EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.11.2021 C(2021) 4981 final
KOMMISSIONENS DELEGERADE BESLUT av den 23.11.2021
om ytterligare definition av säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring och höga epidemirisker
MOTIVERING
1. BAKGRUNDTILLDENDELEGERADEAKTEN
I september 2018 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2018/1240 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)1.
Enligt förordningen ska Europeiska kommissionen anta delegerade akter för utvecklingen och den tekniska implementeringen av EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd.
I synnerhet delegeras kommissionen i artikel 33.2 i förordning (EU) 2018/1240 uppgiften att
”ytterligare definiera säkerhetsrisker eller risk för olaglig invandring eller höga epidemirisker” på grundval av statistik och information som avses i artikel 33.2 a–f.
2. SAMRÅDSOMFÖREGÅTTANTAGANDETAVAKTEN
En expertgrupp för informationssystem för gränser och säkerhet inrättades för att hjälpa till att utarbeta den delegerade akten. Alla medlemsstaterna gavs möjlighet att nominera experter, i enlighet med artikel 89.4 i förordning (EU) 2018/1240 och de principer som fastställs i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Följaktligen har detta kommissionsbeslut utarbetats på grundval av synpunkter från medlemsstaternas experter i expertgruppen. Expertgruppen rådfrågades mellan den 3 juli 2020 och den 15 januari 2021, varpå experterna och kommissionen ansåg texten vara slutgiltig. Experterna hade också möjlighet att lämna muntliga och skriftliga synpunkter till kommissionen under hela denna period.
Samråd har också skett med Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, där Etias centralenhet kommer att inrättas, och med Europol.
Dessutom har Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) gett kommissionen råd angående tekniska behov och det föreslagna initiativets genomförbarhet.
Europeiska datatillsynsmannen hördes före antagandet för att säkerställa att det föreslagna initiativet är förenligt med dataskyddsbestämmelserna.
3. DENDELEGERADEAKTENSRÄTTSLIGAASPEKTER
För att fastställa de särskilda riskindikatorer som används som en del av granskningsprocessen är det nödvändigt att definiera risker som rör säkerhet, olaglig invandring eller epidemiutbrott, genom att samla in och analysera statistik, information och rapporter som avses i artikel 33.2 a–f i förordning (EU) 2018/1240. Denna analys bör resultera i uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med dessa risker. Tolkningen av dessa uppsättningar av egenskaper kommer att göra det möjligt att identifiera specifika risker. Dessa kommer i sin tur att ligga till grund för utarbetandet av särskilda riskindikatorer.
För att säkerställa att risker kan definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 a–c i förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att säkerställa att sådana element övervakas och samlas in av EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd samt av in- och
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236,
utresesystemet i enlighet med kommissionens delegerade förordning C(2021) 49822 på ett sätt som gör det möjligt att kontinuerligt identifiera uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen, nekad inresa eller nekat resetillstånd. För detta ändamål bör Etias centralenhet uppskatta det totala antalet fall som förknippas med sådana förfaranden och identifiera specifika grupper av resenärer för vilka sådana förfaranden förekommer onormalt ofta, uppsättningar av egenskaper hos de specifika grupperna av resenärer i fråga samt eventuella korrelationer med information som samlats in genom deras ansökningsakter.
När det gäller personer som överskridit den tillåtna vistelsen och nekade inresor bör medlemsstater som ansvarar för att tillhandahålla de uppgifter som avses i artikel 33.2 e i förordning (EU) 2018/1240 via sina nationella Etias-enheter tillhandahålla, på grundval av bevis, uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen eller nekad inresa. Medlemsstaterna bör därför identifiera om onormalt många personer som överskridit den tillåtna vistelsen befinner sig i en medlemsstat eller i ett visst område i en medlemsstat eller om en medlemsstat nekat inresa för specifika grupper av resenärer onormalt mycket jämfört med andra specifika grupper av resenärer. Denna analys bör ses över var sjätte månad.
För att säkerställa att risker kan definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 d i förordning (EU) 2018/1240 bör de medlemsstater som ansvarar för att tillhandahålla de uppgifter som avses i den bestämmelsen via sina nationella Etias-enheter tillhandahålla uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som är förknippade med säkerhetsrisker, fastställda på grundval av kända fakta och bevis. Denna analys bör ses över var sjätte månad.
För att säkerställa att risker kan definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 f i förordning (EU) 2018/1240 bör de epidemiologiska riskbedömningar som tillhandahålls av medlemsstaterna i synnerhet genom nätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar och systemet för tidig varning och reaktion, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och av Världshälsoorganisationen inkludera ett minimum av detaljer som gör det möjligt att identifiera uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som är förknippade med höga epidemirisker.
2 Kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 med närmare bestämmelser om driften av den centrala databasen för
KOMMISSIONENS DELEGERADE BESLUT av den 23.11.2021
om ytterligare definition av säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring och höga epidemirisker
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/22263, särskilt artikel 33.2, och
av följande skäl:
(1) Genom förordning (EU) 2018/1240 inrättas EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) som är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringskrav och som önskar resa in på medlemsstaternas territorium.
(2) Ansökningar om tillstånd ska omfattas av sökregler som gör det möjligt att analysera de uppgifter som registrerats i ansökningarna med hjälp av särskilda riskindikatorer som motsvarar tidigare identifierade säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring eller höga epidemirisker.
(3) För att fastställa de särskilda riskindikatorer som används som en del av granskningsprocessen är det nödvändigt att ytterligare definiera dessa risker, genom att samla in och analysera statistik och information som avses i artikel 33.2 a–f i förordning (EU) 2018/1240. Denna analys bör resultera i uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring eller höga epidemirisker. Tolkningen av dessa uppsättningar av egenskaper kommer att göra det möjligt att identifiera specifika risker. Dessa kommer i sin tur att ligga till grund för utarbetandet av särskilda riskindikatorer.
(4) För att säkerställa att risker kan definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 a–c i förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att säkerställa att sådana element övervakas och samlas in av EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd samt av in- och utresesystemet i enlighet med kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982 på ett sätt som gör det möjligt att kontinuerligt identifiera uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen, nekad inresa eller nekat resetillstånd. För detta ändamål bör Etias centralenhet uppskatta det totala antalet fall som förknippas med sådana förfaranden och identifiera specifika grupper av resenärer för vilka sådana förfaranden förekommer onormalt ofta, uppsättningar av egenskaper hos de specifika grupperna av resenärer i fråga samt eventuella korrelationer med information som samlats in genom deras ansökningsakter.
(5) När det gäller personer som överskridit den tillåtna vistelsen och nekade inresor bör medlemsstater som ansvarar för att tillhandahålla de uppgifter som avses i artikel
3
33.2 e i förordning (EU) 2018/1240 via sina nationella Etias-enheter tillhandahålla uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen eller nekad inresa. Medlemsstaterna bör därför identifiera om onormalt många personer som överskridit den tillåtna vistelsen befinner sig i en medlemsstat eller i ett visst område i en medlemsstat eller om en medlemsstat nekat inresa för specifika grupper av resenärer onormalt mycket jämfört med andra specifika grupper av resenärer. Denna analys bör ses över var sjätte månad.
(6) För att säkerställa att risker kan definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 d i förordning (EU) 2018/1240 bör de medlemsstater som ansvarar för att tillhandahålla de uppgifter som avses i den bestämmelsen via sina nationella Etias- enheter tillhandahålla uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som är förknippade med säkerhetsrisker, fastställda på grundval av kända fakta och bevis. Denna analys bör ses över var sjätte månad.
(7) För att säkerställa att risker definieras på grundval av de element som avses i artikel 33.2 f i förordning (EU) 2018/1240 bör de epidemiologiska riskbedömningar som tillhandahålls av medlemsstaterna i synnerhet genom nätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar och systemet för tidig varning och reaktion, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och av Världshälsoorganisationen inkludera ett minimum av detaljer som gör det möjligt att identifiera uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som är förknippade med höga epidemirisker.
(8) När Etias centralenhet och medlemsstaterna identifierar uppsättningarna av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med en specifik risk bör de ta hänsyn till åldersgrupp, kön, nationalitet, bosättningsland och bosättningsort, utbildningsnivå och nuvarande sysselsättning för personerna i den specifika gruppen av resenärer som identifierats.
(9) Eftersom förordning (EU) 2018/1240 är en utveckling av Schengenregelverket har Danmark, i enlighet med artikel 4 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, meddelat att landet har genomfört förordning (EU) 2018/1240 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför bundet av detta beslut.
(10) Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar4. Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.
(11) När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket5, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG6.
4 Detta beslut omfattas inte av de åtgärder som föreskrivs i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).
5 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
6 Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L
(12) När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket7, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG8.
(13) När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket9, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU10.
(14) När det gäller Cypern, Bulgarien och Rumänien samt Kroatien utgör detta beslut en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt.
(15) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/172511 och avgav ett yttrande den 7 juni 2021.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 Innehåll
I detta beslut definieras säkerhetsrisker, risker för olaglig invandring och höga epidemirisker ytterligare på grundval av den detaljerade statistik och information som avses i artikel 33.2 i förordning (EU) 2018/1240.
Artikel 2 Definitioner I detta beslut gäller följande definitioner:
7 EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
8 Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).
9 EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
10 Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s.
19).
11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr
(a) specifik grupp av resenärer: en grupp av tredjelandsmedborgare av en känd storlek och sammansättning vilken tillskrivs särskilda uppsättningar av egenskaper.
(b) uppsättningar av egenskaper: särskiljande uppsättningar av observerbara kvaliteter eller särdrag som identifierats på grundval av den information och statistik som avses i artikel 33.2 i förordning (EU) 2018/1240 och med beaktande av de uppgifter som avses i artikel 33.4 a–d i den förordningen.
(c) allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa: i enlighet med artikel 3 i beslut nr 1082/2013/EU en livshotande eller i andra avseenden allvarlig fara för hälsan av biologiskt eller kemiskt ursprung, av miljöursprung eller av okänt ursprung som sprids eller medför en betydande risk för spridning över medlemsstaternas yttre gränser, och som kan kräva samordning på unionsnivå för att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor.
(d) smittsam sjukdom: i enlighet med artikel 3 i beslut nr 1082/2013/EU en infektionssjukdom, orsakad av ett smittämne, som är överförbar från människa till människa genom direktkontakt med en smittad individ eller indirekt genom t.ex.
exponering för en vektor, ett djur, ett smittförande föremål, en produkt eller en miljö eller utbyte av vätskor som har kontaminerats med smittämnet.
(e) epidemiologisk övervakning: i enlighet med artikel 3 i beslut nr 1082/2013/EU systematisk insamling, registrering, analys, tolkning och spridning av uppgifter om och analyser av smittsamma sjukdomar och relaterade särskilda hälsofrågor.
(f) statistiska uppgifter: insamling av statistik som genereras av in- och utresesystemet eller EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd i enlighet med den närmare definitionen i artikel 1.1 i kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982.
(g) statistiska rapporter: rapporter enligt definitionen i artikel 1.2 i kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982.
(h) anpassningsbara rapporter: rapporter enligt definitionen i artikel 1.3 i kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982.
Artikel 3
Analys av statistiska uppgifter om överskridande av den tillåtna vistelsen, nekade inresor och nekade resetillstånd
1. Etias centralenhet ska övervaka de statistiska uppgifter som avses i artikel 33.2 a–c i förordning (EU) 2018/1240 och som lagras i den centrala databas för rapportering och statistik som upprättats i enlighet med artikel 39 i förordning (EU) 2019/817.
2. För tillämpning av punkt 1 ska den centrala databasen för rapportering och statistik göra det möjligt för Etias centralenhet att i enlighet med artikel 6 i kommissionens delegerade förordning C(2021) 4982 erhålla statistiska uppgifter, statistiska rapporter och anpassningsbara rapporter som gör det möjligt att analysera dessa uppgifter och rapporter för att ytterligare definiera riskerna för överskridande av den tillåtna vistelsen, nekad inresa eller nekat resetillstånd, bland annat genom att fastställa följande:
(a) Det totala antalet fall som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen, nekad inresa respektive nekat resetillstånd, med användning av historiska uppgifter.
(b) Specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen, nekad inresa respektive nekat resetillstånd, med användning av uppgifter om onormala andelar och absoluta antal personer som överskridit den tillåtna vistelsen, nekade inresor respektive nekade resetillstånd jämfört med andra specifika grupper.
(c) Uppsättningarna av egenskaper hos de specifika grupper av resenärer som fastställts i enlighet med led b.
(d) De uppsättningar av egenskaper som motsvarar korrelationerna mellan de specifika grupper av resenärer som fastställts i enlighet med led b och den information som samlats in genom deras ansökningsakter.
3. När så behövs för att analysera orsakerna till specifika onormala andelar och absoluta antal som fastställts i enlighet med punkt 2 b får Etias centralenhet samråda med de nationella Etias-enheterna i berörda medlemsstater.
Artikel 4
Medlemsstaternas analys av särskilda säkerhetsrisker eller säkerhetshot
1. Medlemsstaterna ska via sina nationella Etias-enheter förse Etias centralenhet med den analys som avses i artikel 33.2 d i förordning (EU) 2018/1240. Medlemsstaterna ska se över sin analys minst var sjätte månad eller när ny information framkommer som gör det nödvändigt att ändra analysen och, i tillämpliga fall, förse Etias centralenhet med den reviderade analysen via sina nationella Etias-enheter. Analysen och översynen av den ska minst omfatta
(a) en beskrivning av den säkerhetsrisk eller det säkerhetshot som identifierats, inbegripet frekvens, trender och effekter av tidigare incidenter, med angivande av ett unikt referensnummer för varje risk eller hot,
(b) en förteckning över kända fakta och bevis avseende den säkerhetsrisk eller det säkerhetshot som identifierats,
(c) uppsättningarna av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med den säkerhetsrisk eller det säkerhetshot som identifierats.
2. Om ett eller flera av de element som avses i punkt 1 a inte är tillgängliga ska medlemsstaterna via sina nationella Etias-enheter lämna en motivering till Etias centralenhet.
3. Medlemsstaterna ska få ett förhandsmeddelande från Etias centralenhet om behovet av att se över och uppdatera den analys som avses i punkt 1.
4. Etias centralenhet ska, i samråd med den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som har tillhandahållit den berörda informationen, bedöma dess relevans för specificeringen av riskerna i fråga.
Artikel 5
Medlemsstaternas analys av onormala andelar överskridande av den tillåtna vistelsen och nekade inresor
1. Medlemsstaterna ska via sina nationella Etias-enheter förse Etias centralenhet med den analys som avses i artikel 33.2 e i förordning (EU) 2018/1240. Medlemsstaterna ska se över sin analys minst var sjätte månad eller när ny information framkommer som gör det nödvändigt att ändra analysen och, i tillämpliga fall, förse Etias
centralenhet med den reviderade analysen via sina nationella Etias-enheter. Analysen och översynen av den ska minst omfatta
(a) en beskrivning av de identifierade risker som är förknippade med onormala andelar överskridande av den tillåtna vistelsen eller nekade inresor, med angivande av ett unikt referensnummer för varje risk,
(b) bevis avseende
– en onormal andel och ett onormalt absolut antal personer som överskridit den tillåtna vistelsen för en specifik grupp av resenärer som befinner sig i en medlemsstat eller i ett visst område av en medlemsstat jämfört med andra specifika grupper av resenärer som befinner sig i en medlemsstat eller i ett visst område av en medlemsstat, eller
– en onormal andel och ett onormalt absolut antal nekade inresor som utfärdats av en medlemsstat för en specifik grupp av resenärer jämfört med det antal nekade inresor som utfärdats av en medlemsstat för andra specifika grupper av resenärer,
(c) uppsättningarna av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med överskridande av den tillåtna vistelsen eller nekad inresa.
2. Om ett eller flera av de element som avses i punkt 1 a inte är tillgängliga ska medlemsstaterna via sina nationella Etias-enheter informera Etias centralenhet och ange skälen till detta.
3. Medlemsstaterna ska få ett förhandsmeddelande från Etias centralenhet om behovet av att se över och uppdatera den analys som avses i punkt 1.
4. Etias centralenhet ska, i samråd med den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som har tillhandahållit den berörda informationen, bedöma dess relevans och användbarhet för specificeringen av riskerna i fråga.
Artikel 6
Analys av särskilda höga epidemirisker
1. När Etias centralenhet ytterligare definierar de särskilda höga epidemirisker som avses i artikel 33.2 f i förordning (EU) 2018/1240 ska den basera sin analys på följande:
(a) Information från medlemsstaterna om fall av höga epidemirisker, i synnerhet när de utgör ett allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa i unionen, vilken tillhandahålls genom nätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar och systemet för tidig varning och reaktion i enlighet med artiklarna 6, 8 och 9 i beslut nr 1082/2013/EU.
(b) Information från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar rörande information om epidemiologisk övervakning och riskbedömning av det potentiellt allvarliga hotet för folkhälsan i enlighet med artikel 10.1 a i beslut nr 1082/2013/EU.
(c) Sjukdomsutbrott som rapporterats av Världshälsoorganisationen genom protokollen till det internationella hälsoreglementet och The Disease Outbreak News.
2. Etias centralenhet ska beakta följande:
(a) Erkännande av ett hot mot folkhälsan i enlighet med artikel 12 i beslut nr 1082/2013/EU.
(b) En samordnad insats i enlighet med artikel 11 i beslut nr 1082/2013/EU.
(c) Världshälsoorganisationens utlysande av ett internationellt hot mot människors hälsa.
I fall där den information som avses i artikel 6.2 rör någon av de smittsamma sjukdomar som anges i bilaga I till kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/945 ska de särskilda kriterierna och falldefinitionerna i bilaga II till det genomförandebeslutet gälla.
3. Analysen ska utföras av Etias centralenhet i samråd med de berörda medlemsstaternas nationella Etias-enheter och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Den ska åtminstone omfatta identifieringen av de uppsättningar av egenskaper hos specifika grupper av resenärer som förknippas med den identifierade risken.
Artikel 7 Kommunikation
1. För tillämpningen av artiklarna 3.3, 4, 5 och 6.3 ska Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa inrätta en funktion hos den programvara som avses i artikel 6.2 m i förordning (EU) 2018/1240 som gör det möjligt för de nationella Etias-enheterna och Etias centralenhet att utbyta information.
2. För det informationsutbyte som avses i artiklarna 4 och 5 ska den funktion som avses i punkt 1 kräva att informationen tillhandahålls i ett särskilt format, med beaktande av kommissionens genomförandebeslut C(2021) 184012 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/91613.
Artikel 8 Dataskydd
De olika analyser som avses i detta beslut får inte innehålla några personuppgifter.
Artikel 9 Adressater
Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike,
12 Kommissionens genomförandebeslut C(2021) 1840 av den 20 maj 2021 om fastställande av kraven avseende formatet för de personuppgifter som ska föras in i det ansökningsformulär som ska lämnas in i enlighet med artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 samt parametrarna och kontrollerna för att säkerställa att ansökan är fullständig och att uppgifterna är samstämmiga.
13
Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige.
Utfärdat i Bryssel den 23.11.2021
På kommissionens vägnar Ylva JOHANSSON
Ledamot av kommissionen
