“Att göra det bästa av det omöjliga”
- en studie om covid-19-pandemins påverkan på arbetet med försörjningsstöd
“Making the best out of the impossible”
Umeå Universitet, Institutionen för socialt arbete Termin 6 VT 2022
Examensarbete, 15 hp Socionomprogrammet, 210 hp
Författare: Victoria Björk och Ida Hermansson Handledare: Ove Grape
Bild: från Laurio, A. (2020).
Artwork courtesy of NASW's Social Work Advocates magazine, and created by GRAPHEK, Inc.
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Termin 6 VT 2022
Examensarbete, 15 hp
Socionomprogrammet, 210 hp
Författare: Victoria Björk och Ida Hermansson Handledare: Ove Grape
“Att göra det bästa av det omöjliga”
"Making the best out of the impossible"
Sammanfattning
Vid tidpunkten för denna studie är det svenska samhället i en process av återgång till en tillvaro bortom covid-19-pandemin och Coronakommissionens rapport och slutbetänkande har nyligen publicerats. Restriktionerna som har varit aktiva till och från sedan år 2020 börjar
lyftas i de flesta kommuner och vi kan nu mer och mer börja se vilka effekter pandemin fått på samhället. Denna studies syfte är att undersöka hur covid-19-pandemin har påverkat arbetet med försörjningsstöd under pandemin och hur påverkan kan se ut framöver. För att kunna besvara syftet har kvalitativa intervjuer med socialarbetare inom försörjningsstöd i tre
kommuner genomförts och delvis analyserats med hjälp av domänteorin. Som komplement till intervjuerna har en enkät utformats och skickats till utvalda respondenter från respektive
kommun. Studiens viktigaste resultat är att pandemin haft en stor påverkan på arbetet med försörjningsstöd på olika sätt genom bland annat en omställning av arbetssätt på grund av restriktioner, främst genom digitala mötesformer samt arbete hemifrån. Handläggning har delvis gjorts generösare, klientarbetet har påverkats genom ändrade mötesformer, köbildning har ökat och skapat fördröjningar samt inställda insatser och på så sätt kan långvariga effekter
uppstå i det fortsatta arbetet. Resultaten visar även på olikheter mellan kommuner i hur hanteringen av pandemin har upplevts, särskilt när det gäller arbetsmiljö och arbetsbelastning. Studiens slutsatser är bland annat att organisering och ledarskap kan
relateras till dessa olikheter samt att en digitalisering av ansökan om försörjningsstöd möjligen skulle kunna fungera som ett skydd mot överbelastning bland socionomerna i
händelse av nya kriser. Anpassad handläggning kan ses som ett genomslag av professionsdomänens klientcentrerade logik. De fördröjningar som har uppstått på grund av
pandemin kan leda till ökade behov bland klienter och de utmaningar som i och med det uppstår kan därför väntas kvarstå under en längre tid. Andra slutsatser är att de digitaliserade
arbetssätten samt arbete på distans även kommer att finnas kvar framöver och det ställer enligt författarna nya krav på rutiner och riktlinjer kring arbetssätten då de inte längre är
tillfälliga, utan blir en del av det “nya normala”.
Nyckelord: Försörjningsstöd, covid-19, pandemi, domänteori, mötesformer, digitalisering, hemarbete
Förord
Vi vill rikta ett tack till vår handledare Ove för vägledning under arbetets gång. Vi vill även tacka våra intervjupersoner som gjort studien möjlig genom att dela sina upplevelser och tankar med oss. Sist men inte minst vill vi tacka varandra för allt tålamod, alla skratt och att vi rott detta projekt i land.
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Begrepp ... 2
2. Kunskapsöversikt... 3
2.1 Försörjningsstöd ... 3
2.2 Covid-19-pandemin och socialt arbete ... 4
2.3 Pandemin och det sociala arbetets målgrupper ... 4
2.4 Pandemin och ändrade arbetssätt inom socialt arbete ... 5
3. Teori ... 7
3.1 Domänteori ... 7
4. Metod ... 9
4.1 Metodologisk ansats ... 9
4.2 Intervjuer ... 10
4.3 Återkopplande enkät ... 10
4.4 Avgränsningar ... 11
4.5 Urval och rekrytering ... 11
4.6 Transkribering och analys ... 13
4.7 Arbetsfördelning ... 14
4.8 Metoddiskussion ... 14
4.8.1 Etiska överväganden och konfidentialitet ... 14
4.8.2 Studiens trovärdighet ... 15
4.8.3 Överförbarhet ... 16
5. Resultat/Empiri ... 16
5.1 Pandemins påverkan på försörjningsstöd ... 16
5.2 Ändrade arbetssätt och anpassning till pandemin ... 18
5.3 Konsekvenser av pandemin för klienter ... 22
5.4 Bestående och långsiktiga effekter av pandemin på försörjningsstöd ... 23
5.4.1 Pandemin och lärdomar kring klientarbetet ... 25
5.5 Resultat av enkäten ... 25
6. Analys ... 25
6.1. Olikheter i resultatet samt tänkbara förklaringar ... 26
6.2. Fördröjningar och ökade behov inom det sociala arbetet ... 27
6.3 Anpassningar och de olika domänernas inflytande ... 27
7. Diskussion och slutsatser ... 29
7.1. Studiens styrkor och svagheter ... 31
8. Referenser ... 32
8.1 Offentligt tryck och utredningar ... 32
8.2 Litteratur och vetenskapliga artiklar ... 33
Bilaga 1 Intervjuguide ... 36
Bilaga 2 Informationsbrev ... 38
Bilaga 3 Enkät ... 39
1
1. Inledning och bakgrund
Vid tidpunkten för denna studie är det svenska samhället i en process av återgång till en tillvaro bortom covid-19-pandemin. Restriktionerna som har varit aktiva till och från sedan början på år 2020 är till största del lyfta i de flesta kommuner och vi kan nu mer och mer börja se vilka effekter pandemin fått på samhället.
Det sociala arbetet har precis som andra samhällssektorer påverkats i hög grad. Socialtjänsten utgör en viktig samhällsfunktion och under en pandemi måste arbetet med att ge stöd och service till enskilda personer kunna fortgå. Socialtjänsten ska alltid kunna erbjuda omvårdnad samt trygghet på ett fungerande sätt och vid en omfattande smittspridning kan fler personer och målgrupper behöva stöd och hjälp från socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2020).
En av de viktigaste och mest omfattande av socialtjänstens områden är försörjningsstöd. Det är samtidigt ett förhållandevis obeforskat område enligt de sökningar som vi har gjort kopplat till denna studie. Bland de mest förekommande orsakerna till att enskilda individer behöver ekonomiskt bistånd är arbetslöshet. Covid-19 har haft en påverkan på svensk ekonomi och arbetsmarknad, som i sin tur lett till ökad arbetslöshet. Under 2020 har dock ingen ökning av antalet biståndstagare setts, men däremot ökade antalet individer i behov av långvarigt ekonomiskt bistånd i linje med de senaste årens utveckling (Socialstyrelsen, 2021a). Samtidigt har handläggande socialarbetare under denna period, till följd av rekommendationer från Folkhälsomyndigheten, i stor omfattning behövt förlägga arbetet till distans och ställa om till digitala mötesformer. Dessa sammanfallande omständigheter gör att klientrelationerna inom försörjningsstöd blir särskilt aktuella att titta på i relation till covid-19-pandemin.
Pandemin har gjort att man ställts inför nya utmaningar, såväl vad det gäller den egna arbetssituationen, som klienternas situation. Har utmaningarna lett till nya erfarenheter som kan tas tillvara för framtiden, det “nya normala”? Undersökningen är tänkt att lyfta fram den påverkan som pandemin har inneburit, samt de lärdomar som den har gett. Att lyfta fram de aspekterna är viktigt av många anledningar, för att vi i framtiden ska ha ett väl fungerande försörjningsstöd där arbetsmetoder beaktas och utvecklas samt klienternas behov tillvaratas.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur covid-19-pandemin har påverkat arbetet med försörjningsstöd under pandemin och hur påverkan kan se ut framöver.
De frågeställningar studien är tänkt att besvara är följande:
- Hur har pandemin påverkat det dagliga arbetet, såsom arbetssätt, rutiner och handläggning, inom försörjningsstöd?
- Hur har pandemin påverkat klientarbetet?
- Finns det några bestående förändringar och vilka effekter kan pandemin väntas få i det fortsatta arbetet?
2
1.2 Begrepp
Ekonomiskt bistånd - Begreppet ekonomiskt bistånd är det övergripande namnet på det stöd man kan ansöka om ifall man har problem att försörja sig själv eller sin familj. I det ekonomiska biståndet ingår försörjningsstöd samt bistånd till livsföringen i övrigt (Socialstyrelsen, 2019).
Försörjningsstöd - Försörjningsstödet som ingår i ekonomiskt bistånd ska täcka de regelbundna utgifter som hushållet har varje månad, exempelvis hyra, livsmedel, kläder och så vidare. Bistånd till livsföringen i övrigt ska täcka för de kostnader som kan uppstå mer oregelbundet, exempelvis tandvård, glasögon och begravning (Socialstyrelsen, 2019).
I vår text använder vi både begreppet ekonomiskt bistånd samt försörjningsstöd, utefter vilket av orden som använts i vår källa. Med det syftar vi på samma sak, alltså det bidrag man får för att kunna försörja sig själv och sin familj. När vi skriver fritt utan hänvisning till specifik källa använder vi ordet försörjningsstöd.
Pandemin - Vi har valt att benämna den fortfarande pågående Covid-19-pandemin, som kom till Sverige i början på 2020 (Coronakommissionen, 2021), som endast pandemin i vår text.
Genom att endast hänvisa till pandemin anser vi att vår text blir mer lättläst och därmed mer åtkomlig för läsaren.
Myndighetsutövning - Begreppet myndighetsutövning innebär att vissa myndigheter genom rättslig reglering har makt att fatta beslut rörande enskilda medborgare. Socialtjänsten är en institution som tillämpar myndighetsutövning. Inom arbetet med ekonomiskt bistånd kan det då till exempel röra sig om beslut att bevilja eller avslå ansökningar om insatser i form av ekonomiskt bistånd (Ponnert & Svensson, 2018). I vår text används inte begreppet myndighetsutövning uttryckligen, men det utgör ändå ett fenomen som genomsyrar arbetet med försörjningsstöd och därmed det som studien undersöker.
Implementering - Implementering som teoretiskt begrepp avser den process genom vilken beslut och förändringar genomförs. Forskning på området implementering rör ofta vilka hinder som kan finnas för en lyckad implementering och vilka faktorer som spelar in i processen.
Några exempel på faktorer som kan ha betydelse är; organisationens uppbyggnad och hur många nivåer den består av, graden av förändring och graden av uppmärksamhet under förändringsprocessen samt enskildas vilja och motivation att genomföra förändringen (Alexandersson, 2006). Begreppet är av betydelse för vår studie eftersom pandemin har inneburit att förändringar genomförts efter beslut på olika nivåer.
Allians - Gaston (1990) beskriver allians som en process inom en behandlingsrelation där en terapeutisk bindning mellan behandlare och hjälptagare är av stor betydelse. För skapande av allians behöver det även finnas en överenskommelse mellan behandlare och hjälptagare om medel och målsättningar (Gaston, 1990). Alliansrelation eller alliansbygge är ett vanligt förekommande koncept inom socialt arbete. Alliansen mellan en socialarbetare och klient är dock ofta utformad på ett annat sätt än alliansen mellan exempelvis en terapeut och dennes patient. Även inom socialtjänsten krävs en förtroendefull relation, men varierar beroende på målet med kontakten och om den sker inom ramen för myndighetsutövning (Liedgren, 2018).
3
2. Kunskapsöversikt
Under detta avsnitt kommer vi att redogöra för tidigare forskning och undersökningar rörande försörjningsstöd samt pandemin och socialt arbete. Innehållet kommer redogöras under rubrikerna Försörjningsstöd, Covid-19-pandemin och socialt arbete, pandemin och det sociala arbetets målgrupper samt pandemin och ändrade arbetssätt inom socialt arbete. För att hitta artiklar har vi främst använt oss utav Umeå Universitetsbiblioteks söktjänst. De huvudsakliga sökord vi använt är försörjningsstöd, ekonomiskt bistånd, social assistance, socialt arbete, social work, pandemi, pandemic, covid, covid-19. Övriga källor har vi hittat på liknande sätt med hjälp av publika sökmotorer. Då har vi främst vänt oss till statliga
institutioner som använder sig av vetenskapligt underlag. Utifrån de artiklar och de andra källor vi hittat med hjälp av sökorden har vi identifierat vanligt förekommande teman som relaterar till våra frågeställningar och som sedan utgjort de rubriker vi presenterar i vår kunskapsöversikt.
2.1 Försörjningsstöd
Ekonomiskt bistånd fungerar i Sverige som det yttersta skyddsnätet och är ett stöd som går att söka från kommunen om de ekonomiska tillgångar man innehar inte räcker till för att försörja sig själv och sin familj (Socialstyrelsen, 2019). Biståndet brukar kombineras med olika former av aktiverings- och stödprogram för att individen ska bli självförsörjande (Nybom, 2012).
Grunden för ekonomiskt bistånd utgörs av socialtjänstlagen som reglerar rätten till försörjningsstöd samt vård och omsorg. Socialtjänstlagen ska verka för människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet samt aktivt deltagande i samhället. All verksamhet ska också utgå från att respektera människors självbestämmanderätt och integritet. Utöver lagen finns Socialstyrelsens handbok, som bygger på lagstiftning, förarbeten, rättsfall, JO- beslut och litteratur, samt allmänna råd som stöd. Beloppet för det ekonomiska biståndet styrs av riksnormen. Riksnormen bestäms varje år av regeringen och de olika beloppen inom riksnormen utgår från pris- och konsumentundersökningar som utförs av Konsumentverket (Sveriges kommuner och regioner, 2021). Arbetet med ekonomiskt bistånd regleras på detta vis av lag, kompletterande regelverk och politiskt beslutade normer. Samtidigt har också enskilda socialkontors och professionellas tolkningar betydelse för hur lagar och regelverk tillämpas vilket ger lokala variationer i hur ekonomiskt bistånd handläggs och beslutas. Man har tidigare sett att det inom specialiserade och hierarkiska organisationer har funnits en större benägenhet att bevilja ansökningar samt bevilja högre belopp av ekonomiskt bistånd (Stranz, 2007).
År 2020 fick ca 198 000 hushåll i Sverige ekonomiskt bistånd någon gång under det året vilket innebär drygt 11,9 miljarder kronor. Antal personer som tar emot ekonomiskt bistånd har minskat något över tid, men antal personer som tar emot ekonomiskt bistånd under längre perioder har ökat (Socialstyrelsen, 2021a). Bland de som mottar försörjningsstöd under en längre period och bland de som har det som sin primära inkomstkälla, ökar risken för att hamna i ett socialt utanförskap (Mood, 2010). Antal biståndsmottagare under 2020 var ca 374 000 och av dessa var ca 115 000 kvinnor, 129 000 var män och 130 000 var barn. Ungefär en femtedel av de vuxna biståndstagarna var i åldern 30–39 år. (Socialstyrelsen, 2021b).
4
2.2 Covid-19-pandemin och socialt arbete
Sjukdomar såsom pandemier och allvarlig smitta räknas som ett av fem områden som Socialstyrelsen anser innebär risker för människors liv och hälsa och att det därför kan innebära konsekvenser för socialtjänsten i form av allvarliga händelser (Socialstyrelsen, 2015).
Socialtjänsten förutsätts kunna göra lämpliga bedömningar och planeringar för att kunna hantera allvarliga händelser, men även ha beredskapen att kunna om-, bort- eller nedprioritera.
Ändå visar studier att detta inte är något som personal inom socialtjänsten fått öva på och att de inte fått en grundläggande förståelse för hur de ska hantera olika typer av kriser som kan inträffa. Däremot är upprätthållandet av verksamheten något som fått en central plats i socialarbetares krisberedskap. Detta kan förklaras av socialtjänstens vilja att måna om sårbara individer samt för att upprätthålla någon form av rutin och kontinuitet för att skapa tillit och säkerhet för klienterna (Björngren Cuadra, 2017).
Att det saknas krisberedskap inom socialtjänsten är även något som Folkhälsomyndigheten belyser i förhållande till covid-19-pandemin, då man menar att många av socialtjänstens områden saknade beredskap för utbrott av smittsamma sjukdomar. Myndigheten pekar på att man måste utveckla samverkan mellan huvudmännen för att försäkra att kommunerna har tillgång till expertis inom smittskydd. Enligt myndigheten har det i intervjuer med medicinskt ansvariga sjuksköterskor i kommunerna framkommit att det ofta inom högsta krisledningen saknats kunskap om hälso- och sjukvård. Därför har medicinskt ansvarig sjuksköterska fått en mer framträdande roll i många kommuner (Coronakommissionen, 2020).
Även i andra länder har man sett brister i krisberedskapen inom det sociala arbetet (Hakkikari et al., 2021) samt ett behov av att öka kunskapen om smittsamma sjukdomar, förbättra kommunikation och öka krishanteringskunskaper bland socialarbetare (Dominelli, 2021).
Enligt Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är ett gott ledarskap mycket viktigt under kriser som en pandemi. Man har då sett vikten av att chefen ska finnas närvarande för att kunna informera och ge instruktioner samt för att fånga upp oro och rädsla. Inom vissa regioner har man haft särskilda stödteam för personalen, vilket har saknats i kommunerna.
Sammanfattningsvis kan man säga att de chefer som lyckades ge trygghet till sin personal också hade en lägre personalfrånvaro inom verksamheten (Coronakommissionen, 2020).
Sammantaget visar dessa undersökningar att det krävs ett stöttande och närvarande ledarskap, samt ett ledarskap med rätt kompetens, för att man ska kunna leda verksamheten genom en pandemi på ett fungerande sätt.
2.3 Pandemin och det sociala arbetets målgrupper
Enligt Coronakommissionen (2021) talar mycket för att den psykiska ohälsan ökat under pandemin. En forskargrupp har undersökt nivåer av psykisk ohälsa hos Sveriges befolkning under pandemin och jämfört med den psykiska hälsan innan pandemin. Resultatet visade att den psykiska ohälsan var betydligt högre under pandemin, vad gäller både depression och ångest samt sömnsvårigheter. Resultatet pekade även på att personer som redan före pandemin led av psykisk ohälsa hade drabbats hårdare. Unga vuxna hade också en högre nivå av psykisk ohälsa än vad äldre hade och det kan möjligen förklaras med att yngre personer ofta har det mer osäkert ekonomiskt samt att de befinner sig i en förändringsfas i livet där den sociala
5
stabiliteten är mindre. Ytterligare grupper som påverkats negativt av pandemin är vuxna som lider av missbruk och beroende och som på grund av arbetslöshet behöver ekonomiskt bistånd (Coronakommissionen, 2021). Vanliga anledningar till att personer behöver försörjningsstöd är just arbetslöshet (Socialstyrelsen, 2021b) samt missbruk (Bergmark, 1991). Av Coronakommissionens rapport går det därmed att konstatera att den psykiska ohälsan har ökat bland flera av de klientgrupper som uppbär ekonomiskt bistånd. Då samverkan och samordningen mellan olika organisationer påverkats negativt av pandemin har det dessutom lett till att individen kommit i kläm (Coronakommissionen, 2021).
Coronakommissionen (2021) visar att samtidigt som den psykiska ohälsan har ökat så har viss vård ställts in eller fördröjts på grund av de omorganiseringar som har varit nödvändiga att göra inom vården. Undanträngningseffekter väntas uppstå på flera områden, däribland inom det sociala arbetet. En ökning av ej verkställda beslut på socialtjänstinsatser har kunnat skönjas samtidigt som vissa enskilda å andra sidan kan ha haft svårt att ta del av pågående insatser under pandemin. Man ser även att arbetslösheten har ökat och att många blivit isolerade under pandemin med mindre stöd från anhöriga och övriga samhället. Coronakommissionen talar om att pandemin genererar en social skuld i form av ökad utsatthet bland redan utsatta grupper, genom direkt påverkan från pandemin, samt uteblivet stöd och förändrade välfärdstjänster. Det är ännu oklart hur stor den så kallade sociala skulden blir, men ett ökat behov av stöd från socialtjänsten är rimligt att vänta sig enligt de tidigare erfarenheter man haft samt enligt tidigare forskning. Man kan då vänta sig att ett ökat behov av stöd kommer vara som störst hos de redan utsatta grupperna. Den analys som kommissionen gör kring ökade behov bekräftas av socialarbetare vilka även menar att de arbetsområden som påverkats mest negativt är de områden som består av uppsökande och förebyggande arbete (Coronakommissionen, 2021).
Socialstyrelsen (2021a) menar att det i nuläget är svårt att veta vad pandemin medfört för långsiktiga konsekvenser på ekonomiskt bistånd, till exempel har ingen ökning i antal biståndstagare setts på nationell nivå. Däremot har utbetalt ekonomiskt bistånd ökat samt andelen långvariga biståndstagare. Denna ökning sågs dock redan innan pandemin och det kan ses som ett problem, eftersom ekonomiskt bistånd ska utgöra det yttersta skyddsnätet och är utformat för att endast gälla under en begränsad period. Att det långvariga mottagandet ökar innebär att fler barn växer upp i ekonomisk utsatthet och det kan påverka deras möjligheter samt utveckling (Socialstyrelsen, 2021a). Även om Socialstyrelsen inte talar om någon social skuld skulle ökningen av barn som växer upp i ekonomisk utsatthet alltså kunna vara just ett exempel på ett område där en social skuld nu byggts upp och där socialtjänst kommer behöva gå in med ökat stöd.
2.4 Pandemin och ändrade arbetssätt inom socialt arbete
Pandemin har inneburit att arbetssätt inom socialt arbete har fått ställas om. Det har då handlat om ökat hemarbete (Dominelli, 2021; Engwall et al., 2020; Cook et al., 2020;) som i stor utsträckning kombinerats med digitaliserade arbetsformer (Engwall et al., 2020; Harrikari et al., 2021). Övergången till att arbeta hemifrån har inneburit att arbetsmiljön har förändrats på många sätt. Myndigheten för arbetsmiljökunskap (2021) pekar på att det skett en individualisering av arbetsmiljön, vilket innebär att sociala och individuella villkor fått en större betydelse för arbetsmiljön. Till exempel har bostadsförhållanden, familjeförhållanden
6
samt den tekniska utrustningen i hemmet fått en större betydelse. Samtidigt har det skett en digitalisering av arbetsmiljön genom att man blivit mer utlämnad till att de digitala verktygen måste fungera (Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2021).
Hemarbete har till viss del förbättrat arbetsmiljön. I de flesta fall har det fungerat väl och responsen har varit positiv bland arbetstagare på grund av fördelar som minskad stress, ökad koncentration i arbetet samt en flexiblare vardag. Trots de fördelar som hemarbetet medfört så vittnar ändå många om ergonomiska problem samt social isolering (Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2021). Hemarbete kan också försvåra gränsdragningen mellan arbete och fritid vilket kan leda till att arbetet inkräktar på privatlivet (Cook et al., 2020; Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2021). En ökad arbetstid kan också leda till minskad återhämtning, då arbetsplatsen blir ständigt närvarande. En annan risk som kan uppstå är att privatlivet inkräktar på arbetsuppgifterna och påverkar förmågan att lösa dem på ett bra sätt. Båda de riskerna kan leda till en ökad stress som får en negativ inverkan på hälsan (Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2021).
Att arbeta på distans har även, särskilt i inledningen av pandemin, inneburit en utmaning för socialarbetare i att upprätthålla kontakt med teamet och kollegorna, som utgör en viktig stödfunktion och trygghet inom det sociala arbetet (Cook et al., 2020). Ändrade arbetssätt har under pandemin också visat sig kunnat leda till ökad och ojämn arbetsbörda bland socialarbetare och man har även sett en ökning av interna konflikter och splittring inom arbetsgrupper (Harrikari et al., 2021). Å andra sidan visar Dominelli (2021) att pandemin även har fört med sig en del positiva aspekter genom att man har fått se nya möjligheter till att kunna genomföra arbetet på ett fungerande sätt och man har fått improvisera samt använda sig av nya innovativa metoder. Man har också fått hjälpa och stötta varandra för att få allt att fungera, vilket kan leda till positiva erfarenheter och öka samarbetet mellan socialarbetare (Dominelli, 2021).
Chefers relation till medarbetarna spelar också en viktig roll för en god arbetsmiljö och när arbetet sker hemifrån kan förutsättningarna för en förtroendefull relation mellan chef och arbetstagare förändras. När mötesformerna går över till att endast bli digitala kan avståndet mellan chef och medarbetare öka och det kan i sin tur skapa utmaningar i arbetsmiljöarbetet.
Försämrad interaktion mellan arbetstagare och chef kan även leda till ökad stress samt påverka motivationen och arbetslusten negativt (Myndigheten för arbetsmiljökunskap, 2021).
Enligt Engwalls et al., (2020) undersökning framgick det att även då socialarbetare kunde sakna närheten till sina medarbetare så såg man fördelar med digitaliserat arbete då det var mer tidssparande. Dock såg en del nackdelar när det kom till arbetet med klienterna. Till exempel nämnde man att vissa klienter saknade de materiella förutsättningarna för att kunna ta del av digitala verktyg och att de levde i en form av “digitalt utanförskap”. De nämnde även att samtal på exempelvis telefon hade en tendens att bli kortare än samtal vid ett fysiskt möte och att det inte resulterade i lika mycket information när man inte träffades fysiskt (Engwall et al., 2020).
Det går alltså att konstatera att det finns en stor variation på hur pandemin har inverkat på det sociala arbetet och hur socialarbetare upplevt de förändringar som skett. Både negativa och positiva aspekter framträder och i vissa fall samvarierar de.
7
Förändrade arbetssätt och nya förhållanden under covid-19-pandemin har även på ett särskilt och omfattande sätt skapat och aktualiserat etiska frågor i det sociala arbetet världen över (Banks et al., 2020; Banks & Rutter, 2021; Dominelli, 2021). Vanligt förekommande etiska utmaningar och dilemman som har uppstått i relationerna till klienterna har bestått av svårigheter att upprätthålla förtroende, integritet och värdighet på grund av distansförhållanden och mer digitala eller telefonburna mötesformer. Olika förhållanden i hemmen har inte kunnat upptäckas eller uppskattas som tidigare. Större och annorlunda behov hos klienterna i kombination med förändrade förutsättningar har ställt särskilda krav på socialarbetare att snabbt kunna prioritera och avväga vilka behov som är mest akuta samt hur resurser ska fördelas. I detta har man kunnat se både likheter och skillnader mellan länder och regioner, vilket bland annat har påverkats av de politiska styrenas inställning och förhållningssätt till covid-19-viruset (Banks et al., 2020).
Risken för smittspridning har inneburit en starkt påverkande faktor i förhållande till bedömningar rörande olika möten som sker i det sociala arbetet. Socialarbetare har ägnat sig åt utökade och komplexa riskbedömningar där risker för klienter har vägts mot risker för sig själva och andra inblandade i flera led, vilket har inneburit dagliga etiska utmaningar. Det sociala arbetet har genom detta fått en ny dimension av vad som kan beskrivas som en “etisk logistik”. Arbetet har också aktualiserat ställningstaganden om att för klienters bästa antingen bryta med eller tumma på riktlinjer och policys. Socialarbetare har mitt i den stressande och påfrestande situationen på samma gång behövt hantera egna känslor av utmattning och se till sina och medarbetares behov av självomsorg. Covid-19 pandemin har på olika sätt både blottat och förvärrat sociala problem och orättvisor i samhället, då de mest sårbara har drabbats hårdare än andra både genom större utsatthet för smittan och sämre tillgång till sociala stödfunktioner (Banks et al., 2020).
Alla de etiska utmaningar som det sociala arbetet och dess professionella har ställts inför i och med covid-19 pandemin har ökat på behovet av etisk handlingsförmåga (Banks & Rutter, 2021). Utmaningarna har hanterats på olika sätt och fyra typer av responser har visat sig framträdande; etiskt förvirring till följd av svårigheten att avgöra vad som är eller blev rätt eller fel i en situation; etisk stress grundad i att man varit förhindrad av omständigheter eller principer att handla enligt vad man uppfattat vara det etiskt riktiga i en situation; etisk kreativitet i form av ansamlande av resurser för att söka nya lösningar och nyttjandet av fantasi och flexibilitet i dessa ansträngningar; etiskt lärande genom reflektion kring de aktuella utmaningarna och vilka lärdomar som kan dras. Socialt arbete i egenskap av en “etisk praktik”
har gjort sig gällande under pandemin, likaså de olika förutsättningar som ligger till grund för en sådan praktik. Covid-19 pandemin har på detta sätt fört de etiska frågorna till ytan inom det sociala arbetet liksom behovet av att stärka och återta den etiska praktiken och professionaliteten (Banks & Rutter, 2021).
3. Teori
3.1 Domänteori
Domänteori för socialt arbete är en teori utarbetad av Björn Blom, Stefan Morén samt Marek Perlinski vilken fokuserar på att beskriva hur professionsutövning i socialt arbete formas av
8
organisationens olika domäner; lokal förvaltning, profession och politik. Den lokala organisationen villkoras av ett fjärde domän som utgör de omgivande institutionella villkoren, nationellt och internationellt (Morén, Perlinski & Blom, 2015).
Enligt domänteorin har var och en av de lokala domänerna sin egen logik med egna legitimeringsgrunder, styrprinciper, framgångskriterier och arbetssätt. Professionens domän jobbar utifrån uppdraget att stödja och hjälpa utsatta individer och grupper i samhället med målet att förbättra deras livsvillkor. Arbetssättet inom professionens domän är att utifrån kunskap och beprövad erfarenhet arbeta med klienten i fokus genom att verka i en relation med klienten. Strukturen utgörs av kollegiala relationer där utbildning, kompetens och begåvning får betydelse. Förvaltningens domän å andra sidan arbetar utifrån uppdraget att upprätthålla regler och verka för rättssäkra arbetssätt i implementeringen av de övergripande insatser som beslutats politiskt. Det som eftersträvas är att utföra uppdraget på ett kostnadseffektivt sätt och utifrån en opartisk position. Förvaltningens domän präglas i utförandet av sitt uppdrag av ett byråkratiskt arbetssätt med en oftast tydlig hierarkisk ordning där nyckelorden är samordning, kontroll och regeluppfyllelse. Förvaltningen är förbunden med politikens domän som legitimeras genom det demokratiska valsystemet och som jobbar utifrån det större uppdraget att styra samhällets utveckling genom att bland annat utfärda policys och målformuleringar för olika verksamheter samt fördela resurser. Politikens domän formas av ideologiska ståndpunkter och verkar genom diskussioner, omröstningar och strategiska vägval.
Demokratiska principer om till exempel rättvis fördelning är det som eftersträvas i politikens domän (Morén et al., 2015).
De institutionella villkorens domän är av en annan karaktär än de lokala domänerna.
Institutionella villkor utgår från formella strukturer och centrala institutioner, men handlar också om abstrakta strukturer och en ständig ström av idéer och ideal om hur välfärden ska organiseras. Idéerna om hur social välfärd ska bedrivas styrs från centrala institutioner ner till den lokala nivån. Det som sker i den institutionella domänen på nationell nivå påverkar det som sker mellan de övriga domänerna - politik, förvaltning och profession, på den lokala nivån.
Socialtjänsten kan man betrakta som en organisation på lokal nivå i respektive kommun som innehar sina interna organisationer och arbetssätt. Samtidigt går socialtjänsten att betrakta som en samhällelig institution, dels utifrån övergripande statlig styrning i form av exempelvis lagar samt riktlinjer och dels utifrån mer immateriella inslag som kultur, opinioner samt normer i samhället om hur socialt arbete bör utformas (Morén et al., 2015).
Vi anser att domänteorin är lämplig att använda för att studera pandemins påverkan på socialtjänstens arbete med försörjningsstöd eftersom det är en typ av organisation där domänteorins samtliga domäner finns tydligt representerade. Domänteori kan tjäna till att förklara samspel inom en organisation, men även krockar och konflikter, utifrån att organisationen består av olika domän med sina respektive målsättningar och synsätt.
Domänteori kan framför allt belysa på vilket sätt pandemins påverkan på arbetet med försörjningsstöd har skett och vad det i sin tur inneburit, eftersom teorin är utformad för att illustrera professionsutövningens villkor och olika typer av påverkansvägar (Morén et al., 2015). Vi tänker oss då att pandemin först och främst har aktualiserats i de institutionella villkorens domän genom internationell samt nationell styrning. Att kunna visa på hur påverkan
9
skett svarar mot vårt syfte, då vi söker kunskap om inte bara hur påverkan har sett ut, men även hur påverkansprocessen gestaltat sig.
Figur 1. Figuren är skapad efter inspiration av Morén et al., (2015) och visar på hur olika domäner i offentligt organiserat socialt arbete relaterar till varandra. För att förtydliga hur domänteorin kan kopplas till denna studie har ”pandemirestriktioner” här placerats i de institutionella villkorens domän. Detta eftersom direktiv från statliga institutioner är ett uttryck för de institutionella villkorens domän (Morén et al., 2015).
4. Metod
I följande avsnitt presenteras studiens metod och tillvägagångssätt, för att sedan avslutas med en metoddiskussion där etiska aspekter berörs och där studiens trovärdighet samt överförbarhet diskuteras.
4.1 Metodologisk ansats
I och med att vi i denna studie söker kunskap om ett fenomen, nämligen arbetet med försörjningsstöd, med avsikt att kunna beskriva dess komplexa karaktär har vi valt att i huvudsak använda oss av en kvalitativ metodologisk ansats. En kvalitativ ansats är lämplig när man söker kunskap om olika sociala förhållanden, men även om enskilda människors upplevelser samt känslor och som inte kan fångas med hjälp av statistiska tillvägagångssätt (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I detta fall har vi använt oss av intervjuer. Under arbetet med studien har även kvantitativ metod, i form av en enkät, brukats för att komplettera det empiriska underlaget. Till det har ett abduktivt förhållningssätt antagits genom forskningsprocessen, då vi har använt oss av domänteorin både i analysen av empirin samt i utformningen av enkäten och dess hypotes.
10
Abduktion syftar på en samverkan mellan induktion och deduktion. En induktiv ansats innebär att forskaren drar allmänna slutsatser utifrån ett empiriskt underlag, medan deduktiv ansats innebär att man tar avstamp i redan befintliga teorier eller allmänna regler. Deduktion kan på så sätt ha till innebörd att forskaren har en hypotes eller ett påstående som denne sedan prövar i olika fall för att se om hypotesen eller påståendet stämmer. Abduktion kan beskrivas genom att man som forskare rör sig mellan data och teorier för att kunna göra jämförelser och tolka de mönster man hittar för att kunna förklara fenomenet som studeras (Fejes & Thornberg, 2019).
4.2 Intervjuer
Som datainsamlingsmetod valde vi i huvudsak att använda oss av kvalitativa intervjuer.
Anledningen till att vi valde att använda oss av intervjuer var för att vi ville ta del av socialarbetares egna upplevelser, tankar och erfarenheter kring att vara verksamma under en pandemi som covid-19. Vi använde oss av en intervjuguide, utformad utifrån studiens frågeställningar som i sin tur utgjorde frågeområden med exemplifierande delfrågor, som stöd för både intervjupersonerna och oss som forskare. Intervjuer som är strukturerade på det här sättet brukar gå under beteckningen semistrukturerade intervjuer (Eriksson-Zetterquist &
Ahrne, 2015). Intervjuguiden skickades ut till deltagarna några dagar innan intervjutillfällena för att de skulle kunna förbereda sig, samt för att vi skulle få ut så mycket information som möjligt av intervjuerna. Intervjuguiden har fungerat som en grund till vilken vi förhållit oss flexibelt. För varje intervju har vi allteftersom fångat upp mönster och möjliga teman som vi i de senare intervjuerna kunnat ställa vissa mer efterforskande frågor kring. En fördel med vårt arbetssätt under intervjuerna var att intervjupersonerna fick reflektera över aspekter som de inte annars hade reflekterat över genom att endast läsa frågorna i intervjuguiden.
Vi har genomfört fem av sex intervjuer digitalt, på grund av det geografiska läget i vissa fall och på grund av kvarvarande restriktioner i andra fall. Den sjätte intervjun utfördes på intervjupersonens arbetsplats. Vi anser att digitala intervjuer fungerade väl för vår studie och dess syfte. Digitala mötesformer har varit centralt under pandemin i samhället i stort. Vår målgrupp är även personer som är vana att arbeta digitalt och som har de materiella förutsättningarna för det. Våra frågor har inte heller varit av sådan personlig karaktär att det blivit lika viktigt att kunna avläsa kroppsspråk och subtila signaler. Intervjuerna genomfördes digitalt med verktyget Zoom. Samtycket från intervjupersonerna inhämtades muntligt i början av varje intervju. Zoom användes även för inspelning av ljudfiler som sedan utgjorde grund för transkriberingen.
4.3 Återkopplande enkät
Som komplement till intervjuerna utformades en digital enkät som sedan skickades ut till en intervjuperson från respektive kommun. Anledningen till att vi valde att skicka ut enkäten till dessa tre personer var för att de hade en förhållandevis lång erfarenhet inom försörjningsstöd och som sträckte sig till både innan och under pandemin. Enkäten utformades och skickades ut efter transkriberingarna och under bearbetningen av resultaten. I enkäten ombads de gradera de olika domänernas involvering i hanteringen av covid-19 pandemin på en skala från ett till fem. De fick även kommentera en hypotes som vi lade fram i anknytning till olika domäners involvering i hanteringen av pandemin. I enkäten lades hypotesen fram som följande; ”I vår pågående analys av pandemins påverkan har vi en hypotes om att det professionella domänet
11
och det institutionella domänet (nationell styrning och normer i samhället) har varit mest framträdande under pandemin och att det politiska domänet och förvaltningen på lokal nivå har varit mer tillbakadraget. (Vi tänker oss då att socionomer på chefsnivå också verkar inom det professionella domänet). Hur ser ni på den uppfattningen?”. Att enkäten utformats med skalfrågor innebär att den delvis antar en kvantitativ ansats. Den fråga som kopplar till hypotesen är däremot av mer kvalitativ karaktär.
Denna återkoppling till några intervjupersoner gjordes för att utvidga underlaget så att vi på ett tydligare sätt skulle kunna applicera vår valda teori på resultatet, samt för att vi ville pröva vår hypotes mot intervjupersonerna. Endast två av tre respondenter återkom med svar. Därav kan enkäten ses som ett litet komplement till resterande del av det empiriska underlaget. Även om enkäten endast besvarades av två personer har den ändå i viss mån tillfört en fördjupad förståelse. Svaren hade en entydig inriktning och kunde därför analyseras genom att endast jämföra svaren med varandra och i förhållande till empirin.
4.4 Avgränsningar
Studiens avgränsning till just försörjningsstöd gjordes dels för att försörjningsstöd utgör en stor del av socialt arbete samt omfattar många olika målgrupper, dels för att det skrivits en del om pandemins påverkan på socialtjänstens arbete i stort, men inte specifikt om försörjningsstöd.
Då studiens syfte är att få kunskap om hur pandemin har påverkat arbetet med försörjningsstöd anser vi att socionomer som arbetar inom försörjningsstöd är de personer som är bäst lämpade till att ge oss underlag för att vi ska kunna besvara studiens frågeställningar. Socionomerna är de som handlägger ärendena samt arbetar närmast klienterna och därmed har bäst insikt i arbetets olika dimensioner.
Vi har därför valt att avgränsa vår studie till att omfatta utbildade socionomer som jobbar med försörjningsstöd och som i huvudsak varit verksamma både innan och under covid-19- pandemin. Samtliga intervjupersoner var utbildade socionomer och arbetade med försörjningsstöd inom socialtjänsten, men endast fyra av sex deltagare arbetade med försörjningsstöd både innan och under pandemin. Den femte och sjätte deltagaren var verksamma inom försörjningsstöd under pandemin, men hade inte arbetat med det innan pandemin. Där gjorde vi dock en bedömning att personerna ifråga ändå kunde bidra med värdefull information till studien eftersom de varit verksamma under den aktuella perioden och även tagit del av sina kollegors reflektioner. De hade även genomfört sin verksamhetsförlagda utbildning innan pandemin och kunde även göra jämförelser med anledning av det. Syftet med att främst intervjua socionomer som arbetat både innan och under pandemin var för att respondenterna skulle kunna göra jämförande reflektioner samt för att de vidare skulle kunna reflektera över framtiden utifrån det.
4.5 Urval och rekrytering
De sex intervjuerna genomfördes med socialarbetare från tre olika kommuner, två större kommuner med ett invånarantal på mellan 100 000 - 150 000 respektive 50 000 - 100 000, samt en mindre kommun med ett invånarantal på mellan 20 000 - 40 000. (När vi utformat dessa intervall har vi utgått från Statistiska centralbyråns (2020) statistik.) Valet att ha med socionomer från olika stora kommuner gjordes för att få ett bredare perspektiv på pandemins
12
påverkan. Större kommuner har fått alltmer specialiserade enheter medan mindre kommuner har mindre specialisering och istället en mer bred samverkan (Hörngren, 2013). Graden av specialisering är en av flera förutsättningar som formar hur arbetet sker, vilka arbetssätt som används samt vilka resurser som finns att tillgå och därmed vilken påverkan en pandemi kan få på arbetet. Genom att ha med respondenter från tre olika organisationer kan både variationer och samstämmigheter fångas upp vilket möjliggör att man kan säga något om vilka förhållanden som studiens resultat kan appliceras på (Svensson & Ahrne, 2015). Vi hade även till en början kontakt med socionomer från en fjärde kommun som visade intresse av deltagande, men på grund av hög arbetsbelastning var de tvungna att dra sig ur undersökningen.
Ytterligare en intervjuperson från en av de tre kommunerna drog sig ur då denne precis skulle avsluta sin anställning. För studien hade det varit värdefullt att få socialarbetares perspektiv från en fjärde kommun, eftersom det finns en variation mellan kommuner och hur man arbetar inom olika verksamheter. Den höga arbetsbelastningen i den fjärde kommunen vet vi inte vad den grundade sig i, men den skulle kunna ha haft något samband med pandemin. Det är i så fall ett samband som vår studie möjligtvis inte lyckats fånga upp.
Vi har använt oss av två slags urval för vår studie. En av respondenterna kom med genom ett bekvämlighetsurval medan resterande respondenter kom med genom förmedlingsmodellen.
Bekvämlighetsurval innebär att man låter urvalet bestå av personer som är lättast att få tag i, ofta är det personer som man är bekant med. En nackdel med den urvalsmetoden är att det kan vara svårt att veta hur representativt urvalet är (Lantz, 2014). Forskarens relation till respondenten är även något som man måste ta hänsyn till i bearbetningen av data, då relationen kan bli en påverkansfaktor i forskningsprocessen. Dock var det endast en person i vår studie som blivit utvald genom bekvämlighetsurval.
För rekryteringen av respondenter i övrigt använde vi oss, som nämnt tidigare, av förmedlingsmodellen. Det innebär att man som forskare tar kontakt med någon som i sin tur förmedlar kontakten vidare till lämpliga respondenter (Lindberg & Sjöström, 2019). På så vis har man som forskare inte kontroll över vilka som får frågan om deltagande i studien, vilket har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att vi som forskare inte själva har kunnat styra vilka individer som har blivit tillfrågade, vilket gör att vi har haft ett neutralt utgångsläge gentemot respondenterna. Däremot finns en risk att respondenter kan känna sig tvingade att delta om exempelvis förfrågan kommer från en överordnad som innehar en maktposition gentemot respondenten. Det kan även finnas en risk att förmedlaren väljer ut särskilda respondenter utifrån sin egen agenda. Som forskare blir det svårt att få någon insyn i hur förmedlingsprocessen går till och det blir därmed svårt att ta hänsyn till det i förhållande till empirin. Det blir också ett etiskt problem om någon respondent känt sig tvingad till att delta eller uppmanad att förhålla sig till sanningen på ett visst sätt. Förmedlingsmodellen anses dock lämplig när respondenter ska rekryteras från en specifik organisation. Vår upplevelse är att respondenterna i den här studien har valt att delta utifrån att de ansett att ämnet varit viktigt och att de därför velat bidra med ny kunskap till det befintliga kunskapsläget.
I två fall kontaktade vi antingen kundtjänst eller mottagningsenheten i kommunen, via mejl.
Där beskrev vi vår studie i korthet och bad dem vidarebefordra informationen till berörda chefer. I den mindre kommunen hade vi en etablerad kontakt som fick föra informationen
13
vidare till sina kollegor. Socialarbetarna har i alla tre fallen i sin tur kontaktat oss om de velat medverka i studien. I vårt informationsbrev angav vi även vilka kriterier som vi ville att man skulle uppfylla för att delta i studien. Vi lät alltså deltagarna själva avgöra om de passade in på den typ av deltagare vi sökte. Alla som tackade ja till deltagande fick ta del av ett informationsbrev där information om studiens syfte samt information om samtycke och sekretess beskrevs. Ett informerat samtycke innebär att deltagarna för en studie blir informerade om vad studien innebär och att de utifrån den informationen har rätt att avgöra om de vill medverka, men även att de har rätt att dra sig ur när de vill om de väljer att medverka (Kvale & Brinkmann, 2014).
4.6 Transkribering och analys
Efter intervjuerna transkriberades varje enskild intervju var för sig av oss forskare med hjälp av programmet Otranscribe. Transkriberingen genomfördes nära intervjutillfällena då vi hade intervjuerna färskt i minnet. Att samma person som håller i intervjun också genomför transkriberingen har många fördelar. Bland de största fördelarna är att man genom transkriberingen blir ytterligare insatt i materialet och att det analytiska arbetet samtidigt aktiveras (Eriksson-Zetterquist och Ahrne, 2015). Den första intervjun utfördes mer noggrant med pauser, stakningar och upprepningar utskrivna. Vi såg dock att det skulle bli för tidskrävande att göra i samtliga fall och bestämde oss för en lättare variant av transkribering som innebar att vi utelämnade pauser, stakningar och upprepningar. Vi utelämnade även vissa delar av inledning och bakgrund i transkriberingen då dessa inte varit relevanta för vårt syfte.
Däremot har fokus legat på transkribering av intervjupersonernas svar på intervjufrågorna, även det som inte till en början verkade koppla direkt till frågeställningarna. Det gjorde vi för att det i transkriberingen kan vara svårt att bedöma vad som är relevant eller inte och att man i ett senare skede av analysen kan se på det transkriberade materialet med nya ögon.
Som analysmetod har vi använt oss av något som liknar tematisk analys. Det innebär att man identifierar samt analyserar olika teman i den data som insamlats för att kunna sammanställa det och hitta mönster. Det kan handla om både gemensamma aspekter och aspekter som skiljer sig från varandra. Ett tema är något som nämns relativt frekvent samt som fångar upp det som är representativt i det datamaterial man har och som sedan går att koppla till forskningsfrågorna (Jepson Wigg, 2019).
Efter att vi transkriberat delade vi upp vårt material i olika teman utifrån vårt syfte och våra frågeställningar samt utifrån materialets tyngdpunkter. Vi plockade ut de delar från respektive intervju som passade in under respektive tema, vilket vi gjorde vi för att få en bättre överblick av vårt material samt för att välja ut det från intervjuerna som var viktigast. Efter det sammanställde vi det utvalda materialet i ytterligare ett nytt dokument för att få allt samlat och lättöverskådligt. I det dokumentet bearbetade vi temana igen och sammanställde det utvalda materialet under nya rubriker. I de skedet hade vi kortat ner vårt material till punktform för att det lättare skulle gå att kategorisera det under varje enskild rubrik. När vi sammanställt vår data i resultatdelen har vi dock gått tillbaka till den ursprungliga texten från transkriberingen av intervjuerna, dels för att kunna hämta citat, dels för att på ett troget sätt kunna återge det våra intervjupersoner lyfte i sina respektive intervjuer. Det som skiljer vårt tillvägagångssätt från en
14
renodlad tematisk analys är att vi inte använt oss av kodning av ursprungstexten på det sätt som är brukligt inom tematisk analys.
4.7 Arbetsfördelning
Arbetet med studien har till störst del skett genom ett gemensamt arbete där vi skapat texten och analysen tillsammans genom konsultation i realtid via zoom. Vi har genom noggranna överväganden samrått med varandra under uppsatsens respektive delar. Däremot har vi i kunskapsöversikten och empirin delat upp texten mer, där vi ansvarat för olika delar. I kunskapsöversikten skrev Ida till exempel om etik kopplat till pandemin under rubriken Pandemin och ändrade arbetssätt inom socialt arbete samt om de ökade behoven av hjälp från socialtjänsten under rubriken Pandemin och det sociala arbetets målgrupper, medan Victoria skrev om försörjningsstöd samt om psykisk ohälsa under rubriken Pandemin och det sociala arbetets målgrupper. I empirin ansvarade Ida exempelvis för att skriva delen om bestående och långsiktiga konsekvenser av pandemin på försörjningsstöd, medan Victoria skrev om konsekvenser av pandemin för klienter, samt pandemin och lärdomar kring klientarbetet. Övriga delar har skrivits gemensamt. Vi har även efter att vi skrivit våra separata delar gemensamt läst igenom texterna och kommit med synpunkter samt gjort korrigeringar. Därför är vi båda väl involverade i samtliga delar i uppsatsen.
I förarbetet till uppsatsen var arbetet mer uppdelat. Vi ansvarade för att ta kontakt med ungefär hälften av intervjupersonerna var. Vid intervjutillfällena närvarade båda två och turades om att ställa frågor, förutom vid ett tillfälle då endast Ida närvarade, då det krockade med annat i utbildningen och då vi kom överens om att göra den uppdelningen. Vi delade även upp arbetet med transkriberingen av praktiska skäl, där Victoria transkriberade fyra intervjuer och där Ida transkriberade två.
4.8 Metoddiskussion
4.8.1 Etiska överväganden och konfidentialitet
Konfidentialitet innebär att uppgifter om enskilda individer ska redovisas och förvaras på ett sätt så att individerna inte kan identifieras av utomstående och är något som också ska informeras till deltagarna. Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda personer insamlade för forskning inte får användas på ett sätt som direkt kan påverka den enskilde individen (Svensson & Ahrne, 2015). Allt material i form av handskrivna anteckningar, transkriberingar och inspelningar har förvarats med hänsyn till konfidentialitets- och nyttjandekravet utan åtkomst för utomstående. Efter granskning och publicering av studien ämnar vi som författare att radera vårt insamlade material för att värna om intervjupersonerna och för att se till att uppgifter inte används till något annat än vad de var avsedda för.
I vår studie har det under intervjuerna framkommit ganska känsliga uppgifter om organisationerna och arbetsmiljön. Detta har aktualiserat etiska frågor vilka vi som forskare har fått hantera. Vi har bedömt att det skulle kunna bli en olägenhet och göra skada för intervjupersonerna och kanske även organisationerna om uppgifter publiceras i vår studie så att personer och organisationer kan identifieras. Vi har utfört vissa egna eftersökningar på kommunernas hemsidor för att se hur mycket information om kommunerna som kan delges i vår studie, utan att det ska gå att lista ut vilka kommuner det handlar. På grund av att vi använt oss av förmedlingsmodellen har vi bedömt att det finns en risk att man kan lista ut vilka
15
intervjupersoner det handlar om och därför har vi försökt att anta vissa försiktighetsåtgärder.
Därför har vi även varit noga med att anonymisera intervjupersonerna i vår text samt informera dem om studiens villkor. Vi har valt att varken skriva ut enskildas namn eller kommunernas namn för att skydda enskilda. Då vi ville skapa transparens, överförbarhet samt trovärdighet och samtidigt ta hänsyn till etiska aspekter har vi bara skrivit ut en del information om kommunerna. Vi har även valt att inte ha någon närmare presentation av de enskilda intervjupersonerna utöver den information som finns under resultatdelen.
För studien har hänsyn tagits till samtliga av de etiska aspekter som ingår i god forskning, nämligen Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjande-kravet (Vetenskapsrådet, 2002). Dessa krav har behandlats genom ett noggrant förfarande under arbetets gång, så som redovisats under detta metodavsnitt. Studien har även utformats för att kunna bidra med nyttig kunskap som ska kunna omsättas i praktiken samt leda till utveckling och förbättring i det praktiska arbetet med försörjningsstöd. Sammantaget anser vi att studien balanserar risk med nytta på ett väl avvägt sätt.
4.8.2 Studiens trovärdighet
Det är överlag svårt att mäta reliabilitet och validitet i kvalitativa studier. Därför brukar man i större utsträckning prata om trovärdighet när det kommer till den typen av studier. Att den data man insamlat är trovärdig innebär att man anser den som rimlig. Man ska vara noga med att presentera hur man samlat in data samt försäkra sig om att den är tolkad på rätt sätt. De som granskar resultatet ska kunna lita på resultaten genom att bedöma om tillvägagångssättet för insamlandet av materialet är trovärdigt (Denscombe, 2010).
Vi anser att studiens trovärdighet är god då bland annat våra frågeställningar svarar tydligt mot syftet. Frågeställningarna har också utgjort en ram för intervjuerna och gett utrymme för intervjupersonerna att framföra sina egna tankar och åsikter om vad de själva ansett varit viktigt kring ämnet. Det anser vi ökar trovärdigheten eftersom studien syfte är att söka kunskap genom att ta del av socionomers egna upplevelser. Vi har även med omsorg valt ut de verksamheter som utifrån sitt uppdrag har medarbetare med stor insikt i arbetet med försörjningsstöd. Det ökar trovärdigheten på så sätt att de upplevelser som studien tar del av härrör från personer i kärnan av den verksamhet som vi vill söka kunskap om. Enkäten har också bidragit till en bekräftelse på att vi tolkat det intervjupersonerna framfört på ett korrekt sätt.
En aspekt som dock kan påverka trovärdigheten för kvalitativa intervjuer är hur intervjupersonerna förhåller sig till sanningen (Denscombe, 2010). Det kan handla om att man väljer att utelämna saker man egentligen skulle ha kunnat berätta om, eller att man förvränger vissa delar för att försöka få dem att framstå som något annat än vad de är. I vår studie skulle det kunna vara motiverat för intervjupersoner att utelämna delar av sanningen för att de till exempel vill skydda sitt yrkes rykte eller status. På samma gång kan socionomers deltagande motiveras av att man vill bidra till att ge en verkligare bild av en situation än vad som funnits hitintills. I kvalitativa studier kan det vara svårt att veta hur väl det som sägs överensstämmer med verkligheten, men i vår studie har det som framkommit i enskilda intervjuer till stora delar överensstämt och kunnat relateras till andra undersökningar och därför anser vi att det stärker trovärdigheten för vår studie.
16
Ytterligare en sak som kan stärka trovärdigheten för studien är att vi aktivt arbetat med att skapa transparens genom att noggrant redovisa för tillvägagångssätt och de val vi har gjort genom processen. Till exempel har vi valt att bifoga vår intervjuguide, informationsbrev samt enkät för att ge läsaren inblick i arbetet och för att läsaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning.
4.8.3 Överförbarhet
Om en studie ska vara generaliserbar så ska det vara möjligt att överföra resultatet till en annan typ av miljö (Svensson & Ahrne, 2015). Eftersom vi endast intervjuat sex stycken personer från tre kommuner så är vårt material inte statistiskt generaliserbart. Däremot kan man se resultatet som analytiskt generaliserbart, vilket innebär att man betraktar resultatet som arbetshypoteser som tar hänsyn till lokala företeelser och spekulationer om trolig tillämpbarhet på andra liknande situationer. Resultatet tillhandahåller då ett perspektiv på sanningen samt en vägledning för hur det skulle kunna vara i andra liknande situationer (Thornberg & Fejes, 2019). Denna studie kan därför i stora drag säga något om hur pandemins påverkan på arbetet med försörjningsstöd har sett ut i främst små till medelstora kommuner, samt vilka generella implikationer som kan finnas för verksamheter i sådana kommuner.
Det som är speciellt för vår studie är att den har genomförts mitt i en pågående förändring. Vid tiden för vår studie var pandemin inte över, men den befann sig i ett nytt läge. Det gör att man vid en ny studie med samma design och frågeställningar delvis skulle kunna få andra resultat.
Det värdefulla med studien är dock att tankar och erfarenheter hos socionomer inom försörjningsstöd kan tas tillvara och komma till nytta i utformningen av det sociala arbetet under den närmsta tiden framöver.
5. Resultat/Empiri
Under detta kapitel kommer studiens resultat att redovisas. Resultatet är uppdelat i fyra olika teman med underrubriker till en av dem. Dessa fyra teman är Pandemins påverkan på försörjningsstöd, Ändrade arbetssätt och anpassning till pandemin, Konsekvenser av pandemin för klienter samt Bestående och långsiktiga effekter av pandemin på försörjningsstöd. Till detta tillkommer resultaten av enkäten under en egen avslutande rubrik.
Vi kommer använda en del citat från våra intervjupersoner för att tydliggöra och stärka vår framställan av resultatet. I texten har vi valt att anonymisera intervjupersonerna genom att ge dem andra förnamn. Avsikten med att ge dem andra förnamn är för att göra intervjupersonernas röster levande i vår text utan att röja deras identitet. Intervjupersonerna från de tre kommunerna har varierande arbetslivserfarenhet, jobbar med olika klientgrupper inom försörjningsstöd och finns representerade inom enheter för både förhandsbedömningar samt mer långvarigt bistånd.
5.1 Pandemins påverkan på försörjningsstöd
En av de tydligaste samstämmigheterna i vårt material är att alla de intervjuade socionomerna talar om att man hade förväntat sig en ökning i antalet ansökningar för ekonomiskt bistånd, men att den ökningen uteblev, vilket förvånade dem. Att antal personer som ansöker om ekonomiskt bistånd inte har ökat under de senaste åren är även något som överensstämmer med siffror från Socialstyrelsen (2021a). Socialarbetarnas egna antaganden om varför det förhåller
17
sig på det sättet är bland annat att andra socialförsäkringssystem tagit vid, exempelvis A-kassan samt Försäkringskassan, då man tycker sig ha sett att det blivit lättare att få A-kassa och sjukersättning jämfört med för två år sedan. Ett annat antagande är att personer som nyligen gått ut gymnasiet och inte kommit ut i arbetslivet bor kvar hemma och därför inte hamnat på försörjningsstöd. Intervjupersoner från två av kommunerna har uppgett att arbetsmarknaden har sett förhållandevis bra ut under pandemin och att det på så sätt kan ha gjort att en ökning av ansökningar inte skett i just deras kommuner.
“Vi var lite förvånade i höstas att väldigt många fick jobb när det öppnades upp lite mer. Det tror jag inte är på grund av pandemin, men det är att Försäkringskassans bedömning av aktivitets- och sjukersättning inte är samma som för två år sedan. Då var det väldigt svårt att få sjukersättning, det är fortfarande inte enkelt, men det var väldigt extrema fall och nu upplever jag att det är lite mer nyansfullt.” - Sara
Andra omkringliggande faktorer som påverkat arbetet med ekonomiskt bistånd under pandemin är enligt våra intervjupersoner en försvårad samverkan med andra aktörer på grund av de restriktioner som varit samt pandemins direkta påverkan på olika organisationer.
Samtliga intervjupersoner lyfter att det har blivit ett minskat utbud på insatser, till exempel har antal praktikplatser och andra arbetsfrämjande insatser för klienterna minskat på grund av restriktioner och många verksamheter har stängt ner under perioder då restriktionerna varit som hårdast. Även öppenvården har dragit ner på sina platser och man har inte kunnat erbjuda provtagning och samtalsstöd i samma utsträckning. Nedstängningarna har skapat långa väntetider för många typer av insatser och köerna har därför växt kraftigt under pandemin.
“Eh, och sen så är det ju så här att i och med att vi har.. en del insatser, som vi har kunnat placera ut folk i, i vanliga fall, dom här insatserna har funnits kvar under pandemin, men i och med att grupperna i dom här insatserna har behövt minskas..
så har det ju blivit en kö. Så att, den här kön det är ju en propp nu som ska lösas upp.” - Tina
Inom vården har köerna som funnits redan innan pandemin växt ytterligare och där har köerna för en utredning hos närpsykiatrin och psykiatrin på vissa håll, enligt en av våra intervjupersoner, förlängts med cirka två år under pandemin. Många som jobbar inom vården har delegerats till andra arbetsuppgifter under denna period, vilket har försvårat möjligheten för samverkan.
Även samverkan med andra parter, såsom Försäkringskassan, Budget- och skuldrådgivningen samt Arbetsförmedlingen har påverkats, enligt flera av intervjupersonerna. Insatser, bedömningar samt handläggning har påverkats av pandemin på ett sådant sätt att det skapat köer samt fördröjningar. Flertalet av de andra parterna har även haft strängare restriktioner än socialtjänsten när det kommer till att undvika fysiska träffar med människor. Utöver svårigheterna som pandemin fört med sig så har även Arbetsförmedlingen samtidigt med pandemin genomgått en omorganisation som de flesta av våra intervjupersoner beskriver har försvårat samverkan ordentligt. Ett antal av våra intervjupersoner beskriver samarbetet med
18
arbetsförmedlingen som mycket litet eller nästan obefintligt och vissa ger uttryck för frustration över det.
Intervjupersonerna lyfter även hur pandemin påverkat arbetsmarknaden. Vissa menar, som nämnts tidigare, att arbetsmarknaden sett förhållandevis bra ut i deras kommuner, medan andra menar att den har minskat kraftigt. Den senare gruppen intervjupersoner beskriver att det har blivit ett minskat utbud på arbeten inom restaurang och handel, som tidigare utgjort sektorer för instegsjobb samt sommarjobb. Även utbud av praktikplatser har påverkats av förändringar på arbetsmarknaden under pandemin. En av våra intervjupersoner belyser den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden på grund av förlorade arbetstillfällen under pandemin. Det innebär att personer med utbildning och erfarenhet, som förlorat jobbet, ska konkurrera med personer som saknar utbildning och erfarenhet om de få jobbtillfällen som finns.
Intervjupersonen beskriver hur det bidrar till att den senare gruppen får svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden, då personer med utbildning och erfarenhet alltid kommer att gå före.
Två intervjupersoner beskriver att det varit en utmaning att man i samhället och inom organisationen inte haft någon tidigare erfarenhet av kriser såsom en pandemi på det här sättet.
Det fanns därför ingen riktig beredskap för att hantera en pandemi. Man fick snabbt hitta lösningar och rutiner för att kunna säkerställa att verksamheten skulle fungera. En av intervjupersonerna lyfter bristen på beredskap som den största utmaningen i början av pandemin. En annan intervjuperson nämner att de inte heller fick någon vägledning i hur de skulle jobba under pandemin och det har lett till slitningar på arbetsgruppen.
“Innan pandemin, om någon skulle säga att något sådant skulle inträffa så skulle man bara skaka på huvudet. Men det har inträffat och vi har klarat av det. Och visst, vissa saker bättre vissa saker sämre, men vi har ändå försökt göra det bästa av det omöjliga.” - Karin
Oro är ett fenomen som också har berörts av nästan alla intervjupersoner på ett eller annat vis.
Under pandemin har det funnits en allmän oro i samhället om vad som ska hända och hur det ska bli, vilket en av våra intervjupersoner särskilt lyfter. Intervjupersonen pratar om personerna som ansöker om försörjningsstöd som en redan utsatt grupp och att pandemin har byggt på den oro som redan funnits hos många i den gruppen. Oron har varit märkbar i kontakten med klienterna på olika vis och flera intervjupersoner har upplevt att oron vissa gånger samverkat på ett försämrande sätt hos klienter med underliggande psykisk ohälsa. Man menar då också att psykisk ohälsa är vanligt bland klienter som tar emot försörjningsstöd. En annan intervjuperson nämner också den oro som funnits hos socialarbetarna under pandemin och hur den tagit sig i uttryck på olika sätt. Vissa socialarbetare är äldre och har kanske därför känt en större oro att smittas och bli sjuka och vissa kanske även haft underliggande sjukdomar som gjort att man tillhört en riskgrupp.
5.2 Ändrade arbetssätt och anpassning till pandemin
I och med pandemin och de restriktioner som varit gällande i samhället och inom den kommunala organisationen har man genom en snabb omställning fått ändra arbetsformerna.
Det är i huvudsak mötesformer som har förändrats, samt i vilken utsträckning man befunnit sig på den fysiska arbetsplatsen. Detta har samtliga intervjupersoner vittnat om. Det har dock
