En komparativ retorisk analys av Stefan Löfvens två tal till nationen under 2020

Håll i och håll ut

En komparativ retorisk analys av Stefan Löfvens två tal till nationen under 2020

Hold on and stay strong

A comparative rhetorical analysis of Stefan Löfven's two speeches to the nation in 2020

Emilia Finné, Jenny Kästel & Hanna Liljegren

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Medie- och kommunikationsvetenskap / Kommunikation & PR Grundnivå 7,5 hp

Sol Agin

Emilia Ljungberg 2020-03-21

Sammanfattning

Den världsomfattande coronapandemin har påverkat mänskligheten på många plan och Sverige har tvingats möta en kris som krävt stora uppoffringar, både individuellt och kollektivt. I mars 2020 höll därför statsminister Stefan Löfven sitt första tal till nationen. I november samma år höll han det andra. Två tal till nationen under samma år och som bemöter samma kris är en historisk händelse som vi valt att analysera. Som kommunikationsstudenter ansåg vi det intressant att analysera retoriken och den retoriska situationen kring talen samt kriskommunikationen i relation till pandemin. Med tanke på coronapandemins aktualitet och den ovanliga talsituation som ett tal till nationen är, finns det ett allmänintresse för denna typ av studie och studien kommer behålla sitt värde för många år framöver.

Studien har vi gjort med hjälp av en kvalitativ textanalys med fokus på retorisk och semiotisk analys och med hjälp av teorier rörande kriskommunikation och diskursanalys.

Frågor vi ställt rör vilka skillnader som finns vad gäller retorik och semiotik mellan de båda talen, om det finns särskilda avsnitt i talen som har särskilda syften och i sådana fall vad dessa är, samt om det finns skillnader i Löfvens tonalitet och framställning. Utifrån dessa frågor kunde vi göra en retorisk analys och en semiotisk analys som i sin tur lade grunden för en analys kring kriskommunikationen och diskursen i samhället i mars respektive november 2020.

Vi kom fram till att de retoriska och semiotiska skillnaderna mellan talen är få, men att det finns en viss skillnad i tonalitet och framställning vilket är ett resultat av den förändrade diskursen kring pandemin.

Nyckelord: Retorisk analys, Stefan Löfven, Covid-19, tal till nationen, kriskommunikation

Abstract

The corona virus has affected the world globally on many levels and together with the rest of the world, Sweden has been forced into a crisis, which affected the citizens both individually and nationally. In Mars 2020, Swedish head of State Stefan Löfven spoke to the nation addressing the pandemic for the first time. In November the same year, he did it a second time. As this is a historical event we decided to analyze these two speeches regarding the corona virus. Since we are communication students we find it interesting to analyze the rhetoric as well as the semiotic situation regarding the speeches and the pandemic. Considering the timeliness of the corona pandemic and the unusual speech situation that a speech to the nation is, there is a public interest in this type of study and it will retain its value for many years to come.

We made this study by using a qualitative text analysis, focusing on rhetoric and semiotic analysis together with theories concerning crisis communication and discourse analysis.

Questions we have asked are if there are any rhetoric and semiotic differences between the two speeches, if there are several parts of the speeches with a specific purpose and in that case which they are and also if there are any differences regarding voice and formality. From these questions, we did a rhetorical as well as a semiotic analysis, which formed the base for further analysis regarding crisis communication and the discourses about the pandemic in March and November 2020.

From this study we can see that the rhetorical and semiotic differences between the speeches are few, but that there are some differences in voice and formality which are a result of the varying discourse in Sweden regarding the pandemic between March and November.

Keyword

Rhetoric analysis, Stefan Lofven, Covid-19, speech to the nation, crisis communication

Förord

Coronapandemin har påverkat oss alla på sätt vi inte kunnat förutse. För oss som studenter har det inneburit att vardagen vänts upp och ner och att ett så stort område som Karlstad universitets campus, nu ryms på en skärm. I skrivande stund finns det ingenting som vi är så trötta på som denna pandemi och ändå valde vi att skriva vår B-uppsats om just coronapandemin. Vi har onekligen hållit i och hållit ut och vi kunde inte ha gjort det utan stöd och hejarop från Sol Agin - tack för all hjälp!

Karlstad 19 mars 2021

Emilia Finné, Jenny Kästel & Hanna Liljegren

Deklaration över arbetsfördelningen

Arbetsfördelning under vår b-uppsats Håll i håll ut - En komparativ retorisk analys av Stefan Löfvens två tal till nationen under 2020har varit jämt fördelad mellan de tre författarna, Emilia Finné, Jenny Kästel & Hanna Liljegren.

Innehållsförteckning

1. Inledning ________________________________________________________________8 1.1 Bakgrund _____________________________________________________________8 1.1.1 Coronapandemin i korthet _____________________________________________8 1.1.2 Stefan Löfven ______________________________________________________9 1.1.3 Tal till nationen _____________________________________________________9 1.2 Problemområde _______________________________________________________10 1.2.1 Syfte ____________________________________________________________10 1.2.2 Frågeställning _____________________________________________________11 1.3 Avgränsningar ________________________________________________________11 2.Teori och tidigare forskning _________________________________________________12 2.1 Diskurs ______________________________________________________________12 2.1.1 Kritisk diskursanalys ________________________________________________13 2.2 Retorik ______________________________________________________________13 2.2.1 Partesläran ________________________________________________________14 2.2.2 Retorikens talsituationer och dess genrer ________________________________14 2.2.3 Den retoriska situationen och omgivningens roll __________________________14 2.3 Kriskommunikation ____________________________________________________15 2.3.1 Krisretorik ________________________________________________________15 2.4 Semiotik _____________________________________________________________16 2.4.1 Konnotation och Denotation __________________________________________16 2.5 Applicering av teoretiskt ramverk _________________________________________17 2.6 Tidigare forskning _____________________________________________________17 2.6.1 Komparativ retorisk analys ___________________________________________17 2.6.2 Retorik och kommunikation __________________________________________18 2.6.3 Retorik och kontext _________________________________________________18 3. Metod och material _______________________________________________________20 3.1 Metod _______________________________________________________________20 3.2 Material _____________________________________________________________23 3.2.1 Metodreflektion ____________________________________________________23 3.2.2 Validitet och reliabilitet _____________________________________________24 3.3 Etiska aspekter ________________________________________________________24 4. Resultat och analys _______________________________________________________25 4.1 Semiotik _____________________________________________________________25 4.2 Retorik och stilfigurer __________________________________________________26 4.3 Kriskommunikation och krisretorik ________________________________________27

4.4 Diskurs och den retoriska situationen ______________________________________28 5. Diskussion ______________________________________________________________30 5.1 Stilfigurer och tecken på makt ____________________________________________30 5.2 Information, empati och ansvar ___________________________________________31 5.3 Diskursanalys i två perspektiv ____________________________________________32 5.4 Kriskommunikation och tillgänglighet _____________________________________32 6. Slutsatser och framtida forskning ____________________________________________34 6.1 Framtida forskning _____________________________________________________35 6.2 Implikationer för samhället och yrkesliv ____________________________________35 Referenslista _______________________________________________________________37

Figur och tabellförteckning

Figur 1 - Urklipp från analys av retoriska grepp från talet till nationen 22 mars 2020 _________21 Figur 2 - Urklipp från analys av stilfigurer från talet till nationen 22 november 2020 _________21 Tabell 1 - Stilfigurer vi använt oss av i analysen av Stefan Löfvens tal till nationen ... 22 Tabell 2 - Urklipp från semiotisk analys av talet till nationen den 22 mars 2020 ... 22

1. Inledning

Vår studie belyser skillnaderna mellan Stefan Löfvens två tal till nationen under 2020. I det här kapitlet går vi igenom bakgrunden till talen och vilka problemområden som ligger till grund för studien. Därefter finns studiens syfte och frågeställningar. Vi tar också upp vilka avgränsningar vi ansett nödvändiga att göra för att hålla vår studie relevant för vårt syfte och våra frågeställningar.

1.1 Bakgrund

Bakgrunden till denna studie grundar sig i anledningen till att Sveriges statsminister Stefan Löfven, höll två tal till nationen under 2020. Avsnittet inleds med en kortfattad genomgång av coronapandemins spridning över världen och vad den inneburit för Sverige. Därefter presenteras Stefan Löfven som person, ledare och talare och därefter tar vi i korthet upp vad ett tal till nationen är och vad som ofta är de bakomliggande orsakerna till ett sådant tal.

1.1.1 Coronapandemin i korthet

SARS-CoV-2, som fick det allmänna namnet coronaviruset, upptäcktes först i den kinesiska staden Wuhan i december 2019 och rapporterades in till Världshälsoorganisationen [WHO], som en ovanlig variant av lunginflammation. Redan den 30 januari 2020, bara drygt en månad efter det första kända fallet av coronaviruset, gick WHO ut med att smittspridningen bör hanteras som en global kris då det spridits till många av världens länder på bara några veckor (Al Jazeera, 2020). 31 januari bekräftade den svenska Folkhälsomyndigheten [FHM] det första fallet av en smittad person i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2020). I mars ansågs smittspridningen i Sverige vara mycket hög och samtidigt som WHO deklarerade att tillståndet i världen nu räknades som en pandemi, införde FHM åtgärder för att minska smittspridningen. Exempelvis infördes en begränsning på 50 personer vid sammankomster samt en uppmaning till gymnasium och högre lärosäten att gå över till distansundervisning. Med anledning av detta höll Statsminister Stefan Löfven sitt första tal till nationen den 22 mars (Folkhälsomyndigheten, u.å.a).

Under sommaren 2020 mattades smittspridningen av och många länder, inklusive Sverige, lättade på restriktioner med bland annat mindre stränga besöksförbud på ålderdomshem och fler öppna allmänna lokaler. Under hösten började man dock varna för en ny mutation av viruset från Storbritannien samt att en andra våg av smittspridning var på väg. Denna andra våg ansågs bli värre än den första och i november infördes lokala restriktioner specifika för varje län. Den 22 november höll statsminister Stefan Löfven sitt andra tal till nationen (Folkhälsomyndigheten, u.å.b). I

december bekräftade FHM att den brittiska virusvarianten hittats i Sverige och de varnade för en tredje våg samtidigt som vaccinationerna började delas ut i landet (Folkhälsomyndigheten, u.å.c).

Sverige fick mycket kritik för hanteringen av smittspridningen av andra världsledare och auktoriteter då vi till skillnad från många andra länder inte stängde ner verksamheter eller införde utegångsförbud, utan istället litade på att varje medborgare tog sitt eget ansvar för att minska spridningen (Savage, 2020). Samtidigt sjönk medborgarnas förtroende för myndigheter och det uppstod livliga diskussioner om vad som var sant och falskt. Restriktionernas värde och syfte ifrågasattes frekvent och det spreds en osäkerhet kring hur man borde agera som enskild medborgare (Sandén, 2021).

1.1.2 Stefan Löfven

Stefan Löfven är sedan 2014 Sveriges statsminister. Han började sitt politiska engagemang för Socialdemokraterna redan vid 14 års ålder genom att bilda en lokal SSU-klubb i hans hemstad Sollefteå (Åsard, 2018). Med en karriärstart som svetsare blev han tidigt fackligt involverad och har bland annat varit förbundsordförande för fackföreningen IF Metall, innan han valdes in som partiordförande för Socialdemokraterna 2012. Löfven har alltid haft som mål att bekämpa orättvisor och arbetar målmedvetet med allas lika värde, oavsett var de dyker upp (Regeringen, 2019; Socialdemokraterna, u.å). Som talare är han känd för sitt språk, som ofta ligger nära det talspråkliga, och ibland även sin fåordighet, som ofta förknippas med hans uppväxt i Norrland.

Han använder gärna inte humor i sina tal och nämner ytterst sällan sina motståndare eller andra politiska partier, men är en av de svenska partiledare som ofta berättar om sina tidigare erfarenheter, sin familj och sin bakgrund. I Löfvens fall används detta ofta för att förstärka tron på den socialdemokratiska ideologin då han dels är uppväxt i en fosterfamilj, dels kommer från arbetarbakgrund (Åsard, 2018).

1.1.3 Tal till nationen

I en krissituation är det viktigt att en politisk ledare bidrar till att skapa en vi-känsla och sprida lugn, vilket är en del inom retoriken som handlar om att återupprätta gemensamma värderingar i en tid av osäkerhet och att visa på det som är önskvärt i samhället (Mral & Vigsø, 2013). Stefan Löfven hade som statsminister positionen som folkvald politisk ledare för landet Sverige. Det var därför hans uppgift att försöka upprätthålla dessa gemensamma värderingar under coronapandemin, vilket gjordes två gånger under 2020 genom det (i svensk kontext) ovanliga medlet Tal till nationen.

Utöver Stefan Löfvens tal till nationen har det tidigare bara hållits två tal - ett av Göran Persson 2003, efter mordet på utrikesminister Anna Lindh och ett av Carl Bildt 1992, när

Lasermannen härjade i Stockholm och Uppsala (Hedenvind, 2020). Ett tal till nationen är alltså ett sällan förekommande tal som hålls av en statsminister till alla invånare i Sverige vid en samhällskris.

Den globalt påfrestande situation som coronapandemin försatt världen i har gjort att Stefan Löfven blev historisk genom att vara den första statsminister att hålla två tal till nationen under ett och samma år och med anledning av samma kris.

1.2 Problemområde

Coronapandemin har direkt drabbat det svenska samhället och var en unik händelse som kännetecknades av stor osäkerhet. Pandemin var följaktligen en samhällskris och det var regeringen tillsammans med myndigheterna som ansvarade för kriskommunikationen med medborgarna. Som Sveriges statsminister och ledare för regeringen fick Stefan Löfven det huvudsakliga ansvaret för kriskommunikationen och därmed uppdraget att tala till nationen (Krisinformation, 2021;

Regeringskansliet, u.å.; Vigsø, 2016). Som kommunikationsstudenter var vi engagerade i kriskommunikationen och hanteringen av information som spreds i relation till coronapandemins utveckling i Sverige. Det var, och är fortfarande när vi skriver den här studien, ett aktuellt ämne som står i nära relation till det vi studerar och det vi med stor sannolikhet kommer arbeta med i framtiden. Därför ansåg vi det relevant och intressant att titta på vår regerings kriskommunikation och dess utveckling genom en ovanlig och allvarlig talsituation. Att hålla två tal till nationen under ett och samma år var en historisk händelse och därför ansåg vi också att det fanns ett allmänintresse för denna typ av studie. Coronapandemin var också dominerande i nyhetsrapporteringarna, både globalt och nationellt, under 2020, vilket ytterligare understryker aktualiteten av både Stefan Löfvens tal till nationen och vår studie av dessa (Heidl & Ewald, 2020).

1.2.1 Syfte

I och med coronapandemin försattes Sverige, tillsammans med resten av världen, i en extraordinär situation. I den kris som detta förde med sig behövde någon kliva fram och sprida lugn bland människor och samtidigt försöka skapa en vi-känsla. I Sverige föll det ansvaret på landets ledare - statsminister Stefan Löfven. Ett tal till nationen är ett ovanligt medel att ta till och han gjorde detta inte bara en gång, utan två gånger under samma år. Vårt syfte med studien är att ta reda på vilken retorisk progression som finns mellan de två talen till nationen som Löfven höll den 22 mars respektive den 22 november 2020.

1.2.2 Frågeställning

1. Vilka retoriska grepp använder sig Löfven av och med vilket syfte?

2. Vilka semiotiska tolkningar kan vi göra från filminspelningen av talen?

3. Vilka avsnitt i talet anspelar på, eller syftar till att påverka, medborgarnas beteenden, tankar eller känslor?

4. Vilka skillnader i retorik, tonalitet eller framställning mellan de olika talen kan vi se och vad beror det på?

1.3 Avgränsningar

Retorisk analys är ett brett ämne och vi vill börja med att påpeka att vi inte ämnar analysera Stefan Löfven som talare, utan fokuserar på talet i sig tillsammans med den retoriska situationen i sin helhet. Eftersom vi valt att göra en kvalitativ textanalys av de båda talen kan vi heller inte dra några slutsatser kring hur talet mottagits av Sveriges medborgare eller effekterna av talet i samhället.

Vi har valt att analysera talen utifrån fyra perspektiv - retorik, semiotik, kriskommunikation och diskurs med fokus på de retoriska verktyg och grepp vi identifierat i talen.

Med det som grund gjordes sedan en avgränsning mot övrig teori som berör retorik, men som inte krävts för att utföra vår studie på ett bra sätt. Därför har vi valt att fokusera vår retoriska analys på éthos, páthos och lógos samt utvalda stilfigurer. I och med att talen sändes på TV samt att det finns filminspelningar av talen att se i efterhand, valde vi att inkludera en semiotisk analys eftersom stor del av kommunikationen sker via visuell kommunikation.

Eftersom talen hölls med anledning av en nationell och global krissituation valde vi att inkludera teorier kring kriskommunikation och då specifikt krisretorik för att på ett mer tillförlitligt sätt kunna tolka talen i dess rätta kontext. Med samma anledning anser vi det intressant att ta hänsyn till de diskurser som råder i samhället vid de olika tidpunkterna för talen. Detta för att få en enhetlig bild av talens syfte samt en större förståelse för skillnaderna i talen. Däremot har vi inte valt att specificera olika former av diskurser då vi anser att diskursteori snarare är ett verktyg för att kunna förstå den retoriska situationen i sin helhet och inte studiens huvudsakliga fokus.

2.Teori och tidigare forskning

I detta kapitel tar vi upp de teorier vi lutar oss mot under studiens gång. Vi börjar med att definiera diskurs och två perspektiv på diskursteori samt kritisk diskursanalys som analytiskt verktyg.

Därefter går vi igenom de retoriska teorier som behövs för att genomföra vår studie. Utifrån detta anser vi det relevant att ta upp kriskommunikation och krisretorik eftersom pandemin som ligger till grund för talen till nationen var en nationell, såväl som global, kris. Som avslutning på teoriavsnittet tar vi upp semiotik som ett komplement till vår retoriska analys då mycket av kommunikationen i talen är icke-verbal.

Under avsnittet Tidigare forskning går vi igenom forskning som vi inspirerats av och som är relevant för vår studie.

2.1 Diskurs

En text påverkar det omgivande samhället, men på samma sätt påverkar det omgivande samhället texten. När en text analyseras räcker det inte med att se till vad som finns i själva texten; det är också fördelaktigt att se till hur texten förhåller sig till rådande normer och omgivande samhällsstrukturer. Med andra ord står en text alltid i relation till olika situationer, institutioner och strukturer och är därmed en del av samhällsdiskursen (Ekström & Larsson, 2010).

Med diskurs menas den helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp som används för att beskriva något. Med andra ord är diskurs ett begrepp som beskriver hur vi pratar om specifika ämnen (Nationalencyklopedin, u.å.). Den här definitionen har ett socialt och lingvistiskt perspektiv, där diskursen tar sig uttryck genom samtal mellan människor och via det språk vi använder. Denna förklaring belyser också att diskurser skiljer sig åt beroende på institution, då man använder olika språk beroende på kontext, samhällstillhörighet och identitet. Detta ger utrymme för att använda diskursanalys som verktyg vid studier av exempelvis makt. Det är dock viktigt att påpeka att diskursen förändras beroende på perspektiv - ur ett samhällsperspektiv är en diskurs summan av all interaktion inom ett samhälle inklusive mer osynliga idéer, värderingar och normer (Ekström & Larsson, 2010).

Ett annat perspektiv på diskursanalys grundar sig i att ett samhälles institutioner sitter på en viss typ av kunskap och expertis som definierar vad vi gör och hur vi gör det grundat i regler, rutiner och konventioner. Även här anses diskursen vara det som sägs, skrivs och görs inom en institution och de relationer som finns runt omkring den, men skillnaden är att diskursen grundas i ett språkanvändande med hög intellektuell nivå och kunskap inom sitt område. Med den här synen på begreppet diskurs kan språket användas som verktyg för att göra skillnad på olika samhällsgrupper (Ekström & Larsson, 2010).

Det är dock viktigt att påpeka att diskursen kontinuerligt påverkar de processer där den själv ingår. Det vill säga - om vi definierar en diskurs som det sätt på vilket vi pratar om och förhåller oss till en given sak, kommer även den rådande diskursen påverka det sätt vi pratar om denna sak (Bergström & Boréus, 2000).

2.1.1 Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys syftar till att belysa samhällsstrukturer och deras påverkan på oss som invånare samt medvetandegöra olika sociokulturella processer, sanningar och värderingar som vi tar för givet. Kritisk diskursanalys av texter kan göras både på makro- och mikronivå. Makronivån berör en texts teman och schematiska strukturer i relation till kontexten och omgivningen, medan mikronivån handlar mer om att studera hur diskursen ges uttryck genom ordval och koherens (Ekström & Larsson, 2010).

2.2 Retorik

Ord och makt har ett historiskt samband. Det var redan under antikens Grekland som kunskap och intresset för talekonsten började spridas, vilket kom att benämnas som retorik. Ordet retorik är ett grekiskt verb och betyder tala och kan översättas med läran om talet (Hellspong, 2011).

Talekonstens ursprungliga syfte är att avsiktligt påverka publiken i önskad riktning. Idag har retoriken fler syften än enbart övertalning. En god talare har förmågan att övertyga om sin saklighet och kunnighet, men också förmågan att skapa tillit till sig själv genom en god relation till sin publik.

Dessa egenskaper ser vi till exempel hos den som har som mål att undervisa, informera eller roa.

Oavsett i vilket syfte talet framförs finns det inom retoriken talarorienterade egenskaper att applicera som utgår från tre verktyg för övertalning: éthos, páthos och lógos (Hellspong, 2011).

För att övertyga behövs lógos - ord som bekräftar talarens resonemang som sant. Det kan handla om faktaargument eller förnuft. Páthos är de känslor som talet väcker hos publiken och speglas ofta av de känslor som talaren själv visar. Engagemang och inlevelse är två faktorer som kan bidra till ett starkt sådant. Utöver själva innehållet i framträdandet är talarens karaktär och personlighet av stor betydelse - det vill säga talarens éthos. Det påverkar hur mottagarna uppfattar det som sägs. Man vill framstå som en person som håller de löften som uttrycks i talet; någon som lyssnarna kan lita på. Med hjälp av éthos, páthos och lógos kan talaren själv forma sin person med retoriska medel, gester, röstläge och ord. Den retoriska effekten behöver inte vara sann, bara trovärdig (Hellspong, 2011).

För att smycka ett tal kan man använda sig av olika stilfigurer. De ska vara väl anpassade till talets syfte, stärka dess innehåll och på så sätt skapa konkretion. Stilfigurer verkar genom att måla

upp bilden av talarens tankar med hjälp av ord, vilket resulterar i att lyssnaren enklare tar till sig budskapen och blir mer medveten om dessa (Hellspong, 2011).

2.2.1 Partesläran

Rhetórices pártes - partesläran, är fem delar inom den klassiska retoriken som beskriver processen och de olika steg som ett tal disponeras utifrån. Dessa delar är intelléctio, invéntio, disposítio, elocútio, memória samt pronuntiátio och áctio (Hellspong, 2011). Begreppen används som ett pedagogiskt verktyg vid skapandet av ett tal och är goda utgångspunkter vid en retorisk analys. Intelléctio innebär att förstå uppgiften; invéntio handlar om att samla in material och argument som anknyter till syftet;

disposítio handlar om att disponera innehållet; elocútio handlar om att smycka språket i talet och välja rätt ord och uttryck; memória är när du lär dig talet och pronuntiátio och áctio är framförandet av talet.

Effekten av talarens pronuntiátio beror på vad och hur det sägs. I pronuntiátio är talarens röstbehandling viktig. För att informationen ska nå publiken ska talaren tala tydligt, för att påverka publiken behöver talaren förmedla ett engagemang och för att skapa intresse och väcka kontakt behöver talaren vara målande och personlig (Hellspong, 2011).

2.2.2 Retorikens talsituationer och dess genrer

Retoriken tar upp tre grundläggande talsituationer med tillhörande genre: rådstal, rättstal och festtal.

Ett rådstal, eller ett politiskt tal, spelar en viktig roll i sammanhang där beslut ska fattas. Det är ett tal som antingen verkar för, eller avråder från, en fråga. Ett rättstal finner vi inför en domstol, men är också vanligt förekommande i den offentliga debatten. Det handlar alltså om ett anklagelsetal eller ett försvarstal. Den tredje genren, festtal, kan liknas vid ett uppvisningstal eftersom det främsta syftet med ett sådant tal är att framhäva sin retoriska förmåga. Festtal, eller ceremoniella tal, är något som känns igen vid att “hålla tal” och sker ofta i samband med bröllop, begravning eller att resa sig upp för att tacka för maten. Att ge lovord och hyllningar till makthavare, festvärden eller annan nämnvärd person är den vanligaste formen av ett festtal, men kan också te sig som propaganda, baktal eller reklam (Hellspong, 2011).

2.2.3 Den retoriska situationen och omgivningens roll

En retorisk situation skapas när en företeelse kräver en kommunikativ lösning, det kan röra sig om en fråga, en svårighet, en ofullständighet eller en omständighet (Mral & Vigsø, 2013). I en retorisk situation finns det normer och regler för vad man kan säga och inte och talaren behöver anpassa sig efter bland annat publikens trosföreställningar, intressen och behov. En förutsättning för den retoriska situationen är att det finns en mottagare som går att påverka, dessutom finns det krav på

själva situationen och publikens förutsättningar. Som talare ska man genomföra talet i kairos - ett begrepp som beskriver det rätta ögonblicket, vilket innebär att välja rätt tid och rätt plats och anpassa talet efter det (Hellspong, 2011; Mral & Vigsø, 2013).

Som talare bör man också anpassa det man säger och hur man säger det till publikens doxa.

Doxa betyder lära på grekiska och syftar till allmänhetens uppfattningar - med andra ord de antaganden, fördomar och åsikter som är historiskt och kulturellt bundna och som delas av alla i publiken. Vår doxa är summan av våra föreställningar av omgivningen och den skiljer sig åt mellan olika kulturer och samhällsklasser. Ett tal anpassas efter den situation där det ska framföras, vilket inom retorik kallas för stil. Stilen är det sätt att anpassa en framställning till dess sammanhang och stilen styr valet av enskilda uttryck så att de stämmer överens med varandra. Ordval, ämne, röst och minspel anpassas efter den stil man valt, vilket innebär att olika uttryck används vid olika typer av talsituationer (Hellspong, 2011).

2.3 Kriskommunikation

En kris kännetecknas av osäkerhet och kan beskrivas som en eller flera oväntade och unika händelser som kräver ett omedelbart och unikt arbete. En samhällskris definieras av att viktiga samhällsfunktioner sätts ur spel, oskyldiga människor drabbas och materiella skador sker. En samhällskris drabbar direkt invånarna i ett samhälle och därför har de berörda myndigheterna ansvaret att informera invånarna om vad det är som händer. Allmänheten förväntar sig att kriskommunikation ska ske snabbt, kontinuerligt och vara tillförlitlig. God krishantering kännetecknas av öppenhet och ärlighet genom att offentliggöra all information och tydliggöra vilka områden det ännu saknas uppgifter om. Dessutom bör aktörerna förmedla ett och samma budskap, kommunicera med samtliga intressenter och anpassa kommunikationen så att alla målgrupper nås (Vigsø, 2016).

Effektiv krisledning och kriskommunikation är essentiellt för att hantera en kris. En ledare ska bland annat vara synlig under krisen, skapa samförstånd med intressenter och anpassa sin ledarstil till rådande förhållanden. Kriskommunikationen ska ge praktisk information och råd till allmänheten för hur de ska agera samt inge förtroende för den egna kapaciteten till att hantera krisen (Ulmer 2011, refererad till i Vigsø, 2016; Vigsø, 2016).

2.3.1 Krisretorik

I en nutida uppfattning är retorik alla slags budskap som används för att övertyga och påverka och är därmed en del av all slags kommunikation. Retoriken har en viktig funktion inom kriskommunikationen och är en användbar metod vid analys av kriskommunikation. I

kriskommunikation är retorik en systematiserad kommunikationsteori för att hitta medel och utforma kunskap för att hantera situationens behov. En kris är en retorisk situation där de kommunikativa strategierna ska medverka till att skapa trygghet och tillit samt att övertyga de berörda eller hela befolkningen till att ha förtroende för aktörer på ledningsnivå och de åtgärder de utför. De kommunikativa strategierna ska skapa samverkan och samordning, vilket sker genom att information och åtgärder tolkas och förklaras genom argument och med hjälp av bilder och symboliska handlingar (Mral & Vigsø, 2013).

Lyckad kriskommunikation kan sammanfattas i begreppen gemensamma värden och öppenhet och en krisledning som är trygg, väl insatt och empatisk. En kris som drabbar många behöver med andra ord en samlande retorik, som handlar om att återupprätta gemensamma värderingar och gemenskap i samhället. Det är även viktigt att ha i åtanke att den kulturella och kommunikativa situationen och historien påverkar medborgarnas mottagande av ledningens handlande (Mral &

Vigsø, 2013).

2.4 Semiotik

När en text analyseras retoriskt tittar man främst på de språkliga delarna. Det är dock viktigt att förstå att nästan alla texter idag är multimodala, vilket betyder att de har inslag av många olika typer av uttryck så som exempelvis färg, form, ljud och takt. För att kunna analysera en text i sin helhet för att till fullo förstå hur betydelsen av texten skapas, använder vi oss av semiotik. Semiotik är läran om tecken och kan användas för att tolka kontexten av det språkliga samt hur de språkliga delarna av en text samspelar med sin omgivning och sitt sammanhang för att uppnå sitt retoriska syfte (Ekström & Larsson, 2010).

Ett tecken är något som hänvisar eller representerar något annat och dess betydelse kan variera beroende på sammanhang (Gripsrud, 2011). För att ett tecken ska kunna tolkas behövs en kod, vilket kan jämställas med de regler eller normer som är guidande för olika typer av handlingar och är knutna till kulturella och sociala regler (Hansson m.fl., 2006).

2.4.1 Konnotation och Denotation

Vid studier av tecken kan man granska tecknet utifrån två betydelsenivåer - den denotativa nivån och den konnotativa nivån. Denotation är den direkta betydelsen, alltså det vi ser, medan konnotation är den indirekta betydelsen, alltså de kollektiva associationer vi får till tecknet. Ett teckens innehåll varierar med tid och rum och i olika kulturer. Detta innebär att olika människor kan göra olika konnotationer baserad på olika kulturella kodgemenskaper - alltså de uppfattningar om vad tecknen betyder och hur de sätts ihop (Gripsrud 2011).

2.5 Applicering av teoretiskt ramverk

Teoriavsnittet syftar till att ge oss ett brett och djupt ramverk som grund för vår analys och vidare diskussion. Med det sagt är de teorier och definitioner vi tagit upp av olika värde för vår studie.

Det vi valt att fokusera främst på är diskursanalys då stor del av vår jämförelse grundar sig i hur samhällsdiskursen förändrats över året med corona. Utöver det är grunden i vår retoriska analys éthos, páthos och lógos, med hjälp av vissa utvalda delar av partesläran, däribland elocútio, áctio och pronuntiátio. Vi har också valt att ta med vissa stilfigurer varefter vi stött på dem i talen, vilka främst varit tretal, anaforer, metaforer och parafraser. Vikten av den retoriska situationen och omgivningens roll tar vi med oss från teorierna om kairos och doxa. I vår semiotiska analys av talen använder vi oss av teorierna kring tecken, denotation och konnotation.

Vad gäller kriskommunikationen använder vi främst teorierna kring krisretorik då dessa är relevanta för talen och deras bakgrund i krisen som coronapandemin fört med sig. Vi tar främst fasta på vilka kommunikativa strategier som en ledare gynnas av vid en krissituation samt vikten av en samlande retorik.

2.6 Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras tidigare forskning kring diskurs, retorik, semiotik och kriskommunikation som bidrar med relevanta perspektiv till vår uppsats. De tre första artiklarna behandlar coronapandemin utifrån olika perspektiv och den fjärde diskuterar talet I have a Dream av Martin Luther King Jr. Utöver det berör alla artiklar vi valt att ta upp här olika former av ledarfigurer, vilket visar på aktualiteten av vår studie.

2.6.1 Komparativ retorisk analys

En likartad studie med vår egen är A comparative rhetorical analysis of the speeches of Queen Elizabeth II after Princess Diana’s death and about the coronavirus crisis av Iglika Kassabova. Studien går igenom de olika tolkningar man kan göra av drottning Elisabeth II tal rörande dels Prinsessan Dianas död 1997 och nu coronapandemin 2020. Kassabova gör en analys av de två talen som inkluderar både retorik, semiotik och diskurs i relation till de båda krissituationer landet befinner sig i vid tiden för talen. Analysen delas upp i avsnitt där Kassabova i tur och ordning går igenom publiken, genre och teman, kritisk diskursanalys, retoriska grepp och verktyg samt icke-verbala retoriska tecken. Trots talens olika karaktär och grundorsak, kommer Kassabova fram till att de är relativt lika då de både syftar till att lugna och ena ett land i kris, vilket i grund och botten är målet med alla tal som statsöverhuvuden håller till sin nations medborgare (Kassabova, 2020).

Denna studie har vi använt främst som inspiration till hur man presenterar sin analys utifrån kategorier och jämförelser mellan två tal.

2.6.2 Retorik och kommunikation

En ledares kommunikationsstrategi är föränderlig i en kris beroende på vilken krisfas landet befinner sig i. Detta presenteras i artikeln Beating the virus: an examination of the crisis communication approach taken by New Zealand Prime Minister Jacinda Ardern during the Covid-19 pandemic. Författarna David McGuire, James E. A. Cunningham, Kae Reynolds och Gerri Matthews- Smith har undersökt Nya Zeelands premiärminister Jacinda Arderns kriskommunikationsstrategi i samband med hotet från coronapandemin. Denna forskning går att applicera på våra frågeställningar och är relevant då den analyserar en politisk ledare. Författarna jämför hur kommunikationen såg ut i olika krisfaser och kommer fram till att tonen och inramningen i budskapen förändras under olika stadier av krisen. I början förstärks budskapen med beslutsamhet, som sedan utvecklas mot ett mer empatiskt tillvägagångssätt där ledaren i slutändan positionerar sig på en gemensam nivå med allmänheten. Författarna uppmärksammar även effektiviteten av att engagera sig i olika mediekanaler för att forma publikens uppfattning av äkthet och tillgänglighet, något som görs genom direktmeddelanden ut till folket, samt hur diskursiva apparater, bilder av solidaritet och hur information om både ansvar och framsteg kan användas för att skapa en gemensam krisupplevelse.

Arderns tillvägagångssätt har ansetts vara effektiv då dödsantalet i Nya Zeeland var en av de lägsta i världen 22 maj 2020 (McGuire m.fl., 2020).

Denna studie är intressant för oss utifrån många aspekter, men främst för deras analys kring kriskommunikation i relation till coronapandemin, samt hur de resonerar kring utvecklingen av retoriken i relation till samhällsförändringarna landet möter under pandemins gång. Något vi tycker är särskilt intressant är studiens resultat kring hur man skapar en gemensam krisupplevelse och hur kommunikation om ansvar och framsteg används med syftet att skapa gemenskap i samhället.

2.6.3 Retorik och kontext

En ledares kommunikationsstil förändras och skiljs åt till följd av den samhälleliga och geografiska kontexten. I artikeln Words matter: political and gender analysis of speeches made by heads of government during the COVID-19 pandemic har forskarna Sara Dada, Henry Charles Ashworth, Marlene Joannie Bewa och Roopa Dhatt, analyserat hur kommunikationsstilen skilde sig åt mellan olika länders regeringschefer under den inledande tiden av coronapandemin. Studiens syfte är att undersöka hur regeringschefernas budskap och språkstil skiljer sig åt i relation till deras kön. Även om en ledares kommunikationsstil i relation till hens kön inte är relevant för vår studie, är denna artikel intressant

dels för dess aktualitet gällande regeringschefers tal i relation till pandemin, dels för att forskarna kommer fram till att samhällsnormer och allmänhetens förväntningar påverkar hur en ledare väljer att adressera sina medborgare. Forskarna kommer dessutom fram till att ledarnas budskap och språkstil påverkas av olika kontexter så som den sociala, den politiska, den historiska, den ekonomiska och den geografiska. En ytterligare intressant faktor för vår studie är att resultatet av deras studie visar att alla ledare använde olika former av emotionella vädjanden för att mobilisera allmänheten, om än till viss del olika beroende på kön (Dada m.fl., 2021).

En ytterligare forskare som har analyserat retorik i förhållande till kontexten, är Mark Vail.

I artikeln the ‘Integrative’ rhetoric of Martin Luther King Jr.´s ‘I Have a Dream’ speech, presenterar han en analys av Martin Luther King Jr.´s tal “I Have a dream”, med betoning på förhållandet mellan talet och kontexten. Författaren menar att talets framgång beror på att det var anpassat efter den retoriska situationen och den sociala kontexten som råder vid denna tid. Enligt författaren borde talet egentligen benämnas som ett retoriskt misslyckande, då drömmen om ett integrerat Amerika är ett nästintill omöjligt uppdrag. Trots detta är det denna dröm som fångar publiken. Martin Luther King Jr. var medveten om retorikens kairos, som bidrog till att hans tal var rätt i tiden och vid rätt tidpunkt (Vail, 2006).

Dessa studier är intressanta för oss just för att de tittar på diskurser i relation till samhällsförändringar och hur viktigt rätt kairos är för rätt mottagande av ett tal.

3. Metod och material

I detta kapitel beskriver vi vårt tillvägagångssätt under studiens gång och visar också var man kan hitta de båda inspelningarna av talen samt deras transkriberingar. Vi börjar med att definiera vad en kvalitativ textanalys är och därefter går vi igenom de fyra huvudsakliga perspektiven - retorik, semiotik, diskurs och kriskommunikation som ligger till grund för vår komparativa retoriska analys.

Vi redovisar urklipp och tabeller om hur vi gått tillväga när vi utfört vår studie samt avslutar med en diskussion kring vår metod och studiens validitet och reliabilitet.

3.1 Metod

Denna rapport grundar sig i en kvalitativ textanalys av två tal av statsminister Stefan Löfven. En kvalitativ textanalys är en forskningsmetod som syftar till att genom olika metoder och teorier tolka en text och analysera dess djupare syfte och betydelse (Ekström & Larsson, 2010).

I denna undersökning av Stefan Löfvens två tal till nationen har vi valt att göra en komparativ retorisk analys där vi fokuserat på fyra huvudsakliga perspektiv - retorik, semiotik, diskurs och kriskommunikation. Dessa fyra områden har vi valt att inkludera dels för deras relevans, dels för vår egen tidigare insikt i dessa ämnen och dels för att skapa en så bred och omfattande analys som möjligt utan att för den saken skull låta analysen bli för stor.

Retorisk analys är grunden i all textanalys som fokuserar på det talade ordet och tillsammans med semiotiken skapar de en bred och omfattande analysgrund för det statsministern säger och vill få sagt. Diskursanalysen ger en bild av bakgrunden till talen och situationen i landet som lett fram till att talen blivit till, samtidigt som det öppnar upp för möjligheten att analysera talen ur ett samhällsperspektiv med större förståelse för hur åhörarna kan tänkas tolka det de får höra.

Kriskommunikationens roll i vår analys sätter talen i kontext till den kris som Sverige och resten av världen hanterat under 2020. Vi har valt att göra en komparativ analys just för att undersöka skillnaden mellan talen och vad denna skillnad mest troligt beror på. För att göra undersökningen har vi tittat på inspelningar av talen samt läst talen transkriberat. Utifrån detta har vi gjort den retoriska och semiotiska analysen som sedan har tolkats och analyserats med hjälp av diskursanalys och kriskommunikation. Vi har då främst tagit avstamp i att ett tal hålls med stor hänsyn till den retoriska situationen, vilket i det här fallet främst påverkas av regeringens och myndigheternas kommunikation kring den pågående coronapandemin.

Den retoriska analysen gjorde vi genom att först gå igenom talen och färgkoda argumenten enligt éthos, páthos och lógos (se bild 1). Därefter gjorde vi samma sak, men enligt de stilfigurer vi valt att inkludera i studien (se bild 2). En förklaring av de stilfigurer vi använt finns i tabell 1. Den semiotiska analysen gjordes genom att vi tittade på filminspelningarna av de båda talen och skrev

upp de tecken vi såg tillsammans med deras denotationer och konnotationer (se bild 3). Alla färgscheman och tabeller för de båda talen finns att läsa i sin helhet i bilagor.

Färgkodning av retoriska grepp:

Éthos Páthos Lógos

Färgkodning av stilfigurer:

Anafor Metafor Metonym Parallellism Figur 1 - Urklipp från analys av retoriska grepp från talet till nationen 22 mars 2020

Figur 2 - Urklipp från analys av stilfigurer från talet till nationen 22 november 2020

Tabell 1 - Stilfigurer vi använt oss av i analysen av Stefan Löfvens tal till nationen Anafor Inleder mening i flera led med samma ord eller uttryck.

Metafor Återger verkligheten med hjälp av en annan - andra uttryck för samma sak.

Epifor Avslutar mening i flera led med samma ord eller uttryck.

Metonymi Uttryck av något som står i nära relation med den egentliga betydelsen.

Tretal Tre motsvarande ord, fraser eller satser som förekommer i en mening.

Allusion Anspelar på något utanför talet, något som lyssnarna förmodas känna till.

Parafras Uttryck med varierad upprepning, men grundtanken förblir densamma.

Antites Kontrastverkan som skapas genom att beskriva något vid sin motsats.

Parallellism Olika sidor av en tanke bildar en enhet - flera meningar med en viss likhet.

Tabell 2 - Urklipp från semiotisk analys av talet till nationen den 22 mars 2020

Tecken Denotation Konnotation

Kostym Svart jacka med slag Makt, seriositet, allvarsamhet, formalitet och uppklätt

Sverigeflagga

(bakgrund) Flagga som är blå med ett

gult kors Nationen Sverige, enighet, nationalism, kollektivet, styrka

Sverigepin Brosch med Sveriges flagga Tillhörighet, utsmyckning Krukväxt Grön växt i vit kruka Hemtrevnad, familjärt Bakgrund Vit vägg med stuckaturer och

en öppen spis Fin sal dit gemene man inte har tillträde, kalt, makt, förmögenhet

Händer Sammanslagna händer Lugn, beslutsamhet, allvarsam

3.2 Material

Statsminister Stefan Löfven höll ett tal till nationen den 22 mars 2020 och ett till den 22 november 2020, båda med anledning av pågående coronapandemi. Till vår undersökning har vi använt oss av inspelningar av de två talen samt transkriberingar. Inspelningarna av talen går att se på Stefan Löfvens Facebooksida¹ och transkriberingarna av talen finns att läsa på regeringens hemsida². Talet från den 22 mars är 5 minuter och 16 sekunder långt och talet från den 22 november är 6 minuter och 8 sekunder långt. Inspelningen av talet från november finns även att se på regeringens hemsida.

Sändningen av talet den 22 mars sågs av över 3 miljoner tittare, men antal tittare som såg sändningen av det andra talet hittar vi ingen information om (SVT Nyheter Kultur, 2020). Den 18 mars 2021, hade 11 000 personer reagerat på talet från den 22 mars på Stefan Löfvens Facebooksida och 7500 personer hade reagerat på talet från den 22 november (Löfven, 2020a; Löfven, 2020b).

Talet den 22 mars sändes klockan 21:15 på SVT2, SVT Play, på kvällstidningarnas hemsidor samt i TV7 (SVT Nyheter Inrikes, 2020; SVT Nyheter Kultur, 2020). Talet den 22 november sändes klockan 19:01 på regeringens hemsida, regeringskansliets Youtube och på SVT2 och SVT Play (Fensby, 2020; Regeringskansliet, 2020). Det är oklart om talen direktsändes eller var förinspelade.

3.2.1 Metodreflektion

En kvalitativ textanalys är ett samlingsbegrepp och en generell beteckning för analys av texter med olika teoretiska perspektiv. Vilket eller vilka perspektiv som passar varierar beroende på vad som ska analyseras och varför. Till denna studie användes både teorier om retorik, semiotik och diskursteori samt kriskommunikation för att få ett välnyanserat och trovärdigt resultat. Detta för att vi ville studera talen till nationen med ett brett underlag och inte riskera att utelämna vissa viktiga detaljer för förståelsen. Varför vi valde att använda en kvalitativ metod var för att vi ville undersöka både det manifesta, explicita innehållet och det latenta, implicita innehållet i talen och då var den kvalitativa metoden mest lämplig för vår studie. Dock är teorierna om retorik, semiotik, diskurs och kriskommunikation breda teorier, som kan appliceras med utgångspunkt i olika fokusområden.

Vi valde att basera vår studie på de teorier vi tyckte var lämpligast. Däremot skulle andra studier kunna göras med utgångspunkt från andra teorier och områden inom dessa discipliner och därigenom få ett annat resultat. Detta påverkar giltigheten i vår studie.

1 https://www.facebook.com/stefanlofven/

2 https://www.regeringen.se

3.2.2 Validitet och reliabilitet

Studiens validitet påverkas av hur väl vi valt ut och använt litteratur, teorier och tidigare forskning som ligger till grund för vår analys. Här har vi varit noga med att använda referenser som i största möjliga mån är relevant för, samt berör, de ämnen vi valt att fokusera på, dvs. retorik, semiotik, kriskommunikation och diskursanalys.

Analysen valde vi att göra tillsammans för att få ett så enhetligt resultat som möjligt och för att minska risken för varierande tolkningar av materialet. Detta bidrar till en högre reliabilitet (Ekström & Larsson, 2010). Däremot behöver det tas i beaktande att studien genomfördes då pandemin fortfarande pågick och att detta leder till att vi som genomfört studien levde i den pågående samhällsdiskursen och därmed hade en viss förförståelse för denna i relation till pandemin. Detta kan påverka studiens replikationsbarhet då någon i framtiden troligen inte har samma förförståelse, erfarenheter och minnesbild av pandemin som vi har idag. Detta påverkar studiens reliabilitet.

Vi vill också påpeka att vi alla tre är svenska medborgare, födda och uppvuxna i Sverige med samma kulturella bakgrund och har gjort vår semiotiska analys med detta som utgångspunkt.

En person med en annan kulturell bakgrund som inte har samma förståelse för det svenska samhället hade troligen gjort andra tolkningar. Även detta påverkar studiens reliabilitet.

3.3 Etiska aspekter

För vår studie har vi inte behövt göra några etiska överväganden eftersom Stefan Löfven i rollen som statsminister är en offentlig person och eftersom syftet med vår studie inte varit att analysera honom som talare. Materialet vi har analyserat är även det offentligt och berör inte personliga uppgifter eller andra känsliga ämnen.

4. Resultat och analys

I detta kapitel tar vi först upp analysen av den semiotiska situationen med motiveringen att det är det som lägger grunden för publikens första intryck av Löfven och stämningen som omger talsituationen. Därefter följer den retoriska analysen och en analys kring talen i relation till krissituationen landet befann sig i. Avslutningsvis berör vi diskursen i landet i mars respektive november 2020.

4.1 Semiotik

Talen till nationen filmades och sändes över hela Sverige, vilket innebär att talen är multimodala texter och de kan därför analyseras både retoriskt och semiotiskt. För den semiotiska analysen valde vi att analysera tecknen och dess betydelse på en denotativ och konnotativ nivå. De flesta tecken som vi identifierade var gemensamma för talet i mars och i november. Ett exempel på det är tecknet kostym, alltså de kläder som Stefan Löfven bar, vilket är ett tecken som denoterar svart jacka med slag och konnoterar makt, seriositet, allvarsamhet, formalitet och uppklätt. Ett annat tecken är händer. I båda talen håller Löfven sina händer knäppta under hela framförandet. Detta tecken denoterar sammanslagna händer och konnoterar lugn, allvarsam och beslutsamhet. I bakgrunden finns tecknet sverigeflagga som denoterar flagga som är blå med gult kors och konnoterar nationen Sverige, enighet, nationalism, kollektivet och styrka. Dessa tecken illustrerar Löfvens position som ledare för Sverige samt belyser vi-känslan och förstärker föreställningen av gemenskap mellan invånarna i Sverige.

Tecken som vi identifierade som särskildes mellan talen var tecknet för kameravinkel från sidan, som bara fanns i talet från mars. Detta tecken denoterar att publiken ser Löfven från sidan med hans blick fortsatt in i kameran vilket konnoterar jämlikhet och ger ett mindre kraftfullt intryck. Han talar till ”de andra” och publiken ser händelsen utifrån. Han möter inte publiken med blicken och man ser inte hans hållning, vilket ger intrycket av honom som en del av folket. I talet från november fanns tecknet EU-flagga som denoterar flagga som är blå med gula stjärnor och konnoterar större än Sverige, starkare makt, EU backar Sverige, enighet, kollektivet och ett Europa tillsammans. Ett ytterligare tecken som skildes åt mellan talen var tecknet bakgrund. I talet från mars denoterar tecknet vit vägg med stuckaturer och en öppen spis och konnoterar fin sal dit gemene man inte har tillträde, kalt, makt och förmögenhet. I talet från november denoterar tecknet ljusgrå vägg med stuckaturer eller ljusgrått draperi och konnoterar vintermånad, sal/scen dit gemene man inte har tillträde och rum där man arbetar och gör viktiga saker.

4.2 Retorik och stilfigurer

Talen till nationen består av en blandning av argument som hör till både éthos, páthos och lógos, vilket är grundläggande för att uppnå talarens retoriska mål. Det finns dock skillnader i när och till vilken utsträckning de olika argumenten används i de två talen. I det första talet som hölls i början av coronapandemin använder Löfven främst lógos och páthos, med störst förekomst av páthos i början och i slutet av talet. Detta gör han för att visa förståelse för sina åhörare och för att skapa gemenskap i denna svåra situation som vi behöver hantera tillsammans.

I det andra talet som hölls i november, då Sverige stod inför en andra våg av smittspridning, var talet betydligt mer genomsyrat av lógos-argument, även om blandningen av just lógos och páthos fortfarande är fler än éthos-argumenten. I det här talet inleder Löfven med många lógos- argument för att betona allvaret i krisen som fortfarande är ytterst aktuell. Han bryter av med ett långt stycke med páthos-argument för att förankra att det som sker faktiskt berör den specifika individen innan han fortsätter med en stor del lógos. Avslutningsvis finns ett par repliker med starkt éthos, men även i det här talet avslutar han med páthos.

De båda talen till nationen har en blandad genretillhörighet, då de delvis kan placeras inom genren för ett politiskt tal och delvis ett ceremoniellt tal. Löfven ger råd och rekommendationer för hur medborgarna ska förhålla sig till den rådande situationen och uppmanar folket att stanna hemma vid minsta symtom. Detta faller inom genren för det politiska talet. I båda talen påpekar Löfven att var och en har ett eget ansvar att hålla smittspridningen nere. I talet i mars beskriver han att han är stolt över att vara Sveriges statsminister och i november talar han om Sveriges styrka - det gemensamma ansvarstagandet, vilket allt faller inom genren för det ceremoniella talet.

Som vi såg tidigare kan partesläran användas som ett verktyg vid en retorisk analys. I vår analys har vi valt att studera talet med utgångspunkt i elocútio, pronuntiátio och áctio och analysera hur gester, tonfall och det språkliga uttrycket tillämpas i de båda talen till nationen. Áctio handlar om talarens yttre uppträdande, som i regel gynnas av att stå upp, röra sig och använda gester.

Pronuntiátio är att tala och effekten av talet beror på vad och hur det sägs. Stefan Löfven sitter ner under båda framträdande, han gör inga gester och hans tonfall är genomgående monotont och lågmält. Löfvens röst, från ett retoriskt perspektiv, är tydlig för att informationen och budskapen han förmedlar ska komma fram. Han visar sitt engagemang och är personlig genom att han visar att han berörs lika mycket av den rådande situationen som de han talar till. Ett exempel är att han inkluderar sig själv som en av medborgarna med ord som oss, vår och vi. Hans tonfall ingjuter även beslutsamhet vilket hjälper till att förstärka allvaret i situationen. Detta är med andra ord den stil som båda talen till nationen styrs av. Elocútio är när man bestämmer vilka uttrycksmedel som talet ska innehålla och dessa ska baseras på talets stil. I talen till nationen identifierades ett antal

stilfigurer, som är en komponent i ett tals språkliga uttryck. Stilfigurer används för att stärka budskapen. I båda talen förekommer det flera slags upprepningar i form av anaforer, parafraser och tretal. Några exempel är:

- “Fler kommer att bli sjuka, fler kommer tvingas säga ett sista farväl till en älskad.” och “Den stunden är nu. Den dagen är här. Och den uppgiften gäller alla.”

- “Ikväll vill jag vända mig direkt till er, det svenska folket.” och “Det kan låta hårt. Det kan låta brutalt.”

- “Ställ in. Boka av. Skjut upp.” och “Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor.”

Stefan Löfven är sparsam med metaforer och använder denna stilfigur två gånger under första talet och två gånger under andra talet. De metaforer som finns i talen är “[...] sliter dag och natt”, “[...]

håller uppe vårt land.”, “[...] går in i vintermörkret.” och “[...] stå pall”.

Skillnaden i användandet av stilfigurer mellan de båda talen är att det förekommer fler i det andra. I det andra förekommer även fler uppmaningar och det ställs högre krav på Sveriges medborgare, till skillnad från i det första talet där fokus är på att informera och ena Sverige inför den kris som coronapandemin försatt landet i. Talet som sändes 22 november är på så sätt ett mer förstärkt tal - ett tal som upprepar och trycker extra hårt på de budskap och den information som Stefan Löfven vill nå ut med till svenska folket, genom att tala till hela Sverige.

4.3 Kriskommunikation och krisretorik

I enlighet med det som sägs i stycke 2.3 och 2.3.1, är en kris en retorisk situation och de kommunikativa strategierna ska övertyga befolkningen till att ha förtroende för ledare. God kriskommunikation och krisledning är att förmedla ett och samma budskap, kommunicera med samtliga intressenter och ge råd för att medborgarna ska veta hur de ska hantera krisen. En ledare ska vara synlig och skapa samförstånd. I talet till nationen i mars respektive november kommunicerade Löfven till hela svenska folket och bekräftade allvaret i situationen. Som statsminister och ledare för Sverige uppmanade han folket till enighet och gemenskap för att medborgarna skulle förstå att den svenska modellen av coronahanteringen krävde allas ansvar. I båda talen visar Löfven upp sig som en trygg och stabil ledare som skulle ta Sverige igenom krisen.

Han skapade förtroende hos medborgarna genom att han målade upp bilden av sig själv som en del av folket och använde genomgående exempel på hur han själv påverkats av pandemin och uttryck där han uttrycker sin förståelse för det åhörarna går igenom. Tillsammans med detta talar han ofta i vi-form för att förstärka gemenskapen och samförståndet hos det svenska folket.

Krisretoriken i de båda talen är relativt enhetlig. Däremot finns det skillnader som främst beror på att diskursen och den retoriska situationen förändrats under pandemin, vilket också påverkar Löfvens krisretorik. I mars betonade Löfven förståelse för folkets oro: “jag vet att många är oroliga”; han betonar vikten av solidariska handlingar: “Ni är många som tar ert ansvar också som medmänniskor, som hjälper era grannar att handla.” och han förbereder befolkningen på att läget kan förvärras: “Var redo för att läget kan förändras snabbt. Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka.”. Men efter 8 månader av pandemi har Sveriges befolkning lärt sig att leva i den nya vardagen och i november betonades därför snarare krisens fortsatta aktualitet:

“människors hälsa och liv är fortfarande i fara” samt coronapandemins påverkan på det svenska samhället och det vardagliga livet: “Alla saker som du skulle vilja göra, men inte är nödvändiga: Ställ in. Boka av. Skjut upp. Det dröjer tills vi är igenom det här.”. Även om Löfvens budskap i mars var håll i och håll ut, är det än tydligare i november. I talet i november påminner Löfven medborgarna om deras handlingar vid pandemins inledning och ber dem om att ta samma ansvar igen.

4.4 Diskurs och den retoriska situationen

Hur en talare lägger upp sitt tal beror mycket på vilka han talar till. Hur talet sedan tas emot beror på hur väl anpassat det som sägs är efter åhörarnas doxa, dvs. åhörarnas trosföreställningar, intressen och behov. Publikens doxa är en del av den retoriska situationen och ett resultat av diskursen. När Löfven höll det första talet till nationen den 22 mars, var stämningen i landet spänd och kritisk och för många svenska medborgare var det här det första talet till nationen de fick uppleva. I det här talet ser man en tydlig seriositet och ett stort allvar och Löfven talar mycket om gemenskapen och att Sverige ska klara den här utmaningen tillsammans, som en enhet. Han talar om allas eget ansvar, men att vi tillsammans är starka och att vi tillsammans ska klara oss ur det här: “De närmsta månaderna kommer att bli påfrestande. Men vårt samhälle är starkt.” och “Ni visar att när det är som tuffast, då är vår sammanhållning som starkast.”. Samtidigt bemöter han de svårigheter som de enskilda individerna kämpar med på grund av pandemin, så som krävande omställningar med jobb eller skola på distans, inställda planer och saknaden av familj och vänner som man brukade ha nära:

”Jag vet att många är oroliga. Oroliga för hur vårt samhälle ska klara av det. Orolig för dig själv, för någon du älskar som tillhör en riskgrupp, eller för att ditt jobb ska försvinna.”. Genom att visa på stor förståelse för sina åhörares personliga problem, visade Löfven på medlidande vilket stärker hans ledarroll och ger större förutsättningar för att medborgarna ska anstränga sig för att följa restriktionerna och göra vad de kan för att minska smittspridningen. Syftet med det första talet till nationen var att bekräfta krisen som landet befann sig i, belysa allvaret i situationen och få alla att förstå vad pandemin innebar för dem personligen, men också att visa upp en stark ledning för att sprida lugn

och trygghet bland medborgarna. För det andra talet som hölls den 22 november, är stämningen bland medborgarna annorlunda. Diskussionen i samhället kretsade mycket kring ekonomiska förluster, arbetslöshet och frånvaron av regeringens hjälp till företag som kämpar. Förtroendet för myndigheterna minskade och folk hade tröttnat på restriktionerna. Detta gör att Löfvens ton är hårdare. Stämningen är fortfarande seriös och allvarlig, men tonaliteten i talet är mer tillsägande.

Talet inleds med mycket lógos och éthos vilket grundas i den allvarliga stämningen i landet som lett fram till talet. Han bemöter förändringen som skett i samhället och lägger stor vikt vid att vi inte får slappna av än: “Människors hälsa och liv är fortfarande i fara. Och faran ökar.”. Det finns också ett betydligt mer individualiserat språk i det här talet än i det första, då han trycker mer på individens egna ansvar och vikten vid att alla enskilda medborgare berörs av pandemin: “Alla saker som du skulle vilja göra, men inte är nödvändiga: Ställ in. Boka av. Skjut upp.” och “Det är för de människorna du ska göra uppoffringar. Det är för de människorna du måste visa beslutsamhet, självdisciplin och ansvarskänsla.”.

Löfvens andra tal till nationen tematiseras kring solidaritet och allas enskilda ansvar för att Sverige skulle kunna ta sig ur krisen på bästa möjliga sätt. Han tar upp flera exempel på att det kanske inte är individen själv som skadas, men att individuella beteenden kan påverka någon annan. “Till dig som eventuellt känner att det här inte angår dig vill jag säga detta: Även du som blir lindrigt sjuk kan smitta andra.” och “En främling du smittar kan bli väldigt sjuk. En vän du smittar kan behöva vård. En mor- eller farförälder du smittar kan komma att dö.”. I inspelningen av det andra talet kan vi också se en EU-flagga bredvid Sverige-flaggorna i bakgrunden, vilket ytterligare förstärker seriositeten och betonar att det här är ett problem som sträcker sig utanför Sverige och därmed också utanför varje enskild individ.

Det ger också mer makt åt Löfven då han som Sveriges statsminister nu backas av ytterligare en institution med mycket makt och inflytande. Syftet med det andra talet till nationen var att förstärka myndigheternas budskap om att krisen ännu inte var över och att få medborgarna att fortsätta ta situationen på allvar och fortsätta följa restriktionerna.

5. Diskussion

Stefan Löfven är som nämnt i inledningen, känd för sin fåordighet och sitt talspråk. I talen till nationen adresserar han det svenska folket med ett enkelt, ledigt och bestämt språk utan krångliga formuleringar eller stilfigurer. Detta innebär att hans kriskommunikation är en så kallad samlande retorik. Löfvens uttryckssätt, både språkligt och kroppsligt, ska inge förtroende för honom hos medborgaren och som framkommer i analysen är detta kommunikativa strategier för att skapa gemenskap och bekräfta gemensamma värden mellan statsministern och medborgarna och även mellan enskilda medborgare. Detta gör Löfven för att publiken ska känna att de är en del av Sverige och har därför en skyldighet att ta ansvar och göra det som statsministern ber dem om.

I analysen konstaterades det att Löfven inte står upp och gestikulerar, vilket är tvärtemot vad retoriken menar att en talare gynnas av vid áctio. Detta beror på att Löfven med ytterligare ett medel vill uppmärksamma situationens allvar. Genom att sitta ner utstrålar han mer lugn, allvar och handlingskraft än vad han gjort om han stått upp och rört sig. I och med detta riktas publikens fokus primärt mot Löfvens röst och ord. Hans pronunciatió stöds av de retoriska verktygen för röstbehandling då båda talen är informerande och budskapen är tydliga; coronasituationen är allas ansvar och håll i och håll ut för att nämna några. Löfven är även personlig och engagerad - i det första talet sätter han ord på befolkningens rädsla och känslor av otrygghet inför det nya viruset, något som är viktigt för en lyckad kriskommunikation. I det andra talet beskriver han situationens utveckling och använder emotionella vädjanden för att samla medborgarna. Löfven är öppen och presenterar även obehagliga fakta, som antalet personer som gått bort i corona, vilket är andra verktyg för en effektiv krisledning och kriskommunikation.

5.1 Stilfigurer och tecken på makt

Att använda sig av stilfigurer som exempelvis metaforer, ger utrymme för tolkning utöver det som sägs, vilket kan vara anledningen till att myndigheter undviker sådana i information som riktar sig direkt till medborgarna. Då tal till nationen alltid berör en samhällskris är det av stor vikt att alla medborgare tolkar informationen och det som sägs likvärdigt. Varje enskild individs tolkning beror på deras tidigare erfarenheter och livssituation, vilket medför att ett samhällets invånare kan tolka en text på många olika sätt om denna text innehåller många stilfigurer. Detta vill man såklart undvika när myndigheter och regeringar adresserar hela nationen med information som är viktig för samhällets framtid. Däremot finns det såklart stilfigurer vars syfte är att skapa effekt, men vars effekter inte grundas på en tolkning. Dessa är till exempel tretal, anaforer eller parafraser vilka alla tre är vanligt förekommande i Löfvens två tal. Dessa stilfigurer ger istället mer vikt åt det som sägs och åhörarna upplever innehållet som extra viktigt. Avsaknaden av fler metaforer kan tyda på att