Ett 500-talsfynd från Simtuna
Ambrosiani, Björn
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1955_260
Fornvännen 1955, s. 260-266
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
vilket enligt B. Nerman betyder större delen av 5. å r h u n d r a d e t9. Vad slutligen a n g å r bronspincelten och eldslagningsstenen (fig. 3 : e, f), finna vi dem i Die ältere Eisenzeit Gotlands, Taf. 28:426, 417 från per. V: 1 (200—350). — Som av ovanstående framgår, låta sig tidsbestämningarna för gravgodsets m i n d r e föremål synnerligen väl förena med den datering, vi förut funnit för brons-kärlet1 0.
Bäling-fyndet är även av intresse genom sitt geografiska läge. Bäling by är belägen ca 25 k m söder om den sydligaste fyndplatsen för Vestlandskärl i Medelpad (fig. 2). Det a n k n y t e r således till del o m r ä d e , som under detta tide-varv får sin prägel av — som m a n antagit — inflytelser från Norge, d ä r dessa kärl nu föreligga i ett antal av 112 st. Biktigheten h ä r a v h a r vid halvsekel-skiftet fått en stark bekräftelse genom det ä n n u opublicerade, lill hela sin k a r a k t ä r norska gravfyndet från Högom. Sedan de b å d a i min förteckning av år 1933 såsom osäkra betecknade kärlen från Småland och Västergötland k u n n a t slopas —• de ha befunnits tillhöra gruppens talrika utlöpare från histo-risk tid11 — lokalisera sig således alla de 9 fynden av delta slag från Sveriges fastland lill del av n o r s k a inflytelser präglade o m r å d e t i mellersta Norrland. I motsättning till den västliga imporlväg, som h ä r skymtar, står den lika ut-präglat sydliga för de senare, rundbukiga b r o n s k a r l e n med förekomst huvud-sakligen på Golland och sporadiskt på det öslsvenska fastlandet
(Vals-gärde 6)1 2. Gunnar E k h o l m
• Ett nyfunne! danskt kärl av Vestlandstyp frän Stenlille, Själland, visar en j ä r n h a n k med i spiral upprullade ä n d a r liksom s k r i n h a n d t a g e t från Bä ling. Det d a n s k a fyndet hänföres till mitten av 300-talef. (Norling-Christensen i Kuml 1953, s. 51 med fig. 4.)
10 Enligt Nerman (a. a., s. 89) skola kärlen av d e n n a typ leva kvar ned i folkvandringstiden. Såsom stöd härför hänvisas till det ovan berörda fyndel från Kyrkebys, d ä r ett dylikt kärl säges föreligga tillsammans med ett annat, som enligt min typologi skall vara mycket sent. Della är misstag. Det a n d r a kärlet överensstämmer n ä r a med det från Kvitslcby, som företräder den tidigaste typen med b r o n s ö r o n och av det åtföljande lerkärlet d a t e r a s till 300 talet (Ekholm, a. a., s. 8 med fig. 12).
11 R. Odcncrants, Vestlandskittlarnas ättlingar (Studier till Gunnar E k h o l m den 13/3 1934).
12 Greta Arwidsson, Valsgärde 6 (Die Gräberfunde von Valsgärde I, 1942), Taf. 32: 737.
E T T 5 0 0 - T A L S F Y N D FRÅN SIMTUNA
S i m l u n a t r a k t e n i västra Uppland h a r tidigare l ä m n a t en rad vikingatids-fynd. Av dessa k o m m a flera från gravfället på Vadsbacken u n d e r Albäck på n o r r a sidan av den bäckövergång, d ä r stora bergslagsvägen passerar ö r s u n d a å n s tillflöde Karlebybäcken. De ha f r a m k o m m i t vid olika
vägom-läggningar. 1952 skulle vägen åler läggas om, varvid ytterligare några g r a v a r hotades. De u n d e r s ö k t e s genom l a n d s a n t i k v a r i e Sven D r a k e n b e r g s försorg.1 Gravarna visade sig i de flesta fall vara p l u n d r a d e och berövade alla metallföremål. Det huvudsakliga gravinventariet utgjordes av k r u k s k ä r v o r och b r ä n d a ben. De lerkärl, som k u n n a t h o p s ä t t a s , synas vara rena vikinga-tidsformer. Den enda grav, som var någorlunda orörd, nr 30, visade sig vid konserveringen vara ett fynd av a n n a n k a r a k t ä r .
Graven v a r belägen på sydvästra k a n t e n av den platå som skjuter fram o m e d e l b a r t väster om landsvägen. De vikingatida g r a v a r n a lågo h u v u d s a k -ligen på den n o r d ö s t r a k a n t e n av s a m m a platå. Grav 30 var en låg över-torvad, fylld stensättning med en d i a m e t e r av ca 6 m och med skadad k a n t . Den täckte elt m i n d r e , u p p till 0,15 m tjockt brandlagcr, som innehöll rik-ligt med b r ä n d a ben och kol, en del lerklining samt följande föremål: 2 r u n d a b r o n s s p ä n n e n o r n e r a d e med ett spiraluppriillat djur, en bronsbygel, fragment av ett p a r bäröglor med smal r ä n n a , fragment av cn l i k n a n d e , större ring, en b r o n s n å l med kubiskt huvud med fasade h ö r n , elt r e m ä n d e -beslag av b r o n s , ett bandformigf brons-beslag med s p å r av cn nit, 6 glas-flusspärlor, 2 fragmentariska k a m m a r , ett k a m f o d r a l (?), ett p a r järnslift med svagt välvda h u v u d e n samt ca 50 hela n i t a r och d e l a r av s å d a n a av vanlig typ och av varierande längder. Då några av dessa former äro säll-synta eller hittills o k ä n d a , kan det ha sill intresse att ta upp dem till dis-kussion.
Spännena (fig. 2) äro utformade som bandformiga, spiralupprullade o r m a r och av ganska tunt pressbleck. De utgöra ett spegelvänt p a r . Spiralens yttre avslutning består av elt n a t u r a l i s t i s k t d j u r h u v u d med öga och h a k s p c t s samt cn kort, i jämförelse med h u v u d e t s främre del något tjockare käft. Det ena exemplarels h u v u d är mycket skadat genom eld och oxidering. Den j ä m n t a v s m a l n a n d e k r o p p e n är o r n e r a d med en enkel p u n s a d p u n k t l i n j e . P å bak-sidan sitter en j ä r n n å l med kort spiral.
H u v u d e n a synas n ä r m a s t tillhöra stil II2 m e n ä r o m e r a n a t u r a l i s t i s k a . Den b a k r e ö g o n o m r a m n i n g e n s a k n a s helt. N ä r m a s t står k a n s k e h u v u d e t p å ett tidigt ögleformigt s p ä n n e från Ultuna3 i B o n d k y r k a socken. De n ä r m a s t e motsvarigheterna lill S i m l u n a s p ä n n e n a bör även sökas bland p r o t o t y p e r n a till de ögleformiga spännena. Den hoprullade o r m e n är a n n a r s elt motiv, som först vikingatiden ger exempel på. I skattfyndet från Hoen, Buskeruds fylke i Norge finns ett guldhänge med utåtvänt huvud, och i Birka finns etl p a r silvcrhängen.4
De små bäröglorna (fig. 1) äro av en under folkvandringstiden vanlig
1 F y n d e n ha tillförts SHM med inv.-nr 24613.
2 Jfr B. Salin, Die allgermanische Thierornamenlik, 1904, fig. 542. * Avbildat G. Arwidsson, Vendelslile, fig. 55.
4 Hoenhänget se S. Grieg, Vikingetidens Skattefund, Oslo Universitets Old-saksamlings Skrifter II, sid. 189, fig. 21. Birkahängena se H. Arbman, Birka I, Die Gräber, 1940, Taf. 97: 28—29.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Q
Fig. 1. Remändebeslag, bggel med bärögla, ring samt ndl au brons. Grau 30, Vadsbacken, Simtuna socken, Uppland. 1/1. — S t r a p tag, link with bearing-ring, ring a n d pin of bronze. Graue 30, Vadsbacken, Simtuna parish, Uppland.
form. S å d a n a h a mestadels tillhört bältebeslag5 men u p p t r ä d a även som detaljer till svärdsfästen6. F y n d e t s bronsbygel h a r troligen ingått i s a m m a k o n s t r u k t i o n som b ä r ö g l o r n a . Den ä r a v b r u t e n i b å d a ä n d a r men h a r varit ringformig, m e d ä n d a r n a u p p s t i c k a n d e som fäste. Mitt emot fästet finns ett kraftigt slitspår, d ä r den a n n a r s j ä m n b r e d a bygeln är f ö r t u n n a d . Detla s p å r p a s s a r till en av de s m å b ä r ö g l o r n a .
Bemändebeslaget (fig. 1) h a r cn karakteristisk form. Spetsen s a k n a s . Fästedelen är kort, själva r e m t u n g a n ryggad. N ä r m a s t e motsvarigheten h ä r -rör från Gotland7 och i m i n d r e storlek från grav 23 vid Hovgårdsberg i Vendel.8 De tillhöra d ä r folkvandringstidsmaterialet.
B r o n s n ä l a r som fig. 1 med kubiskt huvud med fasade h ö r n förekomma mest i övergångsskedet mellan folkvandringstid och vendeltid.
De b å d a k a m m a r n a (fig. 3) tilldra sig även u p p m ä r k s a m h e t . Den ena h a r en kraftig avsats för s l ö d s k e n o r n a och något svängd ö v e r k a n t , den a n d r a e n svagt m a r k e r a d linje i stället för avsatsen. B å d a ha beslag med knivfor-migt tvärsnitt, o r n e r a d e med kanlföljande g r u p p e r av mycket fina linjer. Liknande linjcgrupper finnas även på stödskenornas breda ryggar. Den ena k a m m e n är o r n e r a d med g r u p p e r av p u n k t c i r k l a r , den a n d r a med 0,7 cm stora, halvsfäriska b r o n s n i t h u v u d e n , en k a m o r n e r i n g , som hittills ej iakt-tagils m e n kan u t g ö r a en förklaring till l i k n a n d e b r o n s s k å l l o r p å a n d r a håll. K a m m a r med knivformiga beslag och avsats på t a n d s k i v o r n a tillhöra 6 Ett flertal monteringsmetoder avbildade 1 B. Nerman, Die Völkerwan-derungszeit Gotlands, 1935, Taf. 16.
• T. ex. ett svärd i Snartemo, avbildat i B. Hougen, Norske Oldfunn, VII pl. I—II.
7 N e r m a n a. a., textfig. 183.
Fig. 2. Bronsspännen i form av hoprullade ormar. Grav 30, Vadsbacken, Sim-tuna socken, Uppland. 2/1. — Bronze brooches in lhe form of coiled m a k e s .
Grave 30, Vadsbacken. Simtuna pnrish. Uppland.
mestadels rent folkvandringstida miljö. Den svängda överkanten anses dock vara elt något senare drag.9
Till den e n a k a m m e n , troligen den med b r o n s n i t a r n a , k a n h ö r a vad som n ä r m a s t b ö r betecknas som ett k a m f o d r a l av ben (fig. 4). Det föreligger i så spridda bitar, att en säker r e k o n s t r u k t i o n icke kan göras. F o d r a l e t h a r haft tvä beslag. Det ena h a r en tjockare, o o r n e r a d undre del och en tunnare, med linjer och p u n k l c i r k l a r o r n e r a d övre del. I det o r n e r a d e partiets milt finns ett p a r nithål, s o m i viss m å n motsäger beslagets funklion i elt k a m -fodral. Av det a n d r a beslaget å t e r s t å r endast ett rikt o r n e r a t m i t t p a r t i med k o n c e n t r i s k a c i r k l a r och p u n k t e r samt längs l å n g s i d o r n a linjegruppcr och n i t a r m e d välvda h u v u d e n av b r o n s . P å v a r d e r a sidan om det b e v a r a d e mitt-partiet finns s n e d s k u r n a k a n t e r med mellanliggande brottpunkter, vilka visa att beslaget varit genombrutet. B r o n s n i t a r n a i över- och u n d e r k a n t e r n a k u n n a eventuellt f ö r k l a r a s som fästen för en bronsskiva, som skulle lysa fram i beslagets g e n o m b r u t n a partier. Av d e n n a bronsskiva finnas dock inga rester b e v a r a d e .
Några paralleller till detta föremål ha ej k u n n a t påträffas. Kamfodral ha vanligtvis en a n n a n k o n s t r u k t i o n med ett b r e d a r e beslag på framsidan och 9 Om k a m d a t e r i n g a r se S, Lindqvist, Uppsala högar och Ottarshögen, 1936, sid. 212 ff, och B. Nerman, Arkeologisk datering av runinskrifter, F o r n v ä n -nen 1947, sid. 112 ff.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 3. Två k a m m a r med knivjormiga beslog. Gruv 311. Vad»-backen, Simtuna socken, Uppbind. 1/1. — Tum comb» with knife-shuped m o u n t s . Grave 30, Vadabacken, Simtuna p a r i t h ,
Uppland.
2 smalare på baksidan. Denna k o n s t r u k t i o n finns både under folkvandrings tid och u n d e r vikingatid.1 0 Att beslagen trots olikheten och den b r i s t a n d e rekonstrukfionsmöjligheten r u b r i c e r a t s som k a m f o d r a l , b e r o r på den i fyndel f ö r e k o m m a n d e k a m m e n med l i k a r t a d ornering. Om de h ö r a till-s a m m a n till-s böra de ha utgjort eft till-sälltill-synt p r a k t till-s t y c k e .
Graven innehöll ett större a n t a l n i t a r och fragment av s ä d a n a av olika längder. Det finns därför, särskilt efler de senaste å r e n s u n d e r s ö k n i n g s -resultat på a n d r a håll i M ä l a r o m r å d e t , anledning m i s s t ä n k a , alt h ä r före-ligger en b r a n d b e g r a v n i n g i båt.
Benbestämning, som välvilligt utförts av a n t i k v a r i e N-G. Gejvall, h a r givit följande resultat: yngre, troligen manlig individ, två större h u n d a r och en m i n d r e , vissa delar av häst och n ö t k r e a t u r samt ett antal tåfalanger av björn. K ö n s b e s t ä m n i n g e n g r u n d a r sig i h u v u d s a k p å de ovanligt grova k r a n i e f r a g m e n t e n . Med t a n k e på de r u n d a s p ä n n e n a och glasflusspärlorna ä r resultatet märkligt. Ä a n d r a sidan motsäges det icke av b ä r ö g l o r n a och remändebeslaget. P ä r l o r k u n n a också till ett m i n d r e antal f ö r e k o m m a i m a n s g r a v a r .
Om m a n med utgångspunkt från ovanstående n ä r m a r e söker lidfäsla grav 30 p å Vadsbacken, n ä r m a n följande r e s u l t a t : remändebeslag, k a m m a r och bäröglor tala för en ren folkvandringslidsmiljö, n ä r m a s t tidigt 500-tal, m e d a n
10 Lindqvist, a. a., sid. 211 f. och Birka I, Arbman, a. a., t. ex. Taf. 63.
Fig. i. Kamfodral (f). Grav 30, Vadtbaeken, Simtuna socken, Uppland. Det öure beslaget med spär av genom-bruten ornamentik på sidorna. 1/1. — Comb-case (?). Grnue 30, Vadsbacken. Simtuna parish. Uppland. The upper mount shows traces of open-work ornamentation
on lhe sides.
s p ä n n e n a ined sina d j u r h u v u d e n , bronsnålen, eventuell förekomst av en båt och slutligen djurbenen peka fram mot vendeltiden. Båtgravskickets d a t e r i n g är ä n n u icke slutgiltigt utredd, och djurben ha tidigare konsta-terats i folkvandringslidsmiljö, t. ex. i Uppsala h ö g a r och g r a v a r n a vid Hov-gårdsberg i Vendel.1 1 Samtidigt är s p ä n n e n a e n s a m s t å e n d e i det a r k e o l o -giska materialet och u t f o r m n i n g e n ovanligt naturalistisk, varför man tills vidare måste låta de rent folkvandringslida d r a g e n b e s t ä m m a gravens date-ring till folkvanddate-ringslid med vissa yngre inslag.
P å dessa yngre föremål finner m a n även en patina, som avviker från de iildres. Bäröglorna, den större ringen och remändebeslaget ha en fast grågrön patina, m e d a n spännena, bygeln, nålen och det fragmentariska bronsbeslaget ha en ljusgrön, kraftigt ärgad yta. S p ä n n e n a t. ex. voro full-ständigt dolda i k l u m p a r av ljusgröna utfällningar. Skillnaden k a n k n a p p a s t bero på olikartade bevaringsförhållanden i det begränsade brandlagret. Även en omröring av fynden måste anses utesluten, då stensättningen var så gott som intakt och s k a d a d endast i k a n t e r n a . F ö r k l a r i n g e n torde i stället
11 Lindqvist, a. a., sid. 205 ff, Arne, a. a., sid. 8.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
vara, all de »yngre» föremålen tillverkats av en a n n a n verkstad, d ä r m a n haft a n n a n s a m m a n s ä t t n i n g av bronslegeringen än i den verkstad, som till-verkat de »äldre» föremålen. Någon större tidsskillnad mellan dessa verkstä-ders v e r k s a m h e t behöver icke antagas, de k u n n a rent av v a r a samtidiga.
Björn Ambrosiani
GOTLÄNDSKA G L A S M Å L N I N G S F R A G M E N T
Av framlidne k o n s e r v a t o r C. W . Peterssons ä n k a h a r Statens historiska m u s e u m s medeltidsavdelning förvärvat en samling s m ä r r e fragment av glas-målningar (27 st.). Samtliga glasbitar ha förmodligen gotländskt u r s p r u n g och synas h ä r r ö r a från 1200-talsrutor i kyrkor, vilkas restaurering konser-vator Petersson haft o m h a n d . Ett i fyra delar sönderslaget, rosafärgat glas med svarllodsmålning föreställande tre apostlahuvuden (SHM inv.-nr 25204: 4) h a r sålunda k u n n a t identifieras som originalet till elt glas med dessa tre huvuden kopierade överst t. v. i en Kristi himmelsfärdsframställning i E n d r e
Fig. 1. Glasmålning»fragment från E n d r e kyrka, Gotland. (SHM inv.-nr 25204:4.) — A fragment of »tained glass from
E n d r e Church. Gotland.
Fig. 2. Glasmålningsfrngment från obekant kyrka. (SHM inv.-nr 25204:3.) — .1 fragment of slitined glass from an u n k n o w n
church.
kyrka på Gotland (jfr fig. 1 och avbildning i J. Roosval »Gotländsk Vitria-rius», Stockholm 1950, s. 121). Ett p a r a k a n t u s d a m a s k e r a d e blå fondglas (SHM inv.-nr 25204: 13—15) tillhöra s a m m a fas av Dalhemsskolans verksam-het. — Den yngre Dalhemsskolans karakteristiska ansiktstyp visar ett glas med blekbrun ton och svarllodsmålning i rödbrunt. Det ungdomligt skägg-lösa ansiktet k a n ha tillhört en apostel (fig. 2; SHM inv.-nr 25204:3).
.4ron Andersson
