Examensarbete
”Jag står ju i en maktposition”
Hur inflytande och självbestämmande hos personer med funktionsnedsättning upplevs av
omsorgspersonal
Författare: Sara Hagman Handledare: Ulf Drugge Examinator: Kerstin Arnesson Termin: VT 2018
Kurskod: 2SA47E
1
Abstract
Author: Sara Hagman
Title: “I’m in a position of power”. How influence and self-determination of people with disabilities are perceived by care staff. [Translated title]
Supervisor: Ulf Drugge Assessor: Kerstin Arnesson
The aim of this study was to examine in which way people with disabilities who live in group housing have influence and self-determination in cultural and leisure activities. The intention was to obtain an understanding of the staff’s perspective, and the people interviewed were chosen by a strategic selection. The study was based on interviews with five different people who all worked as care assistants in various group housings across two different counties in Sweden – all in different workplaces. The interviews were performed with a semi-structured method in order to gather as much useful information as possible. The results of this study showed that there are several factors that affect the influence and self-determination in cultural and leisure activities of people with disabilities. These factors have been divided into categories, which are: ‘A kind of parenthood’, ‘Communication difficulties could create hindrances’, ‘The commitment of the staff is an important factor’, and ‘The economy is in control’. The results were analysed based on two different types of theories, which were empowerment and power. In summary, the study showed that people with disabilities were highly dependent on their staff and their commitment to influence and have self-determination in cultural and leisure activities. Economy was also a key factor for influence and self-
determination, meaning that the more money a person has, the more activities he or she can afford. These two major factors could create great injustice amongst people with disabilities.
Keywords: People with disabilities, influence, self-determination, empowerment, power.
Nyckelord: Personer med funktionsnedsättning, inflytande, självbestämmande, empowerment, makt.
2
Tack!
Under hela den här våren har jag arbetat med min uppsats ”Jag står ju i en maktposition”.
Beslutet att skriva uppsatsen själv har varit både på gott och ont. Fördelen har varit att jag inte har behövt kompromissa med någon, utan jag har kunnat jobba på i mitt eget tempo med det ämne jag är intresserad av. Nackdelen har varit att jag inte haft någon som är i samma bubbla som jag själv som jag har kunnat bolla tankar med när idétorkan har slagit till. Därför vill jag nu tacka de som på något sätt har hjälpt mig att jobba på och komma i mål med den här uppsatsen.
Jag vill tacka min handledare Ulf Drugge som har gett mig kloka och uppmuntrande ord på vägen. Med din hjälp har jag lyckats skriva ett arbete som jag är stolt över. Stort tack!
Jag vill tacka min familj och mina vänner som har fått agera bollplank vare sig de har velat eller inte. Tack till er!
Jag vill tacka de personer jag har träffat som arbetar som omsorgspersonal till personer med funktionsnedsättning. Ni har inspirerat mig och gjort att ämnesvalet för denna uppsats varit enkelt att göra.
Sist men inte minst vill jag självklart också tacka intervjupersonerna som har medverkat i denna studie. Det är ni som har gjort att denna uppsats blev möjlig att genomföra. Er medverkan visar också vilket otroligt engagemang ni har i ert yrke. Stort tack!
/Sara Hagman
3
Innehållsförteckning
1 Inledning……….5
1.1 Problembakgrund………...5
1.2 Problemformulering………...6
1.3 Syfte och frågeställningar………..7
1.4 Studiens kontext……….7
1.4.1 Person med funktionshinder, funktionshindrad, handikappad och _______ utvecklingsstörning………...……….………7
1.4.2 Bostad med särskild service…..………7
1.4.3 Gruppbostad………...………...8
1.4.4 Kultur- och fritidsaktiviteter………..……….8
1.4.5 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade...…...………….………....8
2 Tidigare forskning………...…….………..9
2.1 Tidigare forskning om inflytande och självbestämmande…………...……….9
2.2 Tidigare forskning om kultur- och fritidsaktiviteter………...…………11
2.3 Tidigare forskning om hur personer med funktionsnedsättning upplever att de ______blir behandlade………..……….………...11
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning………12
3 Teoretisk ansats………13
3.1 Empowerment………..13
3.2 Makt……….14
3.3 Relevans för studien……….16
4 Metod och metodologiska överväganden………16
4.1 Val av forskningsmetod………...17
4.1.1 Kvalitativa intervjuer………17
4.1.2 Semistrukturerade intervjuer………..18
4.2 Urvalsmetod……….18
4.3 Etiska överväganden………19
4.4 Validitet och reliabilitet?...21
4.5 Genomförande………..22
4.5.1 Artikelsökning………..………...22
4.5.2 Kontakt av intervjupersoner………22
4.5.3 Inspelning, transkribering och kodning………..23
4
5 Resultat och analys………...23
5.1 Ett slags föräldraskap………...24
5.1.1 Ett slags föräldraskap – Analys…………..………25
5.2 Kommunikationssvårigheter kan skapa hinder………26
5.2.1 Kommunikationssvårigheter kan skapa hinder – Analys……….28
5.3 Personalens engagemang en viktig faktor………29
5.3.1 Personalens engagemang en viktig faktor – Analys………30
5.4 Ekonomin styr………..32
5.4.1 Ekonomin styr – Analys………...33
6 Slutdiskussion………...34
6.1 Sammanfattning av centrala resultat som svarar på frågeställningarna…………...……35
6.2 Förslag på fortsatt forskning och diskussion om studiens validitet och reliabilitet……36
6.3 Slutord………..………37
Litteratur………38
Bilaga 1 – Informationsbrev……….41
Bilaga 2 – Intervjuguide………43
5
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
I en rapport från Socialstyrelsen görs en tillbakablick över hur bostäderna för personer med någon form av funktionsnedsättning var utformade under större delen av 1900-talet. Dessa personer hänvisades under den tiden till att bo på institutionsliknande boenden som vårdhem, anstalter eller på sjukhus. Motivet till varför personer med funktionsnedsättning skulle bo på det sättet har varierat genom åren. Ibland har det varit för att ”skydda dem själva från ett oförstående och grymt samhälle” och andra gånger för att ”skydda samhället från de avvikande” (Socialstyrelsen, 2007, s. 25). Det institutionstänk som fanns under det tidiga 1900-talet gjorde att funktionshindrade personer stängdes ute från stora delar av samhället och diskriminerades. Under 1960-talet började de institutionsliknande boendena avvecklas och istället utvecklades mindre boenden som var mer hemlika (Socialstyrelsen, 2007, s. 13).
Enligt en annan rapport från Socialstyrelsen framgår att brukare som idag bor i bostad med särskild service är mer delaktiga och har större inflytande över hur insatser ska utföras än tidigare. Enligt rapporten är det dock inte tillräckligt ännu. Det krävs mer arbete för att individer som har insatser enligt LSS på ett självklart sätt ska ha delaktighet och inflytande över utformningen av insatserna (Socialstyrelsen, 2017, s. 52). Detta påvisas också i en brukarundersökning från 2017, sammanställd av Sveriges Kommuner och Landsting. Där har brukare inom LSS fått svara på frågor som handlar om självbestämmande, bemötande, trygghet och trivsel. På frågan ”Får du bestämma över saker som är viktiga för dig?” har 75 procent av de som bor i en LSS-gruppbostad svarat ”ja”. Resterande 25 procent har svarat
”ibland” eller ”nej” (Sveriges Kommuner och Landsting, 2018).
Vad lagen säger om inflytande och självbestämmande för personer med funktionsnedsättning nämns i 6§ LSS (SFS 2005:125). Där står det att ”verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.”
I Socialstyrelsens rapport förklaras vad som gäller angående kultur- och fritidsverksamheter för personer som bor i bostad med särskild service. Att detta ingår som en del av insatsen beror på att personer som har rätt till bostad med särskild service ofta har ett väldigt omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov. Varje enskild individ som har denna insats
6 beviljad ska få möjlighet att efter önskemål och förmåga använda det kultur- och fritidsutbud som finns. Det är inte säkert att personer som bor i samma gruppbostad har samma önskemål eller intressen, därför skulle det vara olämpligt om fritiden för dessa personer planerades kollektivt (Socialstyrelsen, 2007, ss. 47-48). I 9e§ LSS (SFS 2012:930) står att ”I insatserna bostad med särskild service för barn och ungdomar samt bostad med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.”
I en licentiatavhandling av Leena Berlin Hallerup lyfts brukarnas perspektiv om hur de upplever vardagslivet i en bostad med särskild service där en institutionell prägel lever kvar. I resultatet framgår att brukarna känner en längtan om att själva få bestämma vad man ska göra på sin fritid (Berlin Hallerup, 2012, ss. 56-57). En faktor som påverkar brukares inflytande och självbestämmande presenteras i en avhandling av Lottie Giertz. Enligt studien har det visat sig att brukare är beroende av den kunskapsbas och det synsätt som finns hos personerna i dennes omgivning. De beslut som en LSS-anställd tar i det vardagliga arbetet med brukaren påverkar villkoren för just den individen. Vilka möjligheter eller begränsningar som ges gällande brukares inflytande och självbestämmande blir således beroende av personalens kunskap, synsätt och bemötande (Giertz, 1997, ss. 213-214). Detta beskrivs djupare i avsnittet om tidigare forskning där även annan relevant forskning presenteras.
1.2 Problemformulering
I vad som framgår i problembakgrunden har personer med funktionsnedsättning under stora delar av 1900-talet placerats på institutionsliknande hem där de stängts ute från samhället och på så sätt diskriminerats. Självbestämmandet och inflytandet har ökat för personer med funktionsnedsättning sedan institutionerna avvecklades och gruppbostäder utvecklades, men det är ännu inte tillräckligt trots att lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) talar för självbestämmande och inflytande som en rättighet. Brukarundersökningen som presenterades ovan visar att det fortfarande finns en stor andel personer som inte är nöjda med hur insatserna ges. Detta visar att det finns en kunskapslucka i ämnet. Tidigare forskning visar även att omsorgspersonal har en betydande roll för brukares inflytande och självbestämmande, vilket i sin tur påverkar brukares möjligheter och begränsningar i vardagen. Att brukare är beroende av sin personal för att ha inflytande och självbestämmande i sina liv visar att ämnet är relevant för socialt arbete. I gruppbostad enligt LSS ingår även kultur- och fritidsaktiviteter i bostad med särskild service. Frågan är om personer med
7 funktionsnedsättning som bor i gruppbostad har inflytande och självbestämmande när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter enligt omsorgspersonal på gruppboenden.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att få förståelse för vilket inflytande och självbestämmande brukare som bor i gruppbostad har gällande kultur- och fritidsaktiviteter. I studien vill jag fånga omsorgspersonalens perspektiv. Frågeställningarna i studien är:
• På vilket sätt har brukare som bor i gruppbostad inflytande och självbestämmande gällande kultur- och fritidsaktiviteter enligt personal på boendet?
• Vilka möjligheter och begränsningar ser personalen gällande inflytande och självbestämmande för kultur- och fritidsaktiviteter för brukarna i gruppbostaden?
1.4 Studiens kontext
I denna studie används flera begrepp som är viktiga att känna till för att kunna förstå textens innehåll. Dessa har beskrivits nedan.
1.4.1 Person med funktionshinder, funktionshindrad, handikappad och utvecklingsstörning I olika artiklar, avhandlingar och böcker används olika begrepp för personer som har någon form av funktionsnedsättning. De begrepp som nämns är: person med funktionshinder, funktionshindrad (Gilson, Bricout & Baskind 1998), person med funktionsnedsättning och brukare (Giertz 2012; Widerlund 2007; Berlin Hallerup 2012). Vissa författare skriver vilken specifik funktionsnedsättning personerna har. Vanligt förekommande är diagnosen utvecklingsstörning (Mallander 1999; Renblad 2002). I denna studie har jag valt att använda mig av begreppet person med funktionsnedsättning. Anledningen till detta är för att jag inte vill skriva om personerna som att de är sin funktionsnedsättning, utan de har en funktionsnedsättning. För att få omväxling texten och för att meningarna i uppsatsen inte ska bli så långa används även begreppet brukare till dessa personer.
1.4.2 Bostad med särskild service
Bostad med särskild service är en av de tio insatser personer med funktionsnedsättning kan ansöka om enligt LSS, men finns även som insats enligt Socialtjänstlagen (SoL). Boendet kan
8 organiseras i olika former beroende på hur stort behov av stöd och omsorg den boende behöver. De olika boendeformerna är: gruppbostad, servicebostad och annan särskilt anpassad bostad (Socialstyrelsen, 2011, ss. 10-11). En lägesrapport från Socialstyrelsen visar att det i Sverige bor ca 26 500 vuxna personer i någon form av bostad med särskild service. Siffrorna är framtagna i oktober 2015 (Socialstyrelsen, 2017, s. 29) Denna studie har gjorts i gruppbostäder. Därför har gruppbostad använts som begrepp i studien.
1.4.3 Gruppbostad
Gruppbostad är ett litet antal bostäder som är grupperade i villor, radhus eller flerfamiljshus och som är placerade kring gemensamma utrymmen. Gruppbostaden ska vara placerad i vanliga bostadsområden och bör inte ha en institutionell prägel. Antalet boende i gruppbostaden bör därför vara begränsad. De gemensamma utrymmena ska fungera som en samlande punkt för de boende. De boende ska kunna känna att de har en social roll i gruppen, att de kan knyta vänskapsband och att de kan förutsäga de andra boendes reaktioner i olika situationer. I en gruppbostad ska service och vård kunna ges alla tider på dygnet.
Boendeformen är till för personer som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att de behöver personal i princip dygnet runt. Bostadslägenheten i gruppbostaden är den enskildes permanenta bostad, vilket ställer särskilda krav på bostadsstandarden (Socialdepartementet, 1992/1993, ss. 86-87).
1.4.4 Kultur- och fritidsaktiviteter
I förarbeten till LSS finns ingen entydig definition av vad som menas med kultur- och fritidsaktiviteter. Det som framgår är att varje huvudman för insatsen bostad med särskild service ska beakta vad kultur och fritidsaktiviteter innebär i varje enskilt fall (Socialdepartementet, 1992/1993, s. 92). I denna studie har intervjupersonerna själva fått avgöra vad kultur- och fritidsaktiviteter innefattar, eftersom det är deras uppfattning som har eftersökts i studien.
1.4.5 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
LSS är den lag som infördes 1 januari 1994 som en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder. LSS ersatte lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., även kallad omsorgslagen, och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade (Socialdepartementet, 1992/1993, s. 1). De som omfattas av LSS är de
9 som tillhör någon av de så kallade personkretsarna, vilka beskrivs i 1§ LSS (SFS 1993:387).
Dessa är:
1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom
3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om dessa hinder är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
2 Tidigare forskning
Det finns mycket forskning som handlar om brukares inflytande och självbestämmande både inom svensk och internationell forskning. När det gäller forskning specifikt inriktad på kultur- och fritidsaktiviteter har det varit lättast att finna inom den svenska forskningen. Nedan har en sammanfattning av tidigare forskning gjorts som är relevant för denna studie. Dessa är indelade i följande teman: tidigare forskning om inflytande och självbestämmande, tidigare forskning om kultur- och fritidsaktiviteter och tidigare forskning om hur personer med funktionsnedsättning upplever att de blir behandlade.
2.1 Tidigare forskning om inflytande och självbestämmande
I en artikel skriven av Karin Renblad beskrivs relationen mellan aktiviteter, socialt nätverk och möjligheterna att ha inflytande över sitt egna liv för personer med utvecklingsstörning.
De teoretiska begrepp som används är makt enligt Foucault och empowerment. I artikeln framgår att några personer med utvecklingsstörning har väldigt mycket variation i sina liv när det gäller aktiviteter, medan det för andra ser ungefär likadant ut vecka efter vecka. En viktig faktor i detta är om individerna har släktingar eller andra kontakter i sina liv. De individer med släktingar eller andra kontakter har större variation när det gäller aktiviteter, och de har också större miljöombyte än individerna som inte har släktingar eller andra kontakter i sina liv. I studien framgår även att flera individer anser att de inte själva får välja vilka aktiviteter de ska vara med på. Personalen å andra sidan anser att personerna med utvecklingsstörning har inflytande och själva kan välja vilka aktiviteter de vill vara med på, men inom en given ram. Några få individer i studien anser att de har fått vara med på aktiviteter som de vill trots att aktiviteten inte var schemalagd redan innan (Renblad, 2002, s. 284).
10 Lottie Giertz, lektor i socialt arbete, har i sin avhandling gjort en studie om vilka faktorer som påverkar inflytande och självbestämmande för människor med LSS-insatser. I studien används bland annat Foucaults maktperspektiv som teoretisk ram för att besvara frågeställningarna (Giertz, 2012, s. 97). Det som framkommer i studien är bland annat att funktionsnedsättningen i sig utgör begränsningar. Brukare som har deltagit i intervjuer under studien menar att de ständigt behöver anpassa sig till sin kropp vilket utgör hinder i vardagen.
Med kroppen som hinder krävs att både brukare och personer i deras omgivning jobbar för att hindren överbryggas. Vidare framgår i studien att inflytandet och självbestämmandet är beroende av individens förmåga att formulera sig, alternativt om brukaren har en ställföreträdare som kan formulera brukarens önskemål. Ännu en faktor som påverkar brukarinflytandet enligt studien är att brukaren är beroende av den kunskapsbas och det synsätt som finns hos personerna i dennes omgivning. De beslut som en LSS-anställd tar i det vardagliga arbetet med brukaren påverkar villkoren för just den individen. Vilka möjligheter eller begränsningar som ges gällande brukares inflytande och självbestämmande blir således beroende av personalens kunskap, synsätt och bemötande (ibid. ss. 213-214).
I en licentiatavhandling, gjord av universitetsadjunkt Lena Widerlund, kommer författaren fram till att personer med kognitiv funktionsnedsättning är beroende av ett starkt engagemang från sin personal för att lagens mål om självbestämmande ska uppfyllas. För att personalen ska lyckas med detta behöver de jobba med att förbättra brukarnas självförtroende, lyssna på brukarnas viljeyttringar, uppmuntra dem till att bestämma själva och röja undan hinder i brukarnas liv (Widerlund, 2007, ss. 125-126).
I en licentiatavhandling av Leena Berlin Hallerup, lyfts brukarnas perspektiv om hur de upplever vardagslivet i en bostad med särskild service där en institutionell prägel lever kvar. I resultatet framgår genom intervjuer med brukare på boendet att de har en längtan efter mer frihet i sina vardagsliv. Längtan handlar om att komma ifrån schemalagda rutiner, regler och andra typer av begränsningar. Dessa begränsningar gör brukarna mer beroende av personalen än vad de egentligen är. Andra begränsningar de vill komma ifrån kan vara exempelvis hänglås på kylskåp och garderober. I intervjuerna uttrycker brukarna också att längtan kan handla om att själv få välja vem man vill bo med och att själv få bestämma vad man ska göra på sin fritid (Berlin Hallerup, 2012, ss. 56-57).
I en studie gjord av Therése Mineur, lektor i studier om funktionsnedsättning, Magnus Tideman, professor i socialt arbete och Ove Mallander, professor i socialt arbete, har det visat
11 sig att inflytandet och självbestämmandet har ökat hos personer med funktionsnedsättning som har varit delaktiga i så kallade ”self-advocacy groups”. Self-advocacy groups kan översättas som självpåverkansgrupper. Dessa kom till när några individer med utvecklingsstörning inte längre accepterade att ha en underordnad roll i samhället. I studien är det personerna i dessa självpåverkansgrupper som har deltagit i intervjuer. Det som framgår i intervjuerna är bland annat att flera individer upplever att de har fått mer kontroll och inflytande över sina liv sedan de gick med i självpåverkansgrupperna. Dessa individer har också blivit bättre på att fatta egna beslut om sina liv istället för att förlita sig på att stödpersoner ska lägga fram åsikter och förslag (Mineur, Tideman & Mallander, 2017, s. 11).
2.2 Tidigare forskning om kultur- och fritidsaktiviteter
Õie Umb-Carlsson, doktor i filosofi, har i sin avhandling gjort en jämförande studie om levnadsförhållandena mellan personer med utvecklingsstörning och den övriga befolkningen i Sverige. Studien visar att personer med utvecklingsstörning lägger mindre tid på kultur- och fritidsaktiviteter än den övriga befolkningen men att de deltar i de kultur- och fritidsaktiviteter som finns tillgängliga för hela befolkningen (Umb-Carlsson, 2005, ss. 32-33).
I en avhandling gjord av Mallander har 28 personer med utvecklingsstörning på gruppbostäder intervjuats angående sin fritid. Resultatet visar att utbudet av organiserade fritidsaktiviteter är högt och även deltagandet. Bara fem personer i studien deltar inte i någon organiserad fritidsaktivitet. På några av gruppbostäderna visade det sig att personalen har inflytande på vilka aktiviteter de boende ska välja, men det finns inget tydligt mönster i detta (Mallander, 1999, s. 270). Några av de boende uttryckte att de är mycket trötta på aktivitetshysterin och att de är trötta över att aldrig bara få vara (ibid. ss. 259-269). När det gällde individuella önskemål på aktiviteter framgick det genom samtal med personal på boendet att personalbrist är det som försvårar eller omöjliggör individualisering (ibid. s. 262).
2.3 Tidigare forskning om hur personer med funktionsnedsättning upplever att de blir behandlade………….………...
I en artikel skriven av Stephen French Gilson, John C. Bricout och Frank R. Baskind framgår genom intervjuer med personer som har någon funktionsnedsättning hur de upplever att de blivit behandlade av socialarbetare de varit i kontakt med. I studien framgår att det finns en stor oro när det gäller individernas självbestämmande. Det som även framgår är att dessa personer känner att de blir behandlade annorlunda jämfört med personer utan funktionshinder.
12 De menar att socialarbetare behandlar personer med funktionsnedsättning som om de har lägre ambitioner, lägre förmågor och över lag färre grundläggande rättigheter än personer utan funktionshinder (Gilson, Bricout & Baskind, 1998, s. 191). I resultatet av studien med dessa intervjuer framgår fem tydliga problem som handlar om interaktionen mellan individer med funktionshinder och socialarbetare. Dessa är:
• Socialarbetare dömer individen grundat på vilket funktionshinder personen har eller grundat på det synliga funktionshindret,
• Socialarbetare ser inte det unika hos varje individ,
• Socialarbetaren har ett övertag genom att individen förväntas känna förtroende för socialarbetaren. Detta visar sig genom att socialarbetaren erhåller information om individen medan individen själv inte har någon kontroll,
• Socialarbetare tror inte att personer med funktionsnedsättning har flera förmågor, och
• Socialarbetaren ber inte om expertråd från individen själv (Gilson, Bricout & Baskin, 1998, s. 191, egen översättning).
Vidare i studien framgår att flera individer menar att socialarbetare har tendens till att fatta beslut om saker som är av stor betydelse för individernas liv. Individerna upplever då att socialarbetarna underskattar individernas egna förmåga och de känner inte att de får utrymme för självbestämmande (Gilson, Bricout & Baskind, 1998, s. 193).
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning visar att inflytande och självbestämmande är lågt bland personer med funktionsnedsättning, både när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter men även i vardagliga situationer (Berlin Hallerup 2012; Mallander 1999; Gilson, Bricout & Baskind, 1998;
Renblad 2002). Den tidigare forskningen visar även att det är flera olika faktorer som har betydelse för hur stort inflytande och självbestämmande personer med funktionsnedsättning har, så som funktionsnedsättningen i sig, umgängeskrets och/eller personalens engagemang, bemötande, synsätt och kunskapsbas (Giertz 2012; Mallander 1999; Mineur et al. 2017;
Widerlund 2007). Det som även framgår i den tidigare forskningen är att personal och brukare kan ha olika uppfattningar om vad som räknas som inflytande och självbestämmande (Renblad 2002). Dessa aspekter visar att det finns en kunskapslucka när det gäller brukares rätt till inflytande och självbestämmande, både i vardagliga situationer men även när det gäller deras kultur- och fritid. I denna studie är det omsorgspersonalens perspektiv som lyfts
13 angående brukares inflytande och självbestämmande när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter. Varför omsorgspersonalens perspektiv är intressant att lyfta fram är dels för att tidigare forskning visar att brukares inflytande och självbestämmande är beroende av personalens engagemang, kunskapsbas, synsätt och bemötande. Ytterligare en aspekt som gör det intressant att lyfta fram omsorgspersonalens perspektiv är för att de vistas dagligen med brukarna i gruppbostaden. Med anledning av att brukarnas perspektiv inte lyfts i denna studie är det av stor relevans att fånga deras perspektiv med hjälp av den tidigare forskningen.
3 Teoretisk ansats
Renblad, som presenterades i avsnittet om tidigare forskning, använder begreppen makt och empowerment i sin artikel som beskriver förhållandet mellan aktiviteter, socialt nätverk och möjligheterna att ha inflytande över sitt egna liv för personer med utvecklingsstörning. I artikeln beskrivs empowerment som en slags makt, både genom att ha kontroll över och att ha inflytande över sin egna situation (Björn-Åkesson & Brodin 1997 se Renblad 2002). Att begreppen empowerment och makt liknar varandra motiverar till varför jag i denna studie har valt att använda mig av båda dessa begrepp som teoretisk ansats. De är dock inte identiska, vilket är anledningen till att jag inte begränsar mig till att använda ett av begreppen i denna studie. Nedan har begreppens innebörd presenterats ur olika forskares perspektiv, och även på vilket sätt de tillämpats i denna studie.
3.1 Empowerment
Begreppet empowerment kan kortfattat förklaras som förmågan att kunna agera och vara delaktig, och att känna känslan av att man har rätt till att göra det (Renblad, 2002, s. 28). I den västerländska kulturen kommer termen empowerment ifrån det latinska ordet ”potére” och det engelska ordet ”power”, vilket betyder förmågan att göra eller att påverka någonting, eller att agera med fysisk eller mental styrka. Verbet ”empower” användes som att bemyndiga, att möjliggöra, att tillåta och att ge styrka (Renblad, 2002, s. 29).
Under 1960- och 1970-talet lyftes empowerment fram som ett teoretiskt begrepp i vetenskapliga artiklar. Begreppet har sina rötter i olika maktteorier och det finns ingen entydig definition av begreppet empowerment. Under 1980-talet gjorde Julian Rappaport en definition av begreppet. Enligt Rappaport handlar empowerment om att sträva efter att ge individer ökade möjligheter att styra över sina egna liv. Om detta är vårt mål som
14 socialarbetare kommer vi att ifrågasätta de policies som finns i samhället men också vilken betydande roll vi har för personer som på något sätt är beroende av andra. Med detta menar Rappaport att genom att titta på hur individer hanterar sina problem och själva styr över sina liv kan socialarbetare lära utav detta. Genom att ta lärdom på detta sätt kan socialarbetare främja utvecklingen av samhällets policies och implementera olika slags program för empowerment, vilket kan leda till att fler individer kan hantera sina egna problem och styra över sina egna liv (Rappaport, 1981, ss. 15-16).
Efter att Rappaport startade diskussionen om empowerment gjorde fler forskare försök att definiera begreppet. På 1990-talet gjorde bland annat Cheryl H. Gibson definitionen att empowerment är en social process där man ska främja människors förmåga att kunna tillgodose sina egna behov, att kunna lösa sina egna problem och att kunna styra över hur resurser ska användas så att individer känner att de har kontroll över sina liv (Renblad, 2002, s. 30).
Enligt Dunst, Trivette och LaPointe får begreppet empowerment olika definitioner beroende på vilket sammanhang det används i. Det kan också ses på individ- grupp- och samhällsnivå.
Ser man på empowerment ur ett ideologiskt perspektiv, där filosofi och paradigm inkluderas, ser man på individen som kompetent, jämställd med andra och en person med egen styrka.
Ser man på empowerment som en process är delaktighet viktigt, men också samarbete och partnerskap. Med partnerskap menas i detta sammanhang att individen och ”partnern” kan ha en öppen kommunikation, att det finns ett ömsesidigt förtroende och respekt och att det finns ett delat ansvar och samarbete. Ser man på empowerment ur ett prestationsperspektiv innebär detta att individen har god självuppfattning. Prestationen i detta sammanhang innebär att individen har kunskaper, färdigheter och styrka nog att själv kunna agera och därmed styra över sitt eget liv (Dunst, Trivette, LaPointe 1994 se Renblad, 2002, ss. 30-31).
3.2 Makt
Flera forskare i avsnittet om tidigare forskning har använt sig av Foucaults maktteori som teoretisk ansats i sina studier. I denna studie kommer begreppet makt användas, dock ur andra perspektiv än Foucaults maktteori. Foucault menade att makt inte helt enkelt bara existerar i relationer mellan partners, mellan individer eller mellan olika slags kollektiv. Makt existerar
15 endast när den sätts i bruk och blir synlig. Makt handlar enligt Foucault om förmågan att kontrollera och styra andra (Foucault 1982 se Renblad 2003, s. 51).
Petersson menar att man kan se på begreppet makt som en egenskap eller som en relation. I det senare fallet, vilket kommer användas i denna studie, karaktäriserar begreppet relationen mellan två eller flera aktörer. Aktörerna kan vara enskilda individer eller olika slags kollektiv.
Det krävs därmed minst tre saker för att man ska kunna tala om makt som relation: minst två aktörer och en händelse. En primitiv typ av maktrelation innebär ett ensidigt beroende mellan de två aktörerna. Detta innebär att den ena parten har makt över den andra, men aldrig tvärtom. Dock behöver inte alltid maktrelationen se ut på det sättet. En annan typ av maktrelation är den reciproka. Det innebär att det finns en ömsesidighet mellan de två parterna, att båda kan ha makt över varandra. Makten behöver dock inte i detta fall vara symmetrisk (Petersson, 1987, ss. 9-10).
Daudi menar att makt i flera studier betraktas som någonting som kan mätas i ett orsak- verkansammanhang. Författaren hänvisar till Dahls sats eftersom denna används av flera forskare. Denna innebär att ”A har makt över B i den mån A kan få B att göra något som B annars inte skulle göra” (Daudi, 1987, s. 171). Ett enklare sätt att förklara detta på är att om personen A:s beteende förändras förorsakar detta en förändring i personen B:s beteende. Om personen A inte försöker påverka personen B betyder dock inte detta att person A inte har makt över person B. Det finns ändå en potentiell makt i relationen (ibid.).
Ytterligare ett sätt att se på makt som är av relevans för denna studie är den ekonomiska makten. Swedberg menar att det inte finns särskilt mycket samhällsvetenskaplig litteratur som belyser just den ekonomiska makten. Flera av de forskare som har analyserat begreppet makt har ansett att maktbegreppet måste användas i generella eller universelle termer. Swedberg är inte enig med dessa personer, utan menar att man inte bör ignorera de fenomen som gör att den ekonomiska makten blir synlig. Författaren menar att begreppet ekonomisk makt skulle göra särskild nytta inom den ekonomiska sociologin, eftersom denna talar om hur ekonomi fungerar ur ett sociologiskt perspektiv. Vidare menar författaren att det i praktiskt taget alla samhällen finns en stor ojämlikhet när det handlar om tillgång till ekonomiska resurser, vilket är en av anledningarna till att begreppet enligt honom är viktigt (Swedberg, 1987, ss. 238- 239). För att få en entydig definition på vad ekonomisk makt innebär ur den ekonomiska sociologins perspektiv har Swedberg använt sig av Webers klassiska definition av makt, men
16 han har modifierat den. Definitionen lyder: ”Ekonomisk makt är sannolikheten att en aktör kan få igenom sin vilja, även vid motstånd, i en ekonomisk relation.” (Swedberg, 1987, s.
256).
3.3 Relevans för studien
Som jag nämnde tidigare har jag valt att använda mig av empowerment och makt som teoretisk ansats i denna studie. Varför dessa begrepp/teorier har valts är för att forskare i avsnittet om tidigare forskning har använt sig av dessa, vilket har synliggjort relevansen för att använda dessa begrepp även till denna studie. Varför båda dessa begrepp använts beror på att de liknar varandra på flera sätt, vilket också framgår i analysen av denna studie. De är dock inte identiska. Empowerment uttrycker en social nyans medan makt utrycker en rationell, ekonomisk och teknisk nyans. Jag har valt att använda begreppen empowerment och makt ur flera perspektiv. Empowerment har tillämpats med Rappaports (1981) perspektiv, Gibsons perspektiv (Renblad, 2002) och ur Dunsts, Trivettes och LaPointes perspektiv (Dunst, Trivette, LaPointe 1994 se Renblad, 2002). Varför det inte har gjorts någon begränsning till ett av perspektiven är för att begreppet empowerment har kunnat användas på olika sätt i denna studie då resultaten är indelade i fyra olika teman som skiljer sig åt. Makt har tillämpats med hjälp av Peterssons (1987) perspektiv och Daudis (1987) perspektiv där makt i relationer diskuteras. Varför deras perspektiv är relevant för studien är för att omsorgspersonal och brukare i gruppbostad automatiskt har någon slags relation till varandra då omsorgspersonalen arbetar dygnet runt i brukarens hem. I studien har Foucaults maktteori uteslutits, vilken flera forskare har använt sig av i avsnittet om tidigare forskning. Varför denna teori har uteslutits beror på att makt enligt Foucault endast existerar när den sätts i bruk (Foucault 1982 se Renblad 2003). Petersson (1987) och Daudi (1987) menar å andra sidan att makt kan existera även om den inte är synlig. Detta gör att deras perspektiv på makt är mer relevant än Foucaults maktteori eftersom omsorgspersonal i denna studie har uttryckt att makten finns även då den inte används gentemot brukaren. Även ekonomisk makt enligt Swedberg (1987) är relevant för denna studie då ekonomi är något som framträtt i resultatdelen.
4 Metod och metodologiska överväganden
I detta kapitel av uppsatsen har valet av forskningsmetod beskrivits och varför den valda forskningsmetoden lämpar sig för studien. Det har även gjorts en beskrivning av tillvägagångssättet för urval av intervjupersoner och vilka etiska överväganden jag som
17 forskare har behövt förhålla mig till. Studiens validitet och reliabilitet har diskuterats och slutligen i detta kapitel har studiens genomförande presenterats.
4.1 Val av forskningsmetod
4.1.1 Kvalitativa intervjuer
Som tidigare nämndes var syftet med denna studie att få förståelse för vilket inflytande och självbestämmande brukare som bor i gruppbostad har gällande kultur- och fritidsaktiviteter. I studien ville jag fånga omsorgspersonalens perspektiv. En metod som är lämplig för att få förståelse för det sociala arbetet är intervjuer som är en kvalitativ metod. Genom att få ta del av berättelser genom intervjuer får den som intervjuar tillgång till ”verkligheten” i det sammanhang den intervjuade befinner sig i. Fördelen med att göra intervjuer är att man som forskare får ta del om det som händer ”inuti” den sociala världen, man får ta del av hur personen man intervjuar ser på sig själv och vilka erfarenheter personen har av det man vill studera (jfr. Miller & Glassner, 2016, ss. 51-52). Eftersom jag ville fånga personalens personliga upplevelser ansåg jag att intervjuer var en lämplig metod i denna undersökning.
Det finns några viktiga skillnader mellan kvalitativa och kvantitativa intervjuer vilket styrker varför den kvalitativa metoden var lämplig för denna studie. Med kvantitativa intervjuer vill forskaren få svar på tydligt uppsatta frågeställningar vilket kräver väldigt strukturerade intervjuer. Det är forskarens intressen som avspeglas snarare än intervjupersonens. Det finns inget utrymme för avvikelser eftersom det stör intervjuprocessen. Forskaren vill ha svar som går snabbt att koda och bearbeta. I kvalitativ forskning är frågeställningarna mer generella och forskaren vill istället fånga intervjupersonens egna uppfattningar och synsätt genom fylliga och detaljerade svar. Därför är det önskvärt att intervjun rör på sig i olika riktningar och avvikelser i intervjuguiden ses därför som något positivt. Om det under den kvalitativa intervjun dyker upp viktiga frågor kan dessa komma att ändra undersökningens fokus.
Kvalitativa intervjuer kan därför ses som mer flexibla och följsamma jämfört med kvantitativa intervjuer (jfr. Bryman, 2011, s. 413). Dessa skillnader styrker mina argument till varför kvalitativa intervjuer lämpade sig som metod i denna undersökning, eftersom jag ville fånga personalens perspektiv. Jag ville heller inte riskera att missa viktiga frågor gällande personalens upplevelse. Därför var flexibiliteten som kvalitativa intervjuer tillåter viktig i denna studie.
18 4.1.2 Semistrukturerade intervjuer
Det finns flera olika metoder att genomföra kvalitativa intervjuer. En av alla dessa är semistrukturerade intervjuer, vilket jag har använt mig av i denna studie. Semistrukturerad intervju innebär att forskaren har en lista över specifika teman som ska beröras under intervjun, vilket brukar kallas intervjuguide. Det ska dock finnas stort utrymme för den som intervjuas att utforma svaren på sitt eget sätt. Forskaren behöver inte ställa sina frågor i den ordning som de står i intervjuguiden och det går bra att ställa följdfrågor när forskaren anser att det är relevant (jfr. Bryman, 2011, s. 415). Eftersom jag ville låta intervjupersonerna ha så stort utrymme som möjligt att prata om sina erfarenheter och upplevelser ansåg jag att semistrukturerade intervjuer lämpade sig som metod för denna studie.
4.2 Urvalsmetod
Som forskare är det inte möjligt att studera varje fall av det vi har intresse för i vår studie vilket gör att vi måste göra ett urval (jfr. Becker, 2008, s. 78). Eftersom detta är en kvalitativ studie har jag som forskare inte varit beroende av att kunna samla in en stor mängd data, vilket jag hade behövt om studien var kvantitativ. Tidsbegränsningen för denna studie gjorde att jag till att börja med begränsade mig till att försöka intervjua åtta personer. Sex till åtta intervjupersoner är tillräckligt många för att insamlade data ska vara relativt oberoende av varje enskild individs personliga uppfattningar (jfr. Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2012, s.
44). Jag uppnådde dock jag inte det önskade antalet intervjupersoner. Fem personer var villiga att delta i studien. Trots bortfall har det varit möjligt att se mönster i intervjupersonernas svar, vilket har gjort att jag ändå kunnat komma fram till resultat som speglar flera personers gemensamma uppfattningar.
Intervjupersonerna valdes utifrån fyra urvalskriterier enligt en metod som kallas målinriktat urval. Målinriktat urval innebär att forskaren väljer deltagarna på ett strategiskt sätt så att de personer som tillfrågas är relevanta för studiens forskningsfrågor. Men målinriktat urval innebär också att forskaren väljer ut platser och organisationer som är relevanta för studien (jfr. Bryman, 2011, s. 392). Det första urvalskriteriet var att intervjupersonerna skulle arbeta som omsorgsassistenter på en bostad med särskild service eftersom kultur- och fritidsaktiviteter ingår som en del av insatsen i dessa. Det andra urvalskriteriet var att boendeformen skulle vara en gruppbostad eftersom personer som bor i gruppbostäder är de som har störst behov av omsorg och är därmed beroende av sin personal. Det tredje
19 urvalskriteriet var det geografiska området, att de som intervjuades skulle arbeta inom ett rimligt avstånd ifrån mig som gjort undersökningen, av både tidsmässiga och kostnadsmässiga skäl. Jag valde därför att göra intervjuer med omsorgspersonal i Kalmar kommun och Nybro kommun, som är de mest närliggande kommunerna. Det fjärde urvalskriteriet var att intervjupersonerna skulle arbeta på olika gruppbostäder. Anledningen till de två sistnämna kriterierna var för att jag, trots de begränsningar som gjorts, ville få en spridning bland intervjupersonerna.
Varför jag har valt att intervjua omsorgspersonal, trots att studien främst handlar om personer med funktionsnedsättning som bor på gruppbostäder, beror på att studenter på Linnéuniversitetet har ytterligare några etiska riktlinjer att förhålla sig till förutom de Vetenskapsrådet kräver för forskning. En av dessa krav innebär att studenter på kandidatuppsatsnivå inte är tillåtna att göra undersökningar i grupper som är under behandling eller befinner sig i en utsatt situation (Fakultetsnämnden för hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap, Linnéuniversitetet, 2012, s. 3). Detta har beskrivits mer under avsnittet om etiska överväganden. I denna studie kan brukarna på boendet ses som en utsatt grupp.
Därför har deras perspektiv inte lyfts i denna undersökning. För att komma så nära dessa personers perspektiv som möjligt valde jag därför att intervjua de personer som vistas tillsammans med dem dagligen, nämligen omsorgspersonalen. För att få tag på omsorgspersonal på gruppboenden i Kalmar kommun och Nybro kommun valde jag att kontakta enhetschefer för olika gruppbostäder.
Att göra urval i en undersökning innebär att den del vi har undersökt kanske inte representerar en helhet. Det gör i sin tur att den som forskar kanske inte kan dra några generella slutsatser av det som har framkommit i studien (jfr. Becker, 2008, s. 78). Detta har jag haft i åtanke när jag har presenterat intervjupersonernas svar i resultatet. Det som framgått av intervjupersonernas svar speglar inte nödvändigtvis vad alla omsorgsassistenter tycker, utan det är deras personliga uppfattningar som lyfts.
4.3 Etiska överväganden
I studien har jag behövt förhålla mig till de fyra individskyddskrav som krävs för forskning enligt Vetenskapsrådet (2002). Dessa är: informationskravet, samtyckeskravet,
20 konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Nedan har jag förklarat dess innebörd och hur jag har förhållit mig till dessa i studien.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagare om vilken uppgift de har i projektet och vilka villkor som gäller när de deltar. De ska informeras om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Det ska också tydligt framgå att de uppgifter som deltagarna lämnar endast kommer att användas i forskningssyfte. Vid intervjuer som undersökningsmetod bör informationen lämnas i förhand (jfr. Vetenskapsrådet, 2002, s. 7). Detta krav har jag förhållit mig till genom att jag har skickat ut ett informationsbrev till de kontaktade enhetscheferna som sedan har skickat detta vidare till omsorgspersonalen på de olika gruppbostäderna (bilaga 1).
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta samtycke från uppgiftslämnaren. Detta ska alltid ske i undersökningar där deltagarna gör en aktiv insats (jfr. ibid. s. 9). Då denna studie har baserats på intervjuer, vilket är en aktiv insats, behövde jag inhämta samtycke från deltagarna. Inhämtning av samtycke gjorde jag i samband med att jag träffade personerna för intervju. Jag tog då med mig informationsbrevet i utskrivet format och intervjupersonen fick då lämna sin underskrift på dokumentet på plats.
I studien behövde jag ta hänsyn till en del av de regler konfidentialitetskravet innefattar.
Enligt dessa regler ska det vara omöjligt för utomstående att komma åt uppgifter i studien.
Avrapportering ska också ske, vilket innebär att det ska vara omöjligt att identifiera personer i studien (jfr. ibid. s. 12). Jag har tagit hänsyn till dessa krav genom att låsa in dokument och intervjumaterial så att endast jag som forskar kan komma åt materialet. Jag har också avidentifierat intervjupersonernas namn, andra namn som nämnts under intervjuerna och namn på platser.
Utöver Vetenskapsrådets individskyddskrav har jag också behövt förhålla mig till Linnéuniversitetets egna krav som gäller för studenter som skriver självständiga arbeten på grundnivå och avancerad nivå inom Fakultetsnämnden för Hälsa, socialt arbete och beteendevetenskap. Dessa innebär att:
1) Undersökningsgruppen inte får bestå av personer som går igenom behandling eller befinner sig i en utsatt situation (jfr. Fakultetsnämnden för Hälsa, socialt arbete och
21 beteendevetenskap, Linnéuniversitetet, 2012, ss. 3-4). Detta krav förhåller jag mig till genom att jag har valt att intervjua personal till den grupp som kan ses som utsatt, nämligen personer med funktionsnedsättning bosatt i gruppbostad.
2) Om informanterna kontaktas via verksamheten där informanten står i beroendeställning ska detta ske på ett sätt så att samtyckeskravet inte åsidosätts. Informanten ska inte känna sig tvingad att delta i studien (jfr. ibid.). Detta krav har jag förhållit mig till genom att jag endast haft en kontakt med verksamhetens chefer innan kontakten med informanterna. Cheferna har därefter inte blivit uppdaterade om vem eller vilka som har valt att delta i studien eller om någon har valt att avbryta sin medverkan.
3) Det får inte finnas en risk att de som deltar i studien påverkas negativt. Detta ska beaktas vid datainsamling, resultat och analys. Risken att informanten kan identifieras av personer med god kunskap om verksamheten, även om informanten inte namnges, ska beaktas (jfr.
ibid.). Detta krav har jag förhållit mig till genom att välja berättelser och citat med omsorg.
Jag har också valt att presentera resultatet utefter vilka mönster som funnits bland informanterna, vilket gör att resultatet aldrig pekar ut en enda informant och den personens upplevelse.
4.4 Validitet och reliabilitet?
När det gäller validitet och reliabilitet är det flera kvalitativa forskare som har diskuterat hur pass relevanta begreppen reliabilitet och validitet egentligen är för kvalitativa undersökningar.
I första hand utgör begreppen viktiga kriterier i kvantitativa studier för att få en bild av hur hög kvalitén är i undersökningen. Dock har flera kvalitativa forskare gjort försök att omdefiniera begreppens betydelse för att de ska kunna användas även i kvalitativ forskning (Bryman, 2011, s. 351).
Validitet är detsamma som giltigheten i en studie. Som forskare kan man påverka validiteten i en kvalitativ studie genom att beakta om svaren från intervjupersonerna speglar deras erfarenheter och yttranden utanför intervjusituationen, eller om svaren påverkas av själva intervjusituationen (jfr. Peräkylä, 2016, s. 414). Om jag som gör studien kan ställa så pass väl formulerade frågor till intervjupersonerna att svaren blir meningsfulla och speglar det jag vill undersöka är validiteten hög (jfr. Djurfeldt, Larsson, Stjärnhagen, 2010, s. 104). Som forskare
22 i denna studie har jag därför försökt sträva efter att formulera frågorna på ett så pass bra sätt så att den som intervjuas känner förtroende för mig och svarar ärligt. När jag har utformat frågorna har jag utgått ifrån frågeställningarna i studien. Jag har också inspirerats av forskare i avsnittet om tidigare forskning genom att ha tittat på deras intervjuguider. Innan jag har intervjuat personerna har jag rådfrågat min handledare om frågorna är tillräckligt väl formulerade.
Reliabilitet betyder tillförlitlighet och innebär noggrannheten i en studie. Om resultaten i en undersökning blir detsamma om undersökningen skulle göras på nytt så är reliabiliteten hög.
Om resultaten i undersökningen påverkas av slumpmässiga eller tillfälliga betingelser är reliabiliteten låg (jfr. Bryman, 2011, s. 49). Eftersom undersökningen i denna studie har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer där intervjupersonerna har fått utrymme för att prata fritt är det inte säkert att intervjuerna hade blivit likadana om vi hade gjort om dem en gång till. Med detta sagt finns det risk för att reliabiliteten inte är särskilt hög i studien. Detta har jag behövt beakta i resultaten i min studie.
4.5 Genomförande
4.5.1 Artikelsökning
Innan jag började skriva på denna uppsats började jag med att söka efter vetenskapliga artiklar och avhandlingar som kunde vara relevanta för denna studie. Jag började med att söka på
”bostad med särskild service” på Socialstyrelsens hemsida där det kom upp rapporter som var användbara för min studie. Genom att titta på referenslistorna i de olika rapporterna hittade jag vetenskapliga artiklar och avhandlingar som kunde användas. Jag har även sökt på orden
”social work”, ”people with disabilities”, ”handicapped”, ”self-determination” och
”participation” i sökprogrammen Social Servives Abstract, OneSearch och Libris. För att ta fram artiklar för den teoretiska ansatsen i denna studie har jag sökt på ”empowerment” och
”makt” i samma artikeldatabaser.
4.5.2 Kontakt av intervjupersoner
För att få kontakt med personer som kunde tänka sig att ställa upp på intervjuer kontaktade jag i första hand enhetschefer i de två kommunerna. Jag bad dem skicka vidare mitt informationsbrev till all personal på de olika gruppbostäderna i kommunerna. De personer som var villiga att ställa upp kontaktade mig sedan via mail där vi bestämde datum, tid och
23 plats för intervjun. Målet var att få tag på åtta intervjupersoner, vilket jag tyvärr inte uppnådde. Fem personer kunde tänka sig att ställa upp på intervjuer.
4.5.3 Inspelning, transkribering och kodning
Som jag nämnde ovan har jag intervjuat fem personer på gruppbostäder inom LSS. För att jag inte skulle missa någonting under intervjuerna använde jag mig av en diktafon, vilket är en slags inspelningsapparat. Genom att jag har valt att spela in intervjuerna är studien av hög kvalitet (jfr. Jönsson, 2010, s. 56). När intervjuerna var inspelade kunde de transkriberas för att sedan kodas. Kodning innebär att man som forskare skapar strukturer för sin data. Genom att strukturera insamlade data kan man synliggöra samband och mönster. Genom att synliggöra dessa samband och mönster kan man sedan dela in data i olika kategorier eller begrepp (ibid.). I denna kodningsprocess har jag först läst igenom intervjumaterialet flera gånger för att få en överblick över intervjupersonernas svar. Jag har sedan markerat de delar av materialet som på ett tydligt sätt svarar på frågeställningarna i denna studie. Genom att markera text som svarar på frågeställningarna har jag kunnat utesluta stora delar av materialet vilket har underlättat kodningsprocessen. Jag har sedan markerat de delar av materialet som har liknande innebörd från de olika intervjupersonerna och namngett dessa delar för att skapa struktur. Strukturen har gjort att jag slutligen kunnat lyfta fram fyra teman som framträtt tydligast i materialet, och utesluta de delar där det inte funnits lika tydliga mönster. De teman som framträtt i materialet är 1) Ett slags föräldraskap, 2) Kommunikationshinder kan skapa hinder, 3) Personalens engagemang en viktig faktor och 4) Ekonomin styr. Dessa teman har presenterats med innehåll i resultatdelen av denna studie. Kodning kan också ske genom att man som forskare använder sig av teoretiska begrepp för att kategorisera svaren från intervjuerna. I denna studie har jag valt att koppla resultaten till begreppen empowerment och makt. Dessa har diskuterats i analysen. Kodning är alltså en del av analysen i en studie vilket i detta sammanhang är detsamma som tolkning (ibid.).
5 Resultat och analys
I denna del av uppsatsen har jag presenterat resultaten som svarar på frågeställningarna i studien. Frågeställningarna är:
1) På vilket sätt har brukare som bor i gruppbostad inflytande och självbestämmande gällande kultur- och fritidsaktiviteter enligt personal på boendet?
24 2) Vilka möjligheter och begränsningar ser personalen gällande inflytande och självbestämmande för kultur- och fritidsaktiviteter för brukarna i gruppbostaden?
När jag har presenterat vilka resultat som har framkommit i studien har jag valt att dela in dem i fyra olika teman. Dessa teman är framtagna utefter de tydliga mönster jag har sett i intervjusvaren som svarar på frågeställningarna, nämligen 1) Ett slags föräldraskap, 2) Kommunikationshinder kan skapa hinder, 3) Personalens engagemang en viktig faktor och 4) Ekonomin styr. Av intervjumaterialet visade det sig att frågeställningarna var svåra att skilja åt. Därför har inte var och en av frågeställningarna besvarats för sig, utan de fyra teman rör båda frågeställningarna. Efter varje tema har jag sedan gjort en analys där jag har diskuterat resultatet kopplat till de teoretiska begrepp som tillämpats för denna studie, nämligen makt och empowerment.
5.1 Ett slags föräldraskap
Flera av intervjupersonerna menar att man på boendet försöker ge brukarna så mycket inflytande och självbestämmande som möjligt när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter, men de menar samtidigt att arbetet som omsorgspersonal ibland fungerar som ett föräldraskap. En intervjuperson säger:
Sen är vi ju lite som föräldrar kan man ju säga […]. De är ju vuxna men de är ju inte vuxna som att de klarar sig själva, för då skulle de ju inte bo där de gör. Men så mycket som möjligt att de får vara med och tala om vad de vill.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
Flera personal menar att funktionsnedsättningen i sig gör att vissa brukare inte alltid kan fatta beslut som är bra för dem själva. Då blir personalens uppgift att styra in dem på rätt spår genom att sätta upp ramar. På så sätt liknar deras arbete en föräldraroll i vissa situationer. En person säger:
Vi har nån som vill göra allt. Men vi vet att den här människan mår inte bra, men förstår inte sin begränsning själv. Så får man tio olika alternativ så vill man göra tio olika alternativ, och sen blir det kaos efteråt. Då är det min uppgift att minska till kanske fem alternativ.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
25 Ibland handlar föräldraskapet om att personalen behöver säga nej för att brukarna vill byta aktiviteter för ofta. I dessa fall handlar det om sådana aktiviteter personen i fråga är uppbunden på och som kostar pengar. I sådana situationer får brukaren hålla sig till en och samma aktivitet tills terminen är slut. Flera intervjupersoner menar att det är så det fungerar även i det riktiga föräldraskapet gentemot sina barn, att man ibland tyvärr måste säga nej på grund av att man inte kan vara med på hur mycket aktiviteter som helst. Dels av tidsmässiga skäl men också av kostnadsmässiga skäl.
Flera intervjupersoner menar att inflytandet och självbestämmandet inte alltid helt självklart kommer från brukarna själva, utan att det faktiskt är personalen som för över sina tankar och idéer på brukarna. Personalen menar att det inte alltid går att uppfylla brukarnas önskemål, men att man som personal ändå inte vill säga nej. Flera av personalen menar då att man kan få komma med ett annat förslag, men att man ändå försöker få brukarna att känna att det är dem själva som har kommit på det. En intervjuperson säger:
Jag tvingar aldrig nån till någonting. Men kan man snacka runt det och kliva runt det med några fotsteg och anfalla på ett annat sätt brukar det oftast fungera […]. Jag vill ofta få personen till att nå fram till att ”Ja, men så här tyckte jag ju själv”. Sen hur man kommer dit, det spelar ingen roll faktiskt.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
5.1.1 Ett slags föräldraskap – Analys
Enligt beskrivningarna ovan förklarar omsorgspersonalen att deras roll ibland fungerar som ett föräldraskap för brukarna på gruppbostaden, både när det gäller inflytande och självbestämmande i de vardagliga situationerna men även när det handlar om kultur- och fritidsaktiviteter. De menar att man ibland behöver sätta upp ramar för vilka val brukarna kan göra, men att brukarna inom ramen för detta får välja själva vad de vill göra. Flera av personalen menar att man kan få komma med ett annat förslag än vad brukarna själva vill göra, men att man ändå försöker få brukarna att känna att det är dem själva som har kommit på det. Detta kan ses som en slags makt likt det Daudi beskriver. Daudi menar att makt i flera studier betraktas som någonting som kan mätas i ett orsak-verkansammanhang. Författaren hänvisar till Dahls sats, vilken jag också beskrev i teoriavsnittet. Dahls sats innebär att ”A har makt över B i den mån A kan få B att göra något som B annars inte skulle göra” (Daudi, 1987, s. 171). Flera omsorgspersonal i studien menar att man i vissa fall behöver styra in
26 brukarna på rätt spår för att de ska kunna göra val som är bäst för dem själva. Detta skulle kunna jämföras med Dahls sats enligt ovan, på så sätt att ”omsorgspersonalen har makt över brukaren i den mån omsorgspersonalen kan få brukaren att göra något som brukaren annars inte skulle göra”. Om omsorgspersonalen inte hade påverkat brukaren hade brukaren kanske fattat ett annat beslut. Dock är det enligt Dahls sats på så vis att om personen A inte försöker påverka personen B betyder inte detta att person A inte har makt över person B. Det finns ändå en potentiell makt i relationen (Daudi, 1987, s. 171). Detta betyder i denna studie att även i de fall personalen inte försöker påverka brukarens val finns ändå en osynlig makt i relationen.
Samtidigt som personalen själva är medvetna om att de inte alltid kan uppfylla brukarnas önskemål menar de att de i största möjliga mån försöker låta brukarna ha så mycket inflytande och självbestämmande som möjligt i sina liv. Detta kan kopplas till begreppet empowerment, vilket även har beskrivits tidigare. Enligt Rappaport är handlar empowerment om att sträva efter att ge individer ökade möjligheter att styra över sina egna liv. Om detta är vårt mål som socialarbetare kommer vi att ifrågasätta de policies som finns i samhället men också vilken betydande roll vi har för personer som på något sätt är beroende av andra (Rappaport, 1981, ss. 15-16). Med den medvetenhet och det arbetssätt personalen har kan man se tendenser till att de strävar efter att främja empowerment i arbetet med brukaren.
5.2 Kommunikationssvårigheter kan skapa hinder
Genom intervjuerna med omsorgspersonal på de olika gruppbostäderna var det flera personer som nämnde att språk- och talsvårigheter är en aspekt som gör att inflytandet och självbestämmandet kan bli begränsat för personerna med funktionsnedsättning, både när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter men även vardagliga situationer. Här menar flera personal på de olika gruppbostäderna att det är viktigt att som personal kunna läsa av brukarnas kroppsspråk för att förstå vad personen i fråga vill, för att de på så sätt ska kunna ha inflytande och ha självbestämmande i sina liv. I de fall där brukare aldrig har kunnat tala verbalt menar personal att man får testa sig fram för att ta reda på vad brukaren gillar för aktiviteter. En av intervjupersonerna säger:
Vi vet ju att den här tjejen (syftar på brukare), hon är ju väldigt förtjust i musik. Så när vi satt och åt en gång, vi hade precis varit och handlat med
27 henne. Då sa min kollega: ”Tänk om vi skulle åka till X-staden och gå på
konserten X”… om jag skulle frågat damen i fråga… hon har inget koncept för det, utan där får man pröva.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
Flera personal menar också att det är viktigt att känna till brukarens historik när individen själv inte kan föra sin talan. Vissa brukare har kunnat tala verbalt tidigare i livet, vilket gör att personalen känner till brukarens intressen sedan innan. Det är då viktigt enligt dessa personer att brukarens intressen och all övrig historik finns nedskriven i arbetsplanen så att all personal, ny som gammal, kan läsa klart och tydligt vad brukaren har för intressen.
En intervjuperson menar att det är viktigt att ge brukarna med kommunikationssvårigheter tid.
Det kan ta tid för personen att förstå vad personalen har frågat. Ibland måste frågan ställas om på ett sätt så att personen förstår. Sedan handlar det om att personen i fråga själv får tid för att svara. Ibland kan personalen inte fråga rätt ut vad personen vill, utan det fungerar istället som en process i ett längre samtal. En intervjuperson säger:
Du måste in och slå dig ner i soffan hos varje person. Och du kanske inte kan ställa frågan ”Vad vill du göra?” Utan man snackar runt lite. Man börjar dra i nån tråd så här va. Och tillslut under samtalet kan det komma helt random så här: ”Åh jag ska på dans”.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
Flera av de intervjuade personerna menar att man som omsorgspersonal automatiskt hamnar i ett överläge över brukarna så fort man kliver innanför dörren till gruppbostaden. Därför är det viktigt att göra så gott man kan som omsorgspersonal för att förstå vad brukaren försöker förmedla när det finns kommunikationssvårigheter. En person säger:
Jag står ju i en maktposition faktiskt. Eftersom jag är den personens personal så blir det, osagt, att det blir lite maktposition. Då är det min uppgift som personal att se till att vi hamnar på samma nivå, att den känslan finns. Att jag: ”Men du, nu är jag här hos dig. Nu lyssnar jag på dig”.
(Omsorgspersonal, gruppbostad)
28 5.2.1 Kommunikationssvårigheter kan skapa hinder – Analys
Enligt vad som har framkommit ur intervjuerna med omsorgspersonal angående kommunikationssvårigheter hos brukarna kan man se en koppling till empowerment enligt Dunst, Trivette och LaPointe, vilket nämndes i avsnittet om teoretisk ansats. Enligt dem kan man se på empowerment som en process där delaktighet är viktigt, men också samarbete och partnerskap. Med partnerskap menas i detta sammanhang att individen och ”partnern” kan ha en öppen kommunikation, att det finns ett ömsesidigt förtroende och respekt och att det finns ett delat ansvar och samarbete (Dunst, Trivette, LaPointe 1994 se Renblad, 2002, ss. 30-31).
Enligt personalen på de olika gruppboendena är det viktigt att läsa av brukarnas kroppsspråk för att få förståelse för vad de vill, både när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter men även i andra vardagliga situationer. Det är också viktigt att ge brukaren tid till att förstå frågan som har ställts, men även tid att själva kunna svara på frågan. Genom att lägga tid på att läsa av brukarens kroppsspråk för att få förståelse för vad brukarna menar, men också genom att låta brukaren ta tid på sig att förstå en fråga och att kunna svara på en fråga visar omsorgspersonalen att de tycker att delaktighet hos brukaren är viktigt. Likaså att kommunikationen är öppen och att det finns en ömsesidighet och respekt mellan parterna.
Detta visar att omsorgspersonalen arbetar med att främja empowerment i sitt dagliga arbete med brukarna, likt Dunsts, Trivettes och LaPointes perspektiv.
På samma sätt som personalen arbetar med att ge brukarna empowerment kan också maktrelationen diskuteras. Det Petersson menar angående makt i relationer är att det krävs minst tre saker för att man ska kunna tala om makt som relation: minst två aktörer och en händelse. Enligt Petersson är en typ av maktrelation är den reciproka, vilkets också beskrevs tidigare. Den reciproka makten innebär att det finns en ömsesidighet mellan de två parterna, att båda kan ha makt över varandra. Makten behöver dock inte i detta fall vara symmetrisk (Petersson, 1987, ss. 9-10) Precis som jag nämnde ovan menar personalen på de olika gruppbostäderna att det är viktigt att läsa av brukarnas kroppsspråk för att få förståelse för vad de vill förmedla, både när det gäller kultur- och fritidsaktiviteter men även i andra vardagliga situationer. De menar också att det är viktigt att ge brukaren tid till att först frågan som har ställts, men även tid att själva kunna svara på frågan. Detta visar att det finns en ömsesidighet mellan de två parterna och makten blir inte lika synlig som den hade kunnat bli om personalen inte hade tagit sig tid att lyssna på och läsa av brukaren. Hur osynlig eller synlig makten blir är därmed beroende av hur mycket makt omsorgspersonalen ”ger” till brukaren.
