”L’éveil est un saut en parachute hors du rêve”

 

”L’éveil est un saut en parachute hors du rêve”

En komparativ studie av Tomas Tranströmers dikt

”Preludium” i två franska översättningar

Linnea Kurkiala

Ämne: Litteraturvetenskap Nivå: C

Poäng: 15 hp

Ventilerad: VT 2016

Handledare: Margaretha Fahlgren Examinator: Sigrid Schottenius Cullhed  

Litteraturvetenskapliga institutionen

Uppsatser inom litteraturvetenskap

Innehåll

1.Inledning ... 3

1.1 Tomas Tranströmer i översättning ... 3

1.1.2 Tomas Tranströmer i Frankrike ... 4

1.2 Syfte och frågeställning ... 7

1.3 Teori och metod ... 8

1.4 Tidigare forskning ... 10

1.5 Några nedslag i fältet för översättningsteori ... 11

1.5.1 Översättning av poesi ... 12

2. Analys ... 14

2.1 Form ... 14

2.1.1 Ord och stavelseantal ... 14

2.1.2 Versradsindelning ... 15

2.1.3 Exempel ... 16

2.1.4 Sammanfattning: Form ... 17

2.2 Innehåll ... 19

2.2.1 Ordval ... 19

2.2.2 Ordantal och amplifikation ... 20

2.2.3 Analys av utvalda passager ... 21

2.2.3.1 Exempel. 1 ... 22

2.2.3.2 Exempel. 2 ... 24

2.2.4 Sammanfattning: Innehåll ... 26

2.3 Musikalitet ... 27

2.3.1 Språkljud ... 27

2.3.2 Analys av utvalda passager ... 28

2.3.2.1 Exempel. 1 ... 28

2.3.2.2 Exempel. 2 ... 29

2.3.3 Sammanfattning: Musikalitet ... 30

3. Avslutning ... 31

3.1 Sammanfattning ... 31

3.2 Diskussion och förslag till vidare forskning ... 32

4. Litteraturförteckning ... 33

I teorin kan man med viss rätt anse poesiöversättningen som en orimlighet, men i praktiken måste vi tro på poesiöversättningen, om vi ska tro på en världslitteratur.

-   Tomas Tranströmer¹  

1. Inledning

1.1 Tomas Tranströmer i översättning

1954 var året då Tomas Tranströmer debuterade som poet. 17 dikter (1954) löd titeln till den diktsamling som enligt Sven Nyberg skulle komma att bli “den mest uppmärksammade lyriska debuten under detta decennium”.

²

Diktsamlingens inledningsdikt, ”Preludium”, blev uppmärksammad för den inledande metaforen: “Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen”. Denna versrad har citerats otaliga gånger av kritiker och Tranströmerkännare och Bo Gustavson menar, i en essä om Tranströmers poesi, att poeten genom denna inledningsmetafor redan där introducerade läsaren till “ en central lyrisk idé i sin diktning:

uppvaknandet”.

³

Denna Tranströmers lyriska idé har sedan debuten kommit att spridas världen över genom diktöversättningar till över 50 språk, som hindi, arabiska, engelska, och franska.

⁴

Robin Fulton som är en av Tranströmers engelskspråkiga översättare skriver i en essä med namnet Short Lines, Long Journeys: A Note on Translation (1990) om den genomslagskraft som den svenske poeten fick utomlands då man började översätta hans poesi. I texten problematiserar han frågan om översättningens påverkan på dikten:

As his reputation abroad developed, so did the more enigmatic aspects of his fame: his poems were not only leaving the nest but were learning to fly around in borrowed feathers. Or, to switch the metaphor, in order to be visible to new friends, they had to wear the disguise of foreign languages, of so many indeed that the poet could scarcely know what was happening to his own words. ⁵

                                                                                                                         

1Anna Franklin I livets virvelvind. Möten med Jacques Outin, översättare och poet, Lund , Ellerströms förlag AB, 2016, s. 137.

2 Sven Nyberg, Tomas Tranströmer - Tranströmers diktning. Föredrag av Sven Nyberg vid utdelandet av Erik Lindegrenpriset 2009. Publicerad 31/1-13, Luleå Kommuns hemsida:

http://www.lulea.se/download/18.4743542213c82a1eb1363a8/1359639433256/Tranströmers%2Bdiktning.pdf (2016-05-23).

3 Bo Gustavsson, ”Tre nycklar till Tranströmers poetiska kod”, Svenska Dagbladet (under strecket), 22/11-06, http://www.svd.se/tre-nycklar-till-transtromers-poetiska-kod (2016-05-23)

4 Lennart Karlström, Tomas Tranströmer: en bibliografi. D. 3, Stockholm, Carlsson Bokförlag, 2015.

5 Robin Fulton ”Short Lines, Long Journeys: A Note on Translation”. World Literature Today . vol. 64, nr. 4, s.

577-580, Oklahoma, 1990, http://www.jstor.org/stable/40146878. (2016-05-23), s. 577.  

Det bör rimligen vara som Fulton säger, att en dikt ibland kan komma att förändras i en översättning så till den grad att upphovsmannen inte längre känner igen sina egna ord. Vad som sker med en dikt som översätts kan dock variera och mycket är beroende av den metod som varje enskild översättare väljer att använda sig av i sitt översättningsarbete. Skall versmåttet bevaras och en del av innehållet gå förlorat eller skall innehållet prioriteras framför den rytmiska eller visuella formen? Frågorna är många och valmöjligheterna likaså. Översättaren kan tolka ord för ord eller välja att översätta på ett sätt som talar till den nya läsekretsen genom att ge kulturspecifika uttryck och geografiska platser en ny skepnad.

1.1.2 Tomas Tranströmer i Frankrike

Tranströmers officiella översättare från svenska till franska är den tysk-franske poeten och översättare Jacques Outin, född år 1947 i Tyskland. Han är hittills den enda franska översättare som tagit sig an Tranströmers poetiska verk i sin helhet. I den nyutkomna boken I livets virvelvind (2016) beskriver journalisten och författaren Anna Franklin hur Outin kom till Sverige redan år 1964 med siktet inställt på universitetsstaden Uppsala. I boken beskrivs det hur han länge längtat norrut. Han upplevde att ”Norden var en öppen dörr” och att ”Sverige var ett obegripligt land, stort, med en djupt romantiserad natur

”.⁶

Resorna till Sverige kom sedan att bli en årlig företeelse för Outin som så småningom började lära sig språket. Jacques Werup kom att bli den första poeten som Outin översatte från svenska till franska, år 1985, och idag har han översatt ett flertal svenska poeter. Däribland Kristna Lugn, Gunnar Harding och Staffan Söderblom.

⁷

Det var i ett specialnummer från tidskriften Lyrikvännen som Outin först kom att bli introducerad till Tranströmers poesi. Orden drabbade honom som ”ett knytnävsslag i magen”

och det var i det ögonblicket han bestämde sig för att han ville bli Tranströmers översättare.

⁸

Dagen efter att han för första gången fick chansen att träffa poeten, i samband med ett seminarium anordnat av kulturrådet Henrik Sjögren år 1985, tog han även tillfället i akt att fråga om han kunde få översätta poetens verk. Franklin citerar Monica Tranströmer, Tomas Tranströmers fru, som berättar hur hon minns händelsen: ”Han [Outin] fick inget konkret svar då för jag tror att Tomas hade en annan fransk översättare på gång, som inte var särskilt aktiv,

                                                                                                                         

6 Franklin, 2016, s. 14.

7 Ibid. s. 4:25.  

8 Franklin, 2016, s. 131.

och Tomas ville nog hem och undersöka hus pass fri han var.”

⁹

Och fri var han, för samma år tackade han ja till Outins erbjudande. Frågan om vem den ursprungliga, tänkta, översättaren kan ha varit kvarstår dock. Franklin berättar att den första Tranströmeröversättningen kom ut år 1986 i den franska tidskriften Jungle vilken ägdes av bokförlaget Le Castor Astral, och att det sedan tog Outin ”tjugo år att översätta alla Tranströmers dikter till franska.”

¹⁰

Det var följaktligen år 1986 som Tranströmer först, om än i liten skala, blev tillgänglig för världens fransktalande befolkning.

¹¹

Tio år senare gav Le Castor Astral ut Outins översättning av Tranströmers samlade verk under titeln Œuvres complètes: poèmes 1954-1996/ Tomas Tranströmer (1996).

¹²

I en uppsats om Tranströmers poesi i fransk översättning skriver David Lundberg att:

”Outin a dit que ce qu’il trouve le plus difficile à traduire du suédois, ce sont les mots composés”

¹³

och i Franklins bok citeras Outin där han reflekterar över översättandets utmaningar: ”Svårigheten kan ligga i att det svenska och franska språket är så olika. Det behövs flera ord på franska för att uttrycka enkelheten och utveckla den. Men hans stil tilltalar många, han är helt enkelt universell.”

¹⁴

Det som framgår genom dessa citat är Outins medvetenhet om översättandets utmaningar. Hur en översättare väljer att tackla dessa utmaningar kommer emellertid inte enbart att påverka dikternas karaktär utan även det sätt på vilket dikterna kommer att mottagas på det översatta språket. Detta problematiserar Christina Heldner i antalogikapitlet ”Entre indifférence et sarcasmes: Sur la réception en France de Tomas Tranströmer” (2014) där hon lägger fram olika förslag till varför Tranströmer kan ha mottagits som han gjorde i Frankrike då han tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2011.

¹⁵

Enligt Heldner skall tillkännagivandet om att Tranströmer tilldelats priset ha lett många franska kritiker till att uttrycka sin misstanke om en komplott. Man talade om ”copinage” (svågerpolitik) inom den                                                                                                                          

9 Ibid.

10 Ibid. s. 26.

11 Niklas Schiöler beskriver dock i sin doktorsavhandling (Koncentrationens konst. Tomas Tranströmers senare poesi. (diss. Göteborg), Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1999. ) att det redan ”under 60-talet tillkom danska, serbokroatiska, spanska, ungerska, italienska, franska, lettiska, rumänska och holländska tolkningar” av Tranströmers dikter.

12

 

Tomas Tranströmer, Œuvres complètes: poèmes 1954-1996, Talence: Le Castor astral, 1996.

13David Lundberg Lits de Procuste et partis pris - une étude sur l’aspect métonymique de la traduction française de la poésie de Tomas Tranströmer, Magisteruppsats framlagd vid institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet 2011. Min översättning: “Outin har sagt att det som han upplever som svårast att översätta från svenskan, det är de sammansatta orden”.

14 Franklin, 2016, s. 132.  

15Christina Heldner,” Entre indifférence et sarcasmes: Sur la réception en France de Tomas Tranströmer, Prix Nobel suédois.” i La langue dans la littérature, la littérature dans la langue - Textes réunis en hommage à Eva Ahlstedt, Ingmar Söhrman och Katharina Vajta (red.) Göteborg, Acta Universitatis Gothoburgensis 2014.

Svenska Akademien och Grégoire Leménager, skribent för Le Nouvel Observateur, uttryckte sina känslor inför den tillkännagivna vinsten med orden: ”Bizarre, bizarre, il y a quelque chose de bizarre au royaume de Suède”.

¹⁶

I texten menar Heldner att en av anledningarna till det kyliga mottagandet kan ha varit att den franska Tranströmeröversättarens val av översättningsmetod inte gett ett resultat som tilltalade den nya läsekretsen.

I studien poängterar Heldner att Jacques Outin fortfarande är den enda officiella översättaren av Tranströmer från svenska till franska. Detta konstaterande är visserligen sant, men faktum är att det finns franskspråkiga översättare som har valt att göra översättningar av enskilda Tranströmerdikter. I Lennart Karlströms verk Tomas Tranströmer: en bibliografi. D3 (2015) listas fyra franska Tranströmeröversättare utöver Outin: Christian Désagulier, Rose- Marie François, Marie-Hélène Archambeaud och Jean-Clarence Lambert.

¹⁷

Då den sistnämnde översättaren, Lambert, har publicerat sina fyra Tranströmeröversättningar i verket Anthologie de la poésie suédoise. Des stèles runiques à nos jours (2000) medan de andra tre har publicerats i litterära tidskrifter i Frankrike har jag valt att bygga min analys på en jämförelse mellan en av Lamberts översättningar av en Tranströmerdikt och en översättning av Jacques Outin.

¹⁸

Antologins förord och kommentarer är skrivna av översättaren själv, vilket möjliggör en djupare förståelse för hans upplevelse av arbetet med att översätta från svenska till franska.

Jean-Clarence Lambert är en fransk poet, konstkritiker och översättare, född år 1930 i Paris. Han lärde känna Sverige år 1948 under en längre vistelse i Skandinavien och hans bild av Sverige tycks ha liknat Outins:

J’ai cherché un tout ailleurs, une patrie de recommencement. Ce sera la Scandinavie, surtout la Suède.

Enchantement du grand Nord mais aussi découverte d’une société plus équitable et plus libre dans ses mœurs, ainsi que d’une poésie méconnue.¹⁹

                                                                                                                         

16 Heldner, 2014, s. 7 Min översättning: ”underligt, underligt, det är något underligt på gång i det svenska kungariket.”

17 Karlström, 2015.

18 Jean-Clarence Lambert Anthologie de la poésie suédoise. Des stèles runiques à nos jours, Paris, Nouvelle éd., rev. et augm., Somogy Ed. d'Art: Unesco, 2000.

19 Christophe Dauphin, ”Index des auteurs - Jean-Clarence Lambert”, i tidskriften Les Hommes sans Epaules http://www.leshommessansepaules.com/auteur-Jean_Clarence_LAMBERT-561-1-1-0-1.html (2016-05-22) Min översättning: “Jag letade efter en plats någon helt annan stans, ett land att börja om i. Det skulle komma att bli Skandinavien, framförallt Sverige. Jag kände hänförelse inför det stora Norden, men jag kom också att upptäcka ett samhälle som var mer jämlikt och fritt i sina seder, såväl som en underskattad poesi.”

 

I den ovannämnda antologin har Lambert valt att, tillsammans med en mängd översättningar av andra svenska poeter, översätta fyra Tranströmerdikter: ”Preludium”, ”Elegi”, ”Palatset” och

”Schubertiana”. I förordet till antologin beskriver han vilka svårigheter han stod inför under översättandet av dikterna från svenska till franska:

Bon gré mal gré, je me suis laissé guider par mes faiblesses et mes préférences personelles : trop de rigeur eût tué les chances mêmes de poésie. J'ai 'imité' autant que j'ai pu, les techniques, surtout, car c'est ce qui passe le mieux d'une langue à l'autre. J'ai essayé d'oublier cette remarque de Tegnér, qui ma hanté tout au long de mon travail: 'Les belles traductions, comme les belles femmes, ne sont pas toujours les plus fidèles.' J’ai essayé d’être fidèle, au moins à l’ésprit, quand ce n’était pas à la lettre…²⁰

Både Outin och Lambert har, som citaten ovan visar, uttryckt svårigheterna i att översätta poesi mellan de två språken. Denna studie kommer därför att ägnas åt en analys av hur dessa två översättare valt att ta sig an de utmaningar som Tranströmers dikter bjuder.

1.2 Syfte och frågeställning

Idén till denna studie uppkom i samband med att jag blev medveten om den kritik som Outin fått utstå för sina översättningar av Tranströmer. Hur kritiken sett ut mer specifikt formulerar Outin själv i ett citat från Franklins verk:

En del sade att jag inte översatte, utan att jag var en tolk, att jag överförde dikterna till franska på mitt eget sätt. Jag fick förklara varför jag använde vissa ord eftersom det var viktigt för rytmen och melodin i dikten.

Ja, min intuition klippte de där jäkla lingvisterna sönder och samman. Och en del sade att min franska var från sextiotalet.²¹

Med anledning av detta började jag undersöka om det fanns fler franskspråkiga översättare som tagit sig an Tranströmers dikter. Detta med ambitionen att, i en potentiell jämförelse mellan översättningar, få en förståelse för till vilken grad Tranströmers dikter förändrats i Outins översättning. Med anledning av att det ännu inte finns någon översättare, annan än Outin, som                                                                                                                          

20Lambert, 2000, s. 19. Min översättning:” Vare sig jag ville det eller ej lät jag mig styras av mina svagheter och mina personliga preferenser: att vara för strikt hade förstört chanserna till att skapa poesi. Jag försökte ’imitera’

så mycket jag kunde, framförallt de olika teknikerna, för det är de som överförs bäst från ett språk till ett annat.

Jag försökte glömma Tegnérs ord, som förföljde mig genom hela arbetet: ’Vackra översättningar, liksom vackra fruar, är just inte alltid de trognaste.’ Jag har försökt att vara trogen åtminstone i själen de gånger jag inte lyckats vara det i ordet”.

21 Franklin, 2016, s. 139.  

översatt Tranströmer till franska i sin helhet blir en analys av en sådan karaktär svår att genomföra. Jag ämnar istället undersöka en liten del av denna problematik i min studie.

Syftet med min uppsats är att analysera hur två översättningar av samma Tranströmerdikt kan se ut och på vilket sätt de olika översättningsvalen har påverkat dikten.

Detta kommer att illustreras genom en komparativ analys av Outins och Lamberts franska översättningar av dikten ”Preludium”. Jag kommer att undersöka hur Outin och Lambert på olika sätt har valt att förhålla sig till de begränsningar och möjligheter som uppstått i översättandet av en Tranströmerdikt från svenska till franska. En jämförelse av två olika översättares framställning av samma dikt kan tjäna till att belysa den aspekt som har med översättarens subjektivitet att göra, nämligen hur översättaren som individ har valt att prioritera vissa aspekter i dikten, samtidigt som den kan klargöra vilka element av dikten som förändrats som en följd av de olika språkens grammatiska uppbyggnad. Min frågeställning ser ut som följer:

1.   Hur har Jacques Outin och Jean-Clarence Lambert förhållit sig till form, innehåll och musikalitet i sina översättningar av Tomas Tranströmers dikt “Preludium”?

2.   Vilka förändringar har ägt rum?

3.   Har förändringarna varit obligatoriska eller valfria?

4.   Vad blir effekterna av de olika metoderna?

 

1.3 Teori och metod

I min studie kommer jag att göra en närläsning av Jacques Outins och Jean-Clarence Lamberts franska översättningar av Tomas Tranströmers dikt ”Preludium” parallellt med en närläsning av källtexten. Analysen av Outins diktöversättning kommer att göras utifrån Gallimards utgåva Baltiques, Œuvres complètes 1954-2004 (2004) medan analysen av Lamberts översättning kommer att utgå från verket Anthologie de la poésie suédoise. Des stèles runiques à nos (2000).

Jag har valt att utgå ifrån dessa verk i och med att de båda är nyutgåvor.

²²

Studien kommer att vara uppbyggd kring de tre ”huvudingredienser” som Paul Selver beskriver en dikt vara uppbyggd av, nämligen: “(1) Its actual contents or subject-matter, (2) Its rhythmic structure, (3) Its verbal effects, including such features as musical qualities, subtleties of style, and so forth.” Han menar att det är till vilken grad en översättare lyckas överföra dessa                                                                                                                          

22 I utgåvan från 1996 består Outins översättning av ”Preludium” av 25 versrader medan den i utgåvan från 2004 består av 29.

diktelement till målspråket som avgör kvaliteten på översättningen.

²³

I studien kommer jag att hänvisa till de tre kategorierna med min egen översättning av dem: (1) innehåll (2) form (3) musikalitet. I analysen av dessa, diktens, huvudingredienser kommer jag även att använda mig av några begrepp som Jean-Paul Vinay och Jean Darbelnet introducerar i sin komparativa stilistiska analysmodell, Comparative stylistics of French and English (1995).

²⁴

Begreppen jag ämnar använda mig av är dels amplification, som Vinay och Darbelnet beskriver som ”The translation technique whereby a target language requires more words than the source language to express the same idea” samt begreppet economy som refererar till den motsatta effekten - att målspråket kräver färre ord än källspråket. Den sistnämnda termen kan även användas för att beskriva skillnader inom samma språk.

²⁵

Jag kommer att använda mig av min egen svenska översättning av begreppen, nämligen amplifikation och ekonomisering. Med dessa termer i åtanke kommer jag att studera huruvida de förändringar som ägt rum i översättningarna har varit obligatoriska eller valfria. Med obligatoriska förändringar menar jag de betydelsemässiga förändringar som ägt rum i dikten som en konsekvens av språkens olika grammatiska uppbyggnad och som därför inte har kunnat undvikas. Att målspråket kräver fler ord än källspråket (amplifikation) är i vissa fall just en sådan, obligatorisk, förändring. De valfria förändringarna är istället de förändringar som ägt rum, inte som en konsekvens av språkliga begränsningar utan som en följd av översättarens egna val att omforma texten.

Diktens innehåll kommer jag även att analysera med utgångspunkt i den traditionella lyrikanalysen där resonemanget kommer att baseras på Nils Åke Sjösteds diktanalys av

”Preludium” i boken Tjugotvå diktanalyser (1968).

²⁶

Det avslutande avsnittet i min uppsats kommer att behandla frågan om de franska översättarnas förhållande till musikaliteten i dikten vilket främst kommer att analyseras ur ett stilistisk perspektiv med fokus på begrepp som assonans och allitteration. I analysen kommer jag att hänvisa till Tranströmers originaldikt som

”källtext” och till översättningarna som ”måltext”, alternativt ”källspråk” och ”målspråk”.

                                                                                                                         

23 Selver, 1966, s. 21.

24 Jean-Paul Vinay, & Jean Darbelnet, Comparative stylistics of French and English. A methodology for translation, Amsterdam, John Benjamins Publishing, 1995.

25 Vinay & Darbelnet, 1995, s. 339: 342.

26  Nils Åke Sjöstedt, ”Tomas Tranströmer – Preludium” i Tjugotvå diktanalyser, Gunnar Hansson, Stockholm, Bokförlaget Prisma, 1968.

 

1.4 Tidigare forskning

Omfattande forskning har bedrivits kring Tomas Tranströmers liv och författarskap, bland annat av Staffan Bergsten, Niklas Schiöler och Kjell Espmark.

²⁷

Den sistnämnda har även skrivit förordet till båda utgåvorna av Tranströmers samlade verk på franska.

²⁸

Den forskning som varit aktuell för min analys är emellertid framförallt de studier som bedrivits gällande Tranströmers dikter i översättning. Däribland den tidigare nämnda studien av Christina Heldner. Syftet med hennes studie är att utforska varför Tomas Tranströmer mottogs med, vad hon beskriver som, ”either indifference or hostility” i Frankrike efter att han tilldelats Nobelpriset i litteratur år 2011.

²⁹

Detta analyserar hon genom att se på hur översättningen kan ha påverkat dikternas karaktär och om denna påverkan på dikterna kan ha varit avgörande för mottagandet av dem. Den andra av de fyra forskningsbidragen som är aktuella för min studie är den tidigare nämnda magisteruppsats Lits de Procuste et partis pris - une étude sur l’aspect métonymique de la traduction française de la poésie de Tomas Tranströmer skriven av David Lundberg. Studien bygger på frågeställningen som följer: Vilka översättningsproblem går att finna i Outins översättning som är orsakade av kulturella och lingvistiska skillnader mellan svenskan och franskan? Och vilka medel använder översättaren för att lösa dessa problem?

Lundberg nämner även att det finns de som gjort översättningar av enstaka Tranströmerdikter men väljer att bortse från dessa i studien genom att enbart göra en komparativ analys av Outins franska översättningar och Tranströmers originaltext.

Johan Landgrens konferensbidrag ”The medium and the vandal: a study of English translations of Tomas Tranströmer’s poetry” (2014) som är en studie av den engelskspråkiga Tranströmeröversättarens roll som medium eller vandal har även den varit aktuell i mitt arbete.

³⁰

Texten tar avstamp i den konflikt som, år 2007, uppkom mellan de två engelskspråkiga översättarna Robin Fulton och Robert Robertson, och som senare kom att kallas för "The

                                                                                                                         

27 Kjell Espmark, Resans formler (1983), Nicklas Schiöler, Koncentrationens konst. Tomas Tranströmers senare poesi (1999); Tomas Tranströmer: Tolkningar (1999); Konstellation: Beethoven, Tranströmer, Waldner, (2001), Staffan Bergsten, Den trösterika gåtan, tio essäer om Tomas Tranströmers lyrik (1989); Tomas Tranströmer, ett diktarporträtt (2011).

28  Tomas Tranströmer , Œuvres complètes: poèmes 1954-1996, Talence: Le Castor astral, 1996 och Baltiques:

œuvres complètes 1954-2004, Paris, Gallimard, 2004.

 29 Heldner, 2014, abstract s. 0.  

30 Johan Landgren “The medium and the vandal: a study of English translations of Tomas Tranströmer’s poetry”

i Text analysis: culture, framework and teaching, Kristianstad University, Kristianstad University Press, 2014.  

Transtromer squabbles"

³¹

. Här analyserar Landgren översättarens roll och inverkan på de översatta dikterna genom att jämföra tre engelskspråkiga översättares versioner av Tranströmers dikter “Paret” och “Svarta vykort”.

³²

Här konstaterar han bland annat att de tre Tranströmeröversättarna i genomsnitt har använt sig av tio procent fler än ord än Tranströmer i överförandet av källtextens innehåll till målspråket.

Den för några veckor sedan utgivna boken I livets virvelvind (2016), skriven av journalisten och författaren Anna Franklin, har varit ett tacksamt tillskott till forskningen för min studie. Boken handlar om Jacques Outins liv och om hans arbete som översättare av Tranströmer från svenska till franska. Den bygger på samtalsintervjuer med ett flertal kulturpersonligheter som alla, på ett eller annat sätt, kommit i kontakt med Outin och hans Tranströmeröversättningar, och här ges en fördjupad bild av översättaren som person samt av översättaryrkets problematik och villkor.

1.5 Några nedslag i fältet för översättningsteori

I Introducing Translation Studies. Theories and Applications (2012) beskriver Jeremy Munday hur den västerländska debatten kring översättarkonstens syfte och mål, ända fram till mitten av 1900-talet, kretsade kring frågan om huruvida en översättning skulle ske enligt modellen

“word-for-word” (ord-för-ord) eller “sense-for-sense”(betydelse-för-betydelse).

³³

Munday beskriver att det under romartiden var vanligt att översätta ord för ord i syfte att gör det möjligt för läsaren att följa den översatta texten (på latin) “side by side with the Greek ST”.

³⁴

Munday tar upp retorikern Marcus Tullius Cicero (106-43 f.Kr.) som ett exempel på en person som bröt med denna tradition genom att förespråka en metod där översättaren skulle ha mer frihet i sitt översättande: “keeping the same ideas and forms, or as one might say, the ‘figures’ of thought but in a language which conforms to our language”.

³⁵

Den senare engelska 1600-talspoeten och                                                                                                                          

31 Denna konflikt beskriver Landgren som följer: ”The dispute started with a letter to the magazine [The Times Literary supplement], from Robin Fulton, replying Alan Brownjohn’s positive review of Robertson’s

Tranströmer versions. In the letter Fulton accuses Robertson of showing ’a cavalier disregards for Transtromer’s texts’[…]”. Efter detta fortsätter debatten genom att de två kulturpersonligheterna W.S Milne och John Burnside väljer att ta Robertsons parti i frågan genom att argumentera för att denne i själva verket lyckats få Tranströmers dikter att ”come alive on the page for a British audience”. Landgren, 2014, s. 112;113

32 ”Paret”, Den halvfärdiga himlen, 1962. ”Svarta vykort”, Det vilda torget, 1983.

33  Jeremy Munday, Introducing translation studies: theories and applications, 3. ed., London, Routledge, 2012, s. 30.  

34 ST är en förkortning för ”Source Texte”, d.v.s texten i originalspråk. För att beskriva den översatta texten används förkortningen TT vilket står för ”Target Text”. I min studie kommer jag att använda mig av den svenska översättningen av dess begrepp: källtext och måltext. Munday, 2012, s. 30.  

35  Munday, 2012, s. 30.

översättaren John Dryden (1631-1700) som kom att få en stor inverkan på fältet för översättningsstudier, introducerade i samband med sina översättning av Ovidius Epistlar (1680) tre kategorier under vilka han menade att alla typer av översättningar kunde kategoriseras. Han benämnde de tre kategorierna metaphrase (word-for-word), paraphrase (sense-for-sense) och imitation (adaption).

³⁶

Debatten som Munday menar har förts ända in i modern tid inom fältet för översättningsstudier grundar sig sammanfattningsvis i följande dikotomier: Ordagrann kontra fri översättning, och form kontra innehåll.

³⁷

De ovan avhandlade exemplen tjänar huvudsakligen till att ge en inblick i hur olika individer har resonerat kring översättarkonsten syfte och mål genom tiderna. Då denna översikt främst berör prosaverk skall jag här ge en en kort inblick i hur man har resonerat kring översättandet av poesin, som med anledning av sitt kärnfulla format bjuder översättaren än fler utmaningar än prosan.  

1.5.1 Översättning av poesi

I The Art of Translating Poetry (1966) redogör Paul Selver för några av de åsikter som poesiöversättningens fält har präglats av genom historien

³⁸

. Tydligt blir att åsikten om poesiformen som svår att översätta och som väsentligt skild från prosan har varit utbredd. Selver citerar den engelska poeten och översättaren Wilfred Thorley (1878-1963) som efter att ha upplevt stora svårigheter i ett försök att översätta en mening från franska till engelska konstaterade följande:

...This being so with a simple prose statement, the matter is obviously ten times more intricate when we come to poetry, where subtleties of sound are to be reproduced and senses preserved, while duly conforming to the tyrannous exigencies of rhyme and metre. ³⁹

Detta synsätt delade Thorley även med George Henry Lewes (1817-1878), den engelska filosofen och litteraturkritikern som i ett citat från The Life of Goethe (1855) uttrycker följande:

The meanings of a poem and the meanings of the individual words may be produced; but in a poem meaning and form are as indissoluble as soul and body; and the form cannot be reproduced. The effect of poetry is a compound of music and suggestion; this music and this suggestion is intermingled in words, to alter which is to alter the effect.⁴⁰

                                                                                                                         

36 Ibid. s. 41-42.

37 Ibid. s. 31.

38 Paul Selver, The Art of Translating poetry, London, John Baker Publishers Ltd, 1966.

39 Selver, 1966, s. 15.

40 Ibid., s. 10 -11

Med detta menar Lewes inte att det är omöjligt för en översättare att göra en diktöversättning som är vacker och tilltalande på målspråket utan det han ställer sig skeptiskt till är istället översättarens förmåga att förse läsaren med en dikt som återger samma känsla som originalet.

Andra har argumenterat för att poesi enbart går att översätta om man går med på att offra den metriska formen för den mer hanterbara prosan.

⁴¹

Sammanfattningsvis kan sägas att den problematik som lyfts av både Lewes och Thorley handlar om poesins tätt sammansvetsade karaktär där metrik och språkljud, betydelse och form samspelar på ett sätt som gör översättningen av dikten till en stor utmaning.

                                                                                                                         

41 Ibid., 1966, s. 13

In a poem meaning and form are as indissoluble as soul and body; and the form cannot be reproduced.

G.H Lewis ⁴²

2. Analys 2.1 Form

2.1.1 Ord- och stavelseantal

Stavelseantal inom poesin har främst en avgörande roll när det kommer till poesi i bunden vers (som alexandrinen, terzinen eller den sapfiska versen). Trots detta är det intressant att undersöka hur stavelseantalet kommit att påverkas i översättandet från ett språk till ett annat, även i en dikt i fri vers. Stavelseantalet har nämligen en inverkan på hur dikten läses, både tyst och högt, samt på hur den uppfattas visuellt.

⁴³

Kommande avsnitt skall ägnas åt denna fråga.

Ord och stavelseantal: Outin

Tranströmers dikt “Preludium” består av 126 ord och 249 stavelser. Det vi kan se i Outins översättning av dikten är att en utökning har ägt rum både gällande stavelse- och ordantalet.

Faktum är att Outins översättning innehåller hela 204 ord, alltså 78 ord fler än källtexten, och mellan ca 260 och 303 stavelser. Orsaken till att det är svårt att fastställa ett exakt stavelseantal i översättningen beror på att det inom det franska språket finns något som kallas för ”e-muet”

(det ”tysta e:et”). Denna vokal tenderar att falla bort i vardagligt tal men fyller däremot en viktig funktion när det kommer till poesigenren där denne är stavelsebärande. Detta gäller emellertid huvudsakligen poesi i bunden vers.

⁴⁴

Huruvida en franskspråkig individ uttalar denna vokal eller ej kan bero på dennes dialekt, samhällsklass eller ålder och även på om personen väljer att följa den franska poesiuppläsningens klassiska regler eller ej. Oavsett om man väljer att räkna från det minsta eller högsta möjliga stavelseantalet blir det tydligt att språket i Outins översättning har utökats märkbart både på ord- och stavelsenivå.

                                                                                                                         

42 Selver, 1966, s. 11

43

”

La discordance des limites métriques et des limites syntaxiques a pour effet de conjoindre et de disjoindre des ensembles sémantiques en dehors de leurs relations syntaxiques naturelles.” – ”disharmonin i de metriska och syntaktiska gränserna syftar till att förena eller åtskilja semantiska grupper på ett sätt som skiljer sig från deras naturliga syntaktiska förhållande”. (Laurent Jenny,”Versification” Méthodes et problemes – cours d’initiation aux méthodes et problèmes de littérature française moderne, Département de français moderne – Université de Genève, 2003,

https://www.unige.ch/lettres/framo/enseignements/methodes/versification/vrintegr.html#vr011400, 2016-05-17).

 44 “La versification”, Ralentir Travaux, upprättad av Yann Houry år 2007,

http://www.ralentirtravaux.com/lettres/cours/versification2.php#e-muet (2016-05-17).

Ord och stavelseantal: Lambert

Jean-Clarence Lamberts översättning innehåller istället 178 ord, vilket innebär att språket, även i hans översättning, har utökats ordmässigt i förhållande till källtexten. Detta, att dikten kräver mer fysiskt utrymme då den översätts till ett nytt språk, tycks vara en problematik som både fransk- och engelskspråkiga översättare står inför när de översätter Tranströmer, för som Johan Landgren beskriver så stötte även han på detta fenomen i sin analys av tre engelska översättningar av dikten ”Paret”:

If we start by looking at the poem as a whole entity, beginning with the graphical appearance, one can see that the original and the translations are fairly similar to each other, with one exception: All of the translations are taking up more physical space than the original. ⁴⁵

Det är dock intressant att se hur Lamberts översättning präglas av ordmässig ekonomisering i förhållande till Outins översättning. Stavelserna i Lamberts översättning uppgår till mellan ca 244 och 266 i antal och med det stora spannet möjliga stavelseantal i åtanke blir det svårt att säga huruvida Lamberts översättning har utökats stavelsemässigt eller ej. Med utgångspunkt i den förra så har stavelseantalet inte ökat (istället minskat med fem stavelser) medan man med det sistnämnda antalet i åtanke kan konstatera motsatsen.

2.1.2 Versradsindelning

Tranströmers dikt formerar sig i 23 versrader som är ojämnt fördelade i två strofer. Denna uppdelning fyller en viktig funktion då versradsindelning påverkar rytmen och musikaliteten i dikten och då strofindelningen indikerar en innehållsmässig förändring eller en brytpunkt. Vad gäller strofindelningen har både Outin och Lambert valt att vara trogna originalet men versradsantalet tycks däremot variera mellan originalet och de franska översättningarna.

Versradsindelning: Outin

Outin har i sin översättning valt att dela upp dikten i 29 versrader istället för att följa originaldiktens uppdelning i 23 rader. På så sätt har “Preludium” förändrats grafiskt genom att den utökats lodrätt. Denna förändring verkar dock, vid närmare betraktelse, vara en följd av översättarens försök att vara trogen Tranströmers fördelning av det språkliga innehållet över de                                                                                                                          

45 Landgren, 2014, s. 113.

olika versraderna. Hade Outin bevarat Tranströmers versradsantal i sin översättning skulle versraderna ha blivit längre än i originalet och detta skulle ha påverkat dikten både visuellt och rytmiskt.

Versradsindelning: Lambert

Lamberts översättning innehåller istället 21 versrader vilket innebär att versraderna är färre än i källtexten och i Outins översättning. Trots att Lamberts översättning innehåller 52 ord fler än källtexten så har han här valt att korta ned dikten med två versrader. Detta föranleder ett antagande om att Lamberts versrader är längre och rikare i ord än både originalet och Outins översättning.

2.1.3 Exempel

Oavsett om versraderna blivit mer ordrika eller om de ökat i antal så har det sätt på vilket en poet fördelar innehållet över versraderna i regel en påverkan på hur en dikt läses. I ”Preludium”

kan vi hittat just ett sådant exempel på där Tranströmer har använt sig av diktens visuella form för att föra fram det språkliga budskapet. I källtexten kan vi nämligen se att Tranströmer låter versraden, som beskriver den expanderande rörelse som äger rum då ett par vingar vecklas ut till sin fulla bredd, vara den längsta i dikten.

13. […] Så hejdas

14. denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas (min kursivering) 15. till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.

Versraden innehåller flest stavelser och på ett visuellt plan sticker den på så sätt ut från resten av dikten. Detta är ett exempel på hur Tranströmer låter form och innehåll samspela i dikten för att skapa en helhet.

Exempel. 1: Outin

I Outins översättning av passagen kan man se att han har valt att utöka versradsantalet i

förhållande till källtexten:

16. [...]Ainsi s’arrete

17. dans l’instant sa course verticale et les ailes se deploient (min kursivering) 18. pour le repos d’un aigle pêcheur au-dessus des eaux

19. qui filent.

Meningen som i Tranströmers dikt sträcker sig över tre versrader sträcker sig i Outins översättning istället över fyra versrader. Hade Outin valt att vara trogen Tranströmers versradsantal skulle han ha lagt till orden “qui filent [som strömmar]” i rad 18 men detta skulle ha inneburit att denna rad hade blivit längre än versrad 17.

⁴⁶

Det anmärkningsvärda i denna passage i Outins översättning är det faktum att man har låtit göra dubbelt mellanslag mellan varje ord i versrad 18 vilket gör att den blir lika lång som föregående versrad. Man kan fråga sig om detta beror på ett tryckfel eller om det är ett medvetet val från översättarens sida. Hade orden i versraden inte separerats med dubbelt mellanslag hade Outin uppnått den effekt som man kan förmoda att Tranströmer strävade efter – nämligen att få vingarna att breddas tillsammans med diktens visuella form.

Exempel. 1: Lambert

Lambert har i sin översättning av diktpassagen fördelat det språkliga innehållet över tre versrader vilket korresponderar med originalet:

11. […] Alors s’arrete

12. cette course verticale a travers l’instant et les ailes s’ouvrent (min kursivering) 13. en repos d’aigle de mer sur les vagues.

Översättaren har även, precis som Tranströmer, lyckats göra versraden om de expanderande vingarna till den visuellt längsta i dikten.

2.1.4 Sammanfattning: Form

Ovanstående analys har illustrerat hur Lambert lyckats fånga källtextens visuella form i den utvalda diktpassagen medan Outin låtit utöka versradsantalet. Med Lamberts hela diktöversättning i åtanke kan dock konstateras att han har låtit dikten expandera vågrätt

                                                                                                                         

46 Detta är fallet i Le Castor Astrals utgåva från 1996. Där har Outin inte gjort versradsbrytning innan orden ”qui filent”.

genomgående med undantag av denna passage, medan Outins översättning utökats lodrätt. Som

Johan Landgrens ord belyser så är det expanderade fysiska utrymmet som dikten kräver i

översättningen inte något ovanligt fenomen. Det intressanta är att undersöka på vilket sätt

dikterna har expanderat och som en följd av vilka översättningsval. Kommande avsnitt skall

bland annat ägnas åt en analys av vilka översättningsval det är som har orsakat förändringarna

i diktens visuella form och vad det är som har gjort att Outins översättning kräver fler ord än

Lamberts.

From the translator’s perspective, one always has to choose; what to highlight; what to leave out.

- Johan Landgren⁴⁷

2.2 Innehåll

2.2.1 Ordval

I sina diktöversättningar har Lambert och Outin i enstaka fall valt att översätta källtexten på ett sätt som förändrar diktens innehåll. Deras metoder skiljer sig emellertid åt vilket resulterat i att olika förändringar har uppstått. På ett övergripande plan tycks dock ordvalen skilja sig åt mellan översättningarna utan att de orsakar en direkt betydelseskillnad. Nedan kommer jag därför att lista de ord som finns med i de olika diktversionerna som inte har en påtagligt betydelseskiljande effekt och som därför, med hänsyn till uppsatsens omfång, inte kommer att analyseras närmre.

Tranströmer Lambert Outin

tingen choses objets

förnimmer aperçoit distingue

lampor lampes phares

underjordiskt souterrain radiculaire

jord sol terre

lyftade levés dressés

genom à travers le long du

så alors ainsi

breddas s’ouvrent se déploient

                                                                                                                         

47  Landgren, 2014, s. 117.  

fredlösa hors-la-loi banni

hänger suspendu accroché

ljus lumière lueur

2.2.2 Ordantal och amplifikation

Att Lambert och Outin har använt sig av olika mängder ord i sina översättningar har flera orsaker men här skall jag kort nämna några övergripande exempel på vad det är som orsakar amplifikation i de båda översättningarna. Detta med Rikke Peterssons synpunkt i åtanke, som hon lägger fram i ett av Franklins kapitel: ”Det svenska och det franska språket har ingenting gemensamt. Satsstrukturen är annorlunda, verben tillämpas på helt olika vis, användningen av prepositioner är på ett annat sätt och sammansatta ord finns knappast på franska.”

⁴⁸

Att ordantalet har ökat i båda översättningarna kan således ses, bland annat, som en effekt av de grammatiska skillnader som finns mellan det svenska och det franska språket.

Medan svenskan tillåter infogandet av artikeln som ett suffix till substantivet kräver däremot franskan att denna står som ett separat ord före substantivet (boken àle livre). Då Lamberts och Outins översättningar båda innehåller uppemot 50 substantiv vardera som alla måste bestämmas med en artikel är det inte förvånande att ordantalet har ökat i översättningarna. Även om dessa ord i allmänhet har en övervägande stark grammatisk, snarare än betydelsebärande, funktion så påverkar de likväl diktens längd. Sammanfattningsvis är det ökade ordantalet som kan observeras i de franska översättningarna obligatorisk förändring då ett kringgående av denna problematik skulle kräva att översättaren offrade det franska språkets grammatiska

struktur för att vara trogen källtexten.

Nämnvärt är även det faktum att det svenska språket, som Petersson belyser, besitter förmågan att sammanfoga flera ord till ett vilket gör att språket blir ordmässigt komprimerat.

Där Tranströmer exempelvis skriver “[...]grönfuktiga åldrar” (rad 12) med två ord använder Lambert fyra i formuleringen “[...]vert humide des âges” (rad 10) och i Outins val av översättning innehåller formuleringen hela fem ord: “[...]d’ères vertes et humides” (rad 15).

Den amplifikation som ägt rum i dessa exempel är således en obligatorisk förändring men i och                                                                                                                          

48  Franklin, 2016, s. 151.  

med att den specifika mängden ord skiljer sig åt mellan de två översättarna går det att konstatera att översättaren som individ har en möjlighet att påverka resultatet.

Som tidigare illustrerat består Outins översättning av 26 ord fler än Lamberts. En av anledningarna till detta är att Outins översättning genomgående består av både fler prepositioner, artiklar, pronomen och bestämningar. Följande citat är ett exempel på en passage i dikten där detta fenomen gör sig tydligt:

Outin

[...] Mais au-dessus de la/ terre/ il y a - en un flux tropicale - cette verdure aux bras dressés, à l’écoute/ des rythmes d’une pompe invisible. [...]

Lambert

[...] Mais au-dessus du sol,/ il y a flux tropicale, la verdure au bras levé, écoutant/

le rythme d’une pompe invisible.[…]

Vid en närläsning av de båda översättningarna kan man se att de fem extra ord som Outin har med i sin översättning av passagen, (la, en, un, à, la) är ord som har en grammatisk funktion.

Att Outin har valt ordet ”terre” för att översätta Tranströmers ”jord” gör att han automatiskt måste ha med en feminin artikel (de la terre) medan Lamberts maskulina substantiv ”sol” tillåter en sammansättning av maskulin artikel och preposition (du[de+le] sol). Outin har även valt substantivformen av verbet écouter [l’écoute] vilken kräver både framförställd preposition och artikel. Lamberts val att bruka presens participen av verbet [écoutant] gör att han varken behöver använda sig av det ena eller det andra.

2.2.3 Analys av utvalda passager

Hittills har analysen visat att en av anledningarna till Outins omfångsrika språk är det frekventa

bruket av grammatiska ord. Detta som en följd av de ordval och verbformer han har valt att

använda sig av. Dessa subtila skillnader som går att hitta i språket mellan de två

översättningarna skulle kunna analyseras mycket detaljerat. Varför har Lambert exempelvis

valt den reflexiva verbformen av ”éveiller” (s’éveiller) i diktens inledande versrad medan Outin

valt att använda dess substantivform (l’éveil)? Trots att det finns en mängd faktorer gällande de

olika översättningsstrategierna som vore intressanta att undersöka här så kommer fokus istället

ligga på ett litet urval versrader som har varit föremål för den mest påtagliga betydelsemässiga

förändringen.

2.2.3.1 Exempel 1 Exempel. 1: Outin

I versrad 4-6 i källtexten beskriver Tranströmer hur resenären ”/…/förnimmer - i dallrande lärkans/ position – de mäktiga trädrotssystemens/ underjordiskt svängande lampor/…/”. Denna passage i dikten, och i synnerhet den språkliga enhet som beskriver var resenären befinner sig när han förnimmer markens existens, har förändrats på betydelsenivå både i Outins och Lamberts översättning. Outins översättning av passagen lyder:

/…/Il distingue - dans la position/ Palpitante/ du pinson - les phares puissants d’un système/ radiculaire qui tournoie dans les bas-fonds./…/ (min fetstil)

Det som har orsakat betydelseförändringen i Outins översättningen är dels ordet som han har valt för att översätta Tranströmers ”lärka”. Här har översättaren valt att använda sig av ordet

”pinson” vilket betyder fink eller bofink. Detta problematiserar Heldner i sin analys där hon menar att ordet visserligen skapar en musikalitet i versraden ”mais d’autre part il y a un effet déformant du fait que le pinson, lui, n’a rien de ”palpitant”: c’est un petit costaud qui reste planté sur sa branche, pendant qu’il chante.”

⁴⁹

Då lärka på franska heter ”alouette” och inte

”pinson” blir slutsatsen att Outin har valt att offra innehållet i denna versrad för att ge utrymme för en annan av diktens ”huvudingredienser”.

⁵⁰

Med Heldners resonemang i åtanke skulle musikaliteten kunna vara en alternativ motivering. Som hon konstaterar så innebär ordvalet att en viss musikalitet uppstår i versraden men att konnotationerna till den specifika fågeln inte blir de samma i källtexten som i måltexten. Bofinken sitter på sin gren medan den sjunger – lärkan svävar, precis som Tranströmers resenär, över marken.

⁵¹

Ett alternativt sätt att motivera Outins

                                                                                                                         

49 Min översättning: ”Men å andra sidan har det [ordvalet] en förvrängande effekt i och med att det inte är någonting ”dallrande” med bofinken: det är en stabil liten fågel som sitter kvar på sin gren medan den sjunger.”

Heldner, 2014, s. 12.

50  Selver, 1966, s. 21.  

51 Citat från Natur och Miljö ” Fågeln gör skäl för sitt gamla smeknamn, Himmelslärkan. Sånglärkan stiger sjungande uppåt och på hög höjd förblir den svävande med fladdrande vingar medan sången strömmar fram.

Sången kan pågå i en kvart innan lärkan sänker sig ner mot marken.” (“Lärka” Finlands natur – Tidskriften om natur för miljön. Sedan 1941, http://naturochmiljo.fi/Site/Data/812/Files/Html/Foljmedvaren/Faglar/Larka.html,   2016-05-23).

ordval skulle även kunna vara att hänvisa till det uttryck som på svenskan lyder ”glad som en lärka”. Detta uttryck har sin idiomatiska motsvarighet i franskans ”gai comme un pinson” vilket betyder ”glad som en bofink” (min kursivering).

⁵²

Här kan man alltså se att ordvalet, trots den betydelseskillnad som tycks uppdagas vid en första anblick, kan motiveras med hänvisning till detta idiomatiska uttryck. Den förändring som har skett i denna passage kan således klassas som en valfri förändring.

Den andra betydelseförändring som ägt rum i versraderna är en följd av adjektivens placering.

Detta problematiserar David Lundberg i sin uppsats när han beskriver att det finns grammatiska skillnader mellan det franska och svenska språket som kan komma att ändra betydelsen av källtexten i översättningen. Här tar han upp just placeringen av adjektiv – där svenskan har framförställda och franskan, oftast, efterställda – som ett exempel på en av dessa språkliga skillnader. Detta blir tydligt när det gäller adjektiven i diktpassagen som i Tranströmers dikt bestämmer lärkan och trädrotssystemen (v.r. 4-5). Här beskrivs lärkan som ”dallrande” och trädrotssystemen som ”mäktiga” medan det i Outins franska översättning sker en omvänd hänvisning och, menar Lundberg, ”au lieu d’un pinson palpitant et un système radiculaire puissant, nous avons ici une position palpitante et des phares puissants”.

⁵³

I Outins översättning blir det alltså istället lärkans ”position” som är dallrande och ”lamporna” som är mäktiga. Här uppstår ett syftningsfel som man, med det franska språkets begränsningar i åtanke, kan klassa som en obligatorisk förändring.

Exempel. 1: Lambert

Det som har skett i Lamberts översättning är att han istället har ändrat en del av betydelsen i diktpassagen genom att göra språket, i den specifika formuleringen, mer ekonomiserat än vad det är i Outins översättning:

/…/

Il aperçoit- en tremblant/ comme une alouette - les lampes tournoyantes du système /souterrain des racines d’arbre. /…/ (min fetstil)

Genom formuleringen ”i dallrande lärkans position” uttrycker Tranströmer att diktjaget befinner sig på samma höjd som lärkan då den med fladdrande vingar ger ifrån sig sin sång.

                                                                                                                         

52 Kjell Rönnheim, Franska idiom: cirka 8.000 målande m.fl. uttryck och ordvändningar med översättning och översättningsvarianter. Nora, Nya Doxa, 2002, s. 303.

53 Lundberg, 2011. Min översättning:” Istället för en dallrande lärka och ett mäktigt trädrotssystem har vi här en dallrande position och mäktiga lampor.”

Nils Åke Sjöstedt belyser vikten av denna diktpassage i sin diktanalys ”Tomas Tranströmer – Preludium” då han beskriver att trädrotssystemen ”förnims redan från ’lärkans position’ och därigenom framträder före trädkronornas grönska”.

⁵⁴

Lamberts översättning som lyder: ”en tremblant/ comme une alouette” resulterar istället i att diktjaget, i hans översättning, förnimmer trädrotssystemen ”dallrande som en lärka”. Här gör Lambert en direkt liknelse mellan lärkan och diktjaget som inte framgår i källtexten. Den betydelseskiftning som ägt rum påverkar dock inte innehållet av diktpassagen så till den grad att hela budskapet går förlorat. Genom att Lambert liknar diktjaget vid en dallrande lärka får läsaren fylla i de betydelsemässiga tomrummen själv. Med ornitologiska kunskaper framgår dock Tranströmers budskap även genom Lamberts liknelse. Den andra förändring som ägt rum i översättningen av passagen är en följd av språklig reducering. Lambert har nämligen valt att utelämna adjektivet ”mäktiga ” som i källtexten beskriver trädrotssystemen.

2.2.3.2 Exempel 2:

I uppsatsens andra avsnitt illustrerade ett exempel ur dikten hur Lambert har lyckats få med passagens språkliga innehåll på ett mindre antal versrader än Outin utan att kompromissa med versradernas längd. Kommande analys skall ägnas åt en studie av den betydelsemässiga delen av denna passage för att se om den skiljer sig åt mellan översättningarna samt mellan översättningarna och källtexten.

Exempel 2: Outin

Trots att Outins översättning, vid en första anblick, tycks följa Tranströmers text näst intill ordagrant så kan man se hur en betydelseskillnad uppstår som en följd av placeringen av prepositionen ”dans [i]” och substantivet ”l’instant [ögonblicket]”.

[...] Ainsi s’arrete/ dans l’instant sa course verticale et les ailes se deploient/ pour le repos d’un aigle pêcheur au-dessus des eaux/ qui filent. (min fetstil)

[…] Så hejdas/ denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas/ till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten. (min fetstil)

                                                                                                                         

54 Sjöstedt, 1968. s. 129.  

I källtexten beskrivs det hur resenärens ”lodräta färd genom ögonblicket” hejdas. I Outins översättning gör placeringen av prepositionen och substantivet att beskrivningen av den lodräta färden som pågående genom ögonblicket går förlorad. I en återöversättning till svenska skulle hans översättning istället lyda: ”Så hejdas i ögonblicket [dans l’instant] hans [sa] lodräta färd”

(min kursivering). Som vi kan se så har Outin även valt att placera ett possessivt pronomen före ordet ”course [färd]”, istället för att att använda sig av Tranströmers demonstrativa pronomen (”denna”) vars franska motsvarighet, i sammanhanget, är ”cette”. Dessa kan klassas som valfria förändringar i och med att passagen går att översätta ordagrant från svenska till franska, vilket blir tydligt vid ett studium av Lamberts version av samma passage.

Exempel 2: Lambert

[…] Alors s’arrete/ cette course verticale a travers l’instant et les ailes s’ouvrent/ en repos d’aigle de mer sur les vagues. (min fetstil)

Som det citerade stycket visar har Lambert ordagrant översatt den formulering som Outin omformulerat genom placeringen av preposition och substantiv. Den förändringen som har ägt rum i Lamberts översättning finns alltså inte här, utan istället i versraden som i källtexten lyder:

“över ett strömmande vatten” (rad.15). Denna har Lambert istället valt att översätta till “sur les vagues [på vågorna]”( rad. 13). Genom detta översättningsval återger Lambert visserligen känslan av ett vatten i rörelse, men vågor ger andra konnotationer än vatten som strömmar. Det förstnämnda ordet har en vildare klang än det senare som snarare ger en känsla av ett kontinuerligt rörelsemönster. Det strömmande vattnet ger, i källtexten, känslan av lugnet före stormen där, för att citera Sjöstedts ”Fiskgjusen vilar över vattnet för att avvakta ögonblicket då han skall dyka ned på bytet”.

⁵⁵

Här blir ”ett strömmande vatten” enbart ”les vagues” och därmed framgår det inte vilket typ av vatten det är som Tranströmer beskriver i dikten. Här väljer Lambert återigen bort adjektiven. I Vinay och Darbelnets analysmodell ges ett exempel på där en fransk översättning blivit kortare än den engelska källtexten med anledning av att ”the translator has been able to rethink the message instead of following step by step the sequence of the SL [source language] text”.

⁵⁶

Detta skulle kunna vara en motivering till Lamberts översättningsval.

                                                                                                                         

55 Sjöstedt, 1968. s. 130.

56 Vinay & Darbelnet, 1995, s. 48.  

2.2.4 Sammanfattning: Innehåll

I analysen av exempel.1 (2.2.3.1) blev det tydligt att både Outin och Lambert har förändrat innehållet i Tranströmers versrad om resenären i lärkans position genom sina översättningar.

Outin förändrar innehållet genom att byta fågelart medan Lambert har lagt till en liknelse i måltexten som inte finns med i källtexten. Som tidigare konstaterat så är det en, i förhållande till Outin, effektiviserad översättningsmetod som Lambert har använt sig av och detta med konsekvensen att vissa detaljer gått förlorade. Att Lambert valt att utelämna adjektivet

”mäktiga” skulle emellertid kunna bero på att han förutsåg den innehållsmässiga förändring

som placeringen av adjektiven skulle innebära, som är fallet i Outins översättning. Det faktum

att båda översättarna har förändrat innehållet i dessa passager belyser svårigheten i att översätta

denna från svenska till franska.

When a poem is transmuted from one language to another, its actual sounds, including such musical effects as they produce, must almost inevitably undergo radical changes. What emerges will, more often than not, be different, admirable perhaps, but different.

- Paul Selver⁵⁷

2.3 Musikalitet

Denna, den sista delen av studien, kommer att ägnas åt att söka svar på huruvida översättarnas val kan motiveras med hjälp av deras förhållningssätt till språkljuden i dikten. Analysen syftar till att ta reda på hur översättarna valt att förhålla sig till den musikalitet som finns i källtexten och huruvida de lyckats återskapa de språkljud som är framträdande i Tranströmers dikt eller ej.

2.3.1 Språkljud

Som ovan nämnt är “Preludium” skriven i fri vers. Detta gör att det inte är ett specifikt versmått som påverkar musikaliteten i dikten utan fokus ligger på rytm och versradsindelning samt på bruket av stilfigurer. Som analysen av diktöversättningarnas innehåll illustrerat så har vissa av Lamberts och Outins ordval ingen direkt betydelseskiljande funktion. Med det i åtanke kan man dock fråga sig varför översättarna valt att översätta dessa ord på olika sätt. I källtexten finns ett flertal exempel på där Tranströmer använt sig av allitterationer, assonanser och upprepningar för att skapa rytm och melodi i dikten och detta kan man se exempel på redan i den första i orden: “ fallskärmshopp från drömmen.” I Jacques Outins översättning av diktens inledande mening uteblir allitterationen som en följd av hans val att vara trogen källtexten innehållsmässigt genom att inleda versraden med ett substantiv:

L’éveil est un saut en parachute hors du rêve /…/ (min fetstil)

Lambert har däremot valt att anamma Tranströmers allitteration. Här låter översättaren allitterationen ske i början av dikten med hjälp av språkljudet -s som uppkommer, bland annat som en följd av översättarens val att byta ut det inledande substantivet mot ett reflexivt verb:

S’éveiller, c’est sauter hors du rêve en parachute /…/ (min fetstil)

                                                                                                                         

57  Selver, 1966, s. 22.