Sambandet mellan obligatorisk byrårotation, förlängning av revisionsuppdrag och
revisionsarvodet
Christian Nygård
Institutionen för redovisning och handelsrätt
Svenska handelshögskolan
Helsingfors
2020
<
SVENSKA HANDELSHÖGSKOLAN
Institution:
Institutionen för redovisning och handelsrätt
Arbetets art:
Magisteravhandling
Författare och Studerandenummer:
Christian Nygård, 139391
Datum:
25.6.2020 Avhandlingens rubrik:
Sambandet mellan obligatorisk byrårotation, förlängning av revisionsuppdrag och revisionsarvodet
Sammandrag:
Denna avhandlings syfte är att undersöka ifall det finns ett samband mellan obligatorisk byrårotation, förlängning av revisionsuppdraget och revisionsarvodet.
Företag av allmänt intresse måste enligt Europaparlament och rådets förordning (EU) 537/2014 antingen rotera revisionsbyrå efter att revisionsuppdraget pågått i 10 år.
Alternativt kan de förlänga revisionsuppdraget med den sittande revisorn efter att offentligt ha konkurrensutsatt revisionsuppdraget. Ett argument emot obligatorisk byrårotation har varit att det kan innebära extra kostnader för både revisionsbyrå och klient. Obligatorisk byrårotation har dock varit tidigare varit ovanligt, vilket medför att det finns få empiriska bevis på hur det påverkar revisionsarvodet. Detta har inte heller direkt undersökts i EU länderna tidigare, eftersom EU förordningen trädde i kraft under 2016
I undersökningen används ett sampel av 777 företagsobservationer av svenska börsnoterade bolag mellan åren 2016 – 2018. Efter att ha testat de statistiska antagandena används en multipel linjär OLS regressionsmodell för att undersöka ifall revisionsarvodet påverkas av obligatorisk byrårotation eller av förlängning av revisionsuppdraget. Även sambandet mellan revisionsarvodet och året efter den obligatoriska byrårotationen och förlängningen undersöks.
Resultaten av regressionerna visar att revisionsarvodet inte är associerat med obligatorisk byrårotation eller förlängning av revisionsuppdraget. Det förändras inte heller året efter obligatorisk byrårotation eller förlängning. Två tilläggsanalyser görs för att testa hypoteserna närmare. I den första tilläggsanalysen används ett avgränsat, mera homogent sampel och här konstateras förlängning av revisionsuppdraget vara svagt positivt associerat med revisionsarvodet. I den andra tilläggsanalysen används ett matchat sampel för att undersöka den obligatoriska byrårotationen närmare, men inga signifikanta resultat hittas. Resultaten tyder på att det antagligen är för tidigt att undersöka den obligatoriska byrårotatioens effekter på revisionsarvodet, eftersom få obligatoriska byrårotationer konstateras. Tilläggsanalysen tyder dock på att förlängning associeras med ett högre revisionsarvode, vilket är ny kunskap i diskussionen om EU förordningen och dess effekter.
Nyckelord: revision, obligatorisk byrårotation, förlängning av revisionsuppdraget, revisionsarvode
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning ... 1
1.1 Historisk bakgrund ... 1
1.2 Problemområde ... 3
1.3 Syfte ... 5
1.4 Avgränsningar ... 5
1.5 Fortsatt disposition ... 5
2 Teori ... 6
2.1 Agentteori ... 6
2.1.1 Revision och övriga agentkostnader ... 7
2.1.2 Olika riskpreferenser ... 8
2.2 Revision ... 8
2.2.1 Revision i Sverige ... 9
2.2.2 Revisionsberättelsen och anmärkning om fortsatt drift ... 11
2.2.3 Revisionskvalitet ... 11
2.2.4 Revisorns oberoende ... 13
2.2.5 Hot mot revisorns oberoende ... 14
2.3 Obligatorisk rotation av revisor ... 16
2.3.1 Byrårotation, partnerrotation och hur länder omfattat rotation ... 16
2.3.2 Argument för obligatorisk byrårotation ... 17
2.3.3 Argument emot obligatorisk byrårotation ... 20
2.4 Revisionsreform inom EU ... 22
2.4.1 Motiveringarna bakom reformen ... 23
2.4.2 Byrårotation enligt reformen ... 24
2.5 Revisionsarvodet ... 25
2.5.1 Ett villkorslöst arvode ... 26
2.5.2 De främsta faktorerna som påverkar revisionsarvodet ... 26
2.5.3 Revisionspremium och ’low balling’ ... 28
3 Tidigare forskning ... 30
3.1 Forskning baserad på byrårotation och revisionsarvode ... 30
3.2 Forskning baserad på partnerrotation och revisionsarvode ... 31
3.3 Forskning baserad på revisionsrotation, längd och revisionskvalitet... 33
3.4 Sammanfattning och diskussion ... 34
4 Forskningsmetod ... 36
4.1 Hypotesframställning ... 36
4.2 Datasampel ... 37
4.3 Metod och modell ... 39
4.3.1 Den beroende variabeln ... 41
4.3.2 De oberoende variablerna ... 41
5 Resultat ... 45
5.1 Deskriptiv statistik ... 45
5.2 Revisionsuppdragets längd ... 49
5.3 Testning av grundläggande antaganden för regressionen ... 52
5.3.1 Antagande om normalitet ... 52
5.3.2 Antagande om linjärt förhållande ... 53
5.3.3 Korrelationsmatris och antagande om ingen multikollinearitet ... 53
5.3.4 Antagande om homoskedasticitet ... 55
5.4 Regressionsresultat ... 56
5.4.1 Regressionstest 1: med MANROT, EXTEND och VOLROT ... 56
5.4.2 Regressionstest 2: Gemensam variabel ROTATION ... 59
5.5 Analys av resultatet från regressionerna ... 61
5.6 Tilläggsanalyser ... 63
5.6.1 Deskriptiv statistik för tilläggsanalys 1 ... 63
5.6.2 Regressionsresultat för tilläggsanalys 1 ... 65
5.6.3 Deskriptiv statistik för tilläggsanalys 2 ... 67
5.6.4 Regressionsresultat för tilläggsanalys 2 ... 70
5.6.5 Sammanfattning av tilläggsanalyserna ... 71
6 Avslutande diskussion ... 72
6.1 Sammanfattande diskussion och slutsats ... 72
6.2 Validitet och reliabilitet ... 74
6.3 Undersökningens kontribution ... 75
6.4 Begränsningar ... 76
6.5 Förslag på fortsatt forskning ... 78
KÄLLFÖRTECKNING ... 79
LAGTEXTER, FÖRORDNINGAR OCH RAPPORTER ... 84
BILAGOR
Bilaga 1 Tilläggsanalysernas GICS och revisor ... 85
Bilaga 2 Statistiska antaganden för tilläggsanalyserna ... 86
Bilaga 3 Tilläggsanalys 1 regressionsresultat 7 och 8 ... 87
Bilaga 4 Matchade bolag för tilläggsanalys 2... 88
TABELLER Tabell 1 Sammanställning av tidigare forskning ... 35
Tabell 2 Sampelurvalsprocessen ... 38
Tabell 3 Undersökningens variabler ... 44
Tabell 4 Deskriptiv statistik ... 45
Tabell 5 Industrifördelning enligt GICS ... 47
Tabell 6 Fördelning mellan revisionsbolagen ... 48
Tabell 7 Test för variablernas normalfördelning ... 52
Tabell 8 Pearsons korrelationsmatris och kollinearitetsstatistik ... 54
Tabell 9 Regression 1 och regression 2 resultat ... 57
Tabell 10 Regression 3 och regression 4 resultat... 60
Tabell 11 Deskriptiv statistik för tilläggsanalys 1 ... 64
Tabell 12 Tilläggsanalys 1 regressionsresultat ... 66
Tabell 13 Deskriptiv statistik för tilläggsanalys 2 ... 68
Tabell 14 Regressionsresultat för det matchade samplet ... 70
FIGURER Figur 1 Faktorer som påverkar revisionsarvodet ... 27
Figur 2 Frekvenshistogram över revisionsuppdragets längd ... 50
1 INLEDNING
Majoriteten av företagen, stiftelserna och föreningarna genomgår årligen någon form av revision eller verksamhetsgranskning, vare sig lagen kräver det eller inte. Företag revideras av en revisor, som enligt Revisionsinspektionen (2019a) har som uppgift att granska företaget och de finansiella rapporterna med professionellt omdöme. När revisorn uppnått en rimlig grad av säkerhet kan denne uttala sig om huruvida företagets årsredovisning i sin helhet stämmer överens med verkligheten och ger en rättvisande bild av företagets ekonomiska position. Revisorn uttalar sig också om årsredovisningen innehåller några väsentliga felaktigheter, oavsett om de berott på misstag eller oegentligheter. Revisors uttalande hittas i revisionsberättelsen, som ger en trovärdig och rimlig försäkran, men garanterar inte, att företagets årsredovisning ger en rättvisande bild av företagets verksamhet. Enligt DeAngelo (1981a) är revisionsberättelsen en oberoende bekräftelse av den finansiella information som företagsledningen förbereder och ger ut angående företagets ekonomiska ställning. Ägare, investerare och övriga intressenter använder sig av företagets bokslut och finansiella information och litar på dem tack vare den rimliga säkerhet som revisionen ger.
1.1 Historisk bakgrund
Tyvärr har finansmarknaden och företagsvärlden skakats av flera revisionsskandaler genom åren, exempelvis år 1992 föll USA:s största apotek, Phar-Mor Inc., eftersom revisorerna misslyckades med att upptäcka stora felaktigheter och finansiella manipulationer (Bazerman, Morgan & Loewenstein 1997). Senare föll stora företag som WorldCom, Qwest, Adephia och Tyco, på grund av olika revisionsmisslyckanden (Arel, Bordy & Pany 2005). Den största och mest kända revisionsskandal som skakade världen skedde i slutet av år 2001 då Enron, ett av USA:s större energibolag gick in konkurs. Det fanns stora felaktigheter och brister i Enrons finansiella rapportering på grund av kreativt finansiellt bedrägeri. Kort därefter framgick det att revisionsbyrån Arthur Andersen, den Big 5 revisionsbyrå som reviderat Enron samt den ansvarige partnern för revideringen känt till bedrägerierna mycket väl, men aldrig rapporterat om det. Allt detta ledde till kriminella åtal mot Arthur Andersen. Efter domstolsbeslut, enorma skadestånd, förlorade klienter och förlorad licens för att revidera bokslut upphörde Arthur Andersen att existera som revisionsbyrå. Big 5 revisionsbolagen var nu plötsligt Big 4. (Chaney och Philipich 2002; Asthana, Balsam & Kim 2009)
Tackett, Wolf och Claypool (2004) lyfter fram hur allmänhetens förtroende för revisionsprocessen och Big 4 skadades av de stora revisionsskandalerna och om hur
revisionsbyråernas rykte tog allvarlig skada. I USA började man att allvarligt granska revisionsyrket. Hur kunde revisorer som skulle försäkra allmänheten om den finansiella rapporteringens kvalitet och upptäcka felaktigheter och bedrägerier inom företaget missa eller ha överseende med så mycket? Hur kunde de skriva rena revisionsberättelser för tvivelaktiga företag (Bazerman, Morgan & Loewenstein 1997)? Även inom EU var man rädd för att ytterligare revisionsskandaler skulle komma fram, vilket framgår i den så kallade ’Green paper’ rapporten av Europeiska kommissionen (2010). Man fruktade framtida revisionsskandaler som i värsta fall kunde leda till förlusten av ytterligare en av Big 4 revisionsbyråerna och ytterligare skada allmänhetens förtroende för revisionen.
Man hade länge diskuterat om revisorns oberoende och om olika åtgärder för att förbättra revisorns ställning jämtemot företaget som exempelvis Cohen kommissionens rekommendationer i AICPA (1978) visar på. I ett försök att återbygga allmänhetens förtroende för revisionen och stärka revisorns roll godkändes Sarbanes-Oxley akten under sommaren 2002 i USA, en ny lagstiftning som enligt Coates IV (2007) förde med sig stora förändringar inom revisionen. Det stadfästes bland annat att revisionsbyråerna skulle rotera den ansvarige partnern för revisionsuppdraget vart femte år, så kallad partnerrotation. I lagen definieras olika typer av revisionstjänster, revisionsrelaterade tjänster och icke-revisionstjänster, varav försäljning av icke-revisionstjänster begränsades till en klient som revideras av revisionsbyrån. Slutligen uppkom nya regler för bolagsstyrning, bland annat regler för att det i bolagets styrelse bör finnas ett revisionsutskott bestående av utomstående styrelsemedlemmar som nu skulle ha en aktivare roll. (Sarbanes-Oxley Act 2002; Coates IV 2007)
Motsvarande regler togs i bruk inom EU- länderna år 2006 i och med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 2006/43/EC för att förbättra revisorns oberoende. Här definieras det exempelvis om partnerrotaton vart sjunde år och om upprättandet av revisionsutskott i företagens styrelser samt mer transparens gällande revisionsbyråns icke-revisionstjänster. Efter finanskrisen 2007 – 2009 fanns det fortfarande en oro för fler revisionsskandaler. Man ville ytterligare förbättra revisorns oberoende och fortsätta återuppbygga förtroendet för revisionssamfundet (Europeiska kommissionen (2010). Denna oro resulterade i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014, där en ny form av revisionsrotation infördes. Företag måste nu rotera sin revisionsbyrå vart tionde år, detta kallas för byrårotation, samtidigt som den tidigare införda partnerrotationen vart sjunde år behålls. Företag har dock möjligheten att istället för byrårotation förlänga revisionsuppdraget med den sittande
revisorn efter en konkurrensutsättning av uppdraget Dessutom förbjöds utförandet av ytterligare en del icke-revisionstjänster till en klient som samtidigt revideras av samma revisionsbyrå, allt detta för att förbättra på revisorns oberoende och förbättra revisionskvaliteten.
1.2 Problemområde
Det intressanta i EU:s förordning är att det inte finns klara bevis för att en obligatorisk byrårotation verkligen medför några positiva effekter. Hoyle (1978) skrev tidigt om obligatorisk partnerrotation och räknade upp eventuella för- och nackdelar med partnerrotationen, varav en del av argumenten även kan antas gälla byrårotation.
Cameran Negri och Pettinicchio (2015a) diskuterar både byrå- och partnerrotation och påpekar att medan partnerrotation blivit relativt accepterat runtom i världen så har få länder tidigare tillämpat obligatorisk byrårotation. Antagligen för steget från partnerrotation till byrårotation är högt och innebär större förändringar, även kostnadsmässigt. Arel et al. (2005) menar att byrårotation antas medföra många typer av fördelar, men frågan är ifall fördelarna verkligen existerar och till vilken kostnad.
Huvudargumenten för och emot byrårotation baserar sig på samma argument som använts vid diskussionen av partnerrotation. Revisorerna och revisionsbyråerna har anklagats för att stå företagsledningen för nära, att långa revisionsuppdrag gör revisorerna avslappnade, att de börjar lita på klienten och tappar sin ifrågasättande natur. Slutligen har det också poängterats att revisorn blir ekonomiskt beroende av klienten vid långa fortgående uppdrag vilket kan tära på revisorns oberoende.
Förespråkarna för obligatorisk rotation hävdar att det skulle bättra på revisorns oberoende, både i faktiskt mening och i allmänhetens mening. Samtidigt skulle det ekonomiska beroendet av klienten förminskas, revisionskvaliteten antas förbättras tack vare en ny revisor och revisionsbyrå med ett nytt fräscht perspektiv på klienten. Slutligen antas konkurrensen öka vid obligatorisk byrårotation. (Hoyle 1978; Arel, Brody & Pany 2005; Cameran Negri & Pettinicchio 2015a)
Samtidigt som fördelarna med obligatorisk rotation verkar vara positiva så är de ofta svåra att bevisa enligt Hoyle (1978). Det är exempelvis svårt att vetenskapligt bevisa att en revisor kommit nära företagsledningen personligt och förlorat sitt oberoende, eller att långa revisionsuppdrag leder till en avslappnad och förutsägbar revisionsprocess. Många företag är idag globala, stora företag med verksamhet i många länder och med invecklade organisationskulturer. Man argumenterar för att dagens stora företag kräver mycket tid,
resurser och erfarenhet av revisorn för att förstå och revidera, vilket inte passar ihop med korta revisionsuppdrag. Det är oklar ifall revisionskvaliteteten ökar vid revision, ofta sjunker revisionskvaliteten året efter revisionsrotation, vanligen eftersom revisorn inte hinner samla all klientspecifik kunskap under ett år. Utöver detta innebär revisionsrotation även så kallade ’switching costs’ eller byteskostnader både för klient och för revisionsbyrå. (Arel, Brody & Pany 2005; Cameran Negri & Pettinicchio 2015a)
Gällande partnerrotation och arvode konstaterar Stewart, Kent och Routledge (2016) att revisionsarvodet ökar under året för partnerrotationen. Ifall en partnerrotation orsakar extra kostnader för revisionsbyrån och som även syns i revisionsarvodet för klienten antar jag att obligatorisk byrårotation kan innebära ännu större kostnader. Cameran, Francis, Marra och Pettinicchio (2015b) finner däremot att revisionsarvodet minskar det första året efter byrårotation i Italien, vilket det antar att beror på ’low balling’, ett krav på lägre revisionsarvode för att vinna revisionsuppdraget. Men författarna fann också att revisionsarvodet ökar väsentligt åren efter rotationen. Den inkommande revisionsbyrån vid rotationen börjar mer eller mindre från noll och spenderar mycket extra tid och resurser för att förstå klienten för att möjligtvis kunna göra en revision av god kvalitet, speciellt med komplexa klienter i svåra industrier (Arel, Brody & Pany 2005). Samtidigt tävlar revisionsbyråer om revisionsuppdraget, vilket ökar konkurrensen och kan pressa ned revisionsarvodet (Cameran, Francis, Marra och Pettinicchio 2015b).
Det finns många öppna frågor kring EU:s beslut att införa obligatorisk byrårotation.
Flera fördelar med rotationen är svåra att bevisa samtidigt som kostnaderna vid byrårotation förväntas öka. Revisionsarvodet i sig kan eventuellt hållas på samma nivå eller till och med minska, men enligt Cameran et al. (2015a) anses kostnaderna generellt sett öka. Samtidigt finns det blandade bevis gällande de positiva effekter på oberoendet och revisionskvaliteteten som obligatorisk byrårotation anses medföra (Arel, Brody &
Pany 2005). Den nya förordningen 537/2014 tyder på att man inom EU anser att något måste göra något för att förbättra revisionsprocessen. Det finns få undersökningar som gjorts i verkliga miljöer med obligatorisk byrårotation. Dessutom är möjligheten till förlängning av revisionsuppdraget efter 10 år en ny reglering som inte verkar ha granskats inom redovisningslitteraturen hittills. Med EU:s förordning som trädde i kraft från och med 2016 finns det nu möjlighet att undersöka den obligatoriska byrårotationens och vilka eventuella för- och nackdelar som den för med sig.
1.3 Syfte
Den obligatoriska byrårotationen antas medföra förändringar i revisionsarvodet, dels för att konkurrensen antas öka mellan revisionsbolagen, vilket kan pressa ned priserna, så kallad ’low balling’, en typ av förlust som revisorn accepterar, kan även förekomma bland revisionsbyråerna för att vinna revisionsuppdraget. Å andra sidan innebär byrårotationen ökade arbetsinsatser under de första åren efter byrårotationen för att förstå alla aspekter av bolaget och kunna utföra en revision av hög kvalitet. Möjligheten att förlänga uppdraget kan leda till att revisionsarvodet sjunker tack vare tidigare erfarenhet av att revidera klienten. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur den obligatoriska byrårotationen och förlängningen av uppdraget inom EU påverkar revisionsarvodet bland svenska börsnoterade bolag. Innebär byrårotationen en ökning av arvodet jämfört med tidigare år, eller bidrar konkurrensen till att revisionsarvodet minskar året efter rotationen. Genom att använda en multipel OLS regressionsmodell undersöks sambandet mellan den obligatoriska rotationen, förlängning och revisionsarvodet.
1.4 Avgränsningar
Undersökningen omfattar endast svenska börsnoterade bolag. Det är endast bolag av allmänt intresse som omfattas av byrårotationen, men reglerna för finansiella institut är lite annorlunda än för övriga börsbolag så de finansiella instituten avgränsas. Svenska bolag används istället för finska eftersom bolagen är större och det finns mer än dubbelt fler börsnoterade bolag i Sverige jämfört med Finland (Nasdaq 2020a; Nasdaq 2020b).
Tiden för undersökningen är mellan 2016 – 2018, det första året tas med för att kunna jämföra revisionsarvodet före EU förordningen om byrårotation trädde i kraft.
1.5 Fortsatt disposition
Avhandlingen fortsätter med en grundläggande teoridel i kapitel 2, där revision definieras närmare genom agentteori och lagstiftning, revisionsrotation definieras och diskuteras och slutligen definieras revisionsarvode. Därefter diskuteras tidigare forskning gällande byrårotation partnerrotation och revisionsarvode i kapitel 3. I kapitel 4 beskrivs forskningsmetoden, med hypoteserna, datainsamling och den empiriska undersökningen. I kapitel 5 presteras och diskuteras de resultat som den empiriska undersökningen gett. Slutligen sammanfattas undersökningens resultat och begränsningar i kapitel 6 där även förslag på fortsatt forskning ges.
2 TEORI
Syftet med denna del är att genom teori först definiera nyttan med revision via agentteori för att förstå varför revisionen finns. Därefter definieras revision närmare, hur revisionen ser ut inom Sverige och EU samt några klassiska revisonsbegrepp. Efter det diskuteras skillnaden mellan byrårotation och partnerrotation samt den nya EU- förordningen om byrårotation. Slutligen definieras och diskuteras revisionsarvodet och hur det är associerat med revision och framfört allt rotationen.
2.1 Agentteori
Agentteorin är en av de mest centrala teorierna inom revisionen och förklarar behovet av revision. Enligt agentteorin uppstår ett agentförhållande då en eller flera människor, principaler utser en agent, en person som ska agera för och representera principalerna inom vissa situationer. Ofta handlar det om att principalerna ger en del av sin auktoritet till agenten vilket ger agenten rätt att agera och att fatta beslut för principalerna i specifika situationer. (Ross 1973; Jensen och Meckling 1976) Enligt R0ss (1973) är ett agentförhållande ett av de äldre sociala kontakten mellan människor. Alla typer av kontraktbaserade arrangemang är i någon mån agentförhållanden, exempelvis förhållandet mellan en person som skriver en fullmakt åt en vän att agera i dennes ställe.
Inom företagsvärlden är förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller förhållande mellan företagets styrelse och företagets ledning exempel på agentförhållanden. I kontraktet definieras vanligtvis spelreglerna för agenten samt hur denne evalueras i sin uppgift. I kontrakten definieras även det arvode eller lön som agenten betalas för utfört arbete. (Ross 1973; Jensen & Meckling 1976; Fama & Jensen 1983)
Eilifsen, Messier, Glover och Prawitt (2014, sid. 5) förklarar om hur företagen tidigare ofta var små och ägaren av företaget fungerade som chef och ledde företaget. Med den industriella revolutionen förändrade detta, företagen blev större och behövde mera kapital för att finansiera tillväxt till nya marknader, byggandet av nya lokaler och fabriker eller för att betala för forskning och utveckling. En kapitalmarknad utvecklades där företagen började sälja aktier och ägandeskap för att få kapital. Detta ledde till många olika ägare, som inte direkt är involverade i företagets dagliga verksamhet samt professionella företagsledare som leder företaget. Ett publikt företag är ett tydligt exempel på ett agentförhållande eftersom företagsledningen ofta fungerar som agenter för företagets ägare, principaler enligt Jensen och Meckling (1976). Denna uppdelning är effektiv eftersom ägarna inte behöver ta del av den dagliga verksamheten på företaget,
utan kan överlåta detta ansvar till företagsledningen som representerar ägarna. Här uppstår dock en separation mellan ägande och kontroll, ägarna ger ifrån sig kontrollen och tillåter att beslut angående företaget fattas av en företagsledning. (Jensen &
Meckling 1976; Shleifer & Vishny 1997)
Eftersom människor vanligen försöker maximera sin egen nytta så finns det inga garantier för ägarna att företagsledningen i alla situationer kommer att verka för principalernas bästa (Ross 1973; Jensen & Meckling 1976). Detta leder till två grundläggande problem som agentteorin försöker lösa. Det första problem är att det kan uppstå en konflikt mellan ägarnas och företagsledningens intressen och mål, eftersom båda parterna försöker maximera vinsten ur sitt eget perspektiv. Det andra problemet är olika riskpreferenser. Ägarna vill få avkastning på sitt investerade kapital och kan föredra en viss risknivå, medan företagsledningen föredrar en annan risknivå. (Jensen &
Meckling 1976; Eisenhardt 1989).
2.1.1 Revision och övriga agentkostnader
Det första problemet grundar sig på informationsasymmetri. Företagsledningen har verkställande makt i företaget och kontrollerar den dagliga verksamheten. De vet ofta mer om företaget och har tillgång till mer och bättre information och resurser jämfört med ägarna. Därmed har de också möjlighet att fatta beslut som gynnar dem och nödvändigtvis inte direkt ligger i ägarnas intresse. Ju mer informationsasymmetri det finns mellan ägare och ledning och ju mer frihet företagsledningen har att agera, desto fler möjligheter för företagsledningen att verka för sitt eget syfte. Ägarna kan begränsa dessa möjligheter med övervakningsfunktioner. Exempel på dessa är revision, formella kontroller och budgetrestriktioner samt genom att ge olika former av kompensation som incitament till företagsledningen för att agera enligt ägarnas önskemål. (Ross 1973;
Jensen & Meckling 1976; Fama & Jensen 1983; Eisenhardt 1989).
Revison är ett effektivt sätt för ägarna att övervaka företaget och ledningen enligt Eilifsen et al. (2014, sid. 6). Företagsledningen uppgör bokslut och övriga finansiella rapporter för att redovisa för ägarna hur företaget presterat och hur investerade resurser och tillgångar använts. Det är billigast för bolaget att själva uppgöra dessa rapporter eftersom de redan har tillgång till majoriteten av den information som behövs. Genom att sedan låta den finansiella rapporteringen granskas av en oberoende, utomstående revisor så får ägarna en rimlig försäkran om att ledningens finansiella rapportering är tillförlitlig.
Den finansiella rapporteringen och revisionen är ett sätt att övervaka företagsledningen
och begränsa deras möjligheter att maximera sin egen nytta, detta är en typ av agentkostnad enligt Jensen och Meckling (1976). Övriga agentkostnader som uppstår i ett agentförhållande är bindningskostnader, en typ av kostnad som binder och begränsar agentens egna intressen, bindningskostnader bärs av agenten och binder denne till uppdraget, exempelvis genom att acceptera att bli kvar inom företaget fastän företaget köps upp. Residualkostnader är den tredje typen av agentkostnad och uppstår då ägarna måste avstå från vinstmaximerande åtgärder för att kontrollera företagsledningen. Det gemensamma för alla dessa agentkostnader är enligt Jensen och Meckling (1976) att de sist och slutligen bärs av ägarna.
2.1.2 Olika riskpreferenser
Det andra problemet handlar om olika riskpreferenser mellan ägare och företagsledning.
Företagsledningen kan anses vara mer riskavvikande eftersom de inte kan diversifiera sin anställning, medan ägare kan diversifiera sina investeringar. Detta kan leda till att det uppstår en konflikt mellan företagsledningen och ägarna om hur mycket risk ett bolag ska ta (Jensen & Meckling 1976; Shleifer & Vishny 1997).
Ägarna investerar pengar i bolaget och förväntar sig att företagsledningen ska använda pengarna för att skapa värde och nya attraktiva projekt som sedan ger avkastning till ägarna. Ideellt skulle ägarna specificera exakt vad ledningen ska göra i agentkontraktet.
Men det är så gott som omöjligt att förutse och beskriva alla aktuella och framtida händelser i ett kontrakt, därmed uppstår så kallade ’residual control rights’, som företagsledningen själva får rätt att fatta beslut om, eftersom det är det de sist och slutligen är anställda för. Med andra ord kan ägarna bara specificera en del av sina önskemål och ge en del direktiv om hur de vill att ledningen ska sköta bolaget. Men en majoritet av de operativa besluten kan inte specificeras på förhand och vid dessa, många gånger vid tvetydiga situationer har ledningen mandat att fatta beslut enligt eget omdöme. (Jensen & Meckling 1976; Shleifer & Vishny 1997)
2.2 Revision
Eilifsen et al. (2014, sid. 12) beskriver revison som en systematisk process där revisorn objektivt samlar och utvärderar bevis om påståenden gällande ekonomiska handlingar och händelser och fastställer till vilken grad dessa påståenden följer etablerad lag och norm för att slutligen kommunicera resultatet av processen till ägarna och allmänheten.
För att knyta revisionen till agentteorin så är revisorns roll här enligt Eilifsen et al. (2014, sid. 6) att granska riktigheten i de finansiella rapporter som företagsledningen
framställer för att visa att de representerat ägarnas intressen väl. Revisionen ger trovärdighet till de finansiella rapporterna och förminskar informationsasymmetrin mellan ägare och ledning.
Troberg (2013, sid. 183) menar målet med revisionsprocessen är att ge ett uttalande i revisionsberättelsen om huruvida företagets årsredovisning ger en rättvisande bild (eng.
true and fair view) av företagets verksamhet och ekonomiska ställning. Detta uttalande ökar den finansiella rapporteringens trovärdighet, revisionen bidrar med att bygga förtroende mellan företaget och ägare, kunder och med marknaden som helhet.
Revisorns uttalande i revisionsberättelsen är en oberoende, trovärdig och rimlig försäkran, men ingen garanti, om att årsredovisningen verkligen ger en rättvisande bild av företaget och dess finansiella position (Revisionsinspektionen 2019a).
Eftersom undersökningen som görs i denna avhandling omfattar svenska börsnoterade företag så diskuteras revisionen främst enligt svensk lagstiftning, därefter på EU nivå.
Revisionslagarna och regleringarna i Sverige motsvarar väldigt lång lagstiftningen i Finland och i de flesta EU-länder.
2.2.1 Revision i Sverige
Revisorn ska enligt 5 § i Sveriges revisionslag (1999/1079) granska företagets årsredovisning, bokföring och företagsledningens förvaltning. Revisorn ska granska bolaget ingående och enligt omfattning som krävs enligt god revisionssed. En auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag ska granska ett bolag med professionell skepticism.
Professionell skepticism innebär enligt Bagshaw, IFAC (2018) att ifrågasätta, ställa frågor, undersöka och att något verkligen är vad det verkar vara. En revisor med professionell skepticism accepterar inte alla siffror och uträkningar eller förklaringar direkt, utan vågar ifrågasätta och ställa frågor och följdfrågor för att förstå hur något verkligen är. God revisionssed baserar sig enligt Eilifsen et al. (2014, sid. 626) på IESBA:s kod för etiskt beteende bland revisorer och ska följas av alla revisorer under hela revisionsprocessen. God revisionssed innefattar integritet, objektivitet, professionell kompetens och omsorg, tystnadsplikt och ett professionellt beteende.
Enligt 2 § revisionslagen (1999/1079) ska företag som är skatteskyldiga i Sverige avsluta sin bokföring med en årsredovisning och ha minst en revisor. Enligt 9 kap. 1 § (2005/551) i aktiebolagslagen har varje företag skyldighet att årsredovisa och välja revisor om minst
två av följande krav uppfylls för den nuvarande samt den föregående räkenskapsperioden:
1. Medeltalet anställda i bolaget över stiger 3 per räkenskapsår
2. Balansomslutningen överstiger 1,5 miljoner kronor per räkenskapsår
3. Nettoomsättningen överstiger 3 miljoner kronor per räkenskapsår
Mindre företag är alltså inte nödvändigtvis förpliktade att årsredovisa. Företag har ändå låtit en utomstående revisor revidera företaget långt innan det blev obligatorisk och många företag och föreningar väljer frivilligt att låta utföra en revision, trots att lagen inte kräver det av dem (Eilifsen et al. 2014, sid. 5). Alla publika bolag i Sverige måste revideras oavsett storlek eftersom de definieras som företag av allmänt intresse enligt Europaparlamentets och rådets (EU) förordning nr 537/2014.
Det är företagets bolagsstämma som utser en revisor samt en eller flera suppleanter, vanligen enligt förslag av revisionsutskottet, som är ett separat utskott för företagets styrelse bestående av utomstående styrelseledamöter (Aktiebolagslag 2002/551, kap. 8, 49b §, punkt 6 och 9 kap. 8 §). Vem som helst kan dock inte vara revisor, enligt 9 kap. 11 och 12 i samma lag ska en revisor ha både den insikt och erfarenhet av redovisning och ekonomi som fodras av uppdragets art och omfattning. I praktiken betyder det att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor för ett företag, i Finland kallas motsvarade revisorer för CGR- och GR- revisor (Revisionslagen 1141/2015, kap. 1, 2 §). Större bolag i Sverige måste enligt kap. 9, 13 § i aktiebolagslagen (2005/551) revideras av en auktoriserad revisor om något två av följande krav uppfylls för nuvarande samt föregående räkenskapsperiod:
1. Medeltalet anställda i bolaget överstiger 50 per räkenskapsår
2. Balansomslutningen överstiger 40 miljoner kronor per räkenskapsår
3. Nettoomsättningen överstiger 80 miljoner kronor per räkenskapsår
Samma regler gäller för publika börsnoterade bolag eftersom de är av allmänt intresse.
Till företag av allmänt intresse hör börsnoterade bolag, banker och kreditinstitut, vissa värdepappersbolag samt försäkringsbolag (Revisorslag 2001:883, 2 § punkt 9;
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 2006/43/EC artikel 2, punkt 13).
2.2.2 Revisionsberättelsen och anmärkning om fortsatt drift
Revideringen av en specifik klient resulterar i en revisionsberättelse som revisorn skriver och överlämnar till bolagets styrelse innan bolagsstämman. Revisionsberättelsen innehåller en hel del information om hur revisionsprocessen gått till, vilka normer som använts med mera enligt aktiebolagslag (2005:551, kap. 9, 28 - 31 §). Den viktigaste delen av revisionsrapporten beskrivs i § 31 där det stadgas att revisorn ska uttala sig i om huruvida bokslutet är uppgjort enligt lagens krav och ger en rättvisande bild av företags resultat och ställning. Man brukar dela upp revisionsberättelserna i rena revisionsberättelser och orena revisionsberättelse enligt Eilifsen et al. (2014, sid. 595).
Majoriteten av revisionsberättelserna är rena. Vid en ren revisionsberättelse ger revisorn med rimlig säkerhet ett uttalande om att årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets finansiella ställning, följer de lagliga kraven och är fritt från väsentliga felaktigheter. Det finns tre typer av orena revisionsberättelser enligt International Standard on Auditing (ISA) 705 (2009) där revisorn uttalar sig om klienten, uttalande med reservation, uttalande med avvikande åsikt och slutligen att avstå från att uttala sig.
Ett uttalande med reservation är den mildaste typen av oren revisionsberättelse och ett avstående från att uttala sig är den hårdaste typen (Eilifsen et al. 2014, sid. 595).
Revisionsberättelsen kan även innehålla några övriga typer av uttalandet och anmärkningar. Enligt kap. 9, 31a § i aktiebolagslagen (2005:551) ska revisorn ge ett uttalande om fortsatt drift (eng. going-concern) ifall revisorn upptäcker väsentliga osäkerhetsfaktorer om händelser och förhållanden som kan orsaka betydande tvivel för företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Revisorn har ansvaret att rapportera ifall företaget inte ser ut att kunna fortsätta sin verksamhet enligt Eilifsen et al. (2014 sid.
592). Detta är inte ett uttalande om företages lönsamhet eller ledningens förmåga att sköta bolaget, utan ett uttalande om att företaget riskerar att gå under det kommande räkenskapsåret. Andra anmärkningar kan exempelvis vara ifall revisorn inte anser att styrelsen eller Vd:n inte ska beviljas ansvarsfrihet eller ifall Vd eller styrelseledamot gjort sig skadeskyldig eller handlat i strid om lagen enligt kap 9, 33 § i aktiebolagslagen (2005:551).
2.2.3 Revisionskvalitet
DeAngelo (1981a) definierar revisionskvalitet som sannolikheten för att en revisor både upptäcker en felaktighet i klientens bokföring, samt rapporterar denna felaktighet.
Sannolikheten för att upptäcka felaktigheter beror på revisorns och revisionsbyråns tekniska förutsättningar och kunskaper, vilka typ av revisionsprocedur som tillämpas,
hur stort sampel man väljer att granska med mera. Sannolikheten för att revisorn rapporterar eventuella felaktigheter beror på revisorns oberoende, vilket diskuteras i följande del. Revisionskvaliteten är med andra ord hög då revisorn lyckas upptäcka de väsentliga felaktigheterna och har oberoendet som krävs för att rapportera dessa felaktigheter. DeAngelo (1981a)
Revisionskvaliteten associeras också med revisionsarvodet. Enligt Hoitash, Markelevich och Barragato (2007) kan höga revisionsarvoden leda till att revisorn spenderar mera tid och resurser på revisionsuppdraget och gör en mera noggrann revidering, vilket kan öka på revisionskvaliteten. O andra sidan menar de att höga arvoden, speciellt om de också relaterar till icke-revisionstjänster kan leda till att revisorn blir ekonomiskt beroende av klienten vilket kan göra revisorn tveksam till att vidta de åtgärder som krävs av rädsla för att förlora klienten, vilket därmed försämrar revisionskvaliteteten. Beroende på vilka övriga tjänster förutom revisions som revisionsbolaget säljer åt klienten så kan revisionskvaliteten alltså öka med ett högt arvode, men även sjunka med icke- revisionstjänster.
Det finns flera sätt med vilket man kan försöka mäta bra eller dålig revisionskvalitet.
Mängden rättsliga åtgärder mot revisorerna är ett sätt att mäta revisionsmisslyckanden.
Man kan också mäta mängden konkurser eller antalet återutgivningar av finansiella rapporter på grund av tidigare felaktigheter enligt Francis (2004) för att indikera låg revisionskvalitet. Revisorns uttalande om fortsatt drift (eng. going-concern), misslyckande med detta uttalande och marknadens reaktioner på uttalandet är också ett sätt att mäta revisionskvaliteten enligt Francis (2004). Man kan också försöka mäta revisionskvaliteten genom att uppskatta mängden godtyckliga periodiseringar enligt den modifierade Jones (1991) modellen. Dessa godtyckliga periodiseringar syns enligt modellen som residualer enligt Ibrahim (2009), vilket indikerar resultatmanipulation.
En stor mängd av dessa godtyckliga periodiseringar hör inte ihop med god revisionskvalitet, vilket enligt Jackson, Moldrich och Roebuck (2008) indikerar att revisorn inte lyckats väl med sitt uppdrag.
Eftersom det ändå är svårt att mäta revisionskvalitet, speciellt för användarna av den finansiella rapporteringen så kan revisionsbyråns storlek och namn fungera som surrogat för revisionskvalitet. Ju större revisionsbyrå, desto fler klienter är ofta realiteten och stora revisionsbyråer blir mindre ekonomiskt bundna av en specifik klient och därmed minskar incitamenten för revisionsbyrån att bete sig opportunistiskt. Stora revisionsbyråer har dessutom möjlighet att standardisera sina revisionstjänster. Därmed
anses stora revisionsbyråer vara en indikator för god revisionskvalitet enligt användarna av de finansiella rapporterna. (DeAngelo 1981a; Francis 2004)
Revisionsbyråns rykte kan också fungera som surrogat för kvalitet, enligt DeAngelo (1981a) tenderar företag som introduceras på börsen för första gången att byta till en Big 8 revisionsbyrå, idag Big 4. Francis (2004) konstaterar också att Big 4 tenderar att ge fler uttalanden om fortsatt drift, har färre stämningar och rättstvister på gång och associeras enligt Francis och Y (2009) med en lägre mängd resultatmanipulation vilket signalerar att revisionskvaliteten hos Big 4 är bättre. Big 4 anses också ha industriexpertis inom olika industrier (Francis 2004). Sammanfattningsvis har Big 4 och stora revisionsbyråer mer expertis och bättre förutsättningar för att utföra revisioner av hög kvalitet. Investerare och användarna av de finansiella rapporterna verkar också använda storlek och Big 4 som indikatorer för hög revisionskvalitet.
2.2.4 Revisorns oberoende
Enligt agentteorin är det viktigt att en utomstående och oberoende revisor granskar företagsledningen och deras finansiella rapporter (Jensen & Meckling 1976). Själva oberoendet är otroligt viktigt, i SEC 34-42994 (2000) förslag på regler för revision börjar hela förslaget med att hävda att de oberoende revisorerna har ett viktigt allmänt förtroende. Varje dag investerar miljontals människor sina pengar på finansiella marknader, med förtroende för de finansiella rapporter som uppgjorts av publika bolag reviderade av oberoende revisorer. Revisorerna använder sig av revisionsregler såsom nationell lag och GAAS (Generally accepted auditing standards) för att gå igenom den finansiella rapporteringen och ge sin åsikt om rapporteringen ger en rättvisande bild.
Inom SEC 34-42994 (2000) påstår man även att investerare vill kunna lita på ett företags finansiella rapporter, men ifall investeraren inte har förtroende för revisorns oberoende så litar investeraren knappast heller på revisorns uttalande och kommer knappast att investera i företaget. DeAngelo (1981b) definierar revisorns oberoende som sannolikheten för att då revisorn i en given situation upptäcker en felaktighet, också rapporterar om denna felaktighet, trots eventuell press från ledningen. Bazerman, Morgan och Loewenstein (1997) förklarar oberoende ur ett annat perspektiv, som revisorns förmåga att fatta objektiva beslut om revideringen, fria beslut utan influens från andra parter eller faktorer.
I Sveriges revisionslag (1999:1079) 17 § definieras oberoendet som jäv. Jävet innebär att en revisor inte kan revidera ett bolag där hen är ägare eller delägare i bolaget eller i
företag i samma koncern. Vidare får revisorn inte ingå i företagsledningen i något bolag inom koncernen, inte biträda vid bokföring, medelsförvaltning eller kontroller för företaget. Revisor får inte heller vara anställd av företaget eller vara gift, sambo, syskon eller släkt med någon som äger, är delägare eller är anställd inom företagsledningen.
Revisorn får inte heller konkurrera med, vara i låneskuld till eller på annat sätt vara beroende av företaget eller koncernen.
Det finns alltså en hel del reglering i lag gällande revisorns oberoende. I SEC 34-42994 (2000) hävdas det att oberoende inte är en simpel fråga. Här delar man dessutom upp revisorns oberoende i två delar, revisorns egen uppfattning om sitt oberoende (eng. in fact) och allmänhetens uppfattning om revisorns oberoende (eng. in appearence).
Skillnaden handlar om att revisorn inte endast ska anse sig vara faktiskt oberoende av klienten, utan också undvika situationer där andra människors uppfattning om revisorns oberoende kan skadas. Om allmänheten tvivlar på revisorns oberoende så går en stor del av revisionens värde förlorat, oavsett om revisorn verkligen var oberoende eller inte.
Revisorns egen uppfattning om sitt oberoende kan exempelvis handla om att revisorn följer reglerna nämnda ovan gällande att revidera ett företag, såsom att inte har nära släkt eller ekonomiskt intresse i företaget. Revisorn bör dock även ta hänsyn till den andra delen av oberoendet, allmänhetens uppfattning om oberoende. Revisorn ska fråga sig själv ifall en resonlig person som känner till omständigheterna kring revisionsuppdraget kan anse att revisorn är oberoende. Är en nära vän till revisorn anställd inom företagsledningen i företaget så kan detta potentiellt anses påverka revisorns oberoende, oavsett om det verkligen gör det eller inte. (SEC 34-42994 2000;
Beattie, Brandt & Fearnley 1999)
2.2.5 Hot mot revisorns oberoende
Den diskussion som förts kring revisorrotation kan delvis härledas till de två sidorna av revisorns oberoende. Enligt Arel et al (2005) så förekommer det många långa revisionsuppdrag av samma revisionsbyrå, från 20 år långa uppdrag upp till 50 år i vissa fall och revisionsuppdrag där samma partner ansvarat för samma revisionsuppdrag i 10 - 20 år. Revisionsbyrån och partnern kan följa alla krav på oberoende och anse att de kan utföra revisionsuppdraget som utomstående och oberoende revisorer, detta är den egna uppfattningen enligt SEC 34-42994 (2000). Men allmänheten kan anse att revisorns långa revisionsuppdrag orsakar skada på revisorns oberoende, allmänheten har alltså en annan bild av oberoendet, vilket i sig kan skapa debatt och försämra investerarnas och
allmänhetens förtroende för revisorerna. Hoyle (1978) förklarar att de argument för obligatorisk rotation som lyfts fram kan imponera på investerade och andra som inte är insatta i redovisning. Han menar dock att det är svårt att bevisa att långa revisionsuppdrag verkligen påverkar revisorns oberoende.
Det finns även flera andra aspekter av revisorns oberoende och hot mot oberoendet.
Beattie et al. (1999) räknar upp fyra hot mot oberoende som vanligen diskuterads under 90-talet, ekonomiskt beroende av klienten, konkurrensen på revisionsmarknaden, försäljning av icke-revisionstjänster samt aktuell lagstiftning. I en senare artikel av Hudaib & Cooke (2005) räknar man upp fem hot mot revisorns oberoende, hot för egennyttig partiskhet, hot för självgranskning, hot för att befrämja klienten position, hot mot förtrogenhet och hot för skrämsel. Det finns alltså flera hot mot revisorns oberoende. Med tanke på avhandlingens syfte så fokuserar jag endast på hotet mot ekonomiskt beroende av klienten och hotet mot egenintresse. Båda hoten indikerar nämligen på nyttan med att få fortsätta med revisionsuppdraget i framtiden.
Det är på företagets bolagsstämma som revisorn väljs, vanligen på rekommendation av revisionsutskottet (Aktiebolagslag 2002/551, kap. 8, 49b §, punkt 6 samt 9 kap. 8 §).
Företagsledningen kan inte längre tvinga en revisor att avgå enlig kap. 9, 22 §. vilket de enligt Bazerman et al. (1997) tidigare relativt självständigt kunde göra, vilket minskar på det direkta hotet från företagsledningen. Det är ändå företaget som betalar för revisionen, revisionsarvodet, vilket är en stor del av revisionsbyråns omsättning. Det ekonomiska hotet mot revisorns oberoende är uppenbart, revisorn ska kunna utföra en oberoende granskning av ett företag som betalar arvodet för denna granskning, vilket Bazerman et al. (1997) poängterar.
Speciellt vid större revisionsuppdrag där revisionsarvodet är en betydande del av revisionsbyråns totala omsättning argumenteras det för att revisorn kan bli ekonomiskt beroende av klienten, vilket kan hota oberoendet (Beattie, Brandt & Fearnley 1999;
Craswell, Stokes & Laughton 2002). Med höga revisionsarvoden och revisionsuppdrag som sträcker sig över en längre tid finns det en risk ekonomisk beroende, vilket leder till hot för egennyttig partiskhet. Den oberoende revisorn kan såväl medvetet som omedvetet fatta beslut som gynnar det egna intresset istället för den investerande allmänhetens intressen. Psykologiskt sett är det så gott som omöjligt även för den mest moraliska revisorn att vara helt oberoende, omedvetet fattar revisorns beslut som påverkas av egennyttig partiskhet. (Hudaib & Cooke 2005; Bazerman, Morgan &
Loewenstein 1997)
2.3 Obligatorisk rotation av revisor
I denna del diskuteras skillnaden mellan partnerrotation och byrårotation, en del om dess historia och hur olika länder omfattat rotationerna samt slutligen de grundläggande argumenten för och emot obligatorisk byrårotation. Diskussionen om revisionsrotation har främst gällt företag av allmänt intresse.
2.3.1 Byrårotation, partnerrotation och hur länder omfattat rotation När man diskuterar obligatorisk rotation av revisor kan det handla om två olika typer av rotation, partnerrotation eller byrårotation. Vid partnerrotation roterar endast den partner som är huvudansvarig för revisionen för ett specifikt företag. Med andra ord byts den partner som undertecknar revisionsberättelsen ut mot en annan partner inom samma revisionsbyrå med jämna mellanrum. Byrårotation innebär att hela den ansvariga revisionsbyrån byts ut mot en annan revisionsbyrå med jämna mellanrum.
(Cameran, Negri & Pettinicchio 2015a; Jackson, Moldrich & Roebuck 2008)
Partnerrotation har länge varit den vanligare typen av revisionsrotation enligt Cameran et al. (2015a). I USA introducerades obligatorisk partnerrotation för börsnoterade bolag redan 1978 efter en rekommendation från Cohen kommissionen, då med en rotation vart sjunde år (AICPA 1978). Efter de stora bedrägeriskandalerna försökte man ytterligare stärka revisorns oberoende genom Sarbanes-Oxley akten, bland annat genom att förkorta tiden för partnerrotation till 5 år (Sarbanes-Oxley Act 2002, 203 §; Cameran, Negri & Pettinicchio 2015a). Motsvarande regler inom EU introducerades år 2006 i och med den 42 artikeln i EU-direktiv (2006/43) för revision av företag av allmänt intresse.
Enligt direktivet ska varje medlemsland se till så att det den ansvarige partnern för ett revisionsuppdrag roterar minst vart sjunde år. Samma partner får inte delta i revisionen av bolaget under en period på två år efter rotationen, detta kallas för avkylningsperiod.
Enligt Cameran et al. (2015a) förekommer obligatorisk partnerrotation även i länder som Australien, Kanada, Kina, Singapore och i Turkiet.
Medan partnerrotation är och har varit relativt vanligt runtom i världen så har obligatorisk byrårotation varit en betydligt ovanligare fenomen enligt Cameran et al.
(2015a). Länder och företag har föredragit partnerrotation framom byrårotation enligt Hamilton, Ruddock, Stokes och Taylor (2005). Vid partnerrotation byts partnern ut, men revisionsbolaget förblir detsamma, så kunskap om revisionsuppdraget finns fortfarande inom revisionsbolaget. Hamilton et al. (2005) menar att med byrårotation så försvinner all kunskap om det bolag som ska revideras med rotationen och det nya
revisionsbolaget börjar mer eller mindre från grunden, vilket antas öka revisionskostnaderna mer än vid partnerrotation. Cameran et al. (2015a) räknar upp ett antal länder där obligatorisk byrårotation förekommer eller har förekommit. I Kanada förekom exempelvis obligatorisk byrårotation mellan 1923 – 1991 medan Spanien provade på det i början av 90-talet och Singapore i början av 2000-talet, båda länderna övergav byrårotation efter ungefär 6 – 7 år. Costa Rica, Turkiet och Brasilien och Slovakien omfattade fortfarande obligatorisk byrårotation 2015 medan ett antal övriga länder hade byrårotation för banker eller med andra begränsningar. I USA har byrårotation diskuterats i olika faser men man har aldrig fattat några beslut om att verkligen introducera det i USA enligt Cameran et al. (2015a).
I Italien godkändes obligatorisk byrårotation redan 1975 och har krävts av börsnoterade bolag sedan mitten av 1980-talet. Byrårotation skulle ske vart tredje år, men med möjligheten att förnya rotationsavtalet två gånger. Totalt kunde ett revisionsuppdrag behållas för maximalt 9 år, därefter måste byrårotation ske, med en avkylningsperiod på tre år. Sedan 2005 har även partnerrotation varit obligatoriskt i Italien vart sjätte år och 2006 förenklades systemet genom att förnyelsen av kontrakten vart tredje år försvann, den maximala längden på revisionsuppdraget förblev fortsättningsvis 9 år. (Cameran, Prencipe, & Trombetta 2016; Cameran, Negri & Pettinicchio 2015a)
Obligatorisk byrårotation blev aktuellt för alla medlemsländer inom EU i och med Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse 537/2014. Denna förordning trädde i kraft i juni 2016 och kräver i artikel 17 att alla företag av allmänt intresse får revideras av samma revisionsbyrå under en period på maximalt 10 år. Efter detta sker en byrårotation då företaget måste söka en ny revisionsbyrå. Samma revisionsbyrå får efter det 10-åriga revisionsuppdraget inte revidera samma bolag på minst fyra år framåt.
(Europaparlamentets och rådets förordning EU nr 537/2014, artikel 17). En mera omfattande diskussion om förordningen tas upp i del 2.4
2.3.2 Argument för obligatorisk byrårotation
I en relativt central artikel om rotation går Hoyle (1978) igenom de vanliga argumenten för och emot obligatorisk revisionsrotation. Författaren diskuterar främst obligatorisk rotation utan att närmare specificera ifall det direkt rör sig om byrå- eller partnerrotation. Det finns två huvudargument för obligatorisk rotation som ofta lyfts upp enligt Hoyle (1978), nämligen att revisorns oberoende kan ta skada av långvariga
förhållanden med en klient och dess företagsledning och att kvaliteten på revisorns arbete tenderar att försämras med tiden. Med tanke på att revisorn ska vara en oberoende part som verkar för ägare, intressenter och allmänheten så är dessa argument enligt författaren väldigt seriösa. En revisor ska kunna behålla sitt oberoende och utföra revison av hög kvalitet.
Gällande argumentet om revisorns oberoende så delar Hoyle (1978) upp argumentet i flera delar. Den första delen gäller risken för ekonomiskt beroende. Revisionsbyrån fakturerar klienten för den revision de gjort. Långvariga revisionsuppdrag ger återkommande intäkter för revisionsbolaget, vilket givetvis är åtråvärt för alla revisionsbyråer. Speciellt med tanke på långvariga revisionsuppdrag för större klienter, där revisionsarvodet är en signifikant del av byråns intäkter så finns det ett uppenbart hot för revisorns oberoende enligt Hoyle (1978). I fall där företagsledningen har möjlighet att påverka valet av revisor så kan möjligheten att förnya ett långvariga ekonomiskt lönsamt kontrakt ge revisorn orsak att stå på god fot med ledning och styrelse. Han menar att detta kan skada revisorns oberoende, en revisor risker att blunda för felaktigheter och vara mer liberal i sin revision för att hålla en positiv relation med kunden. Arel et al. (2005) lyfter också upp detta som ett argument för rotation, revisorns omedvetna önskan att vara klienten till lags, speciellt om det kan ligga i revisorns intresse. Revisorer tenderar att vara hårdare och ställa sig emot ledningen i tvetydiga redovisningssituationer om det är deras sista revisionsuppdrag innan rotation jämfört med revisorer i icke-rotationssituationer. Man argumenterar alltså för att en obligatorisk rotation av revisorer förminskar dessa risker eftersom det inte finns framtida revisionsuppdrag och intäkter att förlora genom att vara oberoende och konservativ i sin revision (Hoyle 1978; Arel, Brody & Pany 2005).
En annan del av oberoendet som Hoyle (1978) lyfter fram är ett personligt oberoende, på exempelvis 60-talet hade företag USA i medeltal samma oberoende revisor upp till 25 år.
Enligt Arel et al. (2005) hade företag fram till Enron-skandalen haft samma revisor under ett på medeltal 22 år. De konstaterade också att 10% av den undersökta gruppen hade revisionsuppdrag som sträckt sig över 50 år. Dessa siffor skulle ha varit ännu högre om Big 5 bolaget Arthur Andersen inte skulle ha gått under. Långa revisionsuppdrag speciellt med samma partner kan riskera en närmare bekantskap mellan ledning och den oberoende revisor. I värsta fall kan det leda till att revisorn omedvetet börjar identifiera sig enligt företagets intressen och perspektiv istället för allmänhetens intresse enligt Hoyle (1978) och Arel et al. (2005). Ledningen kan också dra nytta av denna vänskap för
att vädja om barmhärtighet i konflikter. Ett extremfall är Enron-skandalen det visade sig att deras revisorer deltog i födelsedagsfester på företaget, lunchfester och deltog på företagets skidresor, revisorerna blev en del av företaget och sågs som en i gänget, vilket seriöst påverkade deras oberoende och professionella skepticism enligt Arel et al. (2005).
Man argumenterar alltså för att en rotation av revisor skulle minimera riskerna för att revisorns personliga oberoende hotas enligt Hoyle (1978). Den partnerrotation som nu är i bruk bland annat i USA och inom EU förminskar antagligen relevansen av detta argument.
Argumentet för att revisionskvaliteten skulle bli bättre av obligatorisk revision baserar sig enligt Hoyle (1978) på flera påståenden. Dels anser förespråkarna att revisorer tenderar att bli mer avslappnade i sin revision under långa uppdrag. Revisorn blir mer bekant med företaget som ska revideras efter hand och börja lita mera på företagets system och kontrollprocedurer samtidigt som kreativiteten i att revidera minskar. Arel et al. (2005) lyfter fram hur revisorer risker att se revisionsuppdraget som en repetition av tidigare uppdrag. Revisorer litar ofta för mycket på tidigare års arbetspapper och tidigare års acceptans av revisorns omdöme. Rotation skulle minska på denna avslappning och med jämna mellanrum skulle en ny revisor eller revisionsbyrå komma in med ett nytt perspektiv och nya idéer. (Hoyle 1978; Arel, Brody & Pany 2005;
Cameran, Negri & Pettinicchio 2015a)
Ett annat argument för förbättrad revisionskvalitet knyter ihop med det ekonomiska oberoendet diskuterat ovan. Med obligatorisk rotation skulle revisionsbyrån vara mindre ekonomiskt beroende av klienten, vilket skulle ge revisorn mera mod att ta vara av avvikande åsikt, anmärka på felaktigheter och kräva korrigeringar vilket kan förbättra kvaliteten på de finansiella rapporterna. Konflikter med ledningen skulle enligt argumentet inte vara lika allvarliga för en revisor vid obligatorisk byrårotation. Revisorn vågar hävda sig och vara konservativ i sin revison, vilket antas förbättra revisionskvaliteten. (Hoyle 1978; Arel, Bordy & Pany 2005)
Obligatorisk rotation anses också öka på konkurrensen enligt Hoyle (1978). Med rotation skulle de revisionsbyråer tävla om nya revisionsuppdrag och enligt argumentet skulle de som kan erbjuda den bästa revisonskvaliteten vinna uppdraget. Slutligen har ett argument om att ge följande revisionsbyrå efter rotation ansvaret att hitta felaktigheter i bokföringen som den tidigare revisionsbyrån inte upptäckt enligt Hoyle (1978). Enligt detta argument skulle felaktigheter inte bli kvar år efter år utan upptäckas av den nya revisorn kort efter rotation. Arel et al. (2005) lyfter också upp att framtida
revisionsrotation vid specifikt datum pressar revisorn att höja revisionskvaliteten så att följande revisorer inte upptäcker eventuella misstag. Healy och Kim (2003) konstaterar också att obligatorisk byrårotation verkar ha hjälpt till att återställa allmänhetens förtroende för revisionsprocessen och regleringssystemet i Italien, vilket ju också är ett av syftena med obligatorisk rotation.
2.3.3 Argument emot obligatorisk byrårotation
Hoyle (1978) granskar argumenten för obligatorisk rotation och följer även upp med en del motargument. Enligt författaren är inte alla argument som anges för rotation hållbara, det är väldigt svårt att verifiera att de risker och problem med långa revisionsuppdrag som förespråkarna för obligatorisk rotation lyfter upp verkligen existerar. Han menar att det inte finns några vetenskapliga sätt att upptäcka exempelvis ifall långa revisionsuppdrag leder till en personlig partiskhet hos revisorn som påverkar dennes oberoende. Arel et al. (2005) poängterar också att daglig interaktion hör till revisionsprocessen. Revisorn och klienten måste känna sig bekväma med varandra för att kunna diskutera med varandra, utbyta information lösa problem tillsammans, samtidigt som revisorns bör bibehålla en viss professionella skepticism. Detta fungerar inte med rotation ifall klientens förhållande med revisorn regelbundet går tillbaka till fasen att lära känna varandra (Arel, Bordy & Pany 2005).
Enligt Hoyle (1978) är det även svårt att undersöka ifall långa uppdrag leder till avslappning hos revisorn som leder till ineffektivitet och påverkar kvaliteten på revisionen. Jackson et al. (2008) hävdar bland annat att revisionskvaliteten inte alls påverkas av längden på uppdraget och att revisionskvaliteten i vissa fall rentav kan förbättras med långa revisionsuppdrag. Arel et al. (2005) poängterar att det ofta är en signifikant fördel ifall revison utfört samma revisionsuppdrag året innan, det ökar på effektiviteten i revisionen och ger revisorn en bättre förståelse för vad saken gäller och vilka förändringar som skett. Ett annat motargument mot att revisionskvaliteten skulle bli bättre av obligatorisk rotation enligt Arel et al. (2005) är att byrårotation med jämna mellanrum främst leder till högre revisionskvalitet året före rotation. Under de resterande åren innan rotationen finns det fortfarande en risk för att klienten ska säga upp revisionsuppdraget i förtid, vilket revisorn inte givetvis vill, vilket återigen går tillbaka till argumentet om revisorns eget intresse i konfliktsituationer. Rotation leder alltså enligt detta argument endast till ett år av högre revisonskvalitet.
Argumentet för att högre konkurrens skulle leda till bättre revisionskvalitet kan också ifrågasättas enligt Hoyle (1978), som menar att högre konkurrens i värsta fall leder till att priset på revisionen pressas ned så lågt så att revisionskvaliteten blir lidande.
Obligatorisk rotation kan även leda till mindre konkurrens enligt Jackson et al. (2008) som konstaterar att den obligatoriska revisionsrotationen lett till en högre marknadsandel för Big 4 i Italien, vilket har gjort revisionsmarknaden mindre konkurrenskraftig. Hoyle (1978) medger dock att revisionsskandaler skett och att något bör göras för att förstärka revisorn i dennes roll som oberoende agent för allmänheten.
Han anser dock att argumenten för obligatorisk rotation är tunna och att fördelarna med obligatorisk revisionsrotation till stor del inte är bevisade. Här kan det dock påpekas att nackdelarna med obligatorisk revisionsrotation inte heller är fullt bevisade, vilket man kan se i kapitel tre då jag går igenom tidigare forskning om rotationens effekter.
Ett vanligt argument mot obligatorisk revisionsrotation är enligt Hoyle (1978) företagens komplexitet. De moderna företagen som skulle påverkas av rotationen är stora och har ofta komplexa organisatoriska och finansiella strukturer, vilket inte passar ihop med korta revisionsuppdrag. Det tar tid för en utomstående revisor att sätta sig in i och bekanta sig med och förstå företaget, dess system, interna kontroller och revisionsbehov.
Det är även allmänt känt enligt Hoyle (1978) att det bästa revisionsarbetet görs först efter några år av revision för den specifike klienten. Bra revison görs generellt av revisorer som fått genomgående kunskap av det företag som revideras, sådan kunskap fås främst genom verklig revisionserfarenhet av företaget. Argumentet leder alltså till att obligatorisk revisionsrotation skulle kunna leda till försämrad revisionskvalitet eftersom det tar tid att förstå stora komplexa företag. Revisionskvaliteten förbättras efter hand, men med korta rotationscykler tvingas ett företag rotera sina revisorer kort efter att de verkligen börjat förstå företaget och kunnat utföra högkvalitativa revisioner. (Hoyle 1978)
Ett annat vanligt argument emot revisionsrotation är enligt Hoyle (1978) och enligt Cameran et al. (2015a) ökade revisionskostnader och förlust av klientspecifik kunskap.
Det första revisionsuppdraget kräver en genomgående undersökning av företaget, vilket inkluderar historiska data, finansiella system och interna kontroller. Denna genomgående granskning resulterar i fler avgiftsbelagda arbetstimmar för revisionsteamet, vilket sedan faktureras till klienten. Utan obligatorisk rotation måste företag bara betala denna extra höga revisionskostnad endas i undantagstillstånd om de byter revisor. I en undersökning av GAO (2003) uppskattar man att företagen skulle
betala runt 20% mer i revisionsarvode jämfört med föregående år under ett år med obligatorisk byrårotation på grund av att revisorn måste få tid att ta till sig all ny kunskap om företaget. Dessutom uppskattar man att företagen skulle betala ytterliga 17% mer än föregående år i val av ny revisionsbyrå Med obligatorisk revisorrotation uppstår denna extra höga revisionskostnad, eller byteskostnad varje gång rotation sker, vilket inte alls kan anses vara kostnadseffektivt enligt Gao (2003). Healy och Kim (2003) diskuterar också de ökade kostnaderna vid inledandet av varje nytt revisionsuppdrag, monetära och icke-monetära kostnader som drabbar såväl revisorer, deras klienter.
Redovisningssamfundet har länge varit en av de största motståndarna för obligatorisk byrårotation, bland annat på grund av de ökade kostnaderna som rotationen för med sig.
Å andra sidan är de ökade kostnaderna små i jämförelse med de kostnader som de stora revisionsskandalerna orsakat (Healey & Kim 2003).
Ytterliga ett argument som lyfts upp emot obligatorisk revisionsrotation är enligt Hoyle (1978) att revisorn inte längre har svårt att häva sig mot företagsledningen. I och med Sarbanes-Oxley-akten har revisorns ställning jämtemot företagsledningen förbättrats enligt Arel et al (2005). Det är ett revisionsutskott som nu ger rekommendationer för revisor på bolagstämman och som har tillsyn över revisionsprocessen. Vid meningsskiljaktigheter kan företagsledningen inte längre sparka revisorn hur som helst, vilket ger revisorn mera mod att gå emot ledningen utan att direkt behöva oroa sig för att få behålla sitt revisionsuppdrag. Slutligen konstaterar Arel et al. (2015) att många emotsätter sig obligatorisk byrårotation. AICPA som representerat revisionsbolagen i USA har motsatt sig rotation och menat att det kommer att öka på, snarare än minska på revisionsmisslyckanden. De flesta revisionsmisslyckanden sker enligt författarna främst under revisionsuppdragets första år. En undersökning av GAO har också visat att bolagen själva tror att kostnaderna med obligatorisk byrårotation är högre än fördelarna (Arel, Bordy & Pany 2005).
2.4 Revisionsreform inom EU
Få länder försökt sig på obligatorisk byrårotation och ännu färre länder behållit systemet en längre tid enligt Cameran et al. (2015a). Dessutom har det länge pågått en debatt med många argument för och emot obligatorisk byrårotation och generellt anser många företag och experter att kostnaderna med obligatorisk byrårotation antagligen överstiger fördelarna. Efter finanskrisen 2007 – 2009 publicerade den Europeiska kommissionen en så kallad ”Green Paper”-rapport som heter ”Audit Policy: Lessons From The Crisis”, som visade på förändringar som man fortfarande kunde göra inom EU för att svara på
