Kandidatuppsats
Professionell idrottskarriär och arbetsliv 180 hp
Faktorer som upplevs vara viktiga för en talangutvecklingsmiljö i en idrottsligt
framgångsrik längdskidförening
Idrottsvetenskap 15 hp
Halmstad 2021-04-27
Julius Tärnklev och Wilhelm Kindblad
1 Kindblad, W, & Tärnklev, J. (2021). Factors that are perceived as important for a talent development environment in a sportingly successful cross-country ski association (Bachelor thesis in Sport Science 61–90 hp). Academy of Health and Welfare: Halmstad University
Abstract
The purpose of this study was to examine what main factors are perceived as important for the talent development environment in a successful cross-country skiing association. Data were collected through semi-structured interviews conducted with eight participants with different positions within the cross-country ski association. All participants were over 18 years old. The models Athletic Talent Development Environment (ATDE) and The Environment Success Factors (ESF) were used as theoretical frameworks. Using thematic content analysis, the interview results were analyzed, and the results were later divided into the following main themes; the micro-level sports area, micro-level non-sports area, macro level, conditions, process, organizational development and culture, individual development and performance, team performance, and environmental efficiency. The three overarching factors that were perceived as important for a good talent development environment were: To conduct good youth activities with supportive relationships and competent coaches. That sports goals are supported by the environment through the association, family and sports-oriented high schools and universities. To focus on long-term development through a permissive
environment and a high degree of autonomy. Future research of interest would have been to study other cross-country skiing environments as well as environments where associations' activities are not conducted in connection with upper secondary school or university.
Keywords: Talent development environment, cross-country skiing association.
2 Kindblad, W, & Tärnklev, J. (2021). Faktorer som upplevs vara viktiga för en
talangutvecklingsmiljö i en idrottsligt framgångsrik längdskidförening. (Kandidatuppsats inom idrottsvetenskap 61–90 hp). Akademin för hälsa och välfärd: Högskolan i Halmstad.
Sammanfattning
Syftet med studien var att undersöka faktorer som upplevs vara viktiga i en talangutvecklingsmiljö hos en idrottsligt framgångsrik längdskidförening.
Insamlingen av data skedde genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes med åtta deltagare med olika positioner inom längdskidföreningen. Samtliga deltagare var över 18 år.
Som teoretiskt ramverk användes modellerna Athletic Talent Development Environment (ATDE) samt The Environment Success Factors (ESF). Med hjälp av tematisk
innehållsanalys analyserades intervjuresultaten och resultatet delades in i följande huvudteman; det mikronivå-idrottsliga området, mikronivå-icke idrottsliga området, makronivå, förutsättningar, process, organisationsutveckling och kultur, individuell
utveckling och prestationer, lagprestationer, samt miljöns effektivitet. Resultatet visade tre övergripande faktorer som upplevdes vara viktiga för en bra talangutvecklingsmiljö vilka var:
Att bedriva en bra ungdomsverksamhet med stödjande relationer och kompetenta tränare. Att idrottsliga mål stöds av omgivningen genom föreningen, familj samt idrottsinriktade
gymnasium och universitet. Likväl att fokus riktas på långsiktig utveckling genom en
tillåtande och stöttande miljö och en hög grad av autonomi. Intressant framtida forskning hade varit att studera andra längskidåkningsmiljöer samt miljöer där föreningars aktiveter inte bedrivs i samband med gymnasium eller högskola.
Nyckelord: Talangutvecklingsmiljö och längdskidförening
3 Introduktion
Mycket forskning har bedrivits om talang och talangutveckling däremot har miljöns betydelse för utveckling av idrottare skett i liten omfattning (Fahlström, et al., 2016). Att göra en
idrottssatsning innebär många olika utmaningar för idrottaren. Alfermann & Stambulova (2007) har undersökt dessa utmaningar och de förändringar som en idrottare går igenom i sin idrottsliga karriär. De anser att den samlade idrottsmiljön runt idrottaren bär ett ansvar att utrusta idrottaren med lämpliga resuser för att förbereda och utveckla idrottaren. Henriksen (2010) beskriver att varje miljö är unik och att forskning kring framgångsrika miljöer behövs för att stärka och utöka förståelsen för hur en framgångsrik miljö ser ut inom olika idrotter.
Forskning på framgångsrika idrottsmiljöer saknas om en klassisk och mycket framgångsrik idrott i Sverige nämligen längdskidåkning.
Längdskidåkning i Sverige har en lång tradition med många framgångar med guldmedaljer på både olympiska spel, världsmästerskap och i den internationella världscupen (Svenska Skidförbundet, 2020). Svenska Skidförbundet är också det förbund som har näst mest föreningar i Sverige med sina 1271 föreningar och dryga 143 000 aktiva
(Riksidrottsforbundet, Idrotten i siffror, 2019). Längdskidåkning är en individuell
konditionsidrott som ställer stora fysiska krav. För att bli en elitskidåkare så krävs omfattande träning under många år. Många längdskidåkare når sin prestationstopp efter 23 års ålder men svenska skidförbundet påtalar också att detta är individuellt och att skidåkare kan nå sin topp betydligt senare (Svenska Skidförbundet, 2020). Det innebär att längdskidåkare kommer att tillbringa mycket tid under många år i sin idrottsmiljö.
Denna studie riktar sig mot en idrottsligt framgångsrik förening inom en klassisk och framgångsrik idrott i Sverige nämligen längdskidåkning. Studien utförs eftersom
forskning visar att miljön är viktigt för att idrottare ska lyckas. Därför är det intressant att undersöka hur miljön ser ut i en idrott som har fått många idrottsliga framgångar. Dessa insikter kan bidra till kunskap vad gäller talangutvecklingsmiljön inom längdskidåkning samt stärka och utöka förståelsen för miljön inom längdskidåkning. Det finns få studier gjorda på talangutvecklingsmiljön. De studier som finns är gjorda på en mängd olika idrotter i
Skandinavien men ingen berör längdskidåkning. Fahlström, et al (2016) förespråkar en studie på utvecklingsmiljöer utifrån de aktivas perspektiv. Vilket är något som den här studien gör genom intervjuer med både tränare/ledare, styrelse samt aktiva skidåkare.
Begreppsdefinitioner
I denna del definieras begrepp som används återkommande i studien.
Idrottsligt framgångsrik förening
En idrottsligt framgångsrik förening menar Henriksen (2010) kan mätas genom fyra olika delar. Dessa sammanfattas i föreningens förmåga att få idrottarna att nå elitnivå, föreningens ställning till externa parter, att föreningens unga utövare uppvisar bra resultat vid nationella tävlingar samt att föreningen har flera ambitiösa glada idrottare med ett lågt antal idrottare som slutar.
Idrottslig utvecklingsmiljö
Martindale et al., (2005) hänvisar till följande huvudkategorier som bör finnas i en idrottslig utvecklingsmiljö: Långsiktiga mål och metoder, samstämmighet vid kommunikation och stöd, prioritering av utveckling framför tidiga resultat samt individanpassad och fortsatt långsiktig utveckling.
4 Elitskidåkare
Definitionen av en elitskidåkare som används i studien utgår från Svenska Skidförbundets informationsguide och vägledning ”BlåGula Vägen längdskidor”. För att bli en elitskidåkare på nationell och internationell nivå så menar Svenska Skidförbundet att det krävs att
skidåkaren har en hög syreupptagningsförmåga, en omfattande skidteknik, ett taktiskt kunnande och hög mental närvaro, ofta är träningsmängden på 700 till 900 timmar per år (Svenska Skidförbundet, 2020).
Teoretiskt ramverk
Den teoretiska utgångspunkten för studien grundar sig på ett holistiskt ekologiskt perspektiv.
Henriksen (2010) menar att samspelet mellan individ och miljö har stor betydelse för talangutveckling av individer. För att förklara faktorer som upplevs vara viktiga för en talangutvecklingsmiljö i en idrottsligt framgångsrik längdskidåkningsförening så används modellen Atletisk talangutvecklingsmiljö (Athletic Talent Development Environment, ATDE) och modellen Miljöns framgångsfaktorer (The Environment Success Factors, ESF) (Henriksen, 2010). Fokus i den här uppsatsen är att få ökad kunskap kring miljöns betydelse för utvecklingen av idrottare och vilka framgångsfaktorer som finns i en idrottsförening som har fått fram framgångsrika idrottare.
Modellen Atletisk talangutvecklingsmiljö (ATDE)
Denna teori/modell är ekologisk i den mening att den betraktar individen i det sammanhang och miljö där individen utvecklas. Modellen är holistisk och är indelad i två olika nivåer, mikro- och makronivå. Dessa är indelade i idrottsliga området och icke idrottsliga området.
Modellen hänvisar även till dåtid, nutid och framtid (Henriksen, 2010). Teorin fokuserar inte på den individuella idrottaren utan på vilka miljöfaktorer som är av störst vikt när det kommer till att skapa framgångsrika idrottare (Stambulova, et al 2009).
Mikronivån. Mikronivån är miljön där deltagarna spenderar sitt dagliga liv och innefattar deras kommunikation och relationer med andra människor. Exempel på teman i mikronivån är idrottarens klubbmiljö med tränare, ledare, och andra experter runt idrottaren så som sjukgymnaster mm. Utanför klubbmiljön ingår även skola, familj, vänner och andra lag eller klubbar i mikromiljön (Henriksen 2010). Det idrottsliga området innebär hela den miljö som är relaterat till deltagarens idrottande. Det icke idrottsliga området är all miljö som inte är direkt kopplat till idrottandet (Henriksen, 2010).
Makronivån. Makronivån involverar den bredare miljön såsom det nationella förbundet, media och utbildningssystemet. Det involverar också vilka värderingar och den kultur som finns i den miljö som deltagaren befinner sig i (Henriksen 2010). Makronivåns miljö kan skilja sig stort beroende på nationell kultur eller sportens generella kultur. Yttersta delen av modellen består av dåtid, nutid och framtid som visar att miljön är föränderlig och dynamisk (Henriksen, 2010).
5 Figur 1. Atletisk talangutvecklingsmiljö (ATDE) arbetsmodell (Henriksen 2010)
Modellen Miljöns framgångsfaktorer (ESF)
Henriksen (2010) skapade modellen Miljöns framgångsfaktorer (ESF) som ett redskap för att undersöka hur olika föreningar arbetade med miljöer på ett framgångsrikt sätt och för att se vilka faktorer som finns i framgångsrika miljöer. ESF modellen utgår ifrån fem olika faktorer i miljön; förutsättningar, processer, organisationsutveckling och kultur, individuell utveckling och prestationer samt lagprestationer. Dessa fem tillsammans kommer att påverka miljöns effektivitet.
Förutsättningar. Förutsättningar består av omgivningens mänskliga, finansiella och materiella resurser. De mänskliga resurserna kan vara specialister som befinner sig i organisationen såsom tränare, styrelse och andra mänskliga resurser. Medan de finansiella resurserna består av föreningens ekonomiska tillgångar. Materiella resurser kan vara tillexempel tillgänglighet av träningsanläggningar och testmöjligheter (Henriksen, 2010).
Processer. Processer är miljöns vardagliga aktiviteter som till exempel träningar, läger, tävlingar och sociala evenemang (Henriksen, 2010).
Organisationsutveckling och kultur. Organisationsutveckling och kultur är centrum för ESF modellen. Organisationsutveckling och kultur är uppdelat i tre olika nivåer, kulturella artefakter, önskat värde och grundläggande antaganden. Dessa tre nivåer är grunden till organisationskulturen. Kulturella artefakter kan tillexempel vara berättelser och myter berättade i miljön, beteenden, seder och traditioner samt föremål, klädstilar, byggnader med mera. Önskat värde är de sociala principerna, normer, mål och standard som föreningen visar för människor som inte är med i föreningen. Grundläggande antaganden är övertygelser och antaganden som inte längre ifrågasätts utan tas för givet av människor i miljön (Henriksen, 2010).
Individuell utveckling och prestationer. Individuell utveckling och
prestationer handlar om hur idrottaren förvärvar psykosociala kompetenser och idrottsliga färdigheter i miljön de är i och hur detta leder till framgång inom idrotten (Henriksen, 2010).
Lagprestationer. Lagprestationer hänvisar till lagets idrottsliga framgångar och är huvudsakligen relevant för lagsport. Henriksen (2010) menar att både individuella och lagprestationer är en produkt av processen och många timmars träning.
6 Figur 2. Miljöns framgångsfaktorer (ESF) arbetsmodell (Henriksen, 2010)
ATDE modellen och ESF modellen tillsammans
ATDE modellen och ESF modellen kompletterar varandra genom att ATDE modellen är ett ramverk som beskriver en specifik idrottsmiljö men den tydliggör inte varför miljön är framgångsrik. ESF modellen är ett ramverk som beskriver vilka faktorer som framgångsrikt påverkar idrottsmiljön. Genom att den tydliggör faktorer i miljön så blir det möjligt att analysera miljöns effektivitet (Henriksen, 2010).
Tidigare forskning
Trots att talang och talangutveckling har varit ett relativt utforskat område har miljöns påverkan på idrottarnas utveckling varit ett outforskat område i Sverige, det är på senare år denna faktor blivit mer intressant att utforska och där Riksidrottsförbundet visat ett intresse för studier av detta (Fahlström et al, 2016). Tidigare genomförda studier har avhandlat ämnet via två synsätt, antingen att identifiera unga idrottare för att se vilka som kan nå elitnivå och därefter fokusera på deras karriär. Eller att rikta fokus mot den individuella idrottaren i deras utvecklingsprocess (Fahlström et al, (2015). Forskare inom talang och miljö hävdar att miljöns betydelse har kommit ur fokus för att mer fokusera på de enskilda talangerna
(Martindale, et al 2005). Begreppet talang har av tidigare forskare förklarats och beskrivits på olika sätt. Av Henriksen (2010) beskrivs det på följande sätt: flertalet egenskaper och
kompetenser som utvecklas ifrån medfödd potential, samt flera års träning tävling och sin miljö. Stambulova (2009) tolkar talang utifrån tre olika kategorier. Den första kategorin handlar om medfödda egenskaper vilket leder till att tränare söker och selekterar idrottare.
Den andra är miljöns påverkan som bortser från medfödda egenskaper vilket medför att fokus läggs på en inkluderande miljö som utvecklar många och leder till att de mest talangfulla blir bäst. Den tredje kategorin är de unga tävlandes prestationer i tävling jämfört mot andra (Stambulova, 2015). Tidigare forskning kring talang ökar intresset för att studera miljöns faktorer. Detta eftersom tidigare forskning visar på att medfödd talang inte är avgörande eller
7 en garanti för framgång, utan att det är desto viktigare med långsiktighet och utvecklingen av ens färdigheter, något som skapas i miljön där idrottarna verkar Fahlström et al., (2016).
Det finns olikheter i tidigare forskning när man tittar på miljön i relation till att få fram framgångsrika utövare. Exempelvis förespråkar Ericsson, et al (1993) att det optimala sättet är att tidigt specialisera och elitsatsa genom systematisk och utvecklande träning.
Medan studier av Coté et al, (2009) förespråkar att den optimala miljön och utvecklingen ligger i en mer lekbetonad utövning av idrott och att individerna med fördel deltar i flera olika idrotter under ungdomsåren och inte enbart specialiserar sig inom en idrott. Dessa olika vägar gör att forskning om idrottsmiljön är än mer intressant och öppnar upp för fler infallsvinklar.
Fahlström et al., (2016) forskning går mer in på specifika faktorer som är betydande för en idrottslig utvecklingsmiljö där möjligtvis båda dessa delar av tidig specialisering och lekfullhet kan finnas med. Detsamma gäller för denna studie där faktorer som visar sig vara av avgörande karaktär definieras, dock är författarna medvetna om att idrottslig
talangutvecklingsmiljö kan definieras och tolkas olika. I forskning av Fahlström et al., (2016) var syftet att analysera idrottsmiljöer där man regelbundet lyckas få fram idrottare som
levererar framgångsrika resultat både nationellt och internationellt. Vad som skiljer Fahlström et al., (2016) studie ifrån denna studie är att deras studie riktade in sig på tolv olika miljöer för att finna samband och likheter för att kunna få fram vad som egentligen är framgångsfaktorer inom idrottsmiljöer. Denna studie, beroende på resurser och ett begränsat tidsutrymme riktar enbart in sig på en idrottsmiljö, detta möjliggörs på grund av att tidigare forskning kan förse detta ämne med information om vilka faktorer som benämns som framgångsrika faktorer inom idrottsmiljöer.
Utifrån Fahlström et al., (2016) studie framkom fem huvudfaktorer som ansågs som mest väsentliga för en god utvecklingsmiljö, dessa var: en kultur präglad av tydlig struktur, helhetssyn på den idrottande individen, god fysisk träningsmiljö, tränarnas kompetens och träningsgruppens sammansättning och samverkan. Utifrån dessa
huvudfaktorer så skapade Fahlström et al., (2016) tre huvudteman som innebar: organisation, kultur och materiella resurser; sociala faktorer; coachernas idrottsliga och pedagogiska kompetens. Fahlström et al., (2016) forskning visade att tränarna och ledarna har en avgörande del i om utvecklingsmiljön ska verka framgångsrikt eller inte. Fahlström et al., (2016) menar att tränarna och ledarnas agerande påverkar föreningens kultur samt de sociala faktorerna såsom sammanhållning och laganda.
I en annan tidigare forskning om utvecklingsmiljöer av Fahlström et al., (2015) benämns även de sociala faktorerna av deltagarna i studien, där ansågs stödet från familj, tränare och andra personer i sin nära omgivning ha en betydande roll i utvecklingsmiljön, något som går i linje med Fahlström et al., (2016) studie.
Den idrottsliga utvecklingsmiljöns ansvar eller syfte är enligt Alfermann &
Stambulova (2007) att stötta och hjälpa de enskilda idrottarna igenom de utmaningar och förändringar som idrottaren går igenom under en idrottskarriär. Alfermann och Stambulova (2007) menar att en idrottsmiljöns uppgifter är att hjälpa idrottaren genom förändringar som exempelvis kan vara att kombinera studier med elitidrott, utveckla specifika förmågor eller att utveckla individen som person. Om en idrottslig utvecklingsmiljö kan hjälpa individerna med detta ökar chanserna till att klara utmaningar som karriärövergången mellan junior till senior och övergången till att bli professionell idrottsutövare (Alfermann & Stambulova, 2007).
Både Henriksen (2010) och Larsen (2013) har bedrivit forskning på
utvecklingsmiljö. Henriksen fokuserade på individuella sporter medan Larsen fokuserade på lagidrotter. Trots studiernas skillnad i idrotter och varierande deltagarantal finns flertalet likheter kring faktorer som ansågs vara viktiga för en idrottsligt framgångsrik
utvecklingsmiljö. Dessa faktorer var fokus på långsiktighet före tidig specialisering och sportsliga resultat, tydlig och väl fungerande organisationskultur, medvetenhet angående
8 miljöns förmåga att få fram talanger, hålla fast vid värderingar, traditioner och vara
omsorgsfulla vid möjliga förändringar, familjär föreningsatmosfär samt att miljön ska baseras på samarbete, öppenhet och kunskapsutbyte. Dessa faktorer går i linje med Fahlström et al., (2016) forskning om det sociala stödet, långsiktighet och en fungerande och familjär
organisationskultur. Ur Henriksens (2010) forskning framkom åtta framgångsfaktorer som visade sig vara nyckelfaktorer för en idrottsligt framgångsrik utvecklingsmiljö, dessa faktorer presenteras i figur 3.
Figur 3. Framgångsfaktorer hos framgångsrika talangutvecklingsmiljöer (Henriksen, 2010) Sammanfattning
Det är på senare år den svenska idrottsrörelsen riktat intresse mot den idrottsliga utvecklingsmiljön. Så sent som 2016 förmedlade Svenska Riksidrottsförbundet att de efterlyste en undersökning på vilka faktorer som utmärkte sig hos framgångsrika
utvecklingsmiljöer (Fahlström et al., 2016). Den tidigare forskningen var mer inriktad på talangbegreppet medan det på senare tid har kommit forskning kring faktorer som präglar en framgångsrik utvecklingsmiljö. Denna studie riktar in sig på att öka kunskapen kring
framgångsfaktorer i en idrottsligt framgångsrik miljö. Samtidigt vill författarna förmedla en analys från en klubb med framgångsrika resultat, som kan jämföras och sättas i relation till vilken svensk idrottsförening som helst som sysslar med individuell idrott. Tidigare forskning av Storm (2015) beskriver hur en elitsatsning är individuell och inte kan placeras in i linjära modeller, något som Fahlström et al., (2016) även belyser. Fahlström belyser att det vore av intresse att studera även idrottarnas erfarenheter då tidigare studier fokuserat på personer som varit relaterade till föreningarna men inte aktiva utövare. Detta är något som denna studie tagit
9 i beaktning och därför valt att intervjua deltagare från flera positioner såsom tränare,
styrelsemedlemmar och skidåkare. Författarnas förhoppning är att med detta val få en så dimensionell och översiktlig bild över den idrottsliga utvecklingsmiljön som möjligt. För att tydliggöra resultatets presentation och för att så precist som möjligt besvara studiens syfte har författarna valt att kategorisera ATDE-modellen med mikronivå-idrottsliga området,
mikronivå-icke idrottsliga området och makronivå. ESF-modellen har kategoriserats efter förutsättningar, process, organisationsutveckling och kultur, individuell utveckling och prestationer samt lagprestationer.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka faktorer som upplevs vara viktiga för en
talangutvecklingsmiljö inom en idrottsligt framgångsrik längdskidåkningsförening.
Frågeställningar
Henriksen (2010) beskriver åtta framgångsfaktorer i en framgångsrik talangutvecklingsmiljö, på vilket sätt synliggörs de i miljön?
På vilket sätt arbetar längdskidåkningsföreningen för att få en idrottsligt framgångsrik miljö?
Metod Design
Denna studie har en kvalitativ design och utgår från ett post-positivistiskt perspektiv. Detta innebär bl a att författarna har skaffat sig kunskap utifrån de resultat som föreliggande studie kommit fram till och baserat på detta formulerat ett utvecklat syfte (Allwood & Erikson, 2019). Ett post-positivistiskt perspektiv innebär att de kunskaper som författarna besitter kan komma att ha påverkat det som iakttagits och tolkats utifrån de förkunskaper som existerat sedan innan. Studien bygger på en deduktiv- induktiv metod där intervjudata tematiskt analyseras och därefter konstrueras slutsats baserat på insamlad data (Allwood & Erikson, 2019).
Deltagare
Studien riktade in sig på en idrottsligt framgångsrik skidförening i Sverige. Föreningen har fostrat åkare under lång tid och har sedan 1914 haft 68 svenska mästare på dam och herrsidan.
Tagit ett tiotal medaljer på världsmästerskap samt ett tiotal medaljer på olympiska spel.
(Svenska Skidförbundet, 2020). Deltagarna i studien från förening är aktiva elitlängdskidåkare, tränare, ledare och styrelsemedlemmar vilket möjliggjorde fler
infallsvinklar till syftet och valda frågeställning. Urvalsmetoden var ett bekvämlighetsurval vilket innebar att författarna valde att undersöka en förening som ligger lokaliserat nära en av författarna. Detta underlättade för deltagarna och författarna att genomföra intervjuer och hålla kontakt vilket underlättar när det är begränsat med tid och budget (Denscombe, 2018).
Urvalsgruppen för studien var aktiva elitlängdskidåkare av båda könen, över 18 år och som har varit i föreningen sedan ungdomsåren. Urvalsgruppen hade en varierad ställning i föreningen och bestod även av tränare, ledare i föreningen samt styrelsemedlemmar.
Förhoppningen var att kunna få en helhetsbild av föreningen genom att intervjua deltagare med olika roller inom föreningen. Åtta deltagare intervjuades, tre av deltagarna är elitaktiva längdskidåkare, hädanefter i texten kallas de åkare, en är tränare och två är ledare och två personer är styrelsemedlemmar.
10 Tabell 1. Deltagargrupper och antal deltagare i studien
Deltagargrupper Antal deltagare
Åkare 3
Ledare 2
Tränare 1
Styrelsemedlemmar 2
Totalt 8
Material/instrument
I studien användes en kvalitativ forskningsmetod. Detta för att få veta mer om hur tränare, ledare, utövare och styrelsemedlemmar upplever hur deras förening kan skapa en bra miljö för elitskidåkare. I den kvalitativa forskningen kan man få fram hur olika individer tänker och känner, hur människor upplever sin verklighet och hur de upplever miljön de är i (Hassmén &
Hassmén, 2008; Jones & Gratton, 2015). Två intervjuguider användes, en för tränare, ledare och styrelsemedlemmar samt en för aktiva skidåkare. Merparten av frågorna är identiska i de båda intervjuguiderna men till de aktiva ställdes även frågor som tillexempel, ”Vem eller vilka hjälper dig i dina ansträngningar att nå elitnivå?” och ”Försök att beskriva vardagen inom skidåkningen”. Detta gjordes för att få en tydligare bild av idrottsmiljön från de aktivas perspektiv. Intervjuguiderna delades upp i olika huvudområden inspirerad av Henriksens (2010) intervjuguide och ATDE och ESF modellerna (Henriksen, 2010). Genom att vi baserade vår intervjuguide på Henriksens intervjuguide så underlättades jämförelsen mellan de framgångsfaktorer som Henriksen (2010) beskriver och de som framkom i vår studie. De olika huvudområderna som användes var bakgrund, introduktion, mikromiljö, makromiljö, förutsättningar, process, organisationskultur, enskild utveckling samt tidsram (Henriksen, 2010). Intervjuguiden avslutades med övriga frågor. Detta gav en struktur i intervjuguiden vilket är något som Bryman (2011) rekommenderar. Varje huvudområde innehöll 1–4 frågor.
Frågorna var öppet formulerade med ett enkelt språk så att intervjupersonen kunde svara med sina egna ord. Ett enkelt språk gör att misstolkningar eller missförstånd minimeras (Bryman 2011; Jones & Garatton, 2015). En semistrukturerad intervju användes för att ha möjlighet att ställa följdfrågor till de olika intervjupersonerna. Detta gjordes för att få mer utförliga svar och en tydligare bild av de frågor som var kopplade till syftet (Jones & Gratton, 2015).
Intervjuerna genomfördes via kommunikationskanaler samt tog olika lång tid (se Tabell 2) Tabell 2: Intervjuernas längd och kommunikationskanal
Intervjuer Längd, minuter Kommunikationskanal
Aktiv åkare 30 Mobiltelefon
Aktiv åkare 60 Zoom
Aktiv åkare 36 Zoom
Ledare 50 Teams
Ledare 28 Zoom
Tränare 34 Mobiltelefon
Styrelsemedlem 38 Zoom
Styrelsemedlem 47 Zoom
Procedur
Datainsamlingsproceduren har gjorts på följande sätt; 1. Två pilotintervjuer genomfördes för att testa intervjuguiden (Dalen, 2007). 2. En framgångsrik skidförening valdes ut med hjälp av ett bekvämlighetsurval (Denscombe, 2018).3. Kontakt togs med föreningens styrelse för tillåtelse av att genomföra studien på berörd förening och fick förslag på aktuella
11 intervjupersoner till studien. 4. Personlig kontakt togs med aktuella intervjupersoner via email och telefonsamtal. Dessa gav även förslag på ytterligare intervjupersoner som passade in i urvalsgruppen. 5. Informationsmail kring studiens syfte och innehåll samt samtyckesblankett skickades ut till samtliga intervjupersoner. 6. Intervjuer hölls med tränare, ledare, aktiva och styrelsemedlemmar via zoom, mobiltelefon eller teams eftersom pandemins restriktioner gjorde att det inte var möjligt med fysiska träffar. Fördelen med detta blev även att
intervjupersonerna valde en plats där de kände ett lugn och att intervjuerna kunde genomföras utan att intervjupersonerna blev störda. Intervjuerna spelades in via zoom, mobiltelefon eller teams för att senare kunna transkriberas (Dalen, 2007). Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer. Författarna turades om att leda intervjuerna men båda ställde följdfrågor när det passade. 7. Efter intervjuerna var gjorda så transkriberades de ordagrant.
Etik
Innan intervjuerna påbörjades så informerades intervjupersonerna om de forskningsetiska principerna via ett email. Där informerades deltagarna att de krav och forskningsetiska principer som vetenskapsrådets (2002) har rekommenderat kommer att följas. Dessa krav och principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Tillsammans med detta så informerades intervjupersonerna att deras deltagande i studien är frivilligt och att intervjupersonen kan avbryta när som helst om den känner för det. De fick även information om att de kommer att vara anonyma och att inga uppgifter om personens identitet kommer att antecknas eller lagras samt att informationen som samlats in bara kommer att användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2002). Intervjupersonen upplystes om att de även har möjlighet att stryka insamlad information som berör dem. Deltagarna gav även ett underskrivet samtycke för medverkan i studien. När föreningen nämns i citat har vi valt att skriva X för att anonymisera föreningens namn. Dessutom utelämnas namn på
personer och orter enligt vetenskapsrådets (2002) rekommendationer. Likaså kommer citat att hänvisas till deltagargruppen, allt för att värna om anonymiteten och för att intervjupersonerna inte ska kunna identifieras.
Analysmetoder och design
Efter att transkribering av intervjuer skett analyserades dessa baserat på en tematisk analys (Braun & Clarke, 2016).Tematisk analys kan delas in i olika steg enligt Braun & Clarke (2016). Metoden går ut på att hitta olika teman där 6:e steget är själva uppsatsen. Övriga steg 1–5 kan beskrivas som följer. Första steget var att läsa igenom och bekanta sig med all data som samlats in. I första steget valdes även att föra in anteckningar såsom egna tankar som dök upp när materialet lästes igenom. I andra steget var själva kodningen i fokus. Vilket är att försöka hitta utmärkande egenskaper som är intressanta utifrån syftet med studien. Viktigt var att författarna kodade oavsett varandra. Därefter justerades kodningen så det blev en
samstämmighet och att författarna var överens om kodningen. I det tredje steget så
analyserades koderna och olika underteman bestämdes och klassificerades. I det fjärde steget gjordes en översyn av alla teman och justerade så att data som fåtts fram hörde ihop. I steg fem namngavs de olika temana och de viktigaste egenskaperna urskildes och skrevs ner så detaljerat som möjligt. Anledningen till att tematisk analys är relevant för denna studie är att den ger förutsättningar för att kvalitativt studera undersökningens syfte (Vaismoradi, et al., 2013). Denna analysmetod gav författarna underlag till att mer konkret tolka deltagarnas svar än i en kvantitativ analys (Smith & Sparkes, 2016).
12 Resultat
Här presenteras resultat av studiens empiriska material. Syftet med studien är att undersöka faktorer som upplevs vara viktiga för en talangutvecklingsmiljö inom en idrottsligt
framgångsrik längdskidåkningsförening. Den första delen av resultatet beskriver viktiga faktorer som är relevanta att fokusera på utifrån modellen om Atletisk talangutvecklingsmiljö (ATDE). Under huvudrubrikerna mikronivå-idrottsliga området, mikronivå-icke idrottsliga området samt makronivå från modellen om Atletisk talangutvecklingsmiljö (ATDE) finns teman som har framkommit i studiens analys. Här framkommer även hur
längdskidåkningsföreningen arbetar med idrottsmiljön. Figur 4 visar en sammanfattningsbild av första delen av resultatredovisningen.
Den andra delen av resultatavsnittet beskriver framgångsfaktorer i föreningens miljö.
Resultatbeskrivningen disponeras utifrån modellen om miljöns framgångsfaktorer (ESF) med underteman som har framkommit i analysen. Figur 5 visar en sammanfattningsbild av andra delen av resultatredovisningen.
Figur 4. En sammanfattningsbild av resultatredovisningen utifrån modellen Atletisk talangutvecklingsmiljö (ATDE)
Mikronivå-idrottsliga området
Här beskrivs idrottarnas relation med tränare och styrelsen. Detta med fokus på den kommunikation dem emellan som avser att maximalt utveckla åkarna rent sportsligt.
Kommunikationen handlar då om hur föreningen kan verka på ett så effektivt sätt som möjligt. Detta tema har underrubriken kommunikation samt gymnasieskolan och universitet.
Kommunikation
Idrotten är individanpassad och åkarna förklarar att på den vardagliga träningen så är föreningens inblandning låg. Åkarnas satsning sker på individuell nivå, mycket av träning sker på egen hand och styrs av det egna drivet. En åkare uttrycker:
När man kommer upp junior och senior ålder, då blir det inte lika mycket uppstyrt på läger och träningssammanhang. Då är man väldigt beroende av att
Atletisk talangutvecklingsmiljö
(ATDE)
Mikronivå-idrottsliga området
Kommunikation
Gymnasieskolan och universitet
Mikronivå-icke
idrottsliga området Familj
Makronivå
Kulturen i skidföreningen
Idrottsgymnasium och idrottshögskola
Svenska Skidförbundet
13 man skaffar sig ett eget driv åhh gör en egen träningsplan och då är det ofta i samråd med den verksamhet som man går skola på.
De tränare som åkarna har är kopplade till skolan de studerar på och inte via föreningen. En ledare i föreningen beskriver:
Jag är inte så mycket tränare som jag skulle vilja vara. Jag är mera den här spindeln i nätet som ser till att läger och träningar och allt det här runt omkring sköts.
Åkarna anser att de får en mycket professionell uppbackning av föreningen när det kommer till tävlingssammanhang. En åkare uttrycker ”vi får mycket resurser ute på tävlingar och har en bra ledarstab där man har både testare och vallare för att få fram bra material”. Åkarnas förhållande till styrelsen beskrivs av åkarna som relativt obefintlig. En styrelsemedlem utrycker sig:
Det ska finnas en integrerad kommunikation mellan senior och styrelse och junior och styrelse, och det har det väl inte riktigt gjort under senaste år utan besluten har fattats på styrelsenivå sen så har de här delarna av verksamheterna fått rätta sig efter det.
Gymnasieskolan och universitet
Utbildningarnas inblandning är central för de äldre åkarna i föreningen eftersom åkarna har stor hjälp av utbildningarnas tränare, hjälp med tester, träningsläger, träningsupplägg samt träningar. En åkare säger ”vi har ju verksamheten (universitet) med ett antal tränare som bistår oss med expertis för att kunna vägleda oss för att kunna nå våra mål på bästa möjliga sätt”. Däremot verkar samarbetet mellan skolorna och föreningen vara otydlig. En styrelse medlem utrycker: ”Det finns potential i staden till att göra något riktigt bra eftersom att vi har idrottshögskolan och ett gymnasium där man kan utveckla sig som skidåkare”.
Mikronivå-icke idrottsliga området
I denna kategori står förhållanden utanför de idrottsliga miljöerna i fokus. Detta tema har underrubriken familj. Detta ger en större helhetsbild av åkarnas vardagliga liv och vad som påverkar dem när de inte spenderar sin tid med skidåkning. Likaså visar det hur föreningen prioriterar åkarnas privata liv när de inte utövar skidåkning.
Familj
En ledare ansåg att det var en av huvudstyrkorna i föreningen att åkarna kunde stanna hemma och få hjälp med ”livspusslet” runt omkring åkningen såsom med matlagning, skjuts och andra sysslor som underlättar livet i allmänhet. En ledare uttrycker:
De har en bra stöttning hemifrån, de kan få allt runtomkring som sömn och mat.
Det är så viktiga pusselbitar och de får det bättre hemma än om de flyttar till skidgymnasium. Det tror jag är en av anledningarna till att vi får fram många bra åkare att det finns ett bra koncept där de stannar hemma och får allt runt
omkring.
Familjen är starkt kopplad till föreningen då den mer eller mindre styrs av
föräldraengagemang, något som beskrivs av alla deltagare i studien. En styrelse medlem säger:
14 Föräldraengagemanget är a och o för att en sån här förening ska fungera. De är på ideell basis och så måste de vara och de är väl det som är tjusningen i det hela när det blir den här gemenskapen när man kan få till det så.
I styrelsen betonas att föräldrarna är föreningens största tillgång och att föreningen aldrig hade fungerat utan deras engagemang. Åkarna är mer skeptiska än styrelsemedlemmarna att
föreningen till största del styrs av föräldrar. Föräldrarna som engagerar sig i föreningen är inte arvoderade och agerar helt ideellt. Detta beskrivs som en svår balansgång då föreningen bedrivs ideellt medan åkarna i föreningen bedriver en elitskidsatsning. En åkare säger
”…alltså X är ju en bra förening och det är inte ofta det händer men ibland kan det bli så, att kanske föräldrar får vara med och bestämma lite för mycket kanske, kan jag tycka”. En annan baksida som tas upp är att det försvårar möjligheten till att utöva längdskidåkning för de barn som inte har den uppbackningen av sina föräldrar. Det beskrivs att alla som fortsätter och håller på med längdskidåkning i föreningen har stödjande föräldrar. En tränare säger:
Då är det nog krasst om jag tänker på barn i lite yngre ålder. Då är man jätteberoende av föräldrar som hjälper till och finns på massa håll såsom vid transporter, peppning och tröstning. Vilket blir svårt om ett barn kommer från en familj som inte har orken eller har fullt upp med annat.
Makronivå
Här beskrivs den bredare miljön såsom till exempel det nationella förbundet och
utbildningssystemet, det vill säga miljö som påverkar individen men inte har direkt kontakt med den enskilda idrottaren. Det involverar också värderingar och den kultur som finns i den miljö som deltagaren befinner sig i
Kulturen i skidföreningen
Deltagarna i studien svarar brett på frågan vad som utmärker kulturen i föreningen. Här målas det upp olika bilder av föreningen av åkarna. Det är allt från kamratskap, glädje och
gemenskap till hårt arbete och framgång men även att relationerna utanför skidsporten inte är så starka. En åkare anser att sportslighet och kamratanda var det högst prioriterade
egenskaperna i föreningen. Föreningen hade lärt åkaren att ”alltid vara rättvis mot alla, heja på ungdomarna i föreningen och vara en god tävlingskamrat i med och motgång”. Dessutom upplevde åkaren att alla var goda vänner och att det fanns en lättsamhet bland åkarna när de sågs på tävling. Ett citat som stärker bilden av hårt arbete kommer från en av åkarna
”föreningen står för att man lever för skidåkningen och lägger ner sitt hjärta och själ på idrotten om man representerar föreningen”. Vidare menar en åkare att föreningen prioriterar idrottslig framgång och att det är av hög prioritet inom föreningen. Däremot beskrivs att sammanhållningen påverkas av att åkarna tränar mycket på egen hand, att inte alla elitskidåkare bor på orten samt att åkarna inte i någon större omfattning umgås utanför skidsporten. En tränare uttrycker ”jag önskar vi var bättre på att vara ett lag både ledare och åkare, jag önskar fler kände laget före jaget, att det jag gör hjälper andra”.
Idrottsgymnasium och idrottshögskola
Ingen av åkarna i studien tränar på heltid utan studerar vid sidan av sin elitskidsatsning.
Föreningens tränare är ideella. Däremot är tränarna som är knutna till universitet anställda och betalda av universitet. Detta beskriver föreningens tränare och åkarna som en orsak till att åkare från andra orter söker sig till staden för att kombinera studier och skidåkning, något som förbättrar träningsmiljöerna och möjligheten för föreningens åkare att stanna kvar i staden.
Den vardagliga träningen bedrivs av individen själv och av universitet och gymnasiet medan
15 föreningen tar över i tävlingssammanhang. Därför är universitet och gymnasieskolan viktiga för föreningen, en ledare uttrycker:
Ja alltså, vi jobbar liksom över gränserna vi har ju universitetet vi jobbar ju ihop, men jag som ledare har ett samarbete med universitet, och juniorerna i
föreningen, jag bjuder ju upp de till seniorträningarna. Att de får möta
seniorerna som kanske är deras idoler. Sådana där grejer, jag vill att juniorerna ska få chansen att träna med och vara en del av seniorerna.
Åkarna och en tränare från föreningen beskriver att verksamheten vid universitet är oerhört anpassningsbar och stöttande för åkarna. Både vad gäller anpassning av studierna och att vara stöttande i åkarnas elitskidsatsning. Gymnasieskolans upplägg beskrivs som lite mer
problematisk där styrelsemedlemmarna och ledarna beskriver att föreningen önskat att skolan skulle vara klassad som ett NIU-gymnasium (Nationell godkänd Idrottsutbildning). Dagens gymnasium med inriktning specialidrott leder till färre träningstimmar och en lägre status på gymnasiet enligt en styrelsemedlem och ledare. Detta försvårar för idrottare att kunna stanna i sin hemmamiljö och träna under gymnasietiden. En ledare uttrycker vikten av ett
skidgymnasium på orten. ” Det tror jag är en av anledningarna till att vi får fram många bra åkare att det finns ett bra koncept där de stannar hemma och får allt runt omkring”. Detta kan resultera i att de duktiga gymnasieåkarna vill till ett NIU-gymnasium och därför tvingas lämna sin hemort. Föreningen har länge jobbat för att få ett NIU-gymnasium till orten men fått avslag av Svenska Skidförbundet enligt intervjupersonerna i studien.
Svenska Skidförbundet
Kontakten med Svenska Skidförbundet är liten och berör främst gymnasiefrågan. Majoriteten av intervjupersonerna i studien benämner det som ett problem att föreningen inte har ett NIU- gymnasium. Anledningen till detta beskrivs att Svenska Skidförbundet vill smalna av och spetsa till satsningen av svensk skidåkning genom att ha ett minskat antal av NIU-gymnasium och samla alla de bästa åkarna på samma ställe. Eftersom det redan finns ett NIU-gymnasium i länet så anser skidförbundet inte att det är nödvändigt med ett till på orten. Denna tanke krockar med föreningens visioner om att kunna bredda svensk skidåkning och göra den mer regional, som benämns av en styrelsemedlem.
Miljöns framgångsfaktorer (ESF)
I denna modell kommer empirin över de viktigaste faktorerna i föreningen utifrån ESF arbetsmodell. De är relaterade till förutsättningar, process, organisationsutveckling och kultur och hur de påverkar idrottarnas utveckling och prestationer samt lagprestationer och hur dessa tillsammans påverkar miljöns effektivitet. Under dessa rubriker kommer underteman som har framkommit i analysen.
16 Figur 5. En sammanfattningsbild av resultatredovisningen utifrån modellen Miljöns
framgångsfaktorer (ESF)
Förutsättningar
Den undersökta föreningens förutsättningar i talangutvecklingsmiljön är tränare/ledare, anläggning, ekonomi och kunskap. När deltagarna beskriver föreningens förutsättningar framkommer att dessa inte är optimala.
Tränare/ledare. Föreningens tränare och ledare är inte avlönade och för
ungdomsgrupperna är det enbart föräldrar som agerar som tränare. Föreningen tillhandahåller utbildning till tränarna för att de ska kunna verka på så effektivt sätt som möjligt till
ungdomsåkarna. Två av ledarna benämner tränarkompetensen på ungdomssidan som en nyckelfaktor i föreningens framgång. De beskriver att tränarkompetensen är av allra störst vikt i de unga åldrarna eftersom det är då individen utvecklar sitt skidintresse, sin grundteknik och glädje för sporten. Något som både åkarna och tränarna förklarar är viktiga faktorer för att ungdomar ska utvecklas och vilja fortsätta att åka skidor. En åkare uttrycker:
Från ungdom och uppåt så skulle jag absolut säga att föreningen är fantastisk på många sätt för man är väldigt duktig på att få ungdomar involverade i
skidåkningen och skapa ett grundligt intresse för sporten genom att ha träningar som är väldigt lekbetonade och då blir föreningen väldigt attraktiv för många ungdomar.
Seniorledaren beskriver sig själv som mer av en ”spindel i nätet” med organisatoriska delar och åkarna förklarar att deras tränare är anställda av gymnasiet och universitet och inte av föreningen. På seniorsidan är det universitet som tar över på tränarsidan. En ledare säger :
Miljöns framgångsfaktorer (ESF)
Förutsättningar
Tränare/ledare Anläggning
Ekonomiska förutsättnignar
Kunskap
Process
Träning på egen hand eller med universitet/gymnasiet
Träningsläger
Tävlingar med föreningen
Sociala aktiviteter
Organisations-utveckling och kultur
Eget driv och gemenskap
Tradition
Individuell utveckling och prestationer
Ungdomsåkare
Senioråkare
Lagprestationer Sammanhållning
Miljöns effektivetet
• P r o c e s s
17 Jag tror att mycket kommer ifrån en bra ungdomsverksamhet. Alltså att man har en bred ungdomsverksamhet där man ändå bjuder in till att man kan delta lite grann på sina egna premisser. Det händer ju mycket under en uppväxt och att intresset kan växa starkare ju äldre du blir. Men jag tror att mycket av
hemligheten kring framgångar i föreningen handlar om att föreningen har en bred och en sund ungdomsverksamhet.
Anläggning. Till viss del är anläggningarna opåverkbara för föreningen där mycket handlar om tuff terräng och god snötillgång. Något som andra platser i Sverige är bättre lokaliserade för. En av ledarna beskriver att detta är någonting som föreningen har fått anpassa sig till och kan använda som en styrka. Att de hela tiden måste sträva efter nya sätt att träna på. Majoriteten av ledarna, tränarna och styrelsemedlemmarna ansåg att föreningen inte hade tillräckliga faciliteter för att kunna bedriva den verksamhet de önskar. Däremot lyfts att det finns flertalet skidspår, konstsnöskidspår och rullskidbana.
En tränare ansåg att ett klubbhus vore bra för föreningen framförallt för att stärka sammanhållningen. En ledare och styrelseledamöterna ansåg att de var i behov av en större arena för att kunna arrangera stora tävlingar såsom världscuper, för att på så sätt locka en större publik och med det kunna öka intresset för föreningen. En ledare säger:
Klart man påverkas av att hela tiden matas av att vi inte har bra
förutsättningarna, men jag upplever att vi blir mer benägna av att hela tiden laborera och testa nya saker för att utvecklas. Vi försöker hitta nyckelterräng, bra ställen att träna på. Och det behöver inte se ut som på alla andra ställen. Det behöver inte vara dåligt, tvärtom, vi blir mer lösningsorienterade, vi utmanar oss på ett annat sätt.
Ekonomiska förutsättningar. Alla intervjupersoner beskrev de ekonomiska förutsättningarna som en negativt gående trend. Det har länge varit en av föreningens styrkor men som påverkats negativt de senaste åren. Anledningen var det ingen av intervjupersonerna som kunde förklara och föreningen verkade ändå kunna bedriva sin verksamhet. Däremot påverkade en svagare ekonomi att ett antal senioråkare lämnade föreningen.
Kunskap. Det beskrivs av alla intervjupersoner att föreningen har en tradition av att ha duktiga åkare och en av ledarna beskriver att kunskap och kompetens hos
ungdomstränarna är föreningens största tillgång. Kunskapen i föreningen beskrivs av
intervjupersonerna befinna sig på olika områden. Åkarna och ledarna beskrev att föreningen har framstående kunskap inom vallning av skidor, en av ledarna beskrev det som att
”föreningen har bästa vallateamet i hela Sverige”.
Process
Detta handlar om den dagliga miljön såsom träning, tävling, läger och sociala aktiviteter för de aktiva. De underrubriker som ingår i process i föreningens talangutvecklingsmiljö är träning på egen hand eller med universitet/gymnasiet, träningsläger, tävlingar med föreningen samt sociala aktiviteter.
Träning på egen hand eller med universitet/gymnasiet. De aktiva i undersökningen lägger ner mycket tid på sin träning. ”Vardagen som elitskidåkare är ju ganska uppstyrd, som regel är det ju två träningspass om dagen, det är ju 4 till 5 timmar skidåkning om dagen”. Den största delen av träningen drivs på egen hand med hjälp av gymnasiets och universitetets tränare. Cirka 4 pass i veckan finns det möjlighet att träna tillsammans i universitetets regi. En åkare säger:
18 För att vi åkare på universitet ska kunna sammanstråla så skickas det alltid ut ett förslag på träningspass man kan vara med på och då blir det ju en grupp åkare som kan sammanstråla och sporra varandra, och det gör ju att vi kan utveckla varandra och träna tillsammans vissa dagar. Föreningen har inte någonting med vårt träningsschema att göra alls, utan det är genom universitets verksamhet, eller vilken tränare man nu har eller en själv beroende på hur man lägger upp det.
Träningsläger. De träningsläger som anordnas av föreningen är främst läger på sommaren. De aktiva som är knutna till universitet har även möjlighet att vara med på läger som anordnas av universitet.
Tävlingar med föreningen. När det gäller tävlingar är det föreningen som organiserar transport, boende och stöttar innan och under tävling. En aktiv uttrycker ”jobbet som görs av föreningen när vi är på tävling eller tävlingsarenan, det jobbet är ju professionellt och det tillrättalägger att man ska kunna prestera på elitnivå”.
Sociala aktiviteter. Föreningen har väldigt få sociala aktiviteter och de som nämns är för ungdomarna och juniorerna.
Organisationsutveckling och kultur
Den undersökta föreningens organisationsutveckling och kultur har underrubriken eget driv och gemenskap samt tradition.
Eget driv och gemenskap. Den gemensamma faktorn bland intervjupersonerna är att väldigt stor del av föreningen bygger på det egna drivet. Det är de aktivas vilja att utvecklas idrottsligt, det är ledarnas driv att ge de aktiva optimala förutsättningarna och styrelsens vilja att föreningen ska utvecklas och bli framgångsrik på alla plan, från ungdom upp till senior. Är man en del av föreningen i vuxen ålder förväntas man nästan leva för skidåkning. Värderingar i föreningen förändras beroende av vilken fas den aktive befinner sig i. Åkarna och tränarna beskriver att i ungdomsåren prioriteras lekfullhet och den sociala gemenskapen högt av föreningen. Medan en åkare beskriver att värderingarna förändras och blir mer resultatinriktat i senioråldern. En annan åkare anser dock att ”värderingarna alltid har legat i gemenskap och kamratskap ifrån föreningens sida”. Kulturen kring
föräldraengagemang i föreningen har alltid varit stort och av åkarna och en av ledarna beskrivs det som en extremt viktig faktor att ha engagerade föräldrar för att kunna nå framgång med föreningen och inom skidåkningen.
Tradition. Klubbkläder med föreningens färger och emblem lyfts av många intervjupersoner som viktiga och betydelsefulla och att de känner en stolthet att bära dem. En ledare utrycker:
Det är häftigt att dra på sig den blåvita dräkten eftersom det är en så stor klubb med så många bra åkare så när man drar på sig färgerna så känner man sig ödmjuk att man får vara en del av det och att det är en lite häftig känsla, det måste jag säga.
Individuell utveckling och prestationer
Den undersökta föreningens individuella utveckling och prestationer i talangutvecklingsmiljön har underrubrikerna ungdomsåkare och senioråkare.
Ungdomsåkare. Åkarna i studien förklarade att det var i ungdomsåren de utvecklade sitt intresse och lärde sig tekniken i skidåkning. De förklarar att de i ungdomsåren fick leka sig fram med skidorna att det skapade en autonomi och en glädje, något som de belyser är en oerhört stark faktor till att de fortsatte med skidåkning. Alla åkarna som
19 intervjuades beskriver att de som barn och ungdom hade många vänner inom föreningen och att gå till träningen var lika mycket för det sociala som att åka skidor. En åkare uttrycker:
Föreningen är fantastisk på många sätt för man är väldigt duktig på att få ungdomar involverade i skidåkningen och skapa ett grundligt intresse för sporten genom att ha träningar som är väldigt lekbetonade och då blir föreningen väldigt attraktiv för många ungdomar.
Senioråkare. Den sociala aspekten är något som en av åkarna beskriver förändrats i senioråldern ”ju högre upp i ålder du kom desto mer konkurrens och
resultatinriktat blev skidåkningen”. Åkaren menade att det inte längre var samma sociala stöd från föreningen och att konkurrensen mellan åkarna ökade och att det blev en faktor till att åkarna inte umgicks privat utanför skidåkningen. Föreningen står utanför åkarnas vardagliga träning, den sköts av tränaren på universitet och åkarna i föreningen på seniorsidan har inte gemensamma träningar. Träning utanför universitets regi sköts av individen själv med
individuella träningsupplägg. Detta beskrivs av en ledare som en utmaning för föreningen när det ska hållas träningsläger eftersom alla har individuellt träningsschema så leder det till svårigheter i planerandet av träning och upplägg, något som ibland leder till att åkare tackar nej till föreningens läger.
Lagprestationer
Den undersöka föreningens lagprestationer i talangutvecklingsmiljön har underrubriken sammanhållning.
Sammanhållning. Både åkare och ledare beskriver att den individuella sporten leder till individuella upplägg, vilket i nuläget resulterar i att åkarna blir individuellt inställda.
Av en ledare beskrivs det som att ”jaget är det enda som spelar roll”. Något ledaren önskar se en förändring av och tror att om åkarna hjälps åt att utvecklas i miljön kommer det att gynna alla. En av åkarna anser att det inte görs tillräckligt från föreningens sida för att stärka sammanhållningen. Något som en annan åkare backar upp i sin intervju och anser att en starkare sammanhållning är viktigt ”det hade kunnat vara något som lyfter oss mot nya höjder”. Ett av problemen förklaras av att alla åkare inte bor på samma ort vilket försvårar situationen och att de bara träffas vid tävlingssammanhang och föreningsläger.
Miljöns effektivitet
Miljöns effektivitet i föreningen är ett samspel mellan de fem faktorerna: förutsättningar, process, organisationsutveckling och kultur, individuell utveckling och prestationer samt lagprestationer. Vår bedömning av miljöns effektivitet i den studerade föreningen
karakteriseras av att man satsar på alla åkare från unga år till elitverksamhet för seniorer vilket bidrar till miljöns effektivitet. För den studerade föreningen bidrog detta till att producera framgångsrika elitskidåkare, tillväxt i föreningen i form av stora träningsgrupper på ungdomsnivå, samt engagerade föräldrar som bidrar till föreningens verksamhet inom alla dess områden.
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som upplevs vara viktiga för en talangutvecklingsmiljö i en idrottsligt framgångsrik längdskidåkningsförening.
Frågeställningarna löd, på vilket sätt arbetar längdskidåkningsföreningen för att få en idrottsligt framgångsrik miljö? Henriksen (2010) beskriver åtta framgångsfaktorer i en framgångsrik talangutvecklingsmiljö, på vilket sätt synliggörs de i miljön? Nedan diskuteras
20 detta utifrån resultatdelen, tidigare forskning och teoretiskt ramverk. Diskussionen disponeras utifrån Henriksens (2010) resultat från tidigare studier av framgångsrika
talangutvecklingsmiljöer vilka är sammanfattade i åtta framgångsfaktorer (figur 3). Under dessa framgångsfaktorer diskuteras även hur längdskidåkningsföreningen arbetar för att få en idrottsligt framgångsrik miljö.
Framgångsfaktor 1. Träningsgrupper med stödjande relationer/förhållningssätt Beskrivning: Deltagande i en träningsgrupp; stödjande relationer; vänskap inom gruppen oavsett prestationsnivå; god kommunikation (Henriksen 2010).
Ett led i att få en idrottslig framgångsrik idrottsmiljö är att föreningen tydligt satsar på att få en stark sammanhållning och gemenskap redan i ungdomsåren. Detta prioriteras, vilket åkarna uttrycker var en stor faktor till att längdskidåkning var något man fortsatte med och ville utvecklas i, detta går i linje med Henriksen (2010) om att vänskap inom gruppen är en viktig faktor för framgång sportsligt och för fortsatt deltagande.
Detsamma gäller relationen till tränarna där ungdomstränaren i föreningen ser glädje och gemenskap som en nyckelfaktor till deras framgångar. Den goda sammanhållningen
försvinner dock lite i senioråldern där resultat kommer mer i fokus. Under intervjuerna har det inte framkommit något som kan ses som ett starkt band i vardagsmiljön mellan senioråkarna i föreningen. Ett starkt band i vardagsmiljön är något som Henriksen (2010) framhållit som en viktig faktor i en förening. Dock lyckas ändå föreningen få framgångsrika resultat, möjligtvis för att åkarna trivs med den konkurrenskraftiga miljön eller att det är en kultur de är vana vid och anser att det ska vara så. En annan tolkning är att det är enbart för att de är så duktiga skidåkare, det vill säga att med en starkare sammanhållning så är det möjligt att resultaten hade varit ännu bättre. En annan framgångsfaktor Henriksen (2010) benämner är
kommunikation. I föreningen faller mycket av den vardagliga kommunikationen bort eftersom junior och seniorträningen styrs av universitet eller gymnasieskola. Detta är ett område
föreningen kan utveckla, att samla sina junior och senioråkare mer, för att öka kommunikationen och sammanhållningen.
Framgångsfaktor 2. Närstående förebilder
Beskrivning: Praxisgemenskapen består av blivande och nuvarande elitutövare; möjlighet att träna med elitutövare; elitutövarna delar med sig av sitt kunnande (Henriksen 2010).
En viktig del i den framgångsrika miljön för föreningen är att låta individerna växa in i rollen som seniorer. En ledare talar om vikten av att junioråkarna får vara med senioråkarna för att lära sig och växa in i rollen, att detta är oerhört uppskattat och något ledaren försöker lägga in så ofta som möjligt på träningarna, detta ses också i forskning av Henriksen (2010) som en del som gynnar alla föreningar. Problematiken för föreningen ligger i den individuella träningsplaneringen och att föreningen inte regelbundet anordnar träningar, vilket leder till att juniorerna inte regelbundet kan få ta del av seniorernas kunskap och inte heller knyta starka band till dem. Åkarna som intervjuades talade inte om vikten av egna förebilder men lyfte däremot att de själva är förebilder för de yngre åkarna och poängterade vikten av att stötta och ”peppa” de yngre åkarna i föreningen. Detta kan tolkas som att kunskapen av vikten att ha förebilder finns där men på grund av de individuella
träningsuppläggen och att träningen sköts till största del av skolorna så lyckas inte föreningen få juniorerna att regelbundet knyta an till seniorerna för att lära sig och ha dem som de
förebilder de hade kunnat vara. Att det är viktigt för idrottarna i gruppen att ha förebilder att se upp till är något som Fahlström et al., (2016) belyser som en viktig framgångsfaktor. Enligt Henriksen (2010) och Fahlström et al., (2016) forskning om förebilder så har föreningen en förbättringspotential inom detta område. Det intressanta är att de har alla delar där,
framgångsrika senioråkare, motiverade junioråkare och tränare och ledare som är medvetna
21 om vikten av förebilder, det ”enda” som behöver synkas är regelbundna träningar
tillsammans.
Framgångsfaktor 3. Idrottsliga mål stöds av omgivningen
Beskrivning: Möjlighet att fokusera på idrotten; skola, familj, vänner och andra accepterar och stödjer utövarens idrottsliga engagemang (Henriksen 2010).
Majoriteten av alla inom föreningen som intervjuades talar om ”livspusslet” som en viktig faktor, att ha stöd hemifrån och få hjälp med alla bitar runt om skidåkningen, en del beskriver det som föreningens största styrka något som går i linje med Henriksen (2010) tidigare forskning om helheten runt idrottaren. Detta förklaras även ur en negativ synvinkel från vissa i föreningen, att det krävs ett väldigt stort engagemang från personerna i
skidåkarens omgivning för att nå framgång, har man inte engagerade och stöttande föräldrar beskrivs det som nästan omöjligt att lyckas som skidåkare i föreningen. Föreningen drar nytta av idrottsskolorna på orten vilket underlättar oerhört för åkarna i föreningen eftersom det under gymnasieåren och sedan ändå upp till senioråldern ges möjlighet att studera och satsa helhjärtat på skidåkning, detta anser författarna är en oerhörd styrka i föreningen. I föreningen ges möjligheten att på ett professionellt sätt syssla med båda delarna, vilket tolkas som att de både stöttas och uppmuntras av föreningen att syssla med både studier och elitskidsatsning.
Detta kan vara en av längdskidåkningsföreningens anledningar till dess framgång, att den är en stöttande miljö, då det beskrivs som en framgångsfaktor i en idrottslig utvecklingsmiljö av både Fahlström et al., (2016) och Stambulova (2015).
Framgångsfaktor 4. Stöd för utvecklingen av psykosociala färdigheter
Beskrivning: Möjlighet att utveckla färdigheter och kompetenser som är av värde utanför idrottsområdet t.ex. självständighet, ansvar och målmedvetenhet. Idrottsutövaren ses som en hel människa (Henriksen 2010).
Något som benämns upprepade gånger av deltagarna är det egna drivet och det egna ansvaret. Detta tolkas som att åkarna inom föreningen förväntas lägga ner väldigt mycket arbete och själ i deras satsning, vilket resulterar i att de utvecklar ansvar och
självständighet, en viktig faktor genom hela livet och som uppskattas av många arbetsgivare (Henriksen, 2010). Detta tolkas som att åkarna tar dessa färdigheter för givet eftersom de är så djupt förankrade i dem och i föreningens kultur, vilket gjorde att några av dem hade svårt att sätta ord på egenskaper som de kan ta med sig i livet. Möjligen har de inte reflekterat över dessa egenskaper i ett bredare perspektiv. Enligt Henriksen (2010) är det av vikt att ses som en ”vanlig person” och inte bara en idrottsperson. En ledare benämnde att skidåkare generellt sett lever i sin ”egna bubbla” med skidåkningen. De aktiva uppfattas ha utvecklat egenskaper som är oerhört värdefulla i livet, dock är de aktiva kanske inte fullt medvetna om det, något som föreningen skulle kunna hjälpa dem med vilket skulle kunna bidraga till att förstärka den framgångsrika idrottsmiljön.
Framgångsfaktor 5. Träningen tillåter diversifiering/sampling
Beskrivning: Möjlighet att syssla med olika idrotter (sampla) i unga år; integrerande av olika idrotter i de dagliga aktiviteterna; värderande av mångsidighet och generella idrottsfärdigheter (Henriksen 2010).
Förening tillåter alla aktiva i ungdomsåren att träna skidåkning på sina egna premisser, det vill säga att den aktiva kan träna så mycket eller lite den vill dessutom kan de träna andra idrotter också. Det är något som Henriksen (2010) framhåller som viktigt i en framgångsrik idrottsmiljö. Tidigare forskning har visat på två inriktningar i området av tidig specialisering eller inte, där Coté et al., (2009) förespråkar att miljön i denna
längdskidåkningsklubb med fokus på lekfullhet är den optimala vägen. Dock byter föreningen
22 lite inriktning på seniornivå där de beskrivs mer inriktade på resultat och mindre lek, vilket gör att föreningen bedriver både delar av lek och allvarsamhet. I junior och senioråldern satsar föreningen bara på åkare som valt en idrottsinriktad gymnasieskola eller universitet.
Däremot säger föreningen inte nej till att de aktiva håller på med andra idrotter. På det idrottsinriktade gymnasiet och universitet så involveras styrketräning, konditionsträning, psykologisk träning, kostkunskap och fysiska tester för att idrottaren ska må bra och öka sina idrottsspecifika färdigheter, vilket också är något som Henriksen (2010) tycker är en viktig förutsättning för att individen ska utvecklas och fortsätta med sin idrott.
Framgångsfaktor 6. Fokus på långsiktig utveckling
Beskrivning: Fokus på långsiktig utveckling framför tidiga framgångar; träningens innehåll och mängd åldersanpassas (Henriksen 2010).
Deltagarna i föreningen förklarade att det var i ungdomsåren de utvecklade sitt intresse och lärde sig tekniken i skidåkning. De beskrev att de i ungdomsåren fick leka sig fram med skidorna och att det skapade en autonomi och en glädje som fick dem att fortsätta med skidåkningen, detta går i linje med Stambulova et al, (2020) om att en framgångsrik idrottsmiljö ska byggas på autonomi. Detta tyder också på att föreningen fokuserar på en långsiktig utveckling i stället för tidiga framgångar vilket är något som Henriksen (2010) anser är viktigt för att få en idrottsligt framgångsrik förening vilket är något som
längdskidåkningsföreningen gör. Alla åkarna som intervjuades beskriver att de som barn och ungdom hade många vänner inom föreningen, så att vara med på träningen var lika mycket för det sociala som för att åka skidor. Stambulova et al., (2020) framhåller att stöttande relationer i en förening skapar en trygg och stabil miljö som ökar chansen till att fler trivs.
Alla intervjupersonerna anser att det är viktigt att tränarna har en hög kompetens och bedriver träningarna med stor lekfullhet, detta går i linje med vad Henriksen et al., (2010) menar, att ha kompetenta tränare i ungdomsåldrar är en viktig framgångsfaktor i idrottsligt framgångsrika föreningar. Eftersom skidåkning är en individuell idrott så menar många i studien att det är enklare att träna själv för att på så sätt styra sin egen tid, träningsinnehåll och träningsplats oberoende av någon annan. I dagsläget har föreningen på junior och seniornivå inte
organiserade träningar utan det sker av gymnasieskolan och av universitet som skidåkaren studerar vid. Vid både gymnasiet och universitet så har åkarna cirka 4 träningspass per vecka.
De aktiva vid universitet uttrycker att flera av dessa är högintensiva sparringpass. Förutom de gemensamma träningspassen så tränar universitetsåkarna två pass dagligen.
Universitetstränarna fungerar mer som ett bollplank till åkarna när det gäller tillexempel träningsplanering. Henriksen (2010) menar att det är viktigt att mängd och innehåll av träningen åldersanpassas vilket kräver en stor kunskap av individen som gör
träningsplaneringen. Många beslut är upp till den aktiva att fatta om än de kan få hjälp från universitetstränaren. Att vara sin egen tränare kan ha både för och nackdelar.
Framgångsfaktor 7. Stark och enhetlig organisationskultur
Beskrivning: Organisationskulturen karaktäriseras av samstämmighet/samklang mellan artefakter, uttalade värderingar och grundläggande förutsättningar; kulturen erbjuder stabilitet för gruppen och understödjer ett lärande klimat (Henriksen 2010).
Föreningen är en gammal och anrik förening med en historia av stora idrottsliga framgångar. Henriksen (2010) och Larsen (2013) påtalar vikten av att vara medveten om miljöns förmåga att skapa talanger. Kulturen i föreningen är att man satsar på alla både ungdomar, juniorer, seniorer och tränare. Föreningens satsning på ungdomsnivån genomsyras av stora träningsgrupper och många tränare. När åkarna når junior och senioråldern så blir en bra tävlingsverksamhet en tydlig satsning från föreningen. Föreningen ställer upp med allt från vallateam till transport och boende. Dessa delar är något som alla deltagare i studien
