sträcker sig långt utom Europas grän
ser. Till och med i Frankrike, som annars intagit en så reserverad hållning mot importförsöken af ger
mansk litteratur, ha otaliga barn fått stifta bekant
skap med “Den ståndaktige tennsoldaten“, “Flic
kan med strykstickorna“, “Snödrottningen“ och “Den fula ankungen“.
I sällsam kontrast till den oerhörda utbredningen af hans inbillnings odödliga alster står den anspråkslösa omgifning, i hvilken den känslige humoristen och blide satirikern verkade. Och dock har den lånat honom något af den oefterhärmliga charmen öfver hans sagor, den gammalmodiga fyenska småstaden med sina kors
virkeshus, sina låga fönster med blomkruksbräden utanför och sina knaggliga gator, där pojkarne läto pappersbåtar segla i rännstenarna. Det var här nere vid ån med sin ankmat han lustvandrade, den gamle pepparsvennen, det var här han mötte den blåögda Idyllen själf i Guds klara solsken öfver gamla träd, och det är därför en gärd af rättvisa att den får dela
hans ära. A. M—r.
- 438 -
KUNGL. AUTOMOBILKLUBBEN OCH DESS NYA LOKALER.
STYRELSERUM MET (med Göte
borgspokalen).
KUNGL. AUTOMO- BILKLUBBENS ORDF. GREFVE CLARENCE VON
ROSEN.
:
fcjrr»
F
Kftrv fntarrrrtfic^
DIREKTÖR SAM HELLBERG, DE
v. ordf, i K. Automobilklubben.
Kungl. Automobilklubben inflyttade för någon tid sedan i sin nya lokal inom Hotell Continental i Stock
holm. Våningen omfattar 3:ne rum och har genom sin trefliga och komfortabla möblering, sitt centrala läge och väl tillgodosedda bibliotek af fackskrifter
Klichit Kem. A.-B. Bengt Silfvenparrt Sthlm—Otf.
'RENNE KLUBBRUMMEN EN FILE.
och tidningar blifvit en gärna besökt samlingsplats för klubbens medlemmar, ej blott då sammanträden eller s. k. klubbaftnar äro utlysta utan äfven under öfriga dagar. Lokalen hålles dagligen tillgänglig och hotel
lets restaurant ombestyr eventuell servering.
A. H. E. A:SON WACHTMEISTER.
SVENSKA OFFICERARE ÖFVERFALLNA I FRANKRIKE.
Två svenska officerare, underlöjtnanten vid Södermanlands regemente J. E. M. Björn
berg och underlöjtnanten vid lifgardet till häst, grefve A H. E. A:son Wachtmeister, blefvo härom dagen i en förstad strax utan
för Montpellier i Sydfrankrike utsatta för öfverfall och svårt misshandlade af berusade rekryter. Lyckligtvis synes någon fara för lifvet icke föreligga, ehuru framtida men
måhända icke kan helt undvikas. J. E. M. BJÖRNBERG.
— 439 —
AUTOMOBILTÄFLINGEN NEW YORK— PARIS.
Den mycket uppmärksammade automobiltäflingen från Newyork tvärs öfver Förenta Staterna till San Francisco, upp efter kusten af Stora Oceanen genom Förenta Staterna, Canada och Alaska, öfver Berings sund, genom Sibirien, tvärs öfver Europa till Paris startade den 12 februari och vi meddela här nedan några
unika fotografier från de sex automobilernas - den tyska “Protos“, amerikanska
“Thomas“, italienska “Züst“, de franska “De Dijon“, “Motobloc“ och“ Sizaire et Naudin“ — 19,000 km. långa resas första del, den mödosamma färden ge
nom Amerika.
■
■W#■»
J
F
% 1 <
< i
r s t* \.
V
¡'f' ' ' ■r?
% C ? ■■ ■
1. DEN STORA FRANSKA AUTOMOBILEN -DE DIJON“ HAR STANNAT FÖR ATT FOTOGRAFERAS. — 2. AUTOMOB1LERNA TAGA SIG FRAM I JÄRNVÄGSSPÅREN 1 INDIANA.
3. AUTOMOBILERNA KUNDE PÂ LÅNGA STRÄCKOR ENDAST TAGA SIG FRAM 1 SPÅREN EFTER SLÄDAR. — 4. PÅ FÄRD GENOM NEBRASKAS NÄSTAN OFARBARA TRÄSKMARKER.
EFTER FOTOGRAFIER.
B'
‘ W^
- . . Kliché.Kem. .4 B. B'-ngt Silfversparrt Sthhn—(Jbg
5. DEN LEDANDE ITALIENSKA AUTOMOBILEN ZÜST anländer till en amerikansk småstad i Västern. — 6. FRAM GENOM DR1FVORNA, det värsta hindret, som förföljt auto.nobilerna från resasn första dag — 7. I VILDA VÄSTERN. Fem automobiler på väg genom en småstad i västra Förenta staterna. — 8. DAMEN TILL HÄST ÄR BUFFALO BILLS DOTTER,
som kommer autombilisterna till mötes för att inbjuda dem till middag på 9. WILLIAM C. CODYS — BUFFALO BILLS — gård i Nebraska.
BROKIGT UTOMLANDSNYTT.
KRIGSMINISTER TAFT,
Roosevelts eventuelle efterträdare på presidentstolen.
Efter porträtt.
DAVID JAYNE HILL,
Förenta staternas nyutnämnda sändebud i Berlin.
Vid det stundande presidentvalet i Fören
ta staterna är krigsmi
nistern mr William H.
Taft troligen den af kandidaterna, som f. n.
har starkast medvind.
President Roosevelts lif- liga förordande af honom som sin efterträdare in
nebär ju att Tafts poli
tik icke skulle komma att ändra den nuvarande kursen.
Hertigens af Abruz- zerna och miss Cathe
rine Elkins’ förlofning samlar fortfarande star
kaste intresse Vi med
dela i dag ett nytaget, synnerligen vackert por
trätt af miss Elkins. (Se vidare föreg.n:rafH.8.D.)
Till Förenta staternas sändebud i Berlin har utnämnts David Jayne Hill. Ryktena om tyske kejsarens motvilja mot hans utnämning där
för att Hill icke dispo
nerade den personliga förmögenhet, som ansågs nödvändig för represen
tationen i Berlin, bero troligen på missförstånd af yttranden under pri
vata samtal. Tyska sän
debudet i Washington och tyska utrikesdepar
tementet ha försäkrat amerikanska regeringen att tyska regeringen nu som alltid hälsar Hill välkommen till Berlin.
Den nye hertigen af Devonshire som nu ärft denna berömda titel ef
ter den i dagarne hä- dangångne framstående engelske statsmannen (se portr. i föreg. n:r), är en brorson till den gamle hertigen. Denne efterlämnade nämligen inga egna barn.
Efter porträtt. KtMft Benot .Wfrentvarrt
MISS CATHERINE ELKINS, hertigens af Abruzzerna blifvande gemål.
Efterporträtt, Klichi: Bengt Hilfvenparrt
VIKTOR CAVENDISH, den nye hertigen af Devonshire.
fotografi , ° Klichf t Kem. A.-B. FfngtSi’fversparre Sthlm—Obc
VÄRLDENS STÖRSTA BANGÅRD. Arbetet på den nya centralbangården i Leipzig fortskrider hastigt. Bangården, som blir den största i världen, utföres efter ritningar af arkitekterna Lössow och Kühne. Vår bild visar planskissen för den stora anläggningen.
-- 442 -
ETT MINNE FRÅN SYRENSTADEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF S. Wbg.
Lång väg behöfde man icke gå från den lilla staden
— syrenernas och de vackra kvinnornas stad — för att vara midt i den gamla parken med dess lummigt gröna träd och speglande vackra dammar. Där hade människors goda vilja blandat blod med naturen för att så i enigt fostbrödralag dana ett litet stycke värld för sig, där det artificiella kunde vara konst och icke missämjas med det af moder jord ensamt frambragta.
Parken var alltid mången enslig vandrares kära hemvist; men i dess ljusa löfverks skugga hviskades ock mången het och lönlig kärleks sinnesrusande ord.
I dess välansade gångar gick mången grubblare och drömde bort en liten stund af lifvet; men där vandrade ock mot hvarandra ömt tryckta och tätt slutna par.
Där lekte sommartiden många småttingar att de nu voro på landet och njöto alllt dess goda; där söndags- vandrade helgdagsklädda män och kvinnor af folket och sögo i djupa drag in en smula luft i dammför- tvinade lungor.
Det var septemberafton, och Erland Jungner, dok
torn, vandrade ensam i de tystaste af parkens gångar och såg och såg i marken. Ibland böjde han sig så djupt — som letade han efter något tappadt föremål — att det stramade om halsen och nästan gjorde ondt. Då mindes han, att han ingenting sökte, och tittade ett slag med förströdd min på de hvitbandade björk
stammarna och undrade öfver hvad de voro vackra.
Så log han åt sin förströddhet och fortsatte marschen med vaken blick, tills han snart åter var i drömmar- nes värld och det lilla intermezzot med den stra
mande kragen upprepades.
Men sakta svepte skymningen ned, och doktorn märkte ej timmarnes gång. Han gick och tänkte på sin ensamhet. Här i sin egen födelsestad hade han få att umgås med, och ingen gladde honom. Men hans läkarepraktik var god, och hans gamle fader älskade att ha sonen i sitt hem. Så han fick väl förblifva där han var. Men till hufvudstaden läng
tade han nu som alltid. Det var det där sista bref- vet från Gunnar, vännen, skolkamraten och studie
kamraten, som retat upp honom en smula mot om
ständigheternas alltid lika starka som skenbart be- tvingliga boja.
Fast — hur kunde nu egentligen en klok man som
WILHELM LASSEN, f
Efter porträtt. Kliehf: Bengt t>ilf»enparre
WILHELM LASSEN.
Den bekante danske finans
ministern Wil
helm Lassen afled den 6 april i sitt hem i Köpenhamn.
L. var reform
partiets och regeringens främste agita
tor och spe
lade äfven i öfrigt en bety
dande roll un
der nuvarande politiska för
hållanden i Danmark.
Gunnar ge sig till att vilja narra honom åstad till1 hufvudstaden, där han ingenting skulle veta om sitt ekonomiska öde. Och just Gunnar till på köpet, som.
. . . som . . .
1 detsamma stramade åter kragen häftigt till, och Jung
ner blickade hastigt upp och märkte med ens den tätnade skymningen. Hvad var nu detta . . . Klockan gick väl på . . . Han knäppte upp några knappar i öfverrocken för att se efter hvad tiden led, då i det
samma tornurets klang ljöd från staden — 11.
Jungner beslöt sig för att hastigt ge sig hem annars blef det ingen kvällsvard af.
Med raska steg gick han alla genvägar, han erin
rade, genom den stora parken; blott framför den lilla ensamliggande dammen med den elektriskt hvit- bländande höga lyktan strax bredvid — och i fonden kullen med bänken, omhägnad af några gamla präk
tiga lindar — kunde han icke neka sig att dröja ett ögonblick här var alltid lika underbart! Han njöt.
I detsamma skymtade han att bänken uppe på kul
len icke var tom. Halft nyfiket såg han ditåt litet noggrannare och tyckte sig se en lilaglänsande mjuk damkappa — det var visst till och med två unga da
mer däruppe!
Nu älskade Jungner icke att medelst egen förmed
ling stifta några dambekantskaper; men den lilaskim- rande kappans varma färg fängslade honom — och vägen öfver kullen var ingen omväg, så han kunde ju lika gärna gå där. Han knäppte beslutsamt roc
ken och gick.
Men — när han hunnit förbi den lilla dammen och med nedböjdt hufvud stegat sig upp för den lindrigt branta kullen och just skulle till synes oberörd pas
sera bänken och blott förstulet såg ditåt, häpnade han - bänken var ju tom!
Han hade ingenting hört eller sett af något för-
k;fr r fnt’ Kliehf. ; Bengt Silfxertpam
DEN FÖRSTA DANSKA KVINNA, SOM DELTA
GER I KOMMUNALVAL.
Danmarks kvinnor ha haft sin första valdag, Hjælp- kassevalgene i slutet af mars. Kvinnornas deltagande var mycket ojämnt. På somliga platser ha ett större antal, på andra så godt som inga deltagit. I stä
derna har kvinnornas deltagande genomgående varit lika stort som männens, på landsbygden vida min
dre.
- 443 -
HVAR 8 DAG
Efter porträtt. Uenjt SUfversperre
ROBERT DINESEN.
Den unge danske skådespelaren Robert Dinesen presenterades för några år sedan vid de “De ottes“
turné för svensk publik och stärkte vid Fjelstrups turné det intryck af temperamentsfull och solid konst han från den första turnén lämnat. Hans Armand i
“Kameliadamen“ och kammarjunkare Bryde i “Alexan
der den store“ voro då särdeles väl ägnade att visa hans begåfning för såväl patetiska som komiska upp
gifter. För närvarande uppträder han som gäst vid Vasateatern och fängslar publiken genom sitt tekniskt fulländade, intensivt kända spel.
svinnande; och han tyckte det varit som en andeup
penbarelse. Han log — det var det väl kanske också;
en sådan färg på en kappa hade väl ingen jordisk kvinna haft smak att välja . . .
Han gick raskt hemåt.
Men näsfa kväll fann honom åter i den gamla par
kens af många tunga steg — men ock af mången glädtig vandrares — trampade gångar. Nu var det redan framåt mörkningen, när doktorn medicinerat åt sin siste patient, och trött fundersam gick han rakt mot platsen med lyktan och “det lilla underlandet“
som han för sig älskade att kalla lyktans vackra om- gifning.
Där väntade honom en öfverraskning. I den smala dammen hade en af parkens tama svanor slagit sig ner och sam med stolt hals omkring, medan vattnet
■log sitt pärlande leende; ty vinden fläktade svagt.
Jungner stannade och såg på dammens obestridda, vackra härskarinna. Och medan han så stod, skym
tade han på andra sidan vattnet den mjuka färgvarma kappan från gårdagen. Han kände sig en smula mys
tiskt stämd - fruktade att kappan skulle försvinna om han rörde sig, och stod nästan andlös, beundrande.
I nästa ögonblick ljöd ett flickgladt och otvunget:
— God afton, doktorn! Roligt träffa en gammal be
kant här i staden. Och till på köpet i en så poetisk
■omgifning.
Den lilafärgade kappan kom takt emot honom un
der det forcerade talet, hvars klang han så väl kände igen. Elsie! Elsie här?
Han var redan korrekt: God afton fröken Borg
man — förvåningen öfver sammanträffandet är säkert minst lika stor å min sida — minst af allt hade jag väl väntat att träffa er här.
Nu voro de inför hvarandra, och de hälsade efter
tänksamt stelt som ett par gamla bekanta, som haft andra vänner sedan sist.
Men deras sinnen tinade, ty de mindes hvarandra båda väl och hade, då de förr umgingos, icke med glädje förställt sig till inbördes likgiltighet.
De funno ock alt många lika tankar hade varit deras äfven under de bortflutna tvänne åren, de icke mötts.
Och B igren, hans gode vän, var allt sedan de tvänne årens början hennes trolofvade — han var dem ju ock en föreningslänk; ty båda skattade ho
nom högt.
Men om honom sade de minst; ty de undveko hans blotta namn när de talades vid.
Ett var där, som bragte dem till gemensam förlä
genhet. När han med glad skämtsamhet berättade Elsie sin spöksyn från i går, ryckte hon till och sade:
Jag drömde i natt att jag satt just här på bänken och tyckte att lyktan borde slockna — för den passade inte riktigt i stil med det hela — ljuset var för skarpt på något sätt — eller olämpligt här — precis som jag alltid tyckt de kvällar jag vågat sitta här med min vän Anna Green.
Denna dröm häpnade de båda öfver. Och mest, när de funno, att Elsie hade sofvit redan den timme, doktorn gått här i parken i går och fantiserat .
.* ;S; *
Men ekarna fällde sina tandade gulnade blad till marken, och hösten stannade icke sin gång.
Om icke rägnet lät sina tunga droppar falla och gjorde luften disig och gångarna brungrått leriga, hände det, att Ertand Jungner och Elsie då och då möttes och tillsammans gjorde en tur utåt den gamla parkens nu stilla vägar. Det gjorde ju föga, att folk någon gång såg dem i sällskap; ty hon var för- lofvad, och med doktorns bäste vän.
Och det kunde hända, när icke kyla tyngde luften och sinnena, att de en stund hvilade på bänken, som var icke långt ifrån den lilla dammen och den höga lyktan, hvars hvita ljus så smekande vackert föll på det nu i gult skiftande löfverket. Det kunde skimra så trolskt och lockande därborta där skenet nästan dog, att de ville drömma sig till någon underlig sa
gans park — med dvärgar och tomtar och allt det där gamla. Fast då kunde det komma öfver henne ett ryck: Â, bara inte den förskräckliga lyktan fanns här — den kunde vara hvar som hälst — bara just här tycker jag inte om den . . .
När han inte med trovärdigt vetenskapliga skäl och min sökte öfverbevisa henne om hennes misstag, bara log hon. Eller sade han: Kom ihåg, fröken Borgman, att hvar gång ett ljus slocknar, betyder det en olycka.
De kunde eljest tala om litet af hvarje, då de så sutto.
Som när han spefullt allvarligt sade, att en kvinna som henne var det just inte, man brukade skildra i de verkligt ideella böckerna.
Då kunde hon ej annat än vända sitt af de vackra ljusa lockarna omramade flickansikte rakt emot ho
nom och svara, medan de bruna ögonen blefvo så decideradt öfverlägsna:
— Säg, doktorn, är det sant som man sade i Munkhäll, att ni aldrig skulle vilja gifta er — med mig? Hon rodnade lätt; men samtidigt lyfte hon som af en händelse sin vänstra hand så att han såg guldringen lysa.
— Jag vet inte, var hans svar, hvarför ni just i kväll roar er med samvetsfrågor. Förresten — jag tycker om små gossar och flickor i hemmafantiserade nationaldräkter — röda lif och ljusblå kjolar och gröna små handväskor — ni såg nyss med oblandad afsky efter en sån där liten uppenbarelses mamma.
— Ni ser bra mycket, herr doktor. Ibland ser ni
- 444 —
HVAR 8 DAG också hvad som inte finns. Jag behöfver ju inte
mena just nu. Men ändå kanske oftare än ni själf tror. Förresten — det ni nu sade menar ni väl inte skulle vara svar.
— Hvarför inte — det skulle ju kunna duga som ett skäl. Smaken, ser ni. Men — det börjar bli bra kyligt för er — ni är tunnklädd, ni fryser tror jag åtminstone jag ser. Kom — på hemvägen skall jag tala om för er hvad ni bör skrifva till er fästman.
Hon reste sig upp, och de gingo. Det var första gången han så talade om Gunnar.
Åter var det en afton, de gått länge och nu i tan
karna styrt hän mot den lilla bänken. Det låg någon
ting oroligt i luften. Och i närheten hörde de huru några gatpojkar förde oljud, hvisslade och skreko.
Det var inte sent på kvällen, men inte ljust. Ty höstens besegrare var nära.
Månen hade nyss gått ur moln. Doktorn sökte reta sin dam med att fråga om hon inte ville passa på och niga nu tre gånger för månen, så skulle hon få allt hvad hon önskade innan årets slut. Elsie kände sig irriterad — pojkarnes oljudsserenad, råkylan i luf
ten, doktorns ovanligt elaka skämtsamhet i kväll, med
vetandet om det inkonventionella i kvällspromena
derna, som blifvit så många att de absolut måste afslutas, lyktan, alltihop — och hon svarade: Nej, jag har allt hvad jag önskar — en präktig fästman, en bra plats här i staden, tills jag gifter mig.
Doktorn bief plötsligt tyst.
Ni var inte sådan förr i tiden — när vi kände hvarandra i Munkhäll. Då var ni en liten snäll och rar flicka, som ... som ... som sen förlofvade er med Gunnar Bogren, bröt han tvärt af den påbörjade me
ningen.
Hon såg hastigt och med ett underligt ansiktsut
tryck på honom.
— Tycker ni att jag nu skulle vara likadan — mot er?
De blefvo båda tysta. Han satt och såg oafvändt på henne, lugnt, forskande, så hon tyckte det var som en stickande känsla i ansiktet, på halsen, af hans blickar.
Ögonblicket därefter hördes ett häftigt klingande ljud — och det blef nästan mörkt — en sten hade träffat lyktan, och månen var bakom moln.
Hon kände sig plötsligt omfattad af ett par starka armar — våldsamt pressades ett ansikte mot hennes, och det gjorde nästan ondt i hennes läppar, så häf
tigt hård var kyssen. Det varade en sekund — den nästa, då månen började glänta, hade de båda rest sig upp.
Ett stycke borta hördes några fnissningar från ett par pojkar, som ingenting annat tänkte på eller sågo än sitt mästerverk med den krossade lyktan och därpå snabbt sprungo sin väg.
Hon såg på honom med stora lysande ögon, och andades häftigt. Han sade intet; han var fullkomligt stel och korrekt.
— Det är visst tid att gå hem nu, kom det lugnt från honom efter en minut.
— Ja, svarade hon.
Och han följde henne. Under vägen talade de om den senaste teaterpremiären.
Men när han hade följt henne till hennes bostad, kunde han ej besluta sig för alt gå hem, utan han återvände till platsen för den slocknade lyktan, fast det började bli sent på kvällen.
Där tänkte han ut hvad han borde skrifva — i
Den af Stock
holms stads
fullmäktige beslutade marmorbysten öfver framlid
ne grosshand
laren och do
natorn Robert Forsgrén är nu upprest i stadsfullmäk
tiges sessions
sal i börshu
set. Den vack
ra hvita bys
ten hvilar på ett postament af marmor, och har fått sin plats ett stycke till hö
ger om ordfö
randeplatsen.
FOto.HVAR 8 DAb. Klichf : BenrjtRafnrrtparrt
ROBERT FORSGRÊNS MARMORBYST,.
modellerad af Eldh.
kväll — till vännen Gunnar. Det var inte lätt att sti-, lisera — ty han skulle ju skona honom — och henne
— inte alls få tänka på sig.
Till sist var han färdig. Han skulle skrifva:
“Bäste Gunnar!
Det är inte något särski'dt nöje för mig denna gång att skrifva till dig. Hvarför, skall du strax förstå.
Det är nämligen din fästmö, Elsie, saken gäller.
Man påstår här i staden, att hon tycker väl mycket om att gå ute och gå med ungherrar. Du kan ju själf fråga henne därom, när du härnäst råkar henne.
Jag ville endast råda dig till att inte låta det bli för länge till dess.
Naturligtvis är det inte något speciellt märkvärdigt det är fråga om. Men jag vet att du vill ha henne så mycket som möjligt för dig själf; och jag tycker dessutom det är onödigt att folk pratar, låt vara dumt skvaller, om fästmön till min vän. Jag bryr mig mindre om att de ett tag velat låta mg vara den intressanta parten. Men i allt fall tror du det skulle göra så mycket om hon kom hem till Munk
häll igen och inte brydde sig om lärarinneplatsen här?
- hennes föräldrar såge nog också gärna att de hade sin dotter hos sig till dess hon blir gift “
När han hade tänkt ut detta, gick han hem och skref brefvet. Själf lade han det samma afton på posten.
Det var midnatt och ännu längre lidet, när hvilans timme slog för honom den natten. Och med ett bit
tert leende tänkte han på hur det skulle bli när han nästa gång mötte Elsie Borgman — nej Bogren skulle det då vara. Det skulle bli någon gång i societets- lifvet... Hon skulle behandla honom med den is
kallaste höflighet — honom, förrädaren, som skvallrat på henne för Gunnar, sedan han först haft hjärta roa sig med en sorts flirt med henne — den lumpnaste roll i världen skulle han ha spelat. Och för hans skull hade hon fått de hårdaste och orättvisaste förebrå
elser af sin fästman — för en sådan som Erland Jungners skull...
— — Men den natten kunde doktorn inte sofva.
— 445 —
:: VECKANS ::
J. A. NORDSTEDT.
80 år fyllde den 25 mais ingeniör Johan Adolf Nordstedt, Sundbyberg.
Järnkontorets stipendiat 52—55, er
höll statsstip. 55, chef för maskin- afd. vid Motala M V. 63, ing. vid Bergsunds M. V 72, arbetschef vid Atlas M. V i Stockh. 76—82 An
litad på åtskilliga såväl allmänna som privata verksamhetsområden.
1. R. A. HAEGGSTRÖM.
Boktryckaren och bokförläggaren Ivan Reinhold Abraham Haegg- ström i Stockholm fyllde den 1 april 70 år Ordf, i Boktryckerisocie’e- ten 79—99, hedersled, i Typogra
fiska Föreningen.
A. G. E. L. ÂKERHIELM.
55 år fyllde den 16 mars friherre Axel Åkeihielm, ägare af egendo
men Syreda i Jönköpings län. Elev på Ultuna landtbruksins’itut 71—
73. Bankrevisor 76 -77, Allm. lif- försäkringsboiagets i Stockholm in
spektör sedan 88, revisor af Flisby sockens räkenskaper under 5 år.
A. P. MALMSTRÖM.
Sjökaptenen och badkamreraren A. P Malmström i Bastad fyllde den 28 mars 45 år. Intresserad kom
munalman vice ordf i kommunal- och munlcipalstämma, ledamot i skol- och kyrkoråd Hufvudman ocn revisor i Båstad sparbank m. m.
■M v
'''
C. A. EKSTEDT.
Kontraktsprosten, teol. o. fil. ju- beld:r Carl Axel Ekstedt fyllde den 2 april 75 år. Stud.-ex 50, fil. dr.
57, prästv. 61, kyrkoh. i Skee sed.
70, kontr.-prost i Wikornas N kon
trakt 84. Led. af Riksd. F. K. 79—81.
af Göteb. o. Bohusläns Landsting 79 -82,87-88. Tel. d:r 93, iil. jubeld:r 07. Skolinsp.
B. CHRISTIANSEN.
Brukspatron B. Christiansen,ägare af Torps biuk och Mek Verkstad, Moheda socken, fyllde den 4 april 60 år. C. har mycket deltagit i det kommunala arbetet inom sin kom
mun, led. af Hushålln.-sällsk i lä
net, medlem i en del kommittéer för olika allmänna ändamal m. m.
C. H. MÖRNER.
Till hofmarskaik hos änkedrott
ningen har utsetts kabinettskam- marherren öfverste Christer Ham
pus Mörner, Stockholm. Född. 42.
Officersex 64, auju*. hos konungen 88, major vid Liigardet till häst 91, öfverste 97, sekundchef 98, afsked 05 Kabinettsk. s. å Led i styr, för Veterinärinstitut. 94, m. m.
E. O. LIDÉN.
Till förste lifmedikus vid k. m:ts hof har utnämnts änkedrottningens läkare, med. lic Ernst Olof Lidén.
Född 63, stud, ex 85, med. lic. 93, leg läkare s. å. 90—95 oadläkare vid Fiskebäckskils Hafskuranst. sed.
96 intend o. öfverl. vid Porla Brunn, husläk. vid Sophia Hemmet 97 H.
Maj:t Enkedrottn. läk. 98, lifmed. 99
J. L. HAFSTRÖM.
Lifmedikus d:r Johan Lorenz Haf- : ström i Helsingborg fyllde den 24 mars 70 år. Stud.-ex. 55, sedan 67 prakt, läkare i Helsingborg, litme- dikus 77, stadsläkare 80. förste
; stadsläkare 83—06 Företagit talrika
; utländska studieresor. Författare.
.. Kommunalman. Hög frimurare.
L. G. F. NORLANDER.
60 år fyller den 17 april adjunk
ten vid Umeå högre allm. läroverk L. G F. Norlander Stud -ex.. 66, fil. kand. 72, adjunkt 78. Bekant som upptecknare af småländska landsmål och som författare i före
trädesvis personhistoriska och anti
kvariska ämnen.
A. E. KULLBERG.
50 år fyllde den 4 april aktiebol.
Separato’s i Stockho-m exportin
spektör, ing. A. E Kullberg K. syn
nerligen berest och spåkkunnig bar studerat exportförhållandena, nu senast i Ryssland 1 3 år, samt dess
utom i Amerika Australien, Syd
amerika och Argentina i flere ar.
A. E. J. ROSENBERG.
50 år fyllde den 1 april landskaps
målaren Axel Edward Johan Rosen
berg i Stockholm Stud ex. 77, elev vid Fria konst akad 79—82, stude
rat i Paris och Normandie 82—84.
Led af Konstnärsklubben 84, led.
af Svenska Konstnärsfören. 90.
446 —
PORTRÄTTGALLERI «aæasæoæ
O. E. WESTIN.
Professor Oskar Edvard Westin i Stockholm fyllde den 5 april 60 år.
Ex. fran Teknolog. Inst. 75, assistent därst 75—77, lärare vid Sthims Na
vigationsskola 76-84, lektor vid Tekn.
Högsk. 77-97, lärare vid Artilleri- o.
Ing.-högsk 78 98. Prof, vid Tekn.
Högsk. sedan 97. Förest, för Tekn.
Högsk :s ensk fackskola sedan 99.
S. JOHANSSON.
60 år fyller den 15 april godsäg.
Salomon Johansson i Grennaforsa.
Landstingsman ordf, i komm -stäm., skiftesgodm., ordf i Allbo vägstyr., godman i förmyndarevården, revisor i Riksb. afdeln i Vexiö, revisoi i A -B.
Göteb jrgssyst. i Vexiö och i Krono
bergs Hushålissällsk. Nämndeman 90-96 Led i skolr. o. komm-n. m. m.
H. M. SÖRMAN.
F. prov, läk., med lic. Harald Sör- man i Malmö, fyllde den 5 april 55 år Stud, ex 73, med. lic. 84. disfr.- läk. i Oroust v. distr. 85—H6, prakt, läk. i Gbg 86—88, stadsläk. och In
tendent i Marstrand 88—90, t f. l:ste prov.-läk. i Elfsborgs län 91—93.
Förste prov, läk i Malmöhus län sedan 93. Stadsfullm. i Malmö m. m
A. T. HASSELBERG.
55 år fyller den 19 april semenarie- adjunkten A. T. Hasselberg i Sträng
näs. Stud ex. 71, fil kand. 81, v adj. vid Umeå folkskoleseminaiium 83, ord. 85, adjunkt vid Strängnäs folkskoleseminarium sedan05. Led af Strängnäs stadsfullm., hufvud- man i sparbanken.
F. N. OTTERSTRÖM. f I en ålder af 80 år afled den 21 mars godsägare F. N. Otterström à Lofvened i Västergötland Kom- imunalman, f. d. led. 1 Lidköping—
Håkanstorps järnvägsstyrelse.
A. HÖGMARK, f Den 26 Mars afled en af Filip- stads äldste borgare, hattmakare- mästaren August Högmark, 76 år gammal Stadsfullmäktig 63—98.
En tid ordförande i handtverksföre- ningen
P. E. T. CARAVELLO. f Franske v konsuln i Göteborg, grosshandlare Paul Caravello. afled därst den 31 mars, 63 år gammal.
Sedan 68 Frankrikes v. konsul i Göteborg, 1 hvars allmänna int:es
sen C. lifligt deltog.
J. BLOMBERG. J- En af vår handelsflottas mera kända beiäihafvare, sjökaptenen Johan Blomberg å Nya rederiaktie- bolaget Sveas ångare Svithiod, af
led den 23 mars i Stockholm, 42 år gammal.
N. A. HELLING, f F. d landssek etaren Nils August Helling afled i Örebro den 1 april, 83 år gammal. Stud, ex 45, hofrätts- ex 50, v. häradshöfd 54, länsnot i Orebro 61, landssekr. 64—1900 Led.
i tekn skolans styr, ordf i ränte- o< h kapitalförsäkr anst. styr. m.
m. Hög frimurare.
H. O. WALDENSTRÖM, f F. d. regementsläkaren och stads
läkaren Herman Olof Waldenström afled i Ämål den 31 mars Född 37, stud -ex. 55, med.-lic. 69 distrikts
läkare 70—75 bataljonsläkare 72, regementsläkare 90, stadsläkare i Atnäl 75, järnvigsläkare 79 Led.
af stadsfullmäktige och skolråd.
C. J. A. LILLJEROS. f Ombudsmannen vid Smålands m. fl. provinsers hypoteksfötening, v. häradshöfding Carl Johan Alfred Lilljeros afled i Väx'ö den 31 mars.
Född 44, stud ex 63, stadsfogde i Borås 79. ombudsman vid hypo- teksföreningen i Växiö sedan 87.
- 447 -
R. M. BOWALLIUS. + Den 27 mars afled i Sthlm v hä- radshöfdingen Robert Magnus Bo- wallius. Född 50 stud, ex b9, ex. till rättegångsverken 81. v hätadsh 83, aktuarle i Allm Brandforsäkrings- verket för byggnader å landet 85, sekr och ombudsman cärst 87.
Kyrkonot. i Maria Magd försam
ling i Stockholm sedan 86.
I
1
»
GÖTEBORGS ÄLDSTA INVÅ
NARE DÖD. Den 4 april afled Göteborgs äldsta invånare, An- drietta Larsson, jämt hundra år gammal. På sin hundraårsdag uppvaktades hon af vänner från när och fjärran och när hon på aftonen samma dag afsomnade, var hennes dödsbädd omgärdad af blommor, som bragts henne på
sekeldagen.
REDAKTIONENS EXTRAPRIS
— KR. 75 —
i den ständiga litterära pristäflan har för årets tre första månader tilldelats E. Walter Hül- phers för berättelsen “Gillret“, införd i n:o26.
“Gillret“ är en med psykologisk skärpa äfven i konturerna gifven norrländsk nödtids-historia, där författaren på ett trovärdigt och medryc
kande sätt skildrar en konflikt mellan lag och samvete.
I H. 8. D:S FORSLAGSTÄFLAN
— om det för tidskriften mest beaktansvärda och användbara uppslaget . - har priset för mars månad, kr. 25, tilldelats Ina Ek, Ronneby.
.>
VID K. A. l:s TÄFLINGAR i Karlskrona d. 25 mars höjdes det skandinaviska rekordet i höjdhopp utan sats af stud. A.
Bengtsson, Karlskrona, från 1,42 m. till 1,47.
DE FINSKA BILDERNA I H. 8. D. N:R 22.
F. bokhandlaren P. B. Eklundh i Stockholm har uttagit stämning å H. 8. Drs utgifvare med påstående att i ofvannämnda n:r införda 5 illustrationer öfver finska uniformer från 1809 års krig vore reproduce
rade efter ett af E. utgifvet arbete, tryckt i Stock
holm 1865. Så är ej förhållandet. H. 8. D. har icke sett eller ens haft kännedom om ifrågavarande arbete förrän herr E. därå gjort oss uppmärksam un
der vägran om uppgörelse annat än inför rätten. Vår fotograf i Helsingfors insände på sin tid fotografier
af taflor och teckningar och uppgaf dem af unifor
merna ifråga vara “efter träsnitt i ett gammalt ar
bete i Helsingfors Universitetsbibliotek“. Vi anade ej att detta kunde vara ett svenskt arbete.
Allmänheten bör med oss emotse rättens utslag i denna obetydliga angelägenhet, för liten att ens böra göra tjänst som billig reklam för ett annars kanske än mindre uppmärksammadt arbete under svagt pro
jekterad utgifnirg.
Red.
ETT URSPÂRADT GRUSTÅG. Vid Hultafors station kom ett gruståg den 2 april att genom bankens utmed Viaredsjön glidning urspåra hvarvid loko
motivet och en af grusvagnarne föllo i sjön. Lokomotivföraren lyckades simmande rädda sig.
H. 8. D:s Fotografipremiering för insända fotografier till N:o 27 utföll med 2a pris kr. 10.— till k,nd. Ernst V. Bodorff, 5 Stu-
regatan, Stockholm.
A. (aktualitet och värde i öfrigt) 2 point B. (raskhet vid insändandet) ... 2 C. (utförande)...2
Summa 6 point för foto, å sid. 422 (Argonauts färd).
IX ÅRG. 28^ HÄFTET INNE
HÅLLER
Peter Klason. — Operasångaren Sellergren. — Cul- linandiamanten och dess bearbetning. — Eldens eko
nomiska användning. — Narviks malmkaj. — Ander
sens museum. — Kungl. automobilklubben och dess- nya lokaler. — Svenska officerare öfverfallna i Frank
rike. — Automobiltäflingen Newyork—Paris. — Bro
kigt utomlandsnytt. — “E t minne från syrenstaden“
af S. Wbg. — Wilhelm Lassen f. — Dansk kvinna som deltager i kommunalval. — Robert Dinesen. — Robert Forsgréns marmorbyst. — Veckans porträtt
galleri. — Illustreradt allehanda.
F. A. B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI, GOTEBORG. 1908
