Är maktresursansatsen fortfarande relevant?
En teoriutvecklande fallstudie av LAS-konflikten
Av: Joaquim Fräki Martins
Handledare: Simon Birnbaum
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats i STV 15 hp
Statsvetenskap | vårterminen 2021 Antal ord: 9 463
Are Power Resources still relevant?
A theory-developing Case Study of the conflict over LAS
Author: Joaquim Fräki Martins
Abstract
The power resources approach (PRA) has proven to be a successful explanatory model when explaining the development of welfare states expansion. Politics of retrenchment is, however, something different. Therefore, the theory of New Politics (NP), its emphasis on path-dependency, has in recent years contributed with powerful arguments that questions the relevance and the explanatory model offered by PRA. NPs hypothesis about ”the death of class politics” is its core question. Hence, the purpose of this essay was to explore the relevance of PRA by answering the question of whether the approach offers a convincing explanation of the conflict over LAS (the Swedish Employment Protection Act). In order to answer the question, the study applied the case study method process-tracing. The thesis contributed with several compelling results and conclusions, which clearly showed that class politics is still alive and the main arguments of the PRA stands. The theory-developing ambition meant that the essay also applied a gender perspective over the conflict over LAS chain of events, and this too presented rather interesting results.
Keywords: Power resources, new politics, gender perspective, labour law Sweden, labour market Sweden
Innehållsförteckning
Abstract ...2
Inledning ...4
Bakgrund 5 Syfte och frågeställningar ...5
Disposition ...6
Metod och material ...7
Tidigare forskning ...8
Teoretiska ramverket 11 Analys ...12
Teorigranskning: DNV 12 Teorigranskning: MRA & arbetsmarknadens utveckling 13 Aktörerna i LAS-konflikten utifrån MRA 16 Las-reformens begynnelse 17 Förhandlingen mellan arbetsmarknadens parter 18 Den Partipolitiska striden och intresseorganisationernas roll 19 De 7 LO-förbunden och könsperspektivet 20 Slutsatser ...23
Förslag till vidare forskning 25 Litteraturförteckning: ...26
Inledning
Att förklara den svenska välfärdsstatens utveckling är något Anders Lindbom (2011) gör i boken Systemskifte? Den nya svenska välfärdspolitiken. Lindbom kastar ljus över den aktörsbaserade teorin maktresursansatsen (hädanefter MRA). Ansatsen har varit dominerande inom välfärdsforskningen och har främst blivit förknippad med Walter Korpi och Joakim Palme. Teorin har visat sig vara en framgångsrik förklaringsmodell när samhällsforskare har sökt efter orsaker till expansionen av välfärdsstaten. MRA argumenterar för att en nödvändig förutsättning för en generös välfärdsstat är en stark arbetarrörelse. Utfallet av välfärdspolitiken ses som en fördelningskamp om den organisatoriska makten mellan fackföreningar och vänsterinriktade/arbetarpartier å ena sidan, samt mitten- och högerpolitiska å den andra. Arbetsmarknaden utgör den centrala arenan för dessa intressekonflikter och regeringarnas partipolitiska sammansättning spelar enligt MRA en viktig roll (Korpi & Palme 2003).
MRA har under senare år ställts inför en ny utmaning i form av Paul Piersons strukturinriktade teori den nya välfärdspolitikens (hädanefter DNV). Pierson (1994, 1996) bidrar med kraftfulla argument som ifrågasätter MRAs relevans och förklaringskraft. DNV hävdar att det är något helt annat förklara expansionspolitik än att förklara åtstramningspolitik efter mitten av 1970-talet. MRA med sitt fokus på klassmobilisering kan, enligt Pierson, inte förklara varför nedskärningspolitik inte haft någon grundläggande inverkan på välfärdsstaten. En utbyggd välfärdsstat har gjort att den inte längre är beroende av vare sig politiska partier, de sociala rörelserna och fackorganisationerna som var drivande till en generös välfärdsstat från första början. Detta har med politikens spårberoende att göra, alltså att välfärdspolitiken har etablerat sitt egna stöd som uppskattas av många olika grupper. Lindbom (2011) tar rygg på Pierson i en svensk kontext och landar i slutsatser som går i linje med DNV: MRAs antagande om partier och deras intressen är ganska outvecklad. T.ex. hade borgerliga partier kunnat välja att försvaga fackföreningarna genom att förändra anställningstryggheten (LAS), men valde att inte göra detta, framhåller Lindblom. Dessutom var inte ansatsens fokus på samhällsklass och klasskonflikt fruktbar vid en analys av pensionsreformen.
MRA betraktar partier som simpla uttryck för de centrala samhällsintressena (arbete och kapital), vidhåller Lindbom.
Men, då verkar den mycket aktuella las-konflikten vara ett minst sagt överraskande faktum. För om nu partipolitik inte har någon betydelse, varför var det viktigt för de borgerliga partierna att genomföra en reform där anställningstryggheten luckrades upp?
Syftet med den här uppsatsen är att utforska om MRAs förklaringsansats fortfarande är relevant kopplat till las-konflikten. Innan jag går vidare är det relevant för läsaren att känna till delar av konfliktens bakgrund.
Bakgrund
Lindbom (2011) vidhåller att det är utifrån MRA inte lika intressant att studera den politiska vänstern då de antas vara positiva till expansion av välfärdsstaten. Att redogöra för den politiska kontexten angående hur överenskommelsen ”januariavtalet” kom till, där Löfvén i statsministeromröstningen 2018 blev framröstad av Centerpartiet och Liberalerna, mot löfte, att han skulle föra vad Leif Lewin (2021) kallar för ”liberal mittenpolitik”, kan dock vara betydelsefullt i det här fallet. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat någonsin och Sverige fick för första gången på länge ett blocköverskridande samarbete där de borgerliga partierna först fick igenom att Vänsterpartiet inte skulle ges något som helst inflytande. Sedan fick de igenom att arbetsrätten skulle reformeras, vilket ses som startskottet för att striden om LAS, fackföreningarnas eventuella försvagning, aktualiserades. Enligt MRA är det arbetsorganisationer och vänsterinriktade/
arbetarpartier som är de primära faktorerna i välfärdsstatens storlek och fördelning över tid.
För vad händer med den organisatoriska makten och välfärdsstaten när det i regeringssamarbetet inte finns ett uttalat ”arbetarparti” som företräder arbetarklassens intressen? En sådan aspekt kommer vara väsentlig att belysa utifrån uppsatsens ramar.
Att studera las-konflikten har en samhällelig relevans då LAS är en av de viktigaste lagarna på arbetsmarknaden eftersom den reglerar maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Därför har den enorm inverkan på det svenska arbetslivet. Ja, är las-konflikten en kamp mellan klassrelaterade intressen som går att förklaras utifrån MRA eller har den med sitt snäva klassperspektiv helt förlorat sin relevans?
Syfte och frågeställningar
Debatten om vilken roll samhällsklass och klasspolitik har för välfärdsstatens utveckling följer närmast ett cyklist mönster, inte bara inom statsvetenskapen utan också inom andra samhällsvetenskapliga ämnen som sociologi, konstaterar Korpi & Palme (2003).
Uppsatsens syfte är att utforska maktresursansatsens relevans genom att svara på frågan huruvida MRA erbjuder en övertygande förklaring i las-konflikten. För att kunna besvara frågeställningen kommer las-konfliktens framträdande aktörer från de centrala intresseorganisationerna stå i centrum i den empiriska analysen där deras agerande och uttalanden granskas. Hädanefter används begreppet intresseorganisationer för att beteckna fackföreningar, politiska partier, arbetsgivarorganisationer och branschorganisationer. Uppsatsens frågeställningar är:
-
Kan MRA ge en övertygande förklaring till las-konflikten?-
Eller är förklaringsmodellen som DNV erbjuder mer framgångsrik i undersökningen av las- konflikten?Jag kommer inte att analysera något över tid, utan den här uppsatsen kommer att fokusera på las- konflikten och förhållandet mellan välfärdsstaten och marknaden där jag ser LAS som ett kritiskt fall för att belysa den teoretiska grundpolemiken mellan MRA och DNV. Detta innebär att analysen görs dels i en ny kontext och med en annan empiri jämfört med vad både Pierson och Lindbom tittar på, men också med en ny strategi. Detta är ett helt nytt bidrag till diskussionen och en vidare kunskap och förståelse för både teoribildningen och konflikter på arbetsmarknaden.
Disposition
Den här studien är organiserad på följande sätt. Den övergripande fråga som uppsatsen avser att besvara är huruvida MRA fortfarande är en relevant förklaringsansats av fenomenet las. För att undersöka detta används DNV eftersom det är en teori som utmanar MRA och argumenterar b.la.
för att MRAs syn på politiska partier och deras drivkrafter är primitiv. I den meningen är detta en teoriutvecklande fallstudie av las-konflikten och därför börjar jag med att diskutera valet av forskningsdesign, metod och material då de bidrar med vad uppsatsen ska göra och hur. Därefter lyfts tidigare forskning in som i första hand har sagt något specifikt om mina forskningsfrågor.
Detta för att situera undersökningen i relation till sammanhang som handlar om konflikter och utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Det mesta som berörs i den tidigare forskningen är vidare tänkt att emellanåt lyftas in i analysen där det är lämpligt.
För att belysa de olika perspektiven som MRA respektive DNV ger kommer det innan analysavsnittet en teoretiskt kontext som ger en kortfattad genomgång om debatterna kring teorierna. Teorierna bidrar till att belysa det empiriska materialet, det vill säga de klargör mina teoretiska glasögon som används till empirin och därför inleds analysdelen med en teorigranskning.
Under resterande delen av analysens gång används ett abduktivt resonerande av två skäl. Dels för att hitta den bästa förklaringen till fenomenet las-konflikten, men också då jag ständigt rör mig mellan teori och empiri. T.ex. kommer jag analysera vad som inte ryms inom MRA men är en del av DNV i relation till det empiriska materialet baserat på LAS, och tvärtom. I slutsatsen besvaras först uppsatsens frågeställningar, på vilket sätt det är teoriutvecklande, och sedan presenteras uppsatsens eventuella problematik samt förslag till vidare forskning.
Metod och material
Valet av att använda fallstudie som uppsatsens design baseras på flera olika skäl. Dels att jag kritiskt granskar ett enda fall och hur forskningsfrågan söker att förklara en samtida händelse, alltså las- konflikten. Men också för att fallstudie är en empirisk metod som innebär att man beaktar de kontextuella villkoren, vilket är helt centralt i valet av det empiriska materialet för denna studie (Yin 2018). Att dra några generella slutsatser från ett enda fall kan i första anblick betraktas som ett bekymmer. Yin (2018) menar dock att liksom experiment är fallstudier generaliserbara till teoretiska framställningar och att fallstudiers mål är att utvidga och generalisera teorier. Detta är även en ambition denna uppsats har. Att jag kritiskt granskar ett enda fall hör ihop med den teoriutvecklande ambitionen eftersom valet av las-konflikten är relaterad till den teoretiska framställningen (Yin 2018). Bara det att las-konflikten utspelar sig mellan arbetsmarknadens parter och hur MRA menar att arbetsmarknaden utgör den centrala arenan för dessa intressekonflikter är i sig en klar motivering. Las-konflikten visar sedan om teorin är korrekt eller om det finns någon alternativ förklaring som kan vara mer relevant. Det är därför DNV, som belyser hur nya och starka intressegrupper växer fram när välfärdsstaten väl etablerats, lyfts in för att utmana MRA kopplat till las-konflikten.
Det finns här anledning att ytterligare spetsa till denna del av uppsatsens tillvägagångssätt och delmoment genom att rikta blicken mot den kvalitativa fallstudiemetodens processpårning, ett tekniskt verktyg som används för att b.la undersöka och utveckla teorier (Bennet & George L.
2005). Metoden kan användas i kritiska granskningar av ett avvikande eller överraskande fall, vilket las-konflikten får ses som då den numera dominerande förklaringsansatsen inom välfärdsforskning DNV betonar politikens spårberoende i det att partipolitik inte längre spelar någon roll när väl en välfärdsstat mognat. För om nu spårberoende hade en kausal verkan på las-konflikten, på vilket sätt skulle teorin förklara att det var de borgerliga partierna i januariöverenskommelsen som var drivande till utredningen?
Tillvägagångssättet för processpårning i analysdelen är att identifiera hur något sker, alltså vilka kausala mekanismer som kan tänkas finnas mellan oberoende variabler och resultatet av den beroende variabeln, det vill säga i det som ska förklaras i las-konfliktens händelseprocess.
Processpårning är vidare en metod som ofta används inom internationella relationer för att analysera aktörers och organisationers ageranden och uttalanden utifrån ett makroperspektiv. Bennet
& George (2005) menar att processpårning är applicerbart på ett brett spektra, liksom att då tillämpa ett makroperspektiv på las-konflikten.
Det empiriska materialet som används i processpårning är skildringar, arkivdokument, intervjuer och andra lämpliga källor för att komma åt mekanismerna i orsaksprocessen. I mitt fall, skildringar
från förhandlingsprotokollet mellan arbetsmarknadens parter, arkivdokument i form av Riksdagsmotioner, intervjuer och andra relevanta nyhets- och debattartiklar där de, i las-konfliktens centrala aktörers uttalanden och ageranden granskas.
Genom att tillhandahålla en kontinuerlig och teoretiskt grundad förklaring av las-konfliktens process, där varje betydande steg mot resultatet förklaras med hänvisning till teori, är vad som gör processpårning till ett kraftfullt val av analytiskt verktyg och slutsatsmetod i den här undersökningen. Denna argumentativa teknik är vad Charles S. Peirce kallar ”abduktivt- resonerande” vilken är en form av logisk slutledning där man rör sig mellan teori och empiri för att anlända till den bästa förklaringen av en händelse (Weiss 1994). För att konkretisera hur Peirces syllogism opererar:
Ett överraskande faktum, las-konflikten, observeras; Men om MRA vore sant, så skulle las-konflikten vara en självklarhet; Därför finns det anledning att anta att MRA är sant.
Vidare finns det viss dynamik som inte ryms eller åtminstone är tydlig i någon utav teorierna och på detta vis kommer las-konflikten innebära ett betydande bidrag till kunskap och teoribildning genom att bekräfta, utmana och utvidga både MRA och DNV.
Ett problem med att undersöka ett fall och för den delen processpårning är att använda variabler kvalitativt. Ett annat problem är att det inom ett enskilt fall kan finnas många möjliga processspårnings-observationer längs händelseprocessen mellan oberoende och beroende variabler, vilket kallas ”frihetsproblemet” av Bennet & George (2005). För att undvika denna sorts validitetsproblem blir förstås operationaliseringen och det teoretiska ramverket avgörande för att hitta inte bara relevanta indikatorer i materialet utan också för att göra de olika abstrakta begreppen mätbara:1
Tidigare forskning
I redogörelser för forskningen kring MRAs utveckling har Gøsta Esping-Andersens inflytelserika verk The Three Worlds of Welfare Capitalism (1990) och hans typologier välfärdsstatsregimer blivit ständiga referenspunkter i diskussioner kring arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitik. Steven Wood, som också studerar den svenska arbetsmarknaden i sitt kapitel ur boken The New Politics of
! Figur 1 1
Arbetare, löntagare, arbetstagare, arbetsgivare, tjänsteman, mobilisering, kön, offentlig och privat sektor, intresseorganisationer; fackföreningar, politiska partier, arbetsgivarorganisationer och branschorganisationer, balans, makt, arbetsmarknad, företag, den svenska modellen, trygghet, solidaritet, nytt läge, nya grupper
the Welfare State (Pierson red. 2001), förklarar att typologierna använts för att betona det komplex av institutioner och politik som befinner sig i samspelet mellan välfärdsstaten och arbetsmarknaden.
Esping-Andersen belyser möjligen den tydligaste formen av arbetsmarknadspolitik, som dessutom förknippas med ”den svenska modellen”, och kom att forma de institutionella förutsättningarna för maktfördelningen över löner och villkor mellan Landsorganisationen (LO) och Svenska Arbetsgivarföreningen (numera Svenskt näringsliv): den s.k. Rehn/Meidner-modellen. Stöttad av fackrörelsen initierades modellen på 50-talet i syfte att ”skapa allt ifrån ekonomisk tillväxt och prisstabilitet till full sysselsättning, löneutjämning och facklig solidaritet.” (Bengtsson & Berglund 2012:12). Eller vad som skulle kunna betecknas som den gamla vänsterns ”klassiska socialdemokrati” (Giddens 1998).
Denna sorts aktiva arbetsmarknadspolitik tillsammans med centraliserade avtalsrörelser och facklig solidaritet blev sedermera associerade med den svenska modellen. Grunden för den här formen av konfliktlösning är det s.k Saltsjöbadsavtalet (1936), som reglerade hur konflikter kring löner och avtalsvillkor mellan arbetsmarknadens parter görs upp utan politisk inblandning. Avtalet har beskrivits som en historisk kompromiss mellan arbete och kapital som har bidragit till en förhållandevis stabil och konfliktfri arbetsmarknad (SOU 1990:44). I Januariavtalet (Socialdemokraterna 2018) framgår det dock, förutom att balansen mellan parterna bibehålls, att LAS-utredningens förslag blir till lag om inte arbetsmarknadens parter lyckas nå en överenskommelse.
Vad typologierna också betraktas som är en kritik mot den tidigare välfärdsforskningen där en variabel identifierades och som hamnat i skymundan: arbetarklassens mobilisering i form av kraftfulla arbetarrörelser och partier. Särskilt är det tre framträdande integrerande faktorer vilka varit avgörande under välfärdsstatens expansionsår: graden av klassmobilisering, välfärdsstatens historiska arv och process, samt klasskoalitioner.
Dessa faktorer hör ihop med Esping-Andersens (1990) två analytiska begrepp, dekommodifiering och stratifiering vilka har gått att koppla till den partipolitiska striden och som lett till välfärdsstatens expansion. Dekommodifiering är framförallt viktig att känna till då det handlar om maktresurser och maktbalansen på arbetsmarknaden mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Arbetsmarknaden fungerar som andra marknader där en vara styrs av utbud och efterfrågan.
Skillnaden är att det är arbetskraften, alltså humankapitalet som är ute till försäljning. Men, då arbetsmarknaden inte är en renodlad marknad kunde arbetarna mobilisera sitt humankapital och bilda fackföreningar för att på så sätt ”jämna” ut maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare tack vare sina maktresurser (Korpi 1995). Det råder således en konflikt mellan arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare. Dekommodifiering beskriver relationerna och förhandlingsmakten
mellan marknaden och (välfärds)staten och hänvisar då till medborgarens förmåga att, med hjälp av socialförsäkringar, kunna klara sina behov oberoende av arbetsmarknaden (Johansson 2008).
Socialförsäkringar ger t.ex. en grund för vilka krav på löner och arbetsvillkor som kan ställas till en potentiell arbetsgivare och har av den anledningen en dekommodifierande effekt. Strider kring A- kassan är, t.ex., möjliga att betrakta som maktstrider då generösa arbetslöshetsersättningar genererar förutsättningar för starka fackföreningar. Ja, även las-konflikten går att betraktas som maktstrider.
Skälet till att belysa det sociologiska begreppet stratifiering i ett tidigare forsknings-avsnitt beror på att det är en central del i DNVs resonemang för hur nya grupper och intressen uppstår utifrån en redan etablerad välfärdsstat. För trots att social stratifiering, det vill säga att ändra mönstret för social ojämlikhet, är en del av välfärdsstatens funktion menade Esping-Andersen (1990) att välfärdsstaten är ett stratifieringssystem på grund av att den påverkar vilka intressen och organisationer som uppstår. Det finns två exempel som illustrerar detta. Först hur den socialdemokratiska regeringen år 1957 valde att göra den allmänna tilläggspensionen (ATP) inkomstrelaterad. Ett slags ”brott” mot sina kärnväljare arbetarklassen då det framstod som att partiet vände sig till den växande tjänstemannaklassen (Lindbom 2011). Huruvida det var en medveten politisk strategi eller ej vet man inte. Oavsett bidrog stratifieringsstrategin till att skapa allianser mellan låg- och höginkomsttagare för staten. Det andra exemplet är att välfärdsstaten är en arbetsgivare givet den omfattande offentliga sektorn där många tjänstemän arbetar, vilket lett till att stora grupper identifierat sig med välfärdsstaten och sett dess expansion som positiv. Därför är det ingen överdrift att påstå, att den politiska hegemonin har socialdemokraterna stått för under en väldigt lång period i svensk politisk historia.
Välfärdspolitiken är följaktligen inte enbart resultatet av arbetarklassens organisatoriska och politiska makt tillsammans med vänsterinriktade/socialdemokratiska partier i regeringsställning.
Klasskoalitioner där det socialdemokratiska partiet ingick i koalitioner med dåtidens bondeförbund (dagens Centerpartiet) har varit en minst lika central faktor historiskt sett och gjort en verklig skillnad under välfärdsstatens expansiva fas (Korpi 1983, Esping-Andersen 1990). Precis som Korpi och andra inom MRA ansåg Esping-Andersen att de drivande krafterna till välfärdsstatens expansion likväl är essentiella för att upprätthålla den för att kunna återskapa sitt politiska stöd (Lindbom 2011).
Den uppmärksamme läsaren har troligtvis märkt de många männen som refererats till och avsaknaden utav kvinnor. Den tidigare välfärdsforskningen har i princip utgått från att medborgaren är en fackansluten som också är den som försörjer familjen. En som belyst avsaknaden av ett
könsperspektiv i välfärdsforskningen är Diane Sainsbury (1999). Männen har setts som industriarbetare och kvinnorna har beskrivits som ”hemmafruar” (SOU 1998:6).
Evelyne Huber och John D. Stephens (2001) är några som bidragit till att utveckla MRAs förklaringskraft på två sätt. Dels i att anta ett klassperspektiv men också genom att modifiera teorin så att den innehåller den statliga strukturens effekter. Exakt vad detta innebär får vi anledning att återkomma till i analysen.
Teoretiska ramverket
Tanken med det här avsnittet är att ge den stundande teorigranskningen och sedermera analysen av las-fallet ett ramverk för att kontinuerligt ge en teoretiskt grundad förklaring av de viktiga delarna i konfliktens händelseprocess.
Det teoretiska ramverket jag kommer att använda är på det sättet MRA identifierar fördelningen av den organisatoriska makten mellan arbetsorganisationer och vänsterinriktade/arbetar partier å ena sidan och mitten- och högerpolitiska å den andra som primära faktorer för skillnader i välfärdsstatens storlek och fördelning över tid. Arbetare och de lägre tjänstemännen har enligt teorin haft mest nytta av denna fördelning. Meningen är också att i analysen av las-konflikten utforska MRAs antagande om att det finns en grundläggande antagonism mellan välfärdsstaten och marknaden. För att utmana MRA kommer DNVs betoning på politikens spårberoende och hur etablerandet av välfärdsstaten innebär att nya starka grupper och intresseorganisationer uppstår integreras under analysens gång. Med sitt ganska snäva klassperspektiv missar MRA att fånga in varierande element. Genom att då inkludera ett könsperspektiv i det teoretiska ramverket utgår jag ifrån att variabeln nya grupperingar också kan likställas med en sorts mobilisering av kvinnor på arbetsmarknaden. På det här sättet fungerar det metodologiska verktyget processpårning. Detta innebär att under analysmomentet identifieras huruvida könsperspektivet hade någon verkan på las- konfliktens utfall. Detta ligger också i linje med den teoriutvecklande ambitionen. För vad är det i MRAs teoretiska framställning som inte ryms inom DNV när las-konflikten ska förklaras, och tvärtom?
Alltså, även om DNV utgår från att partipolitik inte spelar någon större roll utgår MRA från det, och därför förväntas det att politiken fortfarande spelar en helt central roll då det självklart har en betydelse hur den organisatoriska makten formuleras politiskt. Organisatorisk makt kan också förstås i relation till antalet medlemmar då de inger ekonomiska resurser till de olika fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna. Därför kommer jag även blanda in viss statisk.
Analys
Teorigranskning: DNV
Den enorma efterkrigstidens expansion hade möjlighet att införa tidigare nämnda generösa socialförsäkringssystem i form av dekommodifierande reformer, ett centraliserande förhandlingssystem som blev en integrerad del av de avancerade industriella demokratierna (Pierson 1994). Men, med en kombination av ekonomiska förändringar under ett par decennier, politiska skiftningar åt höger och stigande kostnader förknippade med mogna välfärdsstater ledde det till ett växande krav på åtstramning (Pierson 1996). Välfärdsstaten har setts som kärnan i den socialdemokratiska politiken men den började skapa nästan lika många problem som den var tänkt att lösa (Giddens 1998). Åtstramningspolitiken som fördes efter mitten av 1970-talet, där den socialdemokratiska statens storlek, roll och politik hade börjat skapa tydliga kostnader för både arbetsgivare och välfärdsstaten, kan beskrivas som inledningen av ett paradigmskifte i en tidigare socialdemokratisk hegemoni (Pierson 2000). De senaste tre till fyra decennierna började man, av den anledningen tala om inte endast välfärdsstatens kris utan därutöver hur grunden för den svenska modellen har förändrats radikalt (Pierson 1996, Fleckenstein & Lee 2017, Svenskt Näringsliv 2007). Vidare identifierar både Pierson (1996) och Wood (Pierson red. 2001) decentraliseringen utav de tidigare kollektiva förhandlingarna som vändpunkten när makten hos fackföreningarna försvagades rejält.
Många ser 90-talskrisen som en kritisk del där kombinationen av ekonomiska förändringar kulminerade, en komplex integrerad global marknad, tillsammans med avindustrialiseringen mot en modernisering av samhället i vad vissa beskriver som ”post-industrialismen” innebar stora svårigheter både internationellt och nationellt för välfärdsstater.
Utifrån dessa viktiga aspekter kan man förstå varför Pierson (1996) hävdar att det finns två skäl till att åtstramningen är en distinkt process till skillnad från välfärdsstatens expansionsfas: Det första skälet handlar om att de politiska målen för politiska beslutsfattare är olika. I och med att välfärdsstaten är etablerad har nya och starka intressegrupper växt fram och därför kommer det vara svårt för politiska partier att gå till val med nedskärningspolitik eftersom den medför konkreta förluster för olika väljargrupper. Att införa allmänt populära reformer under expansionsfasen är helt enkelt något annat än att politiker behöver genomföra impopulära nedskärningar som direkt eller indirekt påverkar stora intressegrupper som pensionärer, handikappade eller bland välfärdsstatens anställda. Pierson (1996:147) antar då att framväxten av dessa grupper som omges av de olika sociala programmen gör ”välfärdsstaten mindre beroende av de politiska partierna, sociala
rörelserna och fackorganisationerna som var drivande i de sociala programmens expansion från första början.”
Även om fackorganisationer och vänsterinriktade/socialdemokratiska partiers makt har minskat avsevärt hävdar Pierson (1994, 1996) att det finns få belägg för att denna nedgång haft någon grundläggande inverkan på välfärdsstaten, och skulle av dessa skäl innebära att maktresursansatsens relevans begränsas. MRA med sitt fokus på klassperspektiv och klassmobilisering kan inte förklara denna företeelse. Varken fackets eller vänsterpartiernas styrka, det vill säga de drivande krafterna till välfärdsstatens expansion, är utifrån DNVs argumentation inte längre nödvändiga eftersom välfärdspolitiken etablerat sitt egna stöd som uppskattas av många olika grupper. Därför menar Pierson att det andra skälet till varför åtstramningsfasen skiljer sig åt från expansionsfasen beror på att politiken är grunden beroende av sin kontext eller sitt spårberoende.
Vad DNV gör är att rikta fokus på hur olika aktörers strategier formas av det redan etablerade politiska landskapet, alltså en sorts samhällsspegling. Från att aktörer har format politiken till att betona hur politiken också formar aktörers preferenser och strategier. I den meningen används ett strukturellt fokus hos DNV.
Teorigranskning: MRA & arbetsmarknadens utveckling
Korpi & Palme (2003) menar att Pierson och andra förespråkare för DNV ifrågasätter betydelsen av samhällsklass och klasspolitikens roll i en period av åtstramning och understryker att deras hypotes om klasspolitikens död är en kärnfråga. De framhåller (2003:47) att detta påstående är kraftigt överdrivet och att ”maktresursperspektivet med sin fokusering på socioekonomiska klassernas roll i fördelningskonflikter fortsätter att vara relevanta också under åtstramningsfasen”. Politiken har i allra högsta grad fortfarande en viktig roll. Skillnaden nu är bara att tidigare politiska partier och fackföreningar, det vill säga huvudaktörer, har ersatts av nya starka intressegrupperingar bland välfärdsstatens klienter.
Även om klass är ett kontroversiellt begrepp behövs det en definition då själva grunden för MRA utgör ett klassanalytiskt ramverk. Korpi & Palme (2003) definierar klasser som kategorier av individer med förhållandevis liknande positioner på arbetsmarknaden och i anställningsförhållanden. Grunden till deras olika positioner och skilda intressen är att de besitter olika kapital som i sin tur har olika egenskaper. Arbetstagarens kapital är arbetskraften (humankapital) och arbetsgivarens är det finansiella kapitalet. Det är på marknaden som deras olika kapitaltyper blir framträdande på två olika sätt. Det första är att ekonomiska resurser, t.ex., aktier, kan samlas hos enskilda individer eller små grupper av individer medan humankapital är svårt att koncentrera på individnivå. Det andra sättet, handlar om att avkastningen på finansiellt kapital
kommer vara mycket högre än på humankapitalet (Lindbom 2011:21). Korpi & Palmes (2003) hypotes är att dessa skillnader i maktresurser som aktörerna kontrollerar på arbetsmarknaden och i anställningsrelationer är skillnader som kan tänkas strukturera aktörernas eventuella nytta av kollektivt handlade. Korpi (1983) hävdar vidare att systemet med lönearbete, förhållandet mellan auktoritet och underordning bland människor, är själva grunden för klassindelning.
Det nämndes tidigare hur Huber & Stephens (2001) också applicerar ett klassperspektiv i deras analys men, och detta är huvudorsaken till varför jag väljer att införliva en del av deras teoretiska ramverk, de gjorde en modifiering genom att integrera den statliga strukturens effekter i MRA. För att här återvända till det klassanalytiska perspektivet och ge mer tyngd i argumentet menar Huber &
Stephens (2001) att klassintressen är produkten av sociala konstruktioner där bildandet av intresseorganisationer som uttryckt kollektiva intressen är exempel på sådana arrangemang. Här finns det anledning att teoretiskt utveckla hur dessa organisationer opererar med sina maktresurser.
Skapandet utav intresseorganisationer kan beskrivas som ett utvecklande av mobiliseringskanaler för maktresurser och klassas enligt Korpi (1985) som en medveten strategisk investeringsprocess där aktörernas mål är ökade fördelar i framtiden. T.ex. mobilisering av humankapital genom intresseorganisationer. Fackföreningar, politiska partier och arbetsgivarorganisationer kan ses som exempel på aktörer vilka representerar olika intressen på arbetsmarknaden. Det behöver inte vara humankapital utan kan lika gärna handla om finansiellt kapital. Men, Korpi & Palme (2003) menar att man kan förvänta sig att intresseorganisationer som bildats för arbetare och lägre tjänstemän, vilka är beroende av numerär och kollektivt handlande sett till deras ekonomiska resurser, är mest engagerade i välfärdspolitik. Kampen om välfärdsstaten är en kamp om fördelning, och därmed är den organisatoriska makten för de som har nytta av en omfördelning, främst arbetare och lägre tjänstemän, avgörande. Det är utifrån dessa argument MRA betonar det fortsatta fokuset på samhällsklassernas roll i konflikter även under åtstramningsfasen.
För att exemplifiera hur klassintressen formuleras och bestäms utifrån ett statligt strukturellt teoretiskt perspektiv refererar Huber & Stephens (2001) till studier om centraliserade förhandlingar, vilket framstår som särskilt intressant för denna uppsats då den svenska modellen gått från centralisering till de-centralisering i förhandlingar. Studierna påstår att centraliserade fackföreningar representerar hela arbetarklassen medan de-centraliserade diton endast representerar deras egna medlemmar och därför kan det antas att de inte ”offrar” sina medlemmars intressen för det bredare fackliga kollektivet. Huber & Stephens menar emellertid att denna skillnad i intresseartikulering mellan centraliserade och decentraliserade fackföreningar går bortom löneförhandlingar.
Fackföreningar och andra intresseorganisationer spenderar olika mängder av resurser för att påverka den politiska dagordningen och opinionsbildningen. T.ex. var ungefär 20% av pressen i Sverige under 1970-talet socialdemokratisk där mycket utav detta ägdes eller subventionerades av LO. Denna typ av mobilisering och opinionsbildning hade effekter på nivåerna av både klassmedvetenhet och klassröstning, framhåller Huber & Stephens (2001).
Det här teoretiska bidraget till MRA angående det statligt strukturella går helt i linje med vad Korpi (1985:73) belyser är ytterligare en investeringsprocess: institutionalisering av makt där maktresurser används för att ”skapa institutioner för beslutsfattande och konfliktreglering”.
Under lång tid hade LO en enorm organisatorisk makt men som tidigare nämnts ses decentraliseringen på 80-talet av de kollektiva förhandlingarna som vändpunkten i ett maktskifte mellan välfärdsstaten och marknaden. Huber & Stephens (2001) påstår att SAFs (numera svenskt näringsliv) primära mål under den här perioden var att försvaga LOs roll i förhandlingsprocesser och därmed deras politiska kapacitet. Tillsammans med de borgerliga partiernas växande styrka i bl.a. regeringsställning bidrog sedermera detta till ett ökande av marknadens makt gentemot välfärdsstaten. Det är dessutom en av anledningarna varför MRA antar att det råder en grundläggande antagonism mellan välfärdsstaten och marknaden då kostnaderna för den förda socialpolitiken undergräver företagens lönsamhet och ingriper i deras autonomi.
LOs dominans har inte bara minskat utan en minskning inom LO skedde på två håll: den växande privata sektorn i relation till den offentliga, och gruppen tjänstemän i förhållande till arbetare. I takt med post-industrialismen minskade arbetarklassen och denna historiska utveckling och splittring inom arbetsmarknaden verkar ha resulterat i att många medlemmar inom tjänstesektorn, både inom det offentliga och privata, inte identifierar sig som ”arbetarklass”. För anställda inom tjänstesektorn verkar det vara andra saker som spelar roll i identitetsskapandet, som är mer kulturellt- och livsstilsbetingat (Kitschelt 1994).
Detta innebar problem för ett arbetarparti som socialdemokraterna, ett problem som de kanske själva varit med och skapat då välfärdsstaten i sig är ett stratifieringssystem i det att de skapar nya intressen och grupper. Med tiden sökte de att bredda sin väljarbas genom att locka till sig en, under den här perioden, ny väljargrupp: urbana storstadsbor där anställda inom staten, arbetare inom konst och utbildning samt studenter ingår. Numera sägs det att socialdemokraternas reformer ofta gynnar både medelklassen liksom arbetarklassen (Johansson 2008). Å andra sidan är kanske det ingenting man kan säga om LAS-reformen, att den skulle gynna arbetarklassen då det möjliggör en försvagning för anställningstryggheten och kanske även fackföreningarna i slutändan. Allt detta gör den snabbt förändrade svenska arbetsmarknaden och politiken kring den mycket intressant att studera.
DNV belyser som bekant politikens spårberoende och hävdar att institutioner fastställer spelreglerna för den politiska kampen vilka i sin tur påverkar hur nya gruppidentiteter, politiska preferenser växer fram och formas. Förutom det kan spelreglerna hos vissa intressegrupper förstärka förhandlingsstyrkan samtidigt som den minskar hos andra (Pierson 1996). Utifrån det argumentet är det sålunda helt enligt politikens spelregler att LOs förhandlingsstyrka minskat med tiden.
Aktörerna i LAS-konflikten utifrån MRA 2
Detta får utgöra en karta för hur las-konflikten illustreras utifrån MRAs antagande om att det råder en kamp mellan välfärdsstaten och marknaden, samt hur arbetarrörelsen och vänsterinriktade/
socialdemokratiska partier är avgörande för välfärdsstatens utveckling. Det är minst sagt en förenklad bild över ett komplext fall och kanske inte ens stämmer överens med hur det förhåller sig verkligheten. Ibland krävs det emellertid ett metaperspektiv för att tydligare mejsla fram vad det är som ska förklaras och studeras, vilket betyder att en del saker kan hamna utanför marginalerna.
T.ex. att TCO (tjänstemännens centralorganisation) och Saco (Svenska Akademikers Centralorganisation) är partipolitiskt fristående och av den orsaken finns det ingen uttalad politisk konkurrens med t.ex. LO (Arbetsvärlden 2020). Å andra sidan, läser man på TCOs (2021) hemsida framgår det att deras uppgift är att påverka politiken och samhällsutvecklingen för goda villkor i
! Figur 2 2
arbetslivet, vilket öppnar för potentiell intressekonflikt. Vidare har en del utav förbunden anställda både inom offentlig och privat sektor men varför kartan ser ut såhär kommer att utvecklas under avsnittet ”Fackföreningar och arbetsgivarorganisationer”.
Las-reformens begynnelse
Varför ansåg Centerpartiet och Liberalerna att las behövde reformera från första början?
Centerpartiets partiledare Annie Lööf uttalade sig på partiets dag i Almedalen sommaren 2017 hur partiet ville förnya den svenska modellen och luckra upp turordningsreglerna inom LAS för att kompetens borde gå före lång och trogen tjänst, särskilt för småföretag (SVD 2017).
Centerpartiets Martin Ådahl m.fl. (Motion 2018/19:2842) lämnar in en riksdagsmotion gällande arbetsrätten till arbetsmarknadsutskottet. I motionen belyses att partiet under lång tid föreslagit förändringar och förbättringar av arbetsrätten. Ett förslag gällande turordningsrelgerna är att förändra och utöka undantaget för småföretag från senioritetsregeln genom att företag med mindre än 50 anställda, vilket då gäller de flesta företag, inte längre ska omfattas av turordningsrelgerna grundad på anställningsår under situationer där ett företag behöver minska sin personalstyrka.
Vidare menar partiet att tjänsteår bygger på en falsk trygghet och att det istället är bättre för en senioranställd att vidareutbilda sig för ett nytt jobb.
Liberalernas tidigare partiledare Jan Björklund m.fl. (Motion 2018:19:1595) lämnar in en riksdagsmotion som heter ”Liberala reformer för en dynamisk och fri arbetsmarknad”. Där framgår det att utifrån ett internationellt perspektiv är svensk arbetsrätt stark och ger arbetstagare trygghet på arbetsmarknaden. Partiet menar att ett första steg i vad som beskrivs som en ”liberalisering av arbetsrätten” är att turordningsreglerna behöver förändras för småföretag då de leder till en relativ stelbent arbetsmarknad. Kompetens ska premieras däremot inte anställningstid.
Det fanns alltså en uttalad ambition från Centerpartiets sida med mer än ett år kvar till riksdagsvalet, att luckra upp anställningstryggheten till förmån för småföretagarna. Detta kan peka på, i linje med MRAs argumentation, att det finns en spänning mellan välfärdssaten och marknaden, alltså vad arbetarrörelsen byggt upp i form av trygga anställningar, men att det å andra sidan innebär stora kostnader för företag och därutöver ingriper i deras autonomi.
Under regeringskrisen 2018 lämnar sålunda Björklund m.fl. och Ådahl m.fl riksdagsmotioner till arbetsmarknadsutskottet som principiellt innehåller samma förslag för förändring av las som Lööf talade om under Almedalen, vilket förstås inte är konstigt då de gick till val som Alliansen
tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Sakinnehållen både i Lööfs tal, de två riksdagsmotionerna är vad som sedermera ligger till grund för Januariavtalets punkt om att tillsätta en utredning som ska modernisera arbetsrätten, med direktiv att balansen mellan parterna bibehålls.
Förhandlingen mellan arbetsmarknadens parter
I föreliggande avsnitt kommer det inte tillämpas någon analys utan fokus är att ge läsaren väsentlig information om förhandlingen utifrån det officiella förhandlingsprotokollet.
I förhandlingsprotokollet (Svenskt Näringsliv 2020) framgår det att det sedan 2017 pågått förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv (hädanefter SN) och LO med målet att förändra delar av LAS som trygghet. Förhandlings- och samverkansrådet PTK (tidigare privattjänstemannakartellen), vilka representerar sammanlagt närmare en miljon tjänstemän i den privata sektorn och är en organisation för 25 fackförbund, anslöt sig till förhandlingarna 2019.
(Unionen tillhör TCO men är inom PTK det enskilt största förbundet med över en halv miljon medlemmar. De näst största är Sveriges Ingenjörer vilka har strax över 100 000 medlemmar och som i vanliga fall tillhör SACO (PTK 2020)).
Sedan uppger man i protokollet att parallellt med förhandlingarna tillkom den LAS-utredningen (SOU 2020:30 ’En moderniserad arbetsrätt’) om ändring av vissa regler i arbetsrätten.
Samtliga parter SN, LO och PTK kom fram till två överenskommelser vilka PTK och SN tackade ja till den 16 okt 2020. Samma dag informerade LO att de tackade nej och lämnade därmed förhandlingarna (SN 2020). IF Metall och Kommunal anslöt sig till överenskommelsen två månader senare.
Här ovan fick vi följaktligen en bra beskrivning över förhandlingarnas tidiga skeende och de centrala händelserna. Men läser man protokollet missar man den politiska striden och maktkampen som rasar utanför protokollets ramar. Det verkar nu som att antagandet, huruvida det är möjligt att förklara LAS-konflikten liksom en organisatorisk fördelningskamp mellan, inte bara arbetsmarknadens parter, utan också mellan partierna, öppnas upp i bakgrunden utifrån de olika aktörernas uttalanden och texter.
Den Partipolitiska striden och intresseorganisationernas roll
Bakgrunden till den politiska striden är Januariavtalet och den s.k. ”Toijer-utredningen” som följde och presenterades 1 Juni 2020. Utredningen skulle som bekant gälla om inte parterna lyckades enas.
Den kom att bli kraftigt kritiserad och har beskrivits av politiska kommenterar som ”en krigsförklaring mot fackföreningsrörelsen” (SVT 2020). Från fackligt håll säger Tobias Baudin, Kommunals ordförande, att även om det finns förslag som kan uppfattas som negativt för en arbetsgivare så skulle maktbalansen mellan parterna säkras, men enligt den här utredningen är det fritt fram för arbetsgivaren att säga upp vem de vill (Agenda 2020). Den partipolitiska striden är också ett faktum när Arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S) menar att det finns förslag i utredningen som gör att arbetsgivaren skulle få mer makt (DN 2020). Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni påminner samtidigt Nordmark om att utredningen i själva verket utgår från Januariavtalets direktiv som slöts tillsammans med just Socialdemokraterna. Och att regeringen och Nordmark borde se till att LO blir överens med motparten SN eftersom utredningen blir till lag annars (SvD 2020).
Några som hävdar att lagstiftningen är från 70-talet och behövde förändras är branschorganisationen Företagarna. En utav frågorna de har drivit och försökt påverka politiken med är just förändring utav arbetsrätten (Foretagarna 2021). Av det skälet påstås det att LAS- utredningen var Centerpartiets förtjänst ”påhejade av branschorganisationen Företagarna” (SVT 2020).
Här ovan kan vi, något stiliserat, urskilja den eviga kamp mellan arbete och kapital som MRA gör gällande: borgerliga partier vill se en försvagning av fackföreningarna genom att förändra las. Samt hur det då skulle vara en sorts politisk påverkan av intresseorganisationen Företagarna när Centerpartiet drev igenom las-frågan i Januariavtalet. Är detta ett problem eller överhuvudtaget en ny företeelse inom politiken?
Vi såg i den tidigare forskningen kring LOs dominans att de drivit politiska frågor utifrån deras intressen och ”sponsrat” media. Där lyftes även två utav vad Korpi (1985) beskrev MRAs olika
”investeringsprocesser”. Intresseorganisationer skapas för att tillvarata sina intressen på marknaden:
ett utvecklande av mobiliseringskanaler och kan således klassas enligt den här modellen som en medveten strategisk investeringsprocess där aktörernas mål är ökade fördelar i framtiden.
Företagarna representerar omkring 60 000 företagare och man kan då tänka sig att de har både humankapital och finansiellt kapital. Den andra typen av investering, institutionalisering av makt, handlar då om att såväl fackföreningar som arbetsgivarorganisationer använder sina maktresurser
för att påverka den politiska dagordningen och opinionsbildningen, vilket är ett starkt skäl till varför det är viktigt att tänka på kontexten och vara reflexiv till det empiriska materialet i denna undersökning. Och förutom att LO varje år ger 6 miljoner till Socialdemokraterna satsade de 30 miljoner på Socialdemokraterna inför valet 2018 (SvD 2017).
Även om Företagarna grundats 1905 kan man anta att de är ett relativt sett ny och stark intressegrupp som blivit en viktig aktör under välfärdsstatens utveckling, vilket en förklaringsmodell likt DNV erbjuder. Icke desto mindre ryms inte den här typen utav investeringsprocess som MRA erbjuder i frågan om att intresseorganisationer kan tänkas vilja påverka politiken i form av opinionsbildning.
Då både Lindbom och Pierson hävdade att MRAs syn på partier, deras intressen och drivkrafter var outvecklad, kanske man kan ställa samma fråga, fast tvärtom till DNV: Har inte DNV en ganska okomplicerad relation och synsätt på partipolitiken? Eller går det mesta att förklara rationellt genom en samhällsspegling där politiken formar aktörer? Och hur ska förhandlingsstyrka definieras? Är det termer av väljarantal eller maktresurser? Det framgår inte direkt i DNV och baserat på den här aspekten ger MRA en övertygande förklaring i las-konflikten.
Den andra konflikten handlar om kampen om den organisatoriska makten där Nordmark betonar hur arbetsgivaren får mer makt i relation till arbetstagaren i arbetslivet.
De 7 LO-förbunden och könsperspektivet
En ganska viktig del i LAS-förhandlingarna, förutom att uppgörelsen omfattar hela arbetsmarknaden, är förstås de olika motiven till varför LO tackade nej och lämnade förhandlingen mellan SN och PTK. För att få ett bättre grepp om motiven behöver vi vända oss till den debattartikeln som de sju olika förbundsordföranden (Byggnads, Målarna, Transport, Elektrikerna, Pappers, Fastighets och Seko) formulerade i den LO-finansierade tidningen Arbetet. Att lyfta fram SNs representant i förhandlingarna Mattias Dahl blir också relevant som en balans. Och hur kommer det sig att två utav de största LO-förbunden, IF Metall och Kommunal, till slut anslöt sig?
Även här betonas att balansen på arbetsmarknaden flyttas till arbetsgivarnas fördel där man skulle få en arbetsmarknad präglad av otrygghet (Arbetet 2020). Vidare menar man att den största anledningen till att förhandlingarna misslyckades är Toijer-utredningen och Januaridirektivens hot med lagstiftningen om inte parterna lyckas nå en överenskommelse. Förbunden anser att det inte går att förhandla när det finns ett sådant direktiv och att det innebär att SN har kunnat ställa krav som de vet att LO aldrig kan godkänna. SN hade således en utgångsposition vilken beskrivs som ”en
dröm”. De beskriver (Arbetet 2020) en särskild lättnad att LO gemensamt drog sig ur förhandlingarna och understryker vikten av att solidariteten inom LO och mellan förbunden är kanske viktigare än någonsin.
Dahl förklarar i intervjun att fokus är att SN tillsammans med PTK ändå arbetar vidare för att få till en överenskommelse om LAS trots LOs icke-medverkan. Och att det är positivt att de nu tar tillbaka makten från politiken. Vidare säger han att överenskommelsen LO drog sig ur var dramatiskt mycket bättre för facket än Toijer-utredningens förslag, men att de inte kan ha ett evigt veto. Han lyfter särskilt fram omställningslösningen där möjligheten för anställda att utbilda sig kommer ha en stor inverkan på arbetslivet, vilket även de sju LO-förbunden håller med om (Arbetet 2020). I artikeln framkommer det även att IF Metall och Kommunal ville diskutera vidare men att LO-delegationen ändå sa nej.
I en intervju med DN (2020) utvecklar Tommy Wreeth, en utav förbundsordförandena, deras ställningstaganden i debattartikeln. Där undrar intervjuaren varför bara sju av 14 förbund skrivit under artikeln. Han utesluter inte att fler tillkommer och menar att han samtidigt förstår hur IF Metall resonerar. För Metall är omställning viktiga delar men för deras del är anställningstryggheten utan tvekan det viktigaste.
Frågar man Kommunals ordförande Tobias Baudin varför de till slut anslöt sig till LAS- uppgörelsen, trots att man anklagades för att splittra enigheten inom LO, handlar det om att kvinnorna ibland måste få vara vinnare, vilket de blev genom avtalet som slöts (DN 2020). I Kommunals egen tidning förklarar Baudin att han själv blev överraskad över att de fick igenom alla sina krav (KA 2020). Och trots att Vänsterpartiet hotade med att fälla regeringen hade han svårt att tro att partiet hindrar ett förslag som gynnar arbetarkvinnor (min kurs.) i välfärden.
Baserat på dessa aktörers beskrivningar om sina motiveringar finns det indikatorer som pekar åt egentligen samtliga tre teoretiska perspektiven. Med tanke på MRA redan tagits upp en hel del är det särskilt intressant att poängtera hur Baudin lyfter in klass-och könsperspektivet i det att Vänsterpartiet inte har bekymmer med att kvinnor som arbetar inom välfärden får bättre villkor.
Att ha ett könsperspektiv blir avgörande i det här skeendet för att kunna förklara Baudins och Kommunals agerande och uttalande i las-uppgörelsen. Utifrån just den här händelsen i las- konfliktens händelseprocess kan inte MRAs argument om att det skulle råda en grundläggande konflikt mellan välfärdsstaten och marknaden förklara Kommunals agerande. Därur fungerar DNVs förklaringsmodell angående att nya grupperingar är minst lika viktiga på t.ex. en arbetsmarknad något bättre.
Men vad mitt bidrag är här, och det är nu uppsatsens teoriutvecklande ambitionen framträder, är att ge en innebörd om vad nya grupperingar betyder, det vill säga ett könsperspektiv och applicera det i den här konflikten som utspelar sig på arbetsmarknaden.
Det bör även belysas att det är något talande i det att klassiska relativt mansdominerade yrken som de sju förbunden representerar inte längre är lika starka som förut. Diagrammet här nedan kan ge denna utveckling en bättre bild där detta förhållande är särskilt framträdande:
Källa: LO https://www.lo.se/start/lo_fakta/lo_forbundens_medlemsantal_2011_2020
De framtida jobben kanske inte är främst inom traditionellt sett ganska mansdominerande yrken, utan i yrken och branscher där man vårdar gamla, tar hand barn på förskolor, kör ambulans och sköter om djuren i djurparken, etc. Faktumet att vi lever i post-industrialismen har förstås med detta att göra. Med hjälp av Huber & Stephens (2001) kan vi här i fallet med Kommunals agerande dessutom identifiera argumentet om att de-centraliserade fackföreningar inte ”offrar” sina medlemmars intressen för föreställning om facklig solidaritet eller för det bredare fackliga kollektivet.
Kommunals agerande och uttalande kan förstås i termer av att de representerar arbetarkvinnor i välfärdens intressen. Kvinnors löner, pensioner och villkor har helt enkelt fått stå tillbaka när det varit andra yrken som varit viktigare att förhandla bättre villkor om. Tiden har på så sätt hunnit ikapp och sprungit förbi med tanke på hur man tidigare utgått från att medborgaren var en fackansluten man som försörjde familjen på egen hand.
Detta behöver inte innebära en sorts motsättning mellan klass och kön. Som Joan Acker (1989:239) säger: ”att se dem från en vinkel innebär att vi ser klass, från en annan ser vi kön, ingen
LO-förbundens medlemsantal 2018-12-31
0 400000 800000 1200000 1600000
Kommunal IF Metall Övriga LO-förbunden Samtliga LO-förbund
Kvinnor Män Totalt
utav dom är komplett utan den andra”. Vad som däremot är otydligt sett till MRAs klassperspektiv är vad begreppet eller föreställningen om de ”lägre tjänstemännen” exakt ska tänkas innebära?
DNVs teori om politikens spårbundenhet skulle också kunna ge en potentiell förklaring till en ganska betydelsefull del av detta. Att Löfvén och Socialdemokraterna som rationella aktörer överhuvudtaget ingick i Januariavtalet där direktiven var att las-utredningen blir till lag om inte parterna når en överenskommelse innebar att de satte spelets regler. Även om Löfvén verkar säga det motsatta (Facebook 2020). Det är vanskligt att resonera kring kontrafaktiska argument, däremot kan man tänka sig att den här öppna konflikten säkert inte hade skett om det inte vore för hot om lagstiftning. Socialdemokraterna hade förstås valet att riva upp Januariavtalet men då hade de inte fortsatt sitta på regeringsmakten.
En annan förklaring skulle vara att las-reformen betraktas som en impopulär nedskärning som politikerna ända anser behöver genomföras och som indirekt påverkar vissa intressegrupper, men att reformen då sker på marginalen och inte i någon större omfattning.
En faktor som utmanar DNV är att politiken i själva verket påverkade las-förhandlingarna. Båda aktörerna ur arbetsmarknadens parter, fack i form av de sju LO-förbuden underströk att politiker ska hålla sig borta från dessa konflikter, och arbetsgivaren i form av Dahl och SN underströk att de gärna tar "tillbaka makten från politiken” och återgår till hur det var under 70-talets förhandlingar där politiken inte blandade sig i.
Sedan kan emellertid politikens kontextberoende förklara att splittringen inom LO är en förlängning och logisk följd på de tidigare splittringar som skett inom förbundet. De tidigare splittringarna gällde som bekant mellan privat och offentlig sektor, numera är dessa väldigt jämlika, vilket inte var fallet för ett antal decennier sedan. Vi får heller inte glömma bort att den typiske fackmedlemmen är en tjänsteman, inte arbetare, eftersom TCO är större än LO. Och vad man kan se i relation till de sju förbunden och Kommunal är att det idag sker splittringar där främsta faktorn tycks vara att vissa yrken och branscher eventuellt är påväg att försvinna. Det verkar således vara en samhällsutveckling som går att förklara utifrån DNV.
Slutsatser
Uppsatsens syfte var att utforska maktresursansatsen relevans genom att svara på frågan huruvida MRA erbjuder en övertygande förklaring i las-konflikten. Kunde då MRA ge en övertygande förklaring till las-konflikten?
Att det var de borgerligare partierna som ville reformera las bekräftar antagandet om att det råder en grundläggande motsättning mellan marknaden och välfärdsstaten. På grund av att de borgerliga
partierna, tillsammans med incitament från marknaden, var de som initierade las-utredningen då las ingrep i företagens lönsamhet. Alltså den anställningstrygghet som arbetarrörelsen och vänsterinriktade/socialdemokratiska partier varit med och genomfört under välfärdsstatens expansionsfas. En annan aspekt i las-konflikten som MRA kunde ge en övertygande förklaring till var på det viset centrala aktörer inom intresseorganisationer som LO och Kommunal och Nordmark (S) kritiserade Toijer-utredningen som att den skulle påverka maktbalansen mellan arbetsmarknadens parter. Detta går alldeles tydligt att betrakta som en organisatorisk fördelningskamp och indikerar att partipolitiken stod i centrum av debatten, vilket i grunden utmanar och till slut avfärdar DNVs i antagandet om att partipolitik inte längre har någon betydelse och att partiers preferenser förändras. Om partiers preferenser nu förändras är det marginellt.
Genom att ge en sammanhängande och teoretiskt grundad förklaring av las-konfliktens process var det särskilt intresseväckande att identifiera MRAs investeringsprocess. Ett abstrakt påstående fick ett konkret förverkligande i hur maktresurser framträder i användandet av den organisatoriska makten, från t.ex. intresseorganisationerna Företagarna och LO. Man fick alltså en inblick i hur maktresurser kan användas från olika aktörer. Detta hade inte varit möjligt utifrån DNV eftersom det inte ryms någon ”institutionalisering av makt” i det teoretiska ramverket utan där är det snarare i termer av ”förhandlingsstyrka”.
Den andra frågeställningen handlade huruvida las-konflikten kunde ses som en utmaning till MRA och samtidigt om förklaringsmodellen som DNV erbjöd var mer framgångsrik.
Till följd av politikens spårbundenhet förverkligades en ocean av tolkningsmöjligheter för samhällsutveckling och skapandet av nya viktiga starka intressegrupper och organisationer.
Politikens spårberoende visade sig vara en övertygande förklaringskraft i splittringen som skedde inom LO vilket var en logisk följd sett till de föregående händelserna och den minskande makt fackföreningarna haft, speciellt LOs makt. Detta resulterade i att en privat tjänstemannaaktör i PTK kunde mobilisera sån pass stor andel att de för en stund förhandlade ensamma med SN. Splittringen inom LO kunde även ses som att vissa yrken växt om andra yrken och blivit viktiga för samhällsutvecklingen. Många skulle nog betrakta dessa yrken som välfärdsyrken eller serviceyrken, vilket får ses som en förklaring som passar in hos DNV i det att välfärdsstaten hela tiden skapar nya starka grupper.
Utan könsperspektivet hade å andra sidan analysen stannat där. Vad perspektivet bidrog med var att, genom att röra mig mellan teori och empiri, utveckla en förklaring till varför Kommunal agerade som de gjorde under det här momentet av las-konfliktens process. Anledningen till att denna uppsats är en teoriutvecklande fallstudie av las-konflikten beror sålunda på könsperspektivet.
På vilket sätt, kanske någon undrar?
I fallet om las var det uppenbart att både MRA och DNV var relevanta teorier att använda men könsperspektivet i välfärdsstatens utveckling var inte direkt något som teorierna tidigare identifierat.
Jag kunde således inte i processpårningen testa en sådan variabel, eftersom den inte fanns, utan behövde utveckla denna variabel i fallet om las, det vill säga utveckla teorierna i förhållande till las- konfliktens händelseprocess.
Men, och detta är relevant att föra fram i en slutsats: Själva grundpolemiken mellan MRA och DNV går att identifiera som ett i grunden filosofiskt problem som framträder både som en ontologisk fråga, det vill säga hur världen och verkligheten är beskaffad, och samtidigt liksom ett epistemologiskt problem, alltså rent kunskapsteoretiskt: Vad kan vi veta om verkligheten? Är det vi, de kunskapssökande som så att säga snurrar runt världen eller snurrar världen runt oss? Är det aktörer som påverkar och formar politikens riktning, spelregler och utveckling, liksom MRA hävdar? Eller formas aktörers strategier och preferenser av det redan etablerande politiska landskapet i en samhällsspegling, liksom DNV utgår ifrån?
Sett till las-konflikten och resultaten som framlagts i den här studien kan vi fastslå att aktörer påverkar politiken och välfärdsstatens utveckling, men att det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra. Självklart behöver aktörer i olika situationer agera utifrån den redan etablerade välfärdsstaten och politikens kontext.
Den logiska följden som då går att dra är att DNVs kärnfråga huruvida klasspolitiken är död, får iallafall här och nu betraktas som avgjord. Klasspolitiken lever och kärnan i MRA står sig.
Arbetsmarknaden utgör den centrala arenan där fördelningskonflikter mellan intresseorganisationer utspelar sig och utifrån fallet av las-konflikten kan vi konstatera att det existerar en grundläggande antagonism mellan marknaden och välfärdsstaten.
Förslag till vidare forskning
Teorierna tillsammans med könsperspektivet kommer möjligen vara perspektiv att förhålla sig till och fortsätta utmana i undersökning av välfärdsstaten och mer specifikt arbetsmarknadens utveckling. Givet att den här uppsatsen hade ett teoretiskt forskningsproblem hade det även varit givande att pröva teorierna på ett annat fall. Det hade t.ex. varit intressant att studera den politiska striden om fri hyresättning då den verkar följa samma sorts dramaturgi och narrativ som las- konflikten. Att då använda sig av den nya strategin som denna uppsats presenterat och använt i relation till teorierna skulle potentiellt kunna erbjuda några förklaringar till hyresättningskonflikten.
Litteraturförteckning:
Bengtsson, Mattias & Berglund, Tomas (2012) ”Den stora omvandlingen– Svensk arbetsmarknadspolitik under tre decennier” Arbetsmarknad & Arbetsliv, Vol. 18, Nr. 3.
Bennett, Andrew & George L., Alexander (2005) Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, MIT Press.
Confederation of Swedish Enterprise (Svenskt näringsliv) (2007) ”The Globalisation of Swedish Economy”. Stockholm, Sweden: Svenskt näringsliv.
Esping-Andersen, Gøsta (1990), The Three Worlds of Welfare Capitalism, Princeton, N.J: Princeton University Press.
Fleckenstein, Timo, Lee, Soohyun Christine (2017), ”The Politics of Labor Market Reform in Coordinated Welfare Capitalism: Comparing Sweden, Germany, and South Korea” World Politics, Volume 69, Number 1, pp. 144-183.
Johansson, Håkan (2008), Socialpolitiska klassiker (Malmö: Liber).
Lindbom, Anders (2011), Systemskifte? (Lund: Studentlitteratur).
Marshall, T.H. (1950), Citizenship and Social Class, Cambridge University Press, Cambridge.
Huber, Evelyne, and John d. Stephens. (2001). Development and Crisis of the Welfare State: Parties and Policies in Global Markets. Chicago, ill.: University of Chicago Press.
Kitschelt, Herbert, The Transformation of European Social Democracy, (1994) Cambridge:
Cambridge University Press.
Korpi, Walter (1983) The Democratic Class Struggle. London, UK: Routledge.
Korpi, Walter (1985), ”Handling, resurser och makt - om kausala och finala förklaringsmodeller i maktanalys”. Sociologisk Forskning, Vol. 22, No. 1, pp. 59-88
Korpi, Walter & Palme, Joakim (2003) ”Klasspolitik och ’nypolitik’ under knapphet och globalisering: Åtstramning av välfärdsstater i 18 länder 1975-1995” American Political Science Review, Vol. 97, No. 3, s 425-46.
Korpi, Walter (2006) ”Power-Resources and Employer-entered Approaches in Explanations of Welfare States and Varieties of Capitalism” World Politics, Vol. 58, No. 2, s. 167-206.
Pierson, Paul (1994) Dismantling the welfare state? Reagen, Thatcher and the politics of retrenchment, Cambridge: Cambridge University Press.
Pierson, Paul (1996) ”The New Politics of the Welfare State” World Politics, Vol. 48, No. 2, s.
143-179.
Pierson, Paul (red.) (2001) The New Politics of the Welfare State, Oxford: University Press.
Yin, Robert K. (red.) (2018) Case study research and applications: design and methods (6th) SAGE Publications.
Weiss, Paul (red.) (1994) Collected Papers of Charles Sanders Peirce, Thoemmes Continuum.
Figurer
Figur 1, Operationalisering.
Figur 2, Karta över las-konflikten gjord av författaren.
Offentliga Tryck
SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige
SOU 1998:6, Betänkande från Kvinnomaktutredningen Motion 2018/19:2842
Motion 2018/19:2595
Internetkällor
-
TCO (2020) ”Detta är TCO” TCO https://www.tco.se/om-tco/Detta-ar-TCO/ [2021-04-29].-
Arbetsvärlden (2020) ”TCO växer med 8300 medlemmar” Arbetsvärlden, 3 Februari https://www.arbetsvarlden.se/tco-vaxer-med-8-300-medlemmar-snart-ikapp-lo/ [2021-05-08].
-
SvD (2017) ”Anni Lööf, så vill C luckra upp las-reglerna” Svenska Dagbladet, 4 Juli https://www.svd.se/anni-loof-sa-vill-c-luckra-upp-las-reglerna [2021-05-08].
-
SvD (2017) ”LO satsar 30 miljoner på S till valet trots vikande stöd” Svenska Dagbladet, 23 December https://www.svd.se/lo-satsar-30-miljoner-pa-s-till-valet--trots-vikande-stod [2021-05-08].-
SvD (2020) ”Politiskt storbråk om sist in först ut” Svenska Dagbladet,1 Juni https://www.svd.se/politiskt-storbrak-om-sist-in-forst-ut [2021-04-29].
-
Socialdemokraterna (2019) ”Januariavtalet” Socialdemokraterna, 15 Januari https://www.socialdemokraterna.se/download/18.1f5c787116e356cdd25a4c/1573213453963/
Januariavtalet.pdf [2021-04-29].
