”Nämen jer he int n’Perola, vå gjör du här!”: En folkdialektologisk studie om förmågan att detektera dialekt i skönlitteratur

Kandidatuppsats

”Nämen jer he int n’Perola, vå gjör du här!”

En folkdialektologisk studie om förmågan att detektera dialekt i skönlitteratur

Författare: Jesper Carlström

Handledare: Shirley Näslund

Examinator: Astrid Skoglund

Abstrakt

Syftet med denna studie är dels att undersöka läsares förmåga att detektera dialekt i skönlitterär prosa när det inte går att utläsa genom brödtext och kontext att det rör sig om just dialekt, samt om läsare främst associerar dialektala variabler i skrift till en geografisk region, samhällsklass, tidsera/generation eller standardspråk. Denna studie ligger inom ramen för folkdialektologin, som innebär forskning om icke-lingvisters medvetenhet om och attityder till språklig variation. För att besvara frågeställningarna baserar sig studien på kvantitativ undersökningsmetod med två olika enkätundersökningar, konstruerade med hjälp av textstycken med dialektala språkvariabler som hämtats från skönlitterär prosa. I den första enkäten ombes informanterna säga om textstyckena innehåller språkvariabler som för dem utmärker en dialekt, sociolekt, kronolekt eller standardspråk, och i den andra enkäten ombes informanterna identifiera vilken dialekt som finns representerad i de olika textstyckena.

Resultaten visar att läsare förlitar sig på kontextuella markörer när de ställs inför dialekt i skrift, och att det är ytterst svårt för dem att enbart genom dialektala språkvariabler identifiera vilken dialekt det rör sig om. Förtydliganden, platsbeskrivningar o.s.v. bidrar alla till ökad förståelse och att läsare situerar karaktärerna i rätt geografisk kontext.

Högre frekvens av dialektala variabler bidrar även till att läsare tolkar språket som föråldrat istället för samtida, främst om texten inte heller innehåller några kontextuella markörer som situerar dem i modern tid. Slutligen, kan det hävdas att språkliga ljudegenskaper i talstimuli förenklar detekteringen av dialekt, i jämförelse med tidigare studier inom folkdialektologi som genom talstimuli registrerade högre antal korrekta svar.

Nyckelord

Folkdialektologi, dialekt i skrift, skönlitteratur, litterär stilistik

Tack

Jag vill tacka min handledare Shirley, alla informanter som svarade på enkäterna och

inte minst Athanasios, mina föräldrar och mina vänner som underlättade skrivandet.

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 1

2 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 1

3 Bakgrund ___________________________________________________________ 2

3.1 Språkliga varieteter ________________________________________________ 2

3.2 Dialekt _________________________________________________________ 2

3.2.1 Dialektindelning ______________________________________________ 3

3.2.2 Dialektala skillnader och deras representation i skrift _________________ 4

4 Teoretisk ram och forskningsöversikt ____________________________________ 5

4.1 Folkdialektologi __________________________________________________ 5

4.1.1 Dialektal medvetenhet __________________________________________ 6

4.2 Dialekt i skönlitteratur _____________________________________________ 7

5 Material och metod ___________________________________________________ 8

5.1 Material _________________________________________________________ 8

5.1.1 Extern korpus _________________________________________________ 9

5.1.2 Intern korpus _________________________________________________ 9

5.1.3 Enkätsvar och kommentarer ____________________________________ 10

5.2 Metod _________________________________________________________ 10

5.2.1 Enkät 1 _____________________________________________________ 11

5.2.2 Enkät 2 _____________________________________________________ 11

5.3 Forskningsetiska principer _________________________________________ 11

6 Resultatanalys ______________________________________________________ 12

6.1 Resultatanalys av enkät 1 __________________________________________ 12

6.2 Resultatanalys av enkät 2 __________________________________________ 15

6.2.1 Textstycke 1 _________________________________________________ 15

6.2.2 Textstycke 2 _________________________________________________ 16

6.2.3 Textstycke 3 _________________________________________________ 17

6.2.4 Textstycke 4 _________________________________________________ 17

6.2.5 Textstycke 5 _________________________________________________ 18

6.2.6 Textstycke 6 _________________________________________________ 19

6.2.7 Textstycke 7 _________________________________________________ 19

6.2.8 Textstycke 8 _________________________________________________ 20

6.2.9 Textstycke 9 _________________________________________________ 20

6.2.10 Textstycke 10 _______________________________________________ 21

7 Diskussion __________________________________________________________ 22

7.1 Resultatdiskussion _______________________________________________ 22

7.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 24

7.3 Slutsatser _______________________________________________________ 25

7.4 Framtida forskning _______________________________________________ 25

Referenser ___________________________________________________________ 26

A Referenslista _____________________________________________________ 26

B Korpus __________________________________________________________ 28

Bilagor _______________________________________________________________ I

Bilaga A Enkät 1 _____________________________________________________ I

Bilaga B Enkät 2 _____________________________________________________ II

1 Inledning

Användningen av dialekt är ett populärt inslag i skönlitteraturen och ett omtyckt stilistiskt verktyg för författare. När man läser skönlitterär prosa blir man ofta som läsare situerad i den geografiska kontexten redan på bokens första sida. Läsare kan t.ex.

informeras om orten där historien utspelas genom en anteckning i början av ett kapitel, eller så kan det nämnas i bokens sammanfattning. Den geografiska kontexten gör det enklare att identifiera dialektområden – pratar karaktärerna en dialekt som tillhör ett annat område brukar även det förklaras innan. Andra gånger kanske läsare sedan innan har egen kunskap om författaren i fråga – läser man en bok som handlar om Emil i Lönneberga kan man nästan vara säker på att det rör sig om småländsk dialekt.

Vad händer då när man tar bort kontexten helt och läsare inte informeras om var historien utspelas, vem författaren är och att texten är skriven på dialekt? Se ett exempel i följande mening: ”En del av gubbarna blev då på illmarigt humör och kallade mig knapsu och undrade varför jag hade så små tissar” (Niemi, 2000: 224). Denna mening helt utan kontext kan ge upphov till många tolkningar: utmärker de kursiverade orden en viss geografisk region eller en speciell åldersgrupp? Och vilken dialekt?

Ett flertal studier har gjorts för att undersöka dialektal medvetenhet i Norden, d.v.s.

förmågan att skilja mellan olika dialekter (Baumann Larsen, 1974; Gooskens, 2005;

Vidjeskog, 1991 m.fl.). Gemensamt för studierna är användningen av talstimuli, ljudprover, medan denna studie ämnar belysa hur förmågan att detektera dialekt ter sig med skriftliga stimuli, något som kan tillföra både dialektforskningen och litterär stilistik värdefulla insikter.

2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är dels att undersöka läsares förmåga att detektera dialekt i skönlitterär prosa när det inte går att utläsa genom brödtext och kontext att det rör sig om just dialekt, dels om läsare främst associerar dialektala variabler i skrift till en geografisk region, samhällsklass, tidsera/generation eller standardspråk.

De frågeställningar jag har för avsikt att besvara och på så vis uppfylla denna studies

syfte är följande:

1) När författaren har skrivit på dialekt, associerar läsaren de dialektala

språkvariablerna till en geografisk region, samhällsklass, tidsera/generation eller standardspråk?

2) När läsaren är informerad om att det rör sig om dialekt och språkvariabler som utmärker en geografisk region, är det möjligt för hen att utan ytterligare kontext identifiera vilken dialekt det rör sig om?

3 Bakgrund

I följande avsnitt redogör jag för begreppen språkliga varieteter och dialekt, samt de olika indelningar som finns av de svenska dialekterna. Avsnittet avslutas med en redogörelse för de språkliga variabler som uttrycks på olika sätt beroende på den dialekt som talas och hur dessa sedermera kan representeras i skrift.

3.1 Språkliga varieteter

Andersson (2013: 39) gör skillnad mellan tre olika typer av språkliga varieteter: dialekt, sociolekt och kronolekt. Dialekten hänvisar till talarens geografiska ursprung.

Kronolekten är kopplad till den tidsera i vilken talaren befinner sig eller som en viss text har producerats i. Kronolekten är inte kopplad till någon specifik generation, utan till en viss era – som i sin tur kan speglas i olika generationer. Sociolekten hänvisar i sin tur till talarens klass och sociala ställning, t.ex. arbetarklass, medelklass och överklass (Mugglestone, 1995). Nämnas bör att dialekt, kronolekt och sociolekt även överlappar varandra. Talare förändrar kontinuerligt sitt uttryckssätt med en kombination av olika varieteter beroende på den kommunikativa situationen (Andersson, 2013: 39).

3.2 Dialekt

När begreppet dialekt används i denna studie är det Svahns och Nilssons (2014: 16) definition som avses:

[…] geografiskt någorlunda bestämbara varieteter oavsett om det handlar om ”äldre”

dialekter som avviker starkt från standardspråket på flera olika språkliga nivåer eller om det handlar om en regional varietet som kanske endast avviker i fråga om prosodi och i enstaka fonologiska drag.

I och med dialektutjämningen finns allt färre fullständiga, eller ”äldre”, lokala varianter

kvar, s.k. genuina dialekter. Dialektutjämningen innebär att dialekterna jämnas ut och

de rent lokala dialektdragen upphör, för att istället ersättas av sådana som har en större spridning. Rikssvenskan är helt neutral gällande regionala drag, och de genuina dialekterna uppvisar dialektala särdrag på samtliga språkliga nivåer (fonologisk, morfologisk, syntaktisk och lexikal nivå). Mellan rikssvenskan och de genuina dialekterna finns de utjämnade dialekterna, i vilka de mest utpräglade dragen har slipats bort (Moberg & Westman, 2013). Genuin dialekt är många gånger obegriplig för andra än dess talare, medan en utjämnad dialekt är betydligt lättare att förstå (Andersson, 1999: 62). Enligt Einarsson (2009: 148) är genuin dialekt dock lättare att identifiera, även om man som lyssnare inte nödvändigtvis förstår hela innehållet.

3.2.1 Dialektindelning

Det finns en rad olika indelningar av de svenska dialekterna och Wessén presenterade 1969 den klassiska indelningen i sydsvenska mål, götamål, gotländska mål, sveamål, norrländska mål och östsvenska mål. Wesséns indelning är gjord ur ett språkhistoriskt och nationellt perspektiv. De sydsvenska målen kallas t.ex. i historiska nordiska beskrivningar för östdanska mål och vittnar om hur nationsgränserna tidigare var dragna (Söderberg, u.å.: 5). Utöver det språkhistoriska och nationella perspektivet är även Wesséns (1969) indelning baserad på de språkliga variabler som är karaktäristiska för de olika områdena. Dessa kan senare delas upp ytterligare enligt de dialektala skillnader som finns inom målen. Norrby och Håkansson (2010: 51) tar t.ex. upp att götamål kan delas upp i västgötska, östgötska och dalsländska på grund av de dialektala skillnader som de presenterar. Elert (1994) valde istället att dela upp dialekterna i tre större, övergripande grupper: sydsvenska dialekter, finlandssvenska och centralsvenska. Dessa tre delar är lätta att definiera både geografiskt och historiskt, men tar inte hänsyn till dialektala skillnader inom de olika tre delarna. Tilläggas bör att det i vissa landskap är möjligt att dra kopplingar mellan landskap och vissa språkljud, liknande landskapsdialekter. Eftersom detta inte går att tillämpa överallt väljer dock de flesta att tala om regionala drag med underindelningar istället för just landskapsdialekter (Bruce, 2010: 25–30).

För denna studie används underindelningar av de klassiska målen, likt den indelning

som nämns av Norrby och Håkansson (2010: 51), t.ex. västerbottniska och en

underindelning av norrländskt mål i Kapten Nemos bibliotek (Enquist, 1991).

3.2.2 Dialektala skillnader och deras representation i skrift

Andersson (2013: 41) identifierar fyra olika typer av språkliga variabler, d.v.s. språkliga enheter som uttrycks på olika sätt beroende på den dialekt som talas: fonologiska, lexikala, morfologiska och syntaktiska. De fonologiska variablerna avser hur språkljud uttalas, t.ex. uttalet av r-ljudet. De lexikala variablerna, även kallade semantiska variabler, innebär olika ord för en och samma sak. Ett exempel på detta är göteborgskans ”tjöta” för ’prata’, eller ordpar såsom ”hink” och ”spann” samt ”jämte”

och ”bredvid”. Ett exempel på en morfologisk variabel är hur bestämd form av substantiv i plural kan skilja sig åt mellan olika dialekter, t.ex. hur man på gotländska skulle säga ”sårkar slåss” istället för ’pojkarna slåss’. Ett exempel på en syntaktisk variabel är slutligen ”detta spel” och ”det här spelet”, samt norrländska ”dom är glad”

istället för ’de är glada’ (Andersson, 2013: 43). Eftersom det kan vara svårt att veta var gränsen går mellan morfologiska och syntaktiska variabler, hävdar Andersson (2013:

43) att dessa ofta grupperas under ett och samma paraply i många andra sammanställningar.

När det gäller dialekter så är det främst fonologin som dialektalt skiljer sig åt, men även lexikonet kan skilja sig åt (Bruce, 2010: 30–37). Grammatiken är i stora drag densamma, vilket innebär att det är enklare att finna fonologiska och lexikala variabler som utmärker de olika dialekterna, än morfologiska och syntaktiska variabler (Andersson, 2013: 41).

Mosterin (1993: 171) hävdar att dialekter kan representeras i skrift på följande sätt:

fonetiskt, grammatisk/syntaktiskt och lexikaliskt. Indelningen speglar nästintill identiskt de fyra olika typerna av språkliga variabler, med skillnaden att svårigheterna som Andersson (2013: 43) tog upp gällande att skilja på morfologiska och syntaktiska variabler gjort att Mosterin istället grupperat dessa i en och samma kategori. Ett exempel på dialekt på fonetisk nivå är jämtländska ”opp”, vars motsvarighet i standardspråket är ’upp’ (Ekman 1993: 130). Fonemet /u/ blir alltså /o/ i den jämtländska dialekten och representeras på motsvarande sätt i skrift. Den grammatiska nivån inkluderar morfologi och syntax. På denna nivå kan dialekter representeras genom användningen av en icke-standardstruktur, t.ex. en okonventionell syntaktisk ordning.

Den lexikala nivån omfattar lexikonet, d.v.s. ordförrådet för ett visst språk eller en viss

region (Andersson, 2013: 43).

4 Teoretisk ram och forskningsöversikt

I detta avsnitt redogör jag för denna studies teoretiska ram – folkdialektologi, med exempel på tidigare studier av dialektal medvetenhet och den huvudsakliga användningen av talstimuli som korpus. Avsnittet avslutas med en redogörelse för tidigare studier om användningen av dialekt i skönlitteratur.

4.1 Folkdialektologi

Denna studie ligger inom ramen för folkdialektologin, som enligt Clopper och Pisoni (2006) innebär forskning om icke-lingvisters medvetenhet om och attityder till språklig variation. Medvetenheten innebär bl.a. förmågan att skilja mellan olika dialekter (Girard, Floccia & Goslin, 2008). Folkdialektologin ligger inom det folklingvistiska forskningsfältet. Folklingvistiken studerar icke-lingvisters uppfattningar om och attityder till språk rent generellt, medan folkdialektologin studerar icke-lingvisters uppfattningar om och attityder till språklig variation. Gemensamt för de två är att man anser att icke-lingvisters uppfattningar kan ge viktiga insikter till lingvisters beskrivningar av språk och språklig variation (Haapamäki & Wikner, 2015; Preston, 1999). Denna studie kan genom undersökningar med icke-lingvister tillföra både dialektforskningen och litterär stilistik värdefulla insikter. Dialektforskningen, gällande lekmäns uppfattningar och förståelse av dialekt när prosodiska ljudegenskaper eliminerats, och litterär stilistik, gällande läsares förståelse av dialekt i skönlitterär prosa och hur författare bör anpassa innehållet till sin publik (som ju till sin majoritet består av icke-lingvister).

Clopper och Pisoni (2004) genomförde en studie av amerikanska

universitetsstuderandes perception av fonologiska skillnader mellan sex regionala

varieteter av amerikansk engelska. Resultaten visade att informanterna endast gjorde

skillnad på tre olika dialektområden istället för de sex som studien avsåg. Tamasi

(2003) gjorde en liknande studie, i vilken informanterna tilldelades 50 kort med namnen

på USA:s alla stater och ombads gruppera dessa enligt dialektområden. Resultaten i

denna studie visade att det för informanterna fanns allt från fem dialektområden till hela

35, samt att icke-lingvister har egna parametrar för hur regioner kan särskilja sig

språkligt (liksom även uppfattningen om vad en dialekt är kan skilja sig åt).

Inom folkdialektologin finns flera olika metoder för att få fram icke-lingvisters uppfattningar om språklig variation. Metoderna kan delas in i sådana som fokuserar på informanternas mentala representationer av språklig variation, d.v.s. erfarenheter av och uppfattningar om dialektgränser lagrade i minnet, och sådana som testar den faktiska perceptionen med hjälp av olika talstimuli (Haapamäki & Wikner, 2015). Denna studie kan anses tillhöra den andra kategorin, med stimuli i skrift istället för muntligt, för att testa informanternas förmåga att identifiera dialekter.

Folkdialektologin har haft stor genomslagskraft i Nederländerna, Japan, England och USA (Haapamäki & Wikner, 2015). I Norden har den däremot inte varit särskilt utbredd, även om intresset för denna typ av studier har ökat under de senaste åren – troligtvis som ett resultat av att den allmänna inställningen i samhället till minoritetsspråk (och dialekter) blivit alltmer positiv. Denna utveckling och det ökade intresset för folkdialektologi kan enligt Teinler (2016) sättas i samband med de olika insatser som görs för att stötta och bevara hotade språk och säregna dialekter. Bland tidigare exempel på nordiska studier inom folkdialektologi finns t.ex. Vidjeskog (1991) och Baumann Larsen (1974). Fokus för deras studier var dialektidentifikation genom talstimuli, som informanterna ombads markera om de representerade deras egen stad/dialektområde. Ett exempel på en nederländsk studie är Van Bezooijens och Gooskens (1999) studie av intonationens och prosodins betydelse för perceptionen av fyra nederländska dialekter och fem engelska dialekter. Studien avsåg ta reda på om informanterna kunde placera dialekterna geografiskt även i de fall talproven hade manipulerats gällande intonation och prosodi. En liknande studie, även av Gooskens (2005), undersökte universitetsstuderandes perception av 15 dialekter i Norge respektive Nederländerna. Studien visade att språkliga ljudegenskaper var viktigare för att kunna identifiera dialekt i norska än nederländska och att norrmän var sämre än nederländare på att identifiera dialekt generellt.

4.1.1 Dialektal medvetenhet

Ett viktigt begrepp för denna studie är den tidigare nämnda dialektala medvetenheten, d.v.s. förmågan att skilja mellan olika dialekter (Girard, Floccia & Goslin, 2008). Denna är beroende av metafonologisk förmåga – förmågan att uppfatta och hantera språkliga enheter, som enligt tidigare forskning utvecklas redan i femårsåldern (Nettelbladt &

Salameh, 2007). Ett exempel på tidigare forskning inom detta ämne är magisterarbetet

Dialektal medvetenhet hos barn: En jämförande studie mellan åldrarna 5, 8 och 11 år av Beckman och Domeij (2014). Studien visade att majoriteten av femåringarna kunde urskilja sin egen dialekt bland tre andra regionala dialekter och att medvetenheten ökade med åldern. Det bör dock nämnas att alla informanter i studien var från Östergötland och att den dialektala medvetenheten mycket väl kan variera mellan olika dialektområden. Beckmans och Domeij studie liknar till stor del den som presenterats av Girard, Floccia och Goslin (2008), som undersökte lika gamla barns medvetenhet om olika dialekter och brytning. Studien visade att barnen kunde uppfatta skillnader mellan olika dialekter i sitt modersmål, men att de hade större medvetenhet om utländsk brytning än om regionala dialekter.

Gemensamt för studierna som nämnts ovan i förhållande till min egen är att fokus inte ligger specifikt på dialekt i skrift och således inte heller detekterandet av denna. Alla studier har genomförts med hjälp av talstimuli. Min studie kan dock anses ligga inom ramen för folkdialektologin eftersom den prövar icke-lingvisters medvetenhet om språklig variation. Den dialektala medvetenheten sätts dock hårdare på prov i och med avsaknaden av en dialektal igenkänningsfaktor – språkliga ljudegenskaper (prosodi), som enligt Bruce (2010: 34–37) har en grundläggande roll för den regionala dialektala färgningen och något tidigare studier inte testar.

4.2 Dialekt i skönlitteratur

Gällande specifikt användningen av dialekt i skönlitteratur finns det många studier.

Relevant för denna studie är exempelvis Slobodnik (1970), som presenterar hur och var dialekter används i skönlitterära verk: i indirekt tal (från författarens perspektiv) eller i direkt tal från karaktärer (internt/externt perspektiv). Slobodnik (1970) hävdar att dialekterna oftast presenteras i direkt tal, vilket även denna studies exempel på dialekt i skrift vittnar om, med betydligt mer exempel i direkt tal än indirekt tal.

En stor del av studierna om användningen av dialekt i skönlitteratur fokuserar på några

av de mest kända författarna och utövarna av dialekt i skrift. En av författarna som

studerats flitigt är Sara Lidman, som skrev på västerbottniska. Westerberg (2017)

studerade t.ex. om ”bondskan” som användes i Lidmans romaner var en tillgång eller ett

hinder. Westerberg (2017) kom fram till att den dialekt som konstruerats av

författarinnan är ett hinder för genomsnittsläsaren (dock enbart genom att pröva texten

på sig själv). Det bör dock nämnas att dialekt i skrift inte enbart är reserverat skönlitteraturen. Det finns ett flertal studier som visar hur dialekt används i andra texter.

I sin mastersuppsats ”Jo häjjo, ha du vari å fiska någi åå då?”: Ålänningars dialekt och identitetsskapande på Facebook, i e-post och i sms-meddelanden visar t.ex. Kimell (2013) exempel på hur ålänningar skriver på dialekt på både Facebook, i SMS samt i e- postmeddelanden. I dessa fall blandas dock dialektala variabler med felstavningar och diverse grammatiska fel – vanligt när man skriver snabbt och inte är mån om att skriva korrekt. Gemensamt för studierna om användningen av dialekt i skönlitteratur är fokuset på användningen av dialekt, snarare än detekteringen – en forskningslucka som denna studie ämnar bidra till att fylla.

5 Material och metod

För att besvara uppsatsen syfte och frågeställningar genomfördes en kvantitativ studie med hjälp av två olika enkäter, konstruerade med hjälp av olika textstycken – tio per enkät – innehållande dialekt i skrift hämtade från svensk skönlitteratur. I den första enkäten ombads informanterna uppge om textstyckena innehöll språkvariabler som för dem utmärkte en dialekt, sociolekt, kronolekt eller standardspråk. I den andra enkäten ombads informanterna identifiera vilken dialekt som fanns representerad i de olika textstyckena. I enkätinstruktionerna informerades informanterna om att det rörde sig om en serie à två olika enkäter, för att uppmana dem att svara på bägge. Informanterna uppmanades även genomföra enkäterna utan att ta del av externa källor, för att på så vis kunna mäta deras egen medvetenhet om språkliga varieteter och dialekter samt hur denna medvetenhet ter sig när dialekterna är respresenterade i skrift.

5.1 Material

Enkäterna konstruerades med hjälp av tio olika skönlitterära verk (extern korpus), från vilka 20 olika textstycken med exempel på dialekt i skrift hämtades (intern korpus).

Tanken var att genom avsaknaden av förklarande brödtext innan dialoger, information om boktitel/författare o.s.v. att kontextuella markörer skulle elimineras. Efter att ha genomfört undersökningen upptäcktes dock att kontextuella markörer omedvetet fanns kvar i majoriteten av styckena i form av t.ex. karaktärers omnämningar av städer och berg. I de olika skönlitterära verken fanns totalt åtta olika dialekter representerade:

gotländska, hälsingemål, jämtska, småländska, sörmländska, uppländska, värmländska

och västerbottniska. Indelningen speglar till stor grad den indelning som nämns av Norrby och Håkansson (2010: 51), som alltså är underindelning av Wesséns klassiska indelning från 1969.

5.1.1 Extern korpus

Studiens externa korpus bestod av följande:

1) Häxringarna (sörmländska) (Ekman, 1974) 2) Svinhugg (gotländska) (Cedervall, 2019) 3) Juloratoriet (jämtska) (Tunström, 2000)

4) Kioskvridning 140 grader (småländska) (Törnqvist, 2009) 5) Utvandrarna (småländska) (Moberg, 2003)

6) Vi faller (hälsingemål) (Östling, 2006) 7) Mosippan (uppländska) (Johansson, 2016)

8) Prinsessan av Babylonien (värmländska) (Lagerlöf, 2014: 28–31) 9) Kapten Nemos bibliotek (västerbottniska) (Enquist, 2017)

10) Ett annat liv (västerbottniska) (Enquist, 2008)

De skönlitterära verken ovan valdes ut för att de presenterar exempel på dialekt i skrift på samtliga språkliga nivåer: fonetisk, grammatisk/syntaktisk och lexikaliskt (dock inte nödvändigtvis i ett och samma textstycke), och ett stort urval av olika dialekter från syd till norr. Majoriteten av dialektexemplen närmade sig genuin dialekt, oftast med undantag för t.ex. lexikonet som fattades för att dialekten skulle särskilja sig på samtliga språkliga nivåer i ett och samma textstycke. Målet var att inkludera så många olika dialekter som möjligt, detta för att talare av en specifik dialekt inte skulle känna igen sin egen dialekt i alltför många textstycken.

5.1.2 Intern korpus

Denna studies interna korpus bestod av 20 textstycken som alla innehöll exempel på

dialektal diskurs och som fördelades jämnt i två olika enkäter med tio textstycken i

varje. De stycken som valdes ut innehåller dialektala variabler som återfinns hos talare

av olika åldrar, från olika samhällsklasser o.s.v. och inte kan anses vara utmärkande för

t.ex. en sociolekt eller kronolekt. Textstyckena är endast några meningar långa – detta

för att kunna ge exempel på ett flertal dialektala språkvariabler, utan att vara för

långrandig.

5.1.3 Enkätsvar och kommentarer

Utöver de kvantitativa svaren från de två enkäterna, inkom extra material i form av fristående kommentarer från informanterna. Jag har valt att inkorporera dess kommentarer eftersom de förklarade en del av svarsresultaten. Även om informanterna inte gavs möjlighet att ge egna kommentarer om enkäten i SurveyMonkey eller uppmanades att göra detta på annat vis, var det flera som ändå valde att kommentera enkäterna i kommentarsflödena på Facebook, Instagram och LinkedIn. Detta innebar i sin tur att studien inte var 100 % kvantitativ såsom var tanken, eftersom även en kvalitativ del tillkommit spontant.

5.2 Metod

Valet att genomföra en enkätundersökning som kvantitativ undersökningsmetod baserades på en önskan om att maximera antalet svar och därmed genom att räkna svaren kunna ge en så generell bild som möjligt. Den första enkäten, i vilken informanterna ombads svara på om de förknippade den dialektala diskursen med en dialekt, sociolekt o.s.v., fick 157 svar. Den andra enkäten, i vilken informanterna ombads identifiera dialekten, fick 104 svar. Informanterna tillhörde ingen specifik homogen grupp, utan alla fick delta med förutsättningen att de uppfyllde folkdialektologins huvudkrav på att vara icke-lingvister. Ytterligare bakgrundsuppgifter om informanternas ålder m.m. efterfrågades inte och det fanns ej fler urvalskriterier än att personerna skulle vara icke-lingvister. Enkäten delades på sociala medier såsom Facebook, LinkedIn och Instagram, för att nå en så bred publik som möjligt. Kravet på att vara icke-lingvister kunde inte garanteras fullt ut, men genom att dela enkäten i utomlingvistiska forum och webbsidor kunde majoriteten antas tillhöra denna grupp.

För att nå så många som möjligt och från hela Sverige användes webbaserade enkäter

via SurveyMonkey. SurveyMonkeys största fördel är att hemsidan automatiskt kodar in

de slutna svaren från deltagarna för att sedan presentera dem i lättöverskådliga diagram

som ger en överblick över svaren. Svaren kan därefter enkelt exporteras till Excel för att

på så vis få ut diagram som kan användas i resultatdelen. Dataexporten möjliggör denna

studies materialbearbetningsmetod, d.v.s. att genom diagram och tabeller få en

överblick över svaren för de olika textstyckena och sålunda genom att räkna och

jämföra antal svar upptäcka generella mönster, besvara frågeställningarna och dra

slutsatser.

5.2.1 Enkät 1

För den första enkäten hämtades ett textstycke med dialekt från vart och ett av de tio olika skönlitterära verken. Här ställdes informanterna inför uppgiften att svara på om de tyckte att de språkliga variabler som särskiljde sig från standardspråket utmärkte en dialekt, en sociolekt eller en kronolekt. Informanterna hade även möjlighet att svara att det rörde sig om skriftligt standardspråk, ifall de trodde detta. Istället för att använda de språkvetenskapliga termerna såsom dialekt och sociolekt, ombads informanterna istället säga om språket för dem utmärkte en specifik geografisk region, samhällsklass eller tidsera/generation. På så vis möjliggjordes att icke-lingvister och de utan kännedom om de olika termerna kunde delta. Det bör nämnas att det i denna enkät inte fanns något rätt eller fel svar, utan det handlade mer om informanternas perception av textstyckena (detta nämndes i den medföljande introduktionen när enkäten publicerades online, dock ej i enkätingressen). Sedan om denna perception stämde överens med författarens avsikt är en annan fråga och dessutom svårdiskuterad. Avsikten är oftast implicit såvida inte författaren tillfrågas, men kan ibland deduceras utifrån kontext och bokens handling.

Eftersom bägge enkäterna innehöll exempel på dialekt i skrift från samma tio skönlitterära verk ombads informanterna svara på enkät 1 innan enkät 2 – skulle de besvarat enkät 2 innan den första enkäten kunde de bli påverkade att svara att varje textstycke innehöll variabler som utmärkte en dialekt. Utan denna påverkan lämnades informanterna istället utrymme att tolka fritt.

5.2.2 Enkät 2

För den andra enkäten hämtades ännu en gång tio olika textstycken med exempel på dialekt i skrift från de tio skönlitterära verken – ett exempel från varje, denna gång andra exempel än de som användes för den första enkäten. Här fick informanterna i uppgift att säga vilken dialekt som hörde till vilket stycke. För att förenkla uppgiften något, nämndes alla åtta dialekter i början av enkäten. Vissa av dialekterna i listan behövde väljas fler än en gång (småländska och västerbottniska), dock informerades inte informanterna om vilka för att förhindra att de använde sig av uteslutningsmetoden.

5.3 Forskningsetiska principer

Denna studie grundas på Vetenskapsrådets fyra huvudkrav: informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002),

och de två enkäterna konstruerades med dessa i åtanke (se bilaga A och B). Innan

enkäterna påbörjades, informerades informanterna om studiens syfte och vilken roll de själva hade i studien. Samtyckeskravet framgick i enkätingressen och uppfylldes när informanterna sedan valde att gå vidare till att besvara enkäterna. Deltagandet kunde även avbrytas i vilken stund som helst genom att stänga webbrutan, vilket även informanterna informerades om. Informanternas anonymitet framgick även tydligt i enkätingressen och garanterades från författarens sida. Anonymiteten vidhålls eftersom enkätsvaren inte går att koppla till enskilda individer och ingen personlig information efterfrågades. Genom att förklara vad enkätsvaren skulle användas till – endast inom denna studie – uppfylldes även nyttjandekravet.

6 Resultatanalys

I detta avsnitt presenteras och analyseras resultaten från de två enkäterna. Den första enkäten fick 157 svar och den andra enkäten fick 104 svar. Flera informanter nämnde att de enbart ”orkade” svara på en enkät och att den andra upplevdes som alltför svår.

Resultaten och analyserna nedan inbegriper även fristående kommentarer från informanterna i kommentarsflöden på Facebook, Instagram och LinkedIn. Analysen är uppdelad i två delar som motsvarar de två enkäterna och forskningsfråga 1 respektive 2.

6.1 Resultatanalys av enkät 1

I diagrammet som följer presenteras resultaten från den första enkäten. De textstycken som informanterna fick ta del av finns i slutet av studien i bilaga A.

Figur 1. Svarsresultat från enkät 1, textstycke 1–10

54,31 72,43 31,21

31,21 28,01

59,87 34,61

21,65 17,83

30,76

20,68

11,53 19,74

19,74 12,73

7,64 19,23

14,64 15,28

13,46

22,41 14,1 40,76

40,76 56,05

23,56 42,94 60,5 59,23

49,35

2,58 1,92 8,28 8,28 3,18 8,91

3,2 3,18 7,64

6,41

0 20 40 60 80 100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Svar (andel i %)

T ex ts ty ck e

Geografisk region

Samhällsklass

Tidsera/generation

Standardspråk

Resultaten ovan från den första enkäten visar att majoriteten av informanterna förknippade den dialektala diskursen i vardera textstycke antingen med en geografisk region (dialekt), eller med en tidsera/generation (kronolekt). Det fanns även informanter som svarade att textstyckena exemplifierade en specifik samhällsklass, samt ett litet antal informanter som ansåg att textstyckena innehöll standardspråk istället för avvikande språkvariabler. Flest svar totalt fick tidsera/generation (sju av tio textstycken), vilket kan diskuteras vara på grund av dialektutjämningen. Eftersom de dialekter som mest uppmärksammas i media, och mest används i talet rent generellt, är s.k. utjämnade dialekter, är det föga förvånande att stora delar av den dialektala diskurs som återfinns i textstyckena kan upplevas som föråldrad istället för samtida. Många av de exempel som hämtats på dialekt i skrift närmade sig genuin dialekt, ofta med undantag för lexikonet, vilket informanterna bevisligen förknippade med en tidsera/generation istället för en samtida dialekt.

Av tio exempel, var det endast i tre som flest informanter förknippade de dialektala språkvariablerna med en geografisk region istället för en tidsera: 1, 2 och 6. Resultaten för textstycke 2 kan ha en direkt relation till dialektutjämningen. Textstycke 2 innehåller endast tre dialektala språkvariabler: ”värste”, ”prat” och ”int” – på fonetisk och grammatisk/syntaktiskt nivå. Om informanternas definition av dialekt är den utjämnade varianten, är det förståeligt att textstycke 2 förknippades med en geografisk region istället för en tidsera p.g.a. av det låga antalet dialektala språkvariabler. Detta textstycke kan i sin tur jämföras med de textstycken som flest informanter förknippade med en tidsera/generation, nämligen 8 och 9. Bägge textstyckena innehåller betydligt fler dialektala språkvariabler, vilket kan förstärka känslan av att det är ett föråldrat språk. De tre dialektala språkvariabler som nämndes innan kan jämföras med de som finns i följande påståenden i textstycke 9, som är betydligt fler: ”Du jer sätt gå ut. Han her utanför. Han vänt oppå dig.” (Enquist, 2017: 225). Det bör nämnas att varken textstycke 8 eller 9 kan anses innehålla genuin dialekt, eftersom ingen av dessa ger exempel på dialekternas lexikon, d.v.s. det unika ordförrådet för regionerna i fråga. I dessa fall verkar det avgörande vara just frekvensen av dialektala variabler istället för att dialekten representeras på samtliga av de fyra språkliga nivåer som togs upp av Andersson (2013:

43) och Mosterin (1993: 171) (fonologiskt, lexikalt, morfologiskt och syntaktiskt).

Nämnas bör att valet mellan geografisk region och tidsera/generation även kan påverkas av de dialektala inslag som presenteras i texten. Det kan t.ex. vara så att många informanter känner igen just ”prat int” som norrländska och därmed väljer det som dialekt istället för kronolekt. Detta förklarar dock inte varför västerbottniskan i textstycke 8 och 9 var bland de lättaste att identifiera – tack vare ”jer” enligt kommentarer från informanterna – och att textstycke 8 och 9 ändå för informanterna utmärkte en tidsera/generation. Detta leder mig tillbaka till slutsatsen att det avgörande i detta fall är just frekvensen av dialektala språkvariabler. Detta stämmer även överens med Einarssons hypotes (2009: 148), som hävdade att genuin dialekt är lättare att identifiera även om man inte förstår hela innehållet.

Om vi återvänder till det andra textstycket som flest informanter förknippade med en geografisk region, textstycke 2, finns här en enkel förklaring. En del av syftet med denna studie var att eliminera alla kontextuella markörer som kunde ge informanterna ledtrådar vad gällde den geografiska regionen, men tidseran togs ej i åtanke. I textstycke 2 nämns det i dialogen att pojken ”ville väl spele tv-spel”, vilket gjorde att den dialektala diskursen inte längre upplevdes som föråldrad. Eftersom varieteterna överlappar varandra kan dialekten i detta stycke mycket väl utmärka en samtida tidsera/generation, men resultaten antyder att tidsera/generation för informanterna innebär ett föråldrat språk (och därmed äldre tidsera) snarare en samtida generation.

Resultaten från den första enkäten visar att flera informanter svarat att vissa stycken

utmärkte en samhällsklass (sociolekt) istället för geografisk region eller tidsera: ca 19 %

i textstycke 7 och ca 20 % i textstycke 3 och 4, för att nämna några. Öqvist (2015)

betonar hur olika slags uttal kan vara tydliga klassmarkörer och att användningen av

dialekt för många representerar en mindre välbärgad samhällsklass. Exempel på en

klassmarkör finns i det tredje textstycket, som var det stycke som högst antal

informanter kryssat samhällsklass på – ca 20 %. Dock uttrycks klassmarkören i detta

fall inte genom uttal, utan i form av en internatskola – Solbacka. Solbacka var tidigare

ett läroverk för samhällets mest välbärgade ungdomar, något som möjligtvis

informanterna hade tidigare kännedom om (eller upptäckte genom att göra en

internetsökning) och som därmed påverkade deras svar. Avsaknaden av samtida

kontextuella markörer och en hög frekvens av dialektala språkvariabler gjorde dock att

största gruppen informanter totalt sett även här valde att kryssa i tidsera/generation (ca

41 %).

Slutligen, bör det nämnas att det för varje textstycke fanns ett antal informanter som valde att kryssa i standardspråk som svar – högsta antalet var ca 9 % i textstycke 6 och lägsta ca 2 % i det andra textstycket. Eftersom det inte går att utläsa genom SurveyMonkey var informanterna kommer från är det svårt att ge en riktig analys av dessa svar, men det kan möjligtvis vara så att informanterna själva var talare av dialekten i fråga. Om informanterna är talare av de språkliga variabler som representeras i skrift kan de möjligtvis tolka dessa som ”standard” istället för avvikande från den allmänt accepterade och stilistiskt neutrala varieteten. Enkäten innehöll inte heller en förklaring till skillnaden mellan t.ex. dialekt och standardspråk, varpå det kan finnas många tolkningar av just denna term.

6.2 Resultatanalys av enkät 2

Nedan presenteras resultaten från den andra enkäten, i vilken informanterna ombads identifiera den dialekt som fanns representerad i skrift i vardera textstycke.

Informanterna hade åtta olika dialekter att välja mellan och två av dessa återfanns fler än en gång i exemplen (småländska och västerbottniska). De olika textstyckena med antal svar för vardera dialekt finns att se i diagrammen som följer, med en kort sammanfattning och analys av svarsresultaten för varje textstycke.

6.2.1 Textstycke 1

Textstycke 1 innehöll sörmländska och hämtades från Häxringarna av Kerstin Ekman (1974: 105):

– Det blir ingen skola för den, sa Lans när han stirrat sin lehet på den bara ändan.

– Då får vi väl te byxer av sockna, trodde Sara Sabina.

– Allri i min ti, sa knekten stolt.

Figur 2. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 1

5,83%

16,50% 24,27% 33,98%

7,77%

2,91% 6,80% 1,94%

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

40,00%

Enkätsvaren visar att ca 34 % av informanterna svarade att dialekten i fråga var småländska. Det korrekta svaret sörmländska kom på fjärde plats med ca 8 %. Att majoriteten av informanterna valde småländska kan härledas till överlappande språkvariabler mellan småländska och sörmländska, t.ex. bortfallet av d och g mellan vokal och i final position (”allri” och ”ti”) (Pamp, 1978: 97–99). Även jämtskan har en s.k. vokalbalans, vilket innebär att kortstaviga ord får en försvagad eller bortfallen ändvokal, vilket kan förklara att jämtska hamnade på en andra plats (jämför Kuzmenko, 2014). Slutligen, är det möjligt att informanterna kan ha associerat ordet ”knekt” med Vilhelm Mobergs Raskens (1927) och därmed småländska, detta samband nämnde dock inte informanterna i kommentarsflödena.

6.2.2 Textstycke 2

Textstycke 2 innehöll gotländska och hämtades från Svinhugg av Marianne Cedervall (2019: 28):

”Nån fastlandstöis”, sa hon äntligen. ”Det stod i Allehandan för ett tag sen.” ”Töis? Naj du, det står en riktig dam där på andra sidan dyngan.” ”Du kan se eftar om vi har tidningen kvar, jag kummar int ihåg vad hon har för namn, jag naj.”

Figur 3. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 2

Enkätsvaren visar att majoriteten av informanterna var överens om att den korrekta dialekten var gotländska med ca 68 %. De återstående procentandelarna fördelades någorlunda jämt mellan de andra dialektalternativen. Detta kan ha flera förklaringar.

Uttrycket ”fastlandstöis” kan ha gett sken av att det rörde sig om en ö och en annan informant sade att de visste att tidningen Allehandan endast publicerades på Gotland.

En annan informant sade att hen ofta turistade på Gotland och därför kunde identifiera dialekten. Ytterligare en tanke är att gotländskan särskilde sig från resterande dialekter på grund av exempel på diftongering i ”fastlandstöis”. I det svenska dialektlandskapet är det få dialekter som fortfarande innehåller diftonger och på så vis särskiljde gotländskan sig från andra dialekter som fanns i studiens korpus (Pamp, 1978: 97–99).

67,65%

5,88% 8,82% 5,88% 4,90% 1,96% 2,94% 1,96%

0,00%

20,00%

40,00%

60,00%

80,00%

6.2.3 Textstycke 3

Textstycke 3 innehöll jämtska och hämtades från Juloratoriet av Göran Tunström (2000: 202):

– Jag vill bar säj detta, Torin. Jag var på smällen när jag kom te dej den där kvällen, men att Torsten var ju så känd när han spelt vänsterback i Arvika och geft var han och inga penninger hadd han heller te betal mä. Vi had ihop’et på Kolsnäs strax inna.

Figur 4. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 3

Enkätsvaren visar att ca 40 % av informanterna valde värmländska. Det korrekta svaret jämtska kom på andra plats med ca 16 %. Även om kontextuella markörer hjälpte informanterna i andra textstycken, har de i detta fall lett till fel svar. Karaktärerna nämner Arvika i Värmland, vilket fick en betydande del av informanterna att svara att dialekten i fråga var värmländska.

6.2.4 Textstycke 4

Textstycke 4 innehöll småländska och hämtades från Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist (2009: 7):

– Fattar I’nte, sa Dimma.

– En epåk e slut. Folk vell inte ha pinnstola längre. Nu e de annra mööble som gälle. Sen kommä en annan epåk. Då vell folk ha nåt annat. Sen ta de slut. Asså vidare. Inget määrkvädit mä de. Men i slutännen har en bara ätet å sketet fär å driva en epåk.

Figur 5. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 4

Enkätsvaren för detta textstycke var jämnt fördelade med marginala procentskillnader mellan de mest populära alternativen, vilket kan förklaras med att det här textstycket

3,88% 4,85% 15,53% 12,62% 6,80% 8,74%

39,81%

7,77%

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

40,00%

50,00%

5,83%

14,56% 16,50% 15,53% 15,53%

6,80%

17,48%

7,77%

0,00%

5,00%

10,00%

15,00%

20,00%

saknar tydliga kontextuella ledtrådar. Även romanen i fråga kan diskuteras vara mindre känd än andra romaner i studiens korpus. Ca 17 % av informanterna valde värmländska.

Det korrekta svaret småländska hamnade på delad tredjeplats med jämtska med en skillnad på cirka 1 %. Att ca 17 % av informanterna valde värmländska kan åter igen härledas till överlappande språkvariabler mellan de olika dialekterna – i både värmländska och småländska finns exempel på "tvåtoppig" accent på första vokalen (”määrkvädit”), och förekomsten av supinumändelsen -et (”sketet”) (Pamp, 1978: 89).

6.2.5 Textstycke 5

Textstycke 5 innehöll småländska och hämtades från Utvandrarna av Vilhelm Moberg (2003: 50):

– Nä… Kal Oska… Jag vet int’… Hon strävade emot litet.

– Va ä dä, Kristina?

– Jag tänkte på barnen våra…

– Di sover, alla tre.

– Jag mente nået annat: Jag tänkte på föan åt barnen.

– På föan…?

Figur 6. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 5

Enkätsvaren visar att ca 57 % av informanterna var överens om att dialekten i fråga var småländska. Resterande procentandelar var någorlunda jämt fördelande mellan de återstående dialekterna. I detta fall kommenterade informanterna att den välkända karaktären ”Kal Oska” gav dem en värdefull ledtråd till vilken dialekt som användes. En tanke jag hade tidigare gällande småländskan i textstycke 4 och 5, var att folk skulle jämföra dem och därmed svara rätt. Alltså, ta ”Kal Oska” som utgångspunkt och därefter jämföra de dialektala variabler som fanns i de två textstyckena och komma fram till att det rörde sig om samma dialekt. Detta var dock inte fallet: i textstycke 4 svarade ca 17 % av informanterna att det rörde sig om värmländska och småländskan kom på delad tredjeplats.

3,85% 4,81% 4,81%

56,73%

8,65% 6,73% 6,73% 7,69%

0,00%

20,00%

40,00%

60,00%

6.2.6 Textstycke 6

Textstycke 6 innehöll hälsingemål och hämtades från Vi faller av Pär Östling (2006:

133):

“Hej på er, jasså, finns de dom som åker skidor nuförtin?”.”Ja, vi har spåre lo”, sa Jack. ”Vi hitte legan hennes därborti”, han pekade mot änden av Digerbergets kam, ”hon hade sove på en klipphylla, med älven under sej, så där vackert som dom bruker.” ”Ja, det var fint” sa Karl,

”där skulle jag också ha lagt mej för å sove.”

Figur 7. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 6

Enkätsvaren visar att den dialekt som fick flest kryss var jämtska med ca 17 %.

Hälsingemål kom på andra plats med ca 16 %. Tredjeplatsen var jämt fördelad mellan uppländska, värmländska och västerbottniska med ca 13 %. Även i detta fall verkar många informanter ha förlitat sig på en missvisande kontextuell markör – Digerberget.

Eftersom karaktären nämner Digerberget som ligger i Jämtland valde ca 17 % av informanterna jämtska.

6.2.7 Textstycke 7

Textstycke 7 innehöll uppländska och hämtades från Mosippan av Elsie Johansson (2016: 142):

– Sådärja! Nu så! Jag har täjje hand om hästar förr jag! Vi ska värma på lite vatten åt na med sen, med en sockerbit i. Det mår dom bra av, det är bra för lungerna.

Figur 8. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 7

Enkätsvaren visar att ca 24 % av informanterna valde värmländska. Uppländska kom på andra plats med ca 20 %. Tredjeplatsen tillhör västerbottniska med en skillnad på drygt

6,73%

15,38% 17,31%

12,50%

7,69%

13,46% 13,46% 13,46%

0,00%

5,00%

10,00%

15,00%

20,00%

3,88%

12,62%

5,83% 6,80% 11,65%

20,39% 24,27%

14,56%

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

5 % från uppländska. Att det mest kryssade svaret var värmländska kan även denna gång härledas till avsaknaden av kontextuella markörer och överlappande dialektala språkvariabler. Värmländska används även i textstycke 8 och ”na” används både i textstycke 7 och 8. Möjligtvis kan informanterna ha jämfört de två, och eftersom de kände till dialekten i textstycke 8 (värmländska) valde de samma dialekt även för detta stycke.

6.2.8 Textstycke 8

Textstycke 8 innehöll värmländska och hämtades från Prinsessan av Babylonien av Selma Lagerlöf (2014: 30):

”Va heter den här stuga?” sa hon för te å pröva dom. ”Den heter Skrolucka”, svarte de genast, å då kunde hon märka att de forstog’na. Hon blev alldelles utom sej av glädje, mon hon tyckte det var bäst te å sätta dem på prov en gång te.

Figur 9. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 8

Enkätsvaren visar att ca 22 % av informanterna valde värmländska. Uppländska fick ca 17 % och hälsingmål/västerbottniska ca 13 %. Att värmländskan fick flest kryss kan härledas till den kontextuella markören ”Skrolycka”, som informanterna uppgav ha kännedom om tack vare Lagerlöfs berömda roman Kejsarn av Portugallien (1914).

6.2.9 Textstycke 9

Textstycke 9 innehöll västerbottniska och hämtades från Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist (2017: 225):

Just då hörde jag på nytt en viskning, och denna gång högre. Det gick inte att ta fel. Den kom från döpojken. Han sa till mig:

– Du jer sätt gå ut. Han her utanför. Han vänt oppå dig.

– Vå seg du, genmälde jag då.

– Gå int där å dra bälinga etter dig, du jer sätt gå ut, uppredade då döpojken med ganska skarp röst.

0,96%

12,50% 9,62% 11,54% 13,46% 17,31% 22,12%

12,50%

0,00%

5,00%

10,00%

15,00%

20,00%

25,00%

Figur 10. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 9

Enkätsvaren visar att ca 28 % av informanterna valde västerbottniska. Uppländska hamnade på andra plats med ca 18 %. Tredjeplatsen delas mellan jämtska och sörmländska med ca 13 % vardera. I detta fall uppgav tre olika informanter i kommentarsflödet att det var ”jer” som fick dem att välja västerbottniska, eftersom de ansåg att detta var representativt för västerbottniskan.

6.2.10 Textstycke 10

Textstycke 10 innehöll västerbottniska och hämtades från Ett annat liv av Per Olov Enquist (2008: 529):

Hon kom emot honom på stigen nedanför Bensberget, den som ledde upp till De döda kattornas grotta, och hon hejdade sig och slog upp händerna och sa ”Nämen jer he int n’Perola, vå gjör du här!”. Han berättade då att ham blivit författare. ”Nämen jer he int swårt?” hade hon frågat, och han hade enständigt bekräftat detta.

Figur 11. Svarsresultat från enkät 2, textstycke 10

Enkätsvaren visar att även denna gång var västerbottniska den dialekt som kryssades flest gånger, med ca 45 %. Detta är ca 20 % högre än tidigare exemplet på västerbottniska. Ca 14 % av informanterna valde jämtska och samma antal valde hälsingemål. Även om textstycke 9 och 10 innehöll samma dialekt, från samma författare, fick textstycke 10 (ca 45 %) betydligt fler rätta svar än textstycke 9 (ca 28

%). Även detta kan anses vara ett direkt resultat av kontextuella markörer, i detta fall Bensberget – ett berg som ligger i Västerbotten och som nämns i textstycke 10.

4,81% 3,85%

12,50% 8,65% 12,50% 18,27%

11,54%

27,88%

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

5,77% 13,46% 14,42%

4,81% 7,69% 4,81% 3,85%

45,19%

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

40,00%

50,00%

7 Diskussion

Nedan följer en diskussion om enkätresultaten, samt en metoddiskussion med kommentarer om hur diverse enkätparametrar påverkade utfallet av studien och vad som hade kunnats göra annorlunda. Avsnittet avslutas med några slutsatser samt idéer för framtida forskning inom folkdialektologi och dialekt i skrift.

7.1 Resultatdiskussion

Resultaten visar att informanterna i båda enkäterna tog hjälp av kontextuella markörer, som alltså inte hade eliminerats fullständigt – utöver den brödtext som eliminerats fanns bl.a. tids- och platsbeskrivningar i textstyckena. I den andra enkäten, även om den korrekta dialekten för fem textstycken var den mest valda, var dock majoriteten av svaren procentuellt sett fel för åtta textstycken totalt (för textstycke 10 var t.ex.

västerbottniska den mest valda dialekten med ca 45 %, men majoriteten av svaren var fel med ca 55 %). Endast i textstycke 2 (gotländska) och 5 (småländska) var majoriteten av svaren korrekta (ca 68 % respektive ca 57 %). När informanterna inte kunde förlita sig på kontextuella markörer (antingen för att de inte fanns eller var missvisande), valde de fel dialekt och kunde inte identifiera dialekten. Textstycke 1,3,4 och 7 innehöll inga kontextuella markörer som informanterna kunde använda sig av för att göra en internetsökning, eller förlita sig på sina egna erfarenheter. De var även de textstycken med flest fel svar. Detta kan jämföras med de studier som togs upp i forskningsöversikten (t.ex. Nettelbladt & Salameh, 2007), som inkluderade talstimuli istället för skriftliga stimuli, i vilka informanterna i större drag kunde identifiera dialekt.

Nämnas bör att informanterna i Nettelbladts & Salamehs (2007) enbart var fem år, och trots åldersskillnaden alltså registrerade större antal korrekta svar.

Resultaten av den första enkäten visar att avsaknaden av moderna kontextuella markörer eller en hög frekvens av dialektala språkvariabler gjorde att informanterna ansåg att det rörde sig om en tidsera/generation (kronolekt). Om språket istället innehöll kontextuella markörer som situerade läsare i en samtida kontext, eller innehöll få dialektala språkvariabler, ansåg informanterna att det rörde sig om en geografisk region (dialekt).

De kontextuella markörerna fyllde därmed olika funktioner för informanterna i de två

enkäterna – i den första för att situera diskursen i en specifik tidsera, och i den andra i

en specifik region.

I bakgrunden nämnde jag att det är enklare att finna fonologiska och lexikala språkvariabler som utmärker de olika dialekterna, än morfologiska och syntaktiska (Andersson, 2013: 41). Gemensamt för alla textstycken var avsaknaden av lexikala variabler som är representativa för varje region. Variablerna var för det mesta fonologiska och morfologiska/syntaktiska. Eftersom de fonologiska och morfologiska/syntaktiska variablerna många gånger överlappade varandra i olika dialekter kunde det möjligtvis ha varit lättare för informanterna att identifiera dialekterna om lexikala variabler hade inkluderats. Dialektala variabler såsom t.ex. ”te”

finns i flera dialekter (sörmländska, jämtska och värmländska), varför fonologiska och morfologiska/syntaktiska variabler möjligtvis inte räcker till eller inte är tillräckligt representativa för att kunna identifiera dialekterna. I enkät 2, till skillnad från den första enkäten, var frekvensen av dialektala språkvariabler inte lika viktig eftersom 1) variablerna antingen överlappade varandra eller 2) informanterna hade liten kännedom om variablerna till att börja med. Västerbottniska ”jer” var en av få dialektala språkvariabler som informanterna uppgav ha kännedom om. Överlappande språkvariabler, liten kännedom om språkvariablerna i fråga samt avsaknaden av prosodiska ljudegenskaper gjorde att kontextuella markörer var avgörande för att kunna detektera en dialekt. Detta stämmer överens med Bruce (2010: 34–37), som ju hävdade att prosodiska ljudegenskaper har en grundläggande roll för den regionala dialektala färgningen. Resultaten kan även jämföras med Gooskens (2005) studie, vars resultat visade att prosodiska ljudegenskaper var viktiga för att identifiera de norska dialekterna, och som tills viss grad liknar de svenska.

I enkätinstruktionerna ombads informanterna att inte använda sig av externa källor för att leta reda på rätt dialekt och även om en stor del verkar ha följt denna instruktion, uppdagades det i kommentarsflödena att inte alla följde dessa anvisningar. Detta kan vara en orsak till att enkät 2:s texter med kontextuella markörer fick så många korrekta svar – om nu inte informanterna hade kännedom om dessa tidigare. En informant skrev att hen ”fick ta fram en karta” och en annan att hen ”fick söka runt lite på nätet”.

Gällande dialektindelningen, fann jag följande kommentar på Facebook:

För mig finns det fyra dialekter: stockholmska, göteborgska, skånska och norrländska. Och

ingen av dem finns med.

Informanten tar upp något som närmast liknar Wesséns (1969) klassiska indelning i sydsvenska mål, götamål, gotländska mål, sveamål, norrländska mål och östsvenska mål. Att dialekterna hade delats upp i ytterligare mindre dialektområden verkar ha försvårat uppgiften för just denna informant och möjligtvis för flera andra.

7.2 Metoddiskussion

Vad gäller studiens metod, upptäcktes flera diskuterbara parametrar som påverkade utgången och kunde ha gjorts annorlunda. Till en början, skulle alla kontextuella markörer ha eliminerats. Tanken var att hämta dialektala stycken utan att inkludera förklarande brödtext och liknande, men även den dialektala diskursen innehöll kontextuella markörer som gav informanterna värdefulla ledtrådar. En lösning hade varit att istället för att använda skönlitteratur författa nya textstycken från början, som informanterna inte hade sett tidigare. Ett annat problem var att informanterna bevisligen tog hjälp av externa källor. För att förhindra detta hade jag kunnat använda kvalitativ undersökningsmetod istället med en mindre grupp informanter och på så vis sett till att de ej använde sig av internet och andra källor. På detta vis hade jag även kunnat samla in fler värdefulla kommentarer att analysera samt ha större inflytande över informanternas härkomst och dialektala bakgrund. Mina enkäter lades upp på Facebook, LinkedIn m.fl., på offentliga forum men även min egen profil, där stora delar av min kontaktskara är bosatta i Stockholm. Det kan hända att gruppen informanter var mer homogen än var tanken, eftersom idén var att ge en så generell bild som möjligt. Detta kan i sin tur ha påverkat resultaten – tidigare studier (t.ex. Beckman och Domeij, 2014) har visat att man har enklast för att känna igen sin egen dialekt. I denna studies fall talade möjligtvis merparten av informanterna en utslätad dialekt nära rikssvenska.

Slutligen, vill jag åter ta upp folkdialektologins huvudkrav – att informanterna är icke-

lingvister. Detta krav kunde som sagt kan garanteras fullt ut, men eftersom jag endast

delade enkäterna med bekanta (icke-lingvister) och forum utan koppling till

lingvistiken, kunde detta krav garanteras i den mån möjligt. Svarsresultaten antyder

även att majoriteten av informanterna var icke-lingvister utan betydande kunskaper om

dialekt. Möjligtvis kunde jag även nämnt i enkätingressen att studien endast var avsedd

för icke-lingvister, för att garantera denna parameter ytterligare.

7.3 Slutsatser

Utifrån min studie kan man sammanfattningsvis säga att läsare förlitar sig på kontextuella markörer när de ställs inför dialekt i skrift, och att det är ytterst svårt för dem att enbart genom dialektala språkvariabler identifiera vilken dialekt det rör sig om.

Förtydliganden, platsbeskrivningar o.s.v. bidrar alla till ökad förståelse och att läsare detekterar korrekt dialekt. Högre frekvens av dialektala variabler bidrar även till att läsare tolkar språket som föråldrat istället för samtida, främst om texten inte heller innehåller några kontextuella markörer som situerar dem i modern tid. Detta innebär att författare bör hjälpa sina läsare på traven för att de ska förstå och identifiera dialekter, och att de inte kan förlita sig på sin publiks tidigare erfarenheter eller förståelse av dialekt. Vidare bör författare vara försiktiga att inte använda alltför många dialektala variabler för att presentera samtida karaktärer, eftersom dessa för läsare representerar ett föråldrat språk och inte en modern generation/era. Slutligen, kan det hävdas att språkliga ljudegenskaper i talstimuli förenklar detekteringen av dialekt, i jämförelse med tidigare studier inom folkdialektologi som genom talstimuli registrerade högre antal korrekta svar.

7.4 Framtida forskning

Vad gäller framtida forskning inom folkdialektologi och specifikt dialekt i skrift, kan denna undersökning tänkas vara en del av en mer omfattande studie om prosodins betydelse för detekteringen av dialekt. Exempelvis, skulle man kunna genomföra ytterligare en undersökning med exakt samma dialekter, dock med talstimuli istället för i skrift, och se om informanterna på så vis har lättare att identifiera de olika dialekterna.

En annan intressant forskningsidé skulle vara en studie av dikotomin geografisk

kontext/korrekt representerad dialekt. Alltså, vad väger tyngst i en text: att läsare

situeras i den geografiska kontexten av författaren eller att dialekten är representerad på

korrekt vis? Om läsare t.ex. situeras i Småland av författaren men de språkliga

dialektvariabler som används inte alls representerar dialekten som talas där, spelar det

någon roll för läsarna? Upptäcker de detta över huvudtaget? Även denna idé på

undersökning skulle vara en folkdialektal studie, eftersom lingvister säkerligen skulle

upptäcka att dialekten inte är representativ för karaktären som talar den. Resultaten av

en sådan studie skulle ge författare värdefulla insikter om vikten av en korrekt

representerad dialekt och ytterligare kunskaper om betydelsen som kontextuella

markörer har för perceptionen av dialekt.