• No results found

Gehänget i Vendel XII : debatt Ambrosiani, Björn Fornvännen 121-122 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1981_121 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Gehänget i Vendel XII : debatt Ambrosiani, Björn Fornvännen 121-122 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1981_121 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Gehänget i Vendel XII : debatt

Ambrosiani, Björn

Fornvännen 121-122

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1981_121

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Debatt

Gehänget i Vendel XII

Lena Thunmark-Nylén h a r i Fv 1981/1, s. 1—7, diskuterat ett rekonstruktionsförslag för de skarpåsiga förgyllda bronsbeslagen i båt-grav X I I i Vendel, en rekonstruktion föran-ledd av arbetet med båtgravsutställningen i Statens historiska museum 1980. Diskussionen leder fram till ett frågetecken, dock att be-slagen inte har hört till ett betsel, utan tro-ligen till ett svärdsgehäng. Detta bör på grund av den sammanlagda beslagslängden vara ett axelgehäng.

Lena Thunmark-Nylén har emellertid fun-nit att några av de i graven befintliga skarp-åsiga beslagen, de sexkantiga, inte kan fogas in i rekonstruktionen och fortfarande utgör en gåta.

Det för utställningen genomförda montaget visar klart att rekonstruktionen som gehäng är möjlig och den sannolikaste förklaringen. Men de djurhuvudformiga beslagen kan inte fungera enligt Lena Thunmark-Nyléns skiss. Frågan om de sexkantiga beslagen måste också lösas på ett positivt sätt, då de på grund av sitt utförande bör tillhöra samma komplex som övriga skarpåsiga beslag.

Det finns ett annat möjligt förslag till re-konstruktion av gehänget. O m det rör sig om ett axelgehäng, vilket är troligast på grund av den samlade beslagslängden, kan inte de djur-huvudformiga ändbeslagen fungera i enlighet med förslaget i fig. 6. Remmen med sina tunga beslag h a r inte en sådan böjlighet att de djurhuvudformade ändbeslagen kan böjas in mot svärdsslidan, särskilt som man normalt antar att svärdet vid denna tid har burits högt u p p på vänster sida.

Ändbeslagen bör i stället ha hängt rakt nedåt då gehängremmen låg över axeln. M a n måste därför finna en annan väg att fästa

svärdet vid gehänget än den av T h u n m a r k -Nylén föreslagna.

De sexkantiga beslagen medger en sådan lösning. Vid analyser av beslagen visade Lena Thunmark-Nylén att deras konstruktion an-tyder att en rem h a r böjts runt en järnsprint inne i beslagets rörformiga del och att rem-mens båda ä n d a r lämnat beslaget åt samma håll. De båda beslagen h a r då varit avsedda att fästa en tvärgående rem mellan gehängets rygg- och framsida. Tvärremmen kan natur-ligt böja sig runt kroppen.

Denna rem bör i sin tur ha varit trädd genom svärdsslidans bygel för svärdsupphäng-ningen. Härigenom erhålls en enkel konstruk-tion som utan motstånd från remmen kan fås att fungera.

Behovet att reglera upphängningspunktens läge i förhållande till remmens längd löses också lätt genom att inte placera de sex-kantiga beslagen direkt efter de djurhuvud-formiga utan ett eller två beslag u p p på remmen, beroende på bärarens kroppslängd. Vendel X I I-beslagen hör till det finaste förhistoriska konsthantverk som påträffats i Sverige. De ledde också fram till att den senare delen av folkvandringstiden, Monte-lius' per V I I , kom att kallas Vendeltid (Olsén 1981).

U n d e r den äldre delen av Vendeltiden visar bildframställningar och fyndkomplex att svärdsgehänget spelade en stor roll i vapen-utrustningen. Sammanblandningen med and-ra metallbeslagna remtyg i de arkeologiska fynden är naturlig. I senare publikationer har dock allt fler gehäng identifierats. I många fall, som i Sutton Hoo, kan man se att svärd och gehäng hör nära samman, utförda i samma stil och teknik. Gehänget tycks vara

(3)

122 Debatt

ett viktigt led i symbolspråket omkring stor-mannen.

Lena Thunmark-Nyléns uppsats diskuterar g e h ä n g d s utseende i Vendel X I I . I det praktiska livet kan rekonstruktionen inte fun-gera på det av henne föreslagna sättet. Det nya förslaget kan fungera och tar dessutom in de sexkantiga beslagen, som i det förra för-slaget inte kan förklaras. Framtida fynd och utgrävningar får besvara frågan om också denna rekonstruktion måste justeras.

Referenser

Olsén, P. 1981. Om "vendeltidens" ålder och ur-sprung. Fornvännen.

Thunmark-Nylén, L. 1981. Betselbeslagen i Vendel XII — förslag till nytolkning. Fornvännen.

Björn Ambrosiani

Statens historiska museum Box 5405

114 84 Stockholm Fornvännen 76 (1981)

References

Related documents

Dessa föremålstyper har varit: Agraffer (Fig. För alla medtagna gravar gäller att graven varit i det skick att föremålen hittats samlade i en gravgömma. Det totala antalet gravar

Efter ett å r s förvaring, den tid under vilken PEG 600 hittills prövats, visar lädret ingen tendens till sprödhet eller uttorkning, varför vi fortsättningsvis begagna denna

Detta slags torg, som spelat en framstående roll i den vidlyftiga diskussionen om de tyska städernas uppkomst, voro emellertid icke det primära för städer av Liibecks typ, även

Även ytterväggarna voro kraftigt avjänmado — i större ojämnbeter kunde ligga ända till två kantställda tegelstenar på varandra inbakade i murbruk, och putslagret hade på

Att dylika mynt ej någon längre tid varit i omlopp här, visar också, oavsett frånvaron av sådana i gravfynd från 600-talet, den omständigheten, att sistnämnda kejsares mynt

ena av de två rem- mar eller tvärband av metall, som om- slöto slidan och i sina ömse ändar erbjödo fästen för gehänget."' Bygelns uppgift var nämligen ursprungli- gen

På flera hjälmbleck med ryttarframställningar syns på hästens länd en rem, som kommer fram under rytta- rens sköld (fig. Denna rem torde vara fäst i sadeln på båda sidor

Dylika murtorn äro kända ända från an- tiken samt även från gamla befästningsverk på germansk botten.. Det romerska kastellet Annaberg i Westfalen var sålunda försett med murtorn,