Symposium on Photointerpretation i Delft
Ambrosiani, Björn
Fornvännen 1962(57), s. 351-353
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_351
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
av PEG i materialet. Påföljande dag fortsattes lufttorkningen, tills ytskiktet börjar torka, då lädret penslas 2 ggr med ungefär 10 minuters mellanrum eller så lång lid, som behövs för att vätskan skall upptagas. Föremålen få därefter lufttorka i ytterligare ca 3 dagar under noggrann kontroll. Skulle någon del (ex. sulläder) visa tendens atl bli spröd, penslas denna sparsamt.
När torkningsproceduren anses färdig, inläggas föremålen i tillslutna polye-Icnpåsar. Dessa tjänstgöra dels som d a m m s k y d d , dels som slutna k a m m a r e , vari PEG genom diffussion fördelas j ä m n t i föremålet. E n långsam eftertork-ning äger också rum, då vatten diffunderar ut genom polyelenpåsen. Vissa tunna läderbitar ta ej upp PEG i s a m m a utsträckning som tjocka eller porösa föremål. På ytan bildas då ett smeligt lager av PEG, som med fördel k a n av-lägsnas genom att pressa läderbiten mellan två läskpapper eller a n n a t absor-berande material.
Läderföremål, som behandlats enligt denna metod, ha återfått god plasticilet och återfunnit en viss porositet.
Genom alt läderbilarna behandlas i utbrett skick, minskas den veckbild-ning, som vanligtvis u p p k o m m i t under "lagring" i jorden. Någon k r y m p n i n g h a r inte k u n n a t konstateras efter avslutad behandling. Passningen mellan olika bitar, som lossnat från v a r a n d r a , synes också förbli god. Detla under-lättar rekonstruktionen av fogar och s ö m m a r och möjliggör eventuellt också cn hopsättning av föremålet. Lädret h a r dessutom återfått en behagligt mjuk yta, och m ä r k e n efter nötning och veckbildning, som u p p k o m m i t vid före-målets användning, ha framträtt tydligt. Dessa resultat torde ur museal syn-punkt vara värdefulla (fig. 1 och 2).
Det okomplicerade förfaringssättet vid behandlingen möjliggör konservering av ett stort antal föremål samtidigt. Den k o r t a tid av cirka tre veckor som pro-ceduren tar är ytterligare en fördel.
Efter ett å r s förvaring, den tid under vilken PEG 600 hittills prövats, visar lädret ingen tendens till sprödhet eller uttorkning, varför vi fortsättningsvis begagna denna metod för konservering av läder. Skulle mot förmodan s å d a n a förändringar äga rum, att föremålets plasticilet försämras, kan konserverings-medlet lätt u r l a k a s och ersättas.
E v a Brita Blomberg
SYMPOSIUM ON PHOTOINTERPRETATION I DELFT
Undertecknade deltog under tiden den 30 augusti till 5 september 1962 i Symposium on Photoinlerpretation i Delft, Holland, a n o r d n a t av Commission VII of the International Society for P h o t o g r a m m e t r y . F ö r deltagandet erhöll vi statsbidrag. I symposiets arkeologiska grupp för bildtolkning ingick ett 20-tal personer från olika länder.
England h a r varit elt föregångsland, n ä r det gäller fotografering från luften av arkeologiska platser. Ett mycket stort antal fornlämningar, som icke är synliga från m a r k e n , h a r härigenom k u n n a t u p p t ä c k a s och k a r t e r a s .
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
bilden h a r även k o m m i t att betyda mycket som vägledare vid utgrävningar. Ocksä för fornminnesinventering h a r flygfotografering och bildtolkning visat sig vara mycket värdefulla.
Vid arbetsgruppens s a m m a u l r ä d e n presenterades framför allt de utom-ordentliga resultat, som alltsedan 1920-talet h a r å s t a d k o m m i t s i England. Till övervägande del var det h ä r fråga om snedbilder, s. k. obliques. L i k n a n d e exempel redovisades från F r a n k r i k e , Holland och D a n m a r k .
I s a m b a n d med gruppens diskussioner d e m o n s t r e r a d e Björn Ambrosiani den av antikvarie E. Nylén och h o n o m utbildade metoden för lodfotografering från fototorn, en metod som n u m e r a bland a n n a t regelbundet användes av Riksantikvarieämbetet och flera av de institutioner, som h a r större arkeolo-giska undersökningar.
Problemen o m k r i n g stereoskopisk kartering och tolkning av vertikala flyg-bilder behandlades endast obetydligt. E r f a r e n h e t e r n a p å detta o m r å d e synes ä n n u vara tämligen begränsade, och m a n befinner sig fortfarande på försöks-stadiet. Det synes dock vara klart, att m a n h ä r kan vänta sig en betydelsefull utveckling, som bör följas med u p p m ä r k s a m h e t .
Beträffande möjligheterna för kartläggning och inventering genom bild-tolkning av flygbilder i Sverige k a n m a n i anslutning till synposiel n ä m n a följande.
L e r m a r k e r och skog försvårar i hög grad eller omöjliggör så gott som helt en lokalisering av förstörda fornlämningar, som inte längre är synliga ovan m a r k y t a n . Den nu gängse metoden vid flygfotografering, såsom den tillämpas t. ex. i England, k a n därför tänkas bli använd framför allt n ä r det gäller Väst- och Sydsveriges uppodlade slättbygder i Skåne, Halland, Västergötland och Öland.
Vissa lyckade försök h a r redan utförts h ä r i landet Under 1930-talet tog löjtnant K. Lorichs och fotograf G. Hård en rad flygbilder för Riksantikvarie-ämbetet. Under senare år h a r k a p t e n Esse Eriksson, Ljungbyhed, fotograferat i södra Sverige. Riksantikvarieämbetet h a r även genom fotograf Lars Berg-ström tagit elt stort antal flygbilder vid u n d e r s ö k n i n g a r n a i Norrland i sam-band med sjöreglerings- och kraftverksarbetena. Metoden bör prövas i större skala i s a m b a u d med inventeringen för den ekonomiska k a r t a n , just i Skåne och Halland. Här vet vi, att antalet förstörda m o n u m e n t är mycket stort.
Det största behovet av flygbildskartering föreligger emellertid beträffande de fortfarande synliga, oskadade m o n u m e n t och gravfält, som är av sådan omfattning, att en traditionell kartläggning med m a t b o r d ställer sig besvär-lig eller är alltför dyrbar. Detta h a r u n d e r de senaste åren varit fallet vid åtskilliga tillfällen.
Nägot prov på skalenlig fotokartering visades inte vid symposiet. Det fram-gick dock av förda diskussioner, att sådan k a r t e r i n g hittills endast obetyd-ligt a n v ä n d s för arkeologiska ä n d a m å l . Stor osäkerhet r å d e r vidare beträf-fande lämpliga skalor för negativ-materialet. Skalan 1:5000, som Riksanti-kvarieämbetet h a r använt på prov i de av Kungl. S ö d e r m a n l a n d s Flygflottilj tagna bilderna, ansågs vara mycket b r a för bildtolkning.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
I detta s a m m a n h a n g bör man u p p m ä r k s a m m a , att f o r n l ä m n i n g a r n a s karak-tär iir väsentligt a n n o r l u n d a i t. ex. England och på många a n d r a ställen på kontinenten än i Sverige. De engelska m o n u m e n t e n , som i stor utsträckning är helt överodlade, består ofta av stora konstruktioner, t. ex. r o m e r s k a läger, hill forts, henges e t c ; objekten h a r en m a k r o s l r u k t u r . 1 Sverige är det i lika stor utsträckning små detaljer, som skall återgivas, vilka var för sig kan vara så golt som omöjliga att identifiera på en flygbild i den nu a n v ä n d a negativskalan. Detaljerna är h ä r emellertid utomordentligt betydelsefulla, då dessa måste finnas i bilden för att denna skall återge helheten, t. ex. gravfältet. De objekt, som skall flygkarteras h a r alltså en m i k r o s t r u k t u r . Viktiga u n d a n -tag härifrän är t. ex. fornborgarna. Tagna bilder h a r emellertid hittills visat, att den skog, som vanligen täcker borgarna, ofta är så tät, alt den omöjliggör en flygkartering av k o n s t r u k t i o n e r n a vid den h ä r n ä m n d a negativskalan.
Den detaljfolografering av gravfält frän fotomast, som från svenskt håll redovisades, väckte intresse. Utomlands h a r m a n ingen motsvarighet härtill i egentlig mening.
Som sammanfattning kan m a n säga, att flygfotografering n u m e r a utom-lands användes i allt större utsträckning vid arkeologiska u n d e r s ö k n i n g a r och fornminnesinventeringar, och att m a n bedriver ett energiskt arbete på metodens utveckling. När man lär sig att anpassa den efter olika förhållanden, de skilda markslag och vegetationstyper etc. som förekommer, k o m m e r den att öka i betydelse. Det är uppenbart, att vi för vår del måste tillgodogöra oss de för-delar och möjligheter, som flygfotografering innebär.
Här måste den påbörjade försöksverksamheten fortsättas med utprovning av de lämpliga skalor, som bör a n v ä n d a s för negalivmaterialet, och med en anpassning av metoden efter våra egna förhållanden. Genom tillmötesgående från Flygvapnet h a r Riksantikvarieämbetet nu möjlighet att i viss utsträckning erhålla lämpligt fotomaterial, som k a n ligga till grund för en bearbetning. Härför krävs dock en teknisk utrustning, bland a n n a t tillgång till spegel-stereoskop. Den tekniska utställning, som samtidigt var a n o r d n a d i Delft, lämnade en mycket god uppfattning av de instrument, som m a n n u m e r a ar-betar med. Kostnaderna för en lämplig utrustning för arkeologiskt ä n d a m å l k a n i första h a n d b e r ä k n a s uppgå till omkring 7 000 kronor.
E n a n n a n angelägen uppgift bör vara, att utveckla tornfotograferingen vid utgrävningar för att på ett rationellt sätt tillvarataga de praktiska och veten-skapliga möjligheter, som denna metod erbjuder.
Björn Ambrosiani och Sverker J a n s o n
