Varför finns uppländska krucifix i Norrland? : krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland
Jacobsson, Carina
Fornvännen 93:2, 125-34
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_125 Ingår i: samla.raa.se
Varför finns uppländska krucifix i Norrland?
Krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland
Av Carina Jacobsson
Jacobsson C. 1998. Varför finns uppländska krucifix i Norrland? - Krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland. (The Rood Crudfixes in Järvsö and Segersta
in the Province of Hälsingland.) Fornvännen 93. Stockholm.
The Churches of Järvsö and Segersta in the province of Hälsingland in Northern Sweden contain crudfixes from the second quarter of the 14th century. They are monumental and skilfully carved, and show stylistic features in common with some crudfixes in the province of Uppland. The Järvsö crucifix is very similar to that at Nysätra Church, Uppland, while the Segersta crucifix is akin to the altar or processional crudfixes in the Churches at Harg and Hilleshög in Uppland.
The aforesaid crncifixes in Uppland belong to a group of wooden sculptures re- lated to the Cathédral workshop at Uppsala. Most of these works are monumen- tal and skilfully carved, and show "cathédral characteristics". Several of these sculptures are found in churches with special links with the Cathédral: some of these churches periodically had canons, members of the Cathédral chapter, as parish priests. But apart from the fact that Hälsingland belonged to the Arch- diocese, was there any special connection between the Churches at Järvsö and Segersta and the Cathédral at Uppsala? Medieval documentary sources are sparse, but some records from the 1350's show that the parish priests at Järvsö and Segersta were in contact with the Uppsala Cathédral and its chapter. Therefore it is tempting to see the occurrence of these crudfixes as evidence of links be- tween the parish churches and the cathédral.
Carina Jacobsson, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, SE-106 91 Stockholm.
I Järvsö kyrkas sakristia förvaras torson av ett träffades endast krucifixets k r o p p , ty u n d e r triumfkrucifix (fig. 1). Figurens a r m a r och föt- m å n g a år förvarades krucifixets huvud i Upp- ter saknas, m e d a n huvudet, k r o p p e n och länd- landsmuseet i Uppsala, m e d a n k r o p p e n fanns klädet är tämligen välbevarade. Polykromin är kvar i Järvsö kyrka. A n l e d n i n g e n till att figu- helt bortnött, istället framträder den rena trä- rens huvud k o m m i t till Uppsala, var att det ytan. Krucifixet är skuret i furu, vilket är ovan- medtagits av arkitekt C. A. Ekholm när d e n n e ligt, ty oftast är medeltida träskulpturer snidade restaurerade Järvsö kyrka på 1880-talet I ett i ek eller något annat mjukare lövträ. Träslaget brev, som förvaras bland kyrkans handlingar i furu b r u k a r d ä r e m o t vara vanligt förekom- Antikvarisk-Topografiska Arkivet i Stockholm, m a n d e i korsen. Att det här använts till en k m - skriver Erik Salvén att krucifixets huvud genast dfixfigur vittnar sannolikt om att det rör sig bör fordras in till kyrkan. Så s m å n i n g o m , år om ett inhemskt, svenskt arbete. 1936, återbördades figurens huvud till kyrkan När Erik Salvén inventerade Järvsö kyrka år och sammanfogades med k r o p p e n (Järvsö kyr- 1919 för Riksantikvarieämbetets räkning på- kas handlingar, ATA).
Fomvännnen 93 (1998)
I en a n n a n kyrka i Hälsingland, i Segersta, finns ett väl bibehållet triumfkrticifix (fig. 3, 4).
Till och med en del av figurens polykromi har bevarats: h å r e t är m ö r k b r u n t , t ö r n e k r o n a n grön m e d röda taggar, h u d e n ljust rosa m e d små gisselsår från vilka röda blodstrimmor rin- ner och på u n d e r a r m a r n a sitter ett antal röda blodlevrar fastade. Ländklädet har ursprungli- gen varit blått.
Såväl krucifixet i Järvsö som det i Segersta åskådliggör den lidande Frälsaren, ty huvudena är nedsjunkna med knappt slutna ögon och lätt ö p p e n m u n (fig. 1, 3, 4). Ansiktena är genom- g å e n d e känsligt snidade m e d mjukt modelle- rade drag, det i Segersta är dock litet smalare m e d fint utmejslad näsa, fylliga korkskruvsfor- m a d e tinninglockar och lockigt skägg. Krop- p a r n a är utformade på ett anatomiskt överty- g a n d e sätt, bröstkorgarna är breda m e d mar- kerade revben och m a g p a r t i e r n a r u n d a d e . Järvsökrucifixets ländkläde är omfångsrikt, mitt fram formas tyget i mjukt r u n d a d e , påsiga veck och på sidorna samlas det i flikar av olika längd. Särskilt framträdande är veckfliken vid högra höften. Segerstakrucifixets kläde drape- ras på ett något m e r komplicerat och oregel- b u n d e t sätt. Tyget är nedvikt fram i ett stort lätt h ä n g a n d e veck, d ä r u n d e r draperas det i en rad svängda former och samlas i linjerika flikar på sidorna. På höger lår plattas en veckformation ut, tyget sitter nära h u d e n och fortsätter ned om k n ä e t Båda figurerna har u n d e r b e n e n pla- cerade ovanpå varandra och fötterna fastade m e d en spik (i Järvsö saknas fötterna). Den korsfäste i Segersta mäter 155 cm och tiguren i Järvsö ca 170, vilket i n n e b ä r att d e n i kom- plett skick torde ha varit ca 190 cm. Det rör sig således om m o n u m e n t a l a arbeten.
Krucifixen företer flera karakteristiska stil- drag, som tydligt vittnar o m tillkomsttiden, bland a n n a t det lidande ansiktet, som inramas av vågigt hår i en S-sväng över örat, kroppens utformning med lätt uppdragna knän och sam- manspikade fötter samt ländklädels drapering m e d n e d h ä n g a n d e veck fram och sidoflikar;
allt talar för en datering till 1300-talets andra fjärdedel. I det följande presenteras rön som stärker verkens datering.
Likartade krucifix
Man får främst inventera kyrkorna i Uppland för att finna skulpturer som är nära besläktade med dessa norrländska krucifix. I Nysätra kyrka i U p p l a n d finns ett arbete som är mycket likt d e t i Järvsö (fig. 2 ) . Märkligt n o g är Ny- sätrakrudfixet skadat ungefär på samma sätt som det i Järvsö, då såväl a r m a r som fötter sak- nas. Det intressanta är dock att Järvsö- och Ny- sätrafigurernas ansiktsdrag, s a m m a n d r a g n a ö g o n b r y n , skägg, frisyrer, k r o p p a r och länd- kläden nästan är identiskt utformade. Nysätra- bildens överkropp är dock »lagad» på två stäl- len m e d ifogade trästycken av furu, fastän fi- g u r e n i övrigt är gjord av ek. De ilappade bitarna tycks vara ursprungliga eftersom d e ex- akt överensstämmer m e d det omkringliggande skulpturala detaljarbetet.
Segerstakrucifixets närmaste släktingar är processionskrucifixen i H a r g och Hilleshög i Uppland (fig. 5, 6). Det är framförallt ansiktet frisyren m e d fylliga tinninglockar, det veckrika ländklädels draperingssystem och d e n b r e d a bröstkorgen som u p p r e p a s i m i n d r e format.
Även en sådan detalj som Segerstakrucifixets sidosår i form av en halvmåne m e d bågen u p p å t förekommer på processionskrucifixen i H a r g och Hilleshög.
Tidigare forskning
De norrländska krucifixen har inte nämnvärt behandlats av den tidigare forskningen. Henrik Cornell n ä m n e r Segerstakrudfixet, enligt ti- d e n s r å d a n d e attribiieringsprinciper, i sam- b a n d m e d d e n s.k. Dalbymästaren (Cornell
1918, s. 169 f ) . I S n a b b i n v e n t e r i n g e n i ATA från år 1919 för Erik Salvén båda krucifixen till Dalbymästarens krets. Det är Carl R. af Ugglas, som h a r k o n s t r u e r a t d e n n e anonyinmästare, som han m e n a r h a r snidat krucifixen i bl.a.
Dalby, Rasbo och från Frösthult i Uppland (af Ugglas 1909, s. 19-45). Aron Andersson o d i i viss mån även af Ugglas k o m m e r senare att be- trakta dessa krucifix j ä m t e några a n d r a monu- mentala helgonbilder som tillkomna i en verk- stad m e d anknytning till domkyrkobygget i Uppsala (af Ugglas 1951, s. 7 1 - 9 1 , Andersson 1958, s. 70 ff, 1966, s. 125 f f ) . Ytterligare verk, som tillhör g r u p p e n är krucifixen i Skuttunge,
Fornvännnen 93(199Si
Varför finns u p p l ä n d s k a krucifix i N o r r l a n d ? 1 2 7
Fig. 1. Triumfkrudfix i järvsö kyrka, Hälsingland.
Foto L e n n a r t Karlsson. — Holy Rood in Järvsö Church, Hälsingland.
Fig. 2. Triumfkrudfix i Nysätra kyrka, Uppland. Foto Lennart Karlsson. — Holy Rood in Nysätra Church, Uppland.
Fornvännnen 93(1998)
Fig. 3. Triumfkrudfix i Se- gersta kyrka, Hälsingland.
Foto Lennart Karlsson. — Holy Rood in Segersta Church, Hälsingland.
Vidbo, Orkesta, Lägga, Olofsbilderna i Roslags- bro, från Frötuna (SHM), S:t Erik i Gamla Upp- sala och en m a d o n n a från okänd kyrka i Upp- sala universitets m u s e u m (af Ugglas 1912, s.
282-306, 1918, s. 9 7 - 1 0 6 ) . Att s k u l p t u r e r n a förts till en verkstad, som troligtvis har varit knuten till domkyrkan, beror på att de företer nära stilistiska överensstämmelser m e d sten-
plastik i Uppsala domkyrka, nämligen S:t Olof från d o m e n s n o r d p o r t a l och sydportalens ar- kivolt- och linteautigurer från tiden omkring 1300. De stilistiska överensstämmelserna gäller framförallt utformningen av figurernas ansik- ten och vissa veckbildningar, som går utöver d e t som u t g ö r ett allmänt höggotiskt form- språk.
Fornvännnen 93 (1998)
Varför finns uppkindska krucifix i Norrland ? 129 Nya infallsvinklar och metoder
Förutom ovan n ä m n d a stilistiska överensstäm- melser föreligger ytterligare omständigheter, som skulle k u n n a tala för teorin att skulptur- verkstaden u n d e r en tid h a r varit k n u t e n till Uppsala domkyrka. Min utgångspunkt är där- för att u n d e r s ö k a i vilken utsträckning dessa träskulpturer förekommer i kyrkor med speciell anknytning till domkyrkan och om de påträf- fas i kyrkor vars kyrkoherdar har tillhört det högre prästerskapet g e n o m att vara prostar el- ler kaniker (ledamöter av domkapitlet i stiftssta- d e n ) . Det f ö r e k o m m e r att kaniker är kyrko- h e r d a r i Norrland, ty ärkestiftet omfattade un- d e r medeltiden ett mycket stort l a n d o m r å d e . Förutom Uppland ingick Gästrikland, Hälsing- land, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Jämtland, trots att sistnämnda landskap politiskt h ö r d e till Norge. Innan Äbo stift bildades, ingick även västra delen av Fin- land i ärkestiftet. Äland inlemmades i Äbo stift först u n d e r tidigt 1300-tal (Tunberg 1919, s. 7).
I n n a n diskussionen förs vidare är en kort g e n o m g å n g av domkyrkans tjänstemän nöd- vändig. En särskild g r u p p i domkapitlet ut- gjorde prelaterna: domprosten (prepositus), ärke- djäknen, dekanen, kantorn och skolasten, övriga m e d l e m m a r kallades kaniker. Prelaterna lik- som k a n i k e r n a h a d e till sin försörjning in- komsterna från sina prelaturer eller kanonikat, d.v.s. kapellstiftelser, bestående av ett altare i kyrkan och en fond, prehenda, som k u n d e vara uppbyggd av d o n e r a d e eller inköpta gods, rän- tor från stadsfastigheter och ibland patronats- rätten över en kyrka. Till p r e l a t e r n a var föl- j a n d e prelaturer knutna: preposituren, archidia- konatet, dekanatet, canlorian och scholaslrian.
Vidare fanns a n d r a präster i domkyrkan, pre- bendater, som var fast knutna till särskilda alta- ren i domkyrkan kapell. Liksom kaniken hade p r e b e n d a t e n anslaget på sin lön ett p r e b e n d e jämte ett hus i stiftstaden som prebendebostad.
I enlighet m e d p r e b e n d e s t i f t d s e n s bestäm- melser skulle innehavaren sjunga eller läsa ett visst antal mässor per vecka eller månad. O m en kanik föredrog att vistas i stiftsstaden i stäl- let för att tjänstgöra i sockenkyrkan, avlönade d e n n e en vikarie, som upprätthöll tjänsten i sockenkyrkan (se t.ex. Dahlbäck 1977, s. 32 ff).
Fig. 4. Detalj av triumfkrudfix i Segersta. Foto Len- nart Karlsson.— Holy Rood in Segersta Church, de- tail.
Vem som var kyrkoherde i en sockenkyrka är betydelsefullt eftersom d e n n e spelade en vik- tig roll vid införskaffandet av nya inventarier, t.ex. kultbilder till sockenkyrkan. Ett välkänt senmedeltida exempel på detta från Sverige ut- gör alarskåpet i Bälinge kyrka i U p p l a n d , ef- tersom det ursprungligen har innehållit upp- gifter om både beställare och tillverkare. Enligt Peringskiöld fanns på skåpets baksida en nu- mera försvunnen inskription, som berättade att verket var gjort år 1471 av J o h a n n e s Stenrat på u p p d r a g av Kort Rogge, ärkedjäkne vid Upp- sala domkyrka, till ärkediakonatets annexkyrka i Bälinge (Kempff 1994, s. 25, 129). Det (inns även fall belagda i u r k u n d e r från 1300-talet, som visar att tjänstemän vid domkyrkan var be- ställare av konstföremål. Sysslomannen (fabri- cans föreståndare, tjänst av ekonomisk karak- tär) vid Uppsala domkyrka, h e r r Lars skänker
Fornvännnen 93 (199.S,
exempelvis i sitt testamente från 1343 en ny Mariabild till Börje kyrka och ett stenfönster m e d glasmålningar till kyrkan i Kungs-Husby (DS V: 3691). Mariabilden finns inte längre kvar i Börje kyrka - det är dock möjligt att det är d e n m a d o n n a n , som åsyftas i 1829 års in- ventarium, som förvaras i ATA (Bonnier 1987, s. 107, 236). Vad glasmålningarna i Kungs- Husby beträffar, finns vissa skärvor bevarade från höggotisk tid (Nisbeth 1992, s. 16 f f ) . Man får dock beakta att träskulpturer liksom a n d r a inventarier är flyttbara ting, som ursprungligen kan ha tillhört någon a n n a n kyrka än den de nu befinner sig i; det finns dock ingen anled- ning att tro att förflyttningar förekommit i större utsträckning, endast enstaka fall är be- lagda. De gamla konstverken blev ofta kvar i h e l g e d o m e n trots att kyrkan byggdes om un- d e r senare tider.
Det finns ytterligare belysande fall från a n d r a stift. G e n o m att u p p m ä r k s a m m a vem som tjänstgjorde som kyrkoherde i Munktorp i Västmanland u n d e r tidigt 1300-tal, har j a g fun- nit en plausibel förklaring till förekomsten av en samtida Olofsbild från d e n n a kyrka. Skulp- t u r e n utgör en isolerad företeelse i Västerås stift eftersom den har sina närmaste stilistiska motsvarigheter i Östergötland och på Gotland (Jacobsson 1995, s. 73 ff, 231). Bevarat käll- material visar nämligen att år 1313 och 1318 finns en Peter Tyrgilsson belagd som kyrko- h e r d e i M u n k t o r p (DS III: 1936, 2645). D e n n e man var en son av Linköpingsstiftet, han här- stammade från Skänninge i Östergötland, men ban gjorde även kyrklig karriär i andra stift, var bl.a. kanik i Uppsala och påträffas som ärke- biskopens s ä n d e b u d i Avignon år 1327. Bro- d e r n j o h a n Tyrgilsson var kanik i Uppsala och ärkedjäkne i Linköping. Peter Tyrgilsson kom långt på den kyrkliga banan, han blev biskop i Linköping 1342 och ärkebiskop år 1351 (Schuck 1959, s. 71 f f ) . Visserligen finns inget dokument, som knyter samman kyrkoherde Pe- ter Tyrgilsson med n ä m n d a Olofsskulptur, men g e n o m hans förbindelser till Linköpingsstiftet stärks a n t a g a n d e t om skulpturens u r s p r u n g därifrån. Vidare råkar skulpturens stilistiska da- tering överensstämma med kyrkoherdens verk- samhet i Munktorp.
Förutom kyrkoherden är det är också möj- ligt att en förmögen frälseman i socknen kan ha beställt och bekostat kyrkans konstnärliga utsmyckning, varför j a g har tagit del av Olle Ferms och Sigurd Rahmqvists forskningar om s.k. s t o r m a n n a k y r k o r i U p p l a n d (Ferm &
Rahmqvist 1985, s. 70 f f ) .
Relationer mellan domkyrka och sockenkyrka Vilka o m s t ä n d i g h e t e r föreligger då som kan stärka a n t a g a n d e t att ovan n ä m n d a skulptur- verkstad, som tillverkat s k u l p t u r e r n a i Dalby, Rasbo, Skuttunge, Vidbo, Orkesta, Lägga, Roslagsbro m.fl., u n d e r en tid har varit knuten till Uppsala domkyrka? G e n o m att undersöka vilka relationer som förelåg mellan Uppsala domkyrka och de uppländska sockenkyrkorna m e d träskulpturer framkom följande (enl.
Dahlbäck 1977, s. 80 ff, DS V: 3835):
Dalby (triunifkriidfix): Preposituren ägde 1344 gods i Dalby socken och kaniktionde betalades från kyrkan till del första kanonikatet
Rasbo (triumfkrudfix): Rasbo kyrka var det sjunde kanonikatels annexkyrka, dess kyrkoherde var sålunda kanik och ledamot av domkapitlet Frösthult (triumfkrudfix): Ingen direktanknytning,
kyrkan betalade dock kaniktionde till dekanalcl, det tredje kanonikatet Vidare ligger Frösthult kvrka mycket nära Simtuna, som var det elfte ka- nonikatels annexkyrka.
Skiillunge (triuintkrudfix): Skuttunge kyrka var san- nolikt tillsammans med Helga Trefaldighetskyr- kan (Bondkyrkan) i Uppsala det själte kanonika- tet» annexkyrka. Kyrkoherden var kanik och med- lem av domkapitlet; i samband med Skuttunge finns en ständig vikarie belagd på 1340-talet (DS 11:1643, V:398S).
Vidbo (triumfkrudfix): Ferm & Rahmqvist (1985, s.
70 ff.) menar att Vidbo kyrka har varil cn s.k. stor- mannakyrka. I Nils Jonssons till Rickeby (åttud- dig stjärna) med hustru Christinas testamente frän den 2 februari år 1316 görs en donation till innehavaren av Vidbo pastorat (DS 111:2045) Vi- dare är kyrkoherden Ingevald flera gånger belagd i Vidbo vid tiden omkring 1350, vid elt tillfälle kallas han även vikarie (DS V: 4143, VL4374, 4563, 4890).
Logga (triumfkrudfix): Lägga kyrka värdet fjärde ka- nonikatels annexkyrka, varför dess kyrkoherde var kanik och medlem av domkapitlet Kungen hade patronatsrätt till kyrkan, d.v.s rätt att tillsätta kyrkoherde.
Roslagsbro (S:t Olof eller Erik): Ingen direktanknyt- ning, kaniktionde betalades dock från Roslagsbro kyrka till det nionde kanonikatet
Forn vännnen 93(1998)
Varför finns u p p l ä n d s k a krucifix i N o r r l a n d ? 131
Fig. 5. Processionskrndfix i Hargs kyrka, Uppland. Foto Carina Jacobsson. — Pro- cessional crucifix in H a r g C h u r c h , Uppland.
Frötuna (S:t Olof): Kyrkan har nägon gång efter 1344 och före 1540-talet tillsammans m e d Torstuna och Börje ersatt Vårfrukyrkan som prepositurens annexkyrka. Vidare betalade kyrkan kaniktionde till det n i o n d e kanonikatet. Flera kaniker finns belagda som kyrkoherdar i F r ö t u n a kyrka, vid flera tillfällen från 1350 till 1369 omtalas kaniken Nils i Frötuna (DS V: 4081, VI: 4747, 5103, VII:
5663, 6357, IX: 7780a, 7966).
Gamla UppsaUi (S:t Erik): Tidigare biskopssäte. Pre- posituren och flera kanonikat ägde 1344 gods i Gamla Uppsala. Ar 1335 finns en kyrkoherde J o - h a n n e s i Camla Uppsala belagd som p r e b e n d a t vid domkyrkan (DS IV: 3145).
Nysätra (triumfkrudfix): Mellan 1393 och 1403 in- n e h a r kaniken och sysslomannen vid Uppsala
domkyrka tjänsten som kyrkoherde i Nysätra. I regel är dock sysslomannatjänsten förenad m e d Börje som p r e b e n d e (Åmark 1939, s. 110 f f ) . I övrigt utgick kaniktionde till det första kanonika- tet från Nysätra. Vidare tycks kyrkan ha varit en s.k. stonnannakyrka. Högfrälsemannen Eskil An- dersson (lejonlilja) ägde en stor del av kyrkbyn i Nysätra, kanske hela. Är 1328 testamenterar han hela 5 mark till d e n n a sockenkyrka (Rahmqvist
& Ferm 1985, s. 74 ff, DS III: 2666).
Harg (processionskrucifx): En vikarie finns belagd i Harg år 1349 (Bonnier 1987, s. 252, DS VI: 4419).
D e t h a r s å l e d e s f ö r e l e g a t n ä r a f ö r b i n d e l s e r i n d i a n f l e r t a l e t av d e o v a n u p p r ä k n a d e s o c k e n -
Fornvännnen 93(1998)
kyrkorna och Uppsala domkyrka, vilket kan stödja a n t a g a n d e t o m träskulpturernas ur- sprung i en verkstad, som en tid har varit knu- ten till domkyrkobygget. Det gäller i synnerhet för Rasbo, Skuttunge och Lägga kyrkor, som samtliga var annexkyrkor till olika k a n o n i k a t Vidare finns kaniker eller vikarer belagda i ex- empelvis Frötuna, Vidbo och Harg.
Västeråkers kyrka
Ett a n n a t belysande fall utgör förhållandena kring Västeråkers kyrka i Uppland. Där finns två valvplattor m e d figurframställningar, den ena företer en manligt ansikte med skägg och vågigt hår och antydan till pannlock, den andra ett kvinnligt ansikte m e d dok. Det är möjligt att figurerna föreställer Jesus och Jungfru Ma- ria. Som stöd för detta, framförallt beträffande den manliga gestalten, kan anföras att figurens m o d d l e r i n g , ansiktsdrag, skägg och frisyr med pannlock står nära Rasbokrucitixets.
I Västeråkers kyrka är fru Ramborg Israels- dotter (And) begravd. Fru Ramborg var dotter till lagmannen Israel Andersson (And) till Vik.
H o n var först gift m e d Karl Gregersson (fol- kungaättens oäkta gren) och sedan m e d Arvid Gustavsson (Sparre), som dog i samband m e d Nyköpings gästabud 1317. H o n h a d e även re- lationer till domkyrkan i Uppsala, h e n n e s sys- terson var ärkebiskop Olov Björnsson och h e n n e s farbror d o m p r o s t Andreas And. San- nolikt har dessa relationer varit betydelsefulla för utformningen av kyrkan. Vad arkitekturen beträffar skall n ä m n a s att långhusets båda tra- véer är täckta av kryssvalv med profilerade strå- lar. Dessa går långt ned och vilar på konsoler av grå kalksten, vars förebild finns i Uppsala domkyrka ( N o r b e r g 1968 och S m e d b e r g 1980).
Fru Ramborgs grav är belägen i en nisch i korets norra vägg. Gravplattan av koppar är da- terad till år 1327 g e n o m en inskription. Det finns även inskrifter såväl nedanför som ovan- för h e n n e s gravnisch. Den övre omtalar att fru Ramborg år 1331 på egen bekostnad låtit ånyo uppbygga Äkerby kyrka av sten. Inskriften om- talar vidare att h o n d o n e r a t jord lill prästbor- det, kyrkan, klockaren i utbyte mot själamässor varje vecka samt att ärkebiskopen bekräftat
detta (Bonnier 1987, s. 206 f f ) . D e n n a in- skription är av betydelse för ovan n ä m n d a träskulpturer - ty g e n o m dateringen av kyrkan till tiden omkring 1330 får man även en san- nolik tillkomsttid (med en marginal på något d e c e n n i u m ) för valvplattorna i kyrkan och de stilistiskt besläktade krucifixen i Uppland (An- dersson 1966, s. 127). Därigenom stärks även de stilistiska dateringarna av krucifixen i Järvsö och Segersta i Hälsingland.
Domkyrkans förhålUinde (illJärvsö och Segersta kyrkor
Frågan är då om det existerade någon särskild förbindelse mellan Järvsö och Segersta kyrkor i Hälsingland och domkyrkan i Uppsala? Nå- got n ä r m a r e samband mellan Järvsö kyrka och Uppsala domkyrka kan inte utläsas av källma- terialet från tidigt 1300-tal. D ä r e m o t finner man intressanta uppgifter från 1350-talet I ett brev d a t e r a t d e n 18 juli 1359 i Uppsala (DS VII: 6099), omtalas n ä m l i g e n en m a n vid n a m n Ulf, som är p r e b e n d a t vid Uppsala domkyrka samtidigt som han i n n e h a r tjänsten som kyrkoherde i Järvsö. D o k u m e n t e t berät- tar att Lars Nilsson Unge, d o m p r o s t i Uppsala, J o h a n Karlsson, d o m p r o s t i Linköping och ka-
nik i Uppsala, föregående dag har ö p p n a t Erik d e n heliges skrin i närvaro av sakristanen Jo- han Hartlevsson och Gregers Valtersson, Ulf, k y r k o h e r d e i Järvsö, A n d e r s H e n n e k e s s o n , Ingevald Ragnvaldsson, J o h a n Nilsson från Korshamn och J a k o b Torstensson, samtliga pre- bendater vid Uppsala domkyrka. Det h a d e varit nödvändigt att ö p p n a skrinet eftersom d e t h a d e gått s ö n d e r på några ställen och m a n fruktade att det skulle falla isär då det på in- stundande Maria Magdalena dag (22/7) skulle bäras till Gamla Uppsala, såsom Peter Tyrgils- son, ärkebiskop i Uppsala, h a d e bestämt (Aili et al. 1990).
När det gäller Segersta är uppgifterna fåta- liga från tidigt 1300-tal. Först i en u r k u n d från
1360 omtalas en kyrkoherde Olof i Segersta på ett sätt, som vittnar om nära kontakter m e d en prelat i Uppsala. Dokumentet är ärkedjäknen Ringvid Nilssons testamente, daterat den 15 ok- tober 1360 (DS VII: 6357), i vilket h a n bl.a.
skänker p e n n i n g a r till Uppsala domkyrkas fab-
Fomvännnen 93 (1998)
Varför finns uppländska krucifix i Norrland? 133
Fig. 6. Processionskrudfix i Hilleshögs kyrka, Uppland.
Foto Lennart Karlsson. — Processional crucifix in Hil- leshög Church, Uppland.
rica. Vidare u p p r ä k n a s flera personer, som mottagare av diverse gåvor: Linköpings domkyrkas syssloman herr Ingevald erhåller en börs; Irsta kyrka i Västmanland en baldakin och kyrkoherden där 2 mark penningar; kyrkoher- den Nils i Frötuna i Uppland, som även var ka- nik vid domkyrkan, erhåller ett myggtält; pros- ten i J ä m t l a n d , h e r r Agnuind får några skriv- tavlor av elfenben, som inköpts i Paris;
kyrkoherden Olof i Ovansjö i Gästrikland till- delas en kniv m e d dfenbensskaft och herr Olof
i Segersta efterskänks de 20 écus (franska gubtmynt) som denne har varit skyhlig lestalor.
Det framgår således av dessa u r k u n d e r att k y r k o h e r d a r n a vid respektive församlingar i Hälsingland på olika sätt h a d e förbindelser med domkyrkan i Uppsala; Ulf i Järvsö var även p r e b e n d a t vid domkyrkan och Olof i Segersta uppräknas i ärkedjäknens testamente, kanske var de g o d a vänner. Eftersom det är franska guldmynt, som efterskänks Olof i Segersta, är det möjligt att d e n n e har studerat i Frankrike, Fornvännnen 93 (1998)
kanske vid universitetet i Paris, vilket var nöd- vändigt för en kyrklig karriär u n d e r 1200- och 1300-talen (Schuck 1900, s. 9 - 7 8 ) . Efter 1350 for man företrädesvis till B ö h m e n , för att stu- dera vid universitetet i Prag (Thörnqvist 1929, s. 235-298). Att ärkedjäknen Ringvid Nilsson har varit i Paris antyds av testamentets formu- lering om skrivtavlorna. Detta styrks av ett do- k u m e n t från 1355 (DS VI: 5131), i vilket ärke- biskopen och domkapitlet ger fullmakt åt är- kedjäknen Ringvid och magister Ingemar att försälja det hus i Paris som möjligen tillhör domkapitlet i Uppsala (Aili et al. 1990 s. 68 f f ) .
Det framgår inte av källmaterialet när ovan n ä m n d a h e r r a r tillträdde sina tjänster som kyr- koherdar i Hälsingland och man vet inte heller vilka som har varit deras företrädare. Däremot kan dylika förbindelser m e d domkyrkan ha va- rit av betydelse för anskaffandet av konstnärlig utsmyckning. Ann C a t h e r i n e B o n n i e r fram- håller i en artikel om kyrkobyggandet i Häl- singland, att det tycks ha funnits senmedeltida kapell på kyrkorna i Delsbo, Forsa, Ljusdal och Järvsö. Jämförelser m e d förhållandena i Upp-
land skulle k u n n a tala för att dessa kyrkor har haft kyrkoherdar som har tillhört det h ö g r e prästerskapet - kaniker och prostar. Många u p p l ä n d s k a kyrkor m e d kaniker som kyrko- h e r d a r har nämligen fått tillbyggda kapell:
Alunda, Bälinge, Rasbo, Simtuna, Vaksala och Trefaldighetskyrkan i Uppsala. När det gäller Forsa, är det belagt att där residerade prosten över Sundeds prosteri redan i början av 1300- talet och i Delsbo tycks en prost ha funnits 1490 (Bonnier 1994, s. 105-132). Som j a g ovan har visat har således även Järvsö kyrka haft en kyr- k o h e r d e som har tillhört ett särskilt skikt av prästerskapet g e n o m att vara p r e b e n d a t vid domkyrkan.
Förekomsten av dessa triumfkrucifix i Norr- land, som företer g e m e n s a m m a stildrag med flera uppländska verk, av vilka flertalet finns i kyrkor som på olika sätt har varit k n u t n a till domkyrkan, blir särskilt intressant när det även föreligger kopplingar mellan Uppsala domkyrka och Järvsö och Segersta kyrkor. Det skulle dock föra för långt att betrakta de ovan n ä m n d a k y r k o h e r d a r n a som verkens bestäl- lare, fastän tanken är lockande.
Referenser
Aili, H. et al. 1990. Röster från svenk medeltid. Stock- holm.
j\ndersson, A. 1958. Till frågan om Rasbo-krucifixets mästare, Konsthistorisk tidskrift 27 b. 3-4.
— 1966. Romanesque and Gothic Sculpture, Medieval Wooden Sculpture in Sweden 2, Stockholm.
Björklund, B. 197'4. Järvsö kyrka. Ljusdal.
— 1988. Kyrkan på ån berättar. Malung.
Bonnier, A. C. 1987. Kyrkorna berättar- Uppbinds kyr- kor 1250-1350, Upplands fornminnesförenings tid- skrift, 51, Uppsala.
— 1994, Medeltidskyrkornas vittnesbörd, Hälsing- lands bebyggelse före 1600, Bebyggelsehistorisk tid- skrift, 27.
Cornell, H. 1918. NorrUinds kyrkliga konst under medel- tiden, Uppsala.
Dahlbäck, C. 1977. UppsaUi domkyrkas godsinnehav med särskiUl hänsyn till perioden 1344-1527, Studier till det medeltida Sverige 2, Stockholm.
DS. Diplomatarium Suecanum. utg. avj. G. Liljegren, B. E. Hildebrand, S. Tunberg, E. Nygren m.fl., Stockholm 1829-.
Fenn, O. 8c Rahmqvist, S. 1985. Stormannakyrkor i Uppland. Studier i äUire historia tillägnade Herman Schuck 5/4 1985, Stockholm.
Hanzén, J. J:son 1938. Järvsö kyrka och dess föregång- are. En urhundsgranskning med anledning av 1838 års kyrkas hundraårsjuhikum. Ljusdal.
Jacobsson, C. 1995. Höggotisk träskulptur i garnUi Lin- köpings stift, Visby.
Kempff, M. 1994. Attribueringarnas mångfald. Johannes Stenrat och Hans Hesse. Den senmedeltida verkstadens produktion. Stockholm.
Nisbeth, Ä. 1992. Kungs-Husby i Trögd. Kungsgård, kyrka och socken. Studier till det medellida Sverige 6, Stockholm.
Norberg, R. 1968. Västeråkers kyrka. Upplands kyrkor 77, Uppsala.
Schuck, H. 1900. Svenska Pariserstudier under me- deltiden, Kyrkohistorisk Årsskrift.
Schuck, Herman 1959. Ecclesia Lincopensis - Studier om Linköpingskyrkan under medeltiden och Gustav Vasa, Stockholm.
Smedberg, G. 1980. Västeråkers kyrka, Upplands kyrkor 77 (senare uppl.), Strängnäs.
Thörnqvist, C. 1929. Svenska studenter i Prag under medeltiden, Kyrkohistorisk Årsskrift.
Tunberg, S. 1919. ÅUinds ställning i historisk tid, Stock- holm.
Ugglas, C. R. af 1909. »Dalbymästaren». Om några krucifix i uppländska kyrkor, Upplands fornmin- nesförenings tidskrift, 26.
— 1912. Bidrag lill kännedomen om den franska bildhuggarkolonin vid Uppsala domkyrka, Upp- lands fornminnesftvrenings tidskrift, 28.
— 1918. Nyupptäckta arbeten av Etienne de Bonneuil, Uppbinds fornminnesförenings tidskrift, 33.
— 1951. Etienne de Bonneuil och Dalby-mästaren, Efterlämnade konsthistoriska studier, Stockholm.
Ämark, M.1939. Uppsala domkyrkas medeltida syss- loman, Kyrkohistorisk Årsskrift.
Fornvännnen 93 (1998)
