Institutionen för bild- och slöjdpedagogik (IBIS) Ämneslärarprogrammet 7-9
Kurs: LRS402 Avancerat nivå, Självständigt arbete i slöjd, 15 hp vt2020 www.konstfack.se
Sy ihop
Vilka skillnader uppstår när samma mönster sys upp i olika
tyger?
Namn: Pauline Berglund
Handledare: Johanna Göök & Siri Homlong Examinator: Erik Sigurdsson
Institutionen för bild- och slöjdpedagogik (IBIS) Ämneslärarprogrammet 7-9
Kurs: LRS402 Avancerat nivå, Självständigt arbete i slöjd, 15 hp vt2020 www.konstfack.se
Namn: Pauline Berglund
Titel: Sy ihop: Vilka skillnader uppstår när samma mönster sys upp i olika tyger?
Title: Sew together: What changes appear when the same pattern gets sewn with different fabrics?
Abstract
När man syr efter mönster står det ofta angivet vilken typ av tyg som bör användas. Är man oerfaren i sömnad kan det vara svårt att veta varför just dessa tyger rekommenderas. Syr man i ett annat tyg än vad som föreslås av mönstertillverkaren kan det krävas mönsterändringar och anpassningar av sömnadsprocessen. I den här undersökningen används ett symönster från 1949 med mycket kortfattade instruktioner och utan förslag på tyg, där den vägledning som ges i val av tyg är bilden på mönstrets framsida. Det är upp till den som ska sy att välja tyg, metoder och tekniker. Hur vet man vad man ska välja om man saknar erfarenhet? Hur vet man vad som fungerar, och vad som inte gör det? Och vad måste man göra annorlunda om man tar ett annat tyg än det som är tänkt? Undersökningens syfte är att undersöka hur ett mönster kan behöva ändras vid byte av tyg för att behålla den ursprungliga silhuetten, samt hur sömnadsprocessen förändras med tygbytet. De centrala frågorna är: Hur kan ett symönster förändras för att behålla silhuetten när man går ifrån
det tänkta tyget? och hur förändras sömnadsprocessen av ett plagg när det sys i olika tyger?
Undersökningen har genomförts som en jämförande analys där fyra plagg i olika tyger har sytts upp, där plagg 1 representerar det tänkta tyget och silhuetten. Resultatet visar att man med hjälp av olika mönsterändringar kan bibehålla silhuetten av ett plagg i viss mån även när man använder ett tyg som inte är tänkt att användas med mönstret.
2
Innehållsförteckning
Inledning 1 Bakgrund 1 Tidigare forskning 4 Ordlista 5Syfte och frågeställning 6
Metod och tillvägagångssätt 6
Urval och avgränsningar 7
Forskningsetiska aspekter 8
Analysmetod och teori 9
Resultat 10
Plagg 1: Facitplagget 10
Plagg 2: Jersey 12
Plagg 3: Krinklad viskos 14
Plagg 4: Tjock bomull 15
Diskussion 19
Källförteckning 22
Tryckta källor 22
Internetkällor 23
1
Inledning
När man syr efter ett köpt mönster står det ofta angivet vilken typ av tyg som bör användas. Förslaget kan se olika ut i olika mönster, allt från något så kort som “stretchtyger” till långa listor med tyger av olika material och egenskaper. Är man inte så erfaren i sömnad kan det vara svårt att veta varför just dessa tyger rekommenderas. Om man väljer ett annat tyg än de som föreslås av mönstertillverkaren kan det dels hända att sömnadsprocessen förändras, till exempel genom att en annan nål, söm eller tråd behöver användas, dels kan mönstret behöva ändras för att plagget ska bli hållbart och sitta bra.
Mönstret jag har valt till den här undersökningen är publicerat 1949 och nämner till skillnad från många andra mönster ‒ både nu- och dåtida ‒ inga rekommenderade tyger, och innebär därför en viss utmaning. Den enda vägledning som ges i val av tyg är bilden på mönstrets framsida, och instruktionerna till att sy ihop plagget är även de väldigt kortfattade. Det är i stort sett upp till den som ska sy att välja tyg, metoder och tekniker. Hur vet man vad man ska välja om man saknar erfarenhet? Hur vet man vad som fungerar, och vad som inte gör det? Och vad behöver man göra annorlunda om man tar ett annat tyg än det som är tänkt? Det kommer den här rapporten att handla om.
Bakgrund
Genom historien har vi använt tyg till att göra kläder att ha på kroppen, och i och med teknikens utveckling har vi kunnat skapa allt mellan vadmal och bambuviskos. Utvecklingen av textilindustrin har gått fortare och fortare, särskilt under 1900-talets andra hälft.1 För lite mer än 100 år sedan hade vi i stort sett bara tillgång till de fibrer som finns naturligt omkring oss, som bomull, lin, hampa, silke och ull, men i samband med andra världskriget utvecklades bland annat material som nylon för att användas i fallskärmar och plockades sedan upp av klädindustrin.2 Idag har vi både vävda och stickade tyger i natur-, syntet- och regenatfibrer lätt tillgängliga.
När mönstret som undersökningen utgår ifrån publicerades, år 1949, var majoriteten av kläderna tillverkade av vävda tyger i naturmaterial. Elastiska stickade tyger (jersey) användes främst i underkläder, strumpor och badkläder, men kunde även förekomma i vanliga kläder. Under andra världskriget hade kvinnornas mode influerats mycket av männens uniformsmode, med löst sittande
1 Textilindustri (2020) Nationalencyklopedin.
2 plagg, raka linjer, påstickade fickor och dova färger. I och med lanserandet av Diors The new look år 1947 blev det modernt med en mer figurnära, “feminin” silhuett.3 Eftersom tygerna som
användes i kläder inte var elastiska och därmed inte formade sig efter kroppen formades plaggen med hjälp av insnitt, veck och rynkningar.
I dagens mode är elastiska tyger, både i form av jersey och vävda tyger med töjfiber i, vanliga inslag. T-shirten, som från början var ett underplagg, är något som alla äger minst en av och som i princip alltid är av jersey. Även våra jeans innehåller ofta ca 2–5% elastan, och det kan till och med vara svårt att hitta jeans av 100% bomull. I skolslöjden är jerseytyg ett vanligt inslag när eleverna ska sy egna kläder eftersom det, till skillnad från det sena 40-talets mode, inte ställer så höga krav på passform. Tyget formar sig enkelt efter kroppen utan att strama eller bilda rynkor, och ställer inte heller så stora krav på rörelsemån i plagget.
Att välja
När man ska sy ett plagg finns det två grundläggande val att göra: Vilket mönster ska man sy efter och vilket tyg ska man använda?
I många mönster står förslag på tyg med, vilket kan innebära allt från “endast i elastiska tyger” till “bomull, chambray, rayon, tunn gingham”.4 Men i symönstret som den här undersökningen utgår
ifrån ‒ STIL 3823 ‒ nämns varken vilken fiber tyget bör vara av eller om det ska vara elastiskt eller inte. Även instruktionen till hur plaggen ska sys ihop är väldigt kortfattad och beskriver att vissa steg ska utföras, men inte hur. Däremot följer två bilagor med sömnadsråd med mönstret, innehållande information om hur mönstret ska användas samt olika tekniker som kan appliceras på plaggen som ska sys.5 Den som syr förväntas redan kunna avgöra vilka tyger och tekniker som är
lämpliga att applicera på symönstrets jacka och byxor. Antagligen har hon lärt sig hur man syr, lagar och tvättar sina kläder av sin mamma, genom en hushållsskola eller via en mer kvalificerad sömnadsutbildning som till exempel Märthaskolan.
Märthaskolan var en framstående sömnadsskola som låg i Stockholm mellan 1927 och 1975. Här kunde studenterna dels lära sig fransk, högklassig sömnad efter mönster från bland annat Chanel
3 Jacobson, Maja (2009), Färgen gör människan – om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar, Estland: Carlsson förlag, s. 188 ff.; Tyrrell, Anne (2010) s. 106 f.
4 STIL (1980-tal) 21 351. Symönster; Simplicity (1953) 4260, USA: Simplicity Pattern Co. Inc.. Symönster. 5 Bilagor 2 och 3: Mönsterbilagor
3 och Balenciaga, men även gå kortare kurser i “husbehovssömnad”.6 Märthaskolan erbjöd även brevkurser och personer med fallenhet för sömnad men utan ekonomin för kurserna kunde erbjudas att utbilda sig gratis. Under andra världskriget tog skolan även emot flyktingar som fick lära sig sy sina egna kläder.7 Utöver detta gavs 1941 boken Märthaskolans handbok i sömnad, stickning,
virkning, vävning mm. ut. Med andra ord fick många kvinnor lära sig sy via Märthaskolan på ett
eller annat sätt. Eftersom sömmerskan alltså förväntas redan ha förkunskap inom sömnad behöver instruktionen till symönstret inte “hålla henne i handen” genom varje steg i sömnadsprocessen, utan det räcker att berätta vad hon ska göra.
Regler
Det är inte bara tyget i sig som har betydelse för hur plaggets passform, silhuett och funktion blir. En uppsjö av mönsterkonstruktioner och sömnadstekniker kan användas, som att rynka en ärmkulle för att få axeln att se bredare och skarpare ut, lägga till mellanlägg för att få tyget att hålla formen bättre och inte vecka eller töja sig så lätt, eller sy in en axelvadd för att bygga volym. Olika tyger kräver olika tekniker för att resultatet ska bli hållbart och se bra ut, och väljer man att arbeta med ett tyg som har andra egenskaper än det som har föreslagits i mönstret kan man behöva göra ändringar i mönstret och konstruktionen. Bengt Molander skriver om något han kallar för regler i samband med hantverkande: att vi lär oss samband mellan någonting materiellt och vårt eget agerande, till exempel att man stannar vid en stoppskylt.8 Eftersom det finns många uppfattningar om vad som är rätt och fel inom sömnad är det lätt att applicera Molanders teori här. Reglerna som existerar för sömnad kan antingen komma utifrån, till exempel från en slöjdlärare eller en instruktion som uppmanar till att sick-sacka kanterna på tyget. Eller så lär man sig dem av sina egna misstag; hur kan man till exempel motverka att tyget man syr med repar upp sig? Via reglerna kan man alltså bygga upp en förståelse och vara beredd med en förförståelse nästa gång man stöter på en liknande situation.9 Reglerna är ständigt i rörelse och omförhandlas, och allt eftersom man lär sig nya saker kan reglerna ändras; någon gång upptäcker man att det finns andra sätt att motverka upprepning, eller att tyget man arbetar med inte repar upp sig och därmed inte behöver
6 Germain, Viola (1987), Märthaskolan. Kläder [redaktör: Ingrid Bergman] Stockholm: Nordiska museet. s. 164 ff.
7 Ibid. s. 174; Germain, Viola (1996) To be educated for the home, to learn a profession or to create femininity: women's practices at Märthaskolan, fashion school and fashion house 1927-1975. Clothing and its social,
psychological, cultural and environmental aspects, Helsingfors: Dept. of Teacher Education, Univ. of Helsinki. s. 132 f.
8 Molander, Bengt (1996), Kunskap i handling, Göteborg: Daidalos, s. 198–199. 9 Ibid. s. 108.
4 behandlas alls. Reglerna innebär även att man sakta men säkert lär sig ett språk för sina handlingar och bygger upp en begreppsförståelse.10
I skolslöjden bestäms reglerna i stor utsträckning av läraren utifrån ett antal aspekter. Tidsaspekten styr vilka tekniker som används, och ekonomi och miljö påverkar vilka material som köps in. Även slöjdlärarens personliga uppfattning om hur ett visst moment ska utföras eller vilka material som är lämpliga att använda till ett föremål kan spela in på vad eleverna lär sig och vilka regler de lär sig för just det sammanhanget.
Dagens enorma utbud av tyger i olika material, egenskaper och kvaliteter ställer stora krav på den som ska sy att hitta rätt. Har man inte erfarenhet av att sy med olika tyger kan det vara svårt att välja hur man ska bära sig åt för att få tyget att bli det där plagget som man föreställer sig i huvudet. Tidigare forskning
I sökandet efter relevant forskning inför den här uppsatsen har jag inte kunnat hitta någon undersökning som har genomförts på ett liknande sätt som denna, nämligen att undersöka hur man kan behöva agera på olika sätt beroende på vilket tyg eller material man arbetar med. Undersökningen ringar in två huvudsakliga områden: ett undersökande av tygers egenskaper, och dräkthistoria i form av ett utforskande av ett symönster från 1940-talet.
Den praktiska dräkthistoriska forskningen berör ofta betydligt äldre kläder än de från 1940-talet, som den här undersökningen handlar om. En vanlig metod är då att utifrån tygfragment och avbildningar försöka återskapa plaggen som bars, vilket ofta innebär att det är kläder från kungligheter och andra högt stående personer som forskas på eftersom det var de som hade råd att låta sig avbildas eller vars kläder bevarades för omvärlden. Några som har arbetat på detta sätt är Margareta Nockert, som bland annat har forskat på drottning Margaretas gyllene kjortel och på Bockstensmannens dräkt, ochChristina Rinaldo som har forskat om Tutankhamons kläder och hur de var vävda.11 Uppsala universitet har Textilvetenskap som en del av den Konstvetenskapliga institutionen, och på Stockholms universitet finns Modevetenskap som en del av Institutionen för mediastudier. På båda universiteten arbetas det med och forskas om dräkthistoria, men jag har inte påträffat några publikationer därifrån som är relevanta för undersökningen.
10 Ibid. s. 199.
11 Geijer, Agnes, Franzén, Anne Marie & Nockert, Margareta. (1985). Drottning Margaretas gyllene kjortel i
Uppsala domkyrka, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad., Stockholm; Nomura, Kazuyo & Rinaldo, Christina
5 En kandidatuppsats som berör dammodet på 1940-talet är “Den nya linjen": Dior & The New Look
i svenska dam- och modetidskrifter 1947–1948 av Annelie Högblom.12 I den undersöker hon hur The new look presenterades och mottogs i olika svenska damtidningar i samband med att den först lanserades år 1947 och 1948. Dock finns det ingen praktisk aspekt i undersökningen.
Viola Germain har forskat om Märthaskolan. I hennes artiklar får man en inblick i hur sömnadsundervisningen och synen på mode såg ut i Stockholm under bland annat 1940-talet.13 Genom hennes artiklar får man även en bild av vad kvinnor under denna period förväntades kunna när det kommer till bland annat sömnad.
Anne Tyrrell går i boken Classic fashion patterns of the 20th century igenom hur både dam- och herrmodet har sett ut i västvärlden under större delen av 1900-talet, från år 1900 till 1970. I boken presenteras beskrivningar och bilder av plagg från de olika årtalen tillsammans med mönsterdelar i miniatyr för läsaren att förstora upp och sy sina egna kläder av. 1940-talet är dock perioden med minst antal bilder, beskrivningar och mönsterritningar i hela boken, och det som beskrivs med bild och mönster fokuserar endast på åren 1947–48.14
Ordlista
Avslut av söm. Hur de råa kanterna på tyget behandlas för att undvika att tyget repar upp sig efter att delarna har sytts ihop.15 I uppsatsen nämns sick-sackning, fällsöm och vändsöm som exempel på detta.
Hållbarhet. Används här för att beskriva att något är tåligt för slitage och inte lätt går sönder.
Material. De fibrer som ett tyg består av. Textila material består av ett eller en blandning av följande:
- Naturfiber: Textilfiber bildad av naturen.16
- Regenatfiber: Konstfiber framställd av naturligt förekommande organiska polymerer.17
12 Högblom, Annelie, "Den nya linjen": Dior & The New Look i svenska dam- och modetidskrifter 1947–1948 -
en receptionsstudie, Kandidatuppsats, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, 2014.
13 Germain, Viola (1987), s. 163-175; Germain, Viola (1996), s. 129-137.
14 Tyrrell, Anne (1986/2010) Classic fashion patterns of the 20th century, London: Batsford, s. 102-109.
15 Josefine, https://withheartshapedbruises.blogg.se/ (hämtad 10.06.2020); Stina P, www.stinap.com, (hämtad 10.06.2020).
16 Naturfiber (2020) Nationalencyklopedin 17 Regenatfiber (2020) Nationalencyklopedin
6 - Syntetfiber: Konstfiber framställd av syntetiskt tillverkade organiska polymerer, vanligen
med oljeprodukter som utgångsmaterial.18
Mönsterändring. Ändringar som görs på mönsterdelarna av papper, som att ändra i storleken, längden eller vidden på plagget. Kan bland annat göras med veck i mönster (VIM).
Silhuett. Formen av ett plagg eller en utstyrsel, till exempel timglasformad eller A-linjeformad.
Symönster. Refererar till de kommersiella symönster som finns i handeln. Ett symönster innehåller mönsterdelar av papper som överförs till tyg och en instruktion till hur plagget sys ihop.
Sömnadsprocess. Med detta menas allt som ingår i att konstruera plagget förutom mönsterkonstruktionen. Från att förbereda tyget för att klippa ut delarna, till att förbereda de olika delarna för att de inte ska repa upp sig eller med mellanlägg, till de olika maskinsömmarna och teknikerna som används för att sy ihop plagget.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna undersökning är att utforska hur ett mönster kan behöva ändras vid byte av tyg för att behålla den ursprungliga silhuetten, samt hur sömnadsprocessen förändras med tygbytet.
Frågeställningar:
● Hur kan ett symönster förändras för att behålla silhuetten när man går ifrån det tänkta tyget?
● Hur förändras sömnadsprocessen av ett plagg när det sys i olika tyger?
Metod och tillvägagångssätt
I undersökningen sys och jämförs fyra plagg i olika tyger utifrån symönstret STIL 3823 från år 1949. Mönstret innehåller delar till en lätt utställd jacka med insnitt från axlarna och långa eller korta ärmar, samt ett par byxor med hög midja. I undersökningen används jackan med korta ärmar, och utan bröstfickor. När plaggen sys kommer jag behöva göra mönsterändringar och anpassa sömnadsprocessen för att tillgodose de olika tygernas egenskaper.
7 Mönsterdelarna kommer för-utklippta i storlek 44, eller bystvidd 96 cm, vilket är för stort för mig. Därför har en personlig storleksändring gjorts genom att göra ett veck på både fram- och bakstyckets mönsterdelar, och på så sätt har vidden minskats med totalt 4 cm. Längden har även kortats med 10,5 cm för att plagget ska se mer ut som en blus än en jacka.
Urval och avgränsningar
Undersökningen hade kunnat genomföras med hjälp av i princip vilket symönster som helst, och just STIL 3823 valdes ut för att jag själv har ett modehistoriskt intresse och framförallt för kläder och mode från den här perioden (1940- och 50-tal).
Tidigare har jag sytt efter moderna symönster, och det som förvånade mig när jag först öppnade kuvertet var de fåordiga instruktionerna. Det nämns inget föreslaget tyg, och bara två tekniker nämns för hur plaggen ska sys: tränsade knapphål och stoffering. Sömnaden av jackan består av 8 skrivna steg och två tillhörande numrerade illustrationer. Det följer även med två bilagor med sömnadsråd med mönstret, där vissa av
teknikerna som beskrivs är applicerbara på plaggen som ska sys, och andra inte. Den ena av teknikerna som nämns i instruktionen, stoffering, står inte beskriven alls.19
Plaggen som sys upp sys i fyra olika tyger: 1. mellantunn bomullsväv med tryck 2. bomullsjersey med 5% elastan 3. krinklad viskos med tryck
4. tjock bomullskypert (ett återbrukat överkast)
I undersökningen används bara tyger av naturmaterial eller regenatfibrer (med undantag för jerseytyget som innehåller 5% elastan) av miljöskäl. Tyg 1 (bomullsväv) har valts ut som det tyg som jag bedömer motsvarar det tyg som hade använts till det här plagget år 1949. Det är en typ av tyg som har använts till blusar och skjortor under väldigt lång tid. Jerseytyget har 60%
19 Stoffering är en teknik för att med små stygn sy fast någonting för hand utan att vändsy. Stofferingen syns som små prickar i kanten av det yttre tygstycket.
8 elasticitet, vilket betyder att det kan töjas ut och bli 60% längre än när det inte töjs. Viskostyget är väldigt tunt och dessutom krinklat, det vill säga behandlat på ett sätt som ger det en rynkig textur. Det tjocka bomullstyget är kypertvävt och betydligt tyngre och stelare än det mellantunna bomullstyget.Att tygerna skiljer sig åt gör att de inte kan behandlas på precis samma sätt under sömnadsprocessen, och det kommer därför behöva göras ändringar i processen. Alla tyger har tvättats i tvättmaskin på 40℃ för att förkrympas innan jag börjar sy med dem.
I första hand följer jag instruktionerna i mönstret och använder de tekniker som beskrivs i de medföljande bilagorna. Beroende på vilket tyg jag arbetar med kommer dock andra tekniker behöva användas för att uppnå ett hållbart resultat. Under sömnadsprocessen används främst maskinsydd raksöm till att sy ihop delarna, men även elastisk trikåsöm, sick-sacksöm och raksöm med tvillingnål förekommer. Handsömnad används när kragen ska stofferas och knapparna sys i. Forskningsetiska aspekter
När en undersökning görs finns det forskningsetiska riktlinjer att ta hänsyn till. Ofta innebär forskning att man intervjuar, observerar eller på annat sätt blandar in andra människor, med följden att undersökningen måste etikprövas samt att deltagarna måste informeras för att kunna ge sitt samtycke.20 Denna undersökning genomförs dock helt och hållet med material och mig själv som utgångspunkt och utan att bryta några lagar, vilket innebär att det inte finns några forskningsetiska aspekter av den typen att ta i beaktning.
Dokumentära källor delas ofta in i kategorier som text, bild, film med mera. Ett symönster kan ses som en kombination av text och bild, vilket placerar det mellan bestämmelser för upphovsrätt. För en bildbaserad källa som jag (forskaren) inte har skapat själv gäller att jag ber upphovspersonen om tillstånd att få använda bilden.21 Stilmönster, som publicerade mönstret, blev dock tyskt på 1980-talet och existerar idag inte, vilket gör det svårt att få tillstånd från någon. Har upphovspersonen varit död i över 70 år upphör upphovsrätten att gälla, men då symönstret är publicerat för 71 år sedan vore det osannolikt att det är fallet här.22 För ett skrivet verk är det inte lika vanligt förekommande att behöva tillstånd av upphovspersonen, då de är publicerade och kan refereras till på ett tydligt sätt.23 I uppsatsen behandlas symönstret och mönsterbilagorna som texter.
20 Denscombe, Martyn (2017), Forskningshandboken, Polen: Studentlitteratur, s. 434, 441. 21 Ibid. s. 335 f.
22 Patent- och registreringsverket, www.prv.se (hämtad 10.06.2020) 23 Denscombe, Martyn (2017), s. 326.
9 Analysmetod och teori
Undersökningen genomförs som en jämförande analys. Plagg 1 sys i vad jag bedömer är det avsedda tyget, det vill säga en mellantjock bomullsväv (tyg 1). Plagget sys efter de instruktioner som följer med symönstret, och de enda ändringar som görs i mönstret är personliga storleksändringar. De övriga plaggen jämförs sedan mot plagg 1 för att synliggöra skillnader i processen av att skapa plagget, och det färdiga plaggets silhuett. Det som jämförs är:
1. Mönsterändringar. Kräver tyget att mönstret ändras på något vis? Denna aspekt berör bara mönsterdelarna i papper.
2. Sömnadsprocessen. Vilka skillnader finns i processen av att förbereda de olika delarna och sy ihop dem? Detta innefattar de mellanlägg, nålar, maskinsömmar och avslut av sömmar som används, men även om tyget kräver något särskilt av den som arbetar med det för att uppnå det resultat som eftersträvas.
3. Silhuetten. Hur ser det färdiga plaggets silhuett ut? Här undersöks om plaggets form skiljer sig från plagg 1, och varför det eventuellt gör det.
Undersökningen är till viss del cyklisk. För varje plagg jag syr upptäcker jag eller lär mig saker som går att tillämpa när nästa plagg sys, nästa plaggs cykel.
När undersökningen inleds har jag redan ett visst mått av förförståelseför hur man syr ett plagg.24 Jag har sytt med flera liknande tyger tidigare, går en utbildning som innefattar mycket sömnad och har spenderat många timmar med att titta på YouTube-videor och lyssnat på podcasts som handlar om just klädsömnad. Genom detta har jag även lärt mig att det existerar vissa regler för hur man gör vissa saker inom sömnad, som vilken söm och nål som används till vilket tyg, vad som är rät- och avigsida på olika tyger och hur elastiska tyger ska hanteras. Undersökningen använder Molanders teori om förförståelse, regler och att ha en inre bild för hur slutresultatet ska bli.25
Eftersom tyget styr hur jag hanterar det och agerar under undersökningens gång används teorin om
föremåls agens som presenteras av bland andra Bruno Latour när han skriver om actor-network-theory. Teorin beskriver bland annat hur inte bara människor utan även föremål har en inverkan på
de val och ageranden vi gör, vilket kan tolkas som att de agerar själva ‒ de har agens.26
24 Molander, Bengt (1996), s. 108.
25 Molander, Bengt (1996), s. 117 f.; s. 197 ff.
26 Latour, Bruno (2005), Reassembling the Social, An Introduction to Actor-Network-Theory, New York: Oxford University Press, s. 70 ff.
10
Resultat
Här presenteras vad undersökningen har kommit fram till. Resultatkapitlet är indelat efter plagg med underrubriker om de olika aspekterna av att skapa plagget. Mönsterändringar illustreras med mönsterdelar i miniatyr.
Plagg 1: Facitplagget
Det första plagget syddes i mellantjock bomullsväv. Syftet med plagg 1 är att så mycket som möjligt efterlikna mönsterskissen för att kunna jämföra de kommande plaggen mot det för att synliggöra skillnader i silhuett, mönsterkonstruktion och sömnadsprocess.
Mönsterändringar
För att plagget skulle passa mig gjordes en personlig storleksändring. I mönsterbilaga 3 står det om tillklippning: “beräkna alltid dryg sömsmån”.27 Därför
lades 2 cm sömsmån till runt alla mönsterdelar, och 4 cm för fåll på ärmarna och fram- och bakstycke. Till resterande plagg används detta nya grundmönster.
Förberedelse av tyg
Ingenstans i beskrivningen står det att någon av delarna ska stärkas med mellanlägg. Den typ av påstrykbart mellanlägg som är vanligt idag uppfanns inte förrän på 50-talet, och innan dess stärkte man upp plagg genom att sy fast ett mellanlägg28 eller ett till lager tyg på insidan av den aktuella delen.29 Eftersom jag har sytt plagg med knappslå och krage tidigare och då använt mellanlägg valde jag att göra det även här. Alltså pressades Vlieseline H 200, ett relativt tunt mellanlägg, fast
27 Bilaga 2: Mönsterbilaga Nr 3
28 Vattulin är ett exempel på mellanlägg av tagel och ull eller bomull som sys in i plagget. 29 Schewe, Andrea, www.andreaschewedesign.com (hämtad 10.06.2020)
Bild 2: Plagg 1, sytt i mellantunn bomullsväv. Foto: Joel Karlsson
11 på avigsidan av bägge infodringarna och på
ena kragdelen. Kragen behöver bara mellanlägg på den del som ligger ytterst eftersom det är den som syns.
Alla kanter på delarna sick-sackades för att tyget inte skulle repa upp sig, förutom fållen på ärmarna och fram- och bakstycke eftersom jag där skulle motverka det genom att sy dubbelvikta fållar.
Sömnadsprocess
Alla delar syddes ihop med raksöm och med universalnål storlek 80. Vid två tillfällen stötte jag på sömnadstekniker som jag inte har använt tidigare, och därför gjordes en del misstag i plagg 1. Det första skedde vid steg två i instruktionen: “Vändsy framkanterna med infodringen och sy tränsade knapphål.”30 Jag hade svårt att tyda hur illustrationen menade att jag skulle göra med infodringen
vid halsringningen, och vändsydde därför infodringen hela vägen upp till axelsömmen. Detta fick till följd att det inte fanns någon sömsmån kvar att sy fast kragen i för att få en jämn linje från slaget och vidare till kragen. Inför plagg 2 fick jag handledning så att jag kunde göra detta på rätt sätt. Den andra nya tekniken dök upp vid steg fem i instruktionen: “Vändsy kragen, sy på den ifrån avigan och stoffera den på rätan.”. Stoffera var ett nytt begrepp för mig, och en teknik som inte nämns i någon av bilagorna. I ett sömnadsforum på internet fanns en beskrivning i text, men utan bilder, som på ett tydligt sätt beskrev att det är en teknik som utförs för hand, hur nålen ska föras och hur resultatet ska se ut och utifrån den kunde kragen stofferas fast.31
Mönsterbilaga 3 ger flera förslag på avslut av sömmar under rubriken Sömnad: “Vanlig söm åt
avigan, som pressas isär och kastas”, vändsöm och fällsöm.32 Plagg 1 avslutades med fällsöm i alla sömmar utom ärmsömmen, vilket i stort sett gjorde sick-sackningen överflödig.
30 Se Bild 1: Instruktion "Jackan."
31 https://www.sysidan.se/forum/showpost.php?p=19258&postcount=5 (hämtad 01.06.2020) 32 Bilaga 2: Mönsterbilaga Nr 3
Bild 3 (t.v.): Personlig storleksändring med VIM i framstycket. Bild 4 (t.h.): Personlig storleksändring med VIM i bakstycket.
12 Plagg 2: Jersey
Jerseytyget skiljer sig från alla de övriga tygerna i den här undersökningen främst genom att det är stickat, inte vävt. Tygets struktur består av maskor och är därför elastiskt.
Mönsterändringar för att behålla silhuetten
Borttagning av insnitt och minskning av vidd: Eftersom jerseytyg sträcks och formas runt kroppen behöver inte plagget i sig formas på samma sätt som när ett icke-elastiskt tyg används, och därför fyller inte insnitten någon funktion. De togs bort med VIM, vilket även gör mönsterdelen vidare nedanför bystlinjen. Efter det togs vidden på framstycket in för att återställa den ursprungliga vidden.
Minskning av ärmkullen: I grundmönstret är ärmkullens omfång relativt stort, vilket gör att det måste rynkas mycket för att passa i ärmhålet på plagget och hålla formen. Jerseyn är svår att rynka på ett jämnt och snyggt sättpå grund av sin
stickade konstruktion, så för att minska mängden rynkor sänktes ärmkullen.
Minskning av bakstyckets vidd: I grundmönstret är bakstyckets axelsöm ca 2 cm längre än framstyckets eftersom det ska hållas in med en rynktråd mot framstycket, på ett liknande sätt som ärmkullen mot ärmhålet. Av samma anledning som ärmkullen minskades därför bakstyckets vidd med VIM vid axelsömmen med 1 cm per axel (totalt 2 cm). Sömmen behöver fortfarande hållas in, men inte lika mycket.
Bild 5: Plagg 2, sytt i bomullsjersey. Foto: Joel Karlsson
Från vänster: Bild 6: Borttagning av insnitt med VIM. Vidden ökas. Bild 7: Spräckning för att ta in vidden. Bild 8: Vidden tas in.
13
Förändringar i sömnadsprocessen
Jerseytyget är bara elastiskt åt ett håll (horisontellt), och därför behöver man ta hänsyn till stretchriktningen när plaggets delar klipps ut så att stretchen går runt kroppen. Eftersom tyget är elastiskt kunde jag inte använda samma mellanlägg som till plagg 1, utan använde ett elastiskt, vävt mellanlägg. Det låter tyget töjas lite grann, men inte så mycket som det hade gjort
utan mellanlägget. Jerseytyg repar inte upp sig, och därför behöver inte sömsmånerna sick-sackas. I symaskinen användes en jerseynål. Den är utformad med en kulspets vilket gör att nålen går ner mellan fibrerna i tyget, till skillnad från en spetsig nål som går genom fibrerna och på så sätt gör hål i tyget. Eftersom tyget är stickat kan ett litet hål snabbt växa sig större. Tygets elasticitet gör också att en vanlig raksöm inte kan användas då tråden skulle gå sönder när tyget sträcks. Därför användes en elastisk trikåsöm, som är töjbar men relativt smal. Till alla fållar användes en
tvillingnål med kulspets, vilket ger två parallella raksömmar på tygets rätsida och en elastisk
sick-sacksöm på avigsidan.
För att tyget ska behålla sina egenskaper och utseende krävs det att det inte töjs ut medan maskinen syr i det. Om det töjs blir det tunnare, “vågigt” och förlorar sin elasticitet där sömmen är. Plaggets axelsömmar påfrestas en hel del när det bärs eftersom hela plaggets tyngd hänger i dem. För att undvika att de töjs ut har ett bomullsband sytts fast vid vardera axelsöm. Eftersom bandet gör att jerseytyget inte kan töjas, och sömmen blir synlig från plaggets utsida, sys det fast med raksöm. Utöver bomullsbandet avslutas inga av sömmarna på insidan eftersom tyget som sagt inte repar upp sig och avslut därför är överflödiga.
Stofferingen vid kragen får ett annorlunda uttryck här jämfört med plagg 1. Eftersom tyget är så mjukt sjunker stofferingsstygnen in i tyget på ett annat sätt och lämnar då en grop i tyget, vilket gör stygnen mer synliga.
Silhuetten
I stort sett är silhuetten väldigt lik plagg 1:s silhuett, sånär som på några detaljer: tyget håller inte formen på samma sätt som tyg 1 och bildar därför draperade “vågor” på framstycket när det bärs. Ärmarnas form liknar plagg 1:s, men eftersom det finns mindre tyg i ärmkullen bildas inte samma skarpa axel. Ärmarna står också ut från kroppen mer här.
14 Plagg 3: Krinklad viskos
Det här är en typ av tyg som jag aldrig har arbetat med tidigare, vilket innebär att jag inte visste hur jag skulle hantera det när jag började med plagget. Tyget är behandlat på ett sätt som gör det rynkigt.
Mönsterändringar för att behålla silhuetten
Till detta plagg planerades inga ändringar, men vid tillklippningen blev det plötsligt brist på tyg och kragdelarna delades därför upp i två, respektive tre paneler för att få ut delarna ur tyget (mer om detta nedan).
Förändringar i sömnadsprocessen
När tyget kom ur tvättmaskinen efter förkrympningen hade rynkorna dragits ihop mer än innan tvätten. Jag var osäker på hur mycket det borde strykas innan tillklippningen, och strök därför tyget utan att släta ut rynkorna i någon större utsträckning i ett försök att bevara dem. Tyget låg alltså inte slätt när det var dags att klippa ut delarna, vilket försvårade tillklippningen
och ledde till att jag fick brist på tyg. För att kunna klippa ut alla delar delades de två kragdelarna upp i paneler. Att rynkorna hade dragit ihop sig fick stor påverkan på plaggets passform då tyget “växte” när sömmarna så småningom pressades och rynkorna då slätades ut.
Infodringarna och den ena kragdelen förstärktes med Vliseline H 200 för att hålla formen bättre och för att stärka upp infodringarna inför de kommande knapparna och knapphålen.
I symaskinen användes en microtexnål, som är utformad med en “extra spetsig, smal spets för att lättare tränga in i mycket fina eller tätvävda material”.33 Viskosen är inte särskilt tätvävd, men
kändes ömtålig vilket motiverade mitt val av nål. Alla delar syddes ihop med raksöm och förutom ärmkullens sömsmåner, som sick-sackades, avslutades alla sömmar med fällsöm.
33 Schmetz (2019) Nål-ABC
Bild 10: Plagg 3, sytt i krinklad viskos. Foto: Joel Karlsson
15
Silhuetten
Det här plagget skiljer sig till stor del från plagg 1:s silhuett. Eftersom tyget slätade ut sig under sömnadsprocessen flyttades ärmkullen från axeln ner till överarmen. Det, i kombination med att tyget inte håller formen så bra gör att den skarpa axeln inte syns alls på detta plagg och att ärmen ligger väldigt slätt mot armen. Kragens utseende ändras också och ligger slätare mot framstycket. Tygets fall gör att det bildas vågor på både fram- och bakstycket.
Plagg 4: Tjock bomull
Det tjocka bomullstyget kommer från ett återbrukat överkast som hade två svarta parallella raksömmar i ett mönster som dekoration. Det är väldigt styvt och håller formen väl när det är sytt.
Mönsterändringar för att behålla silhuetten
Minskad vidd: För att plagget inte skulle bli för styvt och stå ut från kroppen när det bärs minskades vidden i framstycket med totalt 2 cm.
Minskad ärmkulle: När jag har sytt med tjocka tyger i min symaskin tidigare har den haft svårt att sy igenom flera lager tyg, så jag hade en förförståelse om hur maskinen skulle hantera även detta tyg vid eventuella rynkor. Detta i kombination med att det skulle vara svårt att hålla in tyget på grund av sin tjocklek ledde till att ärmkullen sänktes, dock inte lika mycket som vid plagg 2.
Förändringar i sömnadsprocessen
Tyget förbereddes genom att sprätta bort dekorsömmarna och sedan stänga hålen i tyget efter sömmen genom att tillföra ånga från strykjärnet och gnugga med fingret. Jag använde samma tunna mellanlägg som till de andra vävda
Bild 11: Plagg 4, sytt i tjock bomull. Foto: Joel Karlsson
16 plaggen (Vliseline H 200) eftersom tyget inte behövde stärkas upp särskilt mycket för att hålla formen eller stärkas vid knapp och knapphål.
Innan plagget började sys ihop behövde jag ta ställning till hur sömmarna skulle avslutas. Jag var orolig att fällsömmarna skulle bli för hårda och agera som skenor i plagget, och om jag istället skulle använda vändsöm behövde beslutet tas innan plagget syddes ihop eftersom det då sys avigsida mot avigsida, i stället för det traditionella rätsida mot rätsida. Efter att ha gjort provlappar med bägge tekniker drog jag slutsatsen att en vändsöm skulle “lyfta upp” plagget från kroppen och se konstigt ut, och dessutom vara obekvämt att ha mot kroppen. Fällsömmen visade sig
däremot vara förvånansvärt följsam i tyget och ligga väldigt platt. Axelsömmarna fälldes framåt för att undvika att bilda för många lager tyg när tyget från insnittet veks in i fällningen.
I symaskinen användes en universalnål i grovlek 90 för att den inte skulle gå av vid eventuella påfrestningar från tyget. Delarna syddes ihop med raksöm, och som på de tidigare vävda plaggen sick-sackades ärmkullen och ärmhålets sömsmåner.
Inför fållningen av plagget klipptes sömsmånerna ner för att minimera onödig volym och stelhet i fållen. Detta gjordes genom att inte klippa ner båda sömsmånerna lika mycket, utan låta den ena sömsmånen överlappa den andra något.
Silhuetten
Det här tyget håller formen väldigt väl, och silhuetten liknar plagg 1 till stor del. Här syns de skarpa axlarna tydligt, och tyget gör att de blir ännu bredare. Livstycket håller sig rakt utan att bilda vågor. Dock är det svårt att få det övre slaget på kragen att ligga slätt mot framstycket; det vill gärna fjädra upp och gör att slagen ser mindre ut.
Bild 13: Sömsmånerna klipps ner inför fållning. Egen bild.
17 Sammanfattning
Undersökningens syfte var att ”undersöka hur ett mönster kan behöva ändras vid byte av tyg för att behålla den ursprungliga silhuetten, samt hur sömnadsprocessen förändras med tygbytet.” Resultatet av undersökningen visar att man med hjälp av mönsterändringar kan bibehålla silhuetten av ett plagg i viss mån även när man använder ett tyg som inte är tänkt att användas med mönstret. Undersökningen har genomförts som en jämförande analys där fyra plagg i olika tyger har sytts upp, där plagg 1 representerar det tänkta tyget och silhuetten.
Den vanligaste mönsterändringen, att minska ärmkullen, har förekommit på två av tre plagg. På jerseyplagget gjordes det för att jerseytygets stickade konstruktion inte tillåter tyget att rynkas och hålls in på ett jämnt och snyggt sätt, medan det på plagget i tjock bomull gjordes för att det skulle vara svårt att hålla in sy mycket tjockt tyg, och dessutom underlätta för symaskinen att sy igenom lagren. Även vidden har minskats på både plagg 2 och plagg 4, då till följd av att ett insnitt togs bort respektive att plagget hade stått ut mycket från kroppen annars.
Silhuetterna skiljer sig trots mönsterändringarna på olika sätt. På plagg 2 (jersey) och 3 (krinklad viskos) draperar sig tyget i vågor på framstycket. Dessa tyger har ett mjukare fall än de övriga två tygerna och håller därför inte formen lika bra. Plagg 4 (tjock bomull) liknar till stor del ursprungssilhuetten men har något skarpare axlar och rakare livstycke.
I tabell 1 nedan har skillnader mellan plaggens tillvägagångssätt sammanställts. Processerna har delats in i kategorierna mönsterändringar, förberedelse av tyg och sömnad för att på ett överskådligt sätt visa hur den som syr kan behöva agera annorlunda när hen arbetar med olika tyger. Resultatet av silhuetterna har inte tagits med i tabellen eftersom de är utfallen av processerna snarare än en del av dem.
18
Tabell 1: Sammanställning av ändringar i symönstret och skillnader i sömnadsprocessen mellan de olika plaggen.
Mönsterändringar Förberedelse av tyg Sömnad Facitplagget Plagg 1 ‒ bomullsväv Ändring i grundmönster: - Personlig storleksändring med VIM.
- Fållen kortas med 10,5 cm.
- 2 cm sömsmån läggs till runt alla delar.
- 4 cm fållmån på ärmar och fram- och bakstycke.
- Tunt mellanlägg (Vliesline H 200) på ena kragdelen och infodringar. - Kanterna sick-sackas. - Universalnål strl 80. - Sick-sackade sömsmåner för att undvika fransning. - Fällda sömmar.
Plagg 2 ‒ jersey - Insnitten tas bort med VIM, sedan tas vidden in. - Bakstyckets bredd minskas totalt 2 cm med VIM istället för att hålla in bakstycket mot axelsömmen. - Ärmkullen minskas. - Elastiskt tunt mellanlägg på ena kragdelen och infodringar. - Tygets stretch går horisontellt. - Jerseynål. - Elastisk trikåsöm. - Tyget får ej sträckas medan det sys.
- Sömsmånerna varken sick-sackas eller fälls. - Bomullsband med raksöm i axelsömmen. Plagg 3 ‒ krinklad viskos
- Kragen delas upp i 2 resp. 3 delar p.g.a. brist på tyg.
- Stryks försiktigt för att behålla rynkorna. - Läggs inte “slätt” vid tillklippning → för stort slutresultat. - Tunt mellanlägg (Vlieseline H 200) på ena kragdelen och infodringar. - Microtex-nål - Fällda sömmar - Sick-sack på exponerade sömsmåner. Plagg 4 ‒ tjock bomullsväv - Minskad vidd på framstycket. - Ärmkullen minskas.
- Dekorsöm tas bort från överkastet med sprättkniv och ånga från strykjärn. - Tunt mellanlägg (Vlieseline H 200) på ena kragdelen och infodringar. - Universalnål strl 90. - Fällda sömmar. - Sick-sack på exponerade sömsmåner. - Axelsömmarna fälls framåt. - Överflödiga dubbla lager av tyg i sömsmåner klipps ner.
19
Diskussion
Utifrån syftet och frågeställningarna som ställdes i början av undersökningen har jag utforskat metoder för att anpassa mönster och sömnadsprocesser efter olika tyger. Svaren på frågeställningarna finns alltså i de metoder jag har använt, och därför överlappar resultat och metod till stor del varandra i diskussionerna nedan.
Metoddiskussion
I undersökningen har jag arbetat med ett relativt löst sittande plagg där form skapas genom insnitt från axlarna och inhållning i både ärmarna och bakstycket mot framstycket. En alternativ utgångspunkt hade kunnat vara ett mönster med mer figurnära silhuett eller större variation av tekniker för att skapa form genom till exempel rynkor och veck, vilket hade kunnat tydliggöra skillnaderna mellan tygernas egenskaper och fall. Ett annat (om än mer omfattande) upplägg hade kunnat vara att göra två versioner av varje plagg – ett utifrån originalmönstret, och ett efter att ha gjort mönsterändringar. Det hade varit en mer systematisk undersökning av hur silhuetten förändras med tygerna.
Utöver att mönstret inte krävde så mycket av tygerna i form av att skapa form har den jämförande analysen fungerat väl som metod i undersökningen. Skillnader mellan sömnadsprocesserna märks inte nödvändigtvis när man är mitt i processen, men blev tydliga när de sattes in i en tabell och kunde jämföras sida vid sida. Man skulle dock kunna experimentera med att ändra i vilken ordning momenten utförs; jag gjorde ett plagg i taget, från mönsterändringar till sömnad, och gick sedan vidare till nästa plagg. Hade jag lättare upptäckt skillnader i mitt agerande om jag till exempel hade gjort alla mönsterändringar till alla plagg samtidigt?
Valet av teori har varit relevant genom hela undersökningen. Inför varje plagg och moment har jag behövt vara uppmärksam på de beslut jag tar och hur jag hanterar tygerna för att synliggöra min egen förförståelse. Detta blev extra tydligt under arbetet med plagg 3 där jag helt saknade förkunskaper i att arbeta med tyget, med resultatet att plaggets silhuett skiljde sig avsevärt från plagg 1. Teorin om föremåls agens blev också tydlig när jag uppmärksammades på mina egna handlingar.34 Jag fick då fick syn på tygernas och verktygens agens; hur de påverkade mina handlingar och hur jag agerade för att gå dem till mötes. De mest framträdande agenterna har varit tygerna. Sömnadsprocessen har anpassats genom att använda olika sömmar och nålar för att bemöta
20 tyget och dess egenskaper för att dels behålla ursprungssilhuetten, dels skapa funktionella, hållbara plagg. Jag hade kunnat välja att ignorera tygernas individuella egenskaper, stryka på ett mellanlägg på alla delar så att tyget betedde sig som tyg 1 och sy ihop alla plagg med raksöm, vilket effektivt hade behållit silhuetten men hade suddat ut tygernas skillnader.
Den tidigare forskningen som har nämnts i den här undersökningen har främst berört två områden: praktisk dräkthistorisk forskning, främst om kläder som existerade före år 1900,35 och forskning som handlar om mode under tidigt 1900-tal men saknar praktiska eller materialnära ingångsvinklar.36 Båda områdena är relevanta för undersökningen, men hittills har de två sällan överlappats. Dessutom identifierade jag en avsaknad av materialnära undersökningar kopplade till symönster. Min förhoppning är att den här undersökningen kan föra samman områdena praktisk dräkthistoria och mode under 1900-talet, och dessutom inspirera fler att undersöka tygs och andra materials möjligheter till formskapande.
Resultatdiskussion
Undersökningen har genomförts med fokus på mönsterändringar för att behålla en silhuett och ett undersökande av hur sömnadsprocesser förändras med byte av tyg. Den har lyckats med att belysa skillnader i sömnadsprocessen mellan olika tyger och undersökt varför de skillnaderna uppstår. Materialet påverkar mig i hur jag hanterar och agerar med det för att uppnå resultatet som jag föreställer mig i huvudet, min inre bild, och det går med lite justeringar i mönstret och anpassning av tekniker att få ett plagg i ett tyg att likna ett av ett tyg med andra egenskaper.37 De mest
dramatiska mönsterändringarna gjordes inför plagg 2 medan de andra krävde relativt små ändringar, och då mest genom att ta in vidden. I plagg 3 lyckades silhuetten inte behållas, men snarare på grund av min egen brist på förkunskap än på grund av tygets egenskaper (även om tygets fall till viss del spelar in).
I början av undersökningen valde jag att endast arbeta med tyger av natur- och regenatfibrer av miljöskäl. Tygvalet grundar sig även i vilka tygsorter som vanligen finns tillgängliga i en slöjdsal. Det hade dock kunnat vara intressant att även använda material med helt andra egenskaper för att få ännu större skillnader mellan plaggen. Hur hade till exempel en blus i ett genomskinligt tyg som tyll eller spets varit att sy, där det inte går att “gömma” mellanlägg och sömsmåner på plaggets insida? Eller en i ett riktigt styvt material som vaxduk? Jag har dessutom använt mig av två tyger
35 Geijer, Agnes, Franzén, Anne Marie & Nockert, Margareta (1985); Nomura, Kazuyo & Rinaldo, Cristina (2013). 36 Högblom, Annelie (2014); Jacobson, Maja (2009).
21 med tryckta mönster där sömmar och linjer lätt kamoufleras och därmed inte syns så bra. Att arbeta med tyger med bara en färg eller mer strukturerade mönster som rutor och ränder hade bättre kunnat synliggöra plaggens konstruktion och fall.
I slöjdundervisningen ställs många barn och ungdomar inför utmaningen att sy ett föremål utan förkunskaper om vilket tyg som lämpar sig till vad. Att kunna förklara för dem varför ett tyg är mer eller mindre lämpligt till deras projekt, eller att det går att använda ett annat tyg än vad som är tänkt men att föremålet då kommer få andra egenskaper och kan kräva andra tekniker, känns relevant. Väljer eleven att sy sitt föremål i ett “otraditionellt” tyg är det också viktigt att vara tydlig med att det blir något av ett experiment ‒ det kan bli hur bra som helst, men det kan också inte bli som eleven har tänkt sig eftersom “det inte är så här man brukar göra”. Undersökningens bidrag inom detta område är att uppmuntra lärare och elever att våga prova otraditionella material, att bryta mot reglerna.
Förslag på vidare forskning
Vidare forskning på ämnet skulle kunna utforska andra symönster som innehåller mer formskapande aspekter, som insnitt, veck och rynkor. Även tyger av andra fibrer och med större variation av egenskaper vore intressant. Det vore dessutom intressant att arbeta med toiler38 för att kunna arbeta mer experimentellt med stegvisa mönsterändringar snarare än att bara göra ändringar i det platta mönstret, vilket jag gjorde i den här undersökningen.
22
Källförteckning
Tryckta källor
Geijer, Agnes, Franzén, Anne Marie & Nockert, Margareta. (1985). Drottning Margaretas gyllene kjortel
i Uppsala domkyrka, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad., Stockholm
Germain, Viola (1987), Märthaskolan. Kläder [redaktör: Ingrid Bergman], Stockholm: Nordiska museet. Germain, Viola (1996) To be educated for the home, to learn a profession or to create femininity: women's practices at Märthaskolan, fashion school and fashion house 1927-1975. Clothing and its social,
psychological, cultural and environmental aspects. Helsingfors: Dept. of Teacher Education, Univ. of
Helsinki.
Högblom, Annelie, "Den nya linjen": Dior & The New Look i svenska dam- och modetidskrifter 1947–
1948 - en receptionsstudie, Kandidatuppsats, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala
universitet, 2014.
Jacobson, Maja (2009), Färgen gör människan – om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar, Estland: Carlsson förlag
Latour, Bruno (2005), Reassembling the Social, An Introduction to Actor-Network-Theory, New York: Oxford University Press
Molander, Bengt (1996), Kunskap i handling, Göteborg: Daidalos. Naturfiber (2020) Nationalencyklopedin
Nomura, Kazuyo & Rinaldo, Cristina (2013). Tutankhamons väverskor: berättelsen om återskapandet av
en textil skatt. Stockholm: Signum/Atlantis
Regenatfiber (2020) Nationalencyklopedin Schmetz (2019) Nål-ABC
Simplicity (1953) 4260, USA: Simplicity Pattern Co. Inc.. Symönster. STIL (1949) 3823, Stockholm: Åhlén & Åkerlunds boktr.. Symönster. STIL (1980-tal) 21 351. Symönster.
Syntetfiber (2020) Nationalencyklopedin Textilindustri (2020) Nationalencyklopedin
23
Tyrrell, Anne (1986/2010) Classic fashion patterns of the 20th century, London: Batsford
Internetkällor
Josefine, https://withheartshapedbruises.blogg.se/2015/september/veckans-somnadstips-olika-satt-att-avsluta-sommar-utan-en-overlock.html (hämtad 10.06.2020).
Pant- och registreringsverket, www.prv.se/sv/kunskap-och-stod/prv-skolan-online/steg-4-upphovsratt/
(hämtad 10.06.2020)
Schewe, Andrea, https://www.andreaschewedesign.com/blog/interfacings-part-1-the-history# (hämtad 10.06.2020)
Stina P, http://www.stinap.com/2014/04/att-avsluta-en-som.html (hämtad 10.06.2020).
Bilagor
Bilaga 1: Instruktion till symönster STIL 3823.
Bilaga 4: Plagg 1 – mellantunn bomullsväv. Foto: Joel Karlsson
Bilaga 5: Plagg 2 – bomullsjersey, 5% elastan. Foto: Joel Karlsson
Bilaga 6: Plagg 3 – Krinklad viskos. Foto: Joel Karlsson
Bilaga 7: Plagg 4 – tjock bomull Foto: Joel Karlsson
