!
!
Boklördag
__________________________________________________________________________________
Produktion och reproduktion av vithets- och mansnormen i Dagens Nyheters litteraturjournalistik
!
!
!
!
!
!
! !
!
Stockholms Universitet
Institutionen för mediestudier, JMK Medie - och kommunikationsvetenskap C-uppsats, V13 M Kand
Författare: Emma Fellman
ABSTRACT
!
Denna framställning utgör en studie av kulturdelens lördagsbilaga i dagstidningen Dagens Nyheter. Uppsatsen har analyserat hur den vita och den manliga normen produceras och reproduceras dels i språkbruket i intervjuer med författare, dels bland representerade författare i Boklistorna. Syftet med uppsatsen är således att ta reda på om och hur de maktförhållanden som råder inom kön och etnicitet i vårt samhälle synliggörs och förstärks i tidningens litteraturbevakning. Detta görs genom att svara på följande frågeställningar: Är kvinnor och rasifierade kvantitativt underrepresenterade bland de personer som porträtteras i tidningen?
Upprätthålls och/eller förstärks den vita och manliga norm som råder i vårt samhälle idag i språkbruket och innehållet i tidningen? Synliggörs van Dijks teori kring den ”nya rasismen” i språkbruket och innehållet i tidningen, och i så fall hur?
För att kunna genomföra denna studie och svara på dessa frågeställningar har jag använt mig av kritisk diskursanalys och kvantitativ översikt, och därmed applicerat en kombination av kvalitativ samt kvantitativ metod på min studie.
Den teoretiska delen grundar sig på Teun A. van Dijks teori ”New Racism” från ”Ethnic minorities in the media” (2000) och Richard Dyers bok ”White: Essays on Race and Culture (1997) har använts som grund för studien av etnicitet och vitheten som norm i media. Rosalind Gills ”Gender and the media” samt Gunilla Jarlbros ”Medier, genus och makt” har givit underlag för att studera hur kön, genus och den manliga normen behandlas och framställs i media.
Resultatet av den kvantitativa översikten visade att rasifierade är underrepresenterade bland författarna i DN:s kulturbilaga. Representationen av kvinnor och män var dock relativt jämställd. De kvalitativa analyserna visade att de flesta diskurser kring vithet, rasifiering, manligt och kvinnligt synliggjordes och upprätthölls i intervjuerna.
!
Nyckelord: Dagens Nyheter kultur, kön, etnicitet, kvantitativ översikt, kritisk diskursanalys
!
Innehållsförteckning!
!
1.0 Inledning! 5!
2.0 Syfte och frågeställningar! 6!
3.0 Bakgrund! 6!
3.1 Dagens Nyheter och kulturdelen! 6!
3.2 Bokutgivningen i Sverige år 2013! 8!
3.3 Jämställdhet och jämlikhet! 9!
4.0 Material och avgränsning! 10!
5.0 Tidigare forskning och teoretisk ram! 12!
5.1 Tidigare forskning! 12!
5.1.1 Genus och kön i svensk media 12
5.1.2 Mångfald i svensk media 14
5.2 Teoretisk ram! 15!
5.2.1 Den vita normen och det mörka, främmande och farliga 15
5.2.2 ”New Racism” 18
5.2.3 Representationen av genus i media och mannen som norm 18
5.2.4 Intersektionalitet 20
5.3 Diskurser kring kön och etnicitet! 21!
6.0 Metod! 22!
6.1 Kvantitativ översikt! 23!
6.2 Kritisk diskursanalys! 23!
7.0 Analys och resultatredovisning! 24!
7.1 Den kvantitativa översikten! 24!
!
7.1.2 Intervjuerna 26
7.2 De kvalitativa analyserna! 27!
7.2.1 Johanna Holmström & Ulrika Nettelblad 27
7.2.2 Shani Boianjiu & Olga Grjasnowa 29
7.2.3 Lev Grossman & Kristofer Andersson 31
7.2.4 Abdellah Taïa & Ngugi wa Thiong’o 33
8.0 Slutsatser och diskussion! 35!
8.1 Åtgärdsförslag och förslag till vidare forskning! 38!
9.0 Litteratur- och källförteckning! 40!
9.1 Tryckta källor! 40!
9.2 Otryckta källor! 40!
9.3 Elektroniska källor! 41!
10.0 Bilagor! 42!
10.1 Bilaga 1: ”Boklistan”! 42!
10.2 Bilaga 2: Intervjuerna ! 44!
10.3 Bilaga 3: Deltagande förlag år 2013! 46
1.0 Inledning!
!
Dagens Nyheter är i dagsläget, och har under lång tid varit, en av Sveriges största dagstidningar. Kulturdelen i Dagens Nyheter (nedan återgivet som DN) är således många svenskars källa till nyheter och information om kulturella och populärkulturella händelser och aktualiteter världen över. Björn Wiman, kulturchef på DN, beskriver tidningens journalistiska intention som följer: ”Både DN som helhet och DN Kultur vill att så många engagerade medborgare som möjligt ska ta del av den kvalitetsjournalistik vi gör.”
Vad innebär då denna så kallade kvalitetsjournalistik? Förväntar vi oss som läsare en bred, allomfattande och utbildande journalistik i samma anda som public service-kanalerna, eller söker vi oss till dessa populärkulturella händelser som denna bilaga behandlar, till exempel musik, film och litteratur, för att bli underhållna? Kanske är det både och.
På DN:s hemsida kan man ta del av tidningens publicistiska målsättning, i vilken begrepp som tolerans och humanism, och meningar som att tidningens syfte är att påvisa samhällets mångfald uttrycks. Vidare beskrivs också hur DN:s utgångspunkt är att människor med olika förutsättningar och social bakgrund ska kunna förstå och delta i gemensamma frågor, att de ska driva samtidsdebatten och att en mångsidig kulturdebatt utgör en grundsten i tidningens publicistiska arbete (http://info.dn.se/info/om-oss/dns-publicistiska-uppdrag/ 2014-05-07).
Denna uppsats kommer att fokusera på tidningens litteraturjournalistik och hur den förhåller sig till den publicistiska målsättning tidningen har.
Utgångspunkten i denna uppsats är således att den kvalitetsjournalistik som Wiman talar om har som syfte att faktiskt informera och berika läsaren med ett innehåll som inkluderar all typ av journalistik, skapad av alla typer av människor, och att det är viktigt med ett mångsidigt och mångkulturellt innehåll, där alla medborgare får delta och bli representerade.
Därför, med detta som premiss, är denna studie relevant och intressant ur en media- och kommunikationsvetenskaplig synvinkel, och förhoppningvis kommer den att bidra till diskussionen om en jämlik och jämställd litteraturjournalistik vad gäller innehåll, språkbruk och representation av människor.
!
! 2.0 Syfte och frågeställningar!
!
Syftet med denna uppsats är att studera litteraturjournalistiken i Dagens Nyheters kulturdel och analysera hur de representerade personerna framställs utifrån kön och etnicitet. Studien kommer att behandla dels hur könsroller och rasistiska strukturer produceras och reproduceras i det utvalda material uppsatsen ämnar analysera, dels om de personer man väljer att porträttera i tidningen är jämlikt fördelade avseende kön och etnicitet. Detta kommer göras genom att svara på följande frågeställningar:-
Är kvinnor och rasifierade kvantitativt underrepresenterade bland de personer som porträtteras i tidningen?-
Upprätthålls och förstärks de diskurser som finns kring vithet, rasifiering, manligt och 1 kvinnligt i språkbruket och innehållet i tidningen?-
Synliggörs van Dijks teori kring den ”nya rasismen” i språkbruket och innehållet i 2 tidningen, och i så fall hur?! !
3.0 Bakgrund!
!
3.1 Dagens Nyheter och kulturdelen
Dagens Nyheter som papperstidning utkom första gången den 23 december år 1864. Tidningen var först en del av Mariebergskoncernen, men efter att Bonnierkoncernen köpt upp samtliga aktier tog de över och har sedan dess stått som ägare (http://info.dn.se/info/om-oss/korta-fakta/
2014-04-30). Dagens Nyheter är en oberoende liberal dagstidning och är obunden i förhållande till partier, organisationer och ekonomiska maktskikt: dock bör det hållas i åtanke att tidningen ägs av ett av Sveriges största mediebolag.
!
För utförligare beskrivning av dessa diskurser se avsnitt 5.2 ”Teoretisk ram”
1
För utförligare beskrivning av van Dijks teori se avsnitt 5.2 ”Teoretisk ram”
2
Papperstidningen, vars innehåll denna uppsats fokuserar på, läses varje vecka av 793 100 personer ( http://info.dn.se/info/om-oss/ 2014-04-30). På Dagens Nyheters hemsida kan man läsa om tidningens publicistiska målsättning, nedan följer ett direkt utdrag ur denna:
!
DN:s politiska hållning på ledarplats är liberal. I en tid av snabba förändringar ska DN med skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, upplyst förnuft, humanism och tolerans. (…) DN:s utgångspunkt är att människor med olika förutsättningar och social bakgrund har rätt och möjlighet att delta i och förstå gemensamma angelägenheter. (…) Tidningen ska visa livets och samhällets mångfald. (…) En levande och mångsidig kulturdebatt är också en grundsten i DN:s publicistiska profil (http://info.dn.se/info/om-oss/dns-publicistiska-uppdrag/ (2014-05-01).
!
Utifrån Wimans beskrivning av DN, som har redovisats i inledningen till denna uppsats, kan utläsas att kulturdelen har samma syfte som Dagens Nyheter som helhet, citatet ovan gäller alltså till lika stor del för kulturdelen då den är en del av tidningens helhet.
Åke Lundqvist (2012) skriver redan i andra stycket i förordet i sin bok Kultursidan att DN som helhet är väl omskriven genom dess tid, totalt har det skrivits 12 volymer om tidningen.
Gemensamt för dem är dock att kulturdelen inte tilldelas mer än, baserat på Lundqvists egna bedömning, ca fem procent av innehållet. Detta får i jämförelse anses lite, om man ser till SvD och Svenska Dagbladets historia, som sedan många år anses vara DN:s största konkurrent, där en hel volym av tre tillägnas kulturdelen (Lundqvist 2012:14).
Kulturen har överlag ägnats lite utrymme i tidningen sedan dess start år 1864 fram till hösten 1919 då Torsten Fogelqvist anställdes som första, kontraktsenliga kulturchef.
Kulturdelen kallades då ”den avdelning inom tidningen, som är ägnad åt allmänt kulturella intressen”, och Fogelqvists hållning blev också kärnan för kulturdelen. Han såg kulturen som en hjälp att mötas oberoende av klass och social bakgrund; att som medborgare kunna se det som förenar istället för det som tar isär (Lundqvist 2012:149-150).
När Oscar Hemberg satt som redaktionssekreterare år 1906-15 moderniserade han tidningen, och gjorde det för första gången möjligt för kvinnliga journalister att ta plats på Dagens Nyheter. Det började med att Elin Wägner bevakade och rapporterade om kvinnorörelsen och rösträttskampen under det tidiga 1900-talet. Hon blev ombedd av Hemberg att skriva en lång artikelserie som sträckte sig över hösten och vintern åren 1907-1908 där hon
skildrade de unga kvinnor som var självförsörjande och yrkesverksamma, sig själv inkluderad.
Därefter följde anställningar av ett antal kvinnliga journalister på tidningen, även om kultursidan fortsatt dominerades av manliga reportrar. Först på 1940-talet fick DN sin första kvinnliga medarbetare på kulturredaktionen, dock inte utan protester från både manliga kollegor och familjen Bonnier (Lundqvist 2012:259-264).
När internet hade sin framfart under 1990-talet genomgick papperstidningen en kris som bidrog till att ett större fokus var tvunget att läggas på annonser och ekonomisk överlevnad.
2000-talets DN ställdes därmed inför uppgiften att med minskade resurser ändå lyckas vidga sin läsarkrets, och verktygen för att lyckas med detta blev en trendigare tidning med slagkraftigare redigering och kortare texter, större fokus på bild och grafik och populärare innehållsstoff (Lundqvist 2012:413-414). Krönikor stod nu för kultursidans största innehåll - det blir den nya kritikjournalistiken. Populärkulturen tog plats på kultursidan och medförde snabbare åsikter, en mer frispråkig ton och viss kritik mot de kulturella hierarkier som tidigare hade styrt kulturbilagornas innehåll. Bloggarnas framfart under 2000-talet bidrog till att litteraturrecensionen, som länge varit en kulturell institution och som haft ensamrätt på introduktionen av ny litteratur, plötsligt fick ge plats åt nya, ogenerade och subjektiva åsikter.
DN:s egna kritiker hoppade snart på bloggtåget och kulturredaktionen inrättade en boksajt.
Även papperstidningens recensioner kompletterades med den så kallade ”Bokcirkeln”, i vilken en hop av DN:s litteraturkritiker samlas och för ett samtal samtalar kring en nyutkommen bok som återges som en följetång i tidningen (Lundqvist 2012:426-428).
Lundqvist konstaterar till slut att kultursidan med framgång har tagit allt större plats och lyckats behålla den under 2000-talet (Lundqvist 2012:438).
!
3.2 Bokutgivningen i Sverige år 2013
Då uppsatsen syftar att studera hur DN:s litteraturbevakning- och journalistik ser ut i fråga om representation behöver den utgå från hur bokutgivningen såg ut i stort år 2013 i Sverige. Då de böcker Dagens Nyheter väljer att presentera i tidningen endast är nya titlar och upplagor inom skönlitteraturen är även det vad statistiken nedan endast kommer att visa. Följande statistik är hämtad från Svenska Förläggareföreningen. Den insamlade datan är från de förlag som är
!
medlemmar i föreningen vilket motsvarar ca 70 % av svensk allmänlitteratur , så det bör 3 nämnas att den inte omfattar alla böcker som gavs ut i Sverige (http://www.forlaggare.se/
branschstatistiken 2014-09-23).
Enligt statistiken utgavs 2150 nya titlar och upplagor år 2013, varav 947 var inbundna, pocket och övriga format/bandtyper. Ljudböcker, e-böcker, dramatik och lyrik är exkluderat från uppsatsen då denna typ av litteratur inte blir presenterad i DN:s boklistor http://
www.forlaggare.se/sites/default/files/branschstatistik_2013_web_0.pdf 2014-09-23).
Av dessa 947 böcker var 482 svenska och 492 översatta. Antalet översatt litteratur överskred alltså antalet svenska verk, vilket ger DN:s kulturredaktion möjligheten att uppvisa en jämlik representation i fråga om författare. Dock bör nämnas att en översatt bok inte är detsamma som en rasifierad författare, eller att en svensk bok inte är detsamma som en vit författare. Detta ger dock en överblick över vilka författare som över huvud taget blir publicerade, hur stor andel svenska respektive utländska författare DN väljer att representera jämfört med hur stor andel svenska och översatta böcker som ges ut totalt.
Desto svårare var det att hitta statistik över kön hos författarna.
!
3.3 Jämställdhet och jämlikhet
Denna uppsats syftar, som ovan beskrivits i inledningen, studera om litteraturjournalistikens innehåll i form av representation i DN:s kulturbilaga är jämlik och jämställd. Nedan följer Nationalencyklopedins definition av dessa två begrepp för att ge en tydligare förståelse av hur de används i denna studie. Jämlikhet beskrivs på följande sätt:
!
Alla individers lika värde. I politiska sammanhang avser termen ibland även individernas lika inflytande och lika sociala förhållanden. (…) I liberalismens jämlikhet ingår individens rätt till egen och fri utveckling, i socialismens allas lika möjligheter och rätt till del av materiella och kulturella värden (…). (http://www.ne.se/lang/jämlikhet 2014-05-06)
! !
!
Definitionen av jämställdhet är följande:
!
Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. (…) Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning (…).(http://www.ne.se/lang/jämställdhet 2014-05-06)
!
Dessa definitioner är relevanta för uppsatsen syfte med den kvantitativa översikten är att studera huruvida representationen av författare i DN:s litteraturjournalistik är jämlik och jämställd. Jämlikhetsbegreppet kommer alltså att användas för att studera hur representationen av rasifierade och vita ser ut bland författarna, medan jämställdhetsbegreppet kommer att användas för att studera hur jämn fördelningen av manliga och kvinnliga författare är.
! !
4.0 Material och avgränsning!
Det empiriska material jag har utgått ifrån i min analys är DN:s kulturdel från lördagens tidning under året 2013. DN tillägnar var veckodag kulturdelen till en viss populärkulturell genre, där lördagens tidning fokuserar på litteratur och benämns i tidningen som ”Boklördag”.
Uppsatsen har utgått ifrån samtliga lördagsbilagor publicerade under ett års tid med några få undantag (vilket motiveras längre fram i uppsatsen). Genom detta urval kan uppsatsens analys grunda sig på en god översikt över bilagans innehåll som helhet. Just lördagens bilaga,
”Boklördag”, valdes på grund av att det finns en tydlighet i urvalet av porträtterade och omskrivna personer, vilket hjälper uppsatsens kvantitativa översikt och kvalitativa analys- och metoddel.
Studiens fokus kommer att ligga på denna del och min avgränsning håller sig till två valda innehåll som är återkommande i varje ”Boklördag”. Den ena är ”Boklistan” som utarbetas av DN:s kritiker Åsa Beckman, Jan Eklund, Anna Hallberg, Sverker Lenas, Lars Linder, Ulrika Milles, Marie Schottenius, Jonas Thente, Malin Ullgren och Björn Wiman. Listan är en sammanställning av de tio bästa böckerna, i inbördes ordning, den veckan enligt nämnda
!
kritiker. Det andra är en intervju med en aktuell författare, där en av DN:s kulturreportrar, ofta i sällskap av en fotograf, skriver ett porträtt på en till två sidor i tidningen om författaren.
Uppsatsen presenterar två dikotoma variabler; dels variabeln kön med kategorierna man respektive kvinna, dels variabeln etnicitet med kategorierna vit respektive rasifierad. Dessa variabler används för att få en översikt över den kvantitativa representationen av författare utifrån kön och etnicitet. Totalt har ”Boklistan” och intervjuer hämtats från 43 veckor under året 2013. Under halva juni, hela juli och halva augusti avviker tidningen dock från de två återkommande innehållen ”Boklistan” och intervjun, och publicerar något som tituleras
”Boksommar”. Innehållet i kulturdelen under dessa datum skiljer sig alltså från det traditionella innehållet under övriga månader. Här har jag valt att bortse från materialet som presenteras i ”Boksommar” för att fokusera på de två återkommande delarna, vilket bidrar till att materialet alltså hämtas från 43 veckor och inte årets fullständiga 52 veckor. Det bör även nämnas att inget material fanns tillgängligt för datumet 2013-11-02, då den dagen var en röd dag och därmed utkom ingen tidning.
Urvalet av intervjuer gjordes genom att välja de två första författarna som representerades ur varje kategori inom uppsatsens två variabler, det vill säga kön och etnicitet. Urvalet blev således två vita kvinnor, två rasifierade kvinnor, två vita män samt två rasifierade män, totalt 8 författarintervjuer. Fler aspekter än kön och etnicitet finns givetvis, men för studiens syfte var endast dessa två relevanta.
Ur detta kan förstås inte en hundraprocentig slutsats dras över hur jämlik och jämställd representationen av människor är i tidningen som helhet - för att uppnå ett sådant resultat skulle ett större material ha behövts insamlats och analyserats. Ett annat alternativ till urval av material skulle ha kunnat vara att välja kulturbilagan från olika dagar, för att få en översikt över kulturdelen som helhet. Dock är materialet tillräckligt för att ge en god överblick över hur denna representation ser ut i kulturdelens litteraturbevakning, vilket är vad jag har valt att fokusera på i denna framställning.
!
!
!
5.0 Tidigare forskning och teoretisk ram!
! 5.1 Tidigare forskning
Som Åke Lundqvist påvisade i sin bok Kultursidan (2012) finns inte mycket forskning eller skrivet om kulturdelen i DN (Lundqvist 2012:14). Det är således svårt att hitta tidigare studier om hur kön och etnicitet framställs och representeras inom just kulturjournalistik. Det finns dock många relevanta texter kring genus, etnicitet och media i stort. Kerstin Engströms avhandling ”Genus & genrer: forskningsanknutna genusdiskurser i dagspress belyste hur journalistik, med forskning som stöd och utgångspunkt, bidrar till vårt vetande om genus och dess betydelse. Gunilla Jarlbro skrev även i sin bok Medier, genus och makt om hur genus och kön har tagit och tar sig uttryck i medier. I Journalistik och mångfald (2008) av Gunilla Hultén problematiserades bristen på etniskt och kulturellt mångfald inom svensk dagspress, både i nyhetsinnehållet och på redaktionerna.
5.1.1 Genus och kön i svensk media
Kerstin Engström (2008) skrev i sin avhandling Genus & genrer om vad medier, framförallt journalistik, egentligen säger om kön, om kvinnor och män eller manlig och kvinnligt, när de tar forskning och forskarexpertis till stöd eller utgångspunkt. Med andra ord hur forskningsanknuten journalistik med hänvisningar till vetenskapens auktoritet bidrar till det offentliga samtalet och vårt gemensamma vetande om kön och genus.
Engström har i sin studie Dagens Nyheter och Aftonbladet från 2001 som material. Hon började intressera sig för ämnet efter att ha läst om feministisk forskning som kritiserat könsroller och genus, och menade att denna forskning började motta kritik från tidningarna under det år då hon inledde sin studie. Hon fann att det dagligen inom journalistiken presenterades olika vetenskapligt grundade teoretiska perspektiv som beskrev vår förståelse av vad kön, genus och sexualitet innebär.
När Engström studerade tidigare forskning kring området forskningsanknuten journalistik visade det sig att den ofta var okritisk mot speciellt naturvetenskaplig forskning, den betraktades som allmängiltig och förklarades som neutral och objektiv. Hennes undersökning gick således ut på att studera om journalistiken håller sig till de traditionella ”sanningarna” om
!
vad som är manligt respektive kvinnligt, eller om den nya genusforskningen medför mer komplexa förklaringar och diskussioner kring socialt och kulturellt konstruerade kön i mediarapporteringen (Engström 2008:1-3).
Engström utgick i sin studie ifrån att vi som människor har olika föreställningar om kön och vad som är normalt eller onormalt, tillåtet eller otillåtet när det gäller exempelvis manligt, kvinnligt och sexualitet, samt att dessa föreställningar är historiskt och kulturellt förankrade hos oss. Hon utgick även från att dessa uppfattningar produceras och reproduceras genom språket i stort, det vill säga i exempelvis tal, texter, bilder och kroppsspråk. Hennes teoretiska ram grundar sig i att språket är socialt och kulturellt betydelsefullt för, och har stor inverkan på, våra handlingar, och att vi genom dessa skapar en verklighet som är baserad på våra symboliska representationer av verkligheten, till exempel genom text och bild (Engström 2008:31-32). Dessa utgångspunkter gäller även för denna uppsats.
Resultatet av Engströms undersökning påvisade att förutsättningar och bakgrund påverkar de föreställningar som finns kring kön och genus. Detta tog sig uttryck i att förhållningssättet i dessa frågor skiljde sig åt beroende på tidningstyp, genre och redaktion hos den publikation som hade utgivit de forskningsrelaterade artiklarna. Vidare kunde Engström konstatera att ett samband mellan forskningsområde och typ av diskurs förelåg, där artiklar relaterade till medicin, biologi och hälsofrågor ofta kopplades till relationen mellan män och kvinnor, medan kulturjournalistiken oftare utgjorde en huvudsaklig plattform för genusdiskussioner och teorier. Även bland nyhets- och debattsidorna förekom forskningsrelaterade artiklar, vilka ofta innehöll ett jämställdhetsperspektiv (Engström 2008:120-121).
Gunilla Jarlbro studerade i sin bok Medier, genus och makt hur kvinnor har framställts och hur stor plats de har fått ta i svenska medier. Hon ställde sig således frågan vilka egenskaper och karaktärsdrag man behöver besitta för att få synas i de svenska dagstidningarna och fann svaret bland annat i projektet ”Publicistiska bokslut” som pågick vid Göteborgs universitet. Ur detta framkom att ”en man med svenskt ursprung, som ägnar sig åt idrott och politik kan räkna med att synas i tidningen från och till”. Analysen och resultatet, som i detta projekt byggde på totalt 7200 tidningsartiklar, visade att huvudpersonerna i dessa artiklar var 94% infödda svenskar och 70% var män. Slutsatsen kunde då dras att den person som syns minst i
dagstidningarna var en invandrad kvinna som växlar mellan arbetslöshet, hemarbete och jobb på kontor (Jarlbro 2006:27).
Jarlbro menade att representationen av kvinnor i de svenska medierna följaktligen har varit ojämlik över tid, men att förekomsten av män respektive kvinnor är dock bara en sida av myntet, och att det givetvis är lika relevant att studera i vilka situationer eller sammanhang kvinnor respektive män framställs (Jarlbro 2006:23-24).
5.1.2 Mångfald i svensk media
I boken Journalistik och mångfald (2009) skrev Gunilla Hultén om bristen på skildringen av den etniska och kulturella mångfalden i samhället i media. Tidigare har kritiken bestått i att journalistiken och nyhetsinnehållet är missvisande, stereotypt och fördomsfullt, och att flera redaktioner är homogena på ett etniskt och kulturellt plan (Hultén 2009:7).
Sverige är ett land och samhälle som är präglat av mångfald, etnisk, språklig, kulturell och religiös. Detta, menar Hultén, framgår dock inte utifrån hur det ser ut i det svenska nyhetsinnehållet. Trots att vi lever i en värld där identiteter ständigt omförhandlas i och med att migration blir transnationell, och där medialandskapet står i ständig förändring då utbytet och flödet av media är globalt, är nyhetsrapporteringen, enligt Hultén, allmänt homogen.
Fokus ligger på tre områden inom forskningen av mångfald i nyhetsmedier menar Hultén:
Journalistikens innehåll, redaktionernas sammansättning och förhållningssätt till publiken. De flesta av dessa forskningsresultat visar att personer med annan etnisk bakgrund än det land mediet har sitt fäste i sällan får synas i nyhetsinnehållet, och att rapporteringen och representationen av etniska och kulturella minoriteter både är negativ och stereotyp, och till och med i vissa fall rasistisk (Hultén 2009:9).
Hultén menade att medier och nyhetsrapportering bidrar till och skapar gemensamma uppfattningar och värderingar, och att i och journalistiken som samhällelig institution, i och med detta, upprätthåller uppfattningen om en delad kultur, vilken i sin tur har betydelse för hur identitet och nationell tillhörighet uppfattas av medborgarna. I detta fall står kultur för samhällets gemensamma normer, föreställningar och kunskaper som ligger till grund för dess sociala, ekonomiska, politiska och religiösa organisationer. Förenklat skulle man kunna säga
!
att kultur, utifrån ett antropologiskt synsätt, medför vissa gemensamma drag till medlemmar i en viss grupp som utomstående personer inte delar (Hultén 2009:71).
!
5.2 Teoretisk ram
För att kunna svara på studiens frågeställningar kommer denna uppsats att utgå ifrån olika teorier kring vithetsnormen, den manliga normen och hur maktförhållanden, med utgångspunkten att dessa normer existerar, tar sig uttryck och synliggörs i uppsatens empiriska material. För att studera hur etnicitet och rasifierade personer behandlas och representeras i språkbruket och innehållet kommer jag att ta hjälp av Teun A. van Dijks teori om ”New Racism” (2000), Gunilla Hulténs Journalistik och mångfald (2009) och Richard Dyer, som skrev om vitheten som norm och hur den produceras och reproduceras i det västerländska samhället i sin bok White: Essays on Race and Culture (1997). Hur kön och genus representeras i uppsatsens material kommer att stödjas utifrån Rosalind Gills Gender and the media (2007) och Gunilla Jarlbros Medier, genus och makt (2006) som båda beskrev hur kvinnor är underrepresenterade i olika medier, där mannen är normen och således de som får representera mänskligheten som helhet. Begreppet ”intersektionalitet” utifrån Paulina de los Reyes och Diana Mulinaris bok Intersektionalitet (2005) kommer även att tillämpas som grund för att kvinnor och rasifierade är underordnade i den befintliga hegemonin i det västerländska samhället. Här förklarade även de los Reyes och Mulinari varför de valde att använda både ”ras” och ”etnicitet” som begrepp, vilket även gäller denna uppsats. Enligt dem anses ordet etnicitet, av många forskare, vara förenat med mindre bibetydelser än ordet ras.
Andra forskare anser dock att användningen av etnicitet som begrepp bidragit till ett osynliggörande av rasism som en struktur i vardagen, och att ras-begreppet är grundläggande för en förståelse av rasifierade processer (de los Reyes & Mulinari 2005:7).
5.2.1 Den vita normen och det mörka, främmande och farliga
I den ”moderna världen” är rasifierat bildspråk en central del i hur vi kommunicerar. Alla beslut som tas om vem som får göra vad och vem som får komma till tals är baserat på
bedömningar utifrån ras och etnicitet, alltså bedömningar baserade på den information vi tar in om hur andra människor exempelvis ser ut, vart de kommer ifrån samt hur de talar.
Etnicitet är dock inte det enda som spelar in i dessa bedömningar, och medvetna människor världen över kämpar dagligen för att överkomma dessa fördomar och barriärer gällande ras och etnicitet.
I dagens västerländska samhälle är vithet inte kategoriserad som en ras eller etnicitet. Detta är dock viktigt att belysa och definiera, för så länge vita människor varken blir sedda eller benämnda som just vita som grupp, och att även vita således blir rasifierade, fungerar vithet som en norm. Andra människor som inte tillhör gruppen vita blir rasifierade, medan vita bara blir definierade som ”människor”.
Det finns få ting som tillskriver en människa så mycket makt i fråga om positioner i samhället som att vara just ”bara” människa, och genom att både få och ta makt både får och tar man också rätten till att synas, höras och tala för mänskligheten. Rasifierade personer får inte den rättigheten eftersom de alltid blir placerade i facket ”rasifierade”, och kan därför endast tala för sin grupp. Poängen med att definiera vita som rasifierade blir således att de tas ifrån den maktposition de fått i samhället som medfört vissa privilegier, men också tillfört förtryck och orättvisor. Även den auktoritet som gör att de får tala och agera som norm i världen försvinner.
Det som starkast och tydligast bidrar till vita som icke-rasifierade och därför normativa är de sätt de refereras till, eller kanske snarare bristen på referenser till vita personer i västvärlden. Diskuteras till exempel en granne eller kollega som är icke-vit nämns också det faktumet, att hen är till exempel svart. På det sättet skulle aldrig en vit person beskrivas, därför att det antas att hen är vit om inget annat påstås. Detta antagande att vita ”bara” är människor är begränsat till den vita kulturen och är inte långt ifrån att mena att vita är människor medan rasifierade i så fall skulle vara något annat. Den vita rasens osynlighet inom diskursen ”vithet”
är alltså ständigt närvarande och reproduceras hela tiden.
Tidigare forskning inom kultur och populärkultur visar att vita i hög grad är överrepresenterade i dessa medier i västvärlden. Huvudrollerna i filmer och tv-serier,
!
huvudkaraktärer i böcker, programledare tillskrivs vita, vilket gör detta till standarden, det vanliga - normen. (Dyer 1997:1-4)
Hultén har tagit stöd från bland annat medieforskaren Leonor Camauër som har studerat hur ”invandrarnas kultur” framställs i media i jämförelse med den ”svenska kulturen” i samband med mordet på den 26-åriga Fadime Sahindal. Camauër (2007) pekade på redaktionernas sätt att styra debatten genom till exempel urvalet av medverkande debattörer och att lyfta fram just kulturen som huvudtemat i diskussionerna, och därmed inte bereda plats åt andra ämnen. Resultatet i hennes studie visade att ”invandrarnas kultur” i huvudsak skildrades på ett negativt vis, medan den ”svenska kulturen” framställdes i enbart positiv dager (Hultén 2009:73).
Jarlbro behandlade även i Medier, genus och makt hur kategorin invandrare har framställts i svensk press. Hon hämtade stöd från Ylva Brune (2002) som har studerat detta från 1970-talet fram till våra dagar, och som fann att den ”typiska” invandrade kvinnan framställdes som passiv, vars sysselsättning främst var yrken inom hushåll och som inte talade någon svenska.
Under 1990-talet hade denna bild förändrats och istället målas hon nu upp som framåtsträvande och någon som vill delta i samhällslivet, men som kontrolleras och begränsas av sin invandrade man, som ofta framställs som våldsam (Jarlbro 2006:27-28).
Hultén (2009) menade att mediebilden av förorten i Sverige är hotande farofylld samtidigt som den är exotiskt lockande. I journalistiken är förorten förknippad med kriminalitet, det avvikande och det främmande annorlunda som stör ordningen. Etnologen Per-Markku Ristilammi har skrivit om hur den svenska förorten skildras i media och kommit fram till att den etableras som något annorlunda, något som skiljer sig från resten av samhället. Han menade även att skildringen av dessa ställen är ett sätt för majoritetssamhället, i detta fall storstäderna, att definiera sig självt. Det skapas en tydlig vi och dom-effekt. I annan forskning om hur förorten framställs har språkbruket jämförts med det som brukas användas när man skriver om en djungel; vild, farlig, mörk och omodern, men också autentisk, ärlig, lockande och fascinerande (Hultén 2009:81-82). Denna teori kommer att användas för att analysera hur de rasifierade författarnas hemländer framställs i intervjuerna. De likheter som kan dras mellan förorter och dessa länder är att de båda skrivs om ur ett slags ”vi och dom”-perspektiv.
Uppsatsförfattaren är medveten om att vissa av de länder som de rasifierade författarna kommer från är krigsområden, vilket gör det svårt för Dagens Nyheter att beskriva dem på annat sätt än farliga. Dock förstärker vissa av de beskrivningar som förekommer i materialet bilden av länder i Afrika och Mellanöstern som farliga och förtryckande.
5.2.2 ”New Racism”
I det van Dijk kallar ”New Racism” undersöker han hur media och nyheter idag är med och konstruerar en ny slags rasism som formas av och formar samhället.
Det som skiljer de gamla idéerna kring hur rasism uppstår i ett samhälle på ett mer konkret sätt så som institutionell rasism så som exempelvis rasbiologi, slaveri och apartheid, från vad van Dijk menade med den ”nya rasismen” som tar sig uttryck idag är att den senare snarare är sociologiskt och kulturellt betingad hos oss. Den förnekar även sin egen existens vilket gör den svår att konkretisera (van Dijk 2000:33). Dagens rasism är enligt van Dijk diskursiv, vilket innebär att den uttrycks subtilt och symboliskt, i vardagen genom text och tal och har få gemensamma nämnare med ”den gamla tidens” rasism.
Dock vill van Dijk påpeka att den nya rasismen kan utesluta och marginalisera människor på grund av deras etnicitet i precis lika stor utsträckning som den gamla, och den kan dessutom även åstadkomma mer skada i vissa fall då den inte synliggörs lika tydligt som den gjort innan, den blir på något vis allmängiltig (van Dijk 2000:34).
Så som uppsatsförfattaren tolkar begreppet ”ny rasism” så uppträder detta exempelvis när rasifierade personer i Sverige ständigt får sin etnicitet påpekad och ifrågasatt. De får höra saker som ”Var kommer du ifrån?” eller ”Vad bra svenska du pratar”, vilket indikerar på att de inte skulle vara svenskar och detta endast på grund av en hudfärg eller ett namn. Rasism behöver alltså inte vara ett uttryckt eller medvetet motståndstagande mot rasifierade, utan något som genomsyrar vårt språk och våra handlingar i vardagen. Denna betydelse av begreppet ”rasism” är även den som uppsatsen kommer att utgå ifrån.
5.2.3 Representationen av genus i media och mannen som norm
I Rosalind Gills (2007) bok Gender and the media framförs åsikten att det historiskt sett har funnits en stor brist på kvinnor i media, och att kvinnor som studerat detta har kommit fram till
!
att det är mannen som är norm, vilket är ett problem då det således blir mannen som får representera hela mänskligheten.
Detta har även diskuterats utanför den akademiska världen, då man belyst och problematiserat hur kvinnor i media har blivit nedvärderade och förminskande till stereotyper, könsroller, så som passiva och ointelligenta individer, och när de väl framställs som aktiva är det främst som sexualiserade objekt. Kvinnor i media visas oftast ur ett manligt perspektiv och som att de existerar på grund av och i relation till mannen. De objektifieras som något dekorativt, en accessoar, och något som finns till för att behaga (oftast den manliga blicken), snarare än enskilda och tänkande individer. De porträtteras även ofta som någon vars främsta syfte är att ta hand om hemmet och familjen. Representationen av kvinnor i media är dessutom väldigt homogen, de kvinnor som får synas är unga, vita, tillhör medelklassen och skulle ses som konventionellt vackra. Så om mannen blir norm för hela mänskligheten, blir således den vita, unga medelklasskvinnan norm för alla kvinnor.
Det har skrivits om ”kvinnokultur” och begreppet i sig har diskuterats, kritiserats och problematiserats. Detta skulle infatta typiskt ”kvinnliga” genrer inom kultur och populärkultur, till exempel chick-lit, Harlequin-romaner och romantiska komedier, även benämnda som
”chick flicks”. Dessa genrer har gemensamt att de mestadels produceras och konsumeras av kvinnor, och ofta blir ignorerade eller värderade som triviala, banala och ointressanta. Det kan diskuteras om denna typ av kultur ses som kvinnlig på grund av den låga statusen, eller om den anses ha låg status på grund av att produktionen och konsumtionen till störts del utgörs av kvinnor. Begreppet ”kvinnokultur” är även problematiskt då ett implicit påstående dryftas att alla kvinnor har samma kulturella intressen - man buntar ihop alla kvinnor till att ha ett och samma tycke, och tar inte hänsyn till kvinnors olikheter.
Detta är ännu ett exempel på hur mannen blir norm. Kultur som i högre grad konsumeras av män blir inte benämnda som typiskt manliga genrer, det anses bara vara den allmänna kulturen (Gill 2007:9-15).
Ett exempel på hur kvinnor och män behandlas på olika sätt i media synliggörs till exempel på sättet kvinnor i maktpositioner blir diskuterade utifrån traditionella könsroller så som hem och familj, även deras utseende och privatliv ifrågasätts, till skillnad från sina manliga
kollegor som bedöms utifrån prestationer. Detta sätt att utåt diskutera och bedöma män och kvinnor olika reproducerar inte bara fördomar om kön och könsroller, det lyfter också fram hur flexibel sexism kan vara mot kvinnor, hur olika stereotyper kan användas vid specifika tillfällen där de tycks passa in, och hur härskartekniker tar sig uttryck i vad vi kan tycka är en vanlig, till och med välmenande fråga eller påstående. Parry-Giles (2000:221) sade ”We are to fear women with power, yet admire women with the status of victim”, detta påstående synliggör det faktum att kvinnor blir tvingade att ta på sig en offerroll för att bli accepterade i samhället, medan en kvinna med makt, som går utanför den konstruerade bilden av hur en kvinna ska vara, blir fruktad.
Gill framförde även att det anses finnas en skillnad mellan vad män och kvinnor skriver och vill rapportera om i media. Kvinnor skulle i högre utsträckning än män ta hänsyn till människors känslor kring nyhetsrapporteringen och lyfta fram frågor som människoöden, hälsa, utbildning och relationer (Gill 2007:117).
5.2.4 Intersektionalitet
Ett intersektionellt perspektiv, här utformat av Paulina de los Reyes och Paulina Mulinari, lyfter fram frågor som hur makt och ojämlikhet i ett samhälle är sammankopplat med den gemensamma uppfattning kring så väl vithet och manlighet som könstillhörighet, heterosexualitet och klasstillhörighet som finns i samhället, och hur denna uppfattning ständigt återskapas genom att de markörer som gör skillnad på ”vi” och ”dem” blir till sociala koder.
Således kan en intersektionell analys belysa hur patriarkala och rasistiska strukturer förstärks på en institutionell nivå (de los Reyes & Mulinari 2005:7-14).
En större intersektionell analys skulle ha kunnat ligga som grund i denna uppsats, och då haft med aspekter som exempelvis klass och sexualitet. Dock är syftet med uppsatsen att studera hur kulturdelens lördagsbilaga behandlar kön och etnicitet/ras, och det är därför det intersektionella perspektivet är begränsat till dessa två begrepp.
Sociala föreställningar kring ras/etnicitet och kön kan betraktas som en grundläggande del i det ojämlika system som verkar i det västerländska samhället, och som tillsammans med övriga aspekter skapar en under- och överordning. Kategorin ”ras” beskriver således inte, enligt en intersektionell analys, en samhällelig position eller viss uppsättning egenskaper, utan
!
snarare en process där fenotypiska drag och konstruerade kulturella egenskaper blir meningsbärande i ett samhälle och dess organisation. Teorier kring rasifiering menar att dessa processer är symboliska, och bidrar till att vi gör ”ras” till en naturlig och accepterad faktor i ett ojämlikt system (de los Reyes och Mulinari 2005:60). Med detta åsyftas att termen rasifierad inte enbart grundar sig på hudfärg, utan snarare de konstruerade egenskaper vi tilldelar personer utifrån kultur, bakgrund och hudfärg. Rasifierade personer blir således de som inte passar in i den ”vita normen” som finns i västvärlden. Personer från till exempel Ryssland och Östeuropa ses också som rasifierade, även fast de är vita. Detta bör tydliggöras i uppsatsen då en av författarna i intervjuerna är rasifierad på grund av hennes ursprung snarare än hennes hudfärg, då hon föddes i Azerbajdzjan.
!
5.3 Diskurser kring kön och etnicitet
För att kunna svara på uppsatsens andra frågeställning: ”Upprätthålls och förstärks de diskurser som finns kring vithet, rasifiering, manligt och kvinnligt i språkbruket och innehållet i tidningen?” bör det här förtydligas vilka diskurser uppsatsen kommer att utgå från. I analysen av de rasifierade författarna används de diskurser som beskrivs i Dyer (1997) och Hultén (2009). Dyer menade att rasifierade blir definierade som en grupp istället för egna individer, på grund av den vita norm som råder. Han påvisade även att rasifierades etnicitet ofta uttrycks när man i text eller tal beskriver en rasifierad person. Enligt van Dijk är dagens rasism i sig diskursiv, han menade att den uttrycks i vardagen på ett subtilt och symboliskt vis genom text och tal. För att exemplifiera denna typ av ”ny rasism” kan vi se till fallet som Dyer tog upp i sin bok White: Essays on Race and Culture (1997) där han menade att rasifierade är underrepresenterade och i vissa fall helt uteslutna från kultur och populärkultur i västvärlden, så som på film, i tv och i litteratur. I dessa fall är det inte explicit uttryckt att endast vita personer ska få inneha huvudroller och huvudkaraktärer, det är alltså inte en institutionell rasism. Skulle det vara så att en huvudkaraktär är rasifierad så nämns detta allt som oftast i sammanhanget. Dock är det ett typexempel på den strukturella rasism som Dyer beskrev, där representationen av rasifierade blir marginaliserad i relation till hur befolkningen faktiskt ser ut i västvärlden.
En annan diskurs som kommer att användas i analyserna av de rasifierade och kvinnliga författarna är hur de framställs i media som förtryckta av en person eller institution som anses vara dem överordnade (Hultén 2009:27-28).
Rosalind Gill tog i sin bok Gender and the media upp hur de diskurser som finns kring manlighet och kvinnlighet tar sig uttryck i media, samt hur och varför detta bör problematiseras. Hon påvisar att kvinnor historiskt sett varit underrepresenterade i media, och att detta lett till att mannen blir norm. När kvinnan fått ta plats i olika medier visas hon oftast ur ett manligt perspektiv, hon blir sexualiserad och objektifierad, bedömd utifrån hennes utseende snarare än hennes prestationer. Skulle hennes prestationer nämnas i något sammanhand har det oftast varit i samband med familjen och hemmet. Gill menade även att olika kvinnliga stereotyper och könsroller används vid specifika tillfällen där de tycks passa in. Kvinnor i media blir ofta framställda som offer för att framkalla sympati hos publiken och i och med detta bli accepterade i samhället. Skulle en kvinna med makt som rör sig bort från den kvinnliga könsrollen ta plats i media, blir hon någon att frukta. Representationen av kvinnor i media är dessutom väldigt homogen, de som får synas är ofta vita, smala och unga (Gill 2007:9-10)
!
6.0 Metod!
Denna uppsats kommer att genomföras med hjälp av en kombination av kvalitativ och kvantitativ analysmetod. Den kvantitativa innehållsanalysen redovisas först för att ge en översikt över materialet, genom den besvaras forskningsfrågan ” Är kvinnor och rasifierade kvantitativt underrepresenterade bland de personer som porträtteras i tidningen?”. Sedan följer den kvalitativa metoden kritisk diskursanalys (CDA) som används för att besvara frågeställningarna ”Hur upprätthålls och/eller förstärks den vita och manliga norm som råder i vårt samhälle idag i språkbruket och innehållet i tidningen?” och ”Synliggörs van Dijks teori kring den ”nya rasismen” i språkbruket och innehållet i tidningen, och i så fall på hur?”. Ett problem med valet av metod för de kvalitativa analyserna skulle vara att kritisk diskursanalys främst lämpar sig för nyhetsartiklar och inte intervjuer. Dock ansågs denna metod vara bäst för att kunna ge svar på uppsatsens frågeställningar.
!
Genom att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod kommer detta ge en bredd och ett djup i analysen. Dessa två analysmetoder anses vara de mest lämpade för uppsatsens syfte och de mest effektiva för att få svar på de frågeställningar som utformats. Reliabiliteten anses vara hög då samma resultat skulle utvisat sig vore det så att studien skulle utföras av någon annan, om samma material användes. Validiteten anses också vara hög då studien undersökt det den syftade till att undersöka.
!
6.1 Kvantitativ översikt
En kvantitativ innehållsanalys syftar alltid till att lyfta sig upp det generella ur det enskilda, man formulerar variabler som fungerar som standardiserade frågor att ställa till innehållet, och man vill uppnå möjligheten till en generell analys utifrån ett större material. Denna uppsats har hämtat material från hela år 2013, totalt 11 månader varav 43 veckor. Den kvantitativa översikten över materialet presenteras månadsvis i tabellerna i Bilaga 1 och 2.
För att kunna genomföra en studie av ett större material behöver forskningsfrågorna omformuleras till variabler. I detta fall presenterar uppsatsen två variabler: kön och etnicitet.
Variabeln kön har de två underkategorierna man och kvinna, och etnicitet har underkategorierna rasifierade och vita. I och med dessa variabler kan vi kvantifiera relevanta egenskaper i innehållet vilket bidrar till att resultatet i fråga om omfång, alltså hur vanligt förekommande något är eller hur stor del av innehållet som karaktäriseras av en specifik egenskap (Ekström & Larsson 2010:119-123). Kategorierna kvinnor respektive män innefattar i denna uppsats personer som identifierar sig som dessa kön, dock har ingen transperson eller någon som vill identifiera sig som hen blivit representerad bland författarna. För att kunna identifiera om en författare anses vara rasifierad eller inte har jag googlat dem.
!
6.2 Kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalys som tillämpas i denna uppsats är hämtad från Peter Berglez (2000) som främst utgår från CDA utformad av Teun A. van Dijk.
Diskurs innebär att till exempel de texter vi läser är inbäddade i olika situationer, institutioner och osynliga strukturer i samhället. När vi läser dessa texter som konsumenter gör
vi det som individer med olika bakgrunder, erfarenheter och förståelser. Detta påverkar hur vi tolkar innehållet och så är det även med producenterna, dvs. ägarna, redaktörerna och journalisterna. Alla verkar som individer eller grupper med olika bakgrunder och intressen i ett samhälle, vilket påverkar innehållet (Ekström & Larsson 2010:266-267).
En diskursanalys som är textorienterad innebär enligt van Dijk att studera och analysera en text på så kallade makro- och mikrostrukturella nivåer. Att studera utifrån ett makroperspektiv innebär att man lägger fokus på textens tematiska och schematiska struktur, alltså textens mera övegripande egenskaper medan mikronivå syftar till att analysera texten på detaljnivå genom att studera sådant som koherens och ordval. Man lägger vikten på relationen mellan global och lokal koherens. Med global koherens menas att textens huvudsakliga mening studeras, denna besannas genom alla mindre delar i texten som är sammanhängande på ett logiskt plan och detta är den lokala koherensen, den innefattar påståenden, beskrivningar och argumenteringar.
I en koherensanalys studeras alltså den globala koherensens uppbyggnad genom textpartierna i innehållet och syftet är att försöka se hur, i uppsatsens fall journalist och läsare, tillsammans bidrar till att skapa textens gemensamma syfte (Ekström & Larsson 2010:272-276). Analysens struktur kommer att utformas på makrostrukturell och mikrostrukturell nivå. Den maktrostrukturella delen består i att tittat på sådant som artiklarnas huvudsakliga innehåll samt textens tematiska och schematiska strukturer så som rubrik, ingress, teman och aktörer.
Den mikrostrukturella analysen att studera textens globala och lokala koherenser. Denna metod kommer att tillämpas på intervjudelen med syfte att studera språkbruket i textinnehållet.
! !
7.0 Analys och resultatredovisning!
!
7.1 Den kvantitativa översikten
Resultatet av de 43 boklistor och intervjuer i DN:s lördagsbilaga som denna uppsats studerat visade att främst rasifierade var underrepresenterade i bland de författare som fick ta plats i
”Boklistan”, dock utgjorde rasifierade kvinnor en större andel än rasifierade män. I
!
intervjuerna fortsatte representationen av rasifierade författare att vara mindre. Andelen kvinnor var färre i ”Boklistan”, men i intervjuerna utgjorde de en majoritet. Nedan syns fyra tabeller över totalen av uppsatsens kategorier för varje variabel från ”Boklistan” och intervjuerna. För en översikt över materialets helhet från alla 11 månader se ”Bilaga 1-4” . 4
7.1.1 ”Boklistan”
Tabellerna nedan visar en sammanfattning av den kvantitativa översikten gällande
”Boklistan”. Sammantaget blev 169 författare utvalda av kulturredaktionens litteraturkritiker under årets gång som författare till de bästa böckerna för var vecka. Det bör nämnas att kritikerna inte valde ut nya böcker varje vecka, vilket innebär att samma författare kunde figurera flera veckor, i vissa fall månader, i rad. Den mest förekommande författaren var Alice Munro, som blev presenterad totalt 15 gånger, varav 14 var i ”Boklistan” och en gång som intervjuobjekt. Av totalt 169 författare var endast 20 rasifierade. Det skulle kunna anses att detta bör ställas i proportion till hur stor andel rasifierade författare som verkar i Sverige, detta är dock inte relevant då det både är svenska och översatta böcker som får platsa i ”Boklistan”.
En svensk bok behöver heller inte vara lika med en vit författare, och en översatt bok är inte detsamma som en rasifierad författare.
I och med att representationen av rasifierade författare blir så passa marginaliserad kan det kopplas till den ”nya rasismen” som van Dijk talar om (2000) där rasistiska strukturer omedvetet konstrueras och formas av och i samhället.
Den vita normen som verkar i det västerländska samhället produceras och reproduceras i och med detta. Den manliga normen som historiskt sett verkat i medier (Gill 2007) synliggörs även den, dock inte till lika stor del, och endast bland de vita författarna.
!
Sammanfattning av Tabell 1: ”Boklistan”
Kvinnor Män Rasifierade Vita
Totalt 83 86 20 149
!
7.1.2 Intervjuerna
I tabellerna 3 och 4 (se ”Bilaga 2”) presenteras hur många författare ur varje kategori som 5 blev intervjuade under året 2013. Här kan utläsas att vita kvinnor är den kategori som var störst, vita män fick mindre utrymme. Bland rasifierade var dock männen överrepresenterade, medan rasifierade författare överlag var underrepresenterade. Av de totalt 43 författarintervjuer som använts i denna uppsats var 24 kvinnor och 21 män. 11 av dessa var rasifierade varav 4 var kvinnor. Det bör nämnas att intervjuobjekten i en lördagsbilaga utgjordes av tre personer, vilket är anledningen till att 45 författare är intervjuade men endast 43 intervjuer är gjorda.
van Dijks ”new racism” tog sig alltså uttryck även bland intervjuerna. Den manliga normen var, precis som i Boklistan, inte lika stor, och syntes endast bland de rasifierade författarna i intervjudelen. !
Sammanfattning av Tabell 2: ”Boklistan”
Rasifierade kvinnor Vita kvinnor Rasifierade män Vita män
Totalt 12 71 8 78
Summa 83 86
Sammanfattning av Tabell 3: Intervjuerna
Kvinnor Män Rasifierade Vita
Totalt 24 21 11 34
Sammanfattning av Tabell 4: Intervjuerna
Rasifierade kvinnor Vita kvinnor Rasifierade män Vita män
Totalt 4 20 7 14
Summa 24 21
Bilaga 3-4: sid 36-37
!
5
!
7.2 De kvalitativa analyserna
I denna del kommer intervjuerna med de utvalda författarna att analyseras på ett kvalitativt plan. Analyserna har delats upp utifrån uppsatsens fyra kategorier: vita kvinnor, rasifierade kvinnor, vita män och rasifierade män, detta för att analyserna ska utgå från uppsatsens variabler och underkategorier och därmed uppfylla syftet. Det bör även nämnas att analysernas enda fokus ligger på intervjuobjektet, inte reportern eller journalisten som står bakom intervjuerna och inte heller hens kön och etnicitet.
Intervjuerna varierar i längd, men de tar alla upp en till två helsidor i tidningen inklusive eventuella bilder och rubriker.
7.2.1 Johanna Holmström & Ulrika Nettelblad
De första intervjuer som analyseras i denna uppsats är de med Johanna Holmström från 2013-01-05 och Ulrika Nettelblad från 2013-01-12. Dessa två faller under kategorin ”vita kvinnor” och analysen kommer därför att utgå ifrån de diskurser som finns kring dessa.
!
Makrostrukturell nivå
Den första intervjun inom denna kategori är med Johanna Holmström. Artikelns huvudsakliga innehåll är att Holmström nyligen har utkommit med sin första roman ”Asfaltsänglar” som skildrar en ung kvinna som blir hårt och orättvist behandlad då hon växer upp i en muslimsk familj i Finlands huvudstad Helsingfors. Hela intervjun med Holmström handlar överlag mycket om hur det är att växa upp som kvinna i dagens samhälle, vilka motgångar man kan drabbas av både som kvinna och rasifierad. Holmström blir alltså en slags talesperson för det kvinnliga könet. Till intervjun finns inga bilder.
Den schematiska strukturen och tematiska strukturen i intervjun består dels av rubriken, som är placerad högst upp på sidan: ”En asfaltängel i Helsingfors”, dels ingressen som lyder:
”En av vårens intressanta författare är finlandssvenska Johanna Holmström som kommer med sin första roman ”Asfaltsänglar”. Hon fick Svenska Dagbladets litteraturpris 2009 för novellsamlingen ”Camera Obscura”.” Artikeln är strukturerad som en intervju, bestående av
frågor och svar i brödtexten. De enda närvarande aktörerna i intervjun är journalist samt intervjuobjekt. Detta är återkommande i alla åtta artiklar som följer i nedanstående analyser.
Den andra intervjun under kategorin ”vit kvinna” är med Ulrika Nettelblad. Det huvudsakliga innehållet i denna artikel är att Nettelblad nu har kommit ut med en ny novellsamling om hur man hämnas på gamla pojkvänner. Ingenstans i intervjun framgår det dock vad denna novellsamling heter, det finns heller inga bilder till denna artikel.
Den schematiska och tematiska strukturen i texten utgörs av rubriken som lyder ”Jag kommer ihåg hur minnen luktade” och är placerad högst upp på sidan, ovanför brödtexten.
Ingressen är skriven som följer: ”Läkarstudenten Ulrika Nettelblad fick Lilla Augustpriset 2012. Nu har hon skrivit en novellsamling om hur man hämnas på gamla pojkvänner”.
Brödtexten centreras runt en ruta titulerad ”Ulrika Nettelblads skrivtips till unga författare”
bestående av fyra handfasta tipspunkter.
!
Mikrostrukturell nivå
Den globala koherensen utgör som tidigare beskrivet textens huvudsakliga mening. I dessa två artiklar handlar stora delar av intervjun om Holmström och Nettelblad som personer, deras privatliv och händelser utanför författarskapet. Då det kvinnliga könet ej är normen, blir detta vad som främst representerar författarna, istället för att de författade verken blir huvudfokus.
Undersöker man den lokala kohenrensen i Holmströms intervju ser man att det redan i ingressen nämns att hon är finlandssvensk, vilket inte direkt blir någon rasifiering eftersom Holmström är vit, däremot gör nämnandet av hennes etnicitet att det skapas ett ”vi och dom”- tänk hos läsaren. Att vara finlandssvensk är inte detsamma som att vara rasifierad, alltså kan diskurserna kring rasifierade personer inte appliceras på Holmström. Dock kan det finnas diskurser och fördomar mot finlandssvenskar som sedan präglar hur läsaren ser på Holmström.
Även diskussionen mellan författare och reporter handlar till stor del om relationerna i boken, berättelsen beskrivs också i intervjun som ”varm” och att den handlar om ”lojalitet och vänskap” vilket är ord som ofta kopplas till typiskt kvinnliga egenskaper och intressen.
Uppfattningen att kvinnor skriver om mer känsloladdade teman, så som människoöden och relationer förstärks i och med detta.
!
Intervjun med Nettelblad inleddes med: ”Bland hundratals stressade resenärer på Stockholms centralstation lyser en klarröd filthatt”. En intervju med en erkänd och prisbelönt författare i en av Sveriges största dagstidningar börjar med att beskriva (den kvinnliga) författarens utseende. Reportern nämner även att denna filthatt skulle vara det hon blir igenkänd för, snarare än för hennes litterära verk. Detta är något Jarlbro (2006) tog upp i sin teori kring hur kvinnor behandlas och representeras i media. De blir bedömda och uppmärksammade för sitt utseende snarare än sin prestation, vilket sällan är fallet för en manlig kollega.
Den första fråga som reportern ställer i intervjun är följande: ”Du går en avancerad utbildning, har en liten bebis och skriver prisbelönt litteratur. Hur disciplinerad är du egentligen?” Detta ifrågasättande av kvinnans livsval är något som ofta förekommer. De blir utfrågade hur de klarar av att hantera en karriär samtidigt som de ska uppfostra barn, ta hand om sin familj och hemmet (Gill 2007).
!
7.2.2 Shani Boianjiu & Olga Grjasnowa
Uppsatsens andra analysmaterial är intervjuerna med Shani Boianjiu och Olga Grjasnowa, de faller båda under kategorin rasifierade kvinnor. Intervjun med Boianjiu är från lördagsbilagan 2013-04-13 och Grjasnowa intervjuades 2013-01-26.
!
Makrostrukturell nivå
Det huvudsakliga innehållet i intervjuerna utgörs av ett stort fokus på författarnas liv och upplevelser. Intervjun med Grjasnowa inleds med att förklara hennes bakgrund, var hon är uppvuxen och hur hennes bakgrund påverkat henne. Även Boianjius uppväxt och härkomst tar upp en relativt stor del av intervjun.
Den schematiska och tematiska strukturen är uppbyggd på liknande sätt som intervjuerna med Holmström och Nettelblad. Intervjuns rubrik är ”Hat mellan människor finns överallt”
och placeras under den centrerade bild som finns i artikeln, vilken föreställer Grjasnowa och tar upp ungefär hälften så stor plats som rubrik, ingress och brödtext. Ingressen i intervjun med
Olga Grjasnowas ”Ryssar är såna som gillar björkar”, som nu kommit ut på svenska. Den har gjort succé i Tyskland och har beskrivits som både en utvandrar- och en invandrarroman”.
”I Israel är armén ett ställe dit man sänder sina barn” är rubriken till intervjun med Boianjiu. Den sträcker sig över en helsida och strax under tar ingressen upp ungefär lika stor plats. Den lyder som följer: ”Israel är ett av få länder i världen som har obligatorisk kvinnlig värnplikt. I sin debutroman skildrar Shani Boianjiu den märkliga starten på unga kvinnors vuxenliv där de första två åren kontrolleras av den israeliska armén.”. En bild på Boianjiu tar upp en helsida i tidningen, vilket är unikt för hennes intervju. Båda artiklarna innehåller faktarutor om författarna där några punkter så som vart och när de föddes, vad de är aktuella med nu samt någon eller några tidigare händelser i deras liv som är relevant för intervjuerna redovisas.
!
Mikrostrukturell nivå
Den globala koherensen i artiklarna utgörs av det överliggande fokuset på författaren och dess etnicitet och bakgrund, istället för på det kulturella verket, dels i och med att båda intervjuerna inleds med en beskrivning av detta och dels att de flesta av frågorna kretsar kring detta. Detta är något Dyer tar upp i sin text om vithet och att det inte klassas som någon ras, och problematiseringen kring det. Han menar att så länge vithet inte är en ras blir detta normen och allt som inte ingår i vitheten som vi ser den i samhället och även hur den presenteras i denna uppsats, blir avvikande och behöver därmed förklaras eller beskrivas (Dyer 1997:2).
Rubriken till Boianjius intervju ”I Israel är armén ett ställe dit man sänder sina barn”, väcker känslor hos läsaren. Detta är ett exempel på hur ett land i denna del av världen framställs som farlig. Att detta citat valts som rubrik för intervjun bidrar till att läsaren direkt får en bild av Israel som ett land där barn blir soldater, vilket är totalt främmande från det land vi lever i där värnplikten avskaffats. Något annat som gör att rubrikvalet blir anmärkningsvärt är att Boianjiu snarare senare i intervjun beskriver armén som något positivt snarare än negativt som rubriken vill indikera. Hon menar att den kan ses som något främmande i andra länder, medan i Israel vill människor kunna delta och känna sig involverade i de militära beslut som tas.
!
De lokala koherenserna i texterna är beskrivningar, påståenden och argumenteringar.
Grjasnowa beskriver hur de flesta auktoriteter och myndigheter i landet är väldigt misstänksamma mot journalister och författare, och att hon därför valt att besöka staden i egenskap av turist. Grjasnowa framställs därmed i intervjun som en sorts rebell som ljugit, provocerat och inte avslöjat vad hon egentligen arbetat med under tiden hon befann sig i Baku för att göra research-arbetet inför hennes bok. Detta kan kopplas till hur kvinnor som rör sig bort från och utanför den traditionella rollen och de egenskaper som tillsatts henne - tyst, tillbakadragen, passiv - blir fruktade och avvikande, vilket Gill (2007) skrev om. Grjasnowas bakgrund och uppväxt beskrivs av henne själv som privilegierad i och med att hennes pappa var aktiv inom kommunistpartiet. Dock framställs hennes födelsestad Baku på ett negativt sätt.
Den beskrivs i intervjun som en farlig plats med konflikter och korruption, vilket kan kopplas till Hulténs (2009) beskrivning av förortens framställning i media. I detta fall är vissa av de platser som artikeln tar upp konfliktområden, vilket också Grjasnowas bok till stor del handlar om, varför en negativ beskrivning av dessa kan vara motiverade om än problematiska.
I intervjun med Boianjiu förekom beskrivningar som ”kontrolleras av den israeliska armén”
vilket bidrar till och synliggör den stigmatisering som finns kring kvinnor i utsatta länder.
Hultén (2009) skrev om hur rasifierade kvinnor ofta beskrivs som just kontrollerade och underordnade i media, antingen av en auktoritet som staten, eller då i detta fall armén, eller av sina män (Hultén 2009:27-28).
!
7.2.3 Lev Grossman & Kristofer Andersson
Denna analys utgår ifrån intervjuerna med Lev Grossman som intervjuades i lördagsbilagan från 2014-01-19 och Kristofer Andersson från 2014-02-02. Dessa författare faller under kategorin ”vita män”.
!
Makrostrukturell nivå
Det huvudsakliga innehållet i intervjun med Grossman är att hans bok ”Magikerna” nyss utkommit på svenska, och hur hans intresse för fantasy väcktes och har vuxit fram. Anderssons
