• No results found

Statens kontroll eller individens frihet -

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Statens kontroll eller individens frihet -"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Institutionen för samhällsvetenskap Vårterminen 2010 C-uppsats 15hp

Statens kontroll eller individens frihet

- En ideologianalys av statens och individens roll rörande Sveriges och Portugals narkotikalagstiftningar -

Författare:

Johan Semberg

(2)

2

Abstract

The European Union has created a common plan regarding narcotics use and abuse within the European member states. The aim here is to reduce the supply and demand for drugs among the citizens of the Union. However, the opinions on how to achieve these goals greatly differ among member states. The range of attitudes varies from the strictly restrictive attitudes of countries such as Sweden, to the complete decriminalization of personal possession of all narcotic substances in Portugal. The purpose of this paper is therefore to study the underlying attitudes and approaches that these two countries have, and hopefully to give some light to how come there is this big difference in legal frameworks regarding a rather delicate political question. A review and analyze of the current proposition for each country regarding drug policies is the method for the paper. By interpreting the content and quoting parts of these two

propositions an ideology analysis is made.

The theory chapter consists of the two different philosophies of Rousseau’s theory on the social contract and the general will, as well as objectivism. These theories are used in order to make a distinction in the empirical research between attitudes towards the states’ as well as the individuals’ role in the drug policies of Sweden and Portugal. A model with the most important features of these theories is constructed and works as a base for the analysis.

Overall, the results from the empirical research show that while both countries initially share the same general value towards the narcotics situation, Sweden devotes their policies more frequently towards the Rousseauian values up until the point of treating drug addicts, where they change directions and instead argue in a more objectivistic manner. On the contrary, Portugal reason in a more individualistic and objectivistic way, but change ideological paths into Rousseauianism when starting to set up aims for the treatment of addicts and offenders.

Keywords: State - individual, drug policies, propositions, Rousseau, objectivism, ideology analysis.

(3)

3

Sammanfattning

Den Europeiska Unionen antog 2004 den kommande narkotikastrategin för perioden 2005- 2012. Det står klart att EU föreslår en gemensam syn på narkotikapolitiken bland staterna inom EU:s gränser. Emellertid finns det ingenting bland EU:s stater som tyder på att en gemensam syn gällande inrikes förd narkotikalagsstiftning är på väg att upprättas. Tvärtom uppenbaras här en spridd variation, där vissa länder har legaliserat förekomsten av

narkotikaklassade preparat, medan vissa stater bibehåller en restriktiv narkotikapolitik. Ett bra exempel på ett land som har legaliserat narkotika är Portugal och ett exempel på ett land som har en restriktiv narkotikasyn är Sverige. ·

Men hur ser egentligen dessa länders inställning till droger och narkotikamissbruk ut?

Syftet med denna uppsats är därför att studera de underliggande attityder och förhållningssätt som dessa två länder har gällande narkotikafrågan, och belysa skillnaderna och likheterna rörande de rättsliga ramarna för ett relativt känsligt politiskt ämne. En översyn och analys av de nuvarande propositionerna för vardera land gällande narkotikapolitiken är metoden för uppsatsen. Genom att granska och analysera innehållet i de båda propositionerna och citera valda delar av dessa två propositioner, utförs en ideologianalys av materialet.

Teorikapitlet består av två olika filosofier, vilka avser underlätta för inriktningen av det empiriska arbetet. Filosofierna är dels Rousseaus teori om det sociala kontraktet och den allmänna viljan, dels objektivism. Dessa teorier används för att göra en åtskillnad i empirisk forskning mellan attityder till statens samt individens roll i narkotikapolitiken i Sverige och Portugal. En modell med de viktigaste egenskaperna hos dessa teorier konstrueras och fungerar som bas för analysen.

Generellt sett visar resultaten från den empiriska forskningen att de båda länderna till en början har samma allmänna värderingar angående narkotikasituationen. Emellertid kommer snart Sverige att demonstrera en politisk övertygelse som ligger närmare Rousseaus värden.

Detta fram till då den svenska staten börjar beskriva vården av missbrukare, där de helt ändrar riktning och istället argumenterar på ett mer objektivistiskt sätt.

(4)

4

Tvärtom resonerar Portugal till en början i ett mer individualistiskt och objektivistiskt manér, men ändrar också inriktning när frågan om vård för missbrukare ute i samhället och inne på anstalter dyker upp i propositionen. Portugals attityd i frågan skiftar tvärtemot Sveriges, men då från objektivism till Rousseauanism.

Nyckelord: Stat - individ, narkotika, propositioner, Rousseau, objektivism, ideologianalys.

(5)

5 INNEHÅLLSFöRTECKNING

1. INLEDNING 6

1.1 Syfte 8

1.2 Frågeställningar 8

1.3 Avgränsning och Urval 8

2. METOD 10

2.1 Urval av metod och källkritik 12

2.2 Validitet och reliabilitet 13

2.3 Tidigare forskning 14

2.4 Disposition 15

3. TEORI 16

3.1 Rousseau: Den allmänna viljan

och det sociala kontraktet 16

3.2 Ayn Rand och objektivismen 20

4. ANALYSVERKTYG 23

5. BAKGRUND OCH KONTEXT 24

5.1 Sverige 24

5.2 Portugal 27

6. EMPIRI 29

6.1 Allmän hållning i narkotikafrågan 29

6.1.1 Sverige 29

6.1.2 Portugal 30

6.2 Att undvika nyrekrytering 31

6.2.1 Sverige 31

6.2.2 Portugal 32

6.3 Förebyggande arbete mot narkotikan 33

6.3.1 Sverige 33

6.3.2 Portugal 34

6.4 Kompetens och forskning 35

6.4.1 Sverige 35

6.4.2 Portugal 36

6.5 Vård för missbrukare 37

6.5.1 Sverige 37

6.5.2 Portugal 38

6.6 Vård av missbrukare i anstalt 39

6.6.1 Sverige 39

6.6.2 Portugal 40

7. SLUTSATSER OCH REFLEKTIONER 41

7.1 Förslag på vidare forskning 43

8. REFERENSER 44

(6)

6

1. Inledning

Under december månad 2004 antog Europeiska Rådet EU:s kommande

narkotikastrategi för perioden 2005-2012. Huvudsyftet för denna strategi var att uppnå en hög nivå av hälsa och välbefinnande bland medborgarna genom att komplettera medlemsstaternas insatser för att förebygga och minska användningen av illegala droger och narkotikaberoende.

Avsikten är också att säkerställa en hög säkerhetsnivå för allmänheten genom att vidta åtgärder mot olaglig tillverkning och gränsöverskridande handel med narkotika, samt genom att stärka EU: s samordning för att garantera att åtgärderna kompletterar varandra på nationell, regional och internationell nivå.

Sedan inrättandet av den här narkotikastrategin har många instrument och ramverk inrättats för att minska utbudet av narkotika. Till exempel har man genomfört rambeslut om minimibestämmelser för rekvisiten för brottsrekvisit och påföljder på området för

narkotikahandel, gemensamma utredningsgrupper, den europeiska arresteringsordern, konfiskering av tillgångar, etcetera.

Det är alltså tydligt att det Europeiska rådet föreslår en gemensam syn på

narkotikapolitiken bland staterna inom EU:s gränser, vilken ska tjäna till att ge klara besked om fördelarna och nackdelarna med nuvarande insatser och verksamheter på EU-nivå,

samtidigt som handlingsplanerna på EU-nivå bör omfatta initiativ som bidrar till den fortsatta utvecklingen av en europeisk samordning.1

Emellertid finns det ingenting bland EU:s stater som tyder på att en gemensam syn gällande inrikes förd narkotikalagsstiftning håller på att upprättas. Tvärtom kan nu det kanske tydligare än någonsin tidigare ses en skiljelinje mellan de europeiska stater som på olika sätt och i olika grad har legaliserat förekomsten av narkotikaklassade preparat, och de stater som bibehåller en restriktiv narkotikapolitik.2

1 EU drugs strategy (2005-12).

2 McVay, Douglas A. (2008), sid: 1.

(7)

7

Ett exempel på en EU-medlemsstat som har en mer öppen syn på

narkotikaanvändande och distribution är Portugal, vars parlament har avkriminaliserat bruk och personligt innehav av alla former av narkotika och istället för fängelsestraff erbjuder narkotikaberoende välfinansierad terapi och vård.3

Det finns alltjämt flertalet europeiska länder som utför en strikt nolltolerans mot all form av användning, försäljning och distribution av narkotiska preparat. Ett exempel på en stat med sådan hållning är Sverige som har en vision om ett totalt narkotika- och dopningsfritt samhälle. All offentlig eller privat användning av alla former av narkotika straffas med

fängelsestraff. 4

Förekomsten av denna mycket spridda lagföring angående narkotikafrågor är något som eventuellt skulle kunna komma att bli ett framtida problemområde för EU:s inrikes- och säkerhetspolitik såväl som för de enskilda staternas självständighet och

legitimitet. Portugal respektive Sverige utgör i det här fallet två extremer på det vida spektrat av ideologier och idéer som utgör Europa och EU. Men vilka idéer går att finna bakom implementering rörande narkotika i dessa länder? Hur är Portugals och Sveriges syn på faktorer som individen och staten i frågor som dessa?

Detta är ett kontroversiellt politisk ämne, varför det är intressant och tillika viktigt att studera ideologierna som ligger till grund för dessa länders beslutsfattande angående narkotikapolitisk föring och attityd.

Den här studien har därför som ändamål att undersöka förhållningssätt och värderingar som kan tänkas ligga bakom de olika lagar som dessa båda olika europeiska unionsmedlemmar har angående sin narkotikapolitik.

3Berg, Daniel (2009-06-04).

4Socialdepartementet (2010-02-19).

(8)

8

1.1 Syfte

För att kunna skapa en större insikt gällande den bakomliggande mentaliteten rörande Portugals och Sveriges förda narkotikapolitik, är den här uppsatsens syfte att analysera valda officiella utlåtanden i de båda länderna. Ambitionen med detta är att belysa vissa tankar och idéer rörande synen på individen och staten som finns att utläsa i materialet bestående av i det här fallet narkotiskapolitiska handlingsplaner, samt att klargöra vilka likheter och/eller skillnader som eventuellt finns mellan Sveriges och Portugals

narkotikapolitik på dessa punkter. Sammanfattningsvis är uppsatsens syfte att;

i. Analysera och presentera specifika bakomliggande värderingar bland Sveriges och Portugals mål och visioner angående dessa länders förda narkotikapolitik.

ii. Kartlägga skillnaderna mellan dessa värderingar.

1.2 Frågeställningar

För att uppnå syftet krävs att följande frågeställningar besvaras;

i. Vilka värderingar kan urskiljas bakom Sveriges och Portugals narkotikalagstiftningar gällande syn på relationen mellan individen och staten?

ii. Vilka skillnader och likheter går att hitta mellan länderna i dessa frågor?

1.3 Avgränsning och Urval

Fokus i den här uppsatsen riktas mot officiella propositioner snarare än politiska debatter rörande narkotika i de två länderna, samt invånares eventuella inställning till olika fomer av narkotikaanvändning. Den primära avgränsningen som det här arbetet kommer att ha

(9)

9

som grund resulterar från den valda samhällsvetenskapliga textanalytiska metoden idé- och ideologianalys. Detta innebär att man undersöker och analyserar vilka eventuella idéer och ideologier som ligger bakom en politisk text. Avgränsningen i det här arbetet ligger främst i att studera och att jämföra hur Portugal och Sverige ser på individens och statens roll inom flertalet områden avseende narkotikafrågan. Det finns således inga kvantitativa motiv där mätande eller analyserandet av effekter som narkotikahandlingspanen i de respektive länderna har medfört.

Anledningen till att Portugal och Sverige har valts som de empiriska

utgångspunkterna för undersökningen beror på att de på ett naturligt sätt formar varandras motsatser gällande nuvarande narkotikalagar. Samtidigt innehar de här länderna ungefär samma befolkningsstorlek5,6, vilket gör det lämpligt att jämföra lagbeslutens påverkan och konsekvenser för dess medborgare. För övrigt hade de båda länderna vid senast publicerade narkotikapolitiska handlingsplaner liknande politiska övertygelser på de exekutiva

maktpositionerna, nämligen socialdemokratiska7,8.

Detta beslut är även baserat på det faktum att språken portugisiska respektive svenska används i dessa båda länder, vilka för författaren har ansetts fördelaktigt jämfört med andra potentiella länder som likväl hade kunnat användas för liknande undersökning.

5 Portugal.com (2010).

6 Sweden.se (2010).

7 Ibid.

8 Portugal.com (2010).

(10)

10

2. Metod

Metoden som har valts för den här uppsatsen kallas för innehållsanalys, vilket är en effektiv metod vid studerandet av meddelanden i kommunikation via skrift eller tal i diverse olika medier och dokument. Innehållsanalys kan både användas som komplement till andra kvalitativa eller kvantitativa undersökningsmetoder, eller som egen fristående metod, vilket är fallet i denna studie. Det finns flera olika sorters innehållsanalys, samt flera olika metodikutföranden. Emellertid kommer den här uppsatsen att utgå ifrån en så kallad kvalitativ ideologianalys.

En ideologianalys baseras på att författaren via analyserandet av text kan

urskilja idéer och värderingar bakom vad som står skrivet, eftersom det inte alltid är självklart att politiska ståndpunkter uttalas och formuleras på ett klart sätt. Denna metod används frekvent i samband med undersökningar där forskare försöker spåra idéer i debatter eller analysera ett partis eller grupps utveckling gällande åsikter och ideologiska ståndpunkter. 9

Det material man beslutar sig för att undersökningen ska baseras på

determinerar även hur tolkningen och analysen av materialet skall utföras på korrekt sätt. Då den här uppsatsen har som mål att komma till djupare insikt runt vilken människosyn samt syn på statens roll Sverige och Portugal har vid den politiska argumentationen runt

narkotikapolitiska mål och insatser, har ett kvalitativt tillvägagångssätt valts framför ett kvantitativt, då det senare snarare går ut på att mäta hur ofta valda ord eller begrepp

förekommer i den text man behandlar. Syftet är med andra ord att undersöka propositioners innehåll och värderingar, för att på så sätt kunna ge en beskrivande bild av hur regeringarna för Portugal och Sverige resonerar gällande valda områden kring narkotikaproblemet.

En ideologianalys använder sig normalt av antingen idealtyper eller dimensioner som analysverktyg vid utförandet av undersökningen.

Idealtyper innebär att man upprättar ståndpunkter för de ideologier eller teorier man har tänkt använda sig utav, för att sedan i undersökningen kontrollera och analysera vilken ideologi eller teori som bäst passar in på materialet ifråga.

Dimensioner som analysverktyg används då författaren har som mål att införa en ideologisk

9 Beckman, Ludvig (2007), sid:9-15.

(11)

11

skala, vilket förhindrar analyserade texter att inte passa in på någon av de använda

ideologierna, vilket kan vara en risk då man arbetar med idealtyper som analytiskt verktyg.10

Metoden som den här uppsatsen kommer att arbeta utifrån är en konstruktion av idealtyperna ”Rousseauanism” - vilket är en tolkning av valda delar av Rousseaus viktigaste filosofiska ståndpunkter - och objektivism. För att ge understöd samt förståelse till analysen kommer en sammanfattande modell med de viktigaste punkterna ur dessa två teorier att konstrueras. Därefter kommer materialet att analyseras utifrån dessa teorier och belysa huruvida Sveriges och Portugals regeringar ser sina narkotikapolitiska åtgärder utifrån ett i huvudsak objektivistiskt eller rousseauanistiskt synsätt. 11

Ett problem som bör överkommas är problemet med nivåskattningar, vilket underlättas genom att använda jämförande design. Tanken är alltså att jämförelsepunkterna i den här undersökningen konsekvent kommer att vara desamma för bägge av de valda

länderna. Dessa jämförelsepunkter kommer att delas in i separata kapitel för att enkelt kunna följa och se strukturen i undersökningen. De jämförelsepunkter som här ämnar vara de empiriska punkterna av intresse för uppsatsen kommer att vara den allmänna hållningen i narkotikafrågan, nyrekrytering, det förebyggande arbetet mot narkotika, kompetens för forskning, vård för missbrukare samt vård för missbrukare som sitter i anhalt.

Narkotikapolitiken i de båda länderna ställs i kontrast till varandra på dessa punkter och underlättar på så vis att nivåskattningar inte hotar undersökningens legitimitet, eftersom inga innehållsmässigt irrelevanta faktorer kommer att influera det empiriska tillvägagångssättet eller resultat.

Länderna i den här undersökningen har därför valts strategiskt utifrån mest - lika – designen (MSS), då elementära faktorer såsom befolkningsstorlek, politisk övertygelse hos regeringssittande parti vid tidpunkten för propositionernas gällande, samt det faktum att båda länder är medlemmar av Europeiska Unionen i samtliga fäll är överensstämmande länderna emellan. Dessa exempel på liknande förutsättningar för dessa länder i frågan om narkotika upprätthåller således den interna validiteten för undersökningen.

10 Beckman, Ludvig (2007), sid: 159-165.

11 Ibid, sid: 160.

(12)

12

En sådan här jämförande design har valts framför exempelvis en statistisk design, då förhoppningen med arbetet har varit att undersöka och kartlägga bakomliggande idéer och ideologier bakom implementerade lagbeslut, samt att pröva två olika teorier. Detta snarare än att mäta eller på något sätt kvantifiera någon faktor kring gällande beslut i respektive land.

2.1 Urval av material, källkritik

Att göra ett urval bland den tillgängliga informationen i ämnet är helt

nödvändigt, då det är av betydelse att kunna hantera materialet som åttas under bearbetning.

Den här uppsatsens urval har utarbetats genom sökningar på ländernas respektive

regeringshemsidor, för att hitta relevanta dokument som syftar på narkotikapolitiska mål och insatser för den lagstiftning som i dagsläget gäller i respektive land.

Resultatet av dessa båda sökningar gav från Sveriges sida dokumentet Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner12 från 2005. Portugal å sin sida har ett liknande dokument även det från 2005, hämtat från den nationella institutionen för droger och missbruk, vilket är styrt av staten; The National Plan Against Drugs and Drug Addiction 2005-201213.

Båda dessa dokument har alltså hämtats från hemsidor, vilka ofta i forskningssammanhang kan anses vara mindre pålitliga jämfört med tryckta källor. Emellertid härstammar

dokumenten i båda fallen från regeringssidor, vilket gör att trovärdigheten i dokumenten alltjämt får uppfattas som hög.

Teorin som har valts för det här arbetet är dels Rousseaus allmänvilja samt det sociala kontraktet, dels Ayn Rands objektivism. Dessa två teorier har valts för att de på flera sätt fungerar som varandras motsatser. Att hitta två extremer som det empiriska arbetet och resultaten kan placeras mellan anses vara nödvändigt för att kunna ge en så beskrivande och vältalig bild av de båda narkotikalagarna som möjligt. Samtidigt anses det också vara av vikt att teorierna är filosofiskt förankrade istället för exempelvis ideologiskt, eftersom strävan i

12 Johansson, Morgan(2005-11-17)

13Instituto da Droga e da Toxicodependência

(13)

13

detta arbete är att påvisa uppfattningar i Sverige respektive Portugal som sträcker sig bortom eventuella skillnader i ideologi.

Metoden som har valts för att uppfylla syftet är som tidigare nämnts ideologianalys. Det innebär att citat från ovanstående dokument ska studeras, tolkas och analyseras ur perspektiv där de båda teorierna utgör en grund. Teorierna är Rousseaus allmänvilja och sociala kontrakt respektive objektivismen. En modell med kategorier från dessa två teorier kommer att fungera som analysverktyg.

Information angående Portugals och Sveriges narkotikalagar har hämtats både från objektiva sekundära källor, samt officiella lagtexter. Information runt de två teorierna har hämtats från böcker som behandlat de båda ideologierna ingående.

2.2 Validitet och reliabilitet

Validitet syftar till huruvida forskaren de facto undersöker vad denne har för avsikt att undersöka. Syftet i det här fallet är som tidigare nämnt att undersöka och kartlägga huruvida Portugal och Sverige ser på individens och statens roll i delar av narkotikafrågan med Rousseaus kontra Ayn Rands teorier som idealtypiska motpunkter. Då omformuleringar eller justeringar av texterna är saker som allvarligt kan dra ned en studies validitet14, kommer exakta citat att väljas ur texterna.

Det är av yttersta vikt att stor försiktighet tillämpas vid tolkning av ett relativt litet material, då generella slutsatser kan vara svåra att dra, eftersom dessa kan vara

missvisande då i det här fallet narkotikafrågan inte har undersökts. Emellertid kan citaten i det valda materialet ge en fingervisning och en djupare inblick i hur dessa båda länder resonerar kring sina lagföringar.

Materialets tillförlitlighet avgörs av mätinstrumentens beskaffenhet och

relevans. Med detta i åtanke har en modell upprättats med de två teorierna som analysverktyg, vilket förenklar de politiska citaten att kunna sorteras in på ett korrekt sätt. Emellertid ska nämnas att modellen gör att informationen till viss del kan komma att generaliseras. Detta dock på grund av att modellen främst har som uppgift att förenkla analysen för läsaren.

14 Bergström, Göran et al (2005), sid:34.

(14)

14

Reliabiliteten i studien, det vill säga sannolikheten för att en annan forskare skulle komma fram till samma resultat15 anses vara hög eftersom teorierna kompletterar varandra på ett tillfredsställande sätt.

2.3 Tidigare Forskning

Nästintill samtlig tidigare forskning som på något sätt undersöker narkotika anser att dessa ämnen kan ge fysiska, psykiska samt sociala konsekvenser.

Ramström skriver att effekterna narkotika har på individen skiftar beroende på 1) vilka egenskaper de preparat har som narkomanen använder sig av, 2) hur individens psykologiska och sociala läge ter sig, samt 3) vilken ställning preparatet har i samhället.

De effekter som preparaten kan besitta kan i sin tur delas in i ruseffekter, psykiska och sociala långtidseffekter, samt komplikationsrisker och eventuell fysisk tillvänjning. Ruseffekterna är svåra att kartlägga eftersom preparaten kan skilja väsentligt i styrka och beroendeframkallning, men generellt kan sägas att högre doser och längre tids användning förstärker de tillfälliga ruseffekterna och de mer långtgående riskerna för komplikationer.16

Fugelstad konstaterar att risken att dö i förtid ökar parallelt med hur stora doser narkotikaintag missbrukaren tar, frekvensen av narkotikaanvändning, samt vilken/vilka typer av droger som används. Konkret kan dock nämnas att vissa av de fysiska konsekvenser tyngre former av narkotika kan medföra kan vara olika typer av organskador; såväl vid akut som långvarig användning.

Fugelstad menar också att många av de vanligast förekommande drogerna även påverkar psykiska funktioner och kan ge upphov till olika former av sinnesrubbningar och psykiska sjukdomstillstånd. Delirium, psykoser och förföljelsemani är exempel på detta.17

15 Bergström, Göran et al (2005), sid:35.

16 Ramström, Jan (1983), sid: 25-26.

17 Fugelstad, Anna et. al (1998), sid: 24-25.

(15)

15

Skårner kan efter sin forskning runt narkotikamissbrukare och sociala nätverk peka på att majoriteten av missbrukarna saknar ett eller flera av de ”identieringsnätverk” – till exempel familj, vänner eller bekanta inom arbete eller liknande - som en direkt eller indirekt konsekvens av dessa individers missbruk av droger. Hon tillägger dock att dessa resultat inte enbart beror på narkotika, utan även faktorer såsom livssituation, individens egna val och sociala skicklighet att bibehålla relationer och sociala band.18

Sveriges och Portugals vitt skilda juridiska bestämmelser kring narkotika har på varsitt håll analyserats och kommenterats genom diverse utlåtanden. Exempel på detta är Greenwald, som har forskat i Portugals dekriminalisering av droger och kommit fram till att detta varit en succé för landet, då den har inneburit att fler personer med narkotikamissbruk har kunnat få den vård de behöver.19 Hallam anser att den svenska modellen är något andra länder kan ta lärdom av, då den restrektiva inställningen till droger har medfört att

narkotikaproblemen i landet har fortsatt vara förhållandevis låga.20

2.4 Disposition

Teorierna beskrivna i den här uppsatsen är Rousseaus filosofi kring det sociala kontraktet, samt Ayn Rands tankar kring Objektivismen. Dessa båda filosofier tar båda två upp sin respektive syn på individens kontra statens roll i samhället. Dessa två teorier har valts eftersom de visar på skillnader som eventuellt kan återfinnas i Portugals och Sverige mycket skiftande narkotikapolitiska föring.

En modell kommer att utformas med de här två teorierna som grund, vilken kommer att användas då materialet ska analyseras. Därefter kommer en bakgrund till de båda ländernas lagbeslut runt narkotika. Detta för att dels underlätta för läsaren och få denne att förstå de ytliga skillnaderna i frågan, dels för att erbjuda en vidare kontext till den empiriska delen. Efter detta stycke följer den empiriska delen, där den ideologiska analysen går ut på att tolka citat hämtade ur de valda texterna inom områdena allmän hållning i narkotikafrågan, innan personen har kommit i kontakt med droger, förebyggande arbete mot narkotikan,

18 Skårner, Anette (2001), sid: 312.

19 Greenwald, Glenn (2009), sid: 27-28.

20 Hallan, Christopher (2010), sid: 9.

(16)

16

kompetens och forskning, vård för personer som är missbrukare, samt vård av missbrukare institutionaliserade på anstalt. Det avslutande kapitlet är diskussion och slutsatser, där reflektioner kring utfallet av undersökningen görs.

3 Teori

I följande kapitel kommer att göras en redogörelse av de båda teorierna Rousseaus allmänvilja och sociala kontrakt, samt Ayn Rands objektivism.

3.1 Rousseau: Den allmänna viljan & det sociala kontraktet

Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), föddes i Genève, Schweiz. Han var en man med många talanger och mest känd är han för sina filosofiska och politiska teorier. I sin bok

"Det sociala kontraktet", vilken publicerades 1762, gav han sin syn på den mänskliga naturens villkor, det sociala kontraktet och den allmänna viljan.21

Den allmänna viljan är enligt Rousseau en idé som härstammar från det naturliga tillståndet, vilket är en teoretisk sinnebild för den första typen av samhälle som människor levde i.22

I det här naturliga tillståndet är individer i den sanna bemärkelsen fria.

Människor lever tillsammans i små konstellationer, samhällets medlemmar föds lika och det finns inga avtal som anspelar på en hierarki eller näringskedja medlemmarna emellan.23 Relationer och maktstrukturer uppstår istället naturligt och ömsesidigt och kan brytas upp om någon medlem anser det lämpligt. Inga regler eller personer kunde avgöra vem som var mer värdefull än någon annan, då detta skulle strida mot resten av gruppen.24 Istället behandlas

21 Grön, Arne, et al (2004), sid: 474

22Rousseau, J.J. (1968), sid:50

23 R. Wokler(1995), sid:231

(17)

17

alla lika och folk visade sympati för varandra. Känslor och förnuft styr människors handlingar snarare än avtal och regler.25

Det här naturliga tillståndet är enligt Rousseau omöjligt att återvända till igen för mänskligheten, eftersom den personliga viljan var vad som avslutade det naturliga tillståndet och sedan dess har tagit över människor sätt att leva. Den främsta anledningen till varför människan utvecklades och utvidgade det naturliga tillståndet i samhället till större enheter såsom stater, var att hon ansåg att man behövde förbättrad säkerhet.26 Men denna utvidgning har lett till flera stora problem, menade Rousseau. Det moderna, civila samhället har blivit en plats fyllt av orättvisa, där få människor styr de övriga. På så vis har människan berövats sin naturligt givna frihet att själv bestämma vad som hände runt omkring henne, vilket i förlängningen gör henne till en slav.27

Trots att Rousseau inte uppskattade det sätt på vilket majoriteten av

befolkningen utnyttjas och låter sig utnyttjas av det civila samhället, insåg han samtidigt att samhället i själva verket kan leda till viktiga förbättringar som behövs för att människor ska kunna åtnjuta så mycket personlig frihet som möjligt. Om den upplevda säkerheten att leva i ett regelstyrt samhälle kunde kombineras med intakt frihet, skulle det vara möjligt att avsevärt förbättra människors sätt att leva sina liv både mentalt och fysiskt.28

Därför menade Rousseau att ett land gör bäst då det blandar friheten som dominerade det naturliga tillståndet, tillsammans med de fördelar det innebär att leva i ett modernt samhälle som vilar på lagar och förordningar, så att det istället för naturlig frihet*1 skapas en medborgerlig frihet*2.29 På så sätt kan rättvisa mellan medborgarna i staten

x1 Naturlig frihet innebär här att ha friheten att svara för frestelsen att ta vad man vill.

x2 Medborgerliga friheten betyder i det här fallet att ha rätt att lagligt äga dina ägodelar, vilket gör det olagligt för någon annan att ta dem ifrån dig.

24 Rousseau, J.J. (1968), sid: 50, 51

25 I. Hampsher-Monk (1992, sid:178

26 Wokler, R (1995), sid:122, 123

27 Rousseau, J.J. (1762), sid:53-56

28 Ibid, sid:59.

29 Ibid, sid 65.

(18)

18

upprätthållas samtidigt som den individuella friheten omvandlades till social rättvisa.30 Denna fusion var de facto av avgörande betydelse för demokrati menade Rousseau, eftersom folket oundvikligen utgör staten och dess regler, varför dessa därför tvunget ska influeras av en intakt frihet.31

Detta fria samhälle skulle framgångsrikt kunna skapas genom att samtliga medborgare i samhället osjälviskt och villkorslöst skulle ge sig själva; sina åsikter och rättigheter till staten. Staten är dock fortfarande i händerna på folket, vilket betyder att frihet återlämnas till individerna igen utan filter av orättvisa.

På så sätt har ingen enskild person rätt att enbart låta sin personliga vinning eller sina subjektiva åsikter styra sina handlingar oberoende av den allmänna viljan som samhället är uppbyggt på, eftersom denne genom det sociala kontraktet inte skulle vinna något på det.

Genom att införa detta sociala kontrakt mellan medborgare i en stat, skapar man ett förenande och ett band mellan dem, vilket kommer att medföra att medborgarna därför börjar agera som en grupp med gemensamma intressen.

Det blir därför naturligt att resonera på ett sätt som skulle gagna hela samhället, med andra ord resonera utifrån det allmänt bästa eller det gemensamma intresset - och därmed den allmänna viljan.32

Efter att denna allmänna vilja har upprättats i samhället skall den därefter användas vid fastställandet av vilka lagar och regler som bör genomföras i staten. Detta innebär att folket i denna stat är direkt inblandade i det politiska arbetet, vilket gör dem till de reella politiska ledarna.33 Ju mer dominerande den allmänna viljan är bland ett folk, desto mer harmoniskt kommer samhället att bli, eftersom medborgarna i och med den allmänna viljan blir mer och mer eniga i tankar och åsikter.34

Därför kommer den allmänna viljan att öka jämställdheten inom staten. Den allmänna viljan utesluter personlig vilja och därmed konflikter ibland medborgarna, och den kan aldrig vända någon till en slav eftersom alla är en del av det kollektiva och därför således

30 I. Hampsher-Monk(1992), sid: 181

31 Rousseau, J.J.(1762), sid:55

32 Ibid, sid:60-62

33 I. Hampsher-Monk(1992), sid:177, 178

34 J.J. Rousseau(1962), sid:151

(19)

19 är en del av statens suveränitet.35

Om det finns individer inom den staten som hävdar annorlunda än yttrandet från den allmänna viljan, måste de erkänna att de hade fel, eftersom samhället antingen styrs utifrån den allmänna viljan eller genom någonting annat som inte ingår i det sociala kontraktet. Det är genom att vara en del av det sociala kontraktet som du är fri, menar Rousseau, även om du kanske inte håller med allt som staten representerar på grund av den allmänna viljan. Du är alltså så som Rousseau väljer att uttrycka det "tvungen att vara fri".36

35 Ibid, sid: 69

36 Ibid, sid: 64

(20)

20

3.2 Ayn Rand: Objektivismen

Den objektivistiska filosofin kan sammanfattas i tre ord. Det slutliga värdet är livet. Den primära dygden är rationalitet. Den rätta mottagaren för fördelaktiga handlingar ska vara en själv.

Enligt Ayn Rand och Objektivismen är etik och moral vad som vägleder människans val och handlingar. Etik är en mänsklig nödvändighet och en vetenskap som inte ges till dig; den förvärvas genom livets gång. Nyckeln till att förstå etik ligger nämligen i värderingar, vilka uppnås och definieras genom de iakttagelser man gör under en livstid.

Alla levande organismer är kapabla och tvingade till att göra värderingar, eftersom de nödvändigtvis konsekvent står inför alternativet att leva eller att dö. För växter och djur är livet en inbyggd standard som samtliga mål och handlingar utgår ifrån. Existens eller icke-existens är således något grundläggande för alla värden. Detta på grund av att endast en enhet som kan bli eliminerad och har intresset av att inte bli det har behov och anledning att agera.37

På samma sätt som växter och djur måste också en människa anamma ett särskilt beteende om hon ska överleva. Men människan skiljer sig från övriga levande organismer, eftersom hon inte vet sitt livs kurs eller sina värderingar redan från födseln. Om en människa ska lyckas i konsten att överleva, måste hon därför genom egna förvärvade insikter söka kunskap och upptäcka de värden som livet kräver, för att därefter välja sin väg, sitt mål och sina värderingar, samt komma underfund med hur man bäst agerar för att få dessa mål uppfyllda.

Således menar Ayn Rand att fakta är vad som leder till värden. Vad som borde vara kan valideras objektivt. Etik är alltså en mänsklig nödvändighet och en vetenskap, inte ett fenomen som förvärvas genom mystik eller skepticism. Inte heller kan det uppnås genom känsla, uppfattning, undermedvetande, vana eller tur. Det kan endast uppnås genom hjälp av explicita värderingar och kunskap.

37 Peikoff, Leonard (1991), sid: 206-209, 211.

(21)

21

Varje händelse har konsekvenser och varje val antingen förbättrar eller försämrar människans förmåga och förutsättningar för att överleva. Livet är rörelse. Om livsvalen inte är självbevarande, är de självförstörande. Människans liv är en kontinuerlig helhet: allt gott och ont, varje dag, år och decennium av livet summeras upp till en individuell etik och syn på livet. 38

Denna etik blir så småningom så full av värderingar att det istället börjar handla om moraliska koder. Dessa koder är enligt Ayn Rand nödvändiga för att kunna agera

långsiktigt, vilket är en förgrening till den grundläggande värderingen att överleva, eftersom människan inte förmår överleva om hon enbart litar på kortsiktiga eller slumpmässiga impulser. Rand menar att en människa måste kunna planera och skissa upp sitt livs riktning, där hennes mål, önskningar och beteenden tar sig i uttryck genom ett långsiktigt perspektiv utifrån den oerhört komplexa och mångfacetterade värld hon befinner sig i.

När man således lyckas med den krävande uppgiften att sätta sina

förutsättningar, erfarenheter, beteenden, mål och övertygelser i ett logiskt samband genom individuell kreativitet, arbete och successivt växande mentalt har man uppnått rationalitet.

Detta är den mest essentiella dygden för en objektivist. På samma sätt är irrationalitet den ultimata odygden. Allt som är destruktivt för en människas intellekt och slutledningsförmåga är således ont, eftersom det leder till att människan blir irrationell. Detta betyder dock inte att man på något sätt ska ta ifrån människor möjligheten att göra fel eller begå handlingar som är destruktiva. Endast genom egna erfarenheter av både onda såväl som goda händelser kan individen utveckla sin egen rationalitet, vilket alltså är livsnödvändigt.39

Människan är naturligt egoistisk. Detta betyder inte detsamma som att människor är naturligt onda, eller att de drivs av att exploatera andra. Varje individ måste dock välja sina värderingar och handlingar själv för att uppnå syftet att bevara och njuta av sitt eget liv. Varje människas primära moraliska plikt är att skapa sin egen välfärd,

välbefinnande, eller egenintresse.

Alltså är strävan efter eget intresse, eller politisk själviskhet det enda sätt på vilket människan kan leva, enligt objektivismen.

38 Peikoff, Leonard (1991), sid:213-216

39 Ibid, sid:219-223.

(22)

22

Alternativet till objektivismen syftar på uppfattningen att människans primära moraliska plikt är att tjäna någon eller några andra än sig själv - såsom gud eller samhället - till priset av att underordna eller förneka sin egen välfärd. Enligt detta synsätt är kärnan i moral osjälviskhet, vilket alltid innebär någon form av självuppoffring, vilket ultimat betyder att människor inte tillåts styras av viljan att leva ett så tillfredsställande liv som möjligt.40

Denna individualistiska syn på det personliga planet reflekteras också väl i objektivismens samhällssyn. Samhället och staten ska ha som enda övergripande uppgift att skydda sina medborgare från att åsamka fysisk skada mot varandra. Detta på grund av att objektivismen ser fysisk skada (även indirekt drabbat) som den grövsta frihetsbrytande

aktionen en individ kan ge en annan. Om en person blir sviken, bedragen, eller på något annat sätt icke fysiskt svindlad av en annan person kan det visserligen göra själslig och mental skada, men man är ändå helt fri att leva vidare och göra nya beslut, med den nyss negativt upplevda erfarenheten som något som i slutändan kan stärka offret att finna sig själv än mer.41

Att som enligt vissa teorier överlämna alltför mycket makt till en regering som inkonsekvent får bestämma när saker är för eller emot reglerna, är enligt objektivismen detsamma som att berätta för en förnuftig och självständig människa att överlämna sina värderingar, omdömen och sitt sinne. Detta motsäger rationella människors kunskap och hindrar dem även att själva kunna rekrytera sina värderingar, vilket i slutändan gör staten till ett livsförnekande ok för människans individuella potential och frihet.42 Objektivismen är med andra ord fast övertygade om att den enda reglering som får finnas i ett korrekt styrt samhälle är kravet att förvisa brott som har med fysisk skada eller materiell stöld att göra. Allt för att skydda enskilda rättigheter, eftersom intellektuell frihet inte kan existera utan politisk frihet.43

40 Peikoff, Leonard (1991), sid:230.

41 Ibid, sid:232-237.

42 Ibid, sid:350-355.

43 Ibid, sid:360-363.

(23)

23

4. Analysverktyg

Nedan följer vissa av de utmärkande dragen från vardera teori. Dessa

kännetecken kommer att användas i det empiriska avsnittet vid analyserandet av citat från Sveriges och Portugals respektive narkotikapropositioner från 2005. Detta analysverktyg är också konstruerat för att erbjuda en förenkling av teorierna för såväl läsaren som författaren.

Egenskaperna hos respektive teori ser ut som följer:

”Rousseauanism” Objektivism

Människosyn

Pessimistisk syn, d.v.s. :

- Beroende av en statlig medlare för sina intressen

- Välkomnar kollektiva enheter

Optimistisk syn, d.v.s. :

- Tro på en rationell individ

- Tilltro till människans förnuft och val

Samhällsteori

Kollektivistisk syn, d.v.s. : - Social tillhörighet är viktigt - ”Allmänviljan”; alltså att staten

upprätthåller ideal som reflekterar det gemensamma bästa för medborgarna

Individualistisk syn, d.v.s. :

- Individen är grundläggande enhet - Samhället värnar om den individuella

friheten och skyddar den

- Tro på att en objektiv sanning finns;

denna måste sökas

(24)

24

5. Bakgrund och kontext

I det här avsnittet kommer en sammanfattning av de båda ländernas aktuella narkotikalagstiftning samt annan relevant information rörande narkotikasituationen att beskrivas. Detta för att läsaren ska få ökad förförståelse till den kommande empirin, samt att viss kontext till denna bedöms vara nödvändig, så att undersökningen som helhet kan få lämplig djup och logik.

5.1 Sverige

I Sverige reglerar Narkotikastrafflagen den olovliga hanteringen av narkotika.

Det finns sex olika punkter runt denna lag. Den första punkten är att överlåta; det vill säga att försälja, byta, ge bort, låna ut eller på annat sätt förfara narkotika. Den andra punkten går ut på att framställa eller odla narkotika som är avsedd för missbruk. Punkt tre avser förvärvning av narkotika i överlåtelsesyfte och punkt fyra tar anskaffning, bearbetning, förpackning, transportering och förvaring av narkotika i beaktning, oavsett om narkotikan ifråga är avsedd att vara för personligt bruk eller inte. Som punkt fem beskriver får man inte heller bjuda ut narkotika till försäljning, förvara eller befordra vederlag för narkotika, eller förmedla kontakter mellan säljare och köpare. Den sjätte och sista punkten avhandlar att det också är förbjudet att inneha, bruka eller att på annat sätt befatta sig med narkotika. Straffsatsen om man gör sig skyldig till någon eller några av dessa ovanstående punkter innebär fängelse i högst tre år.

I Sverige skiljs brott åt, beroende på huruvida narkotikabrottet anses vara lätt eller grovt. Ringa narkotikabrott avser gärningar som inneburit brukande eller innehav av vad som endast kan ha varit mängder av narkotika avsett för personligt bruk. Straffsatsen för personer som gjort sig skyldiga till sådana brott pendlar normalt från böter till fängelse i högst sex månader.

Grovt narkotikabrott implicerar att den dömde har handskats med droger i en kontext som inneburit någon form av organiserad eller systematiserad försäljning eller distribution. Det kan även handla om stora mängder preparat som personen blev associerad

(25)

25

med i samband med gripande. Straffsatsen för grovt narkotikabrott är fängelse från två till tio år. 44

I Sverige är narkotikapolitiken sedd som en del av landets välfärd och sociala politik. Narkotika anses inom regeringen vara ett av de mest allvarliga sociala problemen och även ett hot mot landet i stort. Vid jämförelse med flertalet andra länder i Europa anses svensk narkotikapolitik vara restriktiv. Ett riktmärke som är uppsatt av regeringen är att göra det klart att droger inte är tolererade i det svenska samhället. Några exempel på denna restriktiva inställning är att ha ett översiktligt mål om ett drogfritt samhälle, att endast erbjuda begränsade förebyggande nedskärningsprogram för missbrukare, samt att systematiskt använda sig av urin- och blodprov för att klargöra fall vid misstanke om narkotikabrott.45

Historiskt sett har inte Sverige haft något överhängande problem med illegal narkotika, och således har det inte heller ansetts vara något allvarligt socialt problem. Denna situation ändrades emellertid under 1960-talet, då man kunde tyda en ökad användning av illegala preparat såsom marijuana, amfetamin, LSD, etcetera.

Även om svensk narkotikalagstiftning för nuvarande anses vara relativt restriktiv, har det inte alltid varit så ur ett historiskt perspektiv. Under 1960-talet, när landet först blev konfronterat av användning av narkotiska preparat, var lagstiftningen istället relativt liberal och präglades till stora delar av förebyggande förhållningssätt. I utvärderingar ansåg man dock att denna inställning gjorde mer skada än nytta, vilket medförde ett mer repressivt förhållningssätt, vilket i stort fortfarande är gällande.

Det nuvarande övergripande målet med ett narkotikafritt samhälle var först institutionaliserat på 1970-talet, eftersom Sverige vid det här laget hade svängt i frågan och nu ansåg att narkotikafrågan var ett alltmer tydligt socialt problem. Därefter har

narkotikalagstiftningen ändrats endast i begränsad och detaljerad bemärkelse.

En annan vision med lagstiftningen är att försöka rehabilitera missbrukare snarare än att straffa dem juridiskt.

44 Rikspolisstyrelsen (2007), sid: 9-11.

45 Boekheut van Solinge, Tim (1997), 106-107.

(26)

26

Sverige bibehåller att anslå avsevärda summor för vård av missbrukare. Få av dessa vårdprogram har dock blivit korrekt utvärderade, varför det är svårt att avgöra huruvida dessa varit effektiva eller inte.

Metadonövervakningsprogram har funnits tillgängliga för missbrukare i Sverige alltsedan 1960-talet. För nuvarande är ungefär 600 människor inblandade i

metadonutbytesprogram i Stockholm, Malmö, Uppsala och Lund. Dessa program är strikt kontrollerade och den officiella åsikten runt dem är att de är experimentella. Vissa av kraven för att kunna ta del av dessa program är att patienten ifråga måste ha fyllt 20 år, samt att denne har missbrukat intravenösa opiater i minst 4 år. Patienten ska även innan behandlingen ha testat andra former av avvänjning för att komma ifrån sitt missbruk och behandlingen ska vara helt frivillig. För de som är en del av de här programmen är det inte tillåtet att bruka andra droger, och patienten måste uppsöka klinik varifrån utbytesprogrammet verkar dagligen.

Förutom dessa utbytesprogram finns det endast ett fåtal andra

skadeförebyggande tjänster för missbrukare i Sverige. Utbytesprogram för sprutor finns tillgängligt i Malmö och Lund. En begränsning i tillgången på stöd från staten och

kommunerna att erbjuda hjälp till missbrukare grundar sig i svårigheterna med att trovärdigt kunna erbjuda detta samtidigt som man manifesterar för ett narkotikafritt samhälle.

Sverige gör inte heller någon distinktion mellan tunga och lätta droger.

Marijuana och cannabis är sedda som farliga narkotiska preparat som leder till tyngre droger och livslångt missbruk. Utbildning runt narkotika börjar ske på ett tidigt stadie i skolorna. Den svenska visionen om ett narkotikafritt samhälle anses vara såpass accepterad att debatten inte tas upp inom den politiska sfären eller i media. Den svenska narkotikapolitiken har stöd från samtliga politiska partier och får även stöd bland flertalet av medborgarna.46

46 Drug Policy Alliance, (2010), n.pp.

(27)

27

5.2 Portugal

Sedan 2001 har det i Portugal pågått ett experiment gällande dekriminalisering av personligt innehav av narkotika. Dekriminalisering innebär i det här fallet att lagen

upprätthåller ett förbud mot användning av narkotika. Dock är narkotikafrågan helt och hållet borttagen från den kriminella sfären, vilket innebär att användare av droger inte längre begår en kriminell handling om de kringgår eller bryter mot förbudet som råder. Detta gör att narkotikaanvändare inte heller kan bli behandlad som en kriminell av staten. Istället anses nu brytande av narkotikaförbudet enbart vara av en administrativ natur snarare än en kriminell sådan. Detta gör Portugal till ett av Europas mest drogliberala länder.

Denna administrativa natur innebär att en person som ertappas med en mindre mängd narkotika av polisen blir vidareslussad till den portugisiska socialtjänsten Instituto da Droga e da Toxicodependência (IDT), där en gemensam behandlingsplan skapas för att personen ifråga ska kunna komma ur sitt missbruk.

Reglerna för vad som anses vara en mindre, personlig mängd narkotika är följande: Heroin 1 gram, Kokain 2 gram, Cannabis 5 gram, samt Ecstasy 1 tablett.

Den portugisiska staten beräknar att ca 150 000 personer är heroinmissbrukare i Portugal, alltså ca 1,4 % av hela befolkningen.

I Portugal tror man att narkotikan kommer in i landet och säljs av i huvudsak två grupper; inhemska romer som har kontakter med distributörer och försäljare i framförallt Spanien, samt invandrare framförallt från Cap Verde.47

Motivet bakom en dekriminalisering var inte baserat på en ideologi med en övertygelse om att vuxna människor själva skulle kunna få använda vilka preparat de så önskade. Snarare handlar detta beslut om en i grunden negativ ekonomisk situation, då Portugal tillhör en av de fattigare länderna i Västeuropa, samtidigt som

narkotikalagstiftningen i sin dåvarande form var mycket kostsam.

Under 1990-talet hade Portugal en accelererande drogproblematik som började bli okontrollerbar för politiker och polisväsendet. Missbrukarna blev allt fler, tillsammans

47 Ring, Fredrik (2003).

(28)

28

med antalet människor som behövde sjukvård på grund av olika former av

narkotikaanvändning. Därför tog man beslutet om en dekriminalisering av narkotika som en form av sista väg ut ur problematiken. En styrelse med experter i frågan anlitades för att undersöka på vilket sätt man bäst kunde skära ned på användning och fall av beroende av narkotika, vilket ledde till nuvarande lagföring.

Innan dekriminaliseringen av narkotika infördes 2001, försökte Portugal att hålla en restriktiv inställning i frågan, vilket innebar att de såg all form av narkotika samt användande, produktion eller försäljning av narkotiska preparat som kriminella handlingar. I Portugal uppfattades dock att detta ledde till en situation där ju mer man kriminaliserade droger, desto fler blev användarna av illegala preparat, vilket ledde till en ohållbar samhällelig situation samt en alltmer åtstramad nationell budget. När Portugal istället dekriminaliserade narkotikafrågan lösgjordes en stor del ekonomi till att istället kunna erbjuda vård till

missbrukare som var i behov av det, och på så vis kunna trappa ner på användarstatistiken av droger. 48 Samtidigt har en förskjutning också skett inom polisväsendet, där poliser som arbetar för att förebygga narkotikan nu kan fokusera alltmer på narkotikasmugglare och telefonavlyssning snarare än att arbeta utifrån en gatunivå.

Det har också upptäckts att marknaden har bytt inriktning på senare år, då haschförsäljningen har gått upp, medan heroin har gått ned. 49

48 Gillespie, Nick (2009), sid:68-72.

49Ring, Fredrik (2003).

(29)

29

6. Empiri

Följande avsnitt behandlar med hjälp av analysverktyget vissa citat som har skrivits av de respektive regeringar i områden som har med narkotikapolitiken att göra.

6.1 Allmän hållning i narkotikafrågan

6.1.1 Sverige

”Narkotikapolitiken skall ses som en del av folkhälso- och socialpolitiken och har som utgångspunkt att människor har rätt till ett värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om den enskildes behov av trygghet och säkerhet. En utveckling som innebär att narkotikan hotar individers hälsa, livskvalitet och trygghet samt på sikt den allmänna välfärden och

demokratins utveckling är inte acceptabel.”50

I denna övergripande del av de svenska narkotikapolitiska målen och insatserna, står det klart i och med detta citat att narkotikapolitiken inte står för något enskilt fenomen som borde utredas oberoende av något annat. Istället ses narkotikapolitiken som en del av ett stort sammanhang som ska beröra både socialpolitiken och folkhälsopolitiken.

Staten anser sig ha rätt att skydda såväl samhället i stort som de individer som lever i det, eftersom narkotika anses vara något dåligt. Dock är det inte bara narkotikan i sig som är negativ, utan även personer som på något sätt nyttjar narkotika verkar vara ett hot för samhället, då demokrati och välfärd uppenbarligen står på spel. Alltså särställer man här narkotikamissbrukare från övriga grupper i samhället, då de uppenbarligen har brutit mot det sociala kontraktet och således står utanför allmänviljan vilken utgör samhällets grundpelare enligt den Rousseauanska teorin.

Att den allmänna välfärden kan hotas av narkotika kan rimligen förklaras av ekonomiska faktorer såsom sjukhuskostnader för narkotikamissbrukare, ökad kriminalitet etcetera. Staten stannar däremot inte vid detta, utan väljer att också skatta narkotikan som ett

50 Johansson, Morgan(2005), sid:88.

(30)

30

hot mot demokratins utveckling. Man skulle dock kunna hävda att demokratin kringgås mer rent principiellt om individen ifråga inte tillåts utnyttja sin fria vilja, som i det här fallet skulle vara att göra vad denne ville med sin kropp och sitt sinne. Tydligt är att den svenska staten inte ser till individens rättigheter och fria vilja i det här fallet, utan snarare på individen från ett Rousseau-perspektiv, vilket innebär att individen ger ifrån sig alla sina personliga

rättigheter och åsikter för att sedan få tillbaka dem igen från staten. Den kollektiva synen vad som är bäst för samhällets outtalade värderingar och moralsyn influerar således detta citat, snarare än ett individuellt fokus som sätter sitt förtroende på rättigheter och friheter, vilket hade varit fallet om den objektivistiska teorin hade varit den dominerande i det här fallet.

6.1.2 Portugal

”Det [droger] involverar enorma finansiella resurser och utgör ett seriöst och permanent hot mot folkhälsan och den sociala sammanhållningen, då det hårdast drabbar dess viktigaste men också mest sårbara front: ungdomen. Det är därför vår plikt att stärka och förbättra verktygen för att bekämpa denna plåga[…]för att kunna åstadkomma vårt ultimata mål, vilket är att skarpt reducera tillgången på droger och användandet samt de relaterade effekterna på folkhälsan och den sociala

sammanhållningen.”51

Detta är ett citat taget från José Sócrates, premiärminister i Portugal, där han förklarar att drogerna i landet allvarligt hotar både folkhälsan och den sociala

sammanhållningen.

Tyngdpunkten på dessa båda fraser tyder på att det här citatet är starkt influerat av den Rousseauanska ståndpunkten som anser att statens viktigaste roll är att resonera och fatta beslut med allmänviljan, det vill säga vad som är folkets överlag bästa, i åtanke.

Eftersom den sociala sammanhållningen uppenbarligen mår bäst av att hålla utbudet och efterfrågan på narkotiska preparat nere, är det också i statens intresse att så blir fallet.

Om citatet istället hade varit objektivistiskt laddat, hade det troligtvis inte handlat om den sociala sammanhållningen på samma sätt, eftersom detta inte är ett mål

objektivismen anser är av vikt att uppnå i samhället. Tvärtom tyder ett mångbottnat, eklektiskt

51 Instituto da Droga e da Toxicodependência(2005), sid: 1.

(31)

31

samhälle på ett sundhetstecken, där individerna därigenom får fatta egna beslut vilket gynnar förmågan att utveckla en egen rationalitet, vilket anses vara livsnödvändigt.

6.2 Att undvika nyrekrytering

6.2.1 Sverige

”Samhället kan bidra till att stärka individernas motståndskraft mot lockelsen i olika drogkulturer och missbruk genom att främja integration och delaktighet, verka för trygga uppväxtförhållanden, en väl fungerande skola och arbetsmarknad, goda förutsättningar för fysisk aktivitet etc. Ett tecken på att samhället lyckats relativt väl med det förebyggande arbetet är att en övervägande majoritet av ungdomar är mot narkotika.”52

Till att börja med kan nämnas den mycket starka Rousseauanska övertygelsen i början av stycket där samhället uppenbarligen ska ha som uppgift att påverka individerna i beslut som inte kan anses vara något annat än just individuella beslut. Ord som integration och delaktighet, som i den här texten förklarar vad samhället kan bistå med i frågan förstärker denna bild ytterligare. Övertygelsen om att ett sammansvetsat folk med så lika åsikter som möjligt skulle bidra till ett mindre problemfyllt samhälle med färre konflikter stämmer väl överense med samhällsutopin enligt Rousseau.

Fraser som ”trygga arbetsförhållanden”, ”väl fungerande skola och

arbetsmarknad” och ”fysisk aktivitet” insinuerar vidare att den svenska staten förutsätter att en person redan är eller kommer att vara socialt utstött eller misslyckad för att komma i kontakt med droger. Därigenom avfärdar Sverige de mycket komplexa och svåröversiktliga valmöjligheterna och livsförutsättningarna som individen eventuellt möts av och som mycket av objektivismens tankar grundar sig på. Vidare anspelar inte texten på att denna livsföring är något som rekommenderas till individer för att undvika att fastna i drogmissbruk, utan snarare är detta statens sätt att forma individen till vad som anses vara en bra – och i det här fallet narkotikafri - medborgare. Staten ser alltså att det är för individernas bästa, på bekostnad av individens bästa, som staten agerar, vilket är exakt vad den Rousseauanska teorin förespråkar.

52 Johansson, Morgan(2005), sid:89.

(32)

32

Slutligen är det värt att också kommentera den sista meningen i stycket, vilken betonar att samhället har lyckats eftersom individer tycker på ett visst sätt. Om den svenska staten i det här fallet hade varit av en mer objektivistisk ställning, hade händelseförloppet till hur staten kom fram till den restriktiva inställningen varit omvänt. Inställningen till narkotika hade varit restriktiv endast eftersom medborgarna i landet inte ansåg att narkotika var en positiv företeelse. Istället har man alltså oavsett folkets vilja uppfattningen att narkotika är en dålig företeelse för samhället, där det således är statens uppgift att få individer att skriva under det sociala kontraktet och ingå i allmänviljan.

6.2.2 Portugal

”[…]förbättra informationsnivån gällande psykoaktiva substanser och riskerna associerade med användandet i specifika miljöer. […] främjande av hälsa och hälsoutbildning, de lämpliga förhållningssätten i utvecklandet av aktiviteter, projekt och program som relaterar till brukandet eller missbrukandet av psykoaktiva substanser i skolmiljö.”53

I det här stycket kan det upptäckas att målen inte alls är lika specifika mot vad de var i Sveriges fall. Portugal håller det tvärtom öppet vad som exakt behöver göras för att få folk att motstå att nyttja narkotika.

Fokus kan dock urskiljas ligga på information och hälsa snarare än social sammanhållning och delaktighet. Detta tyder vidare på ett objektivistiskt synsätt, då

information från forskning och så vidare inte bara stödjer grundidén i teorin, vilken är att det finns en objektiv sanning oberoende av människors uppfattningar. Den stödjer också

objektivismens syn på vad den ultimata dygden för människan är, det vill säga rationaliteten.

Genom att ständigt utöka sin intellektuella förmåga, utvecklas individen som människa och lär sig därigenom att ta bättre beslut för sitt liv. På detta sätt sammanför Portugals syn på hur personer ska undvika nyrekrytering två av objektivismens viktigaste punkter.

På samma objektivistiska sätt är Portugal helt öppen gällande hur exakt

aktiviteter, projekt och program skall se ut i praktiken. Däremot kan sägas att Portugal på ett mer flexibelt sätt än Sverige resonerar kring nyrekryteringshotet angående narkotika. Även om inte heller Sverige uttalade hur det praktiska arbetet skulle utföras, fanns där en helt annan, snävare uppfattning rörande vad det var som från början skapade narkotikamissbruk.

53 Instituto da Droga e da Toxicodependência(2005), sid:8.

(33)

33

Portugal undviker detta och håller sig mer öppen i frågan. Detta tyder på en mer objektivistisk inriktning.

6.3 Förebyggande arbete mot narkotikan

6.3.1 Sverige

”För att förebyggande arbete skall vara framgångsrikt krävs också att inte endast generella insatser utan också att insatser anpassade till den avsedda målgruppen görs. Utanförskap och bristande delaktighet är faktorer som utgör en ökad risk för missbruk. Bland annat bör skillnaderna mellan olika kön och åldrar liksom t.ex. etnisk och kulturell tillhörighet uppmärksammas.”54

Den avsedda målgruppen i det här fallet är barn och ungdomar. Tidigare i det här avsnittet betonades behovet av att se narkotikaproblemet utifrån ett helhetsperspektiv.

Faktum är att även när svenska staten försöker gå in på en mer detaljerad nivå refererar de till grupper snarare än individer, vilket skulle vara fallet om ärendet istället behandlades med ett ursprungligen objektivistiskt ursprungsperspektiv.

Därefter gör Sverige antaganden i att utanförskap och bristande delaktighet skulle öka risken för missbruk. Återigen väljer Sverige att förenkla snarare än komplicera verkligheten; då staten helt i linje med Rousseaus teorier om det sociala kontraktet samt allmänviljan är övertygade om att ett så sammansvetsat samhälle i värderingar och livsstil som möjligt leder till ett samhälle friare från konflikter och problem. Det är således en sådan homogenisering staten syftar till när de i det här skedet lyfter fram utanförskap och bristande delaktighet som potentiella förbättringspunkter i det förebyggande arbetet. Den objektivistiska

54 Johansson, Morgan(2005-11-17). Socialdepartementet:Stockholm, sid: 92.

(34)

34

ståndpunkten är istället att samhället är komplext och mångbottnat, vilket leder till att

individen kan stå inför ett oändligt antal beslut med inneboende konsekvenser vilka ledde till att denne nu står inför den aktuella situationen. Således kan inga sådana generaliserande och förenklande slutsatser dras.

Samma sak kan egentligen sägas om sista meningen. Här är det emellertid frågan om etniska och kulturella tillhörigheter vilka potentiellt kan betyda differentiering från

”normen”, vilket alltså i det här fallet anses vara ett svenskt samhälle med restriktiva narkotikavärderingar.

6.3.2 Portugal

”Utveckla förebyggande, rådgivning och samhälleliga åtgärder tillsammans med den högre utbildade befolkningen, genom att främja diskussion och det aktiva involverandet hos den här målgruppen genom aktiviteter gällande kampen mot droger och drogmissbruk, lämpligen via åtgärder på och genom högre utbildningsnivå, med ett speciellt fokus inom undersökning och utvärdering.”55

Återigen för Portugals del finns det inget uttalat som anses vara en bidragande faktor till vem eller vilka grupper som löper större risk för att bli narkotikamissbrukare.

Däremot är ord som diskussion med i texten, något som återigen lägger fokus på individen, i det här fallet dennes eventuella förmåga att påverka samhället, snarare än den omvända ordningen i Sveriges fall.

55 Instituto da Droga e da Toxicodependência(2005), sid:9.

References

Related documents

Flertalet kommuner som svarat på enkäten menar att de känner till hyresgarantier men de använder inte verktyget eftersom; de inte ser att målgruppen finns, kräver för

De allmänna råden är avsedda att tillämpas vid fysisk planering enligt PBL, för nytillkommande bostäder i områden som exponeras för buller från flygtrafik.. En grundläggande

I diagrammet nedan redovisas den årliga förändringen under år 1990- 2007 i hela riket av antalet lägenheter i privatägda flerbostadshus och antalet färdigställda

2 och 3 § patientlagen (2014:821)) är det många personer som inte har en fast kontakt trots att de ser att behov av det (Vård- och omsorgsanalys – Fast kontakt i primärvården.

Om stödet enligt första eller andra stycket uppgår till minst 100 000 kronor, ges omställningsstöd även för administrativa kostnader som uppkommit med anledning

Syftet med uppdraget var att utforma en socialtjänst som bidrar till social hållbarhet med individen i fokus och som med ett förebyggande perspektiv ger människor lika möjligheter

Polismyndigheten anser att det bör förtydligas i lagen att socialtjänsten ska ansvara för att erbjuda insatser som syftar till att ge stöd till en enskild att upphöra med

Ärende: Remiss avseende En samlad djurhälsoreglering, SOU 2020:62 (ert dnr N2020/02751): Riksrevisionen avstår svar. Datum: den 29 januari