SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Befolkningsi1tveck1ingen som

bakgrund

till

partioaslvdwinge~~

1738

Ett sssia8historiskt f6rsi9k

Z det stora arbetet om frihetstidens riddarhus har

H.

WaEeizii~

givit en hversikt av de motsättnirigar, som Ledde fram till partiskiftet 1 ~ ~ 8 . ' Det var en motsattning mellan garnmal. adel och adel? naturlig efter deil karoiinska. tidens flitiga adlande och särskilt efter inassadlingen I 7 19- I 7 2 X . Det var en motsiittning mellan betitlad adel och obetitlad. Det var en rnotsattnicg mellan riddarhusaristokrati och riddarhusdemokrati i de2 ms- ningen att de höga ambetenas innehavare bildade ett arristokra- tiskt element, medan de ~mbetshmgriga, karriäristerna, bildcde

et"Eemokratiskt element. Det var ocksa en motsattning mellan huvudstadsadeln, militärer och loyrakrater, och prsvinsadeln Det var motsiittniiigen rnellaiil Horns personliga anl~ängare och vad som en gang varit kôrnan i det

sedermera

krossade hol- cteiaslia partiet. Det var en motsättning rnellzrr EraArikes fien- der och Frankrikes vanner i svensk politik. De4: var e11 motsatt- nir~g mellan fredsivrare och krigsivrare. Och niail kunde tillagga att det var en motsattning mellan de mera ljumma och de meua ivriga anhängarna av merkai~tilismens idéer.

Inför en sådan inventering av de skilda sylpunkter och intres- seri, som gjorde sig gällande i 1730-takets parlaanentariska livl i r det all anledning att understryka Valentins samlad? sats att frihetstidens första skede icke itireter bilden av ctridai;de partier i vanlig mening utan snarare av en mängd san5 ifitressegrupper,

' H. VALEXTIN, Frihetstideils riddarhus. Nigra bidrag till dess karakteristik [Uppsala, tr. Stockholm, 1915)~ s. 79 f f .

(2)

298

Sven Ulric Palme

som ibland och för tillfället förenade sig till större.'

H

sjalva verket galler denna karaktäristik med små förandringar ocksa om partilivet under frihetstidens slutskede. Och en precisering måste göras. Det systern, dessa grupper bildade, karaktärisera- des av en rbjrlighet, som berodde p i att den enskilde adeisman- nen är att hänf8ra till flere av grupperna. Konflikten inellan idéerna och intressena utkämpades icke blott vid adelils plena och i utskotten. De utkampades P den enskilde adelsmannens bröst* Och den individuella faktor, som till sist avgjorde saken, är ofta dold for eftervärlden.'? Man kan bara konstatera att med- lemmar av de gamla ätterna sällade sig till den unga adelns ie- dare, att det fanns Iaglsyr&kratiska karriärister bland Horns aa- hängare, och gamla holsteinare som fortforo att hålla p5 Ryss- land.

Detta betyder att varje försök att här arbeta på en statistisk bas är utomordentligt vanskligt. Grupperna aro små, alla grän- ser skära över varandra, de individuella variationerna 2ro stora. Den metodiska felkälla, som ligger dari, att svaren på fragorna till det statistiska materialet givas i frågorna själva, förbises -

visar erfarenheten - sarskilt Lätt,

då

det galler sociala f0rhållan- den i det förflutna. Uran kontroll mot typfall, valda sa att

käl-

lorna tiilåta en ingående analys,

f&-

statistiken i allmanhet ett starkt begransat värde.

Anda ar det frestande för forskaren att flir ett ögonblick söka sig bort fïan det individuella, med alla de moment av ovisst och

ovägbart, sona det rymmer, för a t t i stället spåra generella, helst mekaniskt verkande moment, s o n tjana till a t t förklara, eller

VALENTIN, a.a. s. 78.

Atminstoile skenbart lätta att urskilja äro bevekelsegrunderna i de fali, då motgång vid en befordran lett till partiskifte. Carl Otto Lagercrantz, chef för den bekanta frikåren, hade kommit i konflikt med regeringen därför att han ansåg sig förbigången vid tillsättandet av en kommeildattir. Regeringens bifall till en cession av hovrättsrådet Strömfeldt till förmail för en ung son förde över advokatfiskalen Silfverschiöld i hattarnas led. Generalmajor Fuchs blev hatt, sedan Horns svärson Axel Löwen före honom blivit överbelalhavare i Finland.

(3)

Befolkilingsutveciciiilgen som bakgrund till partiomv&lviliilge~~igei 1738 ₂

₉₉

belysa iimeborden av en politisk förandring. Det galler endast 2tt finna den rätta angreppspunkten. Därvid maste det dock t211 ytterligare en metodisk. precisering. Av skal, som direkt sara- ma~;hänga med den historiska vetenskapens argumentations- teknik, kan aldrig e% fraga, vare sig om individuella eller om generella moment, ge ett uttömmande svar om innebörden av en politisk föraï~dring. Och detta galler i hög grad om partiskiftet 1738. De personliga, rent individuella moinenten finnas dar, i rikligt mått. Den översikt av motsättniiigarna, som inlednings- vis haintades fran äldre forskning, visar på en hel rad inom vissa, ~essvarre svirpreciserade grinser generellt verkande nloment. 0cI1 det vore alltf6r djarvt att göra anspråk p2 en Iiögre grad av vetenskaplig: intresse för ett geiierellt verkande moment, som tacker Iiela

f

altet av de handlande personerna, hodsteinare och ryssvanner, lagbyråkrater och toppambetsman, betitlade och obetitlade, de nyadlade och de urmilmes atteritas avkomlingar. Det ar emellertid uppenbart att synpunktsinveilteringen nyss kan kompletteras. Kallorna iimehålla icke s i alldeles

f A

nedslag av upplattningen att det har gallt icke endast en partirnotsatt- ning utan ocksi en geiterat-ionsmorsiitt~~ing,

))I

syniierhet war förur-idrailswardt fiuruledes ungdomar och

en stoor deh! af krigsbefalet i Rijket haraf så liangt blifvgit

fö:-

Ledde och intagen at de fullt och fast trodde siil wahlfärd best4 uthi fifrandringar af Regeringen och dess dijt ilatills fö!Igde Sys- temate pslitico)), skrev riksrådet Gustav Bonde sålunda i sina bekanta komïnentarer

tP!i

partiomvalvningen.' Det var de unga karriäristerna, Bonde uttryckligen syftade p;, och sarskilt offi- cerarna, I. det fredspolitiken hiildrade, som ordeii fabla, ~12119-

doinen at inlägga beröm och giöra sig meriterade til befordran

och fru~nctegx.

Om

Bonde iterger stalnningar och attityder inom kretsen av Horns anliiingare, kali man ännu. mera i detalj följa dessa E eii svit av samtida berättelser, hos den elllgelske ministern

G. BONDE, Partistriden vid 1738-39 ars riksdag och dess orsaker (i C. TROLLL- BONDE, KiTKsr%det grefve Gustaf Bonde, 3, 1898), s. 68.

(4)

3 00 Sven UlrIc Paime

Finch, som deltog i rådslagen inom denna krets och i sina rap- porter liter farhigor och förhoppningar, argument sch mot- argument vid början av den stormiga riksdagen 1738 iterspeg- las. Det var enligt Finch kanslipresidentens h0ga &Ider som gav agitatorerna Inom ))kabalen)) lyssnare. basta

fall

fick argumen- tet er1 artigare form:

))Vi

vilja intet gCra greve Horn, utom att beröva honoir, tjugo år och i deras stalle ge honom en styrka [vigo~tr] som hör

till

denna ålder.>> /d.v.s. 50-årsålderii, Horn var annu icke 75 år gammal).' Svandom

föllo

orden skarpare, och Horn kallades en utlevad gubbe."

Denna agitatisii mot kanslipresidenten har gjort så starkt in- tryck på Fincb och dennes vänner och meddelare att de genast anar ett försök att splittra Horn och dennes anhängare, då

franske ministern S:t Sévérin före riksdagen i samtal med stats- sekreteraren Gedda - Horns närmaste förtrogne och Finchs daglige meddelare - uttalat sig valvilligt om Horns ålder och erfareiihet.' Generationsn~otsättningen blir rent av en huvud- sak i Pinchs kommentarer till Hattarnas seger. Han skriver si- lunda förfarad hem efter utskottsvalen att oppositionen satt in så många ungdomar

-

young, very youazg people. Och han kal- lar de yngsta bland de nya medlemmarna av sekreta utskotter för skolpojkar - s c 7 ~ o o l b o ~ s . ~

Detta var efter partiskiftet, eller vid sjalva avgörandet. Men också före partiskiftet pekade anhangare av det bestående systemet på faran av ungdoi7nens framträngaiide till större myndighet i statsstyrelsen. i en arg pamflett i Argzis' stil, under artalet

Finch t. Harrington, dat. Stockhom 16 maj 1738, orig. i vol. S? 911~2, Pubiic Record Office, London.

G Finch t . Harrington, dat. Stockholm 23 maj 1738, orig. ibid.: »by his age and infirmities he is not ii1 a conditioil to act)). C. G. MALMSTROM, Sveriges politiska historia 2 (18951, s. 268.

i Finch t . Harrington, dat. Stockholm I I april i738, orig. ibicl.: fransmannen

hade uttalat att nthey ought to be ashamed if they had not the greatest regard or veneration for a minister of the counts age, experience and abilityii.

(5)

Befolir:lirigsutvecklii1ger1 som bakgrund till partiomvalrninge~i 1/38

₃₀

_I

1/35 spridd P talnka avskrifter, framstalldes oppositionsm5n- nen soin unga vettvillingar: ))Polkar och veklingar giorde thet masia, nar ney och ja skulle skrikas. Och Zawad wiirst war, gicks gamla och radmogna man lörbi, nar wissa samfund skulle w5l-

jas ocli togs i angelägnaste stallen barn och öfriga wettwillinga~, som icke kunde skilja tum smörgås ifrin kbmgabref.))

Och

vid

karakteristiken av en oppositiorisman: 1)Poilien war regerings- sieik. )\

Temat ar latt att uppfatta. FOr de maktagande kring Hor1-i tedde sig oppositionens anlopp som e12 uiigdomens revolt, dik- terad av karriärism och politisk maktlystnad.

Nu ligger det i sakens natur att denna uppfattning, sisom ut- tryck för stundens förtrytelse eller för en milimedveten politisk tendens, icke behöver vara riktig. De hotade eller besegrade mössorna kunna ha betraktat oppositio~en och senare partiskiftet som en ungdomens revolt av det enda skälet att Horns ålder spelat s i stor roll i agitationen och aet några, men vissr icke alla av de utsatta, sedan iicei~tierade riksriden faktiskt hade n i t t en far tiden tämligen h2ig ilder. Föreställningen om ålder- domen som statsmannavisdornen.~ tid var

alltid

aBctue3E i ett sain- halle, dar de klassiska auktorerna allinant lastes i politisk"re- dande kretsar. Non ~ i r i b u s nui velocitatibus 6,rut celeritnte cm- portlm res :nngnne gerzlrrtur, sed co~asilio, nzrctoritnte, sententin/ quibzls non modo non orbari, sed ettam az~geri senecttrs ssiet

Till den förestallningei~ kunde man appeliera med hopp om

frambing hos i~zAi~ga. S i till vida skulle det galla en appell med

cyfie att vaska förtrytelse m o t d e m som djaivts att mer eller mindre artikulerat bestrida alderdornens företrade som en stals- inannavisdomeils tid.

Men överviigai~dei~ av S; allman art ha till s ~ s t intet att s i j a "en hai~dskrivna pamfletten förekommer i olika sarnlirigzr under ilagot olika

iiamlI. Ett av de tvii exemplaren i voi. F 2 56, UUB, heter »Den danske eller norske Argus pro allno 1735". Att det angivna irtalet skul!e vara det verkliga förefaller uteslutet. Pamfletten kan Iianföras till laget i början av inaj 1738.

(6)

3 0 2 Sven Ulric Palme

i malet. -Man måste fråga narrnare efter verkligl-ietsunderlaget till dessa bittra och agitatoriska satser. Da ligger det nara till hands att tanka p5 revoltens ledare. Om de varit påfallande unga) vore det naturligt om hela revolten tett sig soin en ung- damens revolt. Och p; ettaav de stallen, som nyss anfördes, ut- pekas direkt nagra av oppositionsledarna som särskilt unga: Henning GyITenborg och Anders Johan von H6pken.lWcl-i hattarna i sekreta utskottet kallas för vargungar.

Men hur var det med de verkliga ledarna, l u r var det med vargama? De VOLO i sjalva verket inga ungdomar. Karl Gyllen- borg var 59 år 1738, och Daniel Niklas von Höpken var 69. Den militära junta, det s.k. generalitetet, som ivrigast arbetade för revanschkriget, hade i sin helilet betydande krigserfarenhet fran Karl XHIis dagar: Sparre och Fuchs, von R.osen och AdlerSeldt, Buddenbrock, Deiring och Lewei~haupc alla voro de veterailer, och alla voro de "er femtio ar gamla. Dem kan Inan icke ens i agitatoriskt syfte ha kallat för barn, vettvillingar eller vargungar. Medelåldern i riksradet efter Picentleringarna var endast sex ar lagre an medelåldern i riksrådet före licentieringarna. Och

den var endast ett par å:. lagre an de= varit vid tiIIfa1Pet för det första revoltförsöket, r734

-

s5 hade heller ingeil av de tre mest bemärkta ungdomarna

P

sekreta utskottet, alla tre yngre an trettio ar, Henning Ggillenborg, Anders Jokitm von Höpken och Claes Ekeblad,

f i t r

trads

in bland arkonterna. En enda av de ?.ya herrarna var u-nder feintio år, niimlige~s

C. D.

Ehrenpreuss. Xade det skett en föryngring av det politiska livet genom hat- xarnas makttilltr5de, var losyngringen, att döma av siffror sola4 dessa, i alla handeiser tämligen måttlig.

Men heller icke dessa Överväganden kunna tillmatas avgö- rande vikt. Man har Bondes nyss anförda vittneiboid om att de unga officerarnas kr?rriarutsikter spelat en avgörande roll, och man har den anonyma pamflettens skildring av de unga och vettvilliga skriaina vid adelns voteringar. Sill samma fiirestall-

P-

(7)

Befolkilicgsatueck!ingen som bakgrund till particmvalvnitlgen 1738 _{3 0 3}

ning hör Fiilchs kommentar till lantrnarska~ksva!@t 1738: Tessin fick sina mesta roster f r i n officerare och ungdomar som tagir satf i riddarhuset p i fulmakt.'' Vad de vittnesbörden_ asgifta ar uppenbarligen icks revoltens ledare utan de djupa leden.

Och hur var dec ined dem? Darom ar det icke möjligt att lagga fram siffror. Adelsprotokollen medge visserligen identifikation av ett Iitet antal av dessa skriare, med ledning av vad

de yttrat i debatterna, liksom av ett antal förkliarade anhängare

till Horn och delmes regim. Alderssiffrorna ge ocksi för dessa bagge grupper klara utslag: skriarna ur hattlagret äro i genom- snirt yngre, men abis icke avsevart yngre Dessa siffror skola emellertid icke ens anföras

har.

De kunna nämligen icke anses

för representativa. Det galler för mössornas del mindre än trettio nanm, för l-iattarnas

del

mindre an fyrtio. Också efter korn-

glettering ur andra kallor skulle dessa siffror vara icke endast obrukbara utan fa~iiga. Och det giller fortfarande Se mest &-

riva, och ledarna bland dem.

Till

de djupa leden nar man icke heller frcim p2 den vage-,.

Och d e ~ a sammanhailger ined de tidiga frihetstida partiernas struktur, nyss berörd. Kring ganska snz: grupper av verkligt aktiva, ledarna och deras narmuste förtrogna

och

medhjalpare, grupperade sig vid voteringarna de12 s t x a massan av capita i tämligec rbrliga forrnacioner, ständigt iiirernil för agitation, f5r seg dragkamp. Det ar just detta som ger pai-tikampen 1734 och i738 dess s t a r k dj~namiska kynne. Men i det ligger att man icke kal? förteckna de bägge partierna och beräkna vare sig deras inbordes styikefGrskjertningar eller for vart och ett deras inedeP5lder eller deras sociala sarnnôr~satt~~ing.

Det galler alltsa att narma sig problemet på andra vagar. Det

blir då anledning att söka hjälp i de r ö n om 1900-talets befolk-

'

l Fiiich t. Marrington, dat. Stockholm 19 maj 1738, orig. som ovan s. 300,

atlrn. 5: nCount Sessi:l's streilgth lay chiefly in the army and the you~ig ilobility, -~vlio get into the House on proxys from tlie abseil: capita fai:tiliaiu17z.)r

(8)

304

Sven Ulric Palme

ilingsutveckliilg, som framlagts av

E. F. Meckscher, ach

pr0va deras hållfasthet.'" Enligt Heckscher ha nämligen dödstalen för den svenska befolkningen i dess helhet, som raskt sjunki-t efter det stora nordiska krigets slut, plötsligt gått

t

höjden vid 1733- talets mitt. Det dog en och en halv gång så mang2 människor i Sverige årligen under perioden I 736-1 74s som under perioden "21-1735.

Heckscher diskuterar ingaende orsakerna till dödstalens stegring från 1736 Han framför två helt skilda tolkningar, For det första har krigen och umbärandena före 1721 inneburit en s i - dan utrensning av svagare individer att kvaliteten hos den giver- levande befolkningen kommit att höjas. Den svenska befslk- ningen vid början av frihetstiden hade genom sjalva urvalet fatt en betydligt okad livskraft.

Så

långt Heckschers första förklaring, som narmast galler de låga dödstalen I 72 1-1735. Men i denna f6rklariilg iimeligger en tes om dödlighetskurvans uppgång.

Ty

hur livskraftiga den tidiga frihetstidens svenskar an voro, måste de dock f6rr eller senare dö. Man kan uttrycka saken sa att en del av $tidligheten for tideil 1721-1735 tagits ut i förskott under nodåren, medan en annan del skots upp på grund av att den allmama bättre motståndskraften hindrade farsoter - Heckscher nämner sarskilt den i viss mening endemiska ))frossan)), tyfusen och tyfoid- febern, som enligt hans mening flammade upp efter dåliga skör- deår men vars spridning nu hejdades air befolkningens jam- förelsevis stora motståndsltraft.l3 Detsamma inaste i sa fall he

'VE. F. HECKSCHER, Sveriges befolkning från det stora nordiska krigets slut till

tabellverkets början, 1720-1750 (Ekonomisk-historiska studier, Stoclcholm 19363, s. 257 f f . > särskilt s. 269 f f . ldenz, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa,

2 : I [Stockholm 1949)~ s. 34 f f .

l 3 HECKSCHER) sist a.a., s. 44 f . Det må tilläggas att den socialmedicinska forsk- ningen knappast liar faststallt ett direkt samband mellan nödareils magra kosthall och pandemiernas härjningar, a7j det slag som ar en vanlig förestallni~ig bland fackhistorikerna. Möjigen har den ökade rörligheten inom befolkningen under nödar bidragit till att ge epidemierna spridning - inen d a r ~ ~ t ö v e r torde man icke

(9)

Befolkni~igsut~ ecklingen som bakgrund ti!l partiom~alvningen 1738 ₃₀

₅

galit för de vanliga förkjiningssjukdomar av epidemisk karaktär och lindrigare influensor, som av samtiden icke ha uppfattats som verkliga farsoter men som miste komina in i bilden, sa snart Get galler dödsorsaken vid stegrad, dödlighet bland

;Id-

ringarna. D e t ä r bara beklagligt att kallmaterialet sviker har vid

lag. För frihetstidens första skede finnes icke ens det, kallkri- tiskt s2 intressanta material som utgöres av socltenprasternas arsrapporter.

Nog av, en för 8 d r e tider mera normal dödlighet måste förr eller senare återkomma och dödstalen måste komma att stiga genom den salunda uppskjutna dödligheten. De livskraftiga perssnei- i medelåldern, som 1721 hade klarat. sig igenom ung- dom och mannaålder, fran ~ G c p t a l e t s hungerar över krig och

pest, voro vid 1730-talets mitt gamla, efter tidens m i t \ och p i grund av den till sist insättande ålderdomssvagheten mera mot- tagliga for sjukdom, hirdare pressade vid n8d. Det ar denna uppskjutna dödlighet som enligt Heekscl-ier sätter in 1736, efter spannrnålsprisernas l-iöjning aret förut.

Men Meckscher har ocksa en annan förklaring. Befolkningens Bihing har gjort de samfällda naringsresurserna otillriiekliga. Det har blivit ett starkt tryck p i tiaringstillgingarna. Och detta helt enligt Malthus' teori om folk~nangdens tendens att gika ut över ïzaringsti"igångarilac grans, med stegrad dödlighet som resultat.

Vid

~730-talets rnitt skulle main da ila n6tt den gräns, $31

de genom folkökningen försämrade nariirigsförhiliandeïia ledde till &ad dödlighet. Naturen reviderade sina rikenskaper nied rödpennan, saminanfattar Heckscher i ett citat från Kipling, med syftnirig p i I 800-talets Indien.

Det ligger i öppen dag att dessa bagge förklaringar icke ute- sluta varandra. Eägge dessa moment kunna ha varit verksamma

kunna komma i fïaga om sambandet mellail iiödår och epidemier. Det sambana man tyckt sig observera i det historiska materialet torde dessutom bero pa e ~ i

fel sy:^; farsoter och klena skördar ha parallellt följt pa enahailda orsaker, se iiedail S. 312.

(10)

3 O

6

Sven UIric Paime

på en gång. De skulle då genom sin samlade verkan ha givitdeïi plötsliga knacken

a

dödskurvan kort tid efter 1734 ars riksdag, före riksdagen I

738-1

739. Att dödstalen senare stabiliserade sig

vid en högre nivå, olm. ocksi med normala pendlingar för krig och farsoter, skulle i s2 fall tyda på att den förra av dessa för- klaringar under alla förhållanden agde giltigliet. Men man skulle darför icke ha ratt att se bort från den senare.

Att träffa ett val mellan Heckschers bagge förklaringar är icke nödva.ndigt för det syfte, det har galler; ytterligare en för- klaring skall dessutom strax diskuteras. Det skulle visserligen icke vara omöjligt att nå ett stycke längre p å den vag Heckscher beträtt. En social fördelning av dodssiffrorna för de viktiga åren efter 1735 Kunde ge ledning, därfijr att mail i och för sig får förutsatta att Ma1thu.s lag verkat kraftigare bland de fattiga an bland de rika - iiven om de epidemiska sjukdomarna måste ha träffat aven de mera valnarda, darest det verkligen varit så att epidemier vunilit spridning samtidigt som missväxten givit hmgersnöd. En gruppering av

de

döda efter ålder skulle också kunna ge ett besked, särskilt tydligt i frågan om de uppskjutna dödsfallen." Möjligen kunde ocksa en regional fördelning efter olika produktions- och konsumtionsomåden ge en viss vagled- ning. Tyvärr finnes icke material publicerat för en sådan gruppering av dödsfallen efter åldrar ellcr efter andra omriden an de administrativa.

Vad

som intresserar har ar riarmast att Itnacken i dödskurvan ligger mellan den riksdag, då ungdomens revolt fGrst hotade de äldre mössornas valde, och den riksdag, d5 ungdomarna, som Gustav Bonde kallade denn, segrade. Det kunde tyckas att det perspektiv, som bar öppnar sig, först och fralnst skulle vetta mot de liigre standen och sarskilt bönderna, av det skalet att knacken i dödskurvan framför allt skulle iiterge eiz stark stegring av de fattigare samhällsgruppernas dödlighet. I den utstrackning döds-

-- -

l ' HECKSCHERS avsnitt om dödligheten i olika aidrar, a.a., s. 42 f f . , rör t y r a r r endast spad barns dödligheten^

(11)

Befo!l<nii~gs~ituecl~lingen som bakgrund till partiom-v~alrilingen r738 ₃₀₇

siffrornas stegring berott p5 att minga av de gamla dGtt, dessa gamla som i sin ungdoni oc11 medelilder överlevt 1690-talets missväxt och krigsireas nöd, kuncle det tyckas att det skulle lia varit ännu mera utpräglat inom böndernas led an inom adelns

- och följaktligen givit kraftigare utslag i sarnrnailsat"cningen av riksdagens boiidestiiid. Men det finns e n instms mot detta.

I

vad anggr adeln, dar representationen

il&,

capita, skedde ur-

valet av riksdagsrepreseiitanter, bortsett från fulfmaktssrasende.t, rent mekaniskt. Därföi miste en stegrad dödlighet i de högre iildersgrupperna har få markerade konsekvenser. Bonderiksdags- mannen däremot valdes eller utsigos i samarbete aeilaia överhet och menighet, och därvid fanns sannolikt en given tendens att föredra de gamla; det fanas alltsedan äldsta tid en inhemsk tra- ditioii om, ilderdoinens politislia visdom, kand t.ex. från isliila- ningarna [Havarna.: 134: opt er gott 1 Fat or glimlir k v e d a ] , och

kanske lika stark som den antika tradition den sj2lvklart icke varit oberoende auT. Och då miste sjalva valsystemet, hur det sedan \rar utformat, ha motverkat att de stegrade dödstalen silabbt slagit igenom i representationens genomsiiittsålder.

Maii far hilla sig till adeln. Frigan ligger nara till hands: kan

partiomv5lvninge11 inom adelii ha varit deii direkta följden av en föryngring biand capita, förorsakad av den stegrade dödlig-

heten?

Sammanhanget skulle d i vara fgljande. Den minskade d ~ d -

ligheten i de högre åldrarna skulle fraln till

tal a-t alet

ha %at medelaldein bland capita. Detta kan ha lettttiil en gerierations- rno'csatt~aing i den ineningen att allt fler och fler unga adelsman och adelsman i den yngre medelåldern med politiska intressen fatt avstå från politisk verksamhet i den utstirackning de icke haft möjlighet att utöva den sisom fullmaktige för annan att.

Och detta kan ha lett till otalighet,

till

ivrig viis,tai~ pa avlösning, och det dess mera som statsstyrelseii, i handerna p i en grupp grånade statsman, utmärkte sig

för

lugn fe-siktighet, avvisande mot alla äventyr, särskilt mo; dristiga krigiska företag.

(12)

308 Sven Ulric Palme

Skulle detta vara riktigt, ar det sjalvfallet utomordentligt svart att avgora, am skamningar av det slaget drivi"iram Gyllenborg

sch Höpken

till

att sarskilt foretrada den obefordrade ungdomens socialt betingade krigslystnad och langtan tillbaka till stor- maktstidens byrikratiska expansionstid, eller om de ledande hattarna cyniskt eggat och utnyttjat dessa stamningar, för att frarnja sina personliga maktintressen eller

f &

att

f;

se sina politiska idéer f~rverkligade. Ett val behover heller, 1 detta sarskilda

mål, icke träffas.

FQr att precisera fr6gest2llningen ar ett att saga. Förutsatt att oppositionen 1734 verkligen eggats, jamte av annat-, av det som

har

kallats en generaaionsmotsattnii~g~ ar det skal att icke in- lagga fOr mycket i sjalva ordet generatioil.l"Man behöver bara f6restäII.a sig en grupp - dikgiltigt vilka n a i m

-

av dessa opposi- tionsman, som 1734 hyllade sig till Gylienborgs attack mot Horn,

och alldeles samina grupp vid riksdagen 1738. Samtliga i grup- pen ha blivit fyra ar aIdre.

En

eller

a m a n

i gruppen, som 1734 suttit p i fullmakt fOr annan att, kan sedan dess ha blivit caput

som

följd

av ett dodsfaPB i den d d r e generationen. Detta säger nagot bestamt om det Gustav Bonde betraktat som segraide ungdomar:

De

kuima ha fått sina politiska begrepp utformade

d2 de ännu voao relativt

f:

och verkligen unga. Med tiden

ha

de fatt allt flera anhangare, men de ha ocksa sjal~ra blivit äldre. Och d i de Ent34gen lyckades bryta det gamla systemet, kunna de - trots sina idéer och sin agitation och trots den anslutning, de fått från till aren annu yngre capita eller befullin.äktigade -

ha natt ganska längt upp i rnedeläldern. Generationsbegreppet ar med andra ord har, som alltid 1 politiken, vagt ooll ganska farligt.

Men detta innebar också att en ganska ringa ~iedgang i capitas

genomsnitttliga ilder kan ha fått avgörande politiska konsekvenser. Icke endast att segern 1738~ trots den stora röstövervikten

- P

-'' Om gei~eratiocsbegreppe: i historien se Y. REEIOCARD, La notion de geiléra- tion en histoire (Revue Historique 1953).

(13)

Befc1kiiiilgsu:vecklingen som bakgrund till parti omval vi lin ge^^ 1738

₃₀₉

vid riksdagens början, vid laiitmarskalksval oich utskottsval, t111 sist var ganska knapp, liksom det var med knapp nöd Horn lyckats avvärja oppositiofiens anlopp 1774 Elllagii~alen har allt-

sa varit smal. Och just därför kan segern s738 ha tett sig soix en ui~gdomens revolt ocksa om den i själva verket varit medel- alderns.

Detta ar viktigt att sia fast darl& att Det icke ar skal att vänta skarpt markerade utslag i capitas genornsnitts&lder redan ett par ar efter det att dödskurvan vant uppat x73E Ett dödligberstal p6 ai O/oo under perioden 1721-1735 skulle kanske icke ens betyda 80 capita pa fyra ar, eltersom hinsyn maste tas till den höga barnadödligheten. Och det snabba spr,snget uppat fian r736 kan under inga förhillanden ha betytt niera an att borlat

~o capita mera dött äiz under tidigare iyre~rsperioder sedan I 72 I . Utslaget p i ett riddarhus p; omkring 800 capita, av v i l ~ r ;

600 sutto vid bägge riksdagarna och sileinda lepresenterade

en

genomsnittlig Ekning i &Ider med fyra

2r,

gör detta dock icke gärna mycket. Därtill kommer att det icke är visst att alla capiïn,

som dogo mefian riksdagarna, sedaii de först faktiskt suttit för

atten 1734~ fatt yngre eftertradare.

För att klargora vad man kan vanta av eiz statistik over iiderdn hos ca9ita 1934 och 1738 ar det sk51 att utga f r k att c:a 60e

capiin, som sutto bide r734 och 1738 blivit penomsi~ittligt fyra ar Zldre.

Om

era r 2 0 av de Iiya capita natt derina stallning som

en f61jd av dödsfall i deil ZIdre generationen och Inan uppsltat- tar deil geuiorncnitiliga aidersskil!nade~z till ins st 25 ar, uppstar en föryngring om geilomsnittligt minst tre ar och nio inanader. Förutsatter raar, vidare att itskilliga atter r738 blevo orepre- senterade p.g.a. att c a p c ~ t Ied av alderdomssvaghet eller sjtik-

dom, eller representerades av beful!n:aktigad ur den yngre generationeiz, tillkommer ytterligare en föryngring. Man kan ocksa peka p: fall dar el: att varit orepresentelrad 1734) darför att caput d i a ~ m u icke n i t t den lagstadgade åldern av 24 ar

(14)

3 ' 0 Sven UIric Palme

den genoinsnitttliga föryngringen f8r 800 representerade ätter till upp emot två år.

Dessa allmanna överväganden utga frgn Heckschers befolkningsstatistik och dennes tolkning av det demografiska händelse- förloppet. Men ar denna riktig? Aro Heckschers siffror kallkri- tiskt hållbara? Om icke, har man icke utan vidare rätt att rakna med en stark ökning 4 dödligheten mellan

1734

och 1738.

I

verkliglieten har Heckschers befolkningsstatistik just p i denna särskilda punkt utdömts av

S.

Bolil?, som talar om en ))dödlig-

16

hetens förmenta. stegring I 736 )). Enligt Bolins niening beror

språnget i dödskurvan p2 att det statistiska materialet for tiden t.0.m. a735 ar ofullständigt och ger för låga dödligl-ietssiffrorr det vilar p i en helt annan och bräckligare grund an materialet fr.0.m. 1736.

Vad

Bolin isyftar ar uppenbarligen att sjalva ut- gångspunkten för Heckschers beräkningar, siffran för totala befolkningen 1720, ar en konstruktio~i utifran 1748-49 &s säkra

siffror med utnyttjande av kanda, eller rättare, framräknade d6dstal och födelseta! och därigenom möjligen f6r lag. Det galler ocksi förhålla-ndet att siffrorna, själva basuppgifterna, f6r tiden 1721-36 lämnats först 1736 och senare, medan siffrorna de följande aren lamnats årsvis.

Till

grund f ~ r uppgifterna ligger visserligen

f

öre och efter I 736 samma material, kyrkböckerna,

men det ar rimligt att antaga att det funnits luckor E materialet

fCir,n 1736, som göra siffrorna d i P högre grad otillförlitliga

an

årssiffrorila efter I 735.

Vidare har en finsk forskare,

E.

Jzlrikkaln, riktat vagande 2n-

19

markningar mot enskildi~eter l dessa siffror. Det ar salunsla tydligt att de d6dfodda eller som odöpta avlidna kommit med 1 materialet rndast som

döda,

Icke som

födda

- i varje fall i be-

'' S. BOLIN, Sju svenska historiker (Scandia 22, 19541, s. 228.

E. JUTIICKALA, B e f ~ l k i ~ i n g ~ f ö s ~ ~ å l l a n d e n a i Tavastland från ireden i Nystad till tabellverkets uppkomst 1721-49 [Statistiska meddelanden 36, HeIsii~gfarc

1 9 3 9 ) ~ och idel?:, Die Bevölkerung Finlands in den Jahren 1721-49 CAASF R LV: 4, Helsingfors 19463.

(15)

Befolkilingsu~vesklingeil som bakgrund till pxrtiomvaivniilgen i738 ₃_{2 1}

tydande utstrackniiig. Detta beror på att uppgifterna, fram till 1751, lämnats p; grundval av kyrkböckerna och dar ha födelse- siffrorna tagits fran uppgif~erna om döpta, rlödssiffrorna fr311 uppgifterna om begravna. Det betyder att antalet döda, inne- fattande dödfödda, i absoluta tal ar relativt korrekt? antalet lödda icke sa. Men detta i sin tur betyder att dödstalen, de relativa talen, tagits på en befolkning soin varit för liten eller

- om man hellre s& vill - med utgångspunkt i alltför stora absoluta tal för de döda. Dödstalen ha blivit något litet för höga.''" Vad angår Jutikkalas invändi~ingar ti13 Weckschers befoik- sGngsstatistik, ha de knappast intresse för fragan om knacken 3

dödskurvan vid 1730-talets mitt. Iilvandiliagarna galla basmate- rialet saviil före som efter 1735, Ileckschers gransår - fram

'ull

århuiidradets mitt. Om ett framräknat dödstal, som s&leinda visat sig vara något for högt, använts vid beriiknii~gen av z720

års befolkningssiffra utifrån de källmassigt vall styrkta siffrorna f r i n tiden för tabellverkets tillkomst, kan det flörhållandet knap- pasflla medverkat till iakttagelsen att det skett en stegring i

dödligheten just på 1730-talet.

Vad angar Bolins invändningar mot Heckschws siffermate- rid, få de ökad tyngd av den allmanna iakttagelsen att knacken i dödskurvan kronologiskt sammanfaller med den nya redovis- ningsmetoden, gransåret 1735. Doublén ar så pifa!!ancle att sain- bandet kräver en annan förklaring, om siffermaterialet alls skall f & anvaI1da.s. D e n ~ a förklaring har ocksi givits av

G.

Utterström,

som pipekat att 1716 ars o~daggning av statistiken direkt f8r- orsakats av dödlighetens för myiidigheterna uppenbara, starkt alarmerande stegring det nikmact föregSei~de áret,lWtterströrn har observerat att knacken i dodskurvan intyaffar samtidigt i

flera olika svenska la11, nigot som svarligen sl<:ul:e lata sig fOr-

'Weckscher har, Sveriges ekonomiska historia fran Gustav t'ssa, 3 : 2 ( I L J ~ ~ ) ,

s. 11 f., i det hela bagatelliserat :utikka!as invandiningar.

'T. U I . I E R S T R ~ I ~ Jordbrukets arbetare [Den svenska arbetarkiasseiis historia, 1057) 2, S. 402.

(16)

Q I 2 Sven Ulric Palme

klaras om Bolins kritiska anmärkning träffade ratt. Man kan namllgei~ knappast godtaga en förklaring att redovisningssyste- mets brister för tiden fram till 1735 givit ett fBr skilda lands- Gelar likformigt utslag. Men alldeles avgörande ar att 1730-talets förändringar, som Wttersti-örn pipekar, framträda också i Fin- land,

da^

statistiken till stor del bygger, icke på de uppgifter o n tiden före

17-36,

soin då Hamnades, utan p& en i var tid företagen bearbetning av mii~isterialbackerna.

Utterström har givit en förklaring till den svensk2 befolkningens f ö r a ~ ~ d r h g a r , som g& utöver HeckssY~ers har refererade

och kommeilterade reflexioner i ainnet. Enligt Utterströms mening får den starka befolknings6knlngen fran 1/20 framst sin

förklaring av klimatiska

f

örhallanden, milcia vintrar, tidiga varar och tamiigen torr väderlek, er1 allman europeisk företeelse vid denna tid, Dödlighetsökningen fran mitten av I 730-talet

f

Or- orsakades av svåra epidemier, som Erin kontinenten utbredde sig över Sverige, men också av en pitaglig fgssamring av vader- leken.20

Bet faller i ögonen att deima förklaring har rackvidd ocksi i vad avser adeln vid 1730-talets riksdagar: man kan förvanta att epidemierna fört med sig en stegrad dödlighet bland de till lev- nadsåldern ZIdsta och darmed minst motståndskraftiga bland capita och man kan EGrvai~ta att

de

förorsakat sarskilt mariga f0rfal

till följd

av sjukdom och svaghet just b i a d de aIdre

hu-

vudmannen, sa att atten antingen blivit orepresenterad eller foretratts av en till Eeviaadsildern yngre IxfulSrrnaktigad.

Därvid är det av vikt att, som Jutikkala framhållit för Fin- lands del, en langvarig malariaepideni kan ila varit ett inslag i bilden. Malarian hor icke till de epidemiska sjukdomar som företriidesvis drabbar barn. Annu mer intressant ar Utterströms teori att pandemien från 1735-36 varit likatad med spanska

'O G. UTTERSTROM, Some populative problems ii1 pre-industrial Sweden (Scand.

Ecoi~. Hist. Rev. 2 , 1 9 5 4 ) ~ S. 112 f f . Epidemiernas betydelse för knacken i döds-

(17)

Befo!knii~gsutveckii~~gen som bakgrund till partioniva!vilingen 1738 ₃_I₃

juk kan 1918-19 - ocksi det en sjukdom som icke fi3retrZdesvis

drabbade barn. Självklart vore det av intresse att veta, hur stor del av den Okade d6dligheten som faller pa barr-ren, men därvid- lag föreligger intet svenskt material i bearbetad form. Det kan emellertid papekas att e n engelsk forskare, som for hela 1700- talet bearbetat mini~terialböcke~na för staden Nottingham, dels

kurmat iaktta en stegring av dödiigheten under periodel1 1735- 40, som starkt pirniililer om knäcken i deil svenska djdlighets- kicrvan och säkerligen haft samma orsaker, dels kunn2t konsxa- tera att dodliglleten i ildern 0-3 ar santidigt snarast r n i n ~ k a t . ~ ' Man kan

har

icke draga någoil slutsr,ts ex analogid, men den engelska iiotisen kan tjäna som en varning mot att utan vidare unders6kningar hänföra en proportionellt större de2 av den stig- rade dödligheten juct till barnadödligheten

Soin material för en Sldersstatistik på capita vid 1734 och r738 ars riksdagar har det varit möjligt att utnyttja

E. V.

Mon-

rans a71 varje 1700-talsforskare flitigt utnyttjade men kuriöst

nog ytterst sa11ail citerade handskrivna register över samtliga

capita och befullmaktigade, tillhörigt Riddarhrasarkivet men sedan l a ~ g e till forskningens forfogande i RIk:sarkivet. Montan ilar registrerat fullmakter, förteckningar och protokoll med den

> 2

mest minutiösa noggrannliet,-- Wldersuppgifterna aro sedan h a m ~ a d e tar

G.

Ekge~zstiernns stora tabellverk. Att det juct dar finns en felkalla ar tydllgt. Icke heller Montans register är all-

'' J. D. LHAXIRLRS, Population cl~ange in a provinciai tovvii: Nottingham 1700- r800 (Studies iii the Iildustrial Revolution. Essays presented to T. S. Ashton, Lolidon, tr. Bristo! 1g60), s. I I O f,, 122 f.

" 9

-- Förste arkivarien S. LANDHHL, som på Montan grundar sitt bekanta tryckta register till. de publicerade adelspro:okollen, har meddelat mig att felprocenten hos Ilioiltan ullder alla förhallanden ligger under I 7'0. - Landahl hör till de få

forskare, som ansett sig skyldiga att redovisa den hjälp de haft av Montalis register. Eljest galler för detta detsamma som för medeltidsgenealogernas utnyttjande av Claes Annerstedts och K. W. Karlssons handskrivna samlingar, se därom

(18)

3 1 4 Sven Ulric Palme

deles fullständigt. Möjligheten föreligger jri att någon eller några ätter undgatt att alls lamna spår i kallorna av sin representation. Ättartavlornas fsdelseår ar0 icke h u i ~ ~ a p r o s e n t i g t pålitliga. Och Montaails registrering gäller all representation, utan avseende på att en del capiita eller befullmäktigade endast varit närvarande vid riksdagen under en kortare tid.

Med dessa reservationer ar materialet emellertid pålitligt. Och det hzr, vid en undersökning, omfattailde 500 atter, representerade vid bagge eller endera av dessa riksdagar, givit ett be- stämt Genomsnittsåldern för 467 capita och befullmaktigade vid a734 års riksdag var 47,6 år, för 478 capita och be- fullmäktigade vid 1738-1739 års riksdag endast d s år. Skill- ~ naden är 2,4 &r.24 Det vore frestande att också rakna fram en median, och att beräkna genomsnitts&ldern 1738 för capita i

de

fall dar ätten icke varit representerad 1734 På grund av mate- rialets brackligket har det dock ansetts riktigt att icke söka mera än den antydan om verkligheten som de anförda medeltalen ge. Att har vid lag icke endast dödstalen haft betydelse ar emellertid uppenbart. Det racker att peka på det alldeles ovägbara inflytande, som själva den politiska krisen kan ha haft p i stån- dets samrnansiittning: yngre officerare och byråkrater kunna ha, just för att främja sina politiska och sociala intressen, begivit sig till riksdagen, som capita för egna atter eller som befullmäkti- gade f6r andra, i stijrre utstracki~img än tidigare. En annan fak- Tor, som det aterstir att närmare studera, är just fullmakterna.'"

'" Urvalet har skett sa att det omfattar de första 500 ätterna i alfabetisk följd. Tveksamma fall, i vad avser identifikation eller födelsear, ha utmönstrats. Det ar, som varje forskare i frihetstideils riksdagsl-iisioria vet, icke alldeles ovanligt att namnuppgiften eller titeln i protokollet eller i förteckninge~~ over capita ar felaktig, sa att man har att välja meliail att Eöija titeln och att föija förnamnet.

'' Det Kan anmärkas att en preliminär sampling, ~~erkctäild för atskilliga ar sedan och gruildad på endasr 170 ätter, represenlerade \rid endera eller bagge riksdagarna och uppsökta med iediling av de tryckta protokollens uppgifter, utan hjälp av ivIoiitai~s register, gav till resultat en skill~iaci pa 2,6 ar.

'

j O m fullmaktsväsendets Eörfattningsratt:siiga sida se VALENTIN, a.a., s. 147 if.

(19)

Befolkningsutvecklii~gen som bakgrund till partiomvälviiingen 1738

₃

_I

₅

Att de befullmäktigade genomsnittligt varit yngre $3 de capita, som suttit för sina atter,

ar

en sak.

I

det besegrade partiets uppfattning om händelsernas sammanhang tycks ocltsô detta för- Izillande, att döma av den förtrogne engelske ~ i l i ~ i s t e r n s rap- porter, ha observerats." Antalet fullmakter har faktiskt varit vida större 1738-1739 an 1731, och det förvinar d i icke att den nyss givna siffran för skillnaden i genomsnittsåldern vid dessa riksdagar krymper något, då fullmakterna utmönstras, till exdast 2,2 år. När det galler sjalva det politiska hiindelseförlop- pet ha de befullmäktigade ocksa med visshet spelat en större roll an vad deras blotta anta4 sager, Era förhållandevis stor del av de befullmäktigade vora byrakrater i de centrala ärnhts- verken ocl-i officerare vid regementena i Stockholm och bevis- tade därför hela riksdagarna

p5

ett helt annat sätt än vad capita frän landsorten i allmänhet gjorde."

Fakta äro framlagda. Att tolka dessa fakta ar en vansklig upp- gift. Som så ofta bekräftar det statistiska materialet vad man hade anledning att vänta, i detta fall en klart markerad meil icke sarsdeies stor föryngring av ridderskapet och adeln från 1734 till 1738. En Kraftigt understruken reservation miste dock

gr~iidad, statistisk bearbrtiliilg av fullmaktsvasendet inom adelil till och med 1756.

" TTX. Fiilch t. Harringtoil, dat. Stockholm 19 maj 1738, se ovan s. 303, anm. I I . Fiiich framhåller, icke utan förtrytelse, att en ung partiman med full-

iïiakt nthô he were the junior private gentleman, wouid rake place as the olclest count in the l<ingdomi).

'' Till fullmaktsväseildets betydelse just för partiskiftet 1735 funnes i sjalva verket åtskilligt att anföra. Mail kan redail har peka på ett s5 extremt exempel sam Erland Broman, hattarnas partiman, som själv satt p5 fullmakt, 1734 för atteix nr 1375 von Frietzsky cc11 1738-1739 för ätten nr 902 Gyliensltiepp. För

l~ails egen att satt bagge riksdagarna deil äldre brodern Carl Broman. 1734 satt de11 yngre broderii korpralen Nils Bromail för ätten nr 1786 B!omstedt, 1738- 1739 för ätten nr 897 Anckarström. Sistnämnda riksdag deltog också deil yngre brodern hovjurikaren Israel Broman på fullmakt, för ätten iir 1177 Greiffen- schutz. Man kan icke tveka om att i brödernas ful!mak.ter se ett nedslag av Erlaild Bromails parlamentariska verksamhet.

(20)

316 Sven Ulric Palme

g8ras för den hålifastl-iet inan kan tillskriva det statistiska material, som giva's utgångspunkten for denna studie. Tar man han- syn till att marginalen mellan regeringsanhangare sch opposition 1734 varit ringa, till att de flesta av oppositionsmannen fr511

den

gangen Zterkornmo 1738 fyra Ar äldre

och

till att marginalen mellan segrare och besegrade av

allt

att d h a ocksi varit ringa vid sjalva licentieringaina vid 1738-39 års riksdag, finnes det dock skal att karaktartsera 1738 ars partiomvalvning som en

ungdoine~zs revolt

med utgångspunkt i en generationsmotsatt-

ning, eller kanske snarare med utgingspunkt i föreställningen om en generationsmotsattniilg - varvid en i och fOr sig

icke

s$- deles betydande föryngring av ståndet 1 dess helhet utgjorde at- uinstone någon del av verkligheten bakom denna förestallning.

Då är det också försvarligt att, med de starkaste reservationer, uttala den förmodan att befolki1ingsutveck1ingen p i 1730-talet jämte andra moment kan ha medverkat till att driva fram partiomvalvningen.

SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Befolkningsi1tveck1ingen som

bakgrund

till

partioaslvdwinge~~

1738

H.

sedermera

298

H

då

käl-

f&-

99

f

f A

))I

fö:-

tP!i

Om

fall

))Vi

till

föllo

-

30

Och

alltid

-

P

f i t r

trads

C. D.

har.

del

Till

och

304

E.

F. Meckscher, ach

t

Så

Ty

5

;Id-

Vid

6

a

738-1

de

Vad

I

il&,

tal a-t alet

till

för

till

f &

f;

har

-

En

a m a n

följd

De

f:

ha

309

en

2r,

Om

1734

I

S.

Vad

Till

f

an

E.

döda,

₉₉

₃₀

₅

₃₀₉

₃

₅