Ritual i sociala medier
En etnologisk studie om ritual i den separatistiska gruppen Uppsala Gäris på sociala medier
Uppsats Etnologi C Uppsala universitet Campus: Engelska parken Författare: Sofia Ström Handledare: Camilla Asplund Ingemark & Katarina Ek-Nilsson Vårterminen 2020
Ritual i sociala medier
En etnologisk studie om ritual i den separatistiska gruppen Uppsala Gäris på sociala medier.
Sofia Ström
SAMMANFATTNING
I den här uppsatsen har jag applicerat ett ritualperspektiv i en ny situation, nämligen sociala medier. Uppsala Gäris är en separatistisk grupp för kvinnor och ickebinära med koppling till Uppsala och Uppsala län. I uppsatsen frågade jag hur ritualerna i Uppsala Gäris ser ut och vad de har för beståndsdelar, varför ritualerna sker och vilka sociala ordningar som ses som problem och vilka ritualen försöker etablera. Jag frågade också hur communitas manifesterar sig och organiseras i Uppsala Gäris. Genom intervjuer och netnografi har jag kommit fram till att ritualerna är oförutsedda och orienterade efter gruppen, eftersom mycket fokus ligger på gemenskapen och dess communitas och förnyande kraft. Communitas uppstår på grund av gruppens gemensamma upplevelse av att de är utsatta i Uppsala och vilja att etablera en ny social ordning.
Nyckelord: Ritual, sociala medier, Facebook, communitas
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning _____________________________________________________________ 4 Syfte och frågeställningar __________________________________________________ 4 Bakgrund _______________________________________________________________ 5 Metod __________________________________________________________________ 5 Netnografi ____________________________________________________________ 5 Intervjuer _____________________________________________________________ 6 Framfarten av Covid-19 __________________________________________________ 7 Teori ___________________________________________________________________ 7 Från religiös tro till andra högre makter _____________________________________ 9 Communitas __________________________________________________________ 11 Ritualer i media _______________________________________________________ 12 Tidigare forskning _______________________________________________________ 12 Disposition _____________________________________________________________ 13 2. Materialbeskrivning ____________________________________________________ 14 Uppsala Gäris på Facebook ________________________________________________ 14 Uppsala Gäris som rum ___________________________________________________ 14 Skrivna regler ___________________________________________________________ 15 Inläggen _______________________________________________________________ 15 Borttagna inlägg _________________________________________________________ 17 3. Ritualens egenskaper ___________________________________________________ 18 4. Ritualens orsak ________________________________________________________ 22 5. Communitas i gruppen __________________________________________________ 25 6. Slutdiskussion ________________________________________________________ 28 7. Käll- och litteraturförteckning ____________________________________________ 30 Otryckta källor __________________________________________________________ 30 Tryckta källor ___________________________________________________________ 32
1. INLEDNING
När jag tidigare under kursen läste om sorgeritualer som skedde på Facebook och sedan materialiserade sig i staden efter terrorattentatet i Oslo och på Utøya 2011 så presenterades flera ritualiseringshandlingar som jag kunde se återskapas i en Facebookgrupp som jag varit medlem i sedan sommaren 2019. Jag hade sedan tidigare intresserat mig för att genomföra en studie om Uppsala Gäris, eftersom jag från början ville skriva något om separatistiska
grupper.
Under tiden som jag arbetade med studien kom världen att förändras markant. När jag skriver det här är gatorna i de flesta storstäderna tomma på folk och i Sverige bes alla som är över 70 att stanna hemma, och alla uppmanas hålla två meters avstånd ifrån varandra. Över hela världen ställs traditionella firanden och sport- och konsertevenemang in, och museer och butiker håller stängt för att inte dra till sig stora folkskaror. I större och större utsträckning vänder sig folk till sociala medier för att söka samhörighet och tröst för missade
tillställningar. Det talas om ”det nya normala” där vi stannar hemma i större utsträckning för att undvika sjukdomar, och att tillställningar mer och mer kommer att genomföras på internet.
Jag förstod inte alls att min studie om ritualer på sociala medier skulle vara så i tiden, för medlemmarna i Uppsala Gäris lyckades skapa en gemenskap och samhörighet genom sociala medier och trots att Coronaviruset lamslagit Sverige och världen är de fortfarande eniga och publicerar inlägg flera gånger i veckan.
Syfte och frågeställningar
Mitt syfte med uppsatsen är att tolka handlingar och beteenden i Facebookgruppen Uppsala Gäris utifrån ett ritualperspektiv. Jag kommer använda mig av netnografi och intervjuer att försöka identifiera teman i ritualerna, för att få fram kunskap om ritualernas uppbyggnad och varför de sker. Det intressanta med studien blir att nyttja en väldigt gammal teori i nya situationer, alltså sociala medier. För att uppfylla mitt syfte har jag formulerat tre frågeställningar:
• Hur ser ritualerna i Uppsala Gäris ut och vad har den för beståndsdelar?
• Varför sker ritualerna, vilka sociala ordningar ses som problem och vilka försöker de etablera?
• Hur manifesterar sig och organiseras communitas i Uppsala Gäris?
Bakgrund
Under sommaren 2019 rapporterades det om flera överfall mot kvinnor i Uppsala, vid ett tillfälle rapporterades det om fyra våldtäkter och våldtäktsförsök på fyra dygn, och många kvinnor i staden uttryckte oro. Den sjunde augusti fick polisen göra uttalanden om att kvinnor i Uppsala bör undvika parker och gränder och vara försiktiga med hur de rör sig i staden (Expressen; SVT Nyheter). Den åttonde augusti startades Facebookgruppen Uppsala Gäris av Neda Ameli. Gäri är ett slangord för tjej. I en artikel i Upsala Nya Tidning (UNT), berättar hon att ”tanken var att ta vara på den kraft som uppstår när tjejer bildar en gemenskap”.
Kvinnor och icke-binära boende i Uppsala bjöds in och väldigt fort steg medlemsantalet. Idag har gruppen nästan 22 000 medlemmar, och inom gruppen postas inlägg rörande kvinnors säkerhet i staden, det kan gälla allt från sällskap hem sent på kvällarna, att få skjuts från platser där det upplevs obehag eller att bara få ventilera något som hänt en i staden. Inom gruppen visades kvinnorna solidaritet för varandra och det byggdes upp en gemenskap med syfte att hålla varandra säkra.
Metod
Jag har arbetat utefter en netnografisk metod som är baserad på Martin Bergs Netnografi (2015) med inslag av Sverker Hyltén-Cavallius kapitel ”Internet och fältarbete” i Etnologiskt fältarbete (2011).
Netnografi
Min metod för insamling av internetmaterial har inspirerats av Martin Bergs Netnografi (2015). På grund av vissa omständigheter följdes inte Bergs metod till punkt och pricka, då jag ämnade göra en diakron undersökning medan Bergs metod är skapad för en mer samtida undersökning. Att materialet inte är samtida orsakade att jag inte kunde interagera med materialet, vilket är ett steg som Berg inkluderar i sin metod.
Bergs metod går ut på att först och främst avgränsa studieobjektet. För att genomföra en gränsdragning anser Berg att det är viktigt att ha ett initialt antagande om var det empiriska fältet börjar och slutar, detta för att ha en indikation om var gränserna runt vårt studieobjekt ska dras. För mig innebär detta i huvudsak att jag valde att avgränsa mitt fält till de första tio dagarna efter att gruppen skapats. Jag gick igenom alla inlägg som publicerades under den första månaden och tog skärmbilder på dessa inlägg och kommentarer och sammanställde och sammanställde detta i ett dokument för att undvika att behöva bläddra tillbaka i gruppens
flöde. Detta dokument har på grund av etiska skäl raderats efter färdigställandet av denna uppsats. Jag genomförde därmed en tidsmässig gränsdragning av analytiska skäl. Jag anser nämligen att jag kommer ha störst chans att identifiera rituella mönster under tiden närmast krisen som jag ser som den utlösande faktorn för gruppens startande. Mitt val att avgränsa till just första månaden görs också av personliga skäl, det är under den här tiden som jag kände mig mest hänförd och förbunden med gruppen. (Berg 2015: 75f)
De forskningsetiska frågor som skapas genom att jag genomför en diakron undersökning återkommer jag till under etiska överväganden. (Berg 2015: 81f)
Det var sedan dags att synliggöra mig som forskare. Vad Berg menar med att synliggöra sig som forskare innebär att interagera med material, men eftersom mitt material är asynkront innebar det något annat för mig. Jag publicerade ett inlägg i gruppen där jag eftersökte informanter till denna studie, och jag gjorde det tydligt att jag själv varit medlem sedan sommaren då gruppen startade. Jag var noga med att inte avslöja för mycket om mitt perspektiv och arbetssyfte eftersom många konnoterar ritual med något primitivt. Jag skrev istället att ”min studie handlar om att undersöka handlings- och beteendemönster i den här Facebookgruppen”.
Berg understryker vikten av att vara interaktiv med sitt material, då det krävs för att generera en mer fokuserad empiri (2015: 97f). Jag valde därför att komplettera internetmaterialet med intervjuer, för att kunna ställa frågor koncentrerade på ritual, och göra mitt material mer interaktivt.
Intervjuer
Jag genomförde synkrona intervjuer med medlemmar ur gruppen under april 2020. Jag hade förberett frågor, men gick ofta ifrån dem under intervjun och lät mina informanter tala fritt.
Jag delade upp min förberedda fråga i fyra kategorier; frågor som gällde dem själva och hur de tar plats i Uppsala. Är de uppvuxna i Uppsala eller inflyttade, tar de del i nattlivet, bor de här på heltid och liknande. Min motivering till att ställa sådana frågor är att få reda på mer om deras platstagande i Uppsala och deras känslomässiga koppling till platsen där krisen uppstod.
Jag ställde också frågor som berör upplevelsen av att vara med i gruppen. Hur känns det att vara i kontakt med någon i gruppen, följde du situationen i somras, har du någon gång mött upp någon i gruppen och hur känns det att läsa i flödet? Jag hade också frågor som var utformade för att försöka fånga meningsfullheten i gruppen och dess betydelse som ett
kulturellt fenomen. Vad är viktigt för medlemmarna, vad har mening och vad skapar
gemenskap? Vissa av frågorna var väldigt öppna, och jag bad mina informanter att svara på frågorna som de tolkade dem. Andra var mer riktade rakt på och konkreta.
Etiska överväganden
Under mitt arbete har jag fått ta hänsyn till en del regler som finns i gruppen (jag återkommer till de skrivna reglerna i min materialbeskrivning). Det är ej tillåtet att dela med sig av inlägg, namn eller bilder från gruppen utanför den. För att kunna använda inläggen i min studie kommer jag därför inte att referera direkt till något av dem, utan enbart löst återberätta innehållet i mina exempel om det skulle behövas, för att det inte ska gå att fastställa vilket inlägg jag pratar om. Jag gör detta eftersom jag vill respektera både de skrivna och oskrivna reglerna i gruppen och medlemmarnas integritet.
Framfarten av Covid-19
Min främsta plan var självklart att genomföra intervjuer ansikte mot ansikte. Under våren 2020 sattes det stopp för dessa planer i och med att Coronaviruset spred sig genom världen och tvingade mycket aktivitet att ställas in eller senareläggas. Medborgare uppmanades att stanna hemma så långt det gick för att försöka sakta ner Coronavirusets spridning. Detta gjorde att de flesta av mina informanter helst ville att intervjun skulle ske via videosamtal. Jag använde mig av programmet Zoom för att intervjua, och spelade in med den funktionen som Zoom erbjuder i programmet. Detta medförde att jag efter intervjun hade både inspelat ljud och video från intervjun. Jag spelade också in med min telefon under intervjun, som reserv ifall något skulle gå fel med Zoominspelningen.
Teori
För att analysera mitt material kommer jag att tillämpa ett ritualperspektiv som är baserat på Catherine Bells Ritual theory, ritual practice (1992), Johanna Sumialas Media and ritual (2012), Victor Turners The ritual process (1969) och Owe Ronströms artikel ”Ritual och ritualisering” i Tillämpad kulturteori (2017). Jag kommer att använda mig av ritualbegreppet som ett verktyg för att analysera vilka sociala ordningar som Uppsala Gäris belyser som en kris, och vad gruppen vill etablera som nya sociala ordningar.
I den här uppsatsen har jag valt att inte diskutera feminism, genusteori eller om de valda taktikerna är de rätta för att överfallen ska sluta. Medlemmarna står inför det faktum att överfall sker, och de vill öka sin säkerhet nu, och väljer att göra det med hjälp av varandra.
Hur överfallen kommer sluta i det långa loppet är för en annan studie att ta reda på, här har jag istället valt att låta min studie spegla gruppens syfte.
Birgitta Meurling diskuterar den omdebatterade skillnaden mellan rit och ritual, och att de ofta används nästintill synonymt av forskare. Meurling menar att rit har inom etnologin tolkats som ett äldre begrepp som är mer knutet till religion, medan antropologin har sett ordet rit som en typ av konkret handling med betydelse inom ett specifikt tros- eller
tankesystem. Ritual är istället ett mer abstrakt begrepp som används som ett standardord. Jag kommer genom denna uppsats att använda mig av ordet ritual eftersom jag baserar min teori på ett flertal forskare som inte differentierar orden (Meurling 2016: 43).
Owe Ronström beskriver ritual något förenklat som ”avgränsbara och upprepbara markerade sekvenser av mönsterbundna stiliserade handlingar, som följer ett formaliserat schema eller
”manus” med särskilt symbolisk innebörd och verkanskraft” (Ronström 2017: 231). Som analytiskt verktyg har det använts inom många vetenskaper och under väldigt lång tid, vilket också komplicerar dess historia och gör verktyget svårdefinierat. I Skandinavien användes ritual mest om religiösa bruk under väldigt lång tid, men i och med att seder och traditioner hamnade i fokus under 1980-talet så användes ritual mer som ett analytiskt verktyg. Det kan te sig något konstigt att påstå att handlingar och uttalanden som sker i en Facebookgrupp är rituella. Vi associerar ritual med något mer primitivt, religiöst eller högtidligt, inte det moderna samhället som vi lever i idag, där religion inte är lika närvarande som det var förr.
(Ronström 2017: 231f)
Antropologen Victor Turner (1920–1983) har varit ledande inom ritualforskningen sedan The ritual process publicerades år 1969, och många forskare tar avstamp i hans verk, med de konstanta dynamikerna mellan communitas, liminalitetsfasen, struktur och antistruktur.
Turners fokus var på övergångsriter och social transformation ses som ritualens främsta funktion. Ritual idag är en kreativ kulturell praktik och kraftfull nog att upplösa sociala hierarkier (Sumiala 2012: 25)
Tidig ritualteori grundar sig inom religionsvetenskap och karaktäriseras därför av det heliga.
Catherine Bell (1953–2008) var forskare inom religionsvetenskap, och menade att
återkommande inom modellerna som ritualteorin genererar är uppdelningen mellan tro och ritual (Bell 1992: 15f). Tro är de myter, tankar och de högre makterna som bygger upp ens världsuppfattning, alltså inte nödvändigtvis kopplat till någon form av gudomlighet eller
religion. Själva ritualen är ett iscensättande av denna tro. Ritualer är alltså bestämda handlingar som uttrycker dessa tankar och tro, och är därmed beroende av tankarna för att kunna vara ritual. De tankar och den tro som styr ritualen, får också karaktärisera den. Med andra ord kan ritual inte existera utan tro, medan tro kan existera utan ritualen.
Jag utgår ifrån Bells två sätt att se ritual, där den ena gruppen anser att ritual är särskild från annan aktivitet, och den andra gruppen understryker kongruensen mellan ritual och andra former av mänsklig aktivitet. Av dessa två grupper ansluter jag mig till den andra, och ser ritualer som de expressiva, symboliska och kommunikativa aspekterna av handlingar. Denna grupp tar idag upp mest plats inom ritualforskningen. (Bell 2009: 70)
Kyrre Kverndokk (2012) menar att ritualer är viktiga under krissituationer, eftersom de skapar mening och belyser det som hänt eller händer. På så sätt gör ritualer det möjligt att rensa ut kulturell och existentiell oro och återvända till vardagen, då deltagarna får bearbeta händelsen.
Så kallade krisritualer uppstår under oväntade krissituationer som vänder upp och ned på samhällsordningen och upplevs som ett hot mot en individ eller mot ett samhälles struktur.
När hotet upplevs, så organiserar en individ eller ett samhälle en ritual för att kanalisera den ängslan och osäkerhet som upplevs. Avsikten är att antyda på orsaken till krisen, att peka ut den skyldige eller att få en förklaring till vad det är som hotar samhället eller individen.
Krisritualer är utformade för att belysa problem eller hot mot en gemenskap, och att etablera nya sociala strukturer. På så sätt erkänner ritualen problemet, samtidigt som den försöker etablera nya sociala ordningar som ska ersätta den gamla oron. Nya sociala ordningar är ofta en motpol till den sociala oro som låg till grund för att ritualen skulle kunna utövas.
Från religiös tro till andra högre makter
Haverinen argumenterar för att ritual praktiseras annorlunda idag på grund av maktskifte.
Nils-Arvid Bringéus förklarar att ritualer ofta sammankopplas med myter och ses som ett sätt att kommunicera med det översinnliga eller det heliga. Detta är ritualer i sakral mening, alltså en form av kommunikation i vertikal riktning mellan människan och de högre makterna eller gudomligheten. I dag är det inte en självklarhet att man är troende, och det är alltså inte religionen som får stå till svars för varför vi upplever kriser, katastrofer eller utomstående hot.
De som får stå till svars för varför något går snett är den politiska makten i lagstiftande, exekutiv och juridisk mening. (Bringéus 1990: 158; Haverinen 2014: 19)
Formella egenskaper
Ronström har i artikeln ”Ritual och ritualisering” sammanställt en lista av formella
egenskaper, som kan användas för att fastställa en rituals beståndsdelar. Dessa egenskaper är inte skrivna i sten utan kan användas som ett analysverktyg för att fastställa vad en ritual är och vad den består av, inte varför den uppkommit eller vad den säger. Jag kommer att utgå ifrån dessa formella egenskaper för att besvara min första frågeställning om ritualen i Uppsala Gäris och dess beståndsdelar.
Ronström menar att ritualer är avgränsningsbara i tid och rum, det går alltså att beskriva exakt var och när de sker. De avskiljs på platser som blir till heta och kalla ytor genom att symboler brukas på plats och rituell aktivitet sker. Ritualer är upprepande, och upprepningar inom ritualen är ett av de mest kraftfulla verkningsmedlen. Genom upprepning skapas ett
sammanhang för deltagarna som kopplas samman, och för varje upprepning får fler chans att ansluta. Inom ritualens sammanhang finns igenkänning och delaktighet. Ritualer följer också förutbestämda mönster för att upprätthålla en specifik struktur, där händelser organiseras i kedjor. I händelsekedjorna går det att utläsa orsak och verkan, och det rum som ritualen utspelar sig i tilldelas riktningar, såsom framsidor och baksidor. Framsidan är det som visas upp, de heta ytorna som deltagarna rör sig inom. Baksidan är det som inte visas upp, de kalla ytorna där åskådarna och det som inte visas upp rör sig, men som fortfarande är ritual. Det finns också rum för variation inom dessa gränser. (Ronström 2017: 238f)
Det mönster som skapas genom repetition är sedan tidigare kända för deltagarna. Genom att bevittna repetitionen förstår de vilka roller som ska genomföra vad, och kan därför följa det formaliserade schemat när det är dags för de själva att iscensätta ritualen. De olika
sekvenserna har olika höga förväntningar på sig, vilket styr hur starkt formaliserade de blir.
Det formaliserade mönstret skapar också roller inom ritualen och att kliva in i rollen markeras expressivt. Under mindre formaliserade sekvenser finns det rum för improvisation.
Förväntningarna på de olika sekvenserna gör det möjligt att bedöma resultatet och verkanskraften av ritualen. (Ronström 2017: 239f)
De avgränsningar som omger ritualen gör att det blir ett överflöd av information, som gör ritualen mer komplex. Upprepningar skapar kollektiva formar, nästan som berättelser följer ett bestämt mönster. Dessa kollektiva formar kan användas för att forma individens
erfarenheter i. På så vis blir det individuella till kollektivt och gemensamt. Expressivitet är också en viktig del av ritual, genom uttryck, estetisering av kläder, gester, rörelser och så
vidare. Den gemensamma estetiseringen skapar samhörighet medlemmarna emellan.
(Ronström 2017: 240f)
För ritualer är det kroppsliga centralt. Vedertaget bland ritualteoretiker är att ritual behöver performans. De tidigare nämnda riktningarna i rummet fram- och baksidan behöver intas i ämne att iscensätta eller framföra något. Ännu en viktig del av ritual är att de bekräftar och etablerar ordning. Jag gick igenom detta tidigare under teoribygget och kommer att
återkomma till det mer ingående i kapitel fyra. Verkanskraften ligger i att de får människor att förkroppsliga den önskade sociala ordningen och tar med sig det till vardagslivet. Ritualer underminerar samtidigt ordning. I krissituationer utmanar ritualen problemet som orsakade eller utlöste ritualen. På så vis har ritualer förnyande och omvandlade kraft. Det innebär att ritualer har verkan i samhället och producerar det som de visar upp. Communitas som jag återkommer till är ett exempel på sådan verkanskraft. Ritualer skiljer sig från det vardagliga och är distanseras från det privata detta gör att de skapar rum för att reflektera över den samhälleliga situationen. (Ronström 2017: 240f)
Communitas
I de centrala momenten av en ritual kan det som Victor Turner kallar för communitas
produceras. Det är ett tillstånd som kännetecknas av sin närhet, spontanitet och omedelbarhet mellan människor. I det tillståndet befinner sig människor med varandra och all annan social ordning har lösts upp. (Ronström 2017: 233, 241; Turner 1969: 132)
Turner ansåg att ritualer hade transformativ kraft och bestod av tre stadier. Det första stadiet är utgångspunkten, det förgångna med alla dess rådande sociala ordningar och hierarkier. För att övergå till det andra stadiet behövs en avskiljande ritual, med symboliska handlingar för att beteckna en individs eller grupps avskiljande från en tidigare fixerad plats i en social ordning. Det här är det som Turner kallar för liminalitetsfasen, ett temporärt tillstånd av antistruktur där den tidigare sociala ordningen inte längre existerar. Här öppnas möjligheter för ny mänsklig kontakt som inte är möjlig under andra omständigheter, som är de
communitas som tidigare nämnts. Det sker sedan en inkorporeringsritual och den sociala ordningen återinförs, om än förändrad. Sumiala menar att communitas inte nödvändigtvis bara uppstår i övergångsriter, vilket är Turners teoribygges utgångspunkt. Sumiala anser att en kris som en samhörighet upplever tillsammans kan verka som en nedbrytning av den
existerade sociala strukturen i samhället, och därigenom temporärt bilda det tillstånd av antistruktur som är liminalitetsfasen och möjliggöra communitas. Tillsammans bygger sedan
samhörigheten upp nya strukturer, och krisen upplöses (Sumiala 2012: 30f; Turner 1969:
94f).
I artikeln ”Negotiating terror, negotiating love” (2013) menar Kyrre Kverndokk att
communitas också kan ta form på internet genom deltagande i ritualen. Kverndokk menar att publicerandet av inlägg med bilder från rosparaden och de andra spontana minnesmärkena i Oslo efter terrorattacken i Oslo 2011 är performativa handlingar som visar upp samhörighet.
Norrmännen behövde inte vara på plats eller utföra en fysisk handling för att känna att de var en del av gemenskap som sörjde offren i attacken, utan kunde känna samhörighet digitalt.
Ritualer i media
I kapitlet ”Mass Communikation, Ritual and Civil Society” (1998) diskuterar Jeffrey C.
Alexander och Ronald N. Jacobs Media händelser i Media Events och förklarar rollen som massmedia har i samhället ur ett ritualperspektiv. Massmedia fungerar som ett mellanting för det offentliga och det civila, och influerar samhällsidentiteten genom att dramatisera ett samhälles symboler, olika narrativ och kulturella koder. Media Events, alltså stora händelser som är organiserade utanför massmedia och diskuteras i flertalet mediekanaler och attraherar en större publik, skiljer sig det vardagliga livet och bryter det vanliga mönstret. Media Event tjänar som en ersättning för samhällen vars medlemmar inte kan samlas på ett direkt sätt. De utför de ritualer och vanliga symboler som känns nödvändiga och den föreställda gruppen kan alla känna att de deltar i ritualen och bearbetar händelserna genom att följa uppdateringarna i media. Offentliga kriser som behandlas i media tenderar att ge civilsamhället dess största kraft för social förändring (1998: 26f).
Tidigare forskning
I artikeln ”Negotiating Terror, Negotiating Love” (2013) visar Kyrre Kverndokk hur ritualer visade sig i sociala medier efter terrorattacken i Oslo den 23 juli 2011. Kverndokk visade att inte bara de olika fysiska mötespunkterna var framsidor att visa upp sorg på, utan även att sociala medier spelade roll. Efter attacken startades Facebookgrupper där inlägg som visade upp sorg postades och communitas skapades, men Kverndokk visade också på hur sociala medier snabbade på processen och initierade rosparaderna som blev symboler för Norges sorgeritualer efter attacken.
Antropologen Anna Haverinens avhandling Memoria virtualis (2014) handlar om hur och varför sorgeritualer sker i Facebookgrupper och inom andra onlineforum som exempelvis
World of Warcraft, och hur Facebookgrupperna gör plats för communitas. Haverinen diskuterar även ofta återkommande symboler inom sorgeritualer och hur de framkommer i sorgeritualer online.
Under höstterminen 2019 skrevs tre stycken etnologiska B-uppsatser som handlar om Uppsala Gäris, där fokus låg på trygghet och kvinnors förhållande till trygghet i Uppsala, gemenskap i gruppen och hur gemenskap uttrycks, men också hur separatism och trygghet ger uttryck i Facebookgruppen och i Uppsala som urbant rum.
Ritual i massmedia är inte ett helt nytt ämne inom media-antropologin, där det finns flertalet verk. Johanna Sumialas Media and ritual: death, community, and everyday life har varit användbar för mig då Sumiala kollar närmare på några händelser som blivit till ritualiserade Media Events och hur massmedia skapar communitas.
Disposition
Efter inledningen kommer jag att göra en materialbeskrivning i ett eget kapitel, där jag går igenom vilka typer av inlägg som publiceras och hur Uppsala Gäris ter sig som forum. Efter materialbeskrivningen kommer jag att gå igenom ritualen i Uppsala Gäris egenskaper i kapitel tre i syfte att beskriva ritualens beståndsdelar. Detta görs alltså för att svara på min första frågeställning. I kapitel fyra kommer jag att se närmare på varför ritualen sker genom att se närmare på vilka sociala ordningar som ritualen ämnar justera eller få bort och vilka som den försöker etablera. I kapitel fem kommer jag att se närmare på communitas och hur det
manifesterar och organiserar sig i Facebookgruppen. Jag kommer att avsluta med en slutdiskussion.
2. MATERIALBESKRIVNING Uppsala Gäris på Facebook
Sociala Medier som Facebook är utformat för att gemenskap ska kunna frodas. Genom funktionen grupper skapas väggar som en grupp kan existera inom utan att behöva oroa sig för den yttre världen. Genom de olika sekretessinställningarna kan gruppen vara offentlig eller privat, vilket styr hur täta och trygga väggarna är och upplevs runtomkring gruppen.
Funktionen tillåter alltså virtuella väggar runt ett föreställt rum. (Facebook hjälpcenter) Uppsala Gäris är en privat men synlig grupp, alltså kan endast medlemmar se vilka som är med i inläggen och vad som publiceras men vem som helst kan hitta gruppen om hen söker efter den på Facebook.
Uppsala Gäris som rum
Hur en välkomnas till gruppen varierar beroende på hur en använder Facebook sedan tidigare.
Facebook finns nämligen både tillgänglig som en applikation och som hemsida, och arrangemanget av de tillgängliga funktionerna kommer därför att variera. Det finns
alternativet ”gå med i gruppen”, där en får möjlighet att besvara några frågor som utreder om en fyller upp de två krav som finns för att få gå med. Den som vill bli medlem måste
identifiera sig som kvinna eller ickebinär och ha någon form av koppling till Uppsala län, som att en studerar, jobbar eller bor i länet. Ansökan måste sedan godkännas av en av gruppens administratörer.
Tillgänglig högst upp på sidan finns det också, oberoende av om en använder en webbläsare eller en app, möjlighet att läsa om gruppens historik och regler under rubriken ”om”. Detta syns även för ickemedlemmar om besöker sidan. Först etableras att gruppen inspirerades av Facebook-gruppen ”Rågsved gäris” och gruppens syfte, att ”ta vara på den enorma kraften och gemenskapen som finns bland oss tjejer och agerar primärt som en plattform för att möjliggöra för tjejer att söka stöd”, sedan att det görs genom att ”medlemmarna tillsammans bildar en jättelik resurs, stöd och nätverk som erbjuder sällskap hem, telefonsamtal med någon av gruppens medlemmar så att vi tillsammans kan känna oss säkra när vi går ute på kvällen”. Denna text omsluts av två rosa emojihjärtan som blänker.
Under rubriken ”om” konstateras också den värdegrund som gäller inom gruppen. ”Trygghet, skapande för alla gäris. Säkerhet, inom gruppen och i vårt samhälle. Gemenskap, bland alla
fina gäris”. Som medlem förväntas ömsesidig respekt och förtroende av en, och gruppen är partipolitiskt och religiöst obunden.
Skrivna regler
De generella skrivna reglerna som gäller inom gruppen finns där för att upprätthålla den värdegrund och den funktion som gruppen har. De finns tillgängliga även för ickemedlemmar att läsa under den tidigare nämnda rubriken ”om”. Självklart gäller även dessa för mig som forskare och är något som jag måste förhålla mig till. Att bryta mot dessa regler kan leda till att en blockeras från gruppen, eller att inlägget eller att ens kommentar tas bort.
De regler som gäller är 1. Ingen diskriminering, alla ska känna sig välkomna och det som skrivs i inlägg och kommentarer ska vara fria från diskriminering av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. 2. Information som en lärt sig i gruppen får delas, men inlägg, namn eller bilder får ej spridas utan tillåtelse. Detta innebär att jag ej kommer att referera till några specifika inlägg i gruppen. De inlägg som jag läst och som jag räknas som min empiri kommer att kategoriseras och jag kommer att utläsa hur ritual uppstår i gruppen, men ingen information som kan kopplas till en specifik person kommer att
publiceras i uppsatsen. 3. Fri från marknadsföring och reklam, 4. Förbjudet att diskutera vapen och uppmanande till kriminalitet. 5. Förbjudet att skapa undergrupper, event eller konton i Uppsala Gäris namn utan tillåtelse.
Inläggen
Bland inläggen har jag identifierat sex stycken olika typer av inlägg. Dessa har olika syfte och fyller olika funktioner i ritualiseringen. Den vanligaste typen av inlägg är den som jag valt att kalla för inspirationsinlägg, vars syfte är att försöka höja stämningen och motivera istället för att belysa det negativa som sker i samhället. Dessa inlägg kan se ut på olika sätt och ha olika meddelanden, men en röd tråd är en koppling till kvinnors rättigheter i samhället. Till
inspirationsinlägg räknar jag också inlägg som berömmer skapandet av gruppen genom ord som ”bra initiativ” och ”systraskap”. Dessa inlägg ämnar etablera en ny social ordning genom ritualiseringen, de målar upp en bild av den önskade sociala ordningen som hålls upp över det andra som publiceras. I min empiri finns det 26 stycken inspirationsinlägg.
Vanligt förekommande är också den typen som jag valt att kalla för tipsinlägg, vars syfte är att ge rekommendationer för att öka den personliga säkerheten. Exempelvis kan det vara
snabba självförsvarstips, instruktioner på hur en kan få kontakt med SOS Alarm utan att behöva plocka upp telefonen ur fickan. Det förekommer även exempel på rekommendationer avapplikationer där en kan se sina vänners position och om de larmar. Även
rekommendationer om vart en kan vända sig om en utsätts eller har utsatts för våld, som exempelvis kvinnofridslinjen. Sjutton stycken tipsinlägg har jag hittat i min empiri.
Det förekommer även uppdateringar från moderatorerna. Dessa inlägg syftar på att uppdatera hur många medlemmar som gruppen nu har, de påminner om reglerna och talar om syftet med gruppen. Moderatorerna är väldigt engagerade i gruppen och är även idag. I mitt material så finns det 20 stycken inlägg som gjorts av moderatorerna, och de har ofta inslag av andra typer av inlägg, som händelseinlägg eller inspirationsinlägg.
Bland alla inlägg har jag även kunnat identifiera nio stycken händelseinlägg, som berättar om en specifik händelse som skett i Uppsala. De situationer som beskrivs i inläggen är inte alltid baserade på konkreta hot, utan ibland uttrycker de bara en stund av insikt hur allvarlig
situationen är. Dessa inlägg publiceras med syfte att förklara situationen, visa på hur allvarlig den är och upplevs, och för att få stöd. De ackompanjeras ofta av en bild från någonstans i staden eller en så kallad selfie. På grund av en av de skrivna reglerna kommer jag ej att återberätta innehållet i någon av dessa inlägg. I en ritualiseringsprocess så belyser dessa inlägg det samhällsproblem som upplevs som en kris och som ett hot. I en ritualprocess så belyser den sociala gruppen problemet.
Inlägg som ämnar att verka för trygghet genom att samordna nattvandrare eller idéer på system som kan verka för ett tryggare Uppsala kommer jag att kalla för samordnarinlägg.
Denna typ av inlägg, som det finns åtta stycken av i min empiri, publiceras framförallt framåt helgerna då utelivet är igång. Det handlar inte bara om att samordna nattvandrare, det
diskuteras även andra lösningar på hur medlemmar ska kunna identifiera varandra när de är ute, eller så erbjuds det lokaler för dem att stanna till för att dricka kaffe eller värma upp sig.
Det förekommer också två inlägg som verkar för ökad personlig trygghet genom att anordna tillfällen för medlemmarna att lära sig olika typer av kampsporter eller självförsvar. Med denna typ av inlägg räknar jag även inlägg som planerar tillfällen att i grupp gå ut för att träna. Att vilja träna i grupp framkom på grund av osäkerheten och otryggheten i staden, att gå ut och springa själv kändes helt enkelt inte säkert och det löstes då genom att flera medlemmar tog sig ut tillsammans. Jag kallar dessa inlägg för anordnarinlägg. Senare i
tidslinjen börjar vi också se inlägg där den så kallade trådstartaren uppmuntrar andra
medlemmar att höra av sig om de är ute och känner sig otrygga, för att få sällskap eller skjuts hem. Jag kallar dessa inlägg för kontaktinlägg. Under den tidsperiod som min empiri omfattar finns det endast två renodlade kontaktinlägg. Jag skiljer dessa inlägg från anordnarinlägg med att anordnarinlägg planeras i förväg och handlar om att förbättra personlighet säkerhet, medan kontaktinlägg skrivs med annat syfte.
Borttagna inlägg
Självklart finns det också möjlighet att materialet presenterar sig annorlunda för mig, eftersom jag undersöker det mer än en ett halvår efter att det publicerades. Inlägg och
kommentarer kan ha raderats på grund av regelbrott, eller på grund av att någon tagit bort sin profil på Facebook.
3. RITUALENS EGENSKAPER
Det här kapitlet är ämnat för att beskriva hur ritualen ser ut och vad den har för beståndsdelar.
Jag kommer att utgå ifrån Owe Ronströms formella egenskaper från artikeln ”Ritual och ritualisering” i Tillämpad Kulturteori.
Enligt Ronströms formella egenskaper är ritualer avgränsbara i tid och rum. I rummet är ritualen avgränsad till gemenskapen i Facebookgruppen, där Facebooks funktion ”grupper”
skapar väggar runt gruppen och tillåter medlemmar att knyta kontakter mellan varandra och som sedan rent praktiskt utspelar sig i staden Uppsala i förlängning. Det är trygghetsverkande aktiviteter, mer akuta säkerhetsåtgärder som nattvandring, men även enklare möten som att möta upp någon och göra sällskap hem på kvällen. Exempelvis ett inlägg publicerat bara några dagar efter starten som uppmanar medlemmarna att alltid ha ett säkerhetstänk och att strunta i kommentarer och fniss som en kanske möter på grund av det. Hon som publicerade inlägget fortsätter sedan med att säga att hon blir varm i hjärtat av hur medlemmarna stöttar varandra och att ”vi kvinnor måste hålla ihop”. Det är på Facebook som medlemmarna rör sig i rollerna som medlemmar i Uppsala Gäris och interagerar tillsammans, och inom dessa väggar finns de heta ytorna (Ronström 2017: 238f).
Att avgränsa i tid är mer komplext. Som medlem i Uppsala Gäris är en inte alltid närvarande vid en ritual, utan den utspelar sig när någon kliver in i rollen som Uppsala Gäris. Det görs vid publicerandet av inlägg och kommentarer, när någon läser inläggen i flödet på Facebook, när någon deltar i möten som anordnas av gruppens medlemmar, när någon möter upp en annan medlem som vill ha sällskap hem som en fått kontakt med i gruppen. Vid all form av interaktion i gruppen, även vid passivt deltagande, när en ser sig som en del av gruppen, är en i rollen. Ritualen pågår därför konstant, men vilka som besitter rollerna byts ut (Ronström 2017: 238f).
Inom gruppen sker flertalet upprepade och återkommande handlingar, genom att inläggstyper läggs upp i variationer. Att nya inlägg publiceras varje dag och får respons skapar en
kontinuitet och knyter an till det som tidigare publiceras, till skillnad från om ingen hade interagerat med inläggen. Att sekvensen fortgår tillåter ritualen att fortsätta, och det skapar också nya möjligheter för nya medlemmar att ta del. Alla typer av inlägg repeteras, och utlöser olika typer av händelsekedjor. Det byggs upp en förväntan på att nya inlägg publiceras och att inläggen tas emot av gruppen och interageras med, och förväntningarna formaliserar de olika sekvenserna lika starkt. Om någon publicerar ett inspirationsinlägg så förväntas
medhåll från gruppen, och validering av den önskade sociala ordningen som presenteras i inlägget. På ett händelseinlägg förväntas istället en reaktion mer passande för den typen av inlägg. Kommentarerna följer ett mönster där det erbjöds stöd och förståelse, och att reagera utanför detta mönster välkomnas inte (Ronström 2017: 238f).
Ett exempel är ett inlägg som postades den nionde augusti, där en medlem skrev ett inlägg som beskrev att det var härligt att se kvinnor i alla åldrar stötta varandra och att det gensvar som uppropet fått var fantastiskt. Inlägget fick tolv stycken gilla-markeringar och en
kommentar som löd ”woho! så härligt!”. Detta mönster är återkommande, och uppmanar andra att också kommentera. Det är återkommande att stötta varandra och ge varandra goda ord.
Det formaliserade schemat skapar så kallade framsidor och baksidor att röra sig inom. Det som visas upp i den digitala Facebookgruppens flöde är framsidan, alltså scenen där medlemmarna framträder med de olika typerna av inlägg. Det är de heta ytorna där aktivt deltagande syns och visas upp, och därför också starkt formaliserat med förväntningar, medan baksidan, utspelandet av kontakten och förkroppsligande av inläggen, inte har ett lika starkt format med förväntningar att följa och lämnar rum för variation och mindre seriös
kommunikation (Ronström 2017: 239f).
Förväntningarna på en viss sekvens skapar också roller. Att kliva in i en roll markeras främst genom ställningar och gester som uttrycks i inlägg och kommentarer, men också genom gilla- markeringar. Interaktionerna och konversationerna visar vilken roll som medlemmen har genom åsikter och uttryck (Ronström 2017: 239f).
Genom inläggen så kan vi se att det finns en kollektivt accepterad berättelseform, som får forma historierna som delas i gruppen. Om en skulle ha en upplevelse att dela med sig av till gruppen, så finns det färdiga mönster som får krama om din berättelse och forma den. I händelseinläggen är detta extra tydligt. När berättelserna har ett konkret hot är de sakliga och berättar om händelser som skett ute som gjort att trådstartaren känt rädsla. Ett exempel är ett inlägg som berättar om hur en man hoppat in i kvinnas bil på natten och tvingat henne köra runt till olika adresser, och uppmanar medlemmarna att köra med stängd dörr för att undvika att utsättas för samma sak. Återkommande är också inlägg som inte visar upp ett konkret hot, utan bara ämnar berätta om att trådstartaren behövde känna rädsla när hen var ute sent själv på kvällen. Dessa inlägg är mer poetiska och har en del stilistiska inslag, och visar på reflektion
hos trådstartaren. ”Ska vi behöva leva såhär? Är det hit vi har kommit?” är reflektioner som görs, och de går också att utläsa i kommentarerna på inläggen (Ronström 2017: 240f).
Dessa kollektiva formar finns också i form av estetik, i vilka typer av emojis som används och hur inläggen formuleras, ofta genom att spela på det gemensamma i gruppen eller genom att använda kodord som systerskap. Att spela på samhörigheter skapar kopplingar mellan individen och det kollektiva och gemenskapen bekräftas. Alla i gruppen känner sig tilltalade och involverade.
Dessa kollektivt formade berättelser skapar också samhörighet, tillsammans med gemensam expressivitet i form av liknande gester, så som vissa typer av inlägg, men också genom symboler som att färgen rosa återkommer, eller att inleda inlägget med att tilltala gruppen som gäris. Det är svårt att göra en specifik bestämning av symboler för ritual i Uppsa Gäris, då användningen av olika typer av emojis varierar. En återkommande trend inom användandet av emojis är olika variationer av rosa hjärtan. Rosa är också bakgrundsfärgen på loggan, vilket då kan tolkas som att rosa blir som en återkommande färg som används inom gruppen.
I ett samordnarinlägg från den nionde augusti diskuteras om band i färgen rosa skulle kunna bäras på kvällarna för att medlemmar ska kunna urskilja varandra och be om sällskap om en skulle känna sig otrygg. Rosa har sedan efterkrigstiden varit en återkommande symbol för kvinnor och flickor, och tillskrivs ofta egenskapen feminin. Idag är det en färg som många försöker ta tillbaka, och den används därför ofta som symbol inom feminism, men den
används också ofta som symbol inom HBTQ+-rörelser som exempelvis Gay Pride (Ronström 2017: 240f).
Kroppsliga beteenden är centrala i ritualen. För att ritualen ska vara lyckad måste de som man kommer överens om i gruppen utföras. Om någon i gruppen börjar planera nattvandring, eller lovar hjälpa någon hem sent på kvällen, måste då handlingarna utföras för att det ska kännas värt att hålla igång initiativet Uppsala Gäris. Om initiativet till kroppsliga beteenden, som exempel nattvandring eller att skjutsa någon hem, sedan dör ut och inte blir av så kommer upprepandet att upphöra, och på så sätt är de kroppsliga beteendena centrala i ritualen (Ronström 2017: 240f).
Genom inspirationsinlägg och kommentarer så bygger ritualen upp den önskvärda sociala ordningen och etablerar och validerar den. Jag återkommer till detta i kapitel fyra, men kort sagt kan vi säga genom att det återkommande publiceras inspirationsinlägg i gruppen så
repeteras den sociala ordningen som vill uppnås. Det sker genom att spela på gemenskapen, med kodord och symboler. Dessa inlägg valideras sedan genom kommentarer med liknande kodord och instämningar eller genom att gilla-markera inlägget (Ronström 2017: 240).
Uppsala Gäris har en förnyande kraft, och kan producera det som visas upp i grupper genom att det sedan förkroppsligas i staden. Ork och motivation till att göra detta hämtas i
gemenskapen och dess communitas, som jag återkommer till i kapitel fem.
I gruppens inlägg går det att utläsa mycket utrymme för reflektion. Den gemenskapen som finns i gruppen är separat från vardagen, och blir en arena för medlemmarna att reflektera över den samhälleliga situationen. Det görs genom kommentarer, som ifrågasätter inom ramen för reglerna, och genom att det publiceras händelseinlägg där trådstartaren reflekterar över rädsla över att gå hem själv. Idéer välkomnas för att öka medlemmarnas säkerhet, och de diskuteras konstruktivt (Ronström 2017: 241).
4. RITUALENS ORSAK
För att reda ut varför ritualerna sker och vilka sociala ordningar som blir ifrågasatta och vilka ritualerna försöker etablera kommer jag att se närmare på både inläggen i gruppen men också på intervjuerna. När mina informanter talar om sommaren 2019, innan Uppsala Gäris startade, så gör de det på olika sätt men den händelsen då fyra våldtäkter och våldtäktsöverfall skett på fyra dygn tas upp som en viktig händelse (SVT Nyheter). Att just detta tas upp var väntat eftersom Facebookgruppen startades som en reaktion på den händelsen.
Eva, som bott i Uppsala i mer än tio år, menar att hon inte följde just de här överfall mer än vad hon brukar göra annars, hon har alltid känt sig trygg i Uppsala. Det är mer på senaste tiden som hon har upplevt att det känts som att det rapporteras många fall, och hon hade haft ett tillfälle bara dagarna innan vår intervju som hon återberättade
”När jag gick på stan igår […] då började jag kolla på, på människor som såhär potentiella hot, och det har jag liksom aldrig gjort förut.”
Sandra beskrev sommaren 2019 som kaotiskt och talade om ett konkret hot i form av en kille med luva som cirkulerade i hennes område. Hon kände sig otrygg, nojig och orolig, och var noga med att uppmana vänner som hon hade omkring sig att vara försiktiga när de var ute och påminna om att de ska vara uppmärksamma.
”Samtidigt så måste man vara stark och inte liksom avskärma sig heller, för vi kvinnor har lika mycket rättighet att röra oss […]. Det var liksom en balansgång, vad är det man ska göra och tänka på liksom.”
Elsa följde också uppdateringarna om överfallen i Uppsala med engagemang och ilska. Hon hade precis kommit hem från en lång resa och fick lite av en chock när hon kom hem. Hon upplevde en känsla av att det nästan var ett tvångsmässigt beteende från någon och
diskuterade ofta situationen med sin sambo.
”För det var ju inte så jättelänge innan som vi hade det där vinterhalvåret, den där mannen som överföll också kvinnor som de tog på bar gärning när han skulle överfalla nån kvinna.”
Mina informanter som jag genomfört intervjuer med tog situationen på allvar, och genom inläggen som publicerades under den första tiden i gruppen kan vi dra slutsatsen att kvinnorna i Uppsala behandlade dessa nyheter som något som behövde diskuteras och åtgärdas. Det upplevdes som kaotiskt, och att fyra stycken överfall rapporterades på fyra dagar ställde det på sin spets. I händelseinläggen skildras också rädsla och oro för vad som händer i Uppsala. I ett av dem berättar trådstartaren om att hon mår dåligt vid tanken på hur folk beter sig och inte vågar gå hem själv utan tänker ta en taxi och inte ens gå ut för att vänta på den, chauffören får ringa upp. Således kan vi benämna de överfall som skedde i Uppsala i början på augusti ett Media Event enligt Alexander och Jacobs definition. (Alexander & Jacobs 1998: 26f)
Sociala medier har, likt massmedia, stort inflytande på civilsamhället. Inte bara som ett forum för offentlig information utan också för inflytande, samhällsidentiteten och för solidaritet.
Detta gör sociala medier till en effektfull plats att genomföra ritualer på. Situationen som uppstod i somras i Uppsala var utanför det normala vardagslivet, och det upplevdes som en speciell händelse av uppsalaborna och erfordrades således den uppmärksamheten. Kverndokk menar att Media Events ofta resulterar i spontana ritualer. Ritualerna kan nästan bli lika omrapporterade som det Media Event som orsakade dem. (Kverndokk 2013: 145)
Gruppen skapades för att ett behov upplevdes. Facebookgruppens existens möjliggjorde för kvinnor och ickebinära att samlas på ett direkt sätt när behovet fanns. Facebook försåg den föreställda gemenskapen med väggar som möjliggjorde det för gruppen att genomföra sin bearbetning i form av ritualer.
Genom att interagera i gruppen visar en upp sitt deltagande i ritualen. Flödet i gruppen blir på så sätt till en performativ framsida, där deltagandet visas upp och tillåter medlemmarna att omedelbart behandla både den oro som överfallen i Uppsala skapade, men också ett sätt att manifestera den önskade sociala ordningen. En sorts reningsritual, där det som gruppen inte ville ha längre, alltså de överfall som skapar deras oro, rensas bort. Dessa inlägg skapar tillsammans en sorts helgedom som blir till heta ytor inför en publik. På dessa heta ytor behandlas problemet, det vänds på och diskuteras genom inspirationsinlägg men även genom samordnar- och anordnarinlägg (Ronström 2017: 238f).
Genom de olika typerna av inlägg antyder gruppen på problemet. I händelseinläggen så blir de belysta genom konkreta exempel, där medlemmar delar med sig om hur de direkt
påverkats av problemet. Flera av de andra typerna av inlägg, som anordnar-, tips- och
samordnarinlägg, pekar också på problemet genom att de försöker jobba runt dem. I ett anordnarinlägg exempelvis försöker trådstartaren få med sig medlemmar ut för att springa i grupp, på så vis antyder hen att det inte går att springa själv eftersom de då utsätter sig för fara. Tipsinlägg som rekommenderar medlemmarna att ladda ner applikationer med överfallslarm visar på att de överfall som sker i Uppsala kan hända vem som helst, alla är utsatta och kan komma att behöva använda sig av ett överfallslarm. Samordnarinlägg likaså, Uppsala Gäris anordnar nattvandring där medlemmarna är ute för att öka säkerheten för sina medlemmar (Sumiala 2013: 31f)
Samordnarinlägg görs med två. Det ena är att utmana den sociala ordningen som råder i samhället, alltså orsaken till att ritualen utövas. Den bekräftar problemets existens genom att försöka tvinga fram eller hävda den önskade social ordningen.
Den önskade sociala ordningen manifesteras genom moralhöjande inspirationsinlägg, där en värld utan rädsla för överfall målas upp. Ett inlägg som delats i gruppen består av en bild med texten ”sluta tala om för oss kvinnor vad vi ska göra för att inte bli våldtagna. tala istället om för män att sluta våldta.” tillsammans med ord om att ”det är hit som vi vill komma, att få vara sig själv och bli respekterad”. I inspirationsinläggen hyllas också gemenskapen och systerskapet i gruppen. Ord som ”tillsammans gör vi skillnad” validerar ritualerna som sker i gruppen.
5. COMMUNITAS I GRUPPEN
I min tredje frågeställning ämnar jag besvara hur communitas manifesterar sig och
organiseras i Uppsala Gäris. För att svara på detta kommer jag att utgå ifrån mina intervjuer och inlägg, och undersöka hur mina informanter upplever gemenskapen som finns i gruppen.
Enligt Haverinen uppstår communitas genom en separationsritual, där människor initieras i liminalitetsfasen. Liminalitetsfasen är ritualens centrala moment, där människor möts utanför sitt vardagsliv, och därför utan sin vanliga status och gemenskap. Att beviljas medlemskap i gruppen och släppas in i gemenskapen blir som en strax separationsritual, där medlemmen separeras från sitt vardagsliv och välkomnas till gruppen. Att sedan gå ut ur gruppen och lämna gemenskapen blir som inkorporeringsritual, där medlemmen återintroduceras i samhället.
Haverinen menar att tecken på communitas i digitala forum är användandet av emoticons, eller som de numera kallas; emojis. Hon menar också att communitas enligt Turner uppstår i antistrukturerade och oförutsägbara former när människor delar en känsla av samhörighet till varandra i en specifik grupp. Genom att interagera med varandra i gruppen visar
medlemmarna upp solidaritet för varandra och visar därför upp en gemensam uppskattning (Haverinen 2014: 22).
I de inlägg som jag valt att kalla för inspirationsinlägg visar medlemmarna upp mycket samhörighet. Genom dessa inlägg uttrycks hur bra de tycker att initiativet att skapa denna gruppen är, och det talas mycket om systerskap. Dessa inspirationsinlägg kan bestå av bilder med text på som förmedlar budskapet, som exempelvis ”systerskap ger styrka”.
Inspirationsinläggen hyllar gruppens medlemmar, men också Neda som skapat gruppen.
Systerskap och styrka är återkommande ord, men de förmedlar också att startandet av gruppen var ett fantastiskt initiativ.
Under mina intervjuer uttryckte informanterna att medlemmarna i gruppen var av alla slag, det var väldigt varierat med religion, ursprung och ålder. När jag ser närmare på avatarerna i Facebookgruppen kommer jag till liknande slutsats, att åldern på medlemmarna varierar stort, men också ursprung. Det enda som alla i gruppen hade gemensamt var att de alla identifierade sig som kvinnor eller ickebinära och att de har någon form av koppling till Uppsala eller Uppsala län. Trots dessa olikheter som informanterna beskrev så vittnade de också om känsla
av gemenskap. Uppsala Gäris är alltså inte en homogen grupp, utan vilka som är medlemmar varierar stort.
Sandra, som är uppvuxen i Uppsala, beskriver tydliga skillnader mellan före och efter att hon gått med i Facebookgruppen. Hon kände en gemenskap med andra medlemmar i gruppen, och uttryckte att hon kunde känna igen de som rörde sig ute på stan. Hon beskriver en gemenskap där alla är inkluderade, alla åsikter välkomnas och hanteras på ett moget sätt. Prestige eller att någon sätter sig över andra är inte välkommet, åsikter respekteras och olikheter värnas om.
Hon menar att medlemmarna kompletterar varandra, och gör varandra starkare. Gemenskapen ger henne trygghet, och gör så att hon inte känner sig ensam. Medlemmarna hjälper varandra utan att förvänta sig något tillbaka. Gemenskapen i gruppen får henne att känna sig
överväldigad.
Under den första tiden av gruppens existens visade flera olika typer av inlägg upp en gemenskap och trygghet. Det rum som skapades i gruppen kändes mäktigt och fick mycket uppmärksamhet, det växte snabbt i antal medlemmar. Sandra blev jätteglad när hon förstod vad Uppsala Gäris var för Facebookgrupp. När hon först blev medlem var gruppen
fortfarande väldigt liten och det var inte helt tydligt än vad det skulle bli. I takt med att hon förstod dess syfte och ”det började urarta sig till nånting positivt och det här med skydd och att sätta gränser och tro på sig själv och tjejer, gemenskap och så. Och jag blev kvar och det växte i medlems, ah, till många medlemmar”.
Sandra beskriver sedan en helt annan upplevelse efter att hon gått med i gruppen. Hon utbrister ”Girlpower!” och menar att det var en helt annan grej.
”Jag tycker det är så kul att man ser tjejerna i ögonen och man tänker såhär ’okej, I feel you, jag har sett dig, jag har sett din kommentar’. Den här gemenskapen som inte nån kille eller potentiell våldtäktsman kan förstöra för att vi har byggt upp det inifrån. Jag tycker det bara är mäktigt, så jag var jätteglad verkligen.”
Communitas omvandlande kraft ser vi genom viljan att förändra den sociala ordningen som visas upp genom inspirationsinlägg. Det är inlägg som hyllar den gemenskap och systerskapet som finns i gruppen genom att skriva ”Fantastiskt initiativ!” och ”Världens bästa tjejer”
tillsammans med emojis av olika slag. Medlemmarna hämtar styrka och vilja från varandra och tar med sig det ut i vardagslivet. I intervjun med Hanna framkommer det att hon inte tror att Uppsala Gäris har så stor förändringskraft på kort sikt, eftersom det inte är kvinnor som
måste förändra sig, utan männen som måste sluta våldta. Hon tror däremot att gemenskapen har förändrande kraft.
” … genom att fler kvinnor får veta sina rättigheter, hur man kan få hjälp, att det är viktigt att anmäla och så där. Så i längden så kan det ju göra det kanske, men jag tror inte på så kort tid. För de som verkligen ägnar sig åt de där överfallsvåldtäkterna, de blir så…
det är så extremt impulsstyrt och så mycket adrenalin så de skiter i det där. De vet nog knappt ens om att den gruppen finns… så att säga. […] Men kanske på jättelång sikt, för vi ser ju just att fler kvinnor vet sin rätt att ”jag har rätt att säga nej och jag anmäler”, vilket gör att om jag anmäler så kanske någon annan anmäler vilket kommer visa att den här personen har begått en våldtäkt förut. Och då kan man koppla den, så jag tror lång tid framåt, […] kan vi se, men vi kommer aldrig kunna testa liksom, eller visa det. Hoppas på det i alla fall”
Den omvandlande kraften som Uppsala Gäris har som ritual går mycket att finna i dess communitas. I gemenskapen som medlemmarna känner gentemot varandra kan de hämta ork och kraft att stå upp för sig själva. Gemenskapen är därför en av gruppens viktigaste attribut, och den uppskattas högt av medlemmarna själva genom inspirationsinlägg, men syns också genom att de vågar dela med sig om tuffa händelser som de utsätts för i staden. Genom samordnar- och anordnarinlägg skapar de större trygghet för varandra ute i staden, då de lär varandra självförsvar, eller gör sällskap med varandra när de är ute och tränar. De nattvandrar för varandras skull och kommer med idéer om hur de lätt ska kunna hitta varandra ute på stan.
Medlemmar som har råkat ut för något och skriver om det i gruppen får stöd, och det
valideras att detta inte ska behöva hända dem. Genom gemenskapen vågar de söka varandras hjälp, och de tar hand om varandra. Tillsammans jobbar de på att bygga upp en ny social ordning.
6. SLUTDISKUSSION
I den här uppsatsen ämnade jag att tolka handlingar och beteenden i Facebookgruppen Uppsala Gäris utifrån ett ritualperspektiv. Jag nyttjade en teori som brukats i flertalet årtionden för att analysera en grupp som existerar främst på sociala medier, men även i Uppsala, vars kvinnor och ickebinära gruppen riktar sig mot. Jag använde mig av netnografi och intervjuer för att samla in min empiri och jag tittade närmare på hur ritualer ter sig i gruppen och vad den har för beståndsdelar. Eftersom gruppen har vissa regler gällande vad som får delas och inte i gruppen, fick jag anpassa mitt insamlande av material efter dessa regler. Jag kategoriserade därför inläggen efter deras syfte och generaliserade deras uppbyggnad för att kunna återge ungefär vad för inlägg som publiceras i gruppen.
För att svara på min första frågeställning utgick jag ifrån Ronströms formella egenskaper och kom fram till att ritualerna tar plats när någon går in i rollen som medlem i Uppsala Gäris, och kan alltså utspela sig lite varstans men främst i gruppens Facebookflöde, som är gruppens framsida där performativitet sker. Den sker också när de kroppsliga beteendena som planeras och diskuteras utförs i den fysiska världen. I Facebookgruppen sker upprepningar som skapar formaliserade scheman som ritualerna följer och roller för deltagarna att inta. Det skapar kollektiva berättelseformer som medlemmarna använder för att uttrycka samhörighet.
Ritualerna i Uppsala Gäris är oförutsedda och orienterade efter gruppen, eftersom mycket fokus ligger på gemenskapen och vad den kan åstadkomma. Delar av sekvensen är dock individorienterad, vid tillfällen då det handlar om att ta sig hem själv sent på kvällen, eller öka någons personliga säkerhet. Den är upprepande, även om vem som är rollinnehavare byts ut.
I min andra frågeställning ämnade jag svara på varför ritualerna sker och vilka sociala ordningar som blir ifrågasatta och vilka som ritualerna försöker etablera. I intervjuerna framkom det att det fanns anledning att känna sig otrygg i Uppsala under sommaren 2019.
Gruppen startades som en reaktion på att fyra stycken överfall skedde inom fyra dygn i Uppsala, och ritualen i Uppsala Gäris sker därför för att utmana och belysa den struktur att kvinnor i Uppsala blir utsatta för överfall. Det görs genom att medlemmarna återberättar händelser som de råkat ut för och delar med sig, problemet blir också belyst genom samordnar- och anordnarinlägg. Ritualen försöker också etablera nya sociala ordningar genom att de markeras i inspirationsinlägg.
Min tredje frågeställning undrade hur communitas manifesterar sig och organiseras i Uppsala Gäris, och jag kom fram till att medlemmarna i gruppen beskriver en samhörighet till
varandra i intervjuerna, och använder sig av emojis och symbolik för att visa uppskattning för varandra. Communitas är ritualernas förnyande kraft, det är från den som medlemmarna hämtar kraft och energi ifrån för att orka ta hand om varandra och stå upp för sig själva utanför gruppen. På så sätt har communitas förnyande kraft och samhörigheten hjälper medlemmarna att stödja varandra och informera varandra om vad de har för rättigheter.
7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Otryckta källor
Facebook Hjälpcenter 2020. ”Vilka är sekretessalternativen för Facebook-grupper?”
Facebook Hjälpcenter.
https://www.facebook.com/help/220336891328465?helpref=about_content (Hämtad 2020-05-13)
Franzén, Martina 2019. ”Nycklarna i ena handen och mobilen i den andra. En
undersökning av kvinnors trygghetsskapande praktiker i Uppsala Stad”. Opublicerad B-uppsats i etnologi. Uppsala: Etnologiska avdelningen, Uppsala universitet.
Frithiof, Lotta 2019. ”Jag fick nog av våldtäkter och överfall”. Upsala Nya Tidning.
https://unt.se/nyheter/uppsala/jag-fick-nog-av-valdtakter-och-overfall-5421344.aspx (Hämtad 2020-05-04)
Hallqvist, Therese 2019. ”Fyra våldtäktsfall på fyra dygn – ökad polisiär närvaro”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/fyra-valdtaksfall-under-fyra- dygn-okad-polisiar-narvaro (Hämtad 2020-05-13)
Israelsson, Linette 2019. ”Polisen efter våldtäktsfallen: ’undvik parker och gränder’”.
Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/kvinna-utsatt-for-valdtaktsforsok-i- uppsala/ (Hämtad 2020-05-14)
Krüger, Sara 2019. ”En trygg plats. En etnologisk studie av gemenskap i
Facebookgruppen Uppsala Gäris”. Opublicerad B-uppsats i etnologi. Uppsala:
Etnologiska avdelningen, Uppsala universitet.
Ömar, Amanda 2019. ”Från online till offline i Uppsala Stad. En studie av hur onlinegruppen Uppsala Gäris påverkar kvinnors upplevelse av det offentliga rummet”. Opublicerad B-uppsats i etnologi. Uppsala: Etnologiska avdelningen, Uppsala universitet.
Intervjuer Intervju 1
Sandra (Pseudonym) Kön: Kvinna
Ålder: 31 år
Intervjudatum: 9 april 2020 Intervjuns längd: ca 24 minuter Intervjun utförd av författaren Intervjun förvaras hos författaren Intervju 2
Elsa (Pseudonym) Kön: Kvinna Ålder: 31 år
Intervjudatum: 16 april 2020 Intervjuns längd: ca 34 minuter Intervjun utförd av författaren Intervjun förvaras hos författaren Intervju 3
Eva (Pseudonym) Kön: Kvinna Ålder: 33
Intervjudatum: 17 april 2020 Intervjuns längd: ca 24 minuter Intervjun utförd av författaren Intervjun förvaras hos författaren Intervju 4
Yvonne (Pseudonym) Kön: Kvinna
Intervjudatum: 17 april 2020 Intervjuns längd: ca 19 minuter Intervjun utförd av författaren Intervjun förvaras hos författaren
Tryckta källor
Alexander, Jeffrey C. & Ronald N. Jacobs 1998. “Mass Communication, ritual and Civil Society”. I: Liebes, Tamar, James Curran & Elihu Katz 1998. Media, ritual, and identity. Routledge: London; New York.
Bell, Catherine M. 1992. Ritual theory, ritual practice. New York: Oxford University Press
Berg, Martin 2015. Netnografi. Att forska om och med internet. Lund: Studentlitteratur.
Haverinen, Anna 2014. Memoria Virtualis – death and mourning rituals in online environments. PhD thesis. Turku: University of Turku. http://urn.fi/URN:%20 ISBN:%20978-951-29-5773-6.
Haverinen, Anna 2015, "Facebook, Ritual and Community - Memorialising in Social Media", Ethnologia Fennica/Finnish Studies in Ethnology, vol. 42.
Hyltén-Cavallius, Sverker 2011. ”Internet och fältarbete”. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.) 2011. Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Kverndokk, Kyrre 2012. “I kveld är gatene fylt av kjærlighet”. I: Kulturaliseringens samhälle: problemorienterad kulturvetenskaplig forskning vid Tema Q 2002–2012. s.
191–197.
Kverndokk, Kyrre 2013. ”Negotiating Terror – Negotiating Love. Commemorative Convergence in Norway after the Terrorist Attack on 22 July 2011.” I: Camilla Asplund Ingemark (red.). Therapeutic Uses of Storytelling. Lund: Nordic Academic Press. s. 133–156.
Meurling, Birgitta 2016. “Rit och ritual. Introduktion till en kulturvetenskaplig diskussion”. Nätverket 2016(20): s. 42–45
Pripp, Oscar 2011. ”Reflektion och etik”. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.) 2011. Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Ronström, Owe 2017. ”Ritual och ritualisering”. I: Jenny Gunnarsson Payne & Magnus Öhlander (red). Tillämpad kulturteori - Introduktion för etnologer och andra
kulturvetare. Lund: Studentlitteratur AB.
Sumiala, Johanna 2012. Media and ritual: death, community, and everyday life. London:
Routledge.
Turner, Victor 1969. The ritual process. Structure and Anti-Structure. London:
Routledge.
