Socialsekreteraren i mötet med våldsutsatta barn: En kvalitativ undersökning av socialsekreterares egna erfarenheter

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021

Socialsekreteraren i mötet med våldsutsatta barn

En kvalitativ undersökning av socialsekreterares egna erfarenheter

The social secretary in the meeting with abused children

A qualitative study of social secretary’s own experiences

Handledare: Författare:

Sara Lilliehorn Lina Eriksson

Belinda Persson

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp

Termin 6, VT-21

Författare: Lina Eriksson, Belinda Persson Handledare: Sara Lilliehorn

Socialsekreteraren i mötet med våldsutsatta barn – en kvalitativ undersökning av socialsekreterares egna erfarenheter

The social secretary in the meeting with abused children – a qualitative study of social secretary’s own experiences

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld. Syftet undersöks med hjälp av frågeställningar som både behandlar socialsekreterares påverkan samt hantering av sina känslor och mående i arbetet med våldsutsatta barn. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fyra socialsekreterare runt om i landet ligger till grund för studiens insamlade material.

Resultatet visar på hur socialsekreterare upplever en dubbelhet med myndighetsrollen.

Socialsekreterarna upplevde att likväl som myndighetsrollen var tacksam och bekväm var den trång och frustrerande. Resultatet visade även att de utformade egna tillvägagångssätt för att avlasta och återhämta sig själva i arbetet och socialsekreterarna upplevde även många anledningar att stanna på yrket. Slutsatsen med studien blir således att hur man påverkas av myndighetsrollens dubbelhet och hur man hanterar sig själv i sitt arbete med våldsutsatta barn är individuellt men att påverkan alltid finns och att man då själv utformar tillvägagångssätt för att kunna hantera påverkningen.

Nyckelord/sökord: Socialsekreterare, påverkan, hantering, våldsutsatta barn

Förord

Vi vill tacka de socialsekreterare som tog sig tid att delta i vår studie, utan er hade studien inte varit möjlig, ett stort varmt tack till er. Vidare vill vi även tacka vår handledare Sara

Lilliehorn som genom hela processens gång varit ett utmärkt bollplank och en utmanande röst i vårt skrivarbete, tack för det, vi har lärt oss så mycket.

Arbetsfördelning

Hela arbetet har skrivits i samråd med varandra, förutom när vi transkriberade. Då delades arbetet upp och vi transkriberade två intervjuer var för effektivitetens skull. Genomläsning och bearbetning av alla intervjuer gjordes sedan gemensamt. Utöver detta har vi suttit tillsammans under alla delar i skrivprocessen och stöttat varandra om vi kört fast och låtit tystnaden höras när flitens lampa uppstått. Det har hela tiden varit ett öppet klimat för diskussion och samtal kring allt som vi vidrört i processen till det slutgiltiga resultatet vilket bidragit till att vi bägge precis lika mycket står bakom denna uppsats, tillsammans.

Innehållsförteckning

1. Inledning 5

1.1 Problemformulering 6

1.2 Syfte 7

1.3 Frågeställningar 7

2. Kunskapsöversikt 7

2.1 Definitioner av begrepp 7

2.2 Tidigare forskning 8

2.2.1 Att arbeta med klienter som gått igenom trauma 8

2.2.2 Påverkan på socialarbetarens egen psykiska hälsa 9

2.2.3 Betydelsen av trygg organisationskultur 10

2.2.4 Socialarbetares positiva innebörder av arbetet 11

3. Metod 12

3.1 Metodologiska ansatser 12

3.2 Litteratursökning 12

3.3 Urval 13

3.4 Datainsamling 13

3.5 Analysmetod 14

3.6 Etiska överväganden 16

3.7 Validitet och reliabilitet 17

3.8 Metoddiskussion 18

4. Resultat 21

4.1 Två sidor av myndighetsrollen 21

4.1.1 Anledningar att stanna som socialsekreterare 22

4.1.2 Individuella tillvägagångssätt för att hantera belastningar 24

4.1.3 Omgivningens negativa syn 26

4.1.4 Kollegors betydelse 27

5. Analys 29

5.1 Socialtjänstens trygghet och tröghet 29

5.2 Empati 30

5.3 KASAM 31

6. Avslutande diskussion och slutsatser 33

Referenslista 36

Bilagor 39

Bilaga 1 39

Bilaga 2 40

!

1.!Inledning

År 2019 anmäldes sammantaget 25 500 misshandelsbrott mot barn under 18 år. Det motsvarade 30 procent av alla anmälda misshandelsbrott samma år. Det finns ett stort mörkertal kring anmälda misshandelsbrott vilket gör att det inte går att förlita sig helt på brottsofferundersökningar (Brå, 2020). Detta gör att det därför inte går att sätta en säker siffra på hur många barn det faktiskt är som blir utsatta för våld. Barns utsatthet för våld är ett socialt problem. Barn kan utsättas för våld i alla åldrar och i alla sociala situationer.

Misshandel, psykiskt våld, sexuella övergrepp eller att bevittna våld mellan två närstående utgör våld mot barn och gör att våld mot barn i allra högsta grad innefattas i begreppet om att ett barn far illa (Socialstyrelsen, 2015).

Denna statistik är ingen trevlig läsning men att barn utsätts för våld är faktum och socialsekreterare arbetar dagligen med stöd till dessa barn på olika vis. Vi tycker att

socialsekreterare är ett av världens många betydelsefulla arbeten men hur gör man egentligen för att klara av ett sånt arbete? Hur påverkas socialsekreterare av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld?

Som ett steg framåt i att skydda barn ytterligare och en ökning i att barns rättigheter ska tillgodoses blev barnkonventionen svensk lag den 1 januari 2020 (2018:1197). Även om barnkonventionen blivit till svensk lag och därmed påverkat det sociala arbetet i Sverige finns det andra faktorer som utgör grunden för myndigheter som socialtjänsten. Socialtjänsten arbetar bland annat utifrån Socialtjänstlagen (SoL) och har som myndighet en central roll när det kommer till skydd, hjälp och stöd av människor som behöver det i alla former av utsatthet.

Socialtjänstlagen är en ramlag som utgör en grund för socialtjänsten i deras arbete vid sidan av vissa kompletterande lagar samt olika föreskrifter framtagna av Socialstyrelsen.

Barnkonventionen påverkar därför det myndighetsutövande sociala arbetet och

barnkonventionen, lagar och föreskrifter kan i kombination skapa en säkrare grund för barn som far illa och ett tydligare verktyg för socialarbetare som arbetar med barn under olika förutsättningar. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (2014) presenterar föreskrifter som bland annat ska tillämpas i socialtjänstens arbete med barn som både blivit utsatta för och bevittnat våld av eller mot närstående. Dessa lagstadgade

förutsättningar för hur en socialsekreterare ska sköta sitt arbete underlättar det praktiska dagliga arbetet. Men hur många manualer, lagar eller föreskrifter det än finns som backar upp att du gör ditt arbete rätt minskar det inte faktumet att man som socialsekreterare bara är en människa och därför kan sådana slags beslut komma att påverka en trots ett korrekt utfört arbete.

En av dessa riktlinjer i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (2014) beskriver att socialnämnden utan dröjsmål ska inleda utredning kring barnets behov av hjälp och stöd om det kommer till socialnämndens kännedom att barnet kan ha utsatts för eller bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående. Detta är därmed en central del i arbetet för en socialsekreterare som i det dagliga arbetet kan bli avbruten i dagordningen och

behöver prioritera akuta ärenden högre. I dessa situationer blir en individuell professionell bedömning relevant och det akuta uppdraget kan direkt bidra till att socialsekreteraren

behöver kasta om i sitt schema, anpassa efter situation samt kännedom och sedan börja utreda från informationen som kommit till känna. Därför blir socialsekreteraren viktig i hur de hanterar och klarar av dessa ibland oförutsägbara händelser.

En gemensam samhällelig syn är att socialsekreterarnas arbetsuppgifter är tuffa, tunga och för vissa omöjliga att utföra. Detta är något som kan märkas i ett samtal vid matbord, i

diskussionstrådar på internet, i kommentarsfält på olika sociala medier eller hur media framställer yrket. Det läggs en stor press på socialsekreterare vilket framställs i exempelvis debattartiklar där det är anmärkningsvärt att man stannat kvar i 2 hela år, att pressen är för hög där nya mål sätts upp men ingen ökning i resurser sker eller där idéer och

organisationerna inte har samma syn till den verklighet som vi lever i (Aftonbladet, 2020;

2018).

1.1 Problemformulering

Socialsekreterares psykiskt påfrestande arbetsroll med att möta och stötta människor i utsatta livssituationer kommer att påverka dem genom hela det yrkesverksamma livet. Att undersöka hur en grupp socialsekreterare upplever sina egna erfarenheter av hur de påverkas av att arbeta med våldsutsatta barn anser vi vara av vetenskapligt intresse då vi upplevt en avsaknad om detta i forskningen då vi studerat ämnet. Mycket av den forskning vi tagit del av som relaterar till vårt syfte och frågeställningar har fokus på socialarbetarens psykiska påverkan av att arbeta med personer som gått igenom trauma. Vi upplever att det saknas forskning om socialsekreterare som yrke samt socialarbetares påverkan av att arbeta med våldsutsatta barn.

Med hänvisning till den tidigare forskning som vi tagit del av så råder en kunskapslucka kring socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta barn. Vi anser därför att socialsekreterares erfarenheter av hur de påverkas av att arbeta med våldsutsatta barn är något som är av vetenskapligt intresse att undersöka. Det är ett problem att det inte forskats tillräckligt om socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta barn då det är ett samhällsviktigt yrke och deras röst om deras egna erfarenheter kring detta bör höras. Vi anser att det är av värde att undersöka socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta barns egna erfarenheter även om den psykologiska påverkan kan antas ha sina likheter med den tidigare forskningen kring socialarbetare som arbetar med traumaklienter.

Det finns således olika faktorer som påverkar en socialsekreterares arbete bland annat lagar, riktlinjer, ekonomiska resurser, politiska beslut, egna känslor och mående samt olika klienters beteenden. Detta är faktorer som påverkar socialsekreterarnas bedömningar och beslut. Av detta blir det tydligt att socialsekreterare har mycket på sitt bord. Av att vara socialsekreterare inom barnenheten är risken stor att du jobbat med barn som blivit utsatt för våld av olika slag.

På grund av den samhälleliga syn som finns på socialsekreterares arbete väcktes intresse för vårt forskningsområde till denna C-uppsats. Vi både inspireras och fascineras av dessa socialsekreterare som möter barn som blivit utsatta för våld och vill därmed undersöka och öka kunskapen kring socialsekreterares erfarenheter kring detta.

1.2 Syfte

Syftet med vår studie är att beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld.

1.3 Frågeställningar

•! Hur upplever socialsekreterare att de påverkas av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld?

•! Hur hanterar socialsekreterare sina känslor och mående i arbetet med barn som blivit utsatta för våld?

2. Kunskapsöversikt

I detta kapitel kommer tidigare forskning som finns publicerad kring socialarbetares påverkan av arbetet presenteras i en kunskapsöversikt. Kapitlet skrivs i syfte för att sätta in läsaren i det vetenskapliga fältet kring ämnet och öka förståelsen och inblicken i vilken forskning som finns publicerad. Vi ser det som relevant att ge läsaren en bild av vad vi vet om frågan idag.

Vi har som målsättning med denna studie att kunna fylla en del av den kunskapsluckan som vi tycker finns kring socialsekreterarnas egna upplevda erfarenheter och påverkan av deras arbete med barn som blivit utsatta för våld, ett snävare perspektiv för ökad kunskap.

2.1 Definitioner av begrepp

Socialarbetare arbetar bl.a. med individer och familjer som har gått igenom traumatiska händelser och även om det är vad de är utbildade till att arbeta med kan de ha negativa konsekvenser på deras hälsa. Dessa negativa konsekvenser har identifierats i form av sekundärtraumatisk stress, vikarierande traumatisering, empatitrötthet och utbrändhet.

Figley (1995, refererad i Dunkley & Whelan 2006) förklarar begreppet compassion fatigue, översatt till empatitrötthet, som den naturliga effekten som utvecklas efter att ha arbetat med människor som upplevt trauman. Att få avsaknad av medkänsla, energi och

återhämtningsförmåga är vanliga tecken på empatitrötthet. Empatitrötthet är en mycket generell term och brukar ofta förstås utifrån förklaringen “cost of caring”.

Det talas ofta om de psykiska effekterna en traumatiserande händelse har på de som blir utsatta. Bride et al. (2004) ger en definition av termen sekundärtraumatisk stress, STS, som att de socialarbetare som arbetar i nära kontakt med de som gått igenom trauman kan uppleva påtaglig känslomässig effekt av detta och helt enkelt själva bli offer för deras klienters trauman - indirekt.

Vikarierande traumatisering, VT, är de symptom på trauma som kan uppstå som resultat av att upprepade gånger ta del av andras trauman och traumatiska berättelser. Dunkley & Whelan (2006) menar på att termen VT är det bästa alternativet för att beskriva den effekt som den professionella som arbetar med klienter som gått igenom ett trauma kan få på sin egna hälsa.

Dunkley & Whelan (2006) argumenterar för termen VT då de anser att begreppet, till skillnad från andra begrepp på liknande fenomen som ofta används i studier, tar hänsyn till hela individen och sätter symptomen i sitt sammanhang. Både VT och STS påminner en hel del om varandra. Isdal (2017) förklarar skillnaden mellan VT och STS som att VT handlar om samspelet mellan socialarbetare och klient medan STS fokuserar mer på symptomen hos socialarbetaren som individ.

2.2 Tidigare forskning

2.2.1 Att arbeta med klienter som gått igenom trauma

Cunningham (2003) undersöker i sin studie socialarbetare som arbetar med traumabehandling där studiens fokus ligger på att arbeta med två olika trauman - sexuell utsatthet och

sjukdomen cancer. Syftet med studien är att undersöka om socialarbetare blir påverkade av denna typ av arbete samt hur arbetet och dess påverkan skiljer sig mellan de två olika trauman som klienterna upplevt. Resultaten visade att socialarbetare inom arbetet sexuell utsatthet visade sig uppleva högre grad av VT utifrån klientens trauma och socialarbetare som arbetar med cancerpatienter upplevde högre arbetsbelastning än de som arbetade med sexuell utsatthet. Under studiens tid hade socialarbetare inom cancerbehandling högre antal ärenden medan socialarbetare inom sexuell utsatthet hade mindre antal ärenden men där ärenden löpte under längre tid. Cunnigham (2003) beskriver att det identifierades ett samband mellan traumaarbete och negativa konsekvenser för socialarbetaren. Cunningham (2003) kunde även se att socialarbetare som är nya inom traumaarbete, arbetar specifikt inom sexuell utsatthet eller de med egen historia av sexuell utsatthet tenderar att i högre grad uppleva VT. Genom att uppmärksamma de faktorer och händelser som påverkar socialarbetare negativt finns det större chans enligt Cunningham (2003) att kunna minska dessa och därmed öka kvalitén på arbetet för de anställda som således kan prestera bättre i mötet med klienter.

Dane och Chachkes (2001) studerar socialarbetare och vilka effekter som tillkommer av att arbeta inom hälso- och sjukvården. I studien är patienterna till dessa socialarbetare några som lever med antingen akuta, kroniska eller livshotande diagnoser. Genom fokusgruppsintervjuer kunde Dane och Chachkes (2001) identifiera fyra huvudteman - skuld, organisatorisk stress, problem med att hantera känslor kring ärenden samt socialt stöd. Många av

intervjupersonernas svar visade samma syn. Exempelvis av att uppleva stress, press samt osäkerhet av att vara helt ny inom arbetet. Det kunde även vara att många upplevde att de inte alltid kan filtrera ut händelser från arbetet i sitt privatliv samt att vissa händelser eller

patienter håller sig kvar i minnet. Dane och Chachkes (2001) beskriver i sitt resultat att en trygg miljö på arbetet där det finns utrymme för att växa som person, ha stöd från

medarbetare och chefer samt där det finns hopp och respekt är viktigt för att hålla kvar

socialarbetarnas gnista till arbetet. Med denna studie är det noterbart att oavsett erfarenhet kan

socialarbetare fortfarande få negativa konsekvenser om det inte finns en tydlig plan, handlingsstrategier eller en trygg arbetsplats i form av stöd från kollegor samt chefer. Med andra ord får man en bild från studien att ingen är färdiglärd och utan anpassningsbara metoder samt trygga miljöer kan socialarbetare ändå uppleva negativa konsekvenser utifrån sitt arbete.

Cunningham (2003) samt Dane och Chachkes (2001) har en gemensam tanke kring att uppmärksamma de negativa delarna av arbetet kan påverka ifall en förändring ska ske och då eventuellt utveckla ett bättre anpassat arbete. Dane och Chachkes (2001) betonar vikten av utformning av arbetet samt arbetsklimatet medan Cunningham (2003) menar att medvetenhet av alla olika delar kan bidra till olika idéer och tillvägagångssätt till förbättrat arbete. Utifrån deras resultat gör studierna därefter olika slutsatser kring erfarenhet kopplat till socialt arbete.

Cunningham (2003) beskriver en ökad påverkan om man arbetar med ärenden som ligger nära ens personliga historia samt bristen på erfarenhet, varpå Dane och Chachkes (2001) visar att dessa känslor i arbetet kan dyka upp oavsett erfarenhet. Dessa slutsatser visar därmed att det skiljer sig hur människor tänker och hanterar sina känslor och även att erfarenhet inte alltid är avgörande.

2.2.2 Påverkan på socialarbetarens egen psykiska hälsa

Sprang et al. (2007) undersöker i en studie olika faktorer som påverkar den professionellas livskvalité. Studien undersöker inte enbart socialsekreterare men det var ett av yrkena som deltog i studien i sällskap med andra professioner som behandlar psykisk hälsorelaterad problematik bland klienter. Studien fokuserar på hur man påverkas på olika nivåer av

empatitrötthet, empatitillfredsställelse och utbrändhet av att arbeta nära traumatiskt påverkade klienter. Sprang et al. (2007) ger som exempel att studier tidigare har gjorts på hur

yrkesverksamma påverkats av att arbeta med människor som varit utsatta för akut traumatiska händelser t.ex. terrorattacker men vill i sin studie lyfta fram påverkan av de professionellas livskvalité av att arbeta generellt med det som tillhör deras profession, alltså utanför

kontexten att klienten varit med om en världskatastrof. Resultaten i studien som innehåller en mängd olika professioner gör att det blir svårt att utläsa exakt vilka resultat som har relevans för socialsekreterare. Men Sprang et al. (2007) lyfter fram några resultat som var generella för alla deltagande i studien och ett av dessa resultat som tagits fram i studien var att kvinnor uppvisar högre nivåer av empatitrötthet. Professionerna jämfördes även ifall de var någon skillnad att arbeta i stad eller på landsbygd och dessa resultat visar på att utbrändhet är mer förekommande på landsbygden men när det kommer till empatitrötthet och

empatitillfredsställelse skilde sig inte den geografiska placeringen något (Sprang et al. 2007).

Kagan och Itzick (2019) undersöker kopplingen mellan arbetsrelaterade faktorer samt psykisk ohälsa hos socialarbetare i Israel. För att vidga kunskapen kring detta ämne fokuserar studien på tre arbetsrelaterade faktorer - yrkesegenskaper, personliga egenskaper

samt arbetsperspektiv som arbetsgrupp och arbetsplats. Kagan och Itzick (2019) beskriver att socialarbetares psykiska hälsa påverkar engagemanget till att arbeta, vara hängiven till sin arbetsplats samt även kvalitén på deras arbete. Studien lyfter fram betydelsen av erfarenhet,

tillhörighet, säkerhet samt belastning i samband med psykisk ohälsa samt utformningen av arbetet. Exempelvis visar studien att de med mindre erfarenhet riskerade att uppleva mer psykisk ohälsa, samt att känna tillhörighet i sin arbetsgrupp kunde lindra psykisk ohälsa.

Kagan och Itzick (2019) fastställer att det finns ett samband mellan empatitrötthet, utbrändhet och psykisk ohälsa samt menar att det visar på ett ökat behov kring åtgärder som underlättar för de anställda socialarbetare. De föreslår att upprätthålla eller satsa på faktorer som en hållbart solidarisk arbetsgrupp med stöd och därefter ha en kontinuerlig tillsyn för att förbättra arbetsvillkoren och därmed också den psykiska hälsan hos socialarbetare.

Både Sprang et al. (2007) och Kagan och Itzick (2019) är studier som visar på vilka faktorer som kan påverka socialarbetares psykiska ohälsa och professionella livskvalité. Resultaten styrker de tidigare studier om att många olika faktorer i kombination eller ensamma kan utgöra att psykisk ohälsa bland socialarbetare kan uppkomma och tas i uttryck i empatitrötthet och utbrändhet.

2.2.3 Betydelsen av trygg organisationskultur

Caringi et al. (2017) undersöker vilken forskning det finns på STS bland socialsekreterare samt undersöker en grupp socialsekreterare i Montanas upplevelser och erfarenheter av STS, empatitrötthet och utbrändhet. Resultaten i Caringi et al. (2017) studie pekar på vikten av ett tryggt organisationsklimat och socialt stöd från kollegor för att kunna förebygga eller förmildra uppkomsten av STS, empatitrötthet och utbrändhet. Calringi et al. (2017) menar vidare att det fortfarande är av stort intresse och finns behov av ökad forskning och förståelse för fenomenet men att olika former av socialt stöd och en trygg organisationskultur är mycket potentiellt skyddande faktorer för den enskilda socialsekreteraren när det kommer till risk att uppleva STS.

Choi (2017) undersöker om det finns ett förhållande mellan socialsekreterarens psykologiska empowerment och att bli utsatt för STS efter att ha arbetat med familjer som gått igenom våld eller sexuell utsatthet. Choi (2017) hypotes grundad utifrån tidigare studier stämde överens med resultatet - socialsekreterare med hög psykologisk empowerment visade lägre nivåer av upplevd STS. Att ha psykologiskt empowerment definierades i studien som att ha tillit till sin kompetens, ha inverkan och självbestämmande och en känsla av att vara uppbackad av

organisationen när det kom till att utföra deras arbete. Vidare menar Choi (2017) att resultaten av denna studie bidrar till kunskap om att organisationen kan förmildra eller förebygga

socialsekreterares STS. Choi (2017) menar att stärka socialsekreterare som arbetar med familjevåld och förhindra att de upplever STS kan göras genom att organisationen skapar redskap till dem för att kunna stärka sitt egna psykologiska empowerment.

Kapoulitsas (2015) har i sin studie syfte på att öka förståelsen kring socialarbetares

erfarenheter av att arbeta med klienter som befinner sig i nödsituationer i livet. Kopoulitsas (2015) beskriver begreppet empatitrötthet som “cost of caring” alltså priset man får betala av sitt egna välmående för att hjälpa. Kapoulitsas (2015) menar på att empatitrötthet är en normal effekt av att arbeta med personer som gått igenom trauma. Resultaten av studien ger

en tydlig inblick i socialarbetares erfarenheter och berättelser av både klientarbete och empatitrötthet. Resultaten pekar också på att resurser och stöd måste finnas tillgänglig för de yrkesverksamma när de har arbetat med klienter som befinner sig i nödsituationer för att säkerställa att de känner sig fortsatt stöttade i arbetet, detta behöver ske på en

organisationsnivå menar Kapoulitsas (2015).

En tydlig överensstämmelse i Caringi et al. (2017), Choi (2017) och Kapoulitsas (2015) studier blir betydelsen av en trygg organisationskultur. Även Dane och Chachkes (2001) och Cagan och Itzick (2019) lyfter denna betydelse i sina studier vilket gör att vi tydligt ser denna faktor som förebyggande. Om socialsekreterarna befinner sig i en trygg och stödjande

organisationsmiljö visar dessa studier på att det kan förhindra och motverka STS, VT och empatitrötthet efter att ha arbetat med klienter som gått igenom traumatiska händelser och familjevåld.

2.2.4 Socialarbetares positiva innebörder av arbetet

Råbu et al. (2016) vill i sin studie få kunskap om hur yrkesverksamma psykoterapeuters liv blir påverkade utifrån deras arbete. För att få svar på detta gjordes kvalitativa intervjuer med 12 olika psykoterapeuter. Utifrån intervjuerna visade Råbu et al. (2016) på både negativa aspekter från arbetet men även positiva. Intervjupersonerna berättar bland annat om sårbarheten, hopplösheten och oron efter möte med klienter, men poängterar även positiva aspekter kring relationsskapande, personlig utveckling samt kreativa och anpassningsbara tillvägagångssätt. Detta gör att Råbu et al. (2016) drar slutsatsen kring att arbeta som terapeut kan ha sina negativa innebörder som att påverkas av klientens tunga berättelser, samt sina positiva delar där deras personliga utveckling är en aktiv process där arbetet sätter perspektiv på deras egna liv och situationer.

Geisler et al. (2019) undersöker i en svensk studie både vad som är utmanande med att vara socialsekreterare men också vad som får socialsekreterare att stanna kvar i yrket och på arbetet. En av analyserna i studien står för de positiva konsekvenserna av arbetet där de mest framstående resultatet är att det finns ett tydligt samband mellan ett kvalitativt meningsfullt arbete, jobbtillfredsställelse och vilja att stanna kvar på sitt arbete. Alltså är det för

socialsekreteraren betydelsefullt att man upplever att man levererar ett kvalitativt arbete där man känner att man gör ett bra jobb för att bli mer tillfreds och med högre vilja att stanna kvar på sitt arbete (Geisler et al. 2019).

Som mycket av den tidigare forskning säger som vi tagit del av och presenterar i detta kapitel så finns det mycket risker kopplat till den egna hälsan till följd av att arbeta som

socialarbetare. Men vad både Råbu et al. (2016) och Geisler et al. (2019) har gemensamt är att de i sina studier även lyfter fram de positiva konsekvenserna som finns av att vara

yrkesverksam inom socialt arbete, för dem finns, varför skulle någon annars stanna kvar på arbetet?

Sammanfattningsvis blir det av detta kapitel tydligt att den kunskapslucka som vi upplevt existerar. Den tidigare forskning som vi tagit del av och som vi sökt efter har avsaknad av hur specifikt socialsekreterare påverkas av att arbeta med våldsutsatta barn vilket motiverar det vetenskapliga intresset för studien. Vi vill med denna studien öka kunskapen kring

socialsekreterares perspektiv på deras egen påverkan av att arbeta med våldsutsatta barn.

!

3. Metod

!

I detta kapitel kommer vi redogöra för den metod som vi har använt oss utav för att kunna genomföra denna studie. Kapitlet kommer informera läsaren om allt ifrån metodologisk ansats och datainsamling till urval och analysmetod. Etiska och kvalitativa aspekter kommer även dem presenteras. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion där egna tankar och reflektioner kring studiens valda metod redogörs för.

!

3.1 Metodologisk ansats

I denna studie använde vi oss utav en kvalitativ metod för att kunna beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld.

Kvalitativ forskning försöker finna essensen, en djupare förståelse, av det man vill undersöka och kvalitativa studier har som utgångspunkt ett stort fokus på ord vid insamling av data och analys (Bryman, 2011). Data som insamlas vid kvalitativa intervjuer kommer ofta ifrån intervjuer för att få just denna djupare förståelsen, sedan transkriberas dessa intervjuer för att kunna ta del av orden både i tal och i skrift. Då denna studie ville beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna upplevelser och de känslor och påverkan som deras arbete med våldsutsatta barn bidrar med så var ett kvalitativt datamaterial att föredra.

Den kvalitativa studien genomfördes med en abduktiv ansats. Med abduktiv ansats menas det att forskningsprocessen både tar del av befintlig teori och insamlad empiri, alltså blir abduktiv till en blandning av induktiv och deduktiv ansats (Bryman, 2011). Induktiv ansats är när man som forskare gör observationer och utifrån dem söker samband, skapar teori eller drar

slutsatser och deduktiv ansats är när man studerar sitt empiriska material utifrån en redan bestämd teori eller perspektiv, man testar helt enkelt teorin genom att undersöka verkligheten (Bryman, 2011).

3.2 Litteratursökning

I kunskapsöversikten utgjorde ett antal vetenskapliga artiklar grund för tidigare forskning och för att skapa inblick i ämnet, alla dessa artiklar var peer-reviewed. De vetenskapliga artiklar som användes hade tagits fram genom sökningar på databasen SocIndex som vi haft åtkomst till via universitetsbibliotekets hemsida på Umeå universitet. De främsta sökord som vi använde oss av på SocIndex för att få fram våra vetenskapliga artiklar var: compassion fatigue, secondary traumatic stress, vicarious traumatisation, children, violence and social work.

Vidare har även annan litteratur och refereegranskade rapporter använts i vårt arbete. Dessa har hittats genom relevanta sökningar på Google.se samt universitetsbibliotekets hemsida på Umeå universitet. Litteratur och rapporter har tillsammans med vetenskapliga artiklar utgjort en bredare bild och förståelse av teorier och ämnet.

3.3 Urval

För att uppnå vår studies syfte och kunna svara på dess frågeställningar var

förutsättningen att komma i kontakt med socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta barn.

De socialsekreterare som deltog i studien var verksamma i tre olika kommuner i Sverige, två stora kommuner samt en medelstor kommun. Kommunerna hade en spridning i hela Sverige där de stora kommunerna låg i norra och mellersta Sverige medan den medelstora kommunen låg i södra Sverige. Två socialsekreterare kom från samma kommun, vilken var den stora kommunen i norra Sverige. Vi kom i kontakt med våra intervjupersoner genom ett

informationsmail till barn och ungdomsenhetens chef på respektive kommun där information om studiens syfte och intervjuernas karaktär presenterades i ett informationsbrev (se bilaga 1).

Enhetschefernas kontaktuppgifter hittades via kommunernas hemsidor. Enhetscheferna kontaktades även via telefon där dialog om att hen skulle vidarebefordra vårt

informationsbrev om vår studie till alla socialsekreterare på avdelningen för att undersöka intresse om deltagande. 50 socialsekreterare vardera på de stora kommunerna och 30

socialsekreterare på den mellanstora kommunen informerades om studien via sin chef och de socialsekreterare som sedan hade intresse i att delta i studien kontaktade oss studenter direkt för vidare information och överenskommelse av tid för intervjun. Urvalet av våra

intervjupersoner var ett målinriktat urval. Målinriktad urval är en typ av strategiskt urval där man väljer sina intervjupersoner efter en specifik egenskap (Bryman, 2011), exempelvis ett specifikt yrke. Vi kontaktade enhetschefer på olika socialtjänster för att komma i kontakt med socialsekreterare som arbetade med våldsutsatta barn, på så sätt var det ett tydligt målinriktat urval då det var den yrkesprofessionen som var förknippat med vårt syfte och frågeställningar.

Med ett målinriktat urval blir det svårt för resultaten att generalisera till en bredare population än den undersökta (Bryman, 2011).

3.4 Datainsamling

För att kunna samla in vårt material gjordes kvalitativa intervjuer med fyra socialsekreterare.

Syftet med studien var att beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna

erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld. Därför intervjuades utbildade socialsekreterare som möter våldsutsatta barn i sitt dagliga arbete och som kände för att dela med sig av sina erfarenheter, perspektiv och tankar kring detta till vår studie.

Bryman (2011) beskriver att det finns två typer av kvalitativa intervjuer, ostrukturerade samt semistrukturerade. I en semistrukturerad intervju finns det en förberedelse i form av vissa specifika teman som ska beröras och tillhörande frågor som ska besvaras, dessa brukar sammanställas i en intervjuguide. Även om det finns en förberedelse med teman och frågor beskriver Bryman (2011) att dessa intervjuer präglas av flexibilitet där det brukar tillkomma

spontana frågor under intervjutillfället samt där ordningsföljden kan variera. Bryman (2011) beskriver därmed att det viktigaste i kvalitativa intervjuer är att få fatt i intervjupersonens synsätt, uppfattning och berättelser.

Vi valde en semistrukturerad metod som utformning på våra intervjuer och skrev en intervjuguide (se bilaga 2). Detta för att kunna få just den flexibilitet som Bryman (2011) beskriver men också för att ha en grund att hela tiden kunna gå tillbaka till under intervjuerna.

Vad våra intervjupersoner hade att säga var det viktigaste för oss och därför ställdes öppna frågor med stort utrymme för svar av vad just den personen hade att säga och berätta. En eventuell nackdel med semistrukturerade intervjuer kan vara att intervjupersonerna kan fokusera och svara olika mycket på frågor som ställs. Med ett lågt antal intervjupersoner hade detta därmed kunnat märkas tydligare än med ett högre antal intervjupersoner. Trots detta faktum var det inget vi kunde märka varken försvårade eller påverkade vår studie negativt.

Däremot var det en eventuell risk med ett mindre antal intervjupersoner.

Våra intervjuer hölls digitalt på grund av Covid-19 restriktionerna som fanns vid tillfället.

Efter nästan ett år av att leva i en pågående pandemi var digitala lösningar inte längre något främmande och ingen av intervjupersonerna hade något emot förslaget om att hålla intervjun digitalt. Vi använde oss utav Microsoft Teams och där kan man när som helst stänga av sin kamera eller mutea sin mikrofon. Trots att vi såg ett stort värde i att ses i verkligheten så gjorde de världsliga förutsättningarna och vår inställning att de digitala intervjuerna fungerade riktigt bra och även utan några tekniska missöden. Vi skickade en Microsoft Teams inbjudan till våra intervjupersoners mail på avtalad tid för intervjun och bägge parter anslöt sedan till videosamtalet för att genomföra intervjun. Alla fyra intervjuer tog mellan 30-60 minuter.

3.5 Analysmetod

För att analysera det insamlade materialet från våra intervjuer valde vi att använda oss av en konventionell innehållsanalys. Hsieh och Shannon (2005) förklarar konventionell

innehållsanalys som en flexibel analysmetod där forskaren vanligtvis inte utgår från någon teori eller exempelvis redan nämnda kategorier, utan låter kategorier och teman identifieras utifrån ens insamlade material. Detta är även en analysmetod anpassad efter studier med induktiv ansats då metoden ej är ute efter teoriutveckling utan eventuellt begreppsutveckling och modeller.

Processen i en konventionell innehållsanalys beskriver Hsieh och Shannon (2005) börjar med att det insamlade materialet ska läsas igenom flera gånger i sin helhet för att få en

grundläggande känsla för materialet i sig. Sedan ska ord för ord läsas för att kunna se

meningsbärande enheter i materialet. Först transkriberade vi våra intervjuer på varsitt håll där vi delade upp arbetet så att vi transkriberade två intervjuer var. Transkriberingen skrevs ner ord för ord, där viss redigering gjordes genom att anonymisera när namn och städer nämndes.

Vi läste bägge igenom allt vårt material flera gånger för att sedan tillsammans identifiera meningsbärande enheter. Detta gjordes genom att först infoga alla intervjuer i samma dokument, för att sedan kunna hitta meningsbärande enheter genom att fetmarkera dessa i

dokumentet. Enligt Hsieh och Shannon (2015) ska forskaren i nästa steg närma sig sitt

material där intryck, åsikter och tankar ska ta plats för att sedan kunna identifiera och namnge koder med mer än något enstaka nyckelord. Vi gick igenom varje meningsbärande enhet där vi hade en öppen diskussion kring varje meningsbärande enhet för att sedan namnge varje med en sammanfattande kod. Kategorier skulle efter det formas utifrån de koderna som hade ett samband. Vi valde att göra ett nytt dokument där vi tog ut varje meningsbärande enhet med sin kod och lade in i tabeller för att kunna finna ett samband mellan koderna, utifrån det identifierades fyra stycken kategorier. Utifrån materialets meningsbärande enheter, koder och kategorier kan man eventuellt formulera teman genom att hitta den underliggande meningen i de redan identifierade kategorierna. Vi landade sedan i ett tema som hade röd tråd i våra fyra kategorier. Hsieh och Shannon (2005) beskriver att en konventionell innehållsanalys är i sin process kännetecknad av flexibilitet då det inte finns några förutbestämda kategorier innan analysarbetet påbörjas samt där kodning sker förutsättningslöst.

Tabell 1. Exempel på arbetsgång i arbetet med konventionell innehållsanalys.

Meningsbärande enhet Kod Kategori Tema

“försöker begränsa den känslomässig och jobbiga kontakten som kan bli”

Begränsa tillgänglighet

Individuella

tillvägagångssätt för att hantera

belastningar

Två sidor av myndighetsrollen

“Dom gånger det blir bra känner man också blir berörande”

Berörande och givande

Anledningar att stanna som socialsekreterare

Två sidor av myndighetsrollen

“det lättaste är nog att inte prata så mycket om sitt jobb med folk som inte vill fatta ändå”

Oförståelse och okunskap

Omgivningens negativa syn

Två sidor av myndighetsrollen

“ja, det är jag inte så bra på.

Ehm, nä men framförallt att prata om det med kollegor för dem förstår ju oftast för dem har känt samma sak”

Vikten av att prata och få stöd

Kollegors betydelse Två sidor av myndighetsrollen

Konventionell analysmetod har en induktiv ansats och flexibilitet som kännetecken vilket vi identifierade som fördelar och därmed en passande metod för vår studie. Detta trots att vår studie har en abduktiv ansats. Vad som motiverade det valet var att våra intervjuer hade en semistruktur med flexibilitet som grund samt att de teorier som har använts för att analysera studiens resultat togs fram under analysprocessen. Eventuella nackdelar med konventionell analysmetod är att det är en kvalitativ dataanalys där en del i processen innefattar kodning.

Bryman (2011) beskriver att en nackdel med själva kodningen till kvalitativt material är att

kontexten eventuellt kan gå förlorad ur det som sägs. Han beskriver att det sammanhanget som den utplockade texten kommer ifrån kan tappas bort och den underliggande förståelsen i vad som sägs riskerar att gå förlorat.

3.6 Etiska överväganden

Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer inom svensk forskning, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Kalman och Lövgren (2012) beskriver att informations- och samtyckeskravet går hand i hand då du inte kan hämta fullbordat samtycke utan att ge information kring forskningen. De väljer därför att sätta ihop dessa två krav och beskriver istället kravet informerat samtycke. I detta krav ska forskningspersonen få information kring syftet med forskningen, hur materialet kommer användas och förvaras, eventuella risker kring deltagandet sedan även deltagandets frivillighet och rätten att avbryta sin medverkan. Fullbordat samtycke kan därmed först ges efter att denna information blivit förmedlad. Alla intervjupersoner hade fått ta del av vårt informationsbrev (se bilaga 1) innan de valde att delta i studien men under våra intervjuer inledde vi samtalen med att ytterligare informera om studien samt ramarna för intervjun i form av tid, sekretess, tillvägagångssätt, frivillighet, nytta samt risker med samtalet. Efter denna inledning hämtades muntligt samtycke att delta bara för att säkerställa att

intervjupersonen gått med på informationen som givits både inledningsvis samt i

informationsbrevet. Information som togs upp i informationsbrevet upprepades muntligt innan intervjun för att förtydliga samt lägga till information kring exempelvis vem obehöriga var, hur anonymiteten försäkrades mm. Med samtalet medföljde även nytta och risker av att delta.

Nytta identifierar vi kring att de själv fick sin röst hörd och fick utforma sina svar fritt utifrån deras synvinkel med viss styrning. De bidrog även med en ökad kunskap kring

socialsekreterares perspektiv kring arbetet med våldsutsatta barn vilket vi framförde och identifierade som en nytta av deltagandet. Vi såg ingen uppenbar risk av att medverka i vår studie, däremot kunde vi tänka oss att intervjuerna kunde bli av känslofylld karaktär och därmed väcka oväntade känslor hos socialsekreteraren. På grund av att vi inte såg deltagandet som en uppenbar risk hade vi därmed inte några hjälpmedel för att motverka eventuella risker.

Däremot fick intervjupersonerna fullständig information kring studiens syfte samt syftet med deras deltagande vilket kan minimera risken kring att väcka oväntade känslor. Efter intervjun frågades intervjupersonerna hur det kändes för dem och efter viss reflektion svarade samtliga att det kändes bra.

Bryman (2011) beskriver att konfidentialitetskravet har sin grund att värna om

forskningsdeltagarnas integritet i form av att hur man tar hand om det insamlade materialet till forskningen. Det ska förvaras på ett sätt som gör att obehöriga ej kan ta del av materialet så att deltagarnas personuppgifter hanteras med största möjliga konfidentialitet. Kalman och Lövgren (2012) poängterar att konfidentialitetskravet fungerar som en säkerhet och ökar deltagarnas förtroende till forskarna. De menar att när en forskningsperson kan lita på forskarna till studien ökar öppenheten och ärligheten vilket kan ge fylligare information till studien. Under inledningen till intervjuerna informerades intervjupersonerna kring sekretessen samt hur detta material sedan kommer att förvaras och hanteras. De fick information kring att inga obehöriga kommer få ta del av materialet, vilket förtydligades kring att det endast var vi och vår handledare som kommer ha tillgång till materialet. De fick även information kring att material som exempelvis intervjuinspelningen kommer att förstöras efter att studien är klar.

Både informationen till intervjupersonerna samt hanteringen efter intervjuerna gjordes utifrån konfidentialitetskravet för att säkerställa samt hantera materialet med intervjupersonernas

integritet i fokus.

Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet enbart får användas till den tänka forskningen (Bryman, 2011). Kalman och Lövgren (2012) beskriver anknytningen mellan nyttjande- och konfidentialitetskravet där det nyttjandekravet ytterligare säkerställer deltagarnas integritet där deltagarna även ska känna sig trygg att materialet används till det ändamål det samtyckt till. För att säkerställa detta krav informerade vi under

intervjutillfällena att detta material endast är till för studien som de fått information om och inte för något annat syfte.

3.7 Validitet och reliabilitet

Reliabilitet och validitet är viktiga begrepp för forskare för att kunna få en bild av kvalitén i deras undersökning. Dessa begrepps relevans när det kommer till kvalitativ forskning har dock diskuterats. Bryman (2011) beskriver därför alternativa kriterier till reliabilitet och validitet hos kvalitativa undersökningar. Han presenterar tillförlitlighet som har fyra

delkriterier anpassade för kvalitativ forskning - trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdighet beskriver Bryman (2011) har sin grund i att forskaren ska rapportera sitt slutliga resultatet till deltagarna i studien för att därmed säkerställa att forskaren har uppfattat

deltagarnas synvinkel och perspektiv på rätt sätt. Vi ville självklart så gott som möjligt säkerställa trovärdiga resultat och gjorde detta genom att ställa frågor som gjorde att intervjupersonen i så bred utsträckning som möjligt fick delge sina erfarenheter kring frågorna. Materialet som utkom av intervjuerna transkriberades och analyserades sedan så grundligt som det bara gick för att på bästa möjliga sätt kunna föra över vårt material till vårt resultat. Genom noggrann analys och redovisning av materialet försökte vi få så hög

trovärdighet som möjligt i studien.

Överförbarheten är enligt Bryman (2011) ett delkriterier som har sin grund att materialet har fylliga och täta beskrivningar för att kunna bedöma hur överförbart resultatet är till andra miljöer. Fokus ligger på djup istället för bredd. På grund av vårt låga antal intervjupersoner samt kvalitativa tillvägagångssätt försvårades det att kunna överföra våra resultat till andra miljöer och grupper. Vårt syfte med studien var inte att kunna överföra resultatet utan fokusen blev att bidra med ytterligare perspektiv vilket leder till ökad kunskap. Överförbarheten blev därmed en lidande faktor i vår studie som i ett helhetsperspektiv kan minska tillförlitligheten till studien. Med detta i bakhuvudet valde vi med vår studie att vara fokuserade på

socialsekreterarnas perspektiv samt att få ut så fylliga och täta beskrivningar från vardera intervjuperson.

Bryman (2011) beskriver hur man kan gå tillväga för att uppnå pålitligheten i en forskning och menar på att det krävs att en fullständig beskrivning kring hela forskningsprocessen framställs och finns tillgänglig. För att uppnå detta delkriterie har vi försökt vara så utförliga som det bara går i metodkapitlet för att kunna ge andra möjlighet att steg för steg granska vårt tillvägagångssätt. Trots att tydlig och fyllig metodbeskrivning fanns kan vald metod och analys självklart ifrågasättas, men förhoppning var att vår presentation och diskussion kring

våra val ändå bidrar till att läsaren uppnår en högre pålitlighet för vår studie.

En möjlighet att styrka och konfirmera betyder enligt Bryman (2011) att forskaren inte medvetet tagit in egna värderingar, åsikter och tankar som påverkat utförandet och

slutsatserna i forskningen. Under utförandet av studien har en öppen dialog varit närvarande vid varje moment vilket leder till att bådas perspektiv samt tankar har diskuterats. Av att ha varit mer än en person ansvarig för en studie minskades risken till att egna värderingar, åsikter och tankar påverkat slutresultatet. Vi har haft en gemensam syn att hantera information med högsta möjliga objektivitet där våra egna tankar och åsikter fått ta plats i diskussionskapitel.

3.8 Metoddiskussion

Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer valdes för denna studie med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Vi efterfrågade egna erfarenheter och känslor hos våra deltagare och med en kvantitativ metod, t.ex. enkätstudie, hade inte samma bredd och djup på svaren kunnat uppnås i samma utsträckning som med vår valda metod. Semistrukturerade intervjuer användes och detta för att en sådan intervju tillät oss ta flera olika riktningar och svaren utgjorde det som intervjupersonen själv ansåg var relevant och viktigt att dela med sig av. Bryman (2011) berättar även om strukturerade intervjuer och hur de istället lämpar sig bättre för kvantitativa studier där man är ute efter en annan sorts svar för att snabbt kunna koda materialet och inte svar som är beskrivande och fylligt som en semistrukturerad intervju bidrar med. Vi ansåg att det mest lämpade valet när det kommer till att få en djupare

förståelse om socialsekreterarna var att använda sig utav en kvalitativ metod med

semistrukturerade intervjuer, därför motiverades dessa val i vår studie där vi ville komma åt socialsekreterares erfarenheter.

Studien har en abduktiv ansats. Först tänkte vi att studiens ansats skulle bli induktiv då vi ville söka samband och få en bredare förståelse av det vi undersökte. Men det landade sedan i en abduktiv ansats då vi i analysen vägde in befintliga teorier och det därigenom blev mer av en blandning, alltså abduktiv. Vi är väl medvetna om att man som läsare kunnat föredra en presentation av de teoretiska begrepp vi använt oss av för att analysera resultatet i ett tidigare kapitel för studiens stingens. Nu finner ni både beskrivning och analytisk koppling av dessa i kapitel 5. Analys. De teoretiska begrepp som använts för att analysera vårt resultat arbetades fram under analysprocessen och motiverar därför vårt val av att först presentera dem i analyskapitlet.

Intervjuerna hölls digitalt på Microsoft Teams. Vi ansåg inte att det fanns något val kring detta beslut då Covid-19 restriktionerna var tydliga med att inte träffa nya människor vid tidpunkten för våra intervjuer. Resonemang kring metodologiska fördelar och nackdelar med digitala intervjuer var ändå av relevans och för vår studie blev det en tydlig fördel då digitala intervjuer gjorde det lättare att få tag i intervjupersoner i hela Sverige. Vårt urval breddades då socialsekreterare i hela landet kunde kontaktas och få förfrågan om deltagande till våra digitala intervjuer. Vi hade i teorin kunnat kontakta socialsekreterare landet runt även med fysiska intervjuer men det hade inte varit genomförbart med tanke på de begränsade ramar av

både ekonomi och tid som vi arbetade utifrån. En nackdel med möjlighet till ett brett urval genom att få deltagare som arbetade i olika kommuner runt om i landet kunde vara att resultatets träffsäkerhet försämrades. Hade alla intervjupersoner arbetat i samma kommun hade resultaten haft hög träffsäkerhet för just den kommunen. Ännu en nackdel som vi såg att digitala intervjuer bidrog med var att det gav andra förutsättningar för samtalet än när man ses fysiskt. Hägg och Kouppa (2007) går igenom vikten av icke verbala uttryck och kroppsspråk i professionella samtal och detta tyckte vi blev en väldigt stor utmaning över Microsoft Teams då det blev svårt att möta intervjupersonen under samtalets gång, både i tal och kroppsspråk.

Under alla intervjuer använde vi oss av samma intervjuguide (se bilaga 2) där vi inte hade en konkret fråga om vad som var de upplevda belastningarna för socialsekreterarna. Under skrivandet av vår resultatdel blev detta tydligt för oss då vi ej kunde hitta tydliga

meningsbärande enheter där endast belastningar tas upp. Svar som syftar till belastningarna hos socialsekreterarna fick vi istället urskilja från svar kring deras tillvägagångssätt för att hantera arbetet med våldsutsatta barn. Detta identifierade vi därmed som en brist i vår utformning av intervjuguide, då vi inte fick med belastningarna med arbetet som en egen separat fråga eller fokus. Hade vi fått svar från en specifik fråga kring belastningar hade vårt resultat blivit mer fylligt och tydligt kring socialsekreterarnas påverkan. Detta var en lärdom vi fick på vägen och som vi kommer tänka på nästa gång vi utformar en intervjuguide.

Till vårt urval valde vi att gå mot ett icke slumpmässigt och målinriktat urval för att få ut specifika individer direkt kopplade till syftet och tillhörande frågeställningar. När vi tog kontakt med enhetscheferna valde vi ett tillvägagångssätt där socialsekreterarna som fann ett intresse att delta i studien fick kontakta oss. Utifrån kontakten med enhetscheferna i de tre olika kommunerna fick vi information att det fanns ungefär 50 socialsekreterare som arbetar med bland annat våldsutsatta barn i de två större och 30 socialsekreterare i den mellanstora kommunen. I valet av socialsekreterare hade även ett slumpmässigt urval kunnat vara aktuellt.

Bryman (2011) beskriver slumpmässiga urval som att alla har samma chans att hamna med i ett urval. En typ av dessa är obundet slumpmässigt urval (OSU) vilket är den vanligaste formen där varje enhet i en population har samma chans att bli utvalda. Genom t.ex. en slumpgenerator väljs det slumpmässigt ut ett visst antal utifrån den population eller grupp man eftersöker. En lista med de 130 socialsekreterarna hade kunnat möjliggöra att vi istället gjorde ett OSU där 4-5 stycken blir slumpmässigt utvalda och sedan kontaktades kring intresse att delta. Vår metod med att låta socialsekreterarna kontakta oss ifall intresset fanns kändes mer passande för att öka frivilligheten samt bygga en trygg miljö där de själva tog kontakt om intresset fanns. Det fanns en risk att socialsekreterarna annars känt en press att delta när vi tar kontakten först, trots att vi förespråkade samtycke och frivillighet till studien.

En nackdel med vår urvalsmetod var att enbart fyra av de 130 socialsekreterare som

kontaktades hörde av sig till oss med intresse att deltaga, det är en väldigt liten andel och vi tänker att den egentligen bara stärker det samhälleliga antagandet att socialsekreterare har hög arbetsbelastning och lite tid över till sådana här typer av åtaganden. Variationen hos dessa fyra socialsekreterare var inte enorm. Något som de tydligt hade gemensamt var att alla hade arbetat som socialsekreterare i mindre än fem år. Detta gjorde att vårt resultat därför inte

talade för socialsekreterare med kortare eller längre erfarenhet än fem år. För vår studie hade det varit av intresse med en större variation hos deltagarna kring just arbetserfarenhet som socialsekreterare. Däremot kan ett antagande vara att det eventuellt är en viss typ av person som väljer att ställa upp på sådana här intervjustudier t.ex. om det inte gått så lång tid sedan man själv var student. Då kommer man ihåg vad det betyder för studenter att få deltagande personer till sin studie och ställer upp vilket kan höra ihop med att alla våra deltagande hade arbetat som socialsekreterare i mindre än fem år. Trots att enbart fyra personer ställde upp i slutändan så blev vår bedömning att dessa intervjupersoner skulle räcka för att kunna täcka vårt syfte och frågeställningar i vår studie så urvalsmetoden lyckades likväl.

Vid val av analysmetod funderade vi mellan att välja en konventionell innehållsanalys eller en tematisk analys. Både dessa är kvalitativa innehållsanalyser vilket gör att valet landade i vilken ingång och struktur vi ville ha i analysprocessen. Konventionell innehållsanalys blev sedan den metod vi valde för att analysera våra intervjuer på grund av dess flexibilitet, semistrukturerade process och förutsättningslösa kodning. Tematisk analysmetod beskriver Bryman (2011) som en kvalitativ analys där det inte finns en tydlig process men där

huvudsyftet är att hitta olika teman samt subteman i det insamlade materialet redan första gången man läser igenom. Sedan strukturerar samt sammanfattar man materialet utifrån de identifierade teman. Detta hade eventuellt kunnat användas som vår analysmetod men på grund av att vi var ute efter mer struktur än vad tematisk analys har, så tyckte vi att konventionell innehållsanalys med dess flexibla och semistrukturerade process var mer passande för vår studie.

Forskningsetiska överväganden var inte alltid okomplicerat, något vi hade svårt att hantera var att vi inte hade med någon förebyggande insats av eventuella risker med deltagandet i vår studie vilket hade kunnat bli problematiskt om någon deltagande hade känt behovet av detta då vi ändå hade en tanke om att intervjuerna kunde bli av känslomässig karaktär. Under hela studien hade vi vår utgångspunkt i de forskningsetiska krav som presenterades i litteraturen samt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och därför hoppas vi att våra intervjupersoner kände sig trygga trots avsaknad av förebyggande insatser. Vi som forskare hade hela tiden respekten för människovärdet som det mest centrala i processen att få fram resultat till vår studie.

Tillförlitligheten till denna studie har vi försökt göra så hög som möjligt med våra metodval och tydliga redogörelse för dessa. Vi var väl medvetna om att de val man använt sig av

påverkar såväl studiens tillvägagångssätt som resultat men ansåg att de val vi gjort var mycket lämpliga och relevanta för att kunna besvara denna studies syfte och frågeställningar.

!

!

!

!

!

4.!Resultat

Intervjuer med fyra socialsekreterare runt om i landet ligger till grund för denna studies insamlade material. Dessa fyra socialsekreterare bestod av en man och tre kvinnor där tre av deltagarna var i 30 årsåldern och den fjärde närmare 60 år. Yrkeserfarenheten som

socialsekreterare på barn och familjeenheten där ärenden innefattar arbete med våldsutsatta barn var hos alla våra intervjupersoner relativt liten och den som hade arbetat längst med just detta hade gjort det i 5 år. Alla deltagare hade tidigare arbetat inom socialt arbete på andra håll varav en som utbildad socionom i över 15 år.

Resultatet från det insamlade materialet av dessa intervjupersoner kommer i detta kapitel att presenteras. De övergripande temat som vi identifierat är Två sidor av myndighetsrollen.

Detta tema kommer här att redogöras för med hjälp av kategorier.

För att tydliggöra en övergripande bild av resultatet presenterar vi vårt identifierade tema och kategorier i en tabell.

Tabell 2. Beskrivning av tema och kategorier.

Tema Två sidor av myndighetsrollen Kategori Anledningar att

stanna som socialsekreterare

Individuella

tillvägagångssätt för att hantera belastningar

Omgivningens negativa syn

Kollegors betydelse

4.1 Två sidor av myndighetsrollen

Socialsekreterare har en tydlig myndighetsroll som arbetar inom tydliga ramar. En röd tråd kunde identifieras av det som sades i alla våra intervjuer och det var att det fanns en

dubbelhet, två sidor, med myndighetsrollen. Det vi såg av vårt resultat var att allt kom tillbaka till att det fanns fram och baksidor med jobbet vilket bidrog till att två sidor av

myndighetsrollen blev ett övergripande, analytiskt tema för vårt resultat.

“När man hittat in i den här myndighetsrollen som man har som socialsekreterare så kan det vara ganska bekvämt tycker jag” - IP 4

“Där kan man va ganska handfallen som handläggare när man står precis mittemellan och vill kunna göra en förändring men det går inte alltid” - IP 3

Det dessa socialsekreterare beskrev visade tydligt på den dubbelhet som fanns. Å ena sidan var rollen trygg och bekväm och å andra sidan var den trång och frustrerande. Av resultatet framkom dessa två sidor av myndighetsrollen tydligt. Alla socialsekreterare hade genom intervjuernas gång pratat om bägge perspektiven, alltså att likväl som myndighetsrollen var tacksam och bekväm var den trång och frustrerande. Av resultatet framkom dock att två av

socialsekreterarna mer tydligt lyfte fram rollen och ramarna som skyddande och något som gjorde att de kan hantera beslutsfattandet medan två socialsekreterare la mer vikt vid den trånga och frustrerande delen av myndighetsrollen. Oavsett uppdelning mellan vad

socialsekreterarna pratade om mest i varje intervju så var båda perspektiven representerade i alla intervjuer vilket gjorde att vårt resultat tydligt visade att myndighetsrollen som fenomen både kunde vara ett skydd samt en belastning för socialsekreterarna.

4.1.1 Anledningar att stanna som socialsekreterare

“Dom gånger det blir bra känner man också blir berörande” - IP 1

Positiva och givande delar med att arbeta som socialsekreterare kom fram genomgående i varje intervju vilket därför gjorde att anledningar till att stanna som socialsekreterare framträdde som en egen kategori av materialet. Av resultatet blev det tydligt att det fanns mycket positivt att säga även när man pratade om det svåra. De ramar som socialsekreterare arbetar inom kom upp som en positiv påverkan.

“jag vet att man gjorde liksom det man kunde inom ramarna” - IP 3

“Du kan inte göra mer än vad du kan, alltså, och ditt ansvar är liksom inom en begränsad ram” - IP 4

Av det som dessa två socialsekreterare beskrev blev ramarna en trygghet och något som hjälpte dem hantera sitt arbete med våldsutsatta barn. I intervjuerna var ansvaret som tillkom med att arbeta som socialsekreterare centralt i många svar och dessa två socialsekreterare berättade om hur de använde de uppsatta ramarna som ett slags skydd för sig själva i att man inte kunde göra mer åt det ansvaret än vad dem gjort. En annan socialsekreterare beskrev också denna skyddande och trygga bilden av myndighetsrollen. Hen menade på att när man hittat sin roll som myndighetsperson blev arbetet mer bekvämt, då behövdes sällan ens personliga åsikt utan hen kunde prata med föräldrar utifrån sin roll. Vad som var

återkommande när socialsekreterarna lyfte upp den tacksamma sidan av myndighetsrollen var känslor som bekvämlighet och att man inte kunde göra mer än vad man gjort ledande. Här blev den sidan av myndighetsrollen något som hjälpte dem och en anledning att stanna på yrket då de kunde begränsa sitt eget ansvar och arbeta utifrån sin roll.

Alla våra intervjupersoner berättade om en situation eller något ärende i kontexten med våldsutsatta barn som på något sätt påverkat dem. Tre av intervjupersonerna berättade väldigt målande om ärenden som påverkat dem i en jobbig bemärkelse och något som blev

anmärkningsvärt var att en av intervjupersonerna lyfte fram en situation som påverkat hen positivt.

“det var väldigt roligt att få följa den ungdomen som har haft så mycket kontakt med

socialtjänsten bakåt i tiden sen den va väldigt ung och sen få va med när det vände på nåt sätt när det blev som det blev nåt positivt tillslut och att ja att fick ganska mycket en hoppfull

känsla av att få vara med i det ärendet och se nån fatta viktiga svåra beslut för sig själv och att ja men vända på det.” - IP 2

Denna socialsekreteraren lyfte upp en mängd positiva och givande känslor för hen i det ärende som den beskrivit. För denna socialsekreterare blev det roligt att se ungdomens utveckling och vändning och det gav hen en hoppfull känsla för sitt arbete. Att se utveckling, positiv förändring och vändpunkter hos människor gick starkt i linje av vad de andra

socialsekreterarna också lyfte fram när de pratade om vad det positiva med deras arbete var.

Något som syntes i intervjuerna var hur socialsekreterarna upplevde att de inte får så mycket uppskattning för sitt arbete av människorna som de hjälper.

“Jag kan på något sätt också tycka att det inte bara är skit på det här jobbet. Det är ingen som går på gatan och säger ”att vet ni en sak nu har socialtjänsten hjälpt mig, min familj.

Dom har hjälp oss och nu klarar vi av konflikterna och vi fick öppenvårdsbehandling,

konflikterna fungerar bra, min gubbe går på Coop, barnen är nöjda och vi är så tacksamma”.

Det är ingen som säger så, någonsin, särskilt socialtjänsten som är så känsligt. Så att och då vet jag ju att en del ärenden man haft att det har betytt någonting för dom man kan få en signal att det händer, att dom är ändå tacksamma.” - IP 1

Det denna socialsekreterare berättade var att hen får leta efter signaler av tacksamhet i det dolda. Socialsekreteraren vet för sig själv att det den gjort har haft betydelse för människor och får helt enkelt förlita sig på det då det väldigt sällan kommer sägas rakt ut, delvis på grund utav socialtjänstens stigmatisering i samhället. Att förlita sig på sin vetskap att arbetet har blivit rätt gjort när det kommer till att få bekräftelse för sitt arbete backar även en annan intervju upp. Denna socialsekreterare menade på att det inte gjorde någon skillnad för hen om föräldrarna kom tillbaka och berättade vad som hänt, vad som gått bra och vad de hade förändrat: bara föräldrarna gjorde det. Denna socialsekreteraren beskrev att hens jobb blev att skriva en så tydlig utredning och analys som möjligt där föräldrarna kunde läsa sig till exakt vad deras barn sagt att barnet vill ha av föräldrarna. Sedan behövde föräldrarna inte säga att dem gjort det, ge bekräftelse, till socialsekreteraren. Den inre vetskapen av att de har gjort skillnad i någons liv och att söka signaler på tacksamhet i det dolda blev betydelsefulla för socialsekreterare när det kom till anledningar att stanna på yrket.

“jag tycker ju om att prata med barn och ungdomar och har en drivkraft att jag gillar det” - IP 1

En anledning att stanna kvar som socialsekreterare kunde vara så “enkel” som att man gillade sitt jobb, hade en drivkraft och motivation till det man gjorde. Alla socialsekreterare nämnde att det bästa med deras yrke var att möta människor och de positiva aspekter som i alla intervjuer återkom gång på gång tolkas som det goda med yrket och några, av kanske flera, anledningar att man stannade som socialsekreterare.

4.1.2 Individuella tillvägagångssätt för att hantera belastningar

Trots att socialsekreterarna kunde känna en trygghet till sin myndighetsroll, fanns det

situationer och stunder där myndighetsrollen bidrog med känslor som frustration, uppgivenhet och osäkerhet.

“Alltså när vi hamnar i läget att vi behöver bedöma akut skydd och akuta risker då kan det ju bli en stress i att känna att man har ett stort ansvar och att det beslutet man fattar kan ju påverka väldigt mycket och få väldigt allvarliga konsekvenser om man fattar fel beslut” - IP 2 Denna socialsekreterare menade på att beslutet kom från en själv och att konsekvenserna av beslutet kunde bli allvarliga och att hen här kände att det blev ett stort ansvar på hen själv om det skulle hamna i fel beslut. Vad som är rätt och fel beslut var även något som en annan socialsekreterare lyfte fram. Hen menade på att något som kunde vara jobbigt med arbetet var att man i efterhand kunde komma i tankar på om det beslut man tagit var rätt, att det blev till ett slags övertänkande efter ett beslutsfattande som påverkade en. Hos dessa socialsekreterare bidrog myndighetsrollen inte alltid en trygghet utan kunde även göra socialsekreterarna osäkra och uppgivna då det fanns tankar kring att det slutgiltiga beslutet låg på den enskilda socialsekreteraren. För att kunna hantera dubbelheten med myndighetsrollen och känslor som kunde tillkomma av att arbeta med våldsutsatta barn, behövdes individuella tillvägagångssätt för olika situationer.

Socialsekreterarna visade sig använda olika tillvägagångssätt för att kunna hantera de olika belastningarna som deras arbete medförde. Dessa tillvägagångssätt kunde variera beroende på olika situationer och tillfällen, där en socialsekreterare bland annat utgick från sin religion för att inte ta med sig jobbet hem för att underlätta, bearbeta och avlasta känslor som kunde tillkomma.

“Jag är kristen då så jag brukar ta en promenad och be för både mig själv och klienterna och be för att jag ska få en kraft att orka. För mig blir det som en avlastningsakanal där jag kan släppa ifrån mig saker som jag tänker och sätta i större sammanhang där allt inte hänger på mig” - IP 1

Våra socialsekreterare visade en acceptans kring fenomenet att ta med sig jobbet hem, att det ibland var oundvikligt. Hur de personligen hanterade detta kunde variera men där vi såg en röd tråd kring just känslan av acceptans.

“Jag tror att alla tar med sig jobbet hem ibland. Vissa perioder bättre, vissa sämre. Jag tror inte man tar med sig alla ärenden men om man har ett riktigt jobbigt ärende som man nästan lever i så är det svårt att inte göra det.” - IP 1