Institutionen för kommunikation och design
Nyhetsradio
Om skillnaderna i korta riksnyhetssändningar mellan två kommersiella radiostationer och public serviceradion.
Daniel Olausson & Erik Sundberg
___________________________________________________________________________
Examensarbete 15 hp Handledare: Titti Forsslund
Authors: Daniel Olausson and Erik Sundberg Title: News radio
Level: BA thesis in journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish
Number of pages: 77
Key words: Sweden, Sveriges Radio, Mix Megapol, Rix FM, radio, news, commercial radio, public service radio, quantitative content analysis, qualitative research interview
Abstract
The purpose of this BA-thesis was to learn the differences in news broadcasts between one public service radio channel and two commercial radio channels. To do this we used a quantitative analysis method to examine the content of the news broadcasts and then we conducted in-depth interviews with several people working with the different radio channels using a qualitative research interview method to learn their views on news and news
broadcasting.
We measured the differences between the channels in six areas: subject, headline, news presentation, gender, advertising and sources.
Our two main theories were normative theory and media logic.
The results found that there were several major differences between the public service radio channel and the two commercial radio channels. Apart from several important differences in the six measured categories we also found that the sound and tone in the public service radio channel was very different from the two commercial radio channels.
We also found the public service radio channels news broadcasts to be more serious than the two commercials ones’.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING OCH PROBLEMOMRÅDE... 4
1.1INLEDNING... 4
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 4
1.3AVGRÄNSNINGAR... 4 2. BAKGRUND... 5 2.1SVERIGES RADIO... 7 2.2PRIVAT LOKALRADIO... 8 2.2.1 Marknaden idag... 9 2.2.2 Svårt ekonomiskt... 10 2.2.3 En radio i förändring... 11 2.3RIX FM... 12 2.4MIX MEGAPOL... 13 2.5NÄRRADIO... 14 2.6TILLSTÅND... 16
3. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING... 19
3.1NYHETSLOGIK... 19 3.2MEDIELOGIKEN... 20 3.3NORMATIV TEORI... 21 3.5TIDIGARE FORSKNING... 22 3.6BEGREPP... 28 4. UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE... 29 4.1METOD... 29 4.1.1 Kvantitativ innehållsanalys ... 29 4.1.2 Kvalitativ forskningsintervju ... 30 4.2MATERIAL... 30 4.2.1 Urval... 31 4.2.2 Exempelsändning... 32
4.2.3 Kategorier och variabler ... 34
4.2.4 Metodkritik ... 36
5. RESULTAT OCH ANALYS... 37
5.1NYHETERNAS AVGRÄNSNINGAR... 38 5.2ÄMNEN... 39 5.3KÄLLOR... 44 5.4NYHETSFORMAT... 49 5.5REKLAM... 53 5.6REDAKTIONELLA PRIORITERINGAR... 54 5.7SAMMANFATTNING... 58
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 61
6.1SERIÖSA OCH OSERIÖSA NYHETER... 64
6.2RADIOLJUD OCH RADIOPRAT... 67
6.3SAMMANFATTNINGSVIS... 71
6.4FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING... 72
7. REFERENSER... 74
BILAGA 1: Radiotablå – tablåer över respektive stations nyhetssändningar BILAGA 2: Radionyheter – utskriven exempelsändning från respektive station BILAGA 3: Kodschema – variabler, variabelvärden och kodinstruktioner BILAGA 4: Kodschema – det färdigkodade materialet
1. INLEDNING OCH PROBLEMOMRÅDE
1.1 Inledning
Sedan den svenska radiomarknaden släpptes fri 1993 har kommersiella radiostationer lockat allt fler lyssnare för vart år som går, samtidigt som antalet lyssnare minskar på public
serviceradion (Sifo, 2007). En fast punkt både i reklamfinansierad och licensfinansierad radio är nyheterna och allt fler förlitar sig numera på de kommersiella radiostationernas
rapportering.
Om och hur skiljer sig då nyhetsrapporteringen i public serviceradion jämfört med de kommersiella kanalerna? Vad är det för nyheter och händelser som uppmärksammas på de olika kanalerna? Finns det bättre eller sämre journalistik sett utifrån de professionella yrkesetiska reglerna?
Detta kommer vi att ta upp och utveckla närmare i kommande kapitel.
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att redogöra för om det finns några skillnader mellan public
serviceradions korta riksnyheter och två kommersiella stationers riksnyheter samt vilka dessa skillnader i så fall är.
Vi utgår från följande forskningsfrågor:
– Finns det några skillnader mellan public serviceradions korta riksnyheter och två kommersiella stationers riksnyhetssändningar?
– Hur skiljer sig riksnyheterna i public serviceradion jämfört med två kommersiella kanaler gällande: ämnesval, toppnyhet, nyhetspresentation, kön, reklam och källor?
– Hur görs de redaktionella prioriteringarna på respektive station?
1.3 Avgränsningar
Studien är begränsad till svenska radiostationer och vi har valt att fokusera enbart på de två största kommersiella radionätverken, sett till antalet lyssnare (Sifo, 2007), samt public serviceradion. Vi tittar dessutom bara på riksnyheterna, inte på de lokala nyheterna,
vädersändningarna eller trafiknyheterna. Detta på grund av tidsbrist och att resultaten hade varit svåra att jämföra.
2. BAKGRUND
Följande kapitel beskriver hur den kommersiella radion tog sin början i Sverige. Vi beskriver också de tre kanaler som undersökningen innefattar, Sveriges Radio P4, Rix FM och Mix Megapol. Kapitlet har också för avsikt att ge en djupare förståelse för hur radiomediet växt fram i Sverige och vilken betydelse stationerna i undersökningen har på radiomarknaden samt orientera läsaren i vårt valda problemområde.
Radio distribueras på flera sätt. Vanligast är den analoga tekniken via FM-bandet där Sveriges Radios fyra kanaler, och de 25 lokala P4 stationerna, den kommersiella radion samt närradion hörs. Den tekniken når hela Sveriges befolkning.
Svenska staten har även satsat på den nya digitala tekniken, DAB – Digital Audio
Broadcasting. Den når idag drygt 35% av befolkningen men kan komma att byggas ut till att nå hela 95%. Med denna digitala radioteknik sänder Sveriges Radio sex kanaler.
Även försökssändningar med DRM, Digital Radio Mondiale, har gjorts av det statliga bolaget Teracom och Sveriges Radio. Tekniken gör det möjligt att digitalisera analoga AM-sändningar.
Utöver detta kan radio avlyssnas genom teveapparater, mobiltelefoner och datorer på flera olika sätt (Carlsson & Facht, 2007).
När vi lyssnar på de utvalda kanalerna väljer vi att lyssna via FM-bandet eller via webbradio. Frekvenserna för att lyssna via FM-bandet varierar beroende på var du bor men via Internet går det att lyssna oavsett var du befinner dig. Det gör man till exempel genom
webbradiospelaren på respektive stations webbplats.
Nedan finner du frekvenserna för respektive station i Kalmar samt en länk till varje stations webbradiospelare.
Webbradiolänk Frekvens i Kalmar
Sveriges Radio P4 sr.se/kalmar 107,8
Rix FM rixfm.se 104,0
Mix Megapol mixmegapol.se 105,4
Länkarna tar dig inte direkt till webbradiospelaren. Du måste själv klicka på ”Lyssna direkt” eller någon liknande knapp för att sändningen ska starta.
Idag lyssnar 75,2% av Sveriges befolkning mellan 9 och 79 år på radio i minst fem minuter under ett genomsnittligt dygn. Det motsvarar 5 821 400 personer. Den genomsnittliga
lyssnartiden i hela befolkningen är 2 timmar och 3 minuter per dygn. Bland dem som lyssnar är den genomsnittliga lyssnartiden 3 timmar och 27 minuter per dygn (Sifo, 2007).
Sifo genomför radioundersökningar som ger en överskådlig bild av hur radiomarknaden är uppdelad. Undersökningen utkommer en gång varje kvartal och grundar sig på ett antal tusen telefonintervjuer. Den görs på uppdrag av Sveriges Radio, de privata lokalradiostationerna samt flera mediebyråer. Två begrepp är viktiga för att kunna förstå och läsa undersökningen.
Reach, avser hur många olika personer, i procent, som har lyssnat minst fem minuter på en
radiokanal under tidsintervallet. Sifo anger reach som Hört Något-Procent (HN-P).
Share, avser hur stor andel av den totala lyssningstiden som tillfaller en viss station. Sifo
anger share som Genomsnittlig Lyssnartid (GL) uttryckt i minuter samt Genomsnittlig Lyssnartid – Marknadsandel (GL-M) utryckt i procent.
Dessa begrepp gör det möjligt att mäta skillnaderna mellan det privata
lokalradioblocket, där de kommersiella stationerna ingår, och public serviceradions utbredning. Som tabellerna här intill visar lyssnar fler personer, och längre, på Sveriges Radio än på de privata lokalradiostationerna. Sveriges Radio har därigenom den större marknadsandelen (Sifo, 2007). Räckvidd i procent (HN-P) 75,2 47,4 33,2 0 10 20 30 40 50 60 70 80
Radio totalt SR totalt PLR totalt
Marknadsandel i procent (GL-M) 62,8 30,4 0 10 20 30 40 50 60 70 SR totalt PLT totalt
Genomsnittlig Lyssnartid i minuter (GL)
158 98 47 0 50 100 150 200
Radio totalt SR totalt PLR totalt
2.1 Sveriges Radio
Sveriges Radio, SR, är ett public servicebolag som ägs av en stiftelse och finansieras genom licensavgifter, det vill säga tv-avgiften. Radion började sina sändningar år 1925 (Lindfelt & Sjöberg-Eriksson, 2006).
Sveriges Radio uppger själva på sin hemsida att den kanal vi ämnar undersöka, P4, är en bred kanal som riktar sig till en vuxen publik. Musiken ska vara en blandning av modern och äldre populärmusik från Sverige och hela världen (Sveriges Radio, 2007).
År 1937 startadeDagens Eko som ett fördjupande och kommenterande nyhetsprogram i Sveriges Radio. Det programmet finns kvar än idag men kallas numera också Ekot, endast sändningarna kvart i fyra, kvart i fem och kvart i sex benämns med det gamla namnet. Nyhetsprogrammen Ekot och Dagens Eko är rikstäckande och sänds i flera av Sveriges Radios kanaler. Sändningarna varierar i längd beroende på när på dagen och i vilken kanal nyheterna sänds. Den längsta sändningen är Lunchekot i P1 klockan 12.30 på 20 minuter. Det är inte sällan olika Ekosändningar i de olika kanalerna samtidigt, de skiljer då framförallt i längd. För en komplett tablå för P4:s Ekosändningar se bilaga 1.
Nyhetschefen på Sveriges Radios Ekoredaktion, Rolf Stengård, berättar att det jobbar totalt 150 journalister på Ekot. Men då ingår även de som jobbar med de fördjupande
nyhetsprogrammen som Studio Ett och God morgon, Världen! (Personlig kommunikation Rolf Stengård, 2007-11-27).
Eko-nyheterna i Sveriges Radio P4, den kanalen vars riksnyheter vi undersöker, sänds varje hel timme, förutom klockan 16.45 då Dagens Eko sänder ett femton minuter långt
nyhetsprogram. Dessutom sänds lokala nyheter från de lokala P4-redaktionerna varje halv timme i kanalen. För en komplett lista över de olika sändningstiderna och deras längd i Sveriges Radio P4, se tablå i bilaga 1.
Vidare förekommer nöjesnyheter i Sveriges Radios kanalers olika program och de har diverse arrangemang för ytterligare sport-, ekonomi-, kultur- och vetenskapsnyheter, ofta i anslutning till Eko-nyheterna (Lindfelt & Sjöberg-Eriksson, 2006).
I slutet av 1950-talet började Ekots utrikesbevakning driva fram en
korrespondentorganisation. Lars Orup stod i bräschen för det i egenskap av Ekots
Tysklandskorrespondent sedan hösten 1959. Året därpå kom nästa utrikeskorrespondent, Bo Järborg som var stationerad i Paris.
Men redan några år tidigare hade telefonen utnyttjats som hjälpmedel för att dramatisera utrikeskorrespondenternas nyhetsrapportering, till exempel av Expressens D M Winther (Persson, 1987).
Sommaren 1956 hade Expressens D M Winther stått i telefonhytt på öppen gata i den polska staden Poznan och gett oss direktrapporter om våldsamma strejksammandrabbningar mellan arbetare, militär och polis, i ett uppror som krävde 50-talet döda. Vi liksom hörde polisbatongerna slå på telefonhyttens fönsterrutor. Och jag minns att en lyssnare en kväll ringde efter Ekot och undrade om den där Winther själv klarade sig levande ur det hela. […] Detta var något nytt för lyssnarna […] som aldrig gick att få fram i tidningarnas trycksvärta.
(Persson, 1987)
Sedan 20 år tillbaka har Ekot totalt 16 utrikeskorrespondenter placerade runt om i världen, det är fler än någon annan nyhetskanal i Norden (Personlig kommunikation Rolf Stengård, 2007-11-27).
Sveriges mest avlyssnade kanal är P4 med 31,1% av den totala radiopubliken. Nyheter från Ekoredaktionen sänds också i P1 med 11,2%, i P2 med 1,6% och i P3 med 11,2% av radiopubliken (Sifo 2007). Det är just därför som vi har valt att undersöka nyheterna i P4.
2.2 Privat lokalradio
Privat lokalradio (PLR) är benämningen på den kommersiella reklamfinansierade radion i Sverige.
Genom ett riksdagsbeslut avreglerades den svenska radiomarknaden år 1993 och det var nu för första gången möjligt att helt lagligt sända reklamfinansierad lokalradio i Sverige. Beslutet kom strax efter det att tevemarknaden släppts fri. Men utvecklingen för förändringar på radiomarknaden hade drivits på genom att flera närradiostationer utmanat lagstiftningen och trots förbud sänt reklamfinansierad närradio under flera år (Hadenius & Weibull, 2005; Lindfelt & Sjöberg-Eriksson, 2006). Till exempel hade piratradiokanalerna Radio Nord och Radio Syd sänt radio med musik från internationellt vatten i Östersjön respektive Öresund och lockat många lyssnare. Som svar startade Sveriges Radio år 1961 Melodiradion med lätt grammofonmusik i P2 och efter ordinarie sändningstid också i P1, innan den nya radion flyttades till P3 när den kanalen startade 1964.
Piratradiosändningarna bjöd på lättare radiounderhållning med musik och radioprat och finansierades genom reklam. År 1962 antog Sveriges Riksdag en så kallad piratradiolag som skulle stoppa båtarnas sändningar. Den kom snabbt till användning och Britt Wadner, som då drev Radio Syd, fick avtjäna en månad i kvinnofängelset Hinseberg för sitt lagtrots. Men
privata intressenter fortsatte att utmana lagstiftningen och sände reklamradio med böter och nedsläckning av radiomaster som följd.
1993 gav riksdagen till slut med sig och den första april det året trädde den så kallade lokalradiolagen i kraft och därmed släpptes radiomarknaden fri och reklamfinansierad radio blev tillåtet. Sverige var det sista landet i Västeuropa att avreglera radiomarknaden (Radio- och TV-verket, 2003; Gustafsson, 2005).
Än idag finns det finns dock ingen rikstäckande kommersiell radiokanal utan alla tillstånd måste förhandlas lokalt med Radio- och TV-verket och sändarna når bara små områden. Ägarna till de reklamfinansierade radiostationerna ansåg dock att dessa marknader var alldeles för små för att vara ekonomiskt lönsamma och började bilda nätverk för att kunna vara konkurrenskraftiga, både vad gäller antal lyssnare och som annonsmarknad gentemot andra medier. De senaste åren har präglats av ökad samordning och därmed ökad
ägarkonvergens på radiomarknaden och det beror uteslutande på den svåra ekonomiska situationen för den privata lokalradion (Hadenius & Weibull, 2005; Lindfelt & Sjöberg-Eriksson, 2006).
2.2.1 Marknaden idag
Idag domineras marknaden av två nätverk, SBS Radio och MTG Radio, vars främsta nätverk är Mix Megapol respektive Rix FM.
Ett annat av Sveriges största radionätverk är franskägda NRJ, med sex frekvenser i de tre storstadsområdena och totalt 2,4% av radiopubliken (Sifo, 2007). NRJ är det största
radionätverket sett ur ett Europeiskt perspektiv. Sedan 2004 produceras och marknadsförs NRJ i Sverige av MTG Radio (Hadenius & Weibull, 2005; Lindfelt & Sjöberg-Eriksson, 2006; MTG Radio, 2007).
År 2006 fanns det totalt 90 radiostationer med rätt att sända kommersiell lokalradio. De är fördelade på 38 koncessionsområden (eller sändningsområden), vilket betyder att ytterst få är utan konkurrens från någon annan kommersiell radiostation. Hela 74 av de 90 stationerna, det vill säga 82%, är direkt knutna till antingen MTG Radio eller SBS Radio, men även flera av de andra stationerna är också de knutna till dessa nätverk på ett eller annat sätt, exempelvis är Lugna Favoriter knutna till Rix FM och Rockklassiker till Mix Megapol (Carlsson & Facht, 2007).
Sammanlagt har MTG Radio 51 av de 90 koncessionstillstånden, eller 57%, och är därigenom den enskilt största aktören. År 2004 omsatte MTG Radio 216 miljoner kronor, ungefär en tiondel av vad Sveriges Radio AB omsatte under samma period. SBS Radio är den näst största aktören på den kommersiella lokalradiomarknaden och har 36 stycken
koncessionstillstånd, eller 40%.
Tillsammans har de två bolagen 87 av 90 tillstånd eller drygt 96,7% av alla
koncessionstillstånden. De tre övriga kommersiella lokalradiostationerna är City 106,5 i Uppsala som ägs av Uppsala Nya Tidning samt East FM i Norrköping och Linköping som ägs av en annan stor lokaltidning, Östgöta Correspondenten.
På grund av att två nätverk dominerar den svenska radiomarknaden menar Carlsson och Facht (2007) att mångfalden på den kommersiella lokalradiomarknaden är dålig.
2.2.2 Svårt ekonomiskt
Verksamhetsåret 2006 gick MTG Radio med vinst. Det var första gången i Sveriges historia som ett privat lokalradionätverk gjort ett vinstresultat. Branschen har själva hävdat att anledningen till att det varit svårt att få en lönsam verksamhet beror på att det varit svårt att sälja annonser samt att koncessionsavgifterna, det vill säga de avgifter stationerna betalar till staten för att få sända, är för höga (E24.se, 2007).
Totalt spenderades nästan 126 miljoner kronor år 2006 på att betala årsavgifterna för privata lokalradiotillstånd (Carlsson & Facht, 2007).
Radiolyssnandet minskar i Sverige, framförallt på Sveriges Radio P3 och P4 men också på de kommersiella kanalerna (Sifo, 2007). Det gör att radiomediet blir mindre intressant för annonsörer.
Lowe Hedman (2007) tror att en stor del av förklaringen ligger i att många lyssnar på radio för att lyssna på musik. Och det kan man göra på många andra sätt idag, till exempel via cd-skivor, mp3-spelare, mobiler, Internet eller webbradiokanaler. Framförallt är det den yngre publiken som uppmärksammat den nya tekniken menar hon.
Lowe Hedman (2007) tror att trenden kommer att hålla i sig och sprida sig även till andra grupper i samhället, inte bara de unga. Således kommer den konventionella FM-baserade radions inflytande att fortsätta att minska. Troligtvis kommer då också den kommersiella radion att känna effekterna av ett minskat radiolyssnande. De har hittills klarat bortfallet av de unga lyssnarna genom att de lyckats kompensera sig genom att medelålders och äldre lyssnare
gått från Sveriges Radio P4 till den privata kommersiella radion. Men fortsätter trenden kommer lyssnarsiffrorna att sjunka även för dem och i takt med minskat lyssnarintresse följer också ett minskat intresse från annonsörerna.
För Sveriges Radio kan minskat radiolyssnande komma att innebära att den gamla frågan om P3:s och P4:s existens återigen väcks till liv. Kanske kan den nya billigare tekniken, DAB-radion, då vara lösningen. För den kommersiella radion uppstår frågan om det finns utrymme för två nätverk och ett fåtal mindre aktörer utan koppling till de stora nätverken. Det har rått högkonjunktur i flera år nu och reklaminvesteringarna har ökat. Men vad händer när konjunkturen vänder och de kommersiella bolagens redan ansträngda ekonomi sätts på ännu större prov? Lowe Hedman (2007) frågar sig: ”Vill vi ha kommersiell radio kanske det måste bli i form av nationella kanaler, i likhet med vad den tidigare digitalradiokommittén var inne på.”
År 2006 spenderades 129,9 miljarder kronor på reklam i Sverige. Av dem gick 2,1% till radioreklam. Det kan jämföras med tevereklam som fick 15,3% av reklamannonsörernas miljarder eller landsortspress som fick 15,2%.
2.2.3 En radio i förändring
Peter Schierbeck är chefsjurist på Radio- och TV-verket och han berättar att samtliga tillstånd att sända privat lokalradio löper fram till den 31 december 2008, därefter går de ut. Vad som ska hända 2009 och framåt är ännu oklart och just nu pågår en utredning som har till uppgift att ge riksdagen förslag på vad som bör beslutas (Personlig kommunikation Peter Schierbeck, 2007-12-10).
Det finns flera förslag. I den senaste delrapporten från verket, november 2007, behandlar utredarna bland annat i vilken utsträckning radioutbudet i en kanal måste vara lokalt. Det vill säga man öppnar upp möjligheterna för en nationell kommersiell radio. Som reglerna är idag krävs det att 1/3 av materialet på stationen är eget, det behöver inte vara lokalt producerat men får inte sändas någon annanstans vid samma tidpunkt (mer om detta i avsnitt 2.6 Tillstånd). Man ser också över koncessionsavgifterna för att de bättre ska spegla ”den kommersiella radions marknadssituation” (Radio- och TV-verket, 2007:3). Man utreder även huruvida det är möjligt att gå över till digitala sändningar, det vill säga DAB.
Ett slutbetänkande från Radio- och TV-verket ska lämnas senast 30 september 2008, därefter ska ett riksdagsbeslut tas och förhoppningen är att de nya direktiven ska börja gälla från årsskiftet 2009/2010 (Radio- och TV-verket, 2007).
En annan förändring som rör både privat lokalradio, kommersiell som ideell, och närradio är den regeringsproposition som lades fram i september 2007. Propositionen gör gällande att reklam i ljudradion får sändas i högst 12 minuter per timme. Tidigare sa reglerna att det högst fick vara åtta minuter reklam varje timme. Ett tidigare förslag från regeringen under året var att man skulle få sända så mycket reklam som stationen själv ville, det förslaget ändrades till det som nu lagts fram.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2008 (Kulturdepartementet, 2007).
2.3 Rix FM
Rix FM startades 1993 men då under namnet Radio Rix. Idag är kanalen Sveriges största kommersiella radiokanal, sett till antal lyssnare, och den näst mest avlyssnade nationella kanalen med 18,7% av den totala radiopubliken (Sifo, 2007).
Rix FM har tre huvudägare: Bolaget Svensk Radioutveckling (SRU), vilket ägs av flera lokaltidningar där Göteborgs-Posten är huvudägare, MTG Gruppen, som i sin tur ägs av Kinnevikssfären samt franskägda radionätverket NRJ (MTG Radio, 2007).
Kanalens slogan lyder ”Bäst musik just nu!” och riktar sig till personer mellan 20 och 49 år. Rix FM uppger att de spelar aktuell musik där de strävar efter att minst 40% ska vara av svenskt ursprung (MTG Radio, 2007).
Nyheterna i Rix FM görs av Aftonbladet och sänds varje hel och halv timme mellan 6.00 och 9.00 på morgonen och fyra gånger på eftermiddagen varje vardag, totalt elva
nyhetssändningar per dag. Kanalen har inga nyhetssändningar på helgerna. För en mer överskådlig tablå se bilaga 1.
Jenny Ågren är radiochef på Aftonbladet och berättar att radionyheterna alltid är två minuter långa. Om det finns nöjesnyheter i sändningen avslutar dessa alltid nyhetssändningen.
Kanalen har inga lokala nyheter (Personlig kommunikation Jenny Ågren, 2007-10-12). Det är tre journalister på Aftonbladet som jobbar heltid med radiosändningarna, en på förmiddagarna och en annan på eftermiddagarna som nyhetspresentatör och en tredje jobbar 8-16 som reporter. Radioredaktionen är placerad i Stockholm, de jobbar och sänder nyheter i samma hus som papperstidningen Aftonbladet görs och deras lön betalas av Aftonbladet. MTG Radio betalar inte Aftonbladet för att tidningen sänder nyheter i deras kanaler. Aftonbladet ser det istället som att de får en möjlighet att höras och göra reklam för sitt varumärke när man i varje sändning förklarar att nyheterna sänds i samarbete med eller av Aftonbladet.
Aftonbladets radionyheter hörs också i tre av MTG Radios andra kommersiella kanaler Svenska Favoriter, Lugna Favoriter och Radio Prime som sänder över flera platser i Sverige (Personlig kommunikation Jenny Ågren, 2007-10-12).
Tidigare sändes nyheterna i Rix FM i samband med tevebolaget TV3 (Hadenius & Weibull, 2005).
2.4 Mix Megapol
Mix Megapol startades 1994 och är Sveriges näst största kommersiella radiokanal sett till antal lyssnare. Mix Megapol har 10,7% av den totala radiopubliken (Sifo, 2007).
Mix Megapol ingår i bolaget SBS Radio som sedan juni 2007 ägs av tyska mediekoncernen ProSiebenSat.1 Media AG (ProSiebenSat.1, 2007; Wikipedia, 2007). Dessförinnan var Bonnierkoncernen den dominerande ägaren genom flera dotterbolag (Hadenius & Weibull, 2005).
Mix Megapols slogan lyder ”Vi blandar dagens hits med det bästa från igår”. Kanalens målgrupp är lyssnare i åldrarna 25-45 år gamla och de spelar i huvudsak hitlåtar från 80-talet och framåt (SBS Radio, 2007).
SBS Radio äger och driver också Mix Megapol Radio City, en lokal variant av Mix Megapol som sänder över Göteborg respektive Malmö. Mix Megapol Radio City har totalt 2,4% av den totala radiopubliken (Sifo, 2007).
Jenny Alversjö som är tillförordnad nyhetschef på Mix Megapol berättar att kanalens
riksnyheter sänds i samarbete med tevebolaget TV4 varje hel timme mellan 6 och 20, måndag till torsdag och mellan 6 och 18 på fredagar, samt på helgerna mellan klockan 8 och 15. För en mer överskådlig tablå se bilaga 1.
Reportrarna på Mix Megapols radionyheter jobbar i TV4-huset men är anställda och avlönas av SBS Radio. De gör nyheter för flera av SBS Radios radiostationer. De är sju reportrar totalt och alla har journalistisk bakgrund (Personlig kommunikation Jenny Alversjö, 2007-10-11).
Samarbetet mellan medieinstitutionerna SBS Radio och TV4 innebär att SBS Radio får tillgång till TV4:s organisation och deras reportrar. TV4 tjänar i sin tur på samarbetet genom att de får ut sina nyheter på en helt annan plattform, i radio, samt att de gör reklam för sin station i SBS radiokanaler. Om det ena eller andra bolaget köper in sig hos den andra vill SBS
Nyhetssändningarna i Mix Megapol är 2.15 eller 1.35 minuter långa. Till de kortare sändningarna, på morgnar och eftermiddagar, tillkommer trafiknyheter eller lokala nyheter beroende på vilken Mix Megapol-station de sänds i (Personlig kommunikation Jenny
Alversjö, 2007-10-11). Nyhetssändningarna följs alltid av en kortare väderprognos, denna är avgränsad och inte inräknad i nyhetssändningen. Det är inte heller nyhetsuppläsaren som läser väderprognosen.
Efter de rikstäckande nyhetssändningarna har flera lokala Mix Megapol-stationer avtal med en lokal dagstidning som sänder lokala nyheter istället för att det kommer en väderprognos. Så fungerar det bland annat i områdena runt Eskilstuna och Falun (Eskilstunakuriren, 2007; Dalarnas Tidning, 2007; Personlig kommunikation Henrik Funke, 2007-12-05).
Dessutom görs det på Stockholmsredaktionen fyra lokala sändningar till stationerna i Stockholm, Uppsala, Helsingborg och Malmö.
Nöjesnyheter sänds separat i programmen på dagtid.
Tidigare gjordes nyheterna i Mix Megapol i samarbete med Expressen. Även TT har under en period producerat kanalens nyheter (Hadenius & Weibull, 2005).
2.5 Närradio
Närradio är radio som sänds lokalt av föreningar och organisationer som religiösa samfund, studentorganisationer eller kulturinstitutioner. Sändningsområdena är små, idag enbart begränsat till den kommun sändaren är placerad i. Förr nådde sändaren bara drygt tre kilometer, till en början av tekniska skäl, senare på grund av ovilja att genomföra en förändring (Radio- och TV-verket, 2003).
Att beskriva närradion är intressant för vår undersökning trots att inte någon närradiokanal ingår i vårt undersökningsmaterial. Närradion ingår i radiosfären och har spelat stor roll för hur den kommersiella radion har utvecklats, vilket vi också ska beskriva.
Försöksverksamhet med närradio inleddes år 1979 på 16 orter i Sverige med drygt 400 föreningar. Försöket var lyckat och redan 1982 antogs en särskild närradiolag som möjliggjorde att lokala sammanslutningar inom föreningslivet kunde sända lokala radioprogram. Försöket avslutades formellt 1986 och närradion permanentades.
Många stationer och föreningar gavs tillstånd de efterföljande åren och idag finns 158 närradiostationer i hela landet med 1 030 organisationer och föreningar som hade tillstånd att sända närradio (Radio- och TV-verket, 2007). Men även om antalet stationer hela tiden blivit fler har inte antalet sändande organisationer och föreningar följt samma utvecklingskurva.
År 1990, när den kommersiella radion ännu inte startat, hade 2 400 organisationer tillstånd att sända närradio. Det var närradions topp, därefter har antalet för varje år minskat och trenden inte ser ut att vända (Carlsson & Facht, 2007).
Syftet med närradio är att den ska vara ett utrymme för olika åsikter och intressen på ett lokalt plan. Radio- och TV-verket sammanställde på uppdrag av regeringen 2003 en rapport om närradions utveckling och de skriver i sin rapport om vikten av att bevara närradion:
I dagens medielandskap är det betydelsefullt att det finns aktörer med en icke-kommersiell inriktning och målsättning som möjliggör för människor med olika intressen, åsikter och etnisk bakgrund att göra sig hörda i samhällsdebatten. Närradio har i det avseendet en viktig funktion att fylla.
(Radio- och TV-verket, 2003)
Men ett litet geografiskt sändningsområde i kombination med det så kallade riksförbudet, det vill säga förbudet att sända ett och samma program över flera stationer, har sannolikt hämmat närradions utveckling skriver radioforskaren Lowe Hedman (2007).
Innan kommersiell radio blivit tillåtet användes närradioföreningarna på 1990-talets början ofta som bulvaner för att etablera kommersiella radiosändningar. Därigenom ansåg många politiker att det var nödvändigt att möjliggöra för vinstdrivande bolag att sända radio för att ge tillbaka kontrollen över närradion till de ideella föreningarna och organisationerna. År 1994 fick Radio- och TV-verket i uppdrag av regeringen att kartlägga närradions
kommersialisering. Verket uppskattade då att drygt 15% av sändningarna drevs i rena vinstintressen.
I en ny rapport som publicerades 2002, då kommersiell radio varit tillåten i nästan tio år, skrev Radio- och TV-verket att det fanns ”vissa kommersiella intressen inom närradion men att de vid den här tiden inte var så omfattande att det krävdes lagstiftningsåtgärder. Verket betonade dock vikten av att fortsättningsvis följa utvecklingen noga.” (Radio- och TV-verket, 2003:28).
Sedan 1993 är det tillåtet att även sända reklam och sponsrade program i närradion. Med Radio- och TV-lagen från 1996 begränsas den till högst åtta minuter per timme. Dessutom är det sedan 1998 inte ett krav att en sändande förening ska ha en annan huvudsaklig syssla utöver att sända radio. Denna regel togs bort för att försöka återuppliva närradion och göra den mer attraktiv. Sedan 1998 tillkommer det inte heller några sändningsavgifter för att sända närradio men de stationer som inte sände reklam hade redan tidigare möjligheten att beviljas
Reklamfinansierad närradio utgör dock fortfarande en ganska liten del av de totala närradiokanalerna. En enkätundersökning som Radio- och TV-verket lät göra bland de sändande föreningarna och organisationerna i juni 2007 gav följande svar:
Intäkter Mindre än hälften av
finansieringen Mer än hälften av finansieringen Reklam 33 33 Sponsring 82 39 Medlemsavgifter 122 130 Kommunala bidrag 51 44 Annat 269 0
Noterbart är att av de 569 föreningarna som svarade på enkäten uppgav 130 stycken att mer än hälften av radioverksamheten finansierades med hjälp av medlemsavgifter.
Det sänds även nyheter i närradion. En enkätundersökning som Radio- och TV-verket lät göra bland de sändande föreningarna och organisationerna i juni 2007 gav följande svar:
Programinnehåll Mindre än hälften av sändningstiden Mer än hälften av sändningstiden Inte alls Lokala nyheter 185 2 382 Kommunal information 193 23 353 Riksnyheter 115 2 452
Programinnehållet i närradiostationerna är mycket varierat. Flertalet av föreningarna uppger att de huvudsakligen spelar musik blandat med radioprat. Sändningarna görs både på svenska och en rad andra språk, till exempel persiska, finska, spanska och engelska (Radio- och TV-verket, 2007).
Idag lyssnar 2,7% av befolkningen på närradio minst fem minuter varje dag (Sifo, 2007).
2.6 Tillstånd
De olika sändningsformerna för radio kräver olika typer av tillstånd. För att sända nationell eller regional public serviceradio eller digital ljudradio krävs tillstånd av regeringen. Det har bara Sveriges Radio, i samtliga fallen. Det kräver ingen koncessionsavgift. Radion finansieras genom licensmedel och sponsring. Tillståndsperioden sträcker sig över fyra år, därefter måste tillståndet förnyas (Radio- och TV-verket, 2007).
Villkoret för att få tillstånd är att sändningarna ska vara opartiska och sakliga, samt att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda.
För privat lokalradio krävs tillstånd från Radio- och TV-verket. Idag säger reglerna att man får tillstånd för fyra år, därefter måste tillståndet förnyas. Sändningsområdet sträcker sig över en kommun eller ett län. Koncessionsavgift är 40 000 kronor per år och betalas till staten. Stationen finansieras genom reklam och sponsring.
Villkoren för att få ett tillstånd att sända privat lokalradio är att det sänds eget
lokalproducerat material minst tre timmar varje dygn mellan 06.00 och 21.00. Vid konkurrens om tillstånden kan ytterligare villkor bli aktuella, till exempel angående eget och lokalt
material samt om förändring i ägandet.
En stat, kommun eller ett landsting kan inte ges tillstånd, varken direkt eller indirekt. De gamla reglerna, de före år 2000, som fortfarande gäller för majoriteten av de privata lokalradiostationerna ser dock inte ut på samma sätt. Dessa tillstånd är förlängda fram till den 31 december 2008 (Radio- och TV-verket, 2007) och sänder över en kommun eller ett län precis som de nya tillstånden. Skillnaderna ligger i koncessionsavgifterna och villkoret att ha eget material.
För att få tillstånd att sända privat lokalradio enligt de gamla reglerna krävs att minst 1/3 av materialet varje dygn är eget. Det behöver inte vara lokalt producerat material utan reglerna säger bara att det som sänds inte sänds samtidigt någon annanstans. Det får dessutom sändas när som helst på dygnet och det räcker med att det är musik som då spelas.
Det är med andra ord inget krav på att kommersiella, eller andra privata, radiostationer som lyder under den gamla radiolagen ska sända lokala program eller nyheter i sina kanaler. Det var ett politiskt önskemål när lagen skrevs men det var aldrig ett krav, något som är en vanlig missuppfattning hos många berättar Peter Schierbeck (2007-12-10).
Koncessionsavgifterna för de gamla tillstånden fastställdes vid auktionerna då radiobolagen i början på 1990-talet köpte in sig på radiomarknaden. Avgifterna varierar kraftigt mellan 28 100 och nära 3,5 miljoner kronor varje år. Dessutom tillkommer en rörlig avgift som beräknas från och med månaden efter den då sändningsverksamheten påbörjats (Rättsnätet, 2007). Stationerna finansieras genom reklam och sponsring.
När det gäller tillstånd att sända närradio måste man vända sig till Radio- och TV-verket. Idag varar tillstånden enligt en viss tid som fastställs av verket där tre år är praxis. För äldre
tillstånd, som kommit till när den gamla närradiolagen gällde gäller de tills vidare. Sändningsområdet är en kommun eller i en del fall två kommuner. Det finns inga koncessionsavgifter. Reklam och sponsring är tillåten, utom för närradioföreningarna.
För att få tillstånd krävs att endast program gjorda särskilt för den egna verksamheten får sändas, med undantag för tio timmar per månad. De tio timmarna får man lov att sända program som inte är gjorda för den egna verksamheten men som är kan vara av speciellt intresse för den egna kanalens publik.
Radio- och TV-verket tillhandahåller också tillfälliga tillstånd som gäller i upp till två veckor där sändningsområdet varierar. Det krävs då inga koncessionsavgifter och radion finansieras genom reklam och sponsring. I samband med att tillståndet upprättas kan särskilda villkor ställas, exempelvis om skyldighet att sända varningsmeddelanden (Radio- och TV-verket, 2003).
3. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Kapitlet redogör för de teorier vi valt att stödja oss på. Varför vi valt just dessa och hur vi använder dem beskrivs i respektive avsnitt. Kapitlet innehåller också tidigare forskning som vi finner relevant för vår undersökning samt definitioner några centrala begrepp.
3.1 Nyhetslogik
Vi har i detta avsnitt valt att sammanställa och visa vad vi, i denna undersökning, avser vara nyheter.
I Nationalencyklopedin (2007) definieras nyhet som ”ett offentliggjort meddelande om något betydelsefullt som tidigare varit okänt: en händelse, en process eller ett tillstånd”. Den är en social konstruktion som ska passa sina tilltänkta mottagare som läsare och åhörare. McQuail (2005: 562) beskriver nyheter som något som ska göra nytta, vara relevant och trovärdigt. Nyheten är den produkt som journalisten skapar i sitt arbete, och vanligtvis
kännetecknas den som en informativ rapport från nyligen inträffade eller löpande händelser av publikt intresse (McQuail, 2005: 559).
Ofta utnyttjar nyhetsskaparna sig av människors känslor när de berättar en nyhet. Avgörande för hur väl publiken minns en nyhet är bland annat de känslor den väcker hos denna. Negativa nyheter berör oss mest (Sparks, 2006).
Att ta del av nyheter är en viktig del i ett demokratiskt samhälle för att kunna delta i politiska val och även för att kunna göra vardagliga val i till exempel matbutiken. Nyheter är en viktig komponent i livet som enskild människa, i grupp, samhällen och nationer. Nyheterna ger oss information dagligen, ofta flera gånger i timmen, oavsett om det är i pappersformat, i etermedierna eller på Internet. Nyheterna representerar världen och är tänkt att fungera som en spegling av verkligheten. Men att göra nyheter är en process där medierna väljer ut informationen, redigerar den, lägger tonvikt på utvalda delar, förvrider och förvränger samt manipulerar informationen (Watson, 2000: 206).
Vi förlitar oss på att public servicebolagen och andra nyhetsmedier förmedlar till oss de nyheter vi behöver på ett korrekt och opartiskt sätt. Publiken behöver nyheter och det har medierna tagit fasta på i kampen om tittar-, lyssnar- och upplagesiffror. Men de sänder även nyheter för att det ligger i deras uppdrag.
I Sverige togs ett riksdagsbeslut 1975 om vilka huvuduppgifter pressen har i det politiska systemet. Uppgifterna baserades på en modell som presenterades i den svenska
pressutredningen 1972. Uppgifterna var: information, kommentarer, granskning, gruppkommunikation (Sahlstrand, 2000).
3.2 Medielogiken
Teorin om medielogiken beskrevs först av de två medie- och sociologiforskarna David L. Altheide och Robert P. Snow (1979). Teorin går ut på att nyheterna ska passa mediernas format, deras organisation och behov av uppmärksamhet, men även faktorer som arbetsvillkor på redaktionen och journalistiska normer, etiska regler som journalisterna ska följa (se nästa avsnitt), spelar in. Nyheter kan vara händelser eller fakta och redaktionerna väljer i huvudsak att göra nyheter av det som kan förenklas, konkretiseras, personifieras eller spetsas till genom speciella berättartekniker som allt eftersom har utvecklats av medierna. Detta för att kunna hantera det ständiga överskottet på information för att förenkla nyhetsvärderingen och bestämma vad som ska finnas med i sändningen eller tidningen (Strömbäck, 2000: 157). Det handlar också om att det inte alltid är själva nyhetsflödet - det vill säga de nyheter som för tillfället förekommer i andra medier och som publiceras av en redaktions konkurrenter (Åström, 1992) - som avgör vad som i slutändan hamnar i en nyhetssändning.
Vidare har Håkan Hvitfelt (1985)1 sammanfattat flera omfattande undersökningar om nyhetsvärdering och visat på vilka typiska egenskaper de möjliga nyheterna bör ha för att öka sannolikheten att de blir presenterade som nyheter. Han formulerar resultatet i en så kallad nyhetsvärderingsformel där sannolikheten för att en nyhetsartikel produceras, publiceras och hamnar på förstasidan och därmed blir huvudartikeln ökar ju mer den behandlar
1. politik, ekonomi samt brott och olyckor,
2. och om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd, 3. till händelser och förhållanden,
4. som är sensationella eller överraskande, 5. handlar om enskilda elitpersoner, 6. och beskrivs tillräckligt enkelt, 7. men är viktiga och relevanta,
8. utspelar sig under kort tid men är en del av ett tema, 9. har negativa inslag
10. och har elitpersoner som källor.
(Hvitfelt, 1985:215-216)
I dagens konkurrenssituation sätts det allt större vinstkrav på de kommersiella medieföretagen där nyheterna måste sälja likaväl som de ska informera. Teorin om medielogiken förklarar detta och förklarar varför nyhetsredaktioner väljer att sålla bort så kallade ”oviktiga” nyheter
1 Hämtat från en artikel av Johan Galtung och Mari Holmboe Ruge, först publicerad i Journal of International
från de viktigare. Håkan Hvitfelt (2005) hävdar att medielogik har blivit underhållningslogik, vilket blir problematiskt för nyhetsvärderingen då publiken numera är vana att söka och få underhållning, främst genom teve. De som producerar medieinnehåll känner till publikens underhållningstörst och utnyttjar det för att få sitt material sålt och uppmärksammat genom att anpassa det informativa och faktaförmedlande så att materialet passar publiken.
Underhållningens logik påverkar därmed allt material i mediet och frågan är vilken logik som kommer att dominera det nya konvergerade medium som forskare tror växer fram (Hvitfelt, 2005).
Teorin om medielogiken ger oss verktyg att använda i jämförelsen mellan radiostationernas nyhetssändningar då vi lättare kan förstå de val redaktionen gör i arbetet att bestämma vad som ska finnas med och vad som inte ska finnas med i nyhetssändningarna.
3.3 Normativ teori
Grundstenen i normativ teori handlar om att massmedierna bör vara på ett visst sätt för att bedömas fungera på ett optimalt sätt. Teorin bygger på en rad normer och har kriterier för vad som är bra och dåligt. Till exempel finns det generella krav och förväntningar på mediernas struktur, uppförande och produkter samt att medierna förväntas vara jämlika, spegla kulturell mångfald och alltid tala sanning. Det kan handla om att höra alla sidor i en nyhet, att
nyheterna inte ska vinklas för att tjäna någons syften, att ingen ska ta skada av det som rapporteras och att det ska vara viktig information som förmedlas till konsumenten. Detta gäller inte minst public service som dessutom har krav på sig genom lagstiftning att uppfylla dessa krav (McQuail, 2005).
Hur journalister ska arbeta finns också preciserat i de press- och yrkesetiska regler som bestäms av Pressens Samarbetsnämnd. Dessa redogör bland annat för att journalisten ska ge korrekta nyheter, vara kritiska mot nyhetskällor, respektera den personliga integriteten, höra alla sidor samt att journalisten inte ska använda sin maktposition som påtryckning för egen vinnings skull (Pressens Samarbetsnämnd, 2002).
Normativ teori ger oss verktyg i form av begrepp som gör det möjligt för oss att beskriva de eventuella skillnaderna mellan stationernas nyhetssändningar.
3.4 Kommersiell teori
Vi har i denna uppsats konsekvent valt att benämna Mix Megapol och Rix FM som kommersiella radiostationer. I motsats till public serviceradion drivs dessa båda med ett tydligt vinstintresse och därmed anser vi det vara motiverat att kalla dem för kommersiella. Andra möjliga benämningar på Mix Megapol och Rix FM är populariserande eller tabloidiserade, vi anser dock att begreppet kommersiella är ett mer vedertaget begrepp och därför väljer vi att använda det.
Själva benämner sig Mix Megapol och Rix FM, förutom som kommersiella radiostationer, också som privata radiostationer. Vi anser dock att begreppet privat radio vore förvillande att använda i denna uppsats eftersom det finns både ideell och vinstdrivande privat radio och vi vill göra tydlig skillnad på dessa.
Kommersialiseringen är ett resultat av hur mediernas innehåll och strukturer har börjat lägga större vikt vid marknadssituationen och att tjäna mer egna pengar. De som äger medierna förväntar sig att ägandeskapet ska generera inkomster åt dem. Igenkännande för kommersiella medier är bristen på oberoende och standardiserade nyheter, istället inriktas informationen på sensationalism och personifiering, vilket gör att kreativiteten och trovärdigheten kan
ifrågasättas.
Uttrycket kommersialisering kan ibland kallas för amerikanisering, mycket på grund av att en stor del av det kommersiella utbudet importeras från USA med amerikanska värderingar och grunder (McQuail, 2005).
Den kommersiella teorin ger oss att ytterligare verktyg för att förstå hur de kommersiella radiostationerna bestämmer sitt innehåll. Är nyheterna till exempel mer personfixerade och sensationsartade i de kommersiella radiostationerna än i den licensfinansierade public serviceradion?
3.5 Tidigare forskning
Utbudet vad gäller tidigare forskning om radiomediet är begränsat, speciellt forskning om nyheter i radio. Radio Research in Denmark, Finland, Norway and Sweden (Carlsson, 1997) är en antologi om forskning och forskningsresultat och här behandlas olika radiostudier från lokalradion i Västeuropa och den norska radioreformen till könsrepresentation i radion. Cecilia von Feilitzen är lektor vid Institutionen för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola. Hon skriver i ett kapitel i boken om radioforskningens historia i Sverige och hon menar att radion och radioforskningen har fått stå åt sidan genom åren då det
är mycket lättare att forska om andra medier. Anledningen till att det till exempel forskades mer om teve tros bero på de massiva debatterna kring huruvida vi påverkas av innehållet i teve (Feilitzen, 1997). Radiobolagen själva har länge varit den största bidragsgivaren inom radioforskningen.
Historiskt sett finns det två anledningar till varför forskningen har intensifierats och växt i viktighet: För det första, lokalradions start på 1970-talet och för det andra, de kommersiella kanalernas födelse på den svenska marknaden på 1990-talet.
Även om det som sagt inte finns speciellt mycket forskning gjord kring nyhetsradio, har den ändå ökat på landets universitet och högskolor sedan lokalradion startade sina sändningar på 1970-talet. Men den gjordes inte av forskare inom journalistik eller journalistikstuderande då tillgången på utbildningar inte började komma förrän på 1980-talet. Medieforskningen bedrevs istället av sociologer, historiker, filosofer och så vidare.
Kent Asp, professor vid Institutionen för Journalistik och Masskommunikation vid Göteborgs universitet, gjorde 1995 en studie liknande vår, men för teve. När Asp skrev sin rapport var TV4 relativt nya på marknaden och han ville se hur nyheterna skiljde sig mellan den reklamfinansierade uppstickaren och licensfinansierade TV2. Han ville även undersöka om det fanns någon utveckling mot en kommersialiserad nyhetsrapportering i Sverige, alltså om kommersialiseringen smittar av sig på licensfinansierade SVT. Med den allmänna
mediedebatten som utgångspunkt betraktade Asp forskningsfrågorna utifrån fyra kännetecken på kommersialisering:
• Snuttifiering – sönderhackade nyheter i högt tempo med korta informationsbitar • Personifiering – programledarna och reportrarna sätts allt mer i centrum
• Trivialisering – sensationer och lättsamma ämnesområden prioriteras • Dramatisering – hur dramatisk karaktären är på nyhetsrapporteringen
Asps undersökningsperiod gällde en vecka varje år mellan 1991 och 1995, samt TV2:s nyheter 1982, 1985 och 1988 för att se hur utvecklingen såg ut innan det rådde konkurrens. Resultatet visade på en ökad snuttifiering hos kommersiella TV4 med kortare inslag och ett högre tempo jämfört med TV2. Nyheterna i TV4 använde sig av en mycket mer personifierad nyhetspresentation än TV2:s Rapport, med en viss tendens till att även den sistnämnda är på väg mot en allt mer personlig utveckling. Vad gäller de två övriga punkterna, trivialisering
och dramatisering, visade resultatet att det fanns skillnader även här, om än mindre än på de första punkterna. ”Rapport präglas, tillspetsat, av ’viktiga, men tråkiga nyheter’, medan ’intressanta, men oviktiga nyheter’ präglar Nyheterna” (Asp, 1995: 29).
Sammanfattningsvis stod det klart att konkurrensen från TV4 påverkade TV2:s Rapport, men bara marginellt och den verkade ha avtagit med tiden (Asp, 1995).
Peter Dahlgren och Colin Sparks, professorer i media och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet respektive universitetet i Westminister, Storbritannien, har tillsammans sammanställt Journalism and popular culture (1992). Boken tar upp och diskuterar
journalistik som underhållning i tidningar och teve. Framförallt tydliggörs journalistik som populärkultur i sportjournalistik och i skvallerpressen. De talar också om skillnader mellan public servicenyheter och kommersiella kanalers nyheter och där menar författarna bland annat att de kommersiella nyheterna, tvärt emot de i public service, inte försöker släta ut motsättningar - snarare tvärtom. De kommersiella stationerna utnyttjar motsättningarna och har gjort dem till en del av populärkulturen. De kommersiella tidningarna och tevekanalerna lyfter också oftare fram enskilda individer, både när det gäller sina egna journalister och de personer de rapporterar om.
Vidare kommer de i boken fram till att nyheterna i tidningar och teve i norden är ungefär desamma oavsett om det är en public servicekanal eller en kommersiell kanal. Det förklaras med att det råder liten spännvidd inom ett mindre geografiskt område. Inom det området tycker man förhållandevis lika, således tycker man inte sällan att samma nyheter är viktiga oavsett om man gör nyheter för en kommersiell kanal eller en public servicekanal. Detta gäller inte minst inom sportjournalistiken (Dahlgren & Sparks, 1992).
David Hendy är lektor vid universitet i Westminster, Storbritannien, och han har skrivit boken
Radio in the global age (2000). I ett avsnitt behandlar han avregleringen på radiomarknaden i
USA och Storbritannien. Han skriver bland annat att avreglering ses som vägen till en
konkurrerande marknad där den mest kostnadseffektiva och mest ”önskvärda” radiostationen överlever. Vidare menar han att public serviceradio i Europa har ansetts ineffektiva och som en institution vilken bara sett till sina egna intressen. Avregleringen, hävdar Hendy, har lett till att försvaga elittänkandet, eller åtminstone tvinga public serviceradion att ta ett större ansvar gentemot sina lyssnare. Tio år efter det att radiomarknaden släpptes fri i Storbritannien hade de kommersiella stationerna gått om statliga BBC Radio i antal lyssnare.
Hendy skriver också att radiostationerna, både i USA och Storbritannien, blivit allt mer lika och att en homogenisering av mediet inletts. Han skriver att han inte tror att det enbart beror på en koncentration av ägandet, han tror snarare främst att det beror på att stationerna försöker maximera lyssnarantalet med precis samma instrument och därför får de ett likartat innehåll.
Malin Dellgran (2007) skrev en arbetsrapport i ämnet tevejournalistik med inriktning på den grupp som arbetar med journalistiska uppgifter för kommersiell teve. Hon undersökte i hur stor grad det går att vara professionell i en kommersiell tevekultur och kom fram till att det finns en stark journalistisk professionsdiskurs och ideologi. Det finns en klar uppfattning om vem som kan kalla sig för journalist där professionsdiskursen, även journalisterna som själva var verksamma i den kommersiella teven, utesluter journalister i kommersiella verksamheter. För att vara professionell i en kommersiell tevekultur gäller det att vara medgörlig och inte ifrågasätta några villkor eller regler som skapats av kulturen. Rädslan att förlora jobbet och bristen på sådana bidrar till att journalisterna följer denna linje. Detta kom Dellgran fram till efter att ha gjort intervjuer med sex personer som vid intervjutillfället arbetade, eller har arbetat, inom den kommersiella teveindustrin.
Dellgran noterade även att den kommersiella tevebranschens villkor bland annat innefattar bristande resurser, avsaknad av anställningstrygghet och en stor makt hos kanalerna.
I ett avsnitt beskriver hon vad som räknas som ”finare” och ”fulare” journalistik vilket relateras till genre och medietyp. Till exempel är dokusåpor fulare än samhällsprogram och morgontidningar finare än kvällspress, relaterade till de journalistiska idealen. ”Att producera för en stor, bred publik är inte, med avseende på det kulturella kapitalet, lika eftersträvansvärt som att […] kunna strunta helt i tittarsiffror” (Dellgran 2007: 19).
Håkan Åbrink är docent och studierektor vid Örebro Universitet. Han beskriver i sin undersökning om radioprat (1998) underhållningskanalerna som en ”icke-seriös genre, där den mänskliga rösten, eventuellt tillsammans med ljudeffekter, är oerhört betydelsefull, eftersom den i hög grad bidrar till att skapa genrens dynamik”. Han skriver även att de kommersiella stationerna använder sig av en viss mikrofonteknik där radioprataren får en mjukare röst som tilltalar lyssnaren i syfte att sälja stationen, musiken och sig själv.
”Den roll radioprataren i första hand ikläder sig är alltså underhållarens”, skriver han i sin bok och han syftar på programinnehåll både i kommersiell radio och i public serviceradion, inte på nyhetssändningarna. Han skriver vidare om röstmode och att det finns ett mode
gällande hur rösten i radio ska användas och låta. Att det finns en speciell jargong som radiopratare använder.
Det har hänt mycket med jargongen och modet sedan radion föddes. I mediets barndom fanns det många restriktioner för hur det fick, och inte fick, låta. Till exempel skulle man tala ett vårdat rikstalspråk och undvika dialektord och kvinnliga nyhetsuppläsare var inte tillåtna då de ansågs göra budskapet för emotionellt. Så är det emellertid inte längre. Idag är både dialekt i radio och kvinnliga nyhetsuppläsare accepterade (Åbrink, 1998).
Vidare kommer han i sin undersökning fram till att radiopratarna i kommersiell radio generellt strävar efter ungdomlighet och söker ett ungdomsspråk samt att det finns en speciell radioröstgenre som talar om att nu är det underhållning, inte seriös information. Men denna underhållande radioröst har under senare år också spridit sig till nyheterna. Idag dramatiserar nyhetsjournalisterna betydligt oftare än förr och inte sällan lånar de också röster från andra mer underhållande genrer. Och på samma sätt lånar underhållarna nyhetsjournalisternas röster och det är plötsligt svårt att skilja på när det är tänkt att vara underhållning och när det är seriös information. Det har blivit en genrekonvergens.
Men det är stor skillnad på rösterna i kommersiell radio och i public serviceradion hävdar Åbrink (1998). Han skriver att det finns två röstregister för radioprat som växt fram parallellt utifrån två traditioner: Det första, som kan härledas till de kommersiella stationerna, är sprungen ur discjockeyn och rock och pop-musiktraditionen medan den andra har sitt ursprung i riksradions melodiradio med en betydligt, som Åbrink (1998) uttrycker det, ”snällare”, musik.
De olika registervarianterna har olika utmärkande drag. Det mer kommersiella röstregistret utmärks av att man pratar fortare, tuffare – ibland fåordigt, och med kraftiga växlingar i tempo och tonhöjd. Public serviceradions register präglas av en mjuk röst, en viss pratsamhet och en allmän välvilja som närmast övergår till gullighet. Men Åbrink (1998) menar att det inte går att säga att det uteslutande pratas på ett visst sätt i de olika kanalerna. Det finns radiopratare från båda röstregistren representerade i både kommersiell och public serviceradio.
Jan Svensson (1989) skriver i en undersökning om etermediernas nyhetsspråk att ordval och uttryckssätt spelar mycket stor roll för hur nyheterna uppfattas. Och därför är
nyhetsjournalisternas ordförråd inte sällan föremål för irritation. Det är framförallt två kritiska synpunkter. Den första handlar om att det används för många svåra ord och begrepp som leder till missförstånd eller obegriplighet i sändningarna. Den andra går ut på att lyssnarna och
tittarna irriterar sig på ordvalen som de menar snedvrider den bild av verkligheten nyhetsjournalisterna ska förmedla.
I sin text argumenterar Svensson (1989) för att det finns enklare respektive svårare ord och uttryck och att det ofta går att göra nyheten enklare. Men formatet på nyheterna gör att det inte sällan komprimeras och skrivs om till mer svårtydda nyheter. Till exempel är det i sändningarna väldigt vanligt med långa ord, det vill säga ord med sju bokstäver eller fler (Björnsson, 1968).
Detta i kombination med den höga informationstätheten i etermediernas nyhetssändningar gör att det kan vara svårt att hänga med och ta till sig all information menar Svensson (1989). Vidare skriver han att etermedierna väldigt sällan avviker från den skrivna nyhetstextens normer och att det endast är mycket sällan som reportrarna tillåter sig att ta ut svängarna med ett mer målande bildspråk.
Jan Svensson text är skriven 1989 och avser både radio och tevenyheter. Dock enbart Sveriges Television och Sveriges Radio, de kommersiella radiostationerna fanns inte då.
Anders Sahlstrand är fil dr i journalistik och är verksam vid JMK i Stockholm. Han har skrivit avhandlingen De synliga. Nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress där han behandlar källor och journalisters förhållanden till källor.
En slutsats Sahlstrand (2000) kommer fram till är att många källor i en artikel kan vara en ”indikation på informativ komplexitet”. Till exempel har ofta brottsnyheter karaktären av ”härvor” med många inblandade aktörer. För att skildra ett sådant skeende utan att
komplexiteten går förlorad krävs det att journalisten använder ett relativt stort antal källor. Ibland kan ett litet antal källor vara ett uttryck för bristande redaktionella resurser. Det är troligtvis så att artiklar med många källor generellt sett är mer tids- och resurskrävande än artiklar med få källor.
Sahlstrand (2000) skriver dock att det inte alltid behöver vara så. I ett exempel för att visa det använder han sig av en artikel där Konsumentverket är ensam källa i en nyhet. Men Konsumentverket redogör utifrån en undersökning baserad på 12 000 bilägares erfarenheter av bilreparationer. Utifrån undersökningen lämnas också några ”anekdotiska uppgifter” från bilägarna, således är det en källa, Konsumentverket, men den bygger på 12 000 källor, bilägarna.
Sahlstrand (2000) argumenterar att det inte finns någon enkel logik som säger att fler källor ger en bättre nyhet eller bättre informativ kvalitet. Det beror i stor utsträckning på vilken typ
av händelse eller skeende det handlar om, vilka typer av källor som används och i vilken form nyheten ska presenteras.
Vi tar upp Sahlstrands avhandling för att vi använder källor som undersökningsvariabler. Vi kan senare använda hans resonemang för att diskutera våra resultat.
3.6 Begrepp
Att något är kommersiellt innebär, enligt Nationalencyklopedin (2007), att en verksamhet i första hand tjänar vinstintressen. När vi benämner de privata lokalradiostationerna i denna uppsats som kommersiella radiostationer menar vi de stationer, som i motsats till public servicebolaget, existerar för att generera inkomster åt sina ägare.
Sveriges radio beskriver på sin hemsida begreppet public service och vad det uppdraget betyder för dem. Det delas då in i tre delar, oberoende och integritet, mångfald och kvalitet samt att det ska vara tillgängligt för alla. De skriver:
Meningen med public service är att var och en, oavsett kön, ålder, geografisk hemort eller kulturellt ursprung skall kunna hitta något värdefullt och omistligt bland Sveriges Radios program.
(Sveriges Radio, 2007)
När vi talar om public service syftar vi på de licensfinansierade medieinstitutionerna Sveriges Television, Sveriges Radio eller Utbildningsradion.
Med begreppet nöjesnyhet menar vi en nyhet om nöje. Nöje definieras i Nationalencyklopedin (2007) som olika slag av kultur och underhållning. När vi skriver om nöjesnyheter menar vi allt från kändisar och deras vardagliga liv till musik och film.
Reklam beskrivs i Nationalencyklopedin (2007) som ”ett av de konkurrensmedel som ett
företag använder i sin marknadsföring för att främja försäljningen av en vara eller tjänst”. När vi talar om reklam avser vi att man i nyhetssändningarna uttalar företagsnamn eller produkters namn. Stationen förmedlar då ett reklambudskap och det handlar om produktplacering på redaktionell plats. Enligt de etiska reglerna för journalister är textreklam och annan typ av produktplacering strikt förbjuden (Pressens Samarbetsnämnd, 2002). Vi räknar också så kallad egenreklam, det vill säga reklam eller information för kommande evenemang och sändningar i den egna kanalen, som reklam (Gustafsson, 2005).
4. UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE
För att besvara uppsatsens två huvudfrågeställningar, hur riksnyheterna i public serviceradion skiljer sig jämfört med två kommersiella kanaler samt hur redaktionerna bestämmer vad som blir nyheter, har vi valt att använda oss av två metoder, kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ forskningsintervju. De båda metoderna ger djup åt varandra och i kombination en förståelse för vår frågeställning. Vi har valt dem för att de lämpar sig bra för att ge svar på våra forskningsfrågor.
Kapitlet innehåller också information om hur vi gått till väga för att ta fram våra resultat och vilket urval vi gjort.
4.1 Metod
Här redogör vi för de två olika metoderna vi använder oss av.
4.1.1 Kvantitativ innehållsanalys
Syftet med den kvantitativa innehållsanalysen är att bryta ned ett större material och göra det mer överskådligt. Med metoden bryts de väsentliga delarna ut för att analyseras. Om man ska kunna dra generella slutsatser av resultatet är ett systematiskt och formaliserat upplägg samt ett tillräcklig stort urval nödvändigt (Nilsson, 2000). Man arbetar med variabler som delar upp forskningsfrågan i mindre frågor som sedan används i sökandet efter svaren genom att ställa de mindre frågorna till texten eller innehållet. Grundläggande för analysformen är fyra begrepp:
• Objektivitet – analysens innehåll ska vara oberoende av forskaren. En annan forskare ska kunna göra om undersökningen och nå samma eller likvärdiga resultat.
• Systematik – tillvägagångssättet för analysen ska vara klart definierad och det är en förutsättning för objektivitet.
• Kvantitet – det ska vara möjligt att kunna fastställa statistiska samband mellan de ingående variablerna i undersökningen. Materialet ska kunna redovisas med siffror. • Manifest innehåll – resultatet ska kunna utläsas så objektivt som möjligt, utan några
Kännetecknande för den kvantitativa innehållsanalysen är att forskningsprocessen följer ett antal delmål, oftast uppdelat i kronologisk ordning. Först definieras forskningsproblemet, urvalet och variablerna. Därefter konstruerar forskaren ett kodschema som sedan testas innan det används på det materialet man avser analysera. Därefter är forskaren slutligen redo att börja analysera resultatet (Nilsson, 2000). Mer om hur vi har använt oss av ett kodschema och variabler finns i avsnitt 4.2.2.
4.1.2 Kvalitativ forskningsintervju
Fördelen med att genomföra kvalitativa forskningsintervjuer är att få en djupare insikt och förståelse för resultatet vi fått fram i den kvantitativa innehållsanalysen. Men syftet med att använda metoden är framförallt att vi besvarar vår frågeställning om hur de redaktionella prioriteringarna görs.
En kvalitativ forskningsintervju ska vara halvstrukturerad. Det ska inte vara en helt öppen diskussion men den ska inte heller hundraprocentigt följa en given mall. För att nå bästa resultat rekommenderar Kvale (1997) att forskaren upprättar en intervjuguide som innehåller de ämnen och olika förslag på frågor som man vill diskutera. Forskaren ska ställa öppna frågor för att den intervjuade med egna ord ska kunna besvara frågan. En sådan metod ger också bra möjligheter till följdfrågor och styr inte den intervjuade mer än nödvändigt (Kvale, 1997).
Intervjuguiden vi använt oss av finns i bilaga 5. Notera att intervjuguiden skrevs efter det att vi sammanställt resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen.
Nackdelen med en kvalitativ forskningsintervju, precis som med alla intervjuer, är att intervjun inte är balanserad. Detta eftersom intervjuaren bestämmer agendan och försöker styra intervjun för att få svar på de frågor denna har. En intervju hade varit omöjlig om forskaren inte till viss del styrt sitt intervjuobjekt och Kvale (1997) menar därför att det inte nödvändigtvis är en svaghet. En väl genomförd kvalitativ forskningsintervju hjälper forskaren på ett mycket bra sätt att sätta sig in i intervjupersonens arbetssituation.
4.2 Material
I detta avsnitt redogör vi för de val vi gjort samt reflekterar kritiskt över de metoder vi valt att använda oss av.
4.2.1 Urval
Avgörande för forskningsproblemet är de medier man utforskar i sin analys. Lika avgörande är det urval av de mediers sändningar man väljer att närma sig. Det vi söker är ett
materialurval som ger största möjliga chans till att kunna ge en representativ bild av vårt problemområde (Nilsson, 2000).
För att välja radiokanaler till vår studie tittade vi på lyssnarstatistik och bestämde oss tidigt för att granska de tre mest avlyssnade radionätverken i Sverige; Sveriges Radio P4, Mix Megapol och Rix FM (Sifo, 2007).
För representativitet har vi valt att avgränsa oss till sändningar under en så lång tid som möjligt. Vi har valt en period av fem veckor där vi studerar varannan vecka, tre veckor totalt. Dessutom väntas det under dessa veckor inte inträffa något extraordinärt och det menar Nilsson (2000) ger en bättre representativ bild av kanalerna. Vi undersöker en
morgonsändning och en eftermiddagssändning varje vardag under dessa veckor. Vi har valt att inte undersöka sändningarna på helger eftersom Rix FM inte har några sändningar då.
Vi bestämde inledningsvis att vi ville ha en sändning från förmiddagen och en från
eftermiddagen men eftersom Rix FM inte sänder nyheter mellan 9.00 och 12.00 fick vi ta den sista morgonsändningen. Därför valde vi att granska sändningarna klockan 9.00 och klockan 15.00 i de tre kanalerna. Valet motiveras med att alla sändningarna då är så lika i längd de kan bli och att de sänds vid samma tidpunkt.
Då vi bestämde oss för vilka sändningar vi skulle granska befann vi oss i vecka 44 och eftersom en av stationerna, Mix Megapol, inte hade möjlighet att skicka bandade sändningar till oss beslöt vi oss för att själva banda kommande sändningar och låta det utgöra vårt
undersökningsmaterial. Vi bestämde att börja spela in redan kommande vecka och således föll valet på sändningarna vecka 45, den 5-9 november, vecka 47, den 19-23 november samt vecka 49, den 3-7 december.
Sändningarna från Mix Megapol spelade vi själva in direkt på datorn via kanalens egen webbradio. Webbradiosändningarna i Mix Megapol är det som också avlyssnas via FM-bandet i Stockholmsområdet. Vi använde oss av gratisprogrammet Soundcapture för att spela in ljudet. Rix FM spelade själva in sina sändningar åt oss och skickade dem till oss via e-post. Via vanlig post fick vi också deras manus. Ekots sändningar hämtade vi direkt på Internet via Sveriges Radio Ekots 30-dagarsarkiv där alla nyhetssändningarna ligger kvar i 30 dagar.
