This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit
creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/
Dar Qandeel
Dar Qandeel, ”Ljusets Hus”, är ett konst- och kulturcenter i Tulkarem som startades 2003 av en grupp unga musiker,
konstnärer och skådespelare. Kärnan i deras arbete är att bevara och utveckla den palestinska identiteten genom att erbjuda ett forum för unga att samlas och skapa tillsammans. Centrets ledare vill ge unga människor en känsla av stolthet över sig själva och sin kultur i den mycket förnedrande och nedbrytande situation som ockupationen är.
Dar Qandeel är det enda centret i Tulkarem som riktar sig till både killar och tjejer, vilket gav dem problem i början. Tulkarem är en konservativ stad och Dar Qandeel stämplades som ett syndens näste. Alaa Abu Saa, en av initiativtagarna till Dar Qandeel och ansvarig för verksamheten, berättar att moskéerna varnade föräldrar att låta sina barn gå till centret och affischer med falsk propaganda gentemot Dar Qandeel sattes upp runtom i Tulkarem. Svaret blev att flytta ut aktiviteterna på gatan och bjuda in föräldrar, lärare och andra organisationer att delta. En
städkampanj, ”Clean Tulkarem”, ordnades, då barn och ungdomar
städade gator, planterade blommor, målade murar och visade att de både ville och kunde ta ansvar för sin stad. Allteftersom Dar Qandeels arbete med dramaworkshops, dans, dokumentärfilm, musik, poesi, måleri och andra konstformer fortskred, blev centret accepterat som ett viktigt inslag i Tulkarem.
Dar Qandeel har utöver negativa rykten fått kämpa för att behålla sitt oberoende från religiösa och politiska grupperingar. De har inte tagit emot några ekonomiska bidrag vare sig av staten, kommunen, moskén eller internationella givare. Allt har gjorts på frivillig basis, av människor som också har familjer att försörja. En ekvation som i längden inte gick ihop. Under ett års tid var Dar Qandeel utan lokal efter att de blivit vräkta då de inte längre kunde betala hyra. – Det var en svår tid men vi gav aldrig upp, vi höll våra aktiviteter ute på gatorna, i skolor och på andra ställen, i väntan på att vi skulle kunna öppna ett nytt center, berättar Alaa.
Under tiden som centret var stängt hamnade musikgruppen Dar Qandeel i fokus. Gruppens kärna är Samer och Abu Wadea, som träffades då de båda var volontärer på Dar Qandeel. Abu Wadea var en tystlåten ung man vars främsta uppgift på centret var att sköta dess lilla kafeteria, och
medan han stod i köket och bryggde te eller kaffe brukade han sjunga för sig själv. Alaa hörde honom sjunga medan Samer satt i en annan del av centret och lärde sig spela oud (traditionellt palestinskt instrument som liknar en gitarr), och så föddes idén om en musikgrupp. Både Abu Wadea och Samer var till en början alldeles för blyga för att uppträda inför folk men självförtroendet ökade i takt med att musiken växte fram. De är båda enormt begåvade musiker och det stod snabbt klart att Dar Qandeel skulle bli en stor framgång. Ett femtiotal konserter runtom på Västbanken följde och en CD spelades in, som förhoppningsvis ska få en uppföljare snart. – När vi har pengar, säger Alaa och skrattar. Låtarna har vi redan klara men pengar är det ständiga problemet.
Alaa skriver all Dar Qandeels musik och han förklarar att den handlar om det palestinska folket och drömmen om att en dag vara fria, men framför allt beskriver sångerna känslor och erfarenheter som förenar alla
människor. – Jag skriver egentligen inte om livet som palestinier under ockupation utan om livet i stort, om det sökande efter frihet och lycka som alla människor delar. Kanske är det just det allmänmänskliga i Dar Qandeels sånger som gör att Samers oudspel tillsammans med Abu
Wadeas röst och trumspel får lyssnarens ögon att tåras, tiden att stå stilla och världen bli vacker för en stund.
En viktig princip för Dar Qandeel har alltid varit att involvera unga
människor i alla delar av verksamheten. Under sina första år hade de 300 aktiva volontärer, som nu återvänt för att hjälpa till att renovera en ny lokal i ett tidigare fallfärdigt hus. Entusiasmen hos de ungdomar som röjer bråte, målar väggar och snickrar möbler går inte att ta miste på.
Man har äntligen någonstans att samlas, planera för framtiden och börja söka de bidrag som är absolut nödvändiga om Dar Qandeel ska kunna leva vidare. – Det här centret är vår dröm, säger Alaa. Den drömmen bryr sig inte om pengar och vi gör det inte heller, men vi inser att vi behöver pengar för att fortsätta utveckla våra drömmar.
Jag frågar Alaa vad det är som driver honom att ägna all sin tid och
energi åt Dar Qandeel. Han är tyst en stund och sedan svarar han att det är för att konst och kultur är det viktigaste i hans liv. – Konsten är ren, fri från politik och konflikter. Konst och kultur borde vara det viktigaste för oss palestinier eftersom de leder till personlig frihet. Livet i Palestina har varit svårt så länge någon kan minnas och vi måste hitta sätt att nå
bortom ockupationen och förtrycket. Jag vill att barnen som växer upp i Tulkarem idag ska ha de förutsättningar jag och mina vänner inte hade;
de ska kunna måla om de vill, lära sig spela musik, dansa, spela teater, läsa och skriva. Genom konsten kan de hitta kraft att kämpa för sin egen frihet och för fred i hela landet.
Alaa tillägger att kultur är ett internationellt språk som alla kan förstå och genom det språket kan man få kontakt med människor i andra delar av världen. – Palestina har varit isolerat under så många år och vi
behöver stöd från omvärlden för att stoppa den israeliska ockupationen.
Vi behöver också internationella kontakter för att få perspektiv på vår egen tillvaro och vårt eget samhälle. Ockupationen är inte det enda
problemet här i Palestina, det finns mycket vi borde förändra, säger Alaa och syftar bland annat på maktförhållandena mellan män och kvinnor. - Men känner man inte till något annat har man heller inga valmöjligheter.
Alaa och de andra eldsjälarna bakom Dar Qandeel har blivit nära vänner till mig och jag känner en enorm respekt för deras arbete och för deras okuvliga optimism och kreativitet. Trots att omständigheterna knappast kunde vara svårare vågar de drömma det omöjliga och göra det till verklighet. Kanske inte imorgon men en dag.
Johanna Wallin
Vill du läsa mer om Dar Qandeel och höra några av musikgruppens sånger? Se www.dar-qandeel.com
