Hur Få Zebraoptimisten Att Känna Lärglädje Hela Vägen
Om ungdomars upplevelser av stöd för att få gymnasieexamen
Karin Röstedal
Pedagogiska institutionen
Masterprogrammet inom pedagogik med inriktning mot karriärutveckling och vägledning Vårterminen 2020
Masteruppsats, 30hp
Handledare/Elisabet Söderberg Examinator/Fredrik Hertzberg
English title:How to Make a Zebra Optimist Enjoy Learning All the Way
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Elisabet Söderberg som med bra synpunkter och stort engagemang handlett mig under arbetets gång.
Jag vill även tacka Therése Haglind som har tagit sig tid att besvara mina frågor och motiverat mig. Sedan vill jag tacka min fantastiska familj som har uppmuntrat mig och stöttat mig på alla möjliga sätt under arbetets gång.
Karin Röstedal
Jönköping mars 2020
Sammanfattning
Studiens övergripande syfte har varit att upptäcka vilket stöd elever som slutar gymnasieskolan skulle behövt för att erhålla gymnasieexamen inom tre år, samt hur deras mående har varit under skoltiden. För att besvara syftet användes följande tre frågeställningar: Vilken hjälp från skolan upplever respondenterna hade behövts för att ta gymnasieexamen på utsatt tid. Vilket stöd upplever respondenterna från familj /signifikanta andra under uppväxten och under gymnasietiden? Hur upplever respondenterna att deras psykosociala mående varit under gymnasietiden? Studien har en kvalitativ forskningsdesign där semi-strukturerade intervjuer använts med frågor utifrån tre temaområden. Resultatet visar ungdomar behöver olika stödåtgärder för att kunna få gymnasieexamen inom tre år. Stöd vid frånvaro, sammanhållet schema, större engagemang från lärare, mål med studierna, kontakt med EHT (elevhälsoteamet) tidigare, stöd från familjen, fler behöver optimism samt hjälp med skoltrötthet. Slutsatsen är att det finns flera olika stödåtgärder som personal inom skolan, familjen eller ledare/tränare skulle kunna genomföra för att stödja ungdomen att erhålla gymnasieexamen på tre år.
Nyckelord
Gymnasieexamen, studiebevis, upplevelser, skoltrötthet, stöd, pessimism,
Abstract
The overall aim of the study has been to identify wellbeing and the level of needed support for students that did not graduate in time, and what they would have needed to get a diploma within three years. In order to answer the purpose of the study, three question where formulated: What kind of support does the respondents feel would have been needed to graduate on time? What level of support and assistance does the
respondents feel that they got from families and other important people during high school and their child hood? How does the respondents experience their psychosocial wellbeing during high school?
The study is based on a qualitative research design where semi-structured interviews and questions with three themes have been used. The result of the study shows that youths are in need of different support programs in order to graduate in time. Support in case of absence, coherent schedules, increased support from teachers, clear study goals, contact with the student health team, support from the family and support with school fatigue. The study concludes that there are several different support actions for school staff, families or leaders/coaches to take in order for the student to graduate on time.
Keywords
High school diploma, study certificate, experiences, school fatigue, support, pessimism
Innehållsförteckning
Förord ... 3
1. Inledning ... 9
2. Bakgrund ... 11
2.1 Tidigare forskning om avhopp ... 11
2.1.2. Internationell forskning om avhopp ... 11
2.2 Forskning om vägledning ... 12
2.2.1 Sammanfattning av tidigare forskning ... 12
2.3 Studievägledning ... 13
2.4 Allmänna råd om studie- och yrkesvägledning... 15
2.5 Nära examen ... 16
2.6 Examensbevis eller studiebevis ... 17
2.7 Avhopp från gymnasieskolan ... 19
2.8 Psykisk ohälsa ... 21
3. Syfte och frågeställningar ... 23
4. Metod ... 24
4.1 Studiens genomförande ... 24
4.1.2 Materialbearbetning ... 24
4.2 Urval ... 24
4.3 Etiska överväganden ... 25
4.4 Begreppsdefinitioner ... 26
4.5 Avgränsningar ... 26
4.6 Reliabilitet och validitet ... 26
5. Teorier ... 28
5.1 KASASM ... 28
5.2 Inlärd hjälplöshet ... 29
5.3 Optimism och Pessimism ... 29
6. Resultat och analys ... 32
6.1 Den första frågeställningen: Vilken hjälp från skolan upplever respondenterna hade behövts för att ta gymnasieexamen på tre år? ... 32
6.1.2 Inlämningsuppgifter ... 32
6.1.3 Oengagerade lärare ... 33
6.1.4 Resurstiden ... 33
6.1.5 Mål och mening med studierna ... 33
6.1.6 Schema ... 35
6.1.7 Kontakt med elevhälsan ... 35
6.1.8 Utredning ... 35
6.2 Den andra frågeställningen: Vilket stöd upplever respondenterna från familj/signifikanta andra (till exempel tränare/ledare) under uppväxten och under gymnasietiden? ... 36
6.2.1 Stöd från familj ... 36
6.2.2. Stöd från signifikanta andra/tränare eller ledare ... 37
6.2.3 Tydliga regler ... 37
6.2.4 Optimism och pessimism ... 37
6.3 Den tredje frågeställningen: Hur upplever respondenterna att deras psykosociala mående varit under uppväxten och under gymnasietiden?
... 37
6.3.1 Trygg ... 37
6.3.2 Sömn ... 38
6.3.3. Optimism och pessimism ... 38
6.3.4 Psykosomatiska besvär ... 38
6.3.5 Frånvaro ... 39
6.3.6 Skoltrötthet ... 39
6.3.7 Mobbing ... 40
6.4 Andra bifynd ... 40
6.4.1 Meritpoäng från grundskolan ... 40
6.4.2 Studiemotivation ... 40
6.4.3 Kompletteringar ... 41
6.4.4. Nöjda med gymnasietiden ... 42
6.4.5 Föräldrarnas utbildningsbakgrund ... 42
6.4.6 Studie- och yrkesvägledning ... 42
6.4.7 Inlärd hjälplöshet ... 43
6.4.8 Några reflektioner... 43
6.4.9 Arbete ... 43
6.4.10 Avhopp från gymnasieskolan ... 44
7. Slutsatser ... 45
7.1 Vilken hjälp från skolan upplever respondenterna hade behövts för att ta gymnasieexamen på utsatt tid (tre år)? ... 45
7.2 Vilket stöd upplever respondenterna från familj/signifikanta andra under uppväxten och under gymnasietiden? ... 45
7.3 Hur upplever respondenterna att deras psykosociala mående varit under uppväxten och under gymnasietiden? ... 45
7.4 Sammanfattning av slutsatserna ... 46
8. Diskussion ... 47
8.1 Resultatdiskussion ... 47
8.1.2 Inlämningsuppgifter ... 47
8.1.3 Oengagerade lärare ... 47
8.1.4 Resurstiden ... 48
8.1.5 Mål och mening med studierna ... 48
8.1.6 Schema ... 50
8.1.7 Kontakt med elevhälsan ... 50
8.1.8 Utredning ... 50
8.1.9 Meritpoäng från grundskolan ... 51
8.1.10 Kompletteringar ... 51
8.1.11 Arbete ... 51
8.1.12 Avhopp från gymnasieskolan ... 52
8.1.13 Nöjda med gymnasietiden ... 52
8.1.14 Stöd från familj eller ledare/tränare samt tydliga regler ... 53
8.1.15 Optimism och pessimism ... 53
8.1.16 Psykosomatiska besvär ... 53
8.1.17 Mobbing... 54
8.1.18 Skoltrötthet ... 54
8.1.19 Frånvaro ... 54
8.1.20 Studiemotivation ... 55
8.2 Metoddiskussion ... 55
8.3 Framtida forskning ... 57
9. Källförteckning ... 59
Bilaga 1 Intervjumall ... 61
... 63
1. Inledning
Jag har arbetat på olika gymnasieskolor som studie och yrkesvägledare i mer än 25 år. Under de åren har kraven för att få grundläggande behörighet från gymnasieskolan förändrats. Före 1 januari 2010 fick eleven slutbetyg om hen hade lägst betyget godkänd i 90% av vad som krävs för ett slutbetyg, från ett fullständigt program på gymnasieskolan (VHS, 2011, s 7). Detta medförde att många elever fick ett samlat betygsdokument, vilket innebar att eleven inte hade grundläggande behörighet. Om eleven ville få ett slutbetyg kunde hen komplettera inom vuxenutbildningen
För att söka till högskoleförberedande program har kraven ökat från antagningen till 2010. Det är olika behörighetskrav till yrkesförberedande program och till högskoleförberedande program. Kraven för att vara behörig till ett högskoleförberedande program är godkända betyg från grundskolan i svenska, matematik och engelska samt nio andra ämnen (Gymnasieskolan, 2016/2017, Skollagen 16 kap, 31§).
Således har kraven ökat för eleverna dels för att vara behörig att söka till olika gymnasieprogram och även för att erhålla ett examensbevis. Ett examensbevis är ett dokument som eleven erhåller när hen fullföljt kraven för att få gymnasieexamen Varje år får ett antal elever studiebevis, vilket är ett dokument som ges till elever som slutar gymnasiet och inte har uppfyllt kraven för att erhålla
gymnasieexamen (Gymnasieskolan, 2016/2017, Skollagen 8 kap, 12§). Att få ett studiebevis när man slutar gymnasiet innebär att eleven inte har en grundläggande behörighet. Eleven behöver komplettera inom vuxenutbildning eller på folkhögskola för att få grundläggande behörighet. Det är mycket kostsamt för kommunerna, och eleverna känner sig ”misslyckade”. Arbetsgivare och
Arbetsförmedlingen menar att grundläggande behörighet är den minsta utbildningsnivån som krävs för att kunna få ett arbete i Sverige.
Jag har flera samtal med eleverna som riskerar att få studiebevis när de tar studenten. Ungdomarna behöver vägledningssamtal för att få kunskap om olika alternativa kompletteringsmöjligheter och planering av framtida studier. Många vill arbeta några år och kompletterar olika kurser samtidigt som de arbetar. Under sista terminen i trean får eleverna stöd till att söka vuxenutbildning och
folkhögskola. Det är viktigt att motivera dem att studera så att de erhåller ett examensbevis. Eleverna ges möjlighet att göra en utvärdering av sin studietid på gymnasiet Flera elever anger att de gick fel program på gymnasiet. De valde ett gymnasieprogram till exempel för att deras kompisar gjorde det eller för att deras föräldrar eller syskon hade gått programmet, och var nöjda med det. Elever som har börjat ett gymnasieprogram kan tänka sig att byta till ett annat, men utan att gå om ett extra år. Varje år är det flera elever som byter program under läsåret. För elever som inte har möjlighet att byta väljer många att stanna kvar på programmet och kämpar, trots att kurserna känns svåra.
Jag har funderat länge på om hur vi som arbetar med eleverna skulle kunna hjälpa dem. Vilket stöd hade de behövt under gymnasietiden från lärare, studie och yrkesvägledare eller från EHT personal, för att de skulle kunna klara sina studier och få gymnasieexamen? Skulle de behöva läsa fler undervisningstimmar i ämnet, mer studieteknik, eller hur ökar vi deras motivation? Jag har även funderat på hur ungdomarnas mående och stöd har varit under gymnasietiden. Vilket stöd upplever de att de fått från familjen eller från ledare/tränare? Hur har deras psykosociala mående varit under skoltiden? Många elever har en ökad frånvaro under det andra året på gymnasiet, men framförallt under det tredje året. Hur ska vi kunna öka deras närvaro under gymnasietiden? Läsåret 18/19 hade eleverna som slutade ett av de högskoleförberedande programmen på en gymnasieskola i södra Sverige 78% närvaro under det sista läsåret. Detta innebar att de hade frånvaro en dag per vecka. Flera elever anger att matematiken är för svår under gymnasietiden. Många ungdomar menar även att det är stor skillnad på upplägget i olika ämnen mellan grundskolan och gymnasieskolan. Vilken
information/vägledning behöver ungdomarna, för att de inte ska göra felval till gymnasieskolan? Har ungdomarna den valkompetens och självkännedom som behövs för att genomföra gymnasievalet. I kommunen finns även sedan två år tillbaka Kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Personal från KAA motiverar elever som erhåller studiebevis eller hoppar av gymnasieskolan att fortsätta med sina gymnasiestudier, söka kurser inom vuxenutbildningen, eller söka allmän linje på en folkhögskola för att eleven sedan ska kunna erhålla en grundläggande behörighet. Studie- och yrkesvägledarna samverkar med KAA vid avhopp och med elever som får studiebevis.
2. Bakgrund
2.1 Tidigare forskning om avhopp
För att besvara studiens syfte har jag inledningsvis valt att presentera olika forskares syn på avhopp.
En studie är från Sverige och den andra är från Turkiet.
Lundahl et al. (2015) har i forskningsprojektet, Osäkra övergångar, intervjuat ca 100 ungdomar mellan 21 till 24 år om orsaken till att de gjorde studieavbrott eller vanligast att de saknade en hel
gymnasieutbildning, trots att de gått tre år eller längre. Studien visar på att det finns flera olika skäl till ungdomarnas misslyckande och att det är en lång process, vilket leder till avbrott eller att ungdomarna inte fick en fullständig gymnasieutbildning. Familjen hade problem med sjukdomar, flera flyttningar under skoltiden, arbetslöshet eller droger. Ungdomarna hade själva problem med mobbing, ohälsa eller skolk och kunde känna att de behandlades ”annorlunda” av lärare. Flera av ungdomarna hade dyslexi, ADHD eller andra funktionshinder, vilka upptäcktes för sent. Upptäckten kunde ske ibland efter tolv år i skolan. Ungdomar som hade diagnostiserade inlärnings och koncentrationssvårigheter upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd under skoltiden. Ungdomarna såg inte sig själva som hjälplösa, utan de anklagade sig själva för att de inte gjorde tillräckligt. Lundahl et al. (2015) sammanfattar forskningsrapporten med att skolorna måste arbeta mer med skolk och mobbing.
Ungdomarna som sedan blev unga vuxna var ofta arbetslösa. Föräldrarna, oavsett
utbildningsbakgrund, betydde mycket för ungdomarna, skriver forskargruppen, särskilt mammorna men även lärare som hade engagerat sig för dem och uppmuntrat dem.
Forskningsrapporten visar att det finns flera orsaker till att ungdomarna i Sverige saknar en fullständig gymnasieutbildning, vilket krävs för att kunna erhålla arbete eller för vidare studier. Ungdomarna måste komplettera längre upp i åldrarna och kan inte heller flytta hemifrån och få ett eget liv. Deras karriärvägar stängs av att de inte fått ett examensbevis, från gymnasieskolan, vuxenutbildningen, eller att de får grundläggande behörighet genom andra sätt till exempel genom folkhögskolestudier.
Lundahl et al. (2015) beskriver att ungdomar upplever även ohälsa, brist på stöd av familjen och från skolan.
2.1.2. Internationell forskning om avhopp
Tas, Bora, Selvitopu & Demirkaya (2013) beskriver hur ungdomar i Turkiet upplever avhopp från gymnasieskolan, vilket innebär att de inte fick ett examensbevis.
Tas et al. (2013) skriver om ungdomars orsak till både avhopp och avsaknad av examensbevis. Tas et al (2013) har i studien intervjuat 19 ungdomar som hoppat av yrkesutbildning på gymnasiet eller avslutat en yrkesutbildning utan examensbevis. Huvuddelen av respondenterna angav skäl som frånvaro, intensiv läroplan och att de inte ville gå om kurser, till avhoppet från gymnasieskolan. Andra respondenter angav att de har problem med huvudmannen, rektor eller med kamrater. Ungdomarna upplevde att familjerna var oroliga för dem och inte ville att de skulle hoppa av gymnasiet. Några av dem angav att de inte skulle hoppat av gymnasiet om familjens ekonomi varit bättre. Andra
respondenter upplevde dålig attityd hos lärare, kamrater och problem med huvudman eller rektor.
Majoriteten av respondenterna upplevde att lärarna var orättvisa och hade låg kompetens. Vid
avhoppet ansåg respondenterna att det var onödigt att samtala med en rådgivare eller vägledare. Några av dem visste inte att det fanns vägledare och problemet var att det var en dålig relation mellan
vägledaren och eleven. Respondenterna ville inte återvända till skolan, endast några av dem gjorde det.
De flesta av respondenterna var nöjda med sitt liv och ångrade inte att de hoppade av gymnasieskolan.
Några av dem arbetade och några deltog i ”vuxenutbildningen”. Forskargruppen föreslår att ungdomarna ska få tjäna pengar under yrkesutbildningen, för att familjens ekonomi inte skulle drabbas. Åtgärder för att förhindra avhopp föreslås, däribland ett ökat samarbete mellan vägledare, rådgivningsavdelning och rektor, lärare och familjer för att förhindra avhoppen.
Lundahl et al. (2015) och Tas et al. (2013) betonar vikten av arbete och att det krävs att ungdomar genomför en gymnasieutbildning och får ett examensbevis, för att kunna erhålla ett arbete. Lovén skriver i avhandlingen Kvalet inför valet om ungdomarnas största skäl för val av gymnasieprogram var att de kunde få ett arbete efter gymnasietiden.
2.2 Forskning om vägledning
Min studies syfte är att fler ungdomar ska kunna få gymnasieexamen och erhålla ett examensbevis.
Valet av gymnasieprogram är ett viktigt val för ungdomarna, och påverkar framtida möjligheter till arbete och studier.
Lovén (2000) skriver i avhandlingen Kvalet inför valet blanda annat om att eleverna ansåg att
föräldrarna var de viktigaste personerna att samtala med om hur de såg på valet till gymnasiet för sina barn. Därefter kom studie- och yrkesvägledaren och vänner. Lärare hade ett mycket begränsat
inflytande på ungdomarnas gymnasieval (Lovén, 2000, s. 123). Ungdomarna ansåg att de största skälen till att välja olika program var att de kunde få ett arbete och att de kände att de trivdes på utbildningen. Ungdomarna tog inte någon hänsyn till vilket betyg de fick på grundskolan inför valet av gymnasieprogram. (Lovén, 2000, s. 124). Eleverna hade flera samtal med sin studie- och
yrkesvägledare innan de gjorde sina gymnasieval. Majoriteten av eleverna var nöjda med den vägledning de fått. De ville också att vägledaren skulle ”bry sig om dem, vara hjälpsam, förklara bra, utstråla trygghet (…)” (Lovén, 2000, s. 116). De skulle även kunna ge råd. Hälften av eleverna upplevde att de ville lära känna sig själva mer, få ökad självkännedom, vilket de även satte i samband med gymnasievalet (Lovén, 2000, s. 114). Undersökningen följde även upp elever två år efter de genomförde gymnasievalet. Eleverna ansåg att det var intresset för olika utbildningar som styrde deras gymnasieval, men även att betygen var avgörande. Eleverna insåg att de var både osäkra och
förvirrade när de gjorde gymnasievalet samt att de hade velat ha en bättre självkännedom enligt (Lovén, 2000, s. 230).
2.2.1 Sammanfattning av tidigare forskning
Lundahl et al. (2015) och Tas et al. (2013) studier visar att det finns flera orsaker till avhopp som upplevdes samma i Turkiet och i Sverige. I båda länderna upplevde ungdomarna att de behandlades orättvist eller annorlunda av lärare och att det var en orsak till avhopp eller att de inte fick
examensbevis. Ungdomarna i Sverige upplevde skolk som en orsak till avhopp och ungdomarna i Turkiet angav frånvaro som en orsak till avhoppet. Familjens ekonomiska problem betonades av ungdomarna i Turkiet medan ungdomarna i Sverige ansåg familjens problem med flytt, sjukdom, arbetslöshet eller droger var orsaker till avhopp eller att de inte fick examensbevis. Ungdomarna i Sverige upplevde även att mobbing var en orsak till avhopp, medan ungdomarna i Turkiet ansåg att de hade fel kamrater som orsak till deras avhopp. Lundahl et al. (2015) skriver att ungdomarna upplevde att lärare som hade engagerat sig för dem och föräldrarna oavsett utbildningsbakgrund betydde mycket för dem. Tas et al. (2013) skriver att familjerna var oroliga för ungdomarna och ville inte att de skulle
hoppa av gymnasiet. Respondenterna ansåg det onödigt att samtala med en vägledare och att några av dem inte visste att det fanns en vägledare. Tas et al. föreslår ett ökat samarbete mellan lärare, familjer, rektorer och vägledning/rådgivning. Även Lovén betonar i sin avhandling att föräldrarna och studie- och yrkesvägledaren är viktiga för ungdomarna inför valet av gymnasieprogram (Lovén, 2000, s. 123).
Ungdomarna upplevde även att det var viktigt att de kunde få ett arbete efter utbildningstiden och att de trivdes på gymnasieprogrammet (Lovén, 2000, s. 124). Min studies syfte är att fånga upplevelsen av olika stöd, för att undvika skolmisslyckanden och studiebevis.
2.3 Studievägledning
Studievägledningen har förändrats under en längre period. Utbildningsområdet och arbetslivet genomgår ständigt nya förändringar. Studie- och yrkesvägledarna måste följa utvecklingen och lagar både inom skolsystemet och utbildningsområdet, för att kunna genomföra sitt arbete. Dresch och Lovén (2003) skriver i en rapport om studie- och yrkesvägledarnas förändrade arbetssituation och förutsättningar som förändrats under det senaste decenniet. Kommunerna har fått möjlighet att styra hur vägledningen ska vara organiserad samtidigt som fler friskolor etablerar sig och att eleverna har fler utbildningsalternativ och möjligheter till fler val än tidigare. Arbetsmarknaden förändras med internationaliseringen och den nya teknologin innebär fler och annorlunda yrken, samtidigt som det blir arbetskraftsbrist (Dresch & Lovén, 2003, s.2). Studie och yrkesvägledarna behöver balansera mellan olika aktörers förväntningar. Ungdomarnas förväntningar på att bli vägledda ”rätt” och olika branschers förväntningar att erhålla personal till olika arbetsplatser. Lovén skriver om studie- och yrkesvägledare som ”balanskonstnärer”, de ska balansera mellan olika intressen och problem.
Vägledaren har även en egen ”ryggsäck”, vilket innebär att varje vägledare måste noggrant inse att hen har ett förhållningssätt till samhället och människor. Studie och yrkesvägledare bör vara medveten om detta enligt (Lovén, 2016, s. 81)
Om samhällets olika krav skriver Jutdal (2016) ett kapitel i Lovéns bok. Jutdal (2016) menar att kommuner och regioner anser att studie-och yrkesvägledning är viktigt och verksamheten har en hög prioritet. Samhället har en förväntan om att studie- och yrkesvägledningen kan påskynda
kompetensförsörjningen. Ungdomsarbetslösheten måste minska och ungdomarna behöver bli
anställningsbara och bidra till kommunens skatteintäkter. Ungdomar under 25 år är en högprioriterad grupp och flertalet kommuner arbetar med den gruppen, för att arbetslösheten ska minska (Lovén, 2016, s. 119). Ungdomarna som ska välja till gymnasiet visar tecken på inlärd hjälplöshet och vill att vägledarna ska bekräfta att deras val var rätt. Eleverna upplevde ett behov att lära känna sig själva, förstå sig själva, vem är jag? Vad ska det bli av mig? (Dresch & Lovén, 2003, s. 10).
Under de senaste fem åren har även en annan grupp elever börjat på gymnasieskolan. Nyanlända familjer och ensamkommande flyktingar från olika länder. De har en mycket liten kunskap om det svenska utbildningssystemet och arbetslivet. Studie- och yrkesvägledarna och studie- och
yrkesvägledningen på skolorna har fått en ytterligare svår arbetsuppgift att informera och vägleda de nyanlända.
Många ungdomar befinner sig i en svår situation när de ska fatta beslut om sina framtida studier.
Studie- och yrkesvägledaren behöver samtala och informera om olika valmöjligheter till eleverna men även ibland även till både för föräldrar och kontaktpersoner. Studievägledningen syftar till att öka ungdomarnas valkompetens. Många ungdomar anser att de gör fel programval och behöver byta program under innevarande läsår eller söka annat program till ett annat läsår. Ungdomsstyrelsen menar att felval är en av orsakerna till att elever hoppar av gymnasieskolan (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 11).
Syftet med min studie är att finna olika stödåtgärder, vilket leder till att fler ungdomar kan få gymnasieexamen och erhålla dokumentet examensbevis i stället för studiebevis. Ungdomar vill att studie -och yrkesvägledaren ska ge råd vid gymnasievalet. Lovén skriver att vägledaren inte ska ge råd. Detta menar Lovén att många människor vill få, således kan vägledaren uttrycka att du har flera alternativ och du verkar resonera bra (Lovén, 2016, s. 82).
Dresch och Lovén (2003) genomförde intervjuer med studie- och yrkesvägledare samt med ungdomar som skulle välja till gymnasieskolan. Många vägledare ansåg att det skett en förändring under det senaste decenniet angående skolans utbud och ungdomarnas behov av vägledning. Flera av vägledarna kände att de fokuserade sitt arbete på ungdomar som hade sociala, begåvningssvaga, ekonomiska eller etniska/ kulturella svårigheter. Ungdomar som kom från svenska hem har med sig en skolkod, vilket innebar att hemmet genomsyras av vilka möjligheter och attityder familjen hade till skolan. Det blev inte någon kulturkrock när valet till gymnasieskolan genomfördes, inte heller blir gymnasietiden en kulturkrock. Däremot för de ungdomar som har helt andra förutsättningar får vägledarna arbeta med på ett annat sätt. Ungdomarna lever i helt olika världar, men på samma skola.
Vägledarna behöver balansera sin tid mellan ungdomar som har höga krav för vidare studier och ungdomar som behöver motiveras att studera vidare. Många ungdomar som skulle välja till gymnasiet kände sig omogna och hade önskat att de skulle kunna få göra valet ett år senare (Dresch & Lovén, 2003, s. 8). Författarna menar även att det har framkommit i intervjuerna att många föräldrar har höga krav på sina ungdomar och gärna ville styra deras gymnasieval. Detta gäller framförallt
invandrarfamiljer. Många familjer diskuterade inte heller sina ungdomars framtid, då blev kompisarna viktigare för ungdomarna, men studie – och yrkesvägledarna blev ännu viktigare (Dresch &
Lovén,2003, s. 9). Studievägledning i det vida perspektivet är all studievägledning som genomförs på skolan till exempel studiebesök och föreläsningar inom området. Det snäva perspektivet är den
studievägledning som genomförs av studie och yrkesvägledaren genom bland annat vägledningssamtal och informationer. Studievägledningen stöder eleven till olika val under skoltiden. Ungdomarna gör olika val, val av gymnasieprogram, val inom gymnasieskolan samt val av olika utbildningar och yrken efter gymnasiet. Ungdomarnas val av gymnasieprogram har betydelse för om de kommer att hoppa av gymnasieskolan eller om de kommer att fullfölja den med examensbevis eller studiebevis.
Kommuner genomför eller planerar att genomföra Syvplaner för att betona att studievägledningen ska bli en del av hela skolans ansvar. Lovén (2016) skriver att det skiljer mycket mellan kommunerna i sitt arbete med studie och yrkesvägledning i både vid och snäv betydelse. Lovén skriver om sex punkter som är en styrka för arbete med studie och yrkesvägledning
• ” det finns politiskt satta mål för verksamheten med återrapportering till ansvariga politiker.
Målen har konkretiserats i arbetsplaner med en tydlig ansvarsfördelning.
• studie- och yrkesvägledningen upplevs vara hela skolans ansvar. Det finns förutsättningar för samarbete och kollegialt lärande mellan vägledarna och mellan vägledare och annan
skolpersonal.
• studie- och yrkesvägledarna arbetar tillsammans med gemensamma metoder, verktyg och arbetsmaterial. Där det är möjligt arbetar vägledarna i mer än en skolform.
• vägledningen utgår från elevens behov. Det finns en bredd i vägledningsinsatserna, vilket ökar tillgängligheten för eleverna.
• det finns en strukturerade kontakter med det omgivande samhälls- och arbetslivet och med lokala arbetsgivare.
• nya arbetssätt har förankrats hos både vägledare och rektorer och tid har avsatts för att de ska kunna implementeras och utvecklas”(Lovén, 2016, s. 121).
Lovén skriver även om olika utmaningar för studie och yrkesvägledningen på skolorna. Studie och yrkesvägledningen ska både vara ett stöd, men även ge kunskap om samhället och arbetslivet. Studie och yrkesvägledning ska vara en del av hela skolans ansvar. Viktigt att börja arbeta med
arbetslivsfrågor under de första skolåren samt att arbeta med samverkan mellan skolan och arbetslivet och där uppföljning av detta ska finnas med i skolans kvalitetsarbete (Lovén, 2016, s. 123).
Lovén betonar vikten av Syvplaner i kommuner och betonar vikten av studie och yrkesvägledningen och valkompetens för ungdomarna. Skolverket beskriver i de allmänna råden hur de föreslår att detta ska genomföras i kommunerna.
2.4 Allmänna råd om studie- och yrkesvägledning
Studievägledningen och studie- och yrkesvägledaren på skolorna arbetar utifrån Skollag,
gymnasieförordningen och läroplaner. Dessutom finns det allmänna råd utfärdade från Skolverket angående studie och yrkesvägledning. Skolverkets allmänna råd ligger som grund för Syvplaner och beslut i kommunerna. Skolverket betonar vikten av studie- och yrkesvägledning och valkompetens.
Skolverket skriver i allmänna råd angående begreppet valkompetens. Valkompetens innebär att elever som befinner sig i olika valsituationer behöver olika kompetenser för att kunna genomföra ett val och fatta ett beslut. Eleven befinner sig i en process och ska samla in olika alternativ, analysera och organisera dem. Eleven ska även erhålla färdigheter för att kunna fatta ett väl underbyggt beslut.
Skolverket skriver att eleven ska genom skolans studie och yrkesvägledning få vägledningssamtal, undervisning och olika informationsinsatser, vilka gemensamt ska leda till att eleven får fullgod vägledning (Skolverket, 2013, s.13).
Skolverket skriver vidare att huvudmannen bör
” Konkretisera vad de nationella målen för studie- och yrkesvägledning innebär för den egna verksamheten, och 2. vid beslut om organisation och resursfördelning säkerställa att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning kan tillgodoses. Rektor bör 3. se till att det finns rutiner och metoder för att planera, utvärdera och utveckla studie- och yrkesvägledningen så att den tillgodoser elevernas behov av vägledning. 4. Tydliggöra hur ansvaret för studie- och yrkesvägledningen är fördelat mellan studie-och
yrkesvägledare, lärare och övrig personal samt formerna för samarbetet mellan dem, 5.
se till att studie- och yrkesvägledning sker kontinuerligt och integrerat i utbildningen under studietiden, så att eleven ges förutsättningar att göra väl underbyggda studie- och yrkesval, samt 6. se till att eleverna, utifrån sina behov, erbjuds vägledningssamtal.”
(Skolverkets allmänna råd ,2013, s. 15.)
Vidare står det att rektor bör kartlägga elevernas behov av studie- och yrkesvägledning och ”5. se till att personalen på skolan har kunskaper om och förståelse för hur kön samt social och kulturell bakgrund påverkar elevernas studie- och yrkesval samt att de har kunskaper om hur elevernas föreställningar om utbildningar och yrken kan utmanas.” (Skolverket ,2013, s.20).
Skolverket skriver vidare att man bör göra klart för att studie och yrkesvägledaren och läraren bör arbeta efter ”
(…) 3. ge eleverna möjlighet att utveckla sin förmåga att kritiskt granska information om studier och yrken samt skapa medvetenhet om vilket ansvar de själva har för sina studier och yrkesval, och 4. se till att eleverna får saklig och aktuell information om arbetslivets kvalifikationskrav och om hur arbetsmarknaden ser ut inom olika yrkesområden. STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDAREN BÖR 5. se till att informationen om utbildningsvägar och yrken är aktuell, opartisk, tillförlitlig och tillgänglig för eleverna när de behöver den, 6. se till att varje elev i grundskolan(…) får information om de kurser och utbildningar som finns inom gymnasieskolan (…)och om vilka val som kan ha betydelse för vidare studier, 7 se till att eleverna i
gymnasieskolan(…) får information om valmöjligheter i form av inriktningar, kurser och yrkesutgångar samt om vilka konsekvenser ett byte av studieinriktning och kurser medför, 8. se till att eleverna i gymnasieskolan får information om vidare studier och om vilka val som kan ha betydelse för dessa (…) ” (Skolverkets allmänna råd 2013, s.
31).
Skolverket beskriver vikten av studie- och yrkesvägledning och valkompetens, vilket är basen i kommunernas Syvplaner. Ungdomarna behöver valkompetens för att fatta beslut om olika valalternativ, vilket påverkar deras studier i olika riktningar. Gymnasievalet är ett viktigt val för ungdomarna. Många ungdomar gör felval, vilket sedan kan leda till avhopp från gymnasieskolan eller ett studiebevis, vilket min studie vill att ungdomarna ska undvika.
2.5 Nära examen
Ett av studievägledningens mål genom vägledningssamtal och valkompetens är att ungdomen ska erhålla gymnasieexamen och erhålla examensbevis, när hen slutar gymnasiet efter tre år på
gymnasieskolan. Om hen inte uppfyller kraven för att få gymnasieexamen får hen studiebevis. Många ungdomar saknar enbart någon eller några kurser som krävs för att få examen, vilket innebär att de befinner sig nära examensmålet. Komplettering kan ske genom att ungdomen till exempel läser kurser inom Vuxenutbildning, för att få gymnasieexamen. Information som ges av Arbetsförmedlingen (AF) och av olika företag är att det krävs gymnasieexamen för att få en tillsvidareanställning.
Skolverket skriver i rapporten Nära Examen 461 att varje år får ca 14000 till 15000 elever som slutar gymnasiet studiebevis. Ungefär hälften av dem hade 2000 godkända gymnasiepoäng (Skolverket, 2017, s. 6). De vanligaste kurserna att inte klara är svenska3 (23%) samt gymnasiearbetet (18%) enligt (Skolverket, 2017, s 7). Skolverket skriver om vilka krav som finns för att en elev kan få
gymnasieexamen. Gymnasieutbildningen ska omfatta 2500 gymnasiepoäng och eleven måste få minst betyget godkänd på 2250 gymnasiepoäng. Examen från ett högskoleförberedande program kräver dessutom minst betyget godkänd i svenska eller svenska som andra språk 1-3, engelska 5 och 6 samt matematik 1 b eller c samt ett godkänt gymnasiearbete (Skolverket, 2017, s. 11). 72734 elever slutade gymnasiet 2015/16 med gymnasieexamen. Dessutom fick 14256 ungdomar studiebevis, av dem fick 1500 studiebevis, men hade 2200 godkända gymnasiepoäng samt att 2500 fick studiebevis och hade 2250gymnasiepoäng godkända, men saknade ett ämne tex. svenska 3 enligt (Skolverket, 2017, s. 13).
Elever som får studiebevis när de slutar gymnasiet har lägre meritvärde från grundskolan än de som får gymnasieexamen (Skolverket, 2017, s.18). Skolverket skriver vidare i rapporten, Nära examen att
det kan finnas elever som av taktiska skäl väljer att inte klara Gymnasiearbetet då de har möjlighet att höja sina betyg inom vuxenutbildningen (Skolverket, 2017, s. 39).
Skolverket har gjort ytterligare undersökningar angående elever som får studiebevis och deras komplettering inom vuxenutbildningen i rapporten, 473, ”Elever nära examen som övergår till komvux” .2014/15 fick 75381 elever gymnasieexamen och 15208 fick studiebevis när de slutade gymnasiet. Hälften av eleverna fick studiebevis, för att de saknade godkända betyg i ett fåtal kurser.
Nästan 50% av eleverna som slutade gymnasiet med studiebevis från ett högskoleförberedande program började på vuxenutbildningen inom 18 månader, och hade fått minst en betygsatt kurs (Skolverket, 2018, s. 13). Störst andel elever 58% av eleverna som slutade Naturvetenskapliga programmet med studiebevis började på vuxenutbildningen, Humanistiska programmet 42%
Teknikprogrammet 39%, Samhällsprogrammet 34%, Ekonomiprogrammet 34%, Estetiska
programmet 23% enligt (Skolverket, 2018, s. 14). Det är vanligare att kvinnor och elever med utländsk bakgrund kompletterar inom vuxenutbildningen (Skolverket, 2018, s. 15). Elever som är nära examen och har gått på Högskoleförberedande program, har inte klarat kurserna svenska3(23%) och
gymnasiearbetet (18%), vilka är två kurser som måste vara godkända för att få gymnasieexamen.
Vidare skriver Skolverket att svenska 3, gymnasiearbetet, matematik 4 (16%) och, fysik2 (15%) är kurser vilka flest elever får underkänt i enligt (Skolverket, 2018, s. 16.) Elever som slutat
högskoleförberedande program läser i genomsnitt 2,2 kurser inom vuxenutbildningen. De vanligaste kurserna som eleverna läser inom vuxenutbildningen är matematik 2 b, svenska3, engelska6 samt gymnasiearbetet. Mer än 85% av eleverna hade läst kurserna inom gymnasieskolan med betyget F. De tre sistnämnda kurserna krävs för att få en högskoleförberedande examen (Skolverket, 2018, s. 21).
De kurser som var vanligast att elevernas som slutade Teknikprogrammet läste inom
vuxenutbildningen var svenska3, fysik1a och matematik 3c (Skolverket, 2018, s. 22). Av 56% av eleverna som kom från högskoleförberedande program och klarade kurserna inom vuxenutbildningen för att kunna ta ut examensbevis från vuxenutbildningen gjorde endast 29% detta. För att kunna ta ut examen måste eleven själv ansöka om det (Skolverket, 2018, s. 26). Eleverna som gick på
Teknikprogrammet på gymnasiet tog i minst utsträckning ut examen från vuxenutbildningen, 23%, mot att 62% hade haft möjlighet att göra detta (Skolverket, 2018, s. 28).
97% av Teknikeleverna som fick studiebevis hade minst 2400 betygsatta gymnasie-poäng, men 55%
av dem hade betyg A-E i kurserna som krävs för gymnasieexamen. 13% av Teknikeleverna hade 2250 godkända gymnasiepoäng. 18 månader efter studier på vuxenutbildningen hade 73% av
Teknikeleverna minst 2250 godkända gymnasiepoäng. 78% hade betyget A-E i de kurser som krävs för gymnasieexamen och 100% hade minst 2400 betygsatta gymnasiepoäng (Skolverket, 2018, s. 27).
Rapporterna visar bland annat att det finns ett samband mellan låga meritvärden på grundskolan och studiebevis.
2.6 Examensbevis eller studiebevis
Skolverkets rapport visar att det finns ett samband mellan ungdomar som har låga meritvärden från grundskolan när de börjar gymnasiet och att de inte får fullständiga betyg när de slutar gymnasiet. Ett icke fullständigt betyg innebär i den nya gymnasieskolan att du får ett studiebevis. Kraven för att få gymnasieexamen ökade genom Gy11, vilket innebär att fler elever får studiebevis än samlat betygsdokument vilket gavs till elever som inte fick slutbetyg i den ”gamla gymnasieskolan.
Examensbevis heter dokumentet, vilket elever erhåller som uppfyller kraven för att få gymnasieexamen.
SCB skriver i Temarapporten 2017:4 Utbildning och arbete, Unga utanför? Så har det gått på arbetsmarknaden för 90-talister utan fullföljd gymnasieutbildning. Ungdomarna som främst är födda 1991och 1994 och skulle lämnat gymnasieskolan 2009-2013. SCB har fokuserat på att undersöka vilka grupper av ungdomar som slutar gymnasiet utan fullständiga betyg samt vilka skäl som kan finnas.
Tidigare forskning visar att det finns flera olika skäl. Låga meritvärden från grundskolan, problematisk hemmiljö, svag studiemotivation, inlärningssvårigheter samt ihållande sjukdomar påverkar
ungdomarnas studier på gymnasiet negativt. Föräldrarnas utbildningsnivå påverkar hur de motiverar sina ungdomar att fullfölja gymnasiet. Eleverna får inte tillräckligt pedagogiskt stöd eller att eleverna känner sig kränkta eller mobbade. Även att skolans resurser kan påverka elevernas möjligheter att fullfölja sin gymnasieutbildning (SCB, 2017s.10).
Övergången från grundskola till gymnasieskolan för ungdomarna visar att en mycket liten andel ungdomar inte börjar gymnasiet 0,4% enligt (SCB.2017, s.11). Ungdomarna som var med i undersökningen är födda mellan 1991och 1994. Den sista årskullen började i den reformerade gymnasieskolan, Gy11.(SCB,2017, s.16).
Kraven för att få gymnasieexamen ökade när Gy11 infördes, vilket innebar att färre elever 7 av 10 fick gymnasieexamen efter fem år. 74% av tjejerna samt 66 % av killarna fick gymnasieexamen. Detta kan jämföras med elever i den gamla gymnasieskolan där eleverna fick slutbetyg 7,7 av 10 fick det efter fem år (SCB, 2017, s.19). Hälften av eleverna med föräldrar med enbart förgymnasial utbildning får slutbetyg efter fem år. Elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning får i högre utsträckning slutbetyg. (SCB, 2017, s. 23). Elever som fick betyg i alla ämnen på grundskolan och nådde målen i de olika ämnena förutom i ett fick 95% slutbetyg från gymnasieskolan. Elever som inte nådde målen på grundskolan i två eller fler ämnen fick 4 av 10 slutbetyg enligt (SCB, 2017, s. 25). Andelen elever som fick gymnasieexamen, och började i gymnasieskolan i Gy11, minskade med 7 % än de som fått slutbetyg i den gamla gymnasieskolan (SCB, 2017, s. 26).
SCB genomförde under året 2015 en enkätundersökning som genomfördes för ungdomar födda 1991och 1994 och som saknade slutbetyg från gymnasieskolan. Hälften av ungdomarna som inte påbörjade gymnasiet eller inte fick slutbetyg angav att skälet var att de var skoltrötta. Två av tio elever som angav att de var skoltrötta angav även skälet ej engagerade lärare samt och störande skolmiljö som skäl för att de inte fick slutbetyg eller att de hoppade av gymnasieskolan (SCB, 2017, s. 32). Sex av tio angav ändå att de var nöjda med sin skoltid trots att de hade hoppat av gymnasieskolan eller inte fått slutbetyg (SCB, 2017, s. 34).
Sex av tio elever som slutade gymnasiet utan slutbetyg angav att de fick hjälp av skolpersonalen för att genomföra sin gymnasieutbildning. Till skolpersonal räknas lärare, rektor, studie och yrkesvägledare och mentor (SCB, 2017, s. 37). 65% av ungdomarna angav att de hade en neuropsykiatrisk störning som skäl för att de inte hade påbörjat eller fullföljt gymnasieutbildningen (SCB, 2017, s. 36).
Forskningen visar att det finns flera olika faktorer som medverkar till att ungdomar får en sämre etableringsprocess på arbetsmarknaden. Ungdomar som har dåliga resultat i gymnasieskolan, vilket innebär att de inte slutat gymnasieskolan med slutbetyg eller inte börjat. De har inte heller behörighet att studera vidare och blir mycket negativt påverkade av detta. Ungdomar som har svaga studieresultat från grundskolan och gymnasieskolan har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Hälften av
ungdomarna angav att de hade bristande motivation eller skoltrötthet som orsaker till att de inte slutfört sina gymnasiestudier. Ungdomarnas studieresultat under gymnasietiden är en avgörande faktor för deras kommande etablering på arbetsmarknaden (SCB, 2017s.41). Högre betyg (slutbetyg) under gymnasietiden desto större chans till att ungdomarna etablerar sig på arbetsmarknaden, män i högre utsträckning än kvinnor. Kvinnorna kompletterar sina gymnasiestudier inom vuxenutbildningen året
efter de slutade gymnasiet i högre utsträckning än männen (SCB,2017, s. 46). Sex av 10 av kvinnorna som slutade gymnasiet utan slutbetyg läste vidare inom vuxenutbildningen inom fem år och 4 av10 av männen gjorde det.
Föräldrarnas utbildningsnivå har betydelse för om ungdomarna kompletterar inom vuxenutbildningen.
7 av 10 av kvinnornas föräldrar hade eftergymnasial utbildning medan männens föräldrar med eftergymnasial utbildning var knappt 6 av 10 (SCB, 2017, s. 55). Lite mer än hälften av ungdomarna som saknade slutbetyg när de slutade gymnasiet, eller aldrig hade börjat gymnasiet eller hoppat av hade arbete hösten 2015 då SCB gjorde mätningen. Männen hade i högre utsträckning arbete än kvinnorna. Kvinnorna kompletterade sina studier från gymnasieskolan på folkhögskola,
vuxenutbildning eller inom yrkeshögskolan (SCB, 2017, s. 58). 6 av 10 som inte hade fått slutbetyg hade arbete. Svårast var det för gruppen ungdomar som inte hade påbörjat en gymnasieutbildning (SCB, 2017, s. 59). SCB har även gjort undersökning och jämfört ungdomar som slutade gymnasiet med slutbetyg 2010/11 med ungdomar som inte började gymnasieskolan, hoppade av eller inte fick slutbetyg och som var 21-22 år gamla. SCB har jämfört grupperna vilken sysselsättning de hade 2,5- 3,5 år efter de skulle gått ut gymnasieskolan. Undersökningen visade att det inte fanns några större skillnader dock hade ungdomarna som fått slutbetyg fått arbete genom att de hade haft
sommarjobb/extrajobb eller via APU platser. Övriga ungdomar hade fått arbete genom kontakter eller genom att de hade kontaktat arbetsgivare (SCB, 2017, s. 63). 1 av 4 av gruppen ungdomar som fick slutbetyg var i mycket mindre utsträckning arbetslösa någon gång (SCB, 2017, s.66). Ungdomar med slutbetyg, och med höga betyg fick sina första arbeten som varade minst sex månader på kortare tid än ungdomar som inte hade slutbetyg (SCB, 2017, s. 65).
SCB rapport visar att ungdomarna som inte påbörjade några gymnasiestudier, hoppade av
gymnasieskolan eller fick studiebevis fick arbete i ungefär lika stor utsträckning som de ungdomar som fick gymnasieexamen. Ungdomarna upplevde oengagerade lärare, stökig skolmiljö och var dessutom skoltrötta, vilket ledde till att de inte fick gymnasieexamen eller att de hoppade av gymnasieskolan. Om avhopp skriver även Ungdomsstyrelsen i rapporten, 10 orsaker till avhopp.
2.7 Avhopp från gymnasieskolan
Elever som börjar fundera på avhopp samtalar med olika personalgrupper på skolan beroende på avhoppets orsak. Studie- och yrkesvägledare har alltid motiverande vägledningssamtal med eleven, när eleven börjar fundera på avhopp och när eleven har beslutat sig för ett avhopp. Vid avhopp genomförs även ett elevmöte med elev, förälder och personal från KAA
Ungdomar som hoppat av gymnasieskolan har enligt SCB:s rapport fått arbete, även i de fall de saknade fullständig gymnasieutbildning. Även Tas et al (2013) studier om avhopp visar att några av ungdomarna får arbete när de avslutade sina gymnasiestudier. Lundahl et al. (2015) studie visar att ungdomar är arbetslösa efter avhoppet. Lovén (2000) skriver att valet av gymnasieprogram styrs av ungdomarnas vilja att få ett arbete efter gymnasieutbildningen. (Lovén 2000, s. 124). .
Ungdomsstyrelsen skriver i rapporten Unga i arbetslivet, 10 orsaker till avhopp om vad 379 ungdomar som hoppat av gymnasieskolan har svarat på frågor om vad som var orsaken till deras avhopp. Vad kan skolan göra för att förhindra avhoppet och hur tänker ungdomarna att den perfekta
gymnasieskolan ska vara (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 6).
Ungdomarna som hoppade av gymnasiet upplevde att de kände att de var omotiverade, deprimerade, orkeslösa eller skoltrötta och även att de hade psykiska ohälsa, men detta var inte orsaken till att de
hoppade av skolan. Ungdomarnas ohälsa var en konsekvens av att de inte kunde se meningen med skolan och olika ämnen. De förstod inte varför de skulle få kunskap i olika ämnen. Lärarna kunde inte motivera dem. Ungdomarna ville att lärarna skulle vara engagerande, bry sig mer om dem, ställa krav, men även se vad de är duktiga på och att varje elev har olika sätt att lära. Rapporten skriver om tio andra skäl till varför ungdomar hoppar av gymnasieskolan
”1. Mobbing, socialt utanförskap 2. Brist på pedagogiskt stöd i skolan 3. Vuxna som inte bryr sig
4. Dåligt bemötande i skolan
5. Bristfälligt pedagogiskt stöd i skolan eller en långvarig frånvaro (på grund av sjukdom eller missbruk
6. Behov av mer praktik och mindre teori 7. Stökig skolmiljö
8. Fel programval
9. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som inte upptäckts under utbildningen 10. Dåliga hemförhållanden ”
(Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 11).
Ungdomsstyrelsens rapport visar att en vanlig orsak till avhopp från gymnasieskolan är mobbing. De känner sig mobbade av personal eller av jämnåriga. Mobbing är vanligast under högstadietiden.
Gruppen som känner sig mest utsatta är unga HBTQ personer eller unga med funktionsnedsättning (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 13).
Mer än 25% av ungdomarna ansåg att de inte får det stödet de behöver från skolan. Lärarna hjälper inte dem i den omfattning de behöver och de ser heller inte dem. De behöver mer pedagogiskt stöd enligt (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 16). Några av eleverna nämner att de vill förstå syftet med olika ämnen, sammanhang och mål med studierna. Några elever nämner även att lärarna är trötta och oengagerade. Andra elever anser även att de fick sina neuropsykiatriska diagnoser för sent
(Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 17). Ungdomarna anser även att klasserna är för stora, vilket har påverkat dem att hoppa av gymnasiet. De anser att skolmiljön är kaotisk med flera elever som är högljudda, bråkiga och stökiga lektioner (Ungdomsstyrelsen, 2013, 22). Flera ungdomar nämner att orsaken till att de hoppade av skolan var ätstörningar, men även dåliga hemsituationer. Ungdomar som varken är studerande eller yrkesarbetande har ofta föräldrar som är arbetslösa och med en kortare utbildning (Ungdomsstyrelsen, 2013, s.23). Temagruppen ställde även frågor till ungdomarna om hur deras drömskola skulle se ut för att de inte skulle avsluta sina studier. Killarna och tjejerna var överens om svaren.
”Vuxna ska bry sig om oss och inte ge upp så fort, de ska fråga hur man mår och vara ett stöd-inte släppa taget. I skolan ska man få hjälp så att man kan hänga med i alla ämnen. Det ska vara små grupper och gärna individanpassat schema där man tillsammans med lärarna kommer överens om rimliga ämnen och mål, men också
möjligheter att anpassa tiderna, vi lär oss bäst på olika tider och på olika sätt. Några lär sig bättre genom att göra saker och inte genom att läsa till kunskaper. Att varva teori och praktik lite olika mycket beroende på vad man klarar för stunden vore optimalt. I skolan ska det finnas antimobbingsprogram och vuxna ska kunna ge rätt stöd när de märker att man mår dåligt. Miljön i skolan är viktig, det går inte att koncentrera sig när det är högljutt och stökigt och lärarna ska bemöta oss på ett bra sätt”
(Ungdomsstyrelsen, 2013, s.25).
Sammanfattningsvis nämner eleverna fyra punkter som eventuellt hade gjort att de hade kunnat undvika avhopp från skolan.
”Lärare och andra vuxna som bryr sig och inte blundar för problem”, ”Pedagogiskt stöd i skolan”, ”Pedagogiskt stöd i skolan när man har varit borta länge (på grund av
sjukdom eller missbruk), ”, ” Individuell och anpassad studieplan med flexibla tider och scheman” (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 27).
Ungdomsstyrelsen skriver i rapport om 10 orsaker till avhopp att ungdomarna upplevde att de var omotiverade, deprimerade och kände sig skoltrötta. De upplevde en psykisk ohälsa, men det var inte orsaken till deras avhopp från gymnasieskolan. Orsaken till avhoppet var att de inte kände mening med skolan och med olika ämnen och upplevde inte att lärarna kunde motivera dem
(Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 11).
Ungdomsstyrelsens rapport betonar bland annat vikten av att det finns vuxna som bryr sig och om bra hemförhållanden, vilket är två orsaker till avhopp från gymnasieskolan, vilket innebär att ungdomen inte får gymnasieexamen (Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 11). Rapporten tar även upp den psykiska ohälsan bland ungdomar. Mina forskningsfrågor handlar om stöd från vuxna, psykosociala måendet och om stöd för att kunna få gymnasieexamen.
Ungdomarna som hoppade av gymnasieskolan upplevde psykisk ohälsa, vilket även
Folkhälsomyndigheten skriver om i rapporten Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och ungdomar.
2.8 Psykisk ohälsa
I Folkhälsomyndighetens rapport en kortversion av Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige kan vi läsa att andelen 13-15 åriga flickor och pojkar som känner att de har regelbundna psykosomatiska besvär har fördubblats sedan mitten av 1980-talet. De har följande besvär, magont, ryggbesvär, irriterade, sömnbesvär, ont i huvudet, nedstämda, samt yrsel.
Folkhälsomyndigheten har undersökt vilka olika orsaker det kan finnas för att denna förändring bland ungdomarnas psykiska hälsa har skett. Fyra olika områden har undersökts.
• ”Faktorer inom familjen
• Familjens socioekonomiska förutsättningar
• Faktorer inom skola och lärande
• Övergripande samhällsfaktorer ” (Folkhälsomyndigheten, 2018, s.5).
Folkhälsomyndigheten sammanfattar de olika områdena och skriver att barn som har psykosomatiska sjukdomar har svårare för att samtala med sina föräldrar om olika bekymmer och att föräldrar har sedan 80-talet mindre auktoritär uppfostran av barnen, men att detta sammanfattningsvis inte har
någon större påverkan på barnen psykiska mående (Folkhälsomyndigheten, 2018, s.15). Man kan inte heller visa på att olika ekonomiska förutsättningar för familjer har en påverkan på barnens psykiska hälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018, s. 18). Däremot visar rapporten att förändringarna inom skolsystemet som pågått sedan 1990-talets början till exempel ett nytt betygssystem,
kommunalisering, friskolereform och införandet av skolpeng, har påverkat ungdomarna. Olika undersökningar har visat att barnens skolprestationer har blivit sämre under perioden 1995 till 2012, och att det finns ett samband mellan svaga prestationer och psykisk ohälsa enligt rapporten.
Folkhälsomyndigheten skriver att skolan fungerar sämre och att det påverkar barnens psykiska hälsa, på grund av att många barn har känner sig stressade och har svaga studieresultat
(Folkhälsomyndigheten, 2018, s.22). Folkhälsomyndigheten betonar att arbetsmarknaden har genomgått stora förändringar med ökade krav på utbildningar och högre kompetenskrav, vilket ungdomarna är medvetna om. Ungdomarna känner att de måste slutföra sina gymnasiestudier samt att de behöver få höga betyg, vilket ger dem möjlighet att studera vidare. Detta leder till ökade
psykosomatiska sjukdomar hos ungdomarna enligt (Folkhälsomyndigheten, 2018, s. 26).
Kraven från arbetsmarknad och skolan har ökat, vilket innebär att ungdomarna har fått ökad psykisk ohälsa enligt (Folkhälsomyndigheten, 2018, s. 26).
Studie- och yrkesvägledare genomför fler vägledningssamtal med elever om hur man toppar sina betyg med meritpoäng. Detta leder till stress för elever som inte orkar läsa till exempel moderna språk och matematik. SYV måste medvetandegöra ungdomarna om vad arbetsmarknaden /olika utbildningar kräver, men även på alternativa utbildningar/yrken, så att eleverna får en stark framtidstro Den ökade psykiska ohälsan bidrar till att fler ungdomar inte får gymnasieexamen. Ungdomsstyrelsen menar i rapporten 10 orsaker till avhopp att det finns flera orsaker till avhopp från gymnasieskolan
(Ungdomsstyrelsen, 2013, s. 11). Avhopp från gymnasieskolan och utebliven gymnasieexamen, vilket också utgör syftet med denna studie och mina forskningsfrågor berör dessa områden.
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien har varit att fånga upplevelserna av stöd under uppväxten hos elever som lämnat gymnasieskolan med studiebevis, samt hur måendet varit genom åren. Målet har varit att finna olika stödåtgärder för att kunna arbeta proaktivt mot skolmisslyckanden i framtiden. Inom denna ram ställs tre forskningsfrågor.
• Vilken hjälp från skolan upplever respondenterna hade behövts för att ta gymnasieexamen på utsatt tid (tre år)?
• Vilket stöd upplever respondenterna från familj/signifikanta andra
• (tex tränare/ledare) under uppväxten och under gymnasietiden?
• Hur upplever respondenterna att deras psykosociala mående varit under uppväxten och under gymnasietiden?
4. Metod
4.1 Studiens genomförande
I studien användes kvalitativa intervjuer, vilket är en kvalitativ vetenskaplig metod (Bryman, 2008, s.
344). Intervjuformen var semistrukturerad med en intervjumall som utgick från olika teman.
Intervjumallen skrevs ned se bilaga 1. Enligt Bryman kan intervjufrågornas ordning ändras under intervjun, och även andra frågor läggas till vid behov (Bryman, 2008, s. 206). 14 respondenter har intervjuats, vilka gick på samma högskoleförberedande program, vilket i denna studie kallades för X programmet, i en medelstor stad i södra Sverige under perioden juni 2014 tom juni 2019.Samtliga fick studiebevis när de slutade gymnasiet.
Respondenterna blev uppringda och samtal och samtalet med dem berörde olika områden om hur deras tid varit efter de slutade gymnasiet, och om de hade kompletterat någon kurs inom
Vuxenutbildningen, eller om de arbetade. De erhöll information om studien och tillfrågades om de kunde tänkas delta i studien. Om de kunde tänka sig att delta bestämdes en tid för intervjusamtalet.
Respondenterna skrev under en blankett om samtyckeskravet, vilken sedan förvaras inlåst på Stockholms universitet. Information gavs även om konfidentialitetskravet, vilket innebär fullständig tystnadsplikt, och att personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt, vilket gör det omöjligt för
utomstående att kunna identifiera. Kompletterande intervjuer genomfördes med sju av respondenterna.
Efter samtalet hade vi en genomgång av eventuella frågor som inte berörde intervjufrågorna. Frågorna berörde hur de planerade med kompletteringar och utbildningar inför framtiden. Slutligen önskade jag dem lycka till med deras framtida kompletteringar och studier.
Intervjuerna ägde rum i mitt arbetsrum på skolan och i bostaden. De kompletterande intervjuerna genomfördes per telefon i bostaden. Samtalen spelades in på en mobiltelefon. Tre av intervjuerna genomfördes per telefon, eftersom en av dem befann sig utomlands, en var 40 mil från
inspelningsplatsen, och en på grund av egen sjukdom. Direkt efter intervjun skrev jag ned hur
stämningen var, samt hur intervjun flutit på. Jag intervjuade en respondent i taget och därefter gjordes transkription av samtalet. Efter intervjun skickades inspelnings-filen till Stockholms universitet, och den raderades från min mobil.
Efter redovisning av resultat och analys skrev jag slutsatser och diskussionsdelen.
4.1.2 Materialbearbetning
När samtliga intervjuer var genomförda använde jag Tematisk analys, vilket är en kvalitativ
analysmetod. Metoden innebär att insamlat datamaterial analyseras och kodas i olika teman, genom att markera det som upprepas och är relevant i texten kan olika teman hittas (Bryman,2011, s. 528). Jag valde att redovisa resultatet i tre olika teman, vilket även är mina forskningsfrågor. Jag valde även att redovisa de bifynd som hittades utifrån intervjumallen. Jag valde även att genomföra analysen av resultatet i samma kapitel.
4.2 Urval
Listor från skolan erhölls med elever som avslutat X- programmet med studiebevis under åren 2014- 2019. Urvalsmetoden var bekvämlighets urval. Samtliga respondenter hade godkända betyg i svenska från grundskolan. Intervjuer genomfördes ned de respondenter som fanns tillgängliga, vilket innebar
att jag fick en hög svarsfrekvens, men innebär därmed också att svårigheter att göra generaliseringar från resultatet. (Bryman, 2008, s.194). 12 killar och 2 tjejer intervjuades. Två ungdomar tackade nej till att medverka i studien. En av dem kände att hen inte hade tid och den andre kände att skolan var ett avslutat kapitel.
4.3 Etiska överväganden
Under studiens gång har funderingar funnits om olika etiska dilemman. Inledningsvis beskrivs vad Vetenskapsrådet skriver i God Forskningssed (2017). Vetenskapsrådet (2017) sammanfattar olika regler som ställs på forskare;
”1. Du ska tala sanning om din forskning. 2. Du ska medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för dina studier. 3. Du ska öppet redovisa metoder och resultat. 4. Du ska öppet redovisa kommersiella intressen och andra bindningar. 5. Du ska inte stjäla forskningsresultat från andra. 6. Du ska hålla god ordning i din forskning, bland annat genom dokumentation och arkivering. 7. Du ska sträva efter att bedriva din forskning utan att skada människor, djur eller miljö. 8. Du ska vara rättvis i din bedömning av andras forskning. ” (Vetenskapsrådet, 2017, s. 8).
Forskningsetikens viktigaste mål är att skydda personerna som deltar i studien och tillse att de blir bemötta på ett korrekt sätt. Informanterna ska skyddas från kränkande behandling och skador (Vetenskapsrådet, 2017, s. 12). Dilemman som kan finnas mellan informanterna och forskningen:
” Vi ska utföra kvalitativt god forskning med ett viktigt syfte och samtidigt skydda de individer som deltar i forskningen. Hur detta avvägs och genomförs i forskningen blir avhängigt av vad slags forskning (frågeställningar, metoder, deltagargrupper osv.) det är fråga om.”
(ibid s.13.)
Forskaren ska innan forskningen genomförs informera om samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2017, s.
13). Efter genomförandet av forskningen ska forskaren informera om hur materialet ska förvaras eller publiceras (Vetenskapsrådet, 2017, s. 14). Forskaren ska känna till lagar inom studiens område enligt (Vetenskapsrådet, 2017, s. 15). God forskningssed är att finna ny kunskap eller att sammanställa redan känd forskning, men med syftet att bekräfta den. Om ett resultat återkommer ökar chanserna för att slutsatsen är ännu mer hållbar (Vetenskapsrådet, 2017, s. 19). Det mest idealiska är att den person som är med i studien skriver på en blankett om ett samtycke till forskningen (Vetenskapsrådet, 2017, s. 26).
När resultatet ska sammanställas ska resultatens trovärdighet granskas och det är lätt att göra misstaget att ”överskatta betydelsen av de resultat man fått och att utvidga deras bärkraft långt utanför det område där man har funnit att de gäller” (Vetenskapsrådet, 2017, s. 28).
Studien följde Vetenskapsrådets rekommendationer.
4.4 Begreppsdefinitioner
För att förenkla läsningen finns följande begrepp förklarade.
Examensbevis heter dokumentet eleven erhåller när hen klarat kraven för att få gymnasieexamen enligt (Gymnasieskolan 2016/2017, Gymnasieförordningen 8 kap, §12).
Fullständigt betyg eller slutförda gymnasiestudier är då ungdomen erhållit ett slutbetyg eller gymnasieexamen.
Individuell studieplan har varje elev som går på gymnasieskolan, vilken innehåller de kurser eleven läser under tre år (Skolverket, 2012, s.4).
Meritpoäng eller meritvärde från grundskolan =maximal meritpoäng är 340 meritpoäng enligt (Gymnasium.se)
Meritpoäng ges för kurser på gymnasieskolan i matematik, moderna språk och engelska (VHS, 2011, s. 60).
Motiverad i litteraturen betyder enligt min definition samma som studiemotiverad.
Skolkod i litteraturen innebär familjens uppfattningar och attityder till skolan.
Studiebevis heter dokumentet eleven erhåller när hen inte klarat kraven för att få gymnasieexamen enligt (Gymnasieskolan 2016/2017, Gymnasieförordningen 8 kap, §12).
Utan fullständigt betyg eller slutförda gymnasiestudier är då ungdomen erhållit ett samlat betygsdokument, utdrag ur betygskatalog eller ett studiebevis.
Zebra trygg och zebra optimist betyder enligt min och respondentens definition att det finns vita och svarta sidor i livet. Både positivt och negativt.
4.5 Avgränsningar
Studien är begränsad till respondenternas upplevelser av stöd från skolan, familjen och signifikanta andra samt respondenternas mående under gymnasietiden. Jag har inte undersökt hur länge
respondenten har bott i Sverige, eller hur länge familjen har bott i Sverige. Inte heller hur många syskon de har, eller om familjen eller syskonen arbetar. Jag har inte frågat hur länge respondenterna har arbetat efter examen. Jag har inte heller frågat huruvida respondenterna haft vägledningssamtal med SYV innan de genomförde gymnasievalet, utom i de fall då respondenterna menade att de gjorde ett felval.
4.6 Reliabilitet och validitet
Forskare diskuterar huruvida reliabilitet och validitet är begrepp som är relevant för kvalitativ forskning. Validitet handlar om man mäter det begreppet som man frågar om. Kvalitativ forskning
handlar inte om mätning (Bryman, 2008, s. 351). Kvale beskriver om vetenskapens tre heliga begrepp, validitet, reliabilitet och generaliserbarhet (Kvale, 1997, s. 207). Kvale funderar över vilken som ska genomföra generaliseringen vid en kvalitativ studie, läsaren eller forskaren (Kvale, 1997, s. 211).
Kvale skriver vidare om reliabilitet, vilket är tillförlitligheten i en studie. Hur frågorna är formulerade och vilken intervjuteknik som används påverkar svaren (Kvale, 1997, s. 213). Kvale skriver vidare om valideringens sju stadier, tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, validering och rapportering (Kvale,1997, s. 214).
5. Teorier
5.1 KASASM
När det gäller att försöka nå en förståelse för möjliga orsaker till ungdomarnas avhopp från
gymnasieskolan och att de inte får gymnasieexamen och erhåller dokumentet examensbevis visade tidigare forskning att stöd från familjen och personal på skolan är betydelsefulla för att ungdomarna ska uppleva situationen begriplig, hanterbar och meningsfull. Antonovsky förklarar KASAM begreppet enligt följande.
Antonovsky beskriver KASAM, känsla av sammanhang med tre olika begrepp eller komponenter. Det är meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet (Antonovsky, 2011, s. 43). Begriplighet förklarar Antonovsky med att en människa som känner sig ha höga värden på begriplighet känner att det som händer hen är förutsägbart och kan förklaras. Det kan vara olika misslyckanden, krig och död, men hen kan ändå göra detta begripligt (Antonovsky, 2011, s. 44).
Antonovsky beskriver komponenten hanterbarhet med ” den grad till vilken man upplever att det står resurser till ens förfogande, med hjälp av vilka man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man bombarderas av” (Antonovsky, 2011, s. 46). Resurserna kan vara kontrollerade av dig själv, eller av behöriga andra till exempel, ens hustru, kollegor, vänner, Gud eller läkare. Du kan lita på dem och har du en hög känsla av hanterbarhet kommer du inte att känna att du är orättvist behandlad, eller att du är ett hjälplöst offer. Vidare beskriver Antonovsky begreppet meningsfullhet eller
motivationskomponenten. En människa med högt värde av meningsfullhet försöker hitta en mening med det som sker och försöker komma igenom det svåra när till exempel en olycka sker eller att någon dör (Antonovsky, 2011, s. 46).
Författaren menar att de tre begreppen eller komponenterna är beroende av varandra och är
sammanfogade eller sammanflätande. En människa kan ha ett högt värde på en av dem och lägre på ett annat (Antonovsky, 2011, s. 47). Författaren beskriver fortsättningsvis hur de olika begreppen eller komponenterna kan kombineras, vilket ger olika funderingar kring hur en människa kan klara olika situationer och problem som man ställs inför genom att ha låga eller höga värden inom de olika begreppen (Antonovsky, 2011, s. 48). Den viktigaste komponenten är meningsfullhet menar (Antonovsky, 2011, s. 50).
Antonovskys tankar om begreppet KASAM, Känsla Av SAM manhang är viktigt för människans motståndskraft mot stress. Ungdomar som upplever svårigheter och kan förklara händelsen mår bättre.
Psykisk stress kan leda till ohälsa och prestationsångest. Många ungdomar mår dåligt under skoltiden, vilket är en av mina forskningsfrågor Ungdomarna kan även uppleva att de har svaga resurser, vilket innebär att de inte känner förtroende för familj, vänner eller lärare. Detta kan göra att de känner sig ensamma och vilse i världen och på skolan. En annan forskningsfråga handlar om vilket eller vilka olika stödåtgärder ungdomarna upplever att de fick under uppväxten från familj och signifikanta andra. Elever kan inte heller se meningen varför de ska studera. De vill veta att de har ett mål med sina gymnasiestudier, vilket ska leda till ett framtida yrke eller utbildning och till en gymnasieexamen. Om elever upplever att de misslyckas med olika kurser, eller gjort ett felaktigt gymnasieval, eller andra problem som har hänt för dem kan det upplevas för dem som ett trauma, vilket kan leda till en inlärd hjälplöshet.
