- xx 3 o D. D.
DiSSERTATlO OECONOMICA
DE
TERRA ejusque
FERTILITATE.
OM
JORDEN
OCH
DESS FRUCKTBARHET,
Quam,
Confenfu Ampliff. Ordinis Philofoph.
In Reg. Acad. Upfalienfi,
Publica fubjiciunt examini PRAESES
M«. EMANUEL
EK MA N,
Desig,Oecon.Pract,. Prof.Reg. Ord.etBorgstromianus.
Et Respondens Stipendiarius Regius
Nicolaus Svanström,
Vermelatidui,
In Auditorio Carol. Maj. Die XIII. Junii
A. MDCCLXXVH.
h, ii, m. &/.
UPSALIi, Typis Edmannianis.
S:je Rj® M:tis
MAGNJE FI
ARCIS REGIA) URBISQUF, STOCKHOLMENSIS PRiEFECTO,
REGII ORDINIS de STELLA POLARI EQUITI et COMMF.NDATORI SPLEND1DISSIMO,
PER1LLUSTRI AC GENEROSISSIMO
Baroni ac Domino
A X E LI O
von
axelson»
nec non
C APITANEIS
GENEROSiS ATQUE
D:o SVEN. AXELSON, D:o JOH. AXELSON,
D:o CA KOLO
VON
AXELSON,
EQUITI ÅURATO ORDINIS ENSIFER.
FULGENTISSIMO,
AVUNCUL1S FAVENTISSIM1S,
OMNI HONORIS CULTU
nod NominibusVeftris, Patroni aeternum colendi, le-
ves lludiorum primitias confecrare fulHneam,aegre
ne feratis fupplex oro arque obteftor. Rationes audacio-
ris inftituti non eft quod mulras afferam; haeret namque animo fummus ille favör, quo paternam ample&i domum
haud gravati eltis, infixus ; cujus quidem liac occafione
non praedicatorem ago, cum fvada omnibus perfe&anu- meris, jufto non fufficiar praeconio, fed memoriam &
venerarionem haud unquam intermorituram fpondeo, id quod Veftra permittit Angularis virtus, mea requirit pie-
tas minime fucata. De ceterö preces pro Veßra incolu-
mitate, fundere nunquamomittam ardentillinias, velit Vos,
fummus rerum Moderator., quam diutiffime confervare fofpites atque florentiffimos 3 lic enim Familias Veftrae
Nobiliffimae permultum habebunt folatii atque fplendo-
ris, lic plaudent omnes boni, lic denique votorum fe
compotem fadlum in linu gaudebit
PERILLUSTRIS & NOBILISSIMORUM NOMINUM VESTRORUM
mitor b1 cliens bumtVimut.
Nicolaus Svanstrom.
VIRO
ADMODUM REVEREND0 Atque PRJECLARISSIMO DOMINO
Mag. ERICO EUREN,
In Regio Gymnhsio Carolsiaö!ensi L. L. O. O. LECTORI Dexterrimo ,
Ven. Consistorii ADSESSORI Gravissimo,
FaUTORI LONGE PROPENSISSIMO,
Tkffajora certe exftiterunt Tua in me merita, Vir Admodum Reveren-
drJ, de} quam ut Ulis recenfendis, ne åicatn laudandis, par ullo. confici
pojjit oratio. Per biennium quo Tuis exceptus Laribus, Filios duo carijjt-
ttios, curce meat fideique commijfos habui, en mihi tribuifti, ut a parente
phira proficifci tion potuerint, Tantum vero ahfuit ut me ahetmtem e do¬
mo Tua, favör bic vere patertius reliquerit, ut potius Academiam ad-
euntife nott comitem fed ducem prabnerit, Cum enirn jam prafens faluti
me<t profpicere non pojfes, Atnico illam Tuo fitigulari comwendnfti, c-ui
curat cordique maxime futurum ejfe confidebas; Praßdem loquor meutn
Celeherrimum, Patronum longe benignijfmum, qui quo melius voluntati
Tua, meisque necejjitatibus fatisfaceret, in domum fuatn me recepit, re-
cepto tot tantaque benigniöris animi documenta dedit, tit patris vej Tuas
fufiinere vices videatur, Pro bis itaque futnmis beneficiis, laudem isf nu-
mcrum platte fuperantibus, Tibi Vir Admodum Reverende, tejferam hane
venerahunda dsr* gratiffitna mentis qualemcunque offero, quam Tibi, qua
Tua efi benignitas, haud ingratam fore confido. Mihi vtro felicitas Tua
Tuorumque pignorum conftans & florentißima in ootis femper futura ejl
ac deliciis, qui ad eitleres usque permaiiere geftio
NOMINIS TUI VENERANDI et PERAMABILIS
cultor addiclifftttius
NICOLAUS SVANSTRÖM.
PIRO NOBlLlSSlMOj
dm sal gottsch.
geijer,
OFFICIN. FERRAR. PATRONO,
FAUTORI BENIGNISSIMO,
Y\iJfertafio7iem banc Acaåemicam; in fignum grå¬
tt ac venerabundi animi, cum ardentijjimoper«
peilt# & fiorentiffima felicitsttis voto
Dat. Dicat. Dedicat.
tnlto'f ohfervatiiißimus
NICOLAUS SVANSTRÖM.
§• I.
UcE in rerum natura aflidue & creberrime occur- runt res atque eventa, attentionem plerumque
minimam excitare folent. Quod inlolens maxime rariflimumque eft, cura atque diligentia omni perluftra-
rur, vulgaria aurem magis atque pervagata, ad ufum fa>
piUlme majorem redundantia, oculos 6c animum vix paullulum detinere poflunt. Ita comparatus efl mundus
fic di£tus moralis, in phyfico fimiliter quoque fieri ne¬
mo non videt. Cafus ut quisque ufitatiflimus efl , ita
minime penfitatus; res quas perfaspe evenit, diuturna ca-
ret obfervatione. Curiofitas hominis, infatiabi 1 is ejusdem
nova & recondita cognofcendi cupiditas faciunt, ut lo-
lerter & acerrime ba?c examinentur, longe etjam accura- tius quam folita illa atque confveta. Hxc quoque caus- fa eft, cur noflra de mundo notitia adeo fit coaråata,
ut inträ limites nudee & externa, rerum, cafuumque co-
gnitionis, fere omnis confiftat. Res quas in natura? re- gno fenfibus occurrunt externis, numero infinite, ani-
roam in contemplando occupatiffimam tenenf. Nec ve-
ro quae fenfuum ope percipi unice poflunt, fingula per-
fcrutari, vel diligenter etiam inveftigando , naturam haec
omnium introfpicere valet. Dolendum itaque res vere
innumeras,in ipfa quoque natura quotidie in oculos qua- fi incidentes, perfecle planeque eo minus cognitas efle,
quo certius conftat, myfleria hic reperiri numero pluri-
m3. Ingenue omnino fatendura, rationes & proprietates
rei vix ullius omnes, mortalibus adhuc perfpeåas vel fa-
tis exploratas efle. Quid Sole orbem illuflrante vivoque
cun-
DI.
e ting och handelfer, hvilka§.
aümant ochfom oftaft ina*turen förekomma, plåga gemenligen ådragafig den min- fla upmärkfamhet. Dä det fallfynta med utmärkt flit gran-
fkas och unäerfökeSé\ plågar det allmännafle ocb kan hända
tillika nyttiga(le, knapt vinna vår upmärkfamhet, Så före-
holler fig merendels i den moralifka, famnialedes ock i den phyfifka verIden, ffu allmännare händelfe, ju mindre begrun¬
dad, ju allmännare ting, ju mindre betraktadt. Mennifkjans nyfikenhet, deß begärelfe att kjänna det obekanta och fållfyn-
ta, gjor att det ofta granfkas och underfökes med en nog<»
granbet, fom det allmännaicke undergått. Hårutaf händer,
att vår kunfkap om verlden blifver mycket infkränkt ,
inom en blott utvårtes kjannedom, af ting och händeIJer.
Själen ofverhopas med betrnktelfer ofver de oräkneliga ting, fom uti naturens rike förekomma de utvärtes finnen. Hon
bvarken hinner eller förmår, till alla omfländigheter gran[ka
och lära kjänna allt, fom blott genom dem kommer till deß kjännedom> Vi maße fhrdenfkul beklaga, att en grundehg
och fullomlig kunfkap, äfven af mångfaldige i naturen all¬
mänt forekommande ting ocb händeffer, ånnu blifvit for oß
en hemlighet, jla, vi maße bekjänna, att nåpligen ånnu något enda ting, är i anjeende till alla deß egenfkaper ocb omfländigheter af mennifkjofiäktet fullkomlige» kjändt och un¬
derJökt. Hvad är allmännare än Solen, Jom dageligen lyjer for våra hgon, och upvärmer hela naturen ? men huru ofull-
A 2 kom-
^S3 J 4 v. w
cunäa calore fovente, magis confpicuum? Internas vero ejusdem natura; & indolis cognitio noftra quam manca debilisque ? de operationibus ejus multis variisque quid
nifi exigue nobis compertum? a) Quid Aére propius, in
quo ambulamus quotidie, haud aliter ac asquora pifices
percurrunt? efficientias vero bujus mutabiles, q urs& vim
in corpora non dicam noftra, fed naturam univerfam in*
fluencem habent, lcviter percipimus. b) Ignis prope tk ubique eft, parva, qnas lapidum confliétu elicitur fcintil-
ia , urbes & regiones ampiififimas funditus perdere & de-
Jere poteft; natura tarnen ignis qualis fit, quas cremandi
& confumencli facultas, ceterss taceo plurimas occultas-
que virtutes, plane non conflat. c) Åqua, ad viftum &
nutrlrnentum totius naturoe perquam necefTaria; nec illa
tameft, fi naturam ipfius, & diverfas refpicimus affectio*
nes multiplices, fat cognita eft. d) Cum vero rerum ma*
xime vulgarium, ita ratio comparata eft, quid fingulares expifcando, nos profeciiTe fperanäum?De animalibus, pi-
fcibus, avibus, infeftis, herbis & arboribus, mineralibus
Sc mefaliis, eorum generatione, vita & mutatrone &c.7
quas nobis non incognita funt? Quid multa? Ad homi¬
nis notitiam obtinendam ne attstem qoidem fufficere u»
niverfana conficeamur neceffe eft. O longe beatiflimum
cui
a) Vi gjure oß det begrepp om Solen, att den är en af (ig fjelf ly.
fände Kropp, fom fprider ljus och värma ät alla Kroppar; men grund¬
ämnet ocb phyftjka orfakeu till hade Ijujet och värman, lärer altid blifva
en hemlighet. Det hlifver eck feart, att kanna rätteligen kjätlttainKropp
Ivars affländ frän jorden/kall vara vid paß inooojordens diametrar, eller
12000000 Svenjka mil, Prof. SAM, DURJEI Fureläf. ofver Naturkunnig»
heten p. 146.
h) De gamle kallade Luften en Spiritus eller Ande, for clefs finhet jkull, ehuru hon är materiel. Vi kjänne luften for enflytande, ofynligr genomßdnande,fpänjtig ocb ljudande materia, hvilken ej med händerna kan fattas, och fom omgifverhela jorden, MUSCHENBROCHS Inled, ti%Na»
turkun, Cap, 16, §,iooß p. 42p,
sm \ e r /
m? J 5 \ ca?
komlig ar icke var kunfkap., om deß invertes art och befkaf- fenhet , och huru litet kjänne vi icke, af deß mängfaüdiga verkningar? a) Hvud dr oß nårmare an Luften, hvarutin-
nan vi dageligen vandre, fom fifken i vattnetl men huru
litet kjånne vi icke af alla deß ombyteliga verkningar, fa.
pä vara kroppar, fom- hela naturen, b) Huru är icke Elden oß nära och aUeftädes ? en liten gnifta hämtad frän en fleny
kan innan kort förvandla och ödelägga de vidßräktafte land
och fläder; men huru litet kjänne vi icke fullkornIigen deß Uphof, deß förtärande och brännande krafter, famt ofriga mänga för oßfördolda egenfkaper. c) Hattnet, det for he¬
la naturenfaomngångeliga näringsmedel, är i anfeende tili deß
natur och mångfaldigafärfkildta verkningar, af oß ännu icke tillräckeligen kjändt. d) Dä ßg fä forehoüer med de allmän¬
nafte ting i naturen3 hvad kunna vi dä farmodä oß hafva up-
täckt uti de mindre allmännal huru mycket år oß icke o- bekant om djuren, fißar, foglar, injeclcr, örter och trän ,
mineralier och flenarter, om deras generation, lif och för¬
vandling med meral ja vi maßte tillftä, att hela vär lef-
å 5 nad
c) Elden kjänne vi enkannerligen af 2\ne Phcenomena, fom vifa (ig
när han i flörre eller mindre myckenhet är famlad, nämligen af ljufet . fom r orer fynen, och utvidgning (rarefactio) fem den äfladkommer både
"utt flytande ack fafia Kroppar. Ett af dejfe Jkijemårken är oumgängeli- git, MUSCHENßR. Inl. till Naturkun. Cap. 26. 7Co, p. 30a.
dy Vi Jkilje vatten frän alla andre flytande materier derigenom, att
det är en flytande, tun, vät, utanfmak och lukt, klar,fkinande ochfärg.
läs majfa, fom af ringa värma immar bort, och i eld icke brinner, utan
flacher honom merendels tit. MUSCHENBR, Inled, till Narurk. Cap. ajs
§ 7085 p. 277. Vattnet mäße vara ett mycketfimpelt ting, emedan ingen Chymicus ännuhar afrent vatten, kunnat utdraga annat än vatten. När
det gjutes i kjärill, är det tungt och flytande: genom utdunflning och de-
lamas fläljaride frän bvarandra blir det moln och fly: när de fina delar»
11afammanläpa till droppar och nedfalla utgjära de rägn: när de frunmänt fryfa tillfpiror och förfamlas i en tnaffa, utgjära de fiiö: när rågndrop■■
par fammanftyfa till is, fä blir hagel deraf, och allt['ammans blir bara
vatten, när det uplöfis, MÜSCHENS, Inled, Cap, 2, £ jup. 34»
cSQa \ K ( c9Gb
W / u V W
cui fupremo vitas die tam phyfice quam moraliter, ipfum
le optime novifle, perfvafifilmum fitf Ita demum nec vi¬
ta tcedio erit, nec mors timori\ ut argute diderit egregie
cordatus ille Seoeca. e) Ad propofuum autern redea-
mus. De Terra, re omnium natur® in regno maxime vuigari, partium tarnen variarum ratione, proprietatum effe£luumque haud perfekte cognita, Didertadonem no- bis eiaborandam fumdmus oeconomicam^ in cauffos fer*
tilitatis terr® quoque eriraus inquifnun. Materia quidem
b®c efl in qua rite tra&anda, deludarunt vin omni libe¬
ral! doct ina ornatidimi, qu® etiam plane & dilucide ex-
plicata, haud aliter ac bafis & fundamentam fcienti® oe- conoroic® fpeåari debet. Paffibus hane viam certioribus,
quam antehacalii, ingreduros nos ede, confidere nequi-
mus. Occafiones, experimenta rei (ubdidciiis, proprio
marte capiendi, nobis & pauc® admodum , nec amplas
fatis oblat® funt. Quod itaque indagarunt, & experti et¬
iam funt, viri fide digniffimi, &: de quo optime inter
illos convenit, adumimus, & raturn habemus. Expe£la-
tionera fortadis Tuam B. L., explere non poffumus, de-
(iderio tarnen quantum in nos efl Tuo, fatisfacere cona- bimur. Illud tarnen Te admonitum volumus, traåatio-
nem ejusmodi de terra, ejusque fertilitate, oeconomis ejusdem fere indolis ede, atque opera, fcienti® & difci- plin® cujuscunque varia, quibus quasfitum efl quicquam quod nondum tarnen plane invefligatum efl, & lorfitan
nec olim recognofcendo patebit. Nihil vero hoc impe-
dit, conata quominus & utilia fuerint, & fcientiis quo¬
que iueem addiderint. j) Qua etiam fpe du3i, rnitiorem
bac occafione B. L:ris nobis pollicemur cenfuram,
§■ "•
f) Itademum nec vita ttfdio erit, nec mor t timori; SenccaEpiftd78.
f) Toutes les Sciences 011t lem- chimere nprés la quelle ellos coir-
rent fans pouvoir oWraper ; mais elles artrapent en chemiii d' autres con.
noitTauces fort utiies. Si la Chin ie a fa Pierre Pliiloiophale, la Geome-
\ *7 / C$2J
nad år otillräckeligfor att klott vinna en fullkomlig kjanne*
dom af mennifkjan, oß Jjelfva Lycklig den, /om vidfin lef-
vads afton, kunde vara fbrviffad, att han både uti pbyftfk
och moralifk måtto fullkomligen kjändt fig fjelf: lifvct bief-
ve då icke tungt, och dåden icke frucktans vård , fom
den kloke Seneca talar, e) Men vi vilje komma närmare
till vart ämne. Vi bafve företagit oß bär en ceconomifk afhandling om jorden, äfven ett af de i naturen allmännaft förekommande ting; dock icke deß fullkomligare till alla deß delar, egen[kaper och verckningar kjändt. Vi villje jämväl
härvid underföka om orjaken till jordens fruktbarhet. Ett
ämne hvarutinnan flere vittre mänfig bemödat, och fom full¬
komligen utrönt, vifjerligen vore att anfe, för en hifvud- grund uti hushälls vetenfkapen. Vi hunne icke fmickra oß
med det hopp, att vandra mycket fäkrare på denna väg, än
andre för detta gjordt. Vara tillfällen hafva varit fä och otillräckeliga, att anßäüa egna rön ifä granlaga ämne. Vi antagefbrden/kull bvad aftrovärdige mån utrönt blifvit, och
hvarutinnan de bfverensßämma. Icke kunna vi lofva oß
att fullgjöra din önfkan B. L ; men värt bemödande fk.all
dock blifVa, att till någon del förnöja din äflundan. Betänk
likväl, att enfådan afhandling om jorden och deß fruktbar¬
het , ärför ceconomer af föga annan beßafenhet, än ätfkil*
lige arbeten uti andra vetenfkaper, hvarmedelft någon ting blifvitJbkt, fom dock icke ännu fullkomligen funnits , och
till äfventyrs icke heller framdeles torde flå att utfinna. Un¬
der(ökningarna derom hafva dock varit gagneliga, och ofta tillfkyndat vetenfkapema nytt ljus. f) Underfamma förhoppm ning, tillförfe vi oß ock vid detta tillfälle Läfarens ymieft
a-§.
trie a fa Quadrature da Cercle, 1' Aftronomie fes longitudps, les Meco- niques lear Mouvement Perpetuel, i! ett impoffibile de trouver tout eeln ; mois fort urile de le c.ber cber — — la Morale a nuffi fn Chimére, cefb le Defimerefiement la parfoite mnirié. On n'y porviendiå jamais, ma-is
il eft bon qu'on pretende y pnrveuir. Du moins en le pretendent oii paivient å beueonp d' autres vertss. Fontenelk Dialögues äts Mörts
Ǥ& *V Q f cS03
J O V. W
De Terra vero jam diflerentes, eo quidem prsccipue
non tendimus, ut ad inferiorem ipfius compofitionem,
ab hcterogeniis, ut ita dicaro , omnibus (eparatarn eati-
dem confideremus, ve! priacipiis, quibus conflee, difpi-
ciamus. Id quemadmodum nec agimus, ut figuram Ter¬
ra? &: foraaam externam fufius exponamus; vel locum fyfleraatis mundani, longe lareque patentis, quem teneat, anquiramus; vel Geographicam denique ejusdern defcri-
ptionem, Regiones, Imperia & Regna, cetera complccten-
tem, attingamus. Terrara enim quam affiduo labore, di-
ligenti cultura, res ad vitam degendam neceflarias ut pro- ducat, colimus & prseparamus, nos hic iumus corame- moraturij Terram inquam qua? frumentum & arbores,
qua? herbas & vegetabilia qua?cunque, ad viftum & nu-
trimentum omnis generis animantium procrcat. Verura
tarnen in omnibus variisque quas in hcc terrarum orbe
fe adinvenille exiftimarunt Phyfici, g) terris recenfendis
& rimandis, noftra non verfabitur cura utpote qui terras qui'ouscum rationem in primis babet agricola, qua? & no¬
mine foli diverfa? indolij conamuniter infigniri & cogno- fci folent, unice traåabimus. Terra? vero ejusmodi no*
biliores, in quas operam & laborem confsrt plurimum a- gcicola. Tunt vel maxime tres, Humus videlicet, ArgilLi,
SeArena^ b) quibus adhuc quartam addimus, Cretam ni-
mirum , Terram Calcaream, flve Margam* i) Quando• que in his quidem, faltera, prioribus, falus & opulentia
agricolae pofitie fint, pnefertim jufta proportione mixtis
Sc temperatis, cum unaquxque feparatim fumta, cultori-
bus partim utilitatis adferat; k) harum fingulas primum
diftin&e pertraåabimus, deinde vero earum ex permix-
tione g) KIRCHERUS uti fin Mundo fubterraneo, vaknar ej mindre ån
4.72001600 åt/kiUiga fing afjord. I. Tom. Lib. 7. Cap. 3. p. 33J.
h) Baron jOH, BRAUNERS Forfok oin åker och ang p, 9.
Ǥ& ^ Q (
2. §.
«h dtfV handle om jorden, hlifver det icke enkan¬
nerligen vårt föremål, att den [amma betrakta till fin inre fammnnfåttning,Jkild ifrån alla heterogenen, eller tillfe
utaf hvad principia den mande befid. Icke heller att under-
Joka hvad figur eller fkapnad jorden kan aga. Icke heller
attprofva hvad plats den rätteligen innehafver i det flora
verldsfy(lernet. Icke heller att uppeholla oß vid deß Geo- grapbifka bctraktélfer, verldsdelar , Kejfar och Korunga
Riken, med mera. Vtan vi betraktejorden, fådan fom den af oß arbetas och beredes, till frambringande af det for lif-
vet nödvändiga uppehälle, fddan fom bär fäd, jfr#//, onftr
och allafiags växter, till mennifkjans och djurens föda och förfrifknitig. Det blifver fåledes icke heller vår omforg,
upräkna och betrakta de mångfaldiga flags jordarter, na¬
turkunnige trodt fig pä jordklotet uptåkt, g) vi in- fkränke vår afhandling, d/o££ mom de flagsjordarter,
hvilka Landtmannen 1Jynnerhet har att umgä, ord gemen- ligen kjånnas under namn af färfkildta fordmäner. De huf-
vudjordartet med hvilka Landtmannen hafver att fkaffa,
äro i fynnerhet trenne, nämligen Svartmylla, Lera och Sand, h) hvartill vi ännu lägge det flerde fiaget nämligen Krita,
Kalkjord eller Märgel, i) Och fom dejfa, enkannerligen
de forflnämde, äro grunden till Landtmannens (lyrka och välmåga, i fynnerhet då de till en vißproportion tned hvar-
andra blandade och forente hhfvit, etnedan hvart och ett
/Jag af them enfkildt tagit, befinnes for Landtman ringa,
båtande; k ) Ja vilje vi fötfl betrakta hvart och ett jord- fing af theffa färfitldt, och federmera tillfe hvilka och huru många Landtmanna jordmäner genom deßas klänning up-
JRL B kom-
i) CARL DALMAN ESKILSONS Svenfka hushålls Ron* p» 10»
II, 12.
k) Hushålls Biblioth. 1 Cap» 2 §. p. 9*
) 10 C fit
t?one qnot & qutrnam exoriantur foli genera, horum de-
mque vim & naturam, ad fecunditatem confe-rentem per-
(piciemus,.
§. Ill
Humutt quse ab oeconomis agrorumque cultoribus
terractiam cibans appellari fölet, in fuperficie telluris ex- oricntibus herbis proxima, folibusque adeo expofita eft;
Virginalem vocant, quundo adhuc illibata, h. e. ligone
vel aratro nullo perftri&a, & onnnis compofitionis acces- fionisque expers maner. /) Quoniam hxc terra vel de- ftru&is vegetabilibus, iisque partim in aére, partim in re¬
bus.animantibus mutatiionem paffls, vel putrefactis etiam
e regno animali corporibus & materiis conftat; plurimum
quoque, (ut communis fert fententia,) vegetabilibus no¬
vellis fubminiflrat alimentr. Situs ipfius, (ut fupra fignifica- viraus,) in fuperficie terne, fecunditatem ei largitur, cete-
ras inter terras eminentem, ex aere, rore, pluviisquc col-
le&am. ;/;) Ceteroquin Humus,, terra eft valde foluta, ut»
plurimum pinguis, aliquantulum nitrofi, aéris vero mul-
tum, nec non liquoris faponem redolentis includens. Cru-
ftz inftar nociturae non durefcit; calore vero folis nimio
contrabitur,, & pulverulenta redditur. Humore itidem u- beriori nimis expanditur, & fpongias naturam induit; a-
quam &admittit facile & dimittit; ») quod vero fic per folis ardorem diurno tempore amifit, ftatim compenfa-
tione ex nocturnis roribus fa&a, recuperat: Siccicate tarnen maxima vel frigore exfiftente dehifcit, prasfertim particu-
Iis crafHoribus compofita, nam ut crafTiflimse hx funt, ita
maxime rimofa ilia evadit, unde & plurimum incommo-
di patiuntur vegetabilia, imo arefcun^aepiflime & tan¬
dem concidunf. o) Nihil quidem hacr&erra, (ut antea
monuimus,) fertilius,, agricolre nihil utilius, p) ad agri-
cultu-
J) EVELYNS Philof. Dilcoaiv of Eaith p. 14.f. SE&ENII Enget-
!kaÅkerman p, 110„
> TT f
Egga J i I V
komma, [avit of bvad kraft och lynne de befinnas, i anfeert' de till fruktbarheten,
3. §•
Svartmyllan, hvilken jämväl af hushållare och Landt-
män plågar kollas matjord, år den jord,Jo??i ligger i da¬
gen vid ytan af jorden , eller närmafi under gråsvallen.
Den plågar ock jungfrujord kallas, då den alidrig varit
fkjoflad af fpada eller plog , eller fått någon främmande till«
Jatts. 1) Som denna jord bedår anten af forruttnade väx¬
ter , hvilka dels i fria luften, dels i lefvande kroppar un¬
dergått förvandling, eller ock af förmultnade kroppar och
ämnen utur djurriket, få holler man ock före, den innehol-
la det mäßafödande får nya växter. Deß läge uti jord- brynet, tillfkyndar den ock en fruktbarhet af luften, dagg
och rägn , jom ofverträffar de andre jordarter, m) Svart•
myllan är en lös jord, [om innehåller merendels mycken fet¬
ma, och någon j'altbitteracktighet , famt mycken luft och fäpaktig vätßa. Den hårdnar ej till någon fkadelig fkorpa;
men )ammandragés och bIifver pulverulent af torka, utvid¬
gar fig mycket af vatten och blifver likafom fvampaktig,
mottager ocb lämnarvatten lätteligen; n ) men får ßändig årfättning, af den dagg, fom om natten faller ,för bvad om dagen genom värman förlorasj dock i läng[am torka ocb froft remnar den dä den är grof, ocb öpnar lig mycket, ju.
grofre ju mer, bvaraf växterna märkeligen lida,ja allde¬
les falla omkull ocb förtorkas, o) Denna jorden, är välför Landtmannen den bördigafle ocb nyttigafle af allai p) dock
B 5 till
«?») EVELYNS Philof. Difcour. of Eaith pag, 14,
n ) Grefve GYLLENBORGS Afhanil. om Åkerbrukets Chemjka Grunder, p. 141»
0) Baron BRAUNERS tankar om Åker och Aw, p. ia»
p ) J. SERENII Engeljka Åkerman pag, ill. EVELYNS PhiloC Difeour, of Eaith p, 15,
# ) Ii ( H
eulturam tarnen fola non fatis idonea eft, fed alirs terris, argilla in primis admifta; q) etenim non mixta & pura,
fegetes, au^tumriali tempore frigore obrigens, Isedif, vere
mulfo quidem aptior eft; (ed ob maximam tamen quse ei ineft, nutriendi facultatem, plus excrefcencise ac culmo,
quam granis impendit. r) Inter omnes quidera conflat,
Humum ad vegetationera piuriraum conferre; materiali¬
ter, pingue falinumque fuppeditando, iliuci ad nutrimen-
tum, hoc vero tanquam adminiculuno, quo pinguedo a- quas admifcetur. Inflrumentaliter nitrum in aére pradens
attrahendo & refinendo, id quod diflolutio ipfius & pori
innumerabiles efficiunt, qui & culturam hujus terrec fa-
cilem reddunf. Difficultates & incommoda, quibus ratio-
ne vegetationis habita, afficitur affligiturque Humus,pra?- cipua (unt, memorata ejusdem dillolutio, & immoderata
iiccioribus annis evaporatio; deinde aquara abforbens ex»
panfio, exhauriens porro & exdccans firmitati feminum
maxime inimica, contrario & compreffio; confragofa de- nique & radicibus vegetabilium nociva ejusdem hieroali
tempore congelatio. s) Prata, quae Humo conftant, non fertilia minus & quasftuofa fuilic experientia docuit; te- ftatur enim oeconorhus noftras isque probstifTimus, ex
uno tantum jugere cukiflimo, & prata prout requirunt,
bene praeparato, vehes foeni plus decem qnotannis com-
portari pofTe. t) In horeis perneceffaria eft; quippe qute
plurimis, ob pinguedinem & mollitiera fuam, fructibus longe utilidima habetur. Olitores itaque affidui, maxima
eam cura ac diligentia colligunc, (iquidero & folitaria &
aliis quoque terris mixta & temperata plurimum adferte- molumenti. Quocirca hane ferram Britanni, gramini po- dus proferendo a natura deftinatam, hortisque apd-
orem effe quam agro, vere contendunf. u) Lupuli etjara
in q) Grefve GYLLENBORGS Afhandl, omAkerbr, Chcmi/ka Grun¬
der, fm 147.
