Kurs: BG 1016 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2019
Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz
Handledare: Bengt Stark
Edvin Fridolfsson
Instrumentet,
komponerandet och kopplingen däremellan.
Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
Det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i KMH:s digitala arkiv.
I
Abstract
In this project, Edvin Fridolfsson has explored how to integrate the drums as a tool for composing - unlike before, when he mainly has composed by the piano.
He has been interested in how the process of composing can affect his
compositions, but foremost how it can affect his playing when performing his own music. A main goal for the whole project has been to make his compositions and his playing feel like one strong unit together.
Fridolfsson describes how he has found a strategy for composing, which brings the drums into the process, but also makes external influences into new songs.
Further, his way of putting a group together, rehearsing and the results of the final concert are described.
In the end, Fridolfsson concludes that his new ways of composing have made him more aware of what he wants to bring into the music as a drummer. He finds that the compositions in themselves sound in a similar way to his earlier works, but that the concert, as a whole, feels more variated and organic.
II
Innehållsförteckning
Instrumentet, komponerandet och kopplingen däremellan. ... 2
1. Projektbeskrivning ... 2
1.1 Syfte/frågeställningar ... 2
1.2 Bakgrund ... 2
2. Redovisning av process ... 3
2.1 Instudering ... 3
2.2 Arbetssätt ... 4
2.3 Gruppmedlemmar ... 6
2.4 Repetitioner ... 6
2.5 Egen övning under projektets gång ... 7
3. Konserten ... 8
4. Reflektion ... 9
5. Avslutning (sammanfattning) ... 12
Källförteckningar ... 12
Skivor ... 12
Internet ... 13
Litteratur ... 13
6. Bilagor ... 14
2
Instrumentet, komponerandet och kopplingen däremellan.
1. Projektbeskrivning
1.1 Syfte/frågeställningar
I mitt självständiga arbete har jag valt att utforska hur jag kan integrera trumsetet som verktyg i mitt komponerande. Jag har velat undersöka vad som händer när mina låtidéer i ett första stadium uppstår från ett groove1 eller en rytmisk idé, som i sin tur föds vid trumsetet – till skillnad från tidigare, då jag främst komponerat med pianot som verktyg. Jag har dels varit nyfiken på hur mitt komponerande påverkas, dels på hur min roll som musiker påverkas. Ett tydligt mål med mitt arbete har varit att kunna känna att mina kompositioner och mitt musicerande går hand i hand och får utgöra likvärdiga delar när jag ihop med andra framför min musik. Mina huvudsakliga frågeställningar har därför varit:
”Vad händer med mina kompositioner när jag använder trumsetet som initialt verktyg i komponerandet?”
”Hur påverkas mitt spel utav att kompositionerna jag skrivit ur ett första stadium kommer från trumsetet?”
”Hur kan jag få mitt spel och mina kompositioner att tillsammans kännas som en enhet?”
1.2 Bakgrund
Jag har under många år skrivit egen musik och framfört den tillsammans med andra. Själva komponerandet, har för mig genomgående varit en process som på många sätt känts nästintill smärtfri. Medan jag gång på gång stött på hinder som musiker, har komponerandet fått vara kvar i något slags naturligt och inspirerande flöde. Jag har känt mig självsäker som
kompositör och även förkastat idéer om att medvetet blanda in metoder eller strategier i mitt komponerande - ”varför (för)störa något som redan känns naturligt?”
Samtidigt har vissa generella problem uppstått när jag tillsammans med andra spelat min musik, framförallt i min roll som musiker. Det som känts levande när jag komponerat, har jag haft svårt att göra rättvisa med mitt musicerande. Jag har känt mig anonym som musiker och kämpat med att hitta min roll för att ta musiken framåt - något som annars känns helt naturligt när jag tex spelar i en grupp med en annan musikers originalmusik.
En idé har så sakteliga uppstått om att de problem jag stöter på som musiker av min egen musik, skulle kunna ha sin grund just i mina tillvägagångssätt som kompositör - jag skriver i princip alltid min musik vid pianot, men är inte på något sätt en pianist. Mycket fokus ligger för mig på harmonik och melodier och en tänkbar följd skulle därför kunna vara att rytmik
1 ”En ospecificerbar, men ordnad känsla av något som upprätthålls på ett distinkt, regelbundet och attraktivt sätt - som arbetar för att dra lyssnaren till sig” (Kernfeld, Barry. 2003. ”Groove (i)”. The New Grove
Dictionary of Jazz, 2nd ed. https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.J582400 hämtad 2020-04-28).
3
och groove som komponenter blir lidande. Något jag även uppmärksammat är att många av mina låtar hamnat i samma ungefärliga tempon, vilket även det skulle kunna kopplas till bristande pianospel, där ett fåtal tempon känns hyfsat bekväma att spela i. För att utmana och utveckla mig själv, både som musiker och kompositör, har jag därför valt att inom det här självständiga arbetet vända på min arbetsprocess under komponerandet och sätta mitt huvudinstrument, trumset, i fokus.
2. Redovisning av arbetet/Process Instudering
Till en början var jag osäker på exakt hur jag skulle gå till väga för att föra in trummorna i komponerandet. Jag visste att jag skulle behöva testa mig fram, men kände också att jag var i behov av en struktur eller strategi i min process för att inte endast planlöst famla i mörker. För att väcka inspiration och möjlighet till nya idéer, bestämde jag mig därför för att, som ett första steg, lyssna på musik; musik som jag tycker om eller som på olika sätt inspirerat mig.
Jag valde att fokusera på groove i min lyssning och jämföra hur olika typer av låtar kan präglas av deras respektive groove. I denna process av lyssning blev det tre stycken album som jag särskilt fokuserade på:
Aaron Parks2 - Invisible Cinema (Parks, 2008)
Kendrick Scott3 - A Wall Becomes a Bridge (Scott, 2019)
Ambrose Akinmusire4 - The Imagined Saviour is Far Easier to Paint (Akinmusire, 2014) Jag valde medvetet att lyssna på album som på något sätt rör sig i den genre jag själv vill göra med mitt komponerande och det är dessutom tre av mina favorittrummisar (Eric Harland5, Kendrick Scott och Justin Brown6) som spelar på skivorna. De tillhör alla tre, enligt mig, en generation av amerikanska jazztrummisar, som tagit en stark jazztradition vidare och fört in den i en modern kontext. Jag menar också att samtliga tre har en tydlig fokus på just groove i sitt spel. Kanske är det inte heller en slump att två av dem (Eric Harland och Kendrick Scott) har en liknande bakgrund, genom att ha studerat vid samma High School i Houston, Texas, för att senare förflytta sig till New York (Haga, Evan. What It Means to Be a Drummer From Houston. Jazztimes. 26 april. https://jazztimes.com/features/columns/what-it-means-to-be-a- drummer-from-houston/ hämtad 2020-03-30).
En bit in i mitt lyssnande, bestämde jag mig för att enbart fokusera på en av skivorna - Invisible Cinema. Dels för att smalna av processen och koncentrera den kring något mer enhetligt, dels för att Invisible Cinema troligen är en av de skivor jag lyssnat på absolut mest
2 Amerikansk jazzpianist. Född 1983 i Seattle, Washington. Utbildad vid University of Washington, samt Manhattan School of Music
3 Amerikansk jazztrummis. Född 1980 i Houston, Texas. Undervisar idag på Manhattan School of Music. En av mina stora förebilder.
4 Amerikansk jazztrumpetare. Född 1982 i Oakland, Kalifornien. Jag tycker själv att han, genom att kombinera jazz med klassisk musik och hip hop, ger en intressant bild av vad jazz kan innebära idag.
5 Amerikansk jazztrummis. Född 1976 i Houston, Texas. Några av de grupper som jag framförallt hört honom med är, förutom Aaron Parks, Aaron Goldberg Trio, James Farm och SFJAZZ Collective (skivan Live 2010 – 7th Annual Concert Tour – The Works of Horace Silver). Har på många sätt format mitt spel och mina musikaliska ideal.
6 Amerikansk jazztrummis. Född 1984 i Richmond, Kalifornien. Mångsidig trummis som bland annat spelar med en av mina favoritpianister, Gerald Clayton (tex skivan Bond: The Paris Sessions), och den experimentelle basisten Thundercat.
4
och som inspirerat mig under en lång tid. Jag blev tipsad om att lyssna på just den skivan när jag fortfarande var väldigt ny med jazz. När mycket annat inom genren kändes främmande och svårtillgängligt, berörde den skivan mig och fick mig att vilja upptäcka mer. Jag kollade upp vilka musiker som spelade på den, undersökte i vilka sammanhang de mer fanns med och den blev på så sätt en tydlig väg in till jazzen för mig. Jag har under åren alltjämt kommit att återvända till Invisible Cinema och tycker än idag att den både håller och gång på gång ger mig någonting nytt. För att i det här arbetet göra skivan som helhet överskådlig med just groove i åtanke, skrev jag därför ned ett schema för alla skivans låtar, innefattande tempo, taktart och ”övriga anteckningar” för respektive spår.
Arbetssätt
Efter en stunds funderande (och en del testande) kom jag efterhand fram till ett arbetssätt för hur jag på ett strukturerat sätt skulle kunna gå från att inspireras av min favoritmusik, till att arbeta fram helt egna alster - men samtidigt under hela vägen föra vidare idéer om groove och karaktär. Detta arbetssätt kan beskrivas som något enligt följande:
1. Lyssna/spela med
Som ett första steg, väljer jag att fokusera på en enskild låt från skivan. Jag lyssnar och spelar med, försöker återge den groove och de rytmiska element som finns i låten. I detta steg handlar det endast om att ta in och härma.
2. Testa egna idéer på trummor
I steg 2 tar jag element jag funnit i första steget och försöker göra dem till något eget. Till exempel kan det vara genom att testa mig runt kring låtens grundläggande groove och se om jag får några egna idéer.
3. Testa på piano
I steg 3 tar jag de idéer som uppstått genom steg 2 och ser ifall de kan väcka några melodiska idéer. Här handlar det för mig om att endast ”så ett frö” - så att jag inte fastnar och färdigställer låten vid pianot, såsom jag ofta gjort tidigare.
4. Upprepa steg 2 och 3
I steg 4 går jag fram och tillbaka mellan trummorna och pianot, för att se vilka idéer som kan väcka nya idéer på det andra instrumentet. I detta steg har jag ibland även spelat trummor och prövat mig fram genom att samtidigt sjunga någon form av melodi/harmonik eller vice versa, dvs spelat piano och försökt sjunga groove eller rytmiska idéer.
I alla fyra steg har jag använt ”röstmemo” på mobilen till hjälp, för att minnas och kunna ha möjlighet till att i efterhand gå tillbaka och lyssna. Nedan följer kommentarer och specifika exempel för hur respektive låt kom till. Låtarna spelades på konserten upp i samma
kronologiska ordning som de skrevs (och står nedskrivna här) och beskriver därför även hur min process utvecklades och tog olika skepnad beroende på låt:
Storm
”Storm” var den första låten jag skrev för det här projektet och tillsammans med dess framkomst, cementerades även det arbetssätt jag beskriver ovan. ”Storm” utgår ifrån första låten på skivan ”Invisible Cinema” - ”Travelers”. ”Travelers” har ett väldigt tydligt trumgroove som i stort sett hålls intakt genom hela låten. Det var just ifrån detta groove jag utgick och prövade mig fram genom att vid trumsetet försöka hitta olika variationer. Jag märkte att den grundläggande rytmen i groovet fick olika kvalitéer, beroende på om den
5
upprepades varje halvnot eller om man ”lät den vila” genom att endast spelas en gång i takten, och på detta sätt utvecklades i sin tur så småningom min nya låts struktur: A-delen är
uppdelad i tre tydliga delar, som alla stannar av mot slutet i intensitet.
Låtens B-del uppstod genom att jag lekte runt med låtens ”grundrytm” i dess halva notvärden.
Ur det föddes en groove med något rockigare känsla, innehållande backbeat7 på 2 och 4.
När jag i efterhand går igenom de tidiga röstmemos som lade grunden för den här låten, inser jag att det är väldigt mycket som skiljer dem åt från det slutgiltiga resultatet. Den idé som hörs absolut tydligast från mitt allra första röstmemo (när jag testar idéer vid trummorna), var exempelvis något jag sedan övergav helt.
Within the Fear
Konsertens andra låt uppstod med utgångspunkt från Aaron Parks’ låt ”Nemesis”. ”Nemesis”
har två tydliga komponenter i en rockig groove i 7/4-takt, ackompanjerat av en och samma ton i pianot, som klingar över växlande harmonik. Jag började leka runt kring groovet, och taktarten byttes så småningom ut från 7/4 till 4/4. Jag spelade in mina egna idéer och insåg när jag lyssnade på inspelningen att jag i mitt huvud kunde höra element från en låt jag skrivit för några år sedan. Den gick då i 3/4 och hade i mitt tycke aldrig riktigt hamnat på plats - nu väcktes den plötsligt till nytt liv när den hamnade i en ny kontext och fick en ny riktning i 4/4.
Grundstrukturen (både harmoniskt och melodiskt) i ”min gamla låt” fick hållas intakt, medan tempo, groove och rytmik byttes ut.
Serenity
Efter två ganska intensiva låtar, präglade av rockiga, repetitiva komp, ville jag bryta av med något lugnt, vilsamt att luta sig tillbaka mot. Förebild blev Aaron Parks’ ”Peaceful Warrior”.
Här testade jag för första gången att istället för att spela in mig själv vid trummorna och sedan testa idéer vid pianot, istället bygga upp en groove vid trummorna och samtidigt testa att sjunga olika melodiska idéer. Efteråt kunde jag lyssna och hitta element som så småningom fick bli den färdiga låten.
Enigma
Konsertens fjärde låt, ”Enigma”, uppstod ur en vilja att visa upp en annan sida av mig i konsertprogrammet. Under mina fyra år på KMH8 har stort fokus i min övning och de projekt jag spelat i legat på jazz med swingen i centrum. Däremot har jag egentligen aldrig skrivit egna kompositioner som rör sig åt det hållet och det blev därför en utmaning att få ihop mitt komponerande med just de delarna av mitt musikerskap. Eftersom en låt med ”typisk
jazzharmonik” varken känns hemma rent harmoniskt för mig eller skulle kännas relevant för mitt konsertprogram, vände jag istället blicken mot mer modala tongångar och pianisten Mccoy Tyner9 för inspiration. En av mina tidiga ”favoritlåtar” inom jazzen är hans alster
”Passion Dance” (från skivan ”The Real Mccoy”), som fick bli en språngbräda in till något nytt för mig.
7Rytmisk accentuering på svaga taktslag, typiskt spelad på virveltrumma på andra och fjärde taktslaget i 4/4-takt (Baur, Steven. 2012. ”Backbeat”. https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.A2227622 hämtad 2018- 04-29).
8 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.
9 Amerikansk jazzpianist (1938-2020) och förgrundsfigur inom den ”modala jazzen”. Inte minst känd för sitt arbete med John Coltrane Quartet under åren 1965-1970.
6
Här föddes låtens pianointro direkt ur ett trumgroove, som i sin tur lät sig inspireras av
”Passion Dance”. Min låts B-del är sedan mycket lugnare, på ett sätt som inte alls påminner om ”Passion Dance”. Just den delen tycker jag dock bidrar med ett lugn och en
andningspaus, som gör att låten kunde blanda sig väl med mitt övriga program.
Fade Away
Konsertens sista låt, föddes utan medveten inspiration från någon särskild yttre källa. Här experimenterade jag snarare fritt runt vid trumsetet med olika sound och testade vad som kunde uppstå med mallet-klubbor som redskap. Jag hittade en kompfigur, som så småningom
”översattes" till piano. På konserten kändes det därför fint att låta pianot och mig själv (med mallet-klubbor) spela nämnda figur tillsammans, unisont. Själva huvudtemat av låten skrevs dock främst vid pianot, utan större inblandning av trummorna.
Även om den här låten är en till synes väldigt enkel, sparsmakad och långsam ballad med tydlig, rak puls, tycker jag den innehåller flera intressanta rytmiska och harmoniska element som är värda att nämna. Huvudtemat innehåller ett motiv som alltid startar på andra slaget i takten. Däremot ”förskjuts” 1:orna och det är inte alltid självklart när perioder börjar och slutar. Flera 2/4-takter blandas in, även om det för mig ”känns” som att låten går i 4/4.
Gruppmedlemmar
Angående grupp att spela med, var det för mig inte helt självklart vilka jag skulle tillfråga om att vara med och spela i detta projekt. Jag har tidigare, i kurserna ”Projekt 1” och ”Projekt 2”, haft i stort sett en och samma grupp, som jag varit mycket nöjd med. Vi har arbetat fram ett gemensamt sound och utvecklat ett samspel oss emellan. Jag känner att just vi fyra har väldigt lätt för att hitta varann i musiken och vi har även liknande preferenser för vilken typ av musik vi tycker om att lyssna på och spela. Dock studerar nu gruppens trumpetare, Björn Atle Anfinsen, utomlands och det blev därför en avvägning för mig om jag skulle satsa på samma grupp, med begränsad möjlighet till repetitioner, eller pröva att gå en annan väg. Till slut föll ändå valet på att tillfråga samma grupp som tidigare och på så sätt fortsätta på den resa vi redan påbörjat. Det visade sig att Björn Atle skulle befinna sig i Gävle under samma period som konserten, med viss möjlighet att komma till Stockholm vid några väl valda tillfällen.
Mina tankar hamnade i att det skulle löna sig, både musikaliskt och rent tidsmässigt, just eftersom vi redan startat en process som grupp att bygga vidare på. Samtidigt betydde det även att högre krav skulle ställas på mig som kompositör och arrangör, genom att jag skulle bli tvungen att jobba fram ett material som kunde kännas såpass färdigt, att få repetitioner skulle krävas för att få det hela att både låta och kännas bra för hela gruppen.
Den slutgiltiga gruppen blev alltså:
Björn Atle Anfinsen - trumpet Britta Virves - piano
Anders Langørgen - bas Edvin Fridolfsson - trummor Repetitioner
Som sagt, visste jag redan i ett tidigt skede att möjligheterna till repetitioner skulle vara begränsade. Från början såg jag det just som en begränsning, men efterhand började jag tänka att det även gick att se som en utmaning som kunde kännas relevant för projektet i sig - genom att ha få repetitioner, skulle jag bli tvungen att vara väl förberedd inför repen med
7
mina kompositioner, men även på ett annat sätt bli tvingad till att leda gruppen med mitt spel.
Jag skulle bli tvungen att visa vägen, även när allt inte var till 100% bestämt.
Med nämnda förutsättningar och detta resonemang i åtanke, valde jag att endast planera in två tillfällen för rep:
Repetition 1, 6/3 2020, kl 10-13:
Vid vårt första rep, valde jag att lägga i princip all tid på att repa teman och få mina medmusiker att lära känna musiken. Min tanke var: om vi kan repetera just teman på ett sådant sätt att mina medmusiker i princip skulle kunna sjunga mina låtar utantill efteråt, kommer de även känna sig trygga med att sola på dem - antagligen mer bekväma än om vi exempelvis lagt hela repet på att endast repetera solo-insatser.
Min upplevelse var att strategin på det stora hela höll. Däremot var det svårt att hålla sig helt från att spela hela versioner - när man spelar en låt från början och kommer in i ”flowet”, kan det kännas tufft att bryta och inte få fortsätta. Dessutom bidrog mina medmusiker med många bra idéer, tex föreslog Britta att man i första låten skulle kunna bygga upp solot genom att hon och Björn Atle skulle tradea10, något jag inte alls hade tänkt på, men som jag kände kom att lyfta energin och uppbyggnaden i hela låten.
Repetition 2, 16/3 2020, kl 13-15:
Vid vårt andra tillfälle kunde vi fokusera på att bara spela låtarna utan att prata så mycket om allt runtomkring dem. Det mesta kring former och andra frågor som uppstår, hade vi redan hunnit ta vid första reptillfället och nu handlade det snarare om att spela ihop oss som grupp.
Min känsla var att både jag och de andra i bandet rent musikalisk kunde känna oss väldigt avslappnade eftersom det på något sätt kändes som att musiken hade landat. Samtidigt bidrog flera yttre omständigheter med osäkerhet, mer om det senare.
Egen övning under projektets gång
I slutet av juni 2019, några månader innan det här projektet tog sin början, blev jag av en vän introducerad till hemsidan drumworkout.com. Bill Bachman, sidans grundare, är något av en tungviktare inom Drum Corps11-världen - han har skrivit flera böcker om hand-teknik, instruerat och jobbat ihop med några av världens största Drum Corps, samt designat trumstockar och övningsplattor ihop med tillverkaren Vic Firth
(https://remo.com/team/member/bill-bachman/bio/ hämtad 2020-04-25). På sin hemsida har han tagit fram ett material kallat ”extreme hands makeover”, där han i 26 steg presenterar och demonstrerar olika rörelser han finner grundläggande för att bygga upp en mångsidig och avslappnad teknik. Varje steg kompletteras sedan av flera övningar, som syftar till att bygga upp den aktuella rörelsen, och alla övningar i sin tur, finns videoinspelade i en stor mängd tempon, så att den som använder tjänsten kan spela med och öva ihop med Bill.
Jag var under flera år, från att jag var 11 till 17 år, medlem i grupperna Göteborg Drum Corps och Got Motion, som genom åren kommit att fostra många idag verksamma trummisar och slagverkare i landet. Mina egna erfarenheter är blandade: Musikaliskt, betydde det oerhört
10 När flera solister turas om att göra korta soloinpass över en given form. På så sätt kan tråden skickas vidare mellan olika musiker.
11 Drum Corps är en typ av marscherande orkester, där slagverkare, brassmusiker och dansare tillsammans framför musik, kombinerad med figurativa program. Traditionen kommer från amerikansk och kanadensisk militärhistoria och dagens grupper har ofta över 150 medlemmar som spelar samtidigt. Exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=nZFfXIxF4mw.
8
mycket att i ett så tidigt skede få en känsla för tempo, timing och att ”sätta” svår musik och koreografier, synkade tillsammans med andra. Ur ett tekniskt perspektiv, upplever jag dock att den musik vi spelade var alltför utmanade för var jag befann mig då. Då min musikaliska förmåga samtidigt var på en högre nivå än min tekniska, klarade jag ändå med nöd och näppe av att lyckas spela det som krävdes. Resultatet blev dock att jag spände mig mycket under lång tid, vilket senare har varit svårt att jobba bort.
Under hela det här projektets gång, har drumworkout.com utgjort större delen av min dagliga övning. Med dess hjälp, har jag nästintill ”börjat om” och byggt upp min teknik från grunden.
Jag upplever att jag nu har större förmåga att slappna av när jag spelar, vilket gör att jag har möjlighet att nå nya tekniska höjder. Det i sin tur innebär att jag har nya förutsättningar för att kunna utrycka mig själv genom mitt instrument, men även att det är en utmaning att hitta vilka nya vägar jag kan ta. Först i ett senare skede av det här projektet (strax innan första repetitionen) lade jag övningstid på att testa idéer kring de låtar vi skulle spela.
3. Konserten
Till att börja med, präglades hela min konserts existens till stor del av det pågående utbrottet av ”det nya corona-viruset”, covid-19, vars upptrappning skedde under samma period. En dryg vecka innan min konsert skulle äga rum, beslutades av regeringen att inga evenemang överstigande 500 gäster skulle få genomföras KMH beslutade därefter (fem dagar innan min konsert) att ställa in samtliga kommande evenemang, med undantag för examinerande konserter, som skulle hållas ”internt”. Det var länge oklart exakt vad som menades med
”intern publik” och om jag exempelvis skulle kunna ha familj och vänner där. Samma dag som min konsert ägde rum, utfärdade regeringen ”rekommendationer” på att stänga
gymnasium och all högre utbildning, och KMH följde dessa, genom att samma eftermiddag maila ut info till studenter och personal om att skolan skulle stänga all undervisning och konsertverksamhet (även examinerande) from följande dag, dvs dagen efter min
examenskonsert.
Dagen innan konsert, ändrades även konsertsal, från Nathan Milsteinsalen till Lilla Salen. Jag hade från börjat önskat att få ha min konsert i Lilla Salen, eftersom salens akustik känns passande för musiken jag spelar - inte minst går det att ta ut de dynamiska svängarna vid trumsetet mer än exempelvis i Nathan Milsteinsalen, som präglas av ”större” och känsligare akustik. När jag dagen innan min konsert pratade med ljudtekniker Björn Allevad om just valet av konsertsal och förklarade att jag egentligen tänkt mig Lilla Salen, kollade han direkt upp möjligheterna till att byta sal. Eftersom många planerade händelser på skolan blivit inställda (pga de nya restriktionerna), fanns nu en möjlighet till att få det alternativ jag allra helst ville ha.
För mig bidrog det med osäkerhet och nervositet att fram till sista minuten inte veta om min konsert skulle kunna bli av. Framförallt var det svårt att dagarna innan kunna fokusera på min konsert, när flera andra, större frågor tävlade om uppmärksamheten. Kanske bidrog det dock även positivt genom att avdramatisera de nervösa känslorna inför att ha examenskonsert - när det slutligen var dags att spela, var jag själv snarare fylld av en lättnad över att få spela och kunna släppa allt annat runt omkring. Att få byta konsertsal tror jag även, rent psykologiskt, bidrog till positiva känslor - utfallet blev någonting helt annat än det jag tänkt mig, men nu hade jag själv möjlighet att påverka det och vända det till min fördel.
9
Under själva konserten drabbades jag först av stor nervositet. Mitt val var att i programmet ge mig själv mycket plats i form av soloinsatser, intron mm. Första låten skulle börja med ett trumintro, som sedan skulle leda in till själva låten. När vi kom in i rummet, blev jag först förvånad över att det, trots förutsättningarna, var en såpass stor publik som hade samlats.
Många av de jag verkligen önskat skulle kunna komma, i form av familj och vänner, var där, och nu var det dags för mig att på egen hand inleda konserten inför dem. Jag bestämde mig sekunderna innan jag började spela introt för ett tydligt motiv, och att jag skulle försöka hålla tag i det så länge som möjligt. Första låten blev lite som en dragkamp mellan att fokusera på musiken och att börja tänka på allt runtomkring – så många olika omständigheter hade präglat min konsert och det var svårt att förstå att den faktiskt var igång. Jag märkte där och då att jag hade svårt att helt ge mig hän till musiken, men försökte att hitta element i låtarna, som jag skulle kunna gripa tag i för att hålla fokus. Efter hand kunde jag slappna av och kände att vi i gruppen kunde skapa någonting tillsammans. Resten av konserten kändes både väldigt inspirerad och kul att genomföra – spelet flöt på ett avslappnat sätt och den genomgående känslan var att det var roligt att spela.
Efter konserten fick både jag och de andra i bandet motta väldigt många fina kommentarer.
Flera i publiken påpekade att musiken känts betydelsefull i den speciella situation som uppstått med corona-virusets utbrott, och jag fick beröm både för mitt spel och mina
kompositioner. Jag live-streamade även konserten via Facebook och på så sätt kunde många som inte hade möjlighet att vara där på plats, ändå lyssna.
4. Reflektion
”Vad händer med mina kompositioner när jag använder trumsetet som initialt verktyg i komponerandet?”
Att påbörja komponerandet vid trumsetet har varit en intressant infallsvinkel att ta avstamp ifrån, som på många sätt varit ny för mig. Till en början kändes det som en stor utmaning, som skulle kunna bli belönande om jag lyckades hitta rätt, men som också var svårnavigerad – det kändes inte på något sätt självklart vilken väg jag skulle gå för att ta mig dit. En nyckel till att finna riktning, tror jag låg i att jag relativt tidigt hittade ett passande arbetssätt att luta mig mot. Därigenom kunde jag tillåta mig själv att inspireras av yttre källor, utan att för den sakens skull behöva känna att de skulle få ta alltför stor plats i det slutgiltiga resultatet.
En tanke som jag också tidigt i processen lade märke till, är att jag inom komponerandet ofta uppfattar olika saker i musiken beroende på vilket instrument jag använder mig av. Spelar jag trummor, upplever jag att jag har större chans att utveckla olika nyanser i musiken.
Instrumentet är i högre kopplat till min kropp och mina rörelser, vilket gör att jag ibland nästan kan se framför mig eller känna i mig vart musiken är på väg. Samtidigt upplever jag att pianot mer är kopplat till mitt huvud och mitt melodiska gehör - där uppkommer i högre grad stämningar och tonalitet. Detta resonemang fick mig att inse att de olika instrumenten bidrar med olika kvalitéer inom komponerandet och gav mig på så sätt även verktyg till att ta mig vidare när jag kört fast. Beroende på problemets karaktär, kunde jag lättare avväga vilket mitt nästa steg skulle vara för att ta mig förbi hindret.
Just instrumentens olika kvalitéer, både styrkor och svagheter, som verktyg för komponerande kom även att bli avgörande för hur de olika låtarna tog form - låtarna kom att präglas av vid vilket instrument dess tongivande idéer tagit form. Som ett exempel, var låten ”Fade Away”
10
den låt där trumsetet antagligen var minst framträdande i komponerandet – idén till
huvudtemat kom när jag satt vid pianot och var helt enkelt svår att släppa förrän jag kände att jag blivit klar med den. Dock kom låten därigenom att präglas av en av de stora fördelarna med pianot som verktyg, som kanske även beskriver varför jag tidigare har komponerat som jag gjort – nämligen bristen på kontroll. När jag skriver musik vid pianot är känslan ständigt att jag rör mig på outforskad mark, på ett sätt som både känns läskigt och inspirerande.
Huvudtemat i ”Fade Away” byter oregelbundet taktart (som tidigare nämnt i ”Arbetssätt”) mellan 4/4 och 2/4. Detta tror jag inte på samma sätt hade varit möjligt med trumsetet som verktyg, där jag i högre grad har en medvetenhet kring vad jag gör och tex är väldigt van vid att tänka på vilken taktart jag rör mig i. I fortsättningen, tror jag det kan vara lönt för mig att i högre grad vara uppmärksam på hur stor del av mina kompositioner som skapas vid
respektive instrument. Tydligt är att instrumenten bidrar med sina olika fördelar och att resultatet blir därefter. Att skapa en medvetenhet om balansgången mellan dem, ser jag som ett framtida mål och något att fortsatt experimentera kring.
En annan sak värd att nämna, är att processen för hur jag skrev mina låtar förändrades i takt med hur sent in i processen jag var i mitt arbete. Generellt tror jag mig kunna säga att ju längre in i arbetet jag var, desto mindre präglades mina låtar av medvetna yttre källor. De första låtarna tog avstamp i tydliga och definitiva element från andra låtar, medan den nästa sista (Enigma) mer hämtade inspiration utifrån en känsla i en annan låt (Passion Dance) och slutligen sista låten ”Fade Away” inte hämtade inspiration från någon särskild medveten källa. Att jag hämtade inspiration från andra låtar, tror jag i sig inte hade någon större betydelse för hur min musik i slutändan lät – generellt sett skilde sig slutresultaten mycket från mina första röstmemos för respektive låt. Däremot tror jag att det såg till att så tidiga frön för att jag i högre grad skulle behöva tänka efter hur jag ville att min musik och jag själv skulle låta. Jag tror även det bidrog till att ur ett större perspektiv reflektera över vilka olika typer av låtar som tillsammans skulle kunna bilda ett rikt och varierat konsertprogram.
Kanske kan man dra slutsatsen att de yttre influenserna till en början främst bidrog med en tydlig referensram att förhålla sig till, men att de sedan efter hand ersattes av mina nya, befintliga låtar.
När jag lyssnar på inspelningen av min konsert med mina kompositioner i fokus, tycker jag ärligt talat inte att de i sig låter särskilt annorlunda från hur mina tidigare alster har kunnat låta. Det finns ett ganska tydligt tonspråk som jag tycker genomsyrar de flesta av mina kompositioner, både före och efter det här projektet. Däremot menar jag att det i det här fallet finns en större variation i programmet som helhet, olika låtar bidrar med olika stilar och energier och jag upplever att helhetskänslan av musiken känns ”organisk”, på ett sätt jag inte känt tidigare.
”Hur påverkas mitt spel utav att kompositionerna jag skrivit ur ett första stadium kommer från trumsetet?”
Den största skillnaden med det här projektet, gentemot tidigare projekt där jag både komponerat och spelat, är förmodligen just hur det känts för mig att vara musiker. Jag
upplevde under både repetitionerna och konserten ett särskilt flyt i mitt eget spel, som bidrog till att få liv i musiken på ett sätt jag tänkt mig, men som också gjorde att jag kunde styra musiken i olika riktningar med mitt spel. Min känsla under konserten var även att vi som grupp på ett avslappnat sätt kunde ge och ta, och att eventuella misstag här och var inte gjorde så mycket, utan att vi täckte upp för varann.
11
Att ge mig själv stor plats i form av soloinsatser, var på många sätt en ny erfarenhet för mig.
Som trummis, är jag van vid att främst kompa och vara ”en i bandet”, som på så sätt bidrar med energi, trygghet och sväng. Genom att nu själv ansvara för stora partier av musiken, blev jag tvungen att även bidra med ett större material musikaliska initiativ och idéer, som
därigenom skulle kunna ta musiken framåt. Inför konserten försökte jag fokusera på att mina soloinsatser inte skulle handla om ”att visa upp något”, utan snarare om att visa upp den musik jag skrivit och att få chans att tolka låtarna på olika sätt. Eftersom de initiala
musikaliska idéerna fötts just bakom trumsetet, kändes den vägen inte heller alltför lång att gå. Jag hoppas och tror att kopplingen mellan trumset och kompositioner även blev märkbar för folk i publiken.
En försvårande aspekt i att undersöka hur mitt spel har påverkats av min arbetsprocess, är att det finns många fler faktorer som samtidigt spelar in (om jag ska jämföra med hur det har känts att spela min musik vid andra tillfällen). Senaste gången jag spelade en hel konsert, bestående av ny musik skriven av mig, var våren 2018 - sedan dess har det hänt mycket med mitt spel i övrigt. Jag upplever att jag, både instrumenttekniskt och musikaliskt, är på en annan plats än vad jag var då och antagligen bidrar det till att jag känner mig säkrare överlag i de musikaliska sammanhang jag rör mig i. Samtidigt bestod under projektets gång en stor del av min övning av att utveckla min teknik och förmåga att vara avslappnad, vilket resulterade i att min känsla inför konserten var att många bitar i mitt spel fått falla på plats. Det är därför svårt att dra en gräns mellan vilka positiva upplevelser i det här projektet som beror på min arbetsprocess, och vilka som snarare beror på min utveckling som musiker.
En klar skillnad gentemot tidigare upplevelser är dock att jag inom det här projektet redan från början har haft en tanke om hur jag vill låta som musiker och vad jag kan bidra med som trummis. Att ha den typen av medvetenhet med sig redan från starten av en process, tror jag har gjort det lättare för mig att senare ta musikaliska beslut vid repetitioner. Känslan från och med första repet var att det inte handlade om att testa sig fram, utan snarare om att jag redan hade en musikalisk vision som jag ville visa för de andra med mitt spel och liksom få dem att följa med på resan. Jag kände inte heller att jag behövde lägga särskilt mycket tid på att förbereda mig instrument-mässigt inför repen. Många av de idéer som kom till vid trumsetet när låtarna skrevs, gick att bygga vidare på och på så vis var en grund redan lagd.
Ett nyckelord som dyker upp för mig när jag tänker på mitt arbete är riktning. För att ta sig framåt, kan det underlätta att ha något att sikta mot – det tror jag kan gälla alla kreativa processer. Dock har det för mig nu blivit tydligt att riktning kan skapas på olika sätt och att det inte nödvändigtvis behöver handla om att veta exakt vad man siktar mot. Genom att i det här fallet ha varit tvungen att medvetandegöra och reflektera över min process, har det skapat ett tillvägagångssätt och en struktur för mig, som i sig blivit en riktning. Det har i sin tur lett fram till idéer, som så småningom inneburit mål för vad jag siktar mot. Att tvinga sig själv till att ha en tanke med vad man gör, kan underlätta för att veta vad man är ute efter.
”Hur kan jag få mitt spel och mina kompositioner att tillsammans kännas som en enhet?”
Den sista frågan är av mer öppen karaktär och, upplever jag, är svårare att ge ett tydligt svar på. Att få mitt spel och mina kompositioner att gemensamt bilda en enhet har för mig varit en målbild som genomsyrat hela projektet, och som jag liksom hoppats på att de beslut jag tagit, i förlängningen ska kunna leda till. Min förhoppning har dock i första hand inte varit att det är något jag ska kunna uppnå med några få månaders arbete, utan snarare ett långsiktigt mål som bit för bit ska kunna infrias. På samma sätt som jag i förlängningen vill vara en musiker som
12
är ett med sitt instrument, vill jag även vara en musiker som är ett med sin komponerade musik.
Dock upplever jag att jag med det här projektet funnit några nya svar, som gör att jag i alla fall har kommit en liten bit på vägen. Genom att integrera trumsetet som ett verktyg i
komponerandet blir mina kompositioner i högre grad påverkade av mitt spel, och i sin tur mitt spel i högre grad påverkat av mina kompositioner. Ett beroendeförhållande utvecklas som gör att jag kan dra nytta av mina olika roller i samma process.
Att medvetet ge mig själv som musiker större plats i min musik, i form av soloinsatser och till viss del temapresentation (i låten Fade Away), tror jag även det bidrar till att mina
kompositioner och mitt spel i högre grad blir en gemensam enhet – jag ansvarar för en större del av musiken som når lyssnaren. Däremot tror jag inte att ”mer av trummor och mig själv”
automatiskt behöver betyda att jag kommer närmre det jag är ute efter. Som i alla andra sammanhang handlar det i första hand om att ge musiken det som känns motiverat och tar den framåt. Just denna balansgång tror jag kan vara värd att uppmärksamma och reflektera över, men det känns även spännande att i fortsättningen våga testa att tänja på gränserna med min egen roll i musiken – vad händer om jag medvetet tar större plats i den här delen? Hur kan jag som trummis förmedla kärnan i den här låten med mitt instrument?
5. Avslutning (sammanfattning)
Sammanfattningsvis har jag testat en för mig ny metod för komponerande, hittat ett lämpligt arbetssätt och utifrån det utformat ett konsertprogram med ny musik. Det har fått mig att tänka i nya banor och fått mig att hamna på platser i musiken där jag inte befunnit mig tidigare. Jag har startat en process om att på ett djupare plan medvetandegöra och reflektera kring mina tillvägagångssätt som kompositör och musiker, vilket har lett till att det i högre grad gått upp för mig vad jag vill förmedla genom de två olika rollerna. Det har även blivit tydligt för mig att mitt musicerande påverkas av hur jag komponerar och att jag därför har möjlighet att utforma min roll som musiker genom mitt komponerande, något jag känner att jag inte lyckats dra särskild nytta av tidigare. Framförallt, ska också nämnas, har det här arbetet även varit väldigt kul att genomföra - det är det som får mig att vilja tänka i liknande banor framöver, när jag komponerar och spelar ny musik. Förhoppningsvis kan det dels bli en nyckel till hur jag jobbar vidare i framtiden, dels vara något att titta tillbaka på när jag känner att jag fastnat i min process, eller behöver ny inspiration.
Källförteckningar
Skivor
Parks, Aaron. Invicible Cinema. Blue Note Records; 2008.
Scott, Kendrick. A Wall Becomes a Bridge. Blue Note Records; 2019.
Akinmusire, Ambrose. The Imagined Saviour is Far Easier to Paint. Blue Note Records;
2014.
Tyner, Alfred Mccoy. The Real Mccoy. Blue Note Records; 1967.
Clayton, Gerald. Bond: The Paris Sessions. Universal Music Group International; 2011.
13
SFJAZZ Collective. Live 2010 – 7th Annual Concert Tour – The Works of Horace Silver.
SFJAZZ; 2010.
Internet
Kernfeld, Barry. 2003. ”Groove (i)”. The New Grove Dictionary of Jazz, 2nd ed.
https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.J582400 (hämtad 2020-04-28) Haga, Evan. 2018. What It Means to Be a Drummer From Houston. Jazztimes.
https://jazztimes.com/features/columns/what-it-means-to-be-a-drummer-from-houston/
(hämtad 2020-03-30)
Parks, Aaron. https://www.aaronparks.com/bio (hämtad 2020-04-23) Scott, Kendrick. http://www.kendrickscott.com (hämtad 2020-04-28)
Akinmusire, Ambrose. https://www.ambroseakinmusire.com (hämtad 2020-04-28) Parks, Aaron. Aaron Parks – “Invisible Cinema”
https://www.youtube.com/watch?v=dc55Aq0qeMc (hämtad 2020-04-25) Baur, Steven. 2012. ”Backbeat”. Grove Music Online.
https://doi.org/10.1093/gmo/9781561592630.article.A2227622 (hämtad 2018-04-29) The Blue 2019 Devils Victory Run https://www.youtube.com/watch?v=nZFfXIxF4mw (hämtad 2020-04-28)
Bachman, Bill. https://www.drumworkout.com (hämtad 2020-04-23)
Bill Bachman, Biography. https://remo.com/team/member/bill-bachman/bio/ (hämtad 2020- 04-23)
Litteratur
Bachman, Bill (2011). Modern Drummer Presents Stick Technique.
Bachman, Bill (2017). Rhythm & Chops Builders.
14
6. Bilagor
{ { { { {
° ¢™™
Copyright © E.F Jan 20
Piano
ü †
™™
q = 1 28
°
¢
™™
™™
A‹ E/G© E‹/G D/F© D‹/F E C‹/E¨
5 A
C‹ G/B G‹/B¨ F/A A¨& F‹/A¨ G(“4) G
9
C/E C‹/E¨ B¨/D B¨‹/D¨ A¨Œ„Š7/C A¨‹/B
13
ü
†
™™
™™
G‹/B¨ G5 A¨Œ„Š7 G‹/B¨ G/B A¨Œ„Š7
1 . 2.
16
°
¢
™™
™™
ü
†
™™
f
™™
C/E F‹ G5 A¨Œ„Š7 C/E F‹ G5 A¨Œ„Š7
23 B
4 4
2 4 4 4
2 4 4 4
?
Piano starts - the rest join in on cue.
Storm
Edvin Fridolfsson
&
1 . Piano 2. +Trumpet
?
&
?
&
?
&
?
&
?
œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ œ™ œ œ
œ œ œ œ œ œ œœ œ œœœ œ œ œœ œ œœ œ # œ œ œ œ ˙ œ ‰ œ œ b œ ™œ œ # ™ œ œ œ
œ n ™ œ œ
œ
# ™œ œ n œ ™œœ œ™ œ œ b ™ œ œ‰ œ J ˙
<b> œ œ œ b œ œ œ œœ œ œ œœ œ œ œœ œ œ œ œb œ œœœ ˙ œ ‰ œœ œ ™ œ œ œ™ œ œ b ™ œ œ œ
œ ™œ œ b œ ™œ œ ˙
œ œ œ
˙
˙
œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ b œ œ œ œb œ œ œ œb œ œ œ œ œ ™ œ œ b œ ™ œ œ œ™ b œ œ
œ b ™ œ œ
œ™ œ # œ œ n ™ œ œ
œ b œ œœœ w œ ÓŒ
œ œ œ œ œ b œ ˙ ™™ œ b œ w w œ
b ™ n œ œ
˙ ˙
n b œ ™ œ b œ b ˙ ˙ œ b ˙
œ
b ™ œ œ w w
n V VVV V VVV
œ™œ œ
œ œ œ™ œ
œ œ œ™ œ œ œ œ
œ™ œ™œ œ
œ œ œ™ œ
œ œ œ™ œ œ œ œ
Ϫ
œ œ™™ œœ j
œ œ™™ œœ j
œ œ b œ œ b ˙ ˙
œ œ n ™ ™ œ œ j
œ œ™™ œœ j
œ œ b œ œ
b ˙ ˙
15
{ { { { {
° ¢™™
Copyright © E.F March -20
Piano
ü †
™™
G‹/B¨ F/A1 . 2.
q = 1 60
°
¢
™™
™™
6 A
G‹ C‹/E¨
10
G/B E¨/B¨ F(„ˆˆ9)/A
ü
†
™™
™™
1 . 2.
16
G‹/B¨ G‹/B¨ F/A
C‹ G/B G‹/B¨ E¨‹/G¨ E¨‹/G¨ C©‹/E B¨/D
21 B
28
E¨‹ B‹/D F©‹ B‹/D
°
¢
™™
™™
ü
†
™™
™™
32 C
C‹(„ˆˆ9)/E¨ D‹/F G/D C‹(„ˆˆ9)/E¨ D‹/F G/D
4 4
&b b
Only pianoWithin the Fear
Edvin Fridolfsson
&b b
Keep playing rythmically on the note "g"? bb
&b b
? bb
&b b
? bb
&b b
&b b
? bb
&b b
? bb
œ œ œ œœ œ j œ œ j
œ œœ œœœ œ œœ œ j œ œ j
œœœœ œ j œ œ j ‰
œœ œ œ j
w w
w w
w w
w w
V V V V V V V V V V V V V V V V
w w # w ww w w w w w w ˙˙ ™™ œ œ
V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V
w w w w w w ˙˙ ‰
œœ œ œ j w w
V V V V V V V V V V V V V V ‰ V VJ V V V V œ œ œ œ œ ™ œj w ˙ ™ œ œ w œ œ b œ b œ œ # ™ œ # j
w ˙ ™ œ œ b œ
b œ n ˙ ˙ ‰ œJ œ b n œ # œ # œ ˙ w
+ +
œ œ n # œ œ œ œ + + +
w w
w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w
w w w
w w
n w w
w w
w w
w w
n w w
w
16
{ {
° ¢™™
Copyright © E.F March 20
Piano
ü †
™™
G¨Œ„Š9/B¨
q = 11 2
F C7/G F/A F C/E D¨& B¨‹/D¨ B¨/D C G‹/B¨
9 A
F/A G©º7 G¨Œ„Š9/B¨
17
F C7/G F/A F C/E D¨& B¨‹/D¨ B¨/D C G‹/B¨
23 B
F/A G©º7 G‹7 G¨‹(Œ„Š7) F
31
°
¢
™™
™™
E¨Œ„Š7/G E¨‹(Œ„Š7)/G¨
39 C
ü
†
™™
™™
B/D© D¨/F
1 . 2.
43
3 4
? b
Serenity
Edvin Fridolfsson
&b
&b
&b
&b
&b
1 . piano 2. everyone 3. bass solo 4. everyone
? b
&b
On cue
? b
œœ œ œ œ b b
b V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V
˙™ ˙ ‰
œ œ ˙™ Œ œ œ ˙™ ˙ ™ ˙ ™ œ œ œ
œ™ œ ™ ˙™ ˙™ ˙ ™ ˙ ™ ˙ ™
˙™ ˙ ‰
œ œ ˙™ Œ œ œ ˙™ ˙™ ˙ ™ Œ
œ œ œ œ
œ™ œ™ ˙™ œ ™ œ™ ˙™ ˙™ ˙ ™ ˙ ™ ‰ œJ œ œ œ œ
œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ # œ œ
˙ ˙
b ™™ ˙
˙ ™ ™ ˙
˙
b ™™ b ˙
˙ ™ ™
<#> œ œ # œ œ œ œ œ œ # œ œ œ œ b œ œ b œ œ œ œ œ œ b œ œ n œ œ b œ
J b ™ œœ œ b œœ b
˙ ˙
# ™ n ™ ˙
˙™ ™ ˙
b ™™ ˙ ˙
˙™ ™ ˙
b ™™ ˙
17
{
G¨Œ„Š9/B¨
48
F Eº/G F/A F C/E D¨& B¨‹/D¨ B¨/D C G‹/B¨
56 D
F/A G©º7 G‹7 G¨‹(Œ„Š7) F
64
° ¢™™
D¨Œ„Š7 G¨Œ„Š7/B¨ G¨Œ„Š7(b 5)/B¨
7 2 E
F/A A‹ F‹/A¨
80
ü †
™™
88 F5
°
¢
™™
™™
ü
†
™™
™™
F E¨‹(„ˆˆ9)/G¨
92
&b
&b
&b
?To Coda
? b
Vibe-solo
? b
? b
After vibe solo - go to bass solo from A
&
&b
? b œ œ
b V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V
˙™ ˙ ‰
œ œ ˙™ Œ œ œ ˙™ ˙ ™ ˙ ™ œ œ œ
œ™ œ™ ˙ ™ œ™ œ™ ˙™ ˙™ ˙ ™ ˙ ™ œ
œœ œœ
œ œ V V V V V V V V V V V b b œœ œ œ
V V V V V b œ œœ
V V V V V
œ œ V V V V V œ
œ V V V V V œ
œ V V V V V V V V V V V
œ œ V V V V V V V V V V V
œ œ V V V V V V V V V V ‰
œ œ j V V V V V V V V V V V V œ œ V V V V V V V V V V V b œ œ
b V V V V V V V V V V V
Piano 2
18
{ { { {
°
¢
™™
™™
Copyright © E.F Feb 20
Piano
ü
†
™™
™™
D(“4) E¨Œ„Š7(# 11) E‹11 F%
q = 240
°
¢
™™
™™
9 A
D(“4) E¨Œ„Š7(# 11)
E‹11 F%
17
D(“4) E¨Œ„Š7(# 11) E7(b 9) F%
G‹ D/F© D‹/F G‹ D/F© D‹/F 1 .
25 B
ü
†
™™
™™
33
D(“4) E¨Œ„Š7(# 11) E‹11 F%
2. D‹/F 41
D/F© G‹ F/A G‹/B¨
45 C
E‹/B B‹ C(“9)
53
4 4 4 4
4 2 4 4
& ##
Enigma
Edvin Fridolfsson
? ##
& ##
? ##
& ##
3 3? ##
& ##
& ##
? ##
& ##
& ##
& ##
w w w ˙˙ ˙
œœ œ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰
œœ œ™™™ www ˙˙˙ œœœ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰ œœ œ™™™
w w
˙ ˙
œ œ™™ œœb b j
w w w w
w w n n ˙ ˙
œ œ™™ œœn n j
w w w w Ó œ œœ œ™ œj œ œ œn œ™ œj ˙ ˙ Œ n œœ ww œœ ˙˙
Œ
n œœ ww œœ w w
+ + V ™ V J + + ‰V ™ + + V ™ V J + + ‰V ™
Œ
œ œ œ j œœ j œ j
œ œ n ˙ w ˙ Œ œ œ n œ ™ œj ˙ ˙ Œ n œœ ww œœ w w
+ + V ™VJ + + ‰V ™ + + V ™ V J + + ‰V ™
œœ b ™™ œœ j
˙˙ ˙˙™™ œœ w w w w b œœ n œœ ˙˙ œœ ˙˙™™ œœ w w w w
w w w ˙˙ ˙
œœ œ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰
œœ œ™™™ www ˙˙ ˙
œœ œ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰ œœ œ™™™
w w ˙ ˙ œ œ™™ œœb b j
w w w w
w w n n ˙ ˙
œ œ™™ œœn n j
w w w w
w w w w w w w w
˙™ b œ w w w n ™ ˙ œ w w w
˙™ œ w w ˙™ œ œ w w w ˙
19
{ { {
{
A‹/C B¨‹/D¨ G‹/D D‹ D‹ A‹/C
61
69
A¨% B¨% D7(“4) D(“2)
7 3
A¨% B¨%
D7(“4) D(“2)
°
¢
™™
™™
ü
†
™™
™™
D(“4) E¨Œ„Š7(# 11) E‹11 F%
7 7
° ¢™™
D7(“4) 85 D
D7(“4) 93
ü
†
™™
™™
101
A¨% B¨%
D7(“4) D(“2) A¨% B¨%
D7(“4) D(“2)
4 4
& ##
& ##
? ##
& ##
Fine
? ##
& ##
? ##
? ##
Solo
? ##
& ##
After solos: D.C and into 2nd house (in B)? ##
˙™ n œ w w w œ™ œ n
J œ œ
n w w ˙ b ˙
‰ n œœ œ nn ™™ ™
œœ œ™™™ œœ œ j w w
w n ™™™ œœ œ œœ œ j
˙˙ ˙
w w w
˙ ˙
b b œ œ™™ œ
n œ b J
w w
œ œ™™ œ œ j
˙ ˙
w w
‰ b œœ œ nn ™™ ™
œœ œ™™™ n œœ œ j w w
w n ™™™ œœ œ œœ œ j
˙˙ ˙
w w w
˙ ˙
b b œ œ™™ b n œ œ J
w w
œ œ™™ œ œ j
˙ ˙ w w
w w w ˙˙ ˙
œœ œ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰
œœ œ™™™ www ˙˙ ˙
œœ œ™™™ œœœ j w w
w ˙˙ ˙ ‰ œœ œ™™™
w w
˙ ˙
œ œ™™ œœb b j
w w w w n n w w ˙ ˙ œ œ™™ œœn n j
w w w w
V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V
V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V V
‰ b œœ œ nn ™™ ™
œœ œ™™™ œœœn j w w
w n ™™™ œœ œœ œ œ j
˙˙ ˙ w w
w ‰
œœ œ b nn ™™ ™
œœ œ™™™ œœœn j w w
w n ™™™ œœ œœ œ œ j
˙˙ ˙ w w w
˙ ˙
b b œ œ™™ œœn b J
w w
œ œ™™ œœ j
˙ ˙ w w b ˙ ˙
b œ œ™™ œœn b J
w w
œ œ™™ œœ j
˙ ˙ w w
Piano 2
20
{ {
{ {
°
¢
™™
™™
Copyright © E.F March -20
Piano
q = 54
ü
†
™™
™™
4
° ¢™™
F/A G/B C/E D/F© G/B C7/B¨ F/A C(“4) C
7 A
F/A G/B C/E D/F© G/B C7/B¨ F/A C(“4) C
13
19 B
ü
†
™™
™™
22
4 4 2
4 4
4
4 4 2
4 4
4
2 4 4 4
2 4 4
4
2 4 4 4 2 4 4 4
2 4 4 4 2 4 4 4
2 4 4 4
2 4 4 4
2 4 4
4
2 4 4
4
&
Fade Away
Edvin Fridolfsson
?
&
?
&
3 3 3
&
3 3 3
