Passivt sparande i de svenska storbankernas fonder : Varför behåller privatpersoner fonder som förvaltas av de svenska storbankerna trots att avkastning inte alltid kompenserar för höga avgifter?

Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige

Passivt sparande i de

svenska storbankernas

fonder

Varför behåller privatpersoner fonder som

förvaltas av de svenska storbankerna trots att

avkastning inte alltid kompenserar för höga

avgifter?

Tove Fält

Sarah Lundbrant

Förord

Vi vill börja med att tacka vår handledare Katarina Eriksson för värdefull handledning genom hela arbetsprocessen. Vidare vill vi även tacka samtliga respondenter som har deltagit i studiens enkätundersökning och hjälpt oss genomföra detta arbete. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till opponenterna i vår arbetsseminariegrupp, som med kloka råd har hjälpt oss med vår uppsats under hela terminen.

Linköping 2020-05-24 Tove Fält & Sarah Lundbrant

Sammanfattning

Titel: Passivt sparande i de svenska storbankernas fonder – Varför behåller privatpersoner fonder som förvaltas av de svenska storbankerna trots att avkastning inte alltid kompenserar för höga avgifter?

Författare: Tove Fält och Sarah Lundbrant Handledare: Katarina Eriksson

Bakgrund: I Sverige finns det ett stort intresse för privat fondsparande. De svenska storbankerna erbjuder ett flertal fonder och utgör den huvudsakliga andelen av den svenska fondmarknaden. Fondförvaltares mål med en aktiv fond är att generera en högre avkastning jämfört med dess jämförelseindex, men tidigare forskning har visat att de svenska storbankernas aktiva fonder sällan presterar bättre än jämförelseindex.

Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots att tidigare studier visar att dessa fonder ofta har högre avgifter, men inte bättre avkastning jämfört med exempelvis indexfonder.

Metod: Hypotesprövning har tillämpats med en kvantitativ ansats deriverad utifrån befintlig teori. Empiriska primärdata har samlats in med en fysisk enkätundersökning som 174 studenter vid Linköpings universitet har besvarat. I denna studie har ett icke-sannolikhetsurval med ett bekvämlighetsurval tillämpats. Bivariat och multivariat analys av studiens empiriska data har genomförts med logistisk regressionsanalys.

Resultat: Nollhypotesen förkastas för den oberoende variabeln byteskostnader (p <0,1). För de oberoende variablerna finansiell kunskap och familjär-bias förkastas nollhypotesen tills vidare (p <0,1). Resultatet av beta-koefficientens riktning är negativ för byteskostnader avseende avgifter och andra finansiella kostnader, men positiv för relationskostnader, finansiell subjektiv och objektiv kunskap samt familjär-bias.

Slutsats: De oberoende variabler som kan förklara varför privatpersoner i studiens urval behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder är byteskostnader, finansiell

kunskap och familjär-bias. Studiens resultat genererar ett kunskapsbidrag som kan öka

kundrörligheten på fondmarknaden.

Nyckelord: Svenska storbanker, Fonder, Beteendefinans, Inlåsningseffekten,

Abstract

Title: Passive fund savings in the major banks in Sweden – Why do individuals retain funds in the major banks in Sweden although returns do not always compensate high fees?

Authors: Tove Fält and Sarah Lundbrant Supervisor: Katarina Eriksson

Background: In Sweden, there is a great interest in private fund savings. The major banks in Sweden offer several funds and constitute the majority of the Swedish fund market. Fund managers' goal with an active fund is to generate a higher return compared to its benchmark index, but previous research has shown that active funds rarely outperform the benchmark index.

Purpose: The purpose of this study is to investigate why individuals retain fund holdings in the Swedish major banks’ active funds, although previous studies show that these funds often have higher fees, but not better returns than for example index funds.

Methodology: Hypothesis testing has been applied with a quantitative approach derived from existing theory. Empirical primary data has been collected with a physical survey answered by 174 students at Linköping University. In this study, a non-probability sample with a convenience sample has been used. Bivariate and multivariate analysis of the study's empirical data was conducted with logistic regression analysis.

Results: The null hypothesis is rejected for the independent variable switching costs (p <0.1). For the independent variables financial knowledge and familiarity bias, the null hypothesis is rejected for the time being (p <0.1). The result of the beta coefficient's direction is negative for switching costs regarding fees and other financial costs, but positive for relationship costs, financial subjective and objective knowledge, and familiarity bias. Conclusions: The independent variables, which might explain why private individuals in this study's sample retain fund holdings in the Swedish major banks' active funds, are

switching costs, financial knowledge, and familiarity bias. The results of this study generate

a knowledge contribution which might increase customer mobility in the fund market. Keywords: Swedish major banks, Funds, Behavioral finance, Lock-in effect, Switching costs, Financial knowledge, Familiarity-bias, Herding

Innehållsförteckning

3.1 Modern portföljvalsteori och beteendefinansiell teori 7

3.1.1 Modern portföljvalsteori 7 3.1.2 Beteendefinansiell teori 8 3.2 Inlåsningseffekten 9 3.3 Byteskostnader 10 3.4 Finansiell kunskap 12 3.5 Familjär-bias 14 3.6 Flockbeteende 15 3.7 Analysmodell 16 4. Metod 19 4.1 Vetenskaplig metod 19 4.2 Val av teorier 20

4.3 Urval och datainsamlingsmetod 20

4.3.1 Urval 20

4.3.2 Datainsamlingsmetod 22

4.4 Operationalisering 23

4.4.1 Variabler 23

4.5 Analysmetod 27 4.5.1 Kodning av variabler 27 4.5.2 Statistisk dataanalys 28 4.5.3 De logistiska regressionsmodellerna 29 4.6 Kvalitetsdiskussion 31 4.7 Etiska aspekter 32 5. Empiri 35 5.1 Deskriptiv statistik 35 5.1.1 Bakgrundsfrågor 35 5.1.2 Passivt fondsparande 35 5.1.3 Inlåsningseffekten 36 5.1.4 Byteskostnader 38 5.1.5 Finansiell kunskap 39 5.1.6 Familjär-bias 40 5.1.7 Flockbeteende 42 5.1.8 Kontrollvariabler 43 5.2 Logistisk regressionsanalys 45 5.2.1 Multikollinearitet 45 5.2.2 Logistisk regression 46 6. Analys 51 6.1 Analysmodell 51 6.2 Passivt fondsparande 51 6.3 Inlåsningseffekten 52 6.4 Byteskostnader 53 6.5 Finansiell kunskap 55 6.6 Familjär-bias 57 6.7 Flockbeteende 59 6.8 Ny analysmodell 60 7. Slutsats 63

8. Kunskapsbidrag och förslag till vidare forskning 65

8.1 Målgrupp och tänkt bidrag 65

8.2 Kritik till studien 65

8.3 Förslag till vidare forskning 66

Referenser 69

Tabellförteckning

Tabell 1. Hypotessammanfattning. 16

Tabell 2. Översikt enkätfrågor. 26

Tabell 3. Multikollinearitets-test. 45

Tabell 4. Justerat multikollinearitets-test. 45

Tabell 5. Bivariat logistisk regressionsanalys. 46

Tabell 6. Logistisk regressionsanalys med kontrollvariabler. 46

Tabell 7. Logistisk regressionsanalys. 47

Tabell 8. Logistisk regressionsanalys med kontrollvariabler. 47

Tabell 9. Logistisk regressionsanalys. 48

Tabell 10. Logistisk regressionsanalys med kontrollvariabler. 48

Tabell 11. Logistisk regressionsanalys. 49

Tabell 12. Logistisk regressionsanalys med kontrollvariabler. 49 Tabell 13. Cronbachs alpha.

Tabell 14. Kodning av studiens beroende och oberoende variabler för logistisk regressionsanalys.

Tabell 15. Kodning av studiens kontrollvariabler för logistisk regressionsanalys. Tabell 16. Korrelationsmatris med samtliga variabler.

Tabell 17. Multikollinearitetstest byteskostnader avseende relationskostnader inklusive kontrollvariabler.

Tabell 18. Bivariat logistisk regressionsanalys med icke signifikanta p-värden. Tabell 19. Logistisk regressionsanalys med icke signifikanta p-värden inklusive kontrollvariabler.

Figurförteckning

Figur 1. Egenutvecklad analysmodell. 17

Figur 2. Fördelning av enkätfråga 11. 36

Figur 3. Fördelning av enkätfråga 9. 37

Figur 4. Fördelning av enkätfråga 12. 37

Figur 6. Fördelning av finansiell subjektiv kunskap. 39 Figur 7. Fördelning av finansiell objektiv kunskap. 40

Figur 8. Fördelning av enkätfråga 6. 41

Figur 9. Fördelning av enkätfråga 8. 42

Figur 10. Fördelning av enkätfråga 21. 43

Figur 11. Fördelning av enkätfråga 10. 43

Figur 12. Respondenternas könsfördelning. 44

Figur 13. Respondenternas åldersfördelning. 44

Figur 14. Studiens analysmodell. 51

Figur 15. Ny analysmodell. 60

Appendix

Bilaga I – Enkätformulär Bilaga II – Kodning av variabler Bilaga III – Logistisk regressionsanalys

1. Inledning

Det här kapitlet inleds med att belysa de svenska storbankernas1 _{fonder och}

privatpersoners fondinvesteringar på den finansiella marknaden, vilket ligger till grund till studiens problem och syfte. Vidare formuleras studiens avgränsningar.

1.1 Bakgrund

Investeringskulturen på den finansiella marknaden har förändrats de senaste decennierna. Majoriteten av de privatpersoner som tidigare har sparat pengar på bankkonton investerar idag allt mer i fonder och aktier (Nilsson 2010). På 1980-talet i Sverige ökade antalet fondplaceringar bland privata investerare som en effekt av förändrade skatteregler och till följd av att börsen hade en positiv tillväxttakt (Svenska Bankföreningen 2019b). En annan bidragande faktor till ökningen av fondplaceringar kan vara att det under 1990-talet genomfördes stora förändringar på fondmarknaden i Sverige (Nilsson 2010). Enligt Premiepensionsutredningen (2019) implementerades ett premiumpensionssystem av den svenska regeringen på 1990-talet, vilket innebär att svenska medborgare bär ett självständigt ansvar för placering av delar av sin egen pension i fonder.

Det finns ett stort intresse för privat fondsparande i Sverige och med premiepensionssystemet inräknat sparar nästan alla vuxna individer i fonder. I Sverige sparar ungefär 80 procent i fonder om premiepensionssystemet inte är inräknat (Fondbolagens Förening u.å.). Majoriteten av de svenska privata fondspararna uppger att motivet till att fondspara är sparande till pension eller uppbyggande av en buffert (Nordström 2019).

I Sverige finns fyra stora bankkoncerner; SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken. Tre av de fyra bankkoncernerna har sitt huvudkontor i Stockholm, medan Nordeas huvudkontor sedan hösten 2018 är placerat i Helsingfors och räknas inte längre som en svensk bank. Nordeas svenska verksamhet utgör trots detta en stor andel av bankens totala verksamhet och är därför av stor vikt på fondmarknaden i Sverige (Svenska Bankföreningen 2019a). Det finns ett flertal fondbolag på den finansiella marknaden i Sverige som tillsammans erbjuder omkring 2 500 olika fonder. De svenska storbankerna erbjuder många fonder via sina fondbolag och de innehar en position som utgör den huvudsakliga andelen av den svenska fondmarknaden (Svenska Bankföreningen 2019a). De svenska storbankerna stod

1 _{Svenska storbanker är ett begrepp som beskriver följande banker; SEB, Nordea, Swedbank}

tillsammans för cirka 80 procent av andelarna på fondmarknaden under 2000-talets första period. Andelen har minskat med åren och år 2015 stod storbankerna för 55 procent av marknadsandelarna, vilket fortfarande är en stor del av svenska privatpersoners fondinnehav (Åkerblom 2016).

1.2 Problematisering

Fonder kan delas upp i aktiva och passiva fonder. Fondförvaltares mål med en aktiv fond är att generera en högre avkastning jämfört med dess jämförelseindex (Avanza 2019). Passiva fonder, som även kallas indexfonder, förvaltas med avsikten att generera avkastning som följer jämförelseindex. Indexfonder utgörs därför av placeringar i samma bolag och med likadana vikter som fondens jämförelseindex (Avanza 2019; Bodie, Kane & Marcus 2011; Wilke 2015). Aktiva fonder är generellt förknippade med en högre avgift jämfört med indexfonderna till följd av förvaltarnas arbete med att hitta aktier som kan slå index (Wilke 2015). Tidigare forskning har visat att aktiva fonder presterar sämre än både jämförelseindex och passiva fonder (Fama & French 2010; Fletcher & Forbes 2002; Malkiel 2005; Sharpe 1991). Asal (2016) undersökte hur 185 svenska fonder har presterat mellan år 2007–2015, vilket visade att de aktiva fonderna exklusive avgifter inte överträffar sitt jämförelseindex i genomsnitt.

Korkemaki och Smythe (2004) beskriver att bankernas fondavgifter är högre i förhållande till övriga fondförvaltares fondavgifter. Studien belyser däremot att fondspararna inte erhåller ersättning för de höga avgifterna, eftersom avkastningen från bankernas fonder inte är högre än avkastningen från fonder som förvaltas av andra fondbolag (Korkemaki & Smythe 2004). Vid upprepade tillfällen över de gångna åren har det uppdagats att de svenska storbankernas aktiva fonder inte presterar bättre än jämförelseindex och förknippas med höga avgifter. I Uppdrag granskning som sändes år 2008 uppmärksammades att stora delar av avkastningen från storbankernas fonder försvinner till följd av höga förvaltningsavgifter. Bankerna försvarade sig med att kunderna godtar de höga avgifterna, eftersom de genererar en god fondavkastning (Grundberg 2008; Uppdrag granskning 2008). Uppdrag granskning (2008) visade däremot att bankerna justerar siffror i redovisningen till sin fördel, vilket inte är gynnsamt för fondspararnas förståelse avseende hur bra en fond förvaltas. I programmet belystes även att under en tioårsperiod hade endast 22 procent av Sveriges 50 största fonder lyckats generera högre avkastning än sitt jämförelseindex (SvD Näringsliv 2008; Uppdrag granskning 2008). År 2004 genomförde tidningen Sparöversikt en undersökning över storbankernas största fonder. Undersökningen visade att endast tio procent av de aktiva fonderna genererar högre avkastning än jämförelseindex och att 50 procent av de aktiva fonderna resulterade i en avkastning på minst tio procent lägre än jämförelseindex (SVT Nyheter 2004). I likhet med detta uppmärksammar Dahlberg (2015) att de aktiva fonderna

som förvaltas av svenska banker i de flesta fall inte lyckas generera högre avkastning än en indexfond med lägre avgift.

Tidigare forskning och studier har visat att storbankernas aktiva fonder inte presterar lika bra som sitt jämförelseindex (Dahlberg 2015; SvD Näringsliv 2008; SVT Nyheter 2004; Uppdrag granskning 2008), men trots detta utgjorde storbankernas fonder 55 procent av marknadsandelarna år 2015 (Åkerblom 2016). Lundvall, Nordström och Gustafsson (2015) belyser att privata sparare som har sitt fondinnehav hos en storbank har en passiv strategi och byter sällan fonder trots prestation. Vidare hävdar Lundvall, Nordström och Gustafsson (2015) att det finns en högre efterfrågan på storbankernas fonder hos svenska privata sparare jämfört med fonder från andra banker och fondbolag. Söderström, Gomez-Ruales, Ruggieri och Törnqvist (2013) beskriver att det skapas en inlåsningseffekt på marknaden med anledning av att svenska privata sparare har en benägenhet att behålla fondkapitalet i de fyra storbankernas fonder. Varför de svenska privata fondspararna inte lämnar storbankernas aktiva fonder trots en sämre prestation är därför en fråga som behöver besvaras.

Beskattning av fonder på ett värdepappersdepå/konto sker först vid försäljning av den finansiella tillgången (Avanza u.å.). För att privata fondsparare inte ska behöva realisera vinsten och därmed betala skatt på en tillgång som fondspararna egentligen ämnat att sälja behåller de privata fondspararna den istället (Daunfeldt, Praski-Ståhlgren & Rudholm 2010; Hungerford 2009). År 2012 infördes investeringssparkontot (ISK) på fondmarknaden i Sverige för att bland annat motverka inlåsningseffekter (Finansdepartementet 2010a, 2010b). På ett ISK beskattas investeraren med en årlig schablonskatt istället för att beskattas på kapitalvinsten (Skatteverket 2020). De svenska privata spararna har därför möjligheten att flytta sina monetära medel mellan olika tillgångar utan att beskattning behöver ske som en konsekvens av realisationen (Finansdepartementet 2010b). De inlåsningseffekter som uppstår hos de fonddepåer som inte schablonbeskattas kan vara negativa för de svenska privata fondspararna (Finansdepartementet 2010b), eftersom de genom att behålla sina befintliga tillgångar går miste om potentiella bättre investeringsmöjligheter (Finansdepartementet 2010b; Hungerford 2009).

Tidigare forskning har belyst vad privatpersoner värdesätter vid val av fonder (Capon, Fitzsimons & Weingarten 1994; Wilcox 2003). En studie av Capon, Fitzsimons och Weingarten (1994) visade att den faktor som hade störst betydelse vid investeringsbeslutet var fondens historiska prestation. Andra faktorer som förtroende, ryktet hos fondförvaltaren och förvaltningsavgiften hade också en påverkan på investeringsbeslutet. En studie av Wilcox (2003) visade även att fonders historiska prestation har betydelse vid fondval och att fondprestation var viktigare än fondavgifter. Tidigare forskning har dock inte belyst varför svenska privata sparare behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder. Litteratursökningen har genererat resultatet att de svenska storbankernas aktiva fonder vid

flera tillfällen har ifrågasatts och att en inlåsningseffekt kan skapas vid fondsparande. De privata investerare som behåller aktiva fonder som förvaltas av de svenska storbankerna agerar i enlighet med uttrycket passivt fondsparande. Problematiken kring att svenska privata sparare behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder, trots att tidigare forskning och studier har visat att dessa fonder har höga avgifter och inte presterar bättre än jämförelseindex, mynnar ut i studiens syfte. Vi har därmed identifierat en kunskapslucka avseende frågan varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots lägre avkastning.

1.3 Syfte

Syftet med den här studien är att undersöka varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots att tidigare studier visar att dessa fonder ofta har högre avgifter, men inte bättre avkastning jämfört med exempelvis indexfonder.

1.4 Avgränsning

Syftet med studien avgränsas till att inte studera fonder som förvaltas av banker utöver de fyra svenska storbankerna; SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken. De svenska storbankerna utgör tillsammans en väsentlig del av fondsparandets marknadsandelar i Sverige, vilket är anledningen till att andra fondförvaltare inte studeras i den här studien. Privatpersoner som inte är studenter eller studenter som studerar vid ett annat universitet än Linköpings universitet kommer inte att studeras, eftersom tid och resurser begränsar urvalet till denna population.

2. De svenska storbankerna

I det här kapitlet presenteras de fyra svenska storbankernas verksamhet och deras marknadsandelar på fondmarknaden i Sverige.

De fyra storbankerna i Sverige är SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken och tillhör kategorin universalbanker. På den finansiella marknaden i Sverige innehar de svenska storbankerna sammantaget stora marknadsandelar (Svenska Bankföreningen 2019a).

2.1 SEB

I mitten av 1800-talet grundades Stockholms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken. År 1972 slogs bankerna samman till SEB, som är en akronym för Skandinaviska Enskilda Banken. SEB inriktar sig framförallt på att erbjuda tjänster till företagskunder (Ekman, Hadjikhani, Pajuvirta & Thilenius 2014). Enligt Svenska Bankföreningen (2019a) är SEB ett stort företag internationellt och har en betydande roll på den svenska fondmarknaden. År 2015 stod SEB för 8,7 procent av marknadsandelarna på fondmarknaden i Sverige (Åkerblom & Törnqvist 2015). SEB förvaltar över cirka 50 egna fonder av ungefär 400 fonder som banken erbjuder sina kunder (SEB 2020).

2.2 Nordea

Nordea grundades år 2001 till följd av en sammanslagning av fyra nordiska banker (Nordea 2019). Nordea har flest marknadsandelar bland bankerna på den nordiska marknaden (Ekman et al., 2014). I Skandinavien och Finland innehar Nordea en stark position inom samtliga delmarknader (Svenska Bankföreningen 2019a). I Sverige hade Nordea 8,3 procent av den svenska fondmarknadens andelar år 2015 (Åkerblom & Törnqvist 2015). Nordea erbjuder sina kunder cirka 100 egna fonder och över 400 fonder från externa förvaltare på marknaden (Nordea u.å., 2020). Nordea är en stor aktör inom den finansiella marknaden i Sverige trots att de hösten år 2018 flyttade sitt huvudkontor till Finland och inte längre räknas som en svensk bank (Svenska Bankföreningen 2019a).

2.3 Swedbank

Swedbank grundades ursprungligen år 1820 och är resultatet av sammanslagningar av flera sparbanker för att sedan gå ihop med Jordbruksorienterade Föreningsbanken år 1997 (Ekman et al., 2014; Swedbank u.å.b). Swedbank har 218 kontor i Sverige och verksamheten fokuserar huvudsakligen på privatkunder (Ekman et al., 2014; Svenska Bankföreningen 2019a). Swedbank innehar en stor verksamhet i Sverige och är en av de största aktörerna inom långsiktiga lån för bostadsbyggande samt den största fondförvaltaren genom

dotterbolaget Swedbank Robur (Svenska Bankföreningen 2019a). Swedbank Robur är även en stor aktör på den nordiska marknaden (Swedbank u.å.a). År 2015 hade Swedbank 28 procent av andelarna på fondmarknaden i Sverige (Åkerblom & Törnqvist 2015). Swedbank erbjuder sparande i mer än 500 fonder som förvaltas av flera olika fondbolag (Swedbank 2014). Banken har ungefär 90 egna fonder med olika risknivåer och investeringsstrategier (Swedbank 2020).

2.4 Handelsbanken

År 1871 grundades Handelsbanken och har sedan dess genomgått flera sammanslagningar av banker (Ekman et al., 2014), vilket har ökat deras andelar på den nordiska marknaden (Svenska Bankföreningen 2019a). Handelsbanken har 420 kontor med lokal placering i Sverige (Ekman et al., 2014; Svenska Bankföreningen 2019a). År 2015 stod Handelsbanken för 10,2 procent av andelarna på fondmarknaden i Sverige (Åkerblom & Törnqvist 2015). Handelsbanken erbjuder cirka 1 000 fonder från olika förvaltare och deras egna fonder uppgår till cirka 90, som kan delas upp i sju olika nivåer av risk (Handelsbanken 2020).

3. Teoretisk referensram

I det här kapitlet beskrivs studiens teoretiska referensram. Hypoteser har utvecklats utifrån teorierna; inlåsningseffekten, byteskostnader, finansiell kunskap, familjär-bias och flockbeteende. Teorierna kommer att användas för att besvara syftet med uppsatsen. Den teoretiska referensramen sammanfattas i en egenutvecklad analysmodell.

3.1 Modern portföljvalsteori och beteendefinansiell teori

Modern portföljvalsteori och beteendefinansiell teori är två grundläggande ansatser inom finansiell teori (Nofsinger 2018). Syftet med den här studien är att förklara varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots att tidigare forskning har visat att fonderna inte presterar lika bra som indexfonder (Dahlberg 2015; SvD Näringsliv 2008; SVT Nyheter 2004; Uppdrag granskning 2008). Modern portföljvalsteori antas därför inte fullt ut förklara de privata fondspararnas beteende, eftersom de uppvisar ett irrationellt beteendemönster. Beteendefinansiella teorier har därför använts i studien för att härleda hypoteser och undersöka privatpersoners beteende avseende passivt sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder.

3.1.1 Modern portföljvalsteori

Markowitz (1952) introducerade i artikeln Portfolio Selection det som idag kallas modern portföljvalsteori och menade att investerare fattar finansiella beslut med hänsyn till avkastning och risk. Markowitz (1952) beskriver förhållandet mellan avkastning och risk samt hur diversifiering kan genomföras på ett effektivt sätt. Markowitz (1952) härledde en matematisk formel som genererar en portföljs varians samt framhäver effekten av diversifiering på risken i en portfölj. Portföljens totala förväntade avkastning utgörs av varje enskild tillgångs förväntade avkastning i förhållande till dess vikt (Reilly & Brown 2012). För att diversifiering ska ge effekt och reducera risken i en portfölj ska de olika tillgångarna inte vara perfekt korrelerade med varandra. Ju lägre korrelation tillgångarna har desto större effekt har diversifieringen (Markowitz 1959). Markowitz (1952) beskriver att diversifiering av finansiella tillgångar reducerar risknivån vid finansiella investeringar och genererar en stor mängd olika portföljkombinationer. En optimal portfölj maximerar avkastning och minimerar risk utifrån individuella preferenser, vilket kallas effektiv front (Elton & Gruber 1997; Markowitz 1952).

Enligt Reilly och Brown (2012) är risk och avkastning de variabler som en investerare väger mot varandra inför ett beslut. En investerare kommer att välja den portfölj som erbjuder högst avkastning om ett investeringsbeslut står mellan två portföljer med samma risknivå.

Står valet istället mellan två portföljer som har samma avkastningsnivå kommer portföljen med lägst risk att väljas (Reilly & Brown 2012). Det finns många olika kombinationer av effektiva portföljer och vilken portfölj som väljs påverkas av investerarens relation till risk. Högre avkastning kan uppnås till följd av ett högre risktagande (Markowitz 1959).

Den moderna portföljvalsteorin utgår ifrån antagandet att marknaden är effektiv i enlighet med den effektiva marknadshypotesen. Den effektiva marknadshypotesen förutsätter att priserna på marknaden reflekterar all tillgänglig information på marknaden och att investerare är rationella (Fama 1970; Ogunlusi & Obademi 2019). De rationella investerarna vill maximera vinster och antas ha tillgång till all information på marknaden (Fama 1970). Enligt teorin följer aktiekurserna ett slumpmässigt mönster som inte är möjligt att förutse (Bodie, Kane & Marcus 2011).

Tolkningen av begreppet ”all tillgänglig information” delar in den effektiva marknadshypotesen i tre olika former. Den första är den svaga formen av effektivitet, som innebär att aktiepriserna speglar tillgänglig information som historiska kurser och antal aktier per order. Den andra är den halv-starka formen av effektivitet, som innebär att aktiepriserna innefattar alla offentliga företagsfakta och information på makronivå samt historiska kurser och antal aktier per order. Den tredje versionen är den starka formen av effektivitet som utöver de andra två formerna av information även innefattar information som inte har offentliggjorts om ett företag (Bodie, Kane & Marcus 2011; Fama 1970).

3.1.2 Beteendefinansiell teori

På 1990-talet utvecklades beteendefinansiell teori (Shiller 2003). Det har varit en långsam process inom finansområdet att skapa en acceptans för hur kognitiva fällor påverkar ekonomiska beslut. Trovärdigheten för att beslut inom finans påverkas av känslor och psykologi har ökat med tiden i samband med att fler bevis har presenterats (Nofsinger 2018). Beteendefinansiell teori beskriver anomaliteter på den finansiella marknaden, som den moderna portföljvalsteorin misslyckas med att förklara. Det förekommer konstanta felprissättningar på finansiella marknader som inte omedelbart justeras av rationella investerare, vilket är en motsättning till den effektiva marknadshypotesen (De Vries, Erasmus & Gerber 2017; Feldman & Lepori 2016).

Nilsson (2010) beskriver att investerare upplever att valet av fondplaceringar är en utmaning på grund av privatpersoners svårigheter att tolka finansiell information och komplexiteten i den finansiella marknaden. Enligt Zahera och Bansal (2018) beror komplexiteten vid investeringsbeslut på varierande känslor och investeringsmönster hos flera investerare. Beteendefinansiell teori utgår från psykologiska faktorer och att individer är irrationella (De Vries, Erasmus & Gerber 2017; Ogunlusi & Obademi 2019; Shefrin 2000; Shiller 2003). En rationell person är logiskt till sin natur och försöker alltid genomföra fördelaktiga beslut.

Förespråkarna för beteendevetenskap uppvisar många tillfällen när individer agerar irrationellt (Thaler 2016). Nofsinger (2018) beskriver att det förekommer irrationellt beteende vid beslut om risker. Individer är enligt den traditionella finansteorin i första hand riskaverta, men om avkastningen är tillräckligt stor accepteras ett ökat risktagande. Privata investerare agerar dock ständigt i motsats till dessa antaganden genom att exempelvis i praktiken vara både risktagande och riskaverta (Nofsinger 2018).

Kahneman och Tversky (1979) belyser att upplevelsen av en förlust är mer negativ än det upplevda välmåendet av en vinst av samma storlek. Individer tenderar att vara riskaverta vid alternativ som inkluderar en säker vinst, men de är villiga att ta risker när en säker förlust förekommer bland valmöjligheterna. Detta är beteenden som inte överensstämmer med den rationella individen enligt exempelvis modern portföljvalsteori (Kahneman & Tversky 1979).

3.2 Inlåsningseffekten

De privata spararna kan välja mellan att investera på ett ISK med årlig schablonbeskattning alternativt på ett kapitalförsäkringskonto eller värdepappersdepå/konto (Mattson & Brink 2018). Vid användande av värdepappersdepå/konto sker beskattning av finansiella tillgångar, exempelvis fonder, vid försäljning av tillgångarna med 30 procent kapitalskatt på vinsten (Avanza u.å.; Mattson & Brink 2018). De privata spararna som egentligen har till avsikt att sälja fondinnehavet tenderar att behålla finansiella tillgångar för att undvika den skatt som uppstår vid realisering av vinsten. Detta skapar en så kallad inlåsningseffekt på marknaden (Daunfeldt, Praski-Ståhlgren & Rudholm 2010; Hungerford 2009; Mattson & Brink 2018). En studie av Feldstein, Slemrod och Yitzhaki (1980) undersöker vilken påverkan kapitalskatten har på potentiella inlåsningseffekter av befintliga aktier och skatteintäkter för samhället. Studiens (Feldstein, Slemrod & Yitzhaki 1980) resultat visar att kapitalskatten påverkar i vilken mån aktievinster realiseras. Högre skatter skapar inlåsningseffekter, eftersom de privata spararna behåller sina innehav för att undvika beskattning på vinsten. En reduktion av skatten kan därmed skapa ytterligare skatteintäkter till samhället och en mer effektiv aktiemarknad (Feldstein, Slemrod & Yitzhaki 1980). Daunfeldt, Praski-Ståhlgren och Rudholm (2010) undersöker i en studie vilken effekt en ökad kapitalskatt har på investerarnas benägenhet att sälja sina innehav. Studiens (Daunfeldt, Praski-Ståhlgren & Rudholm 2010) resultat belyser att benägenheten till avyttring av innehaven och därmed beskattning av vinsten minskar med 8,7 procent om skatten på kapital ökar med tio procent. Enligt Söderström et al. (2013) undviker de svenska privata spararna den kapitalvinstskatt som uppstår vid avyttring av fonder på värdepappersdepå/konto genom att behålla fondinnehav i de svenska storbankernas fonder, vilket resulterar i en trögrörlig marknad där de svenska storbankerna utgör en stor andel av fondförmögenheten i Sverige. ISK infördes bland annat för att motverka inlåsningseffekter och därmed öka rörligheten bland kunderna

på marknaden (Söderström et al., 2013). Inlåsningseffekten kan vara negativ för de privata spararna, eftersom de genom att behålla sina befintliga tillgångar går miste om potentiellt mer fördelaktiga investeringsmöjligheter (Hungerford 2009). Fondsparande på ISK har ökat med åren och i slutet av år 2017 hade 2,2 miljoner svenska privata sparare ett fondsparande på ett ISK. Sparande på värdepappersdepå/konton används dock fortfarande (Mattson & Brink 2018). Diskussionen om hur inlåsningseffekter skapar en trögrörlighet bland de privata spararna i de svenska storbankernas fonder och att privatpersoner fortfarande sparar i fonder på värdepappersdepå/konton leder fram till studiens första hypotes.

𝐻1= Inlåsningseffekten förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i de

svenska storbankernas aktiva fonder.

3.3 Byteskostnader

Ehrlich (2012) beskriver att konsumenters byte av varumärken på vardagliga produkter, exempelvis tvål, är en enkel åtgärd medan ett byte av tjänsteleverantör för besparingar eller omförhandling av räntan är en mer komplicerad åtgärd som kräver mer ansträngning. Individer har en tendens att undvika ett byte då det kan vara tidskrävande och förknippas med kostnader, vilket kan förklara varför individer behåller en fond med mindre lönsam avkastning trots att avkastningen var det initiala motivet till fondköpet (Ehrlich 2012). Konsumenter måste beakta ett flertal kostnader vid byte mellan olika tjänsteleverantörer (Klemperer 1987). Enligt Fornell (1992) kan de byteskostnader som uppstår skapa en barriär som påverkar konsumenters val, vilket kan resultera i att de stannar kvar hos en tjänsteleverantör i stället för att byta till en annan. Nöjda kunder skapar höga barriärer som motverkar kundernas vilja att byta leverantör, vilket också gör det svårare för konkurrerande tjänsteleverantörer att locka till sig nya kunder (Fornell 1992). Byteskostnader är ofta högre för produkter som är svåra att förstå, eftersom de kräver mer avancerad informationsinsamling och analys (Shugan 1980).

Burnham, Frels och Mahajan (2003) presenterar tre olika kategorier av byteskostnader; procedurkostnad, finansiell byteskostnad och relationskostnad. Procedurkostnader är huvudsakligen den tid och ansträngning som krävs inför ett tjänsteleverantörsbyte. Ett byte av tjänsteleverantör är tidskrävande, eftersom konsumenter behöver söka efter information och analysera denna innan ett beslut om byte fattas. Ett byte av tjänsteleverantör kan innebära en risk, eftersom det kan medföra en osäkerhet avseende den nya leverantörens prestation. Finansiell byteskostnad förknippas med de finansiella medel eller förmåner som går förlorade vid ett byte av tjänsteleverantör. Det kan exempelvis vara förmåner som konsumenten har hos en leverantör genom befintliga kontrakt eller engångskostnader i form av startavgifter eller depositioner som behöver betalas som ny kund. Relationskostnader är

de kostnader av emotionell karaktär som uppstår vid tjänsteleverantörsbytet, eftersom exempelvis tryggheten till ett varumärke kan försvinna (Burnham, Frels & Mahajan 2003). Burnham, Frels och Mahajan (2003) undersöker i sin studie vilken effekt de tre kategorierna av byteskostnader har på den aktuella leverantörens potential att behållas. Samtliga tre kategorier av byteskostnader visade sig ha en positiv påverkan, men kategorierna procedur- och relationskostnader hade störst effekt vid beslutet att behålla en leverantör. Byteskostnaderna resulterar i att kundernas medvetenhet ökar avseende riskerna som ett leverantörsbyte genererar. Resultaten från Burnham, Frels och Mahajans (2003) studie måste enligt författarna tolkas med eftertanke, eftersom det kan finnas skillnader med hänsyn till hur byteskostnader påverkar individer beroende på exempelvis bransch och graden av kontakt med leverantörer. Byteskostnaders påverkan på valet att behålla en tjänsteleverantör, vilket exempelvis kan vara en fondförvaltare, mynnar ut i följande hypoteser.

𝐻2= Procedurkostnader förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i

de svenska storbankernas aktiva fonder.

𝐻3= Finansiella byteskostnader avseende avgifter och andra finansiella kostnader

förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder.

𝐻4= Finansiella byteskostnader avseende förlust av förmåner förklarar varför

privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder.

𝐻5= Relationskostnader förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i

3.4 Finansiell kunskap

Kunskap kan delas upp i objektiv och subjektiv kunskap. Subjektiv kunskap syftar till den kunskap som individer tror att de har, medan objektiv kunskap är den faktiska kunskapen som de besitter (Carlson, Vincent, Hardesty & Bearden 2009). Lusardi och Mitchell (2011a) har undersökt den finansiella objektiva kunskapen hos amerikanska invånare som är äldre än 50 år. Detta uppmättes med tre enkla frågor om ekonomiska grundkoncept, vilka är inflation, diversifiering av risk och beräkningar kopplade till räntan. Första frågan syftade till att mäta om respondenterna hade kunskap avseende räntans möjlighet att få pengar att växa. Den andra frågan undersökte respondenternas kunskap om inflationens effekt på avkastningen och den tredje frågan undersökte deras kunskap om risk hos olika tillgångsslag kopplat till diversifiering. Den finansiella objektiva kunskapen visades vara låg hos respondenterna och endast 34 procent svarade rätt på samtliga frågor (Lusardi & Mitchell 2011a). Lusardi, Mitchell och Curto (2010) använder de tre frågorna om ekonomiska grundkoncept för att mäta finansiell objektiv kunskap på amerikaner i åldrarna 12–17 år respektive 23–28 år. Den finansiella kunskapen var enligt Lusardi, Mitchell och Curtos (2010) studie låg bland den yngre befolkningen där grupper som kvinnor och lågutbildade var utstickande. De individer som studerade vid ett universitet visade sig ha högre finansiell kunskap i förhållande till gymnasieelever (Lusardi, Mitchell & Curto 2010).

Lusardi och Mitchell (2011b) utökade senare studien till att undersöka flera åldersgrupper i åtta länder runt om i världen, vilket generellt visade en låg finansiell objektiv kunskap hos respondenterna där enkla ekonomiska begrepp är svåra att förstå. De grupper av privatpersoner som har brist på finansiell objektiv kunskap är framförallt lågutbildade, äldre och kvinnor (Lusardi & Mitchell 2011b). Utöver dessa grupper framhäver en studie genomförd av Almenberg och Säve-Söderbergh (2011) samt en studie av Hastings, Mitchell och Chyn (2012) att låginkomsttagare är mindre finansiellt kunniga.

Van Rooij, Lusardi och Alessie (2011) använder fler än tre frågor för att fånga den finansiella objektiva kunskapen i Nederländerna. Majoriteten av individerna visade sig besitta baskunskap om finansiella begrepp, men för de flesta i studien var kunskapen inte särskilt djup, eftersom de inte kunde besvara frågor som exempelvis vad som är skillnaden mellan en obligation och en aktie. De individer som har låg finansiell kunskap tenderar att undvika de finansiella marknaderna och aktieinvesteringar samt lägga stor vikt vid finansiella råd från familj och vänner (Van Rooij, Lusardi & Alessie 2011).

Den subjektiva kunskapen överensstämmer inte alltid med den objektiva kunskapen som individer besitter. En studie av Lusardi (2011) låter respondenterna betygsätta vilken nivå av finansiell subjektiv kunskap de besitter på en skala från ett till sju. En hög andel av respondenterna ansåg sig ha hög finansiell kunskap, eftersom 70 procent angav de tre högsta alternativen. Respondenterna fick också svara på frågor som mäter deras objektiva kunskap

om enkla ekonomiska begrepp. Resultatet i studien visade att 90 procent av individerna inte svarade rätt på samtliga frågor. Studiens (Lusardi 2011) resultat indikerar att individer inte endast besitter en låg finansiell kunskap, men att det också saknas medvetenhet om bristen av finansiell kunskap.

Lusardi och Tufano (2015) genomförde en liknande studie som Lusardi (2011), men med fokus på finansiell kunskap om skulder. Respondenterna fick betygsätta sin upplevda finansiella kunskap och svara på kunskapsfrågor kopplade till skulder. En majoritet uppger att deras finansiella subjektiva kunskap är högre än genomsnittet. Det framgår i studien av Lusardi och Tufano (2015) att de individer som upplever att de har hög finansiell subjektiv kunskap även har hög finansiell objektiv kunskap. Den finansiella subjektiva kunskapen visade sig framförallt hög hos män och höginkomsttagare. Skillnader går dock att se mellan de två kunskapstyperna, eftersom de äldre respondenterna har angett att de har hög finansiell subjektiv kunskap medan deras finansiella objektiva kunskap avseende skulder är låg (Lusardi & Tufano 2015).

Hershey och Walsh (2000) nämner att många finansiella beslut behöver genomföras i dagens samhälle. För att kunna genomföra fördelaktiga beslut är det av nytta för individer att kunna göra välgrundade analyser av de olika alternativen. Finansiell kunskap har betydelse, eftersom de flesta privatpersoner inte har råd att anlita professionell hjälp för sina ekonomiska beslut. Risken att individer fattar ofördelaktiga finansiella beslut är högre om de saknar kunskap om långsiktiga finansiella investeringar (Hershey & Walsh 2000).

En studie av Capon, Fitzsimons och Weingarten (1994) visade att kunskapen respondenterna hade om sina ägda fonder var bristfällig, eftersom enkla frågor som typ av fond eller investeringsstil inte kunde besvaras. Enligt Campbell (2006) tar individer som har kunskap om sina potentiella finansiella placeringar överlägsna investeringsbeslut. Enligt Hastings, Mitchell och Chyn (2012) kan sämre investeringsbeslut av fonder kopplas till låg finansiell objektiv kunskap. Vid val av pensionsfonder litar privatpersoner mer på sin arbetsgivare än fondens egenskaper med hänsyn till prestation och det är mer sannolikt att individer med lägre finansiell objektiv kunskap investerar i fonder med högre avgifter. En studie av Alexander, Jones och Nigro (2001), som undersöker den finansiella kunskapen hos individer som investerar i fonder hos en bank respektive de som använder andra fondmäklare, visar att de privatpersoner som köper sina fonder endast via banker besitter lägre finansiell objektiv kunskap än de som inte gör det. Söderström et al. (2013) hävdar att brist på kunskap om avgifter för de olika tjänsterna som bankerna erbjuder har en påverkan på de privata spararnas trögrörlighet på fondmarknaden.

Tidigare studier som beskriver finansiell kunskap belyser att den finansiella objektiva kunskapsnivån är låg avseende enkla ekonomiska begrepp och kunskap om de egna

fondinnehaven, vilket kan kopplas till att privatpersoner genomför sämre investeringsbeslut (Capon, Fitzsimons & Weingarten 1994; Hastings, Mitchell & Chyn 2012; Lusardi & Mitchell 2011b). Det framgår i studien av Lusardi och Tufano (2015) att de som upplever att de har hög finansiell subjektiv kunskap även har hög finansiell objektiv kunskap. Gäller detta även åt motsatt håll kan låg finansiell subjektiv och objektiv kunskap hos privatpersoner antas förklara varför individer genomför mindre fördelaktiga investeringsbeslut, vilket resulterar i följande hypoteser.

𝐻6= Låg finansiell subjektiv kunskap hos investerare förklarar varför privatpersoner

agerar passivt i sitt sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder.

𝐻7= Låg finansiell objektiv kunskap hos investerare förklarar varför privatpersoner

agerar passivt i sitt sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder.

3.5 Familjär-bias

Tidigare forskning har visat att investerare påverkas av kognitiva problem vid beslutsfattande i enlighet med beteendefinansiell teori (Kahneman & Tversky 1979; Sahi 2017). Sahi (2017) hävdar att psykologisk bias påverkar investerares förmåga att genomföra rationella beslut. Heuristik är ett begrepp som beskriver psykologiska genvägar vid beslutsfattande, vilket innebär att investerare ofta misstolkar finansiell information (Nofsinger 2018; Sahi 2017). Familjär-bias är ett exempel på heuristik och är en beteendefinansiell teori som utgår ifrån att marknaden inte är effektiv (Huberman 2001; Nofsinger 2018). Familjär-bias innebär att investerare föredrar att placera finansiella medel i familjära tillgångar, exempelvis bekanta företag (De Vries, Erasmus & Gerber 2017; Huberman 2001). Nofsinger (2018) förklarar teorin med exemplet att om en investerare behöver välja mellan olika investeringsalternativ kommer individen att välja det alternativ som är mest bekant. Det betyder att individer är mer benägna att investera i företag som de har en positiv attityd till baserat på exempelvis en tidigare positiv upplevelse (De Vries, Erasmus & Gerber 2017). Att investera i enlighet med familjär-bias innebär alltså att individer har en positiv syn på de finansiella innehaven - både i förhållande till avkastning och risk (Nofsinger 2018). Studier har visat att investerare upplever att de har mer kontroll vid investeringar i familjära tillgångar och att bekanta tillgångar uppfattas vara mindre riskfyllda än icke-familjära tillgångar (Goetzmann & Kumar 2008; Hirshleifer 2001). Investerare är ofta riskaverta och ett väldiversifierat portföljinnehav är därmed positivt ur investerarens perspektiv (Baltzer, Stolper & Walter 2015). Nofsinger (2018) beskriver däremot att familjär-bias förklarar varför investerare tenderar att investera i finansiella tillgångar inom det egna landet istället för att diversifiera portföljinnehavet över flera olika länder och marknader. Trots bevisade fördelar med att diversifiera portföljer har studier visat

att investerare huvudsakligen tenderar att investera sina finansiella medel inom det egna landet (French & Poterba 1991; Huberman 2001). Detta kan förklaras av att investerare uppfattar icke-familjära tillgångar som mer riskfyllda (Baltzer, Stolper & Walter 2015; Goetzmann & Kumar 2008). Familjär-bias kan därmed förklara varför svenska privata fondsparare behåller innehav i de svenska storbankernas aktiva fonder. Detta antagande resulterar i följande hypotes.

𝐻8= Familjär-bias förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i de

svenska storbankernas aktiva fonder.

3.6 Flockbeteende

Flockbeteende är en beteendefinansiell teori som innebär att det finns ett samband mellan olika individers beteendemönster, eftersom individer tenderar att imitera sin omgivning (Devenow & Welch 1996). Flockbeteende förekommer exempelvis vid enkla beslut i vardagen eller vid finansiella beslut (Devenow & Welch 1996; Nofsinger 2018). Enligt Nofsinger (2018) existerar ett flockbeteende bland investerare på den finansiella marknaden, vilket innebär att investerare misslyckas med att genomföra rationella beslut. Investerare är uppmärksamma på andra investerares beteenden genom att till exempel följa ekonominyheter, men individers beslutsfattande gynnas inte alltid av att följa den stora massan. Istället för att investerare grundar sina investeringsbeslut utifrån en utförlig analys av risk och avkastning följer de flockens åsikt, vilket kan resultera i psykologiska tankefel. Däremot är den negativa upplevelsen av en dålig affär inte lika framstående om en aktie väljs i enlighet med övriga investerares beslut jämfört med om det hade varit ett individuellt investeringsbeslut (Nofsinger 2018). Baker, Filbeck och Nofsinger (2019) beskriver att graden av flockbeteende på de finansiella marknaderna kan variera, vilket exempelvis kan vara att investerare härmar andra investerares placeringar i en specifik aktie eller en specifik bransch.

Valet att investera på de finansiella marknaderna påverkas av hur individer i omgivningen agerar, som exempelvis vänner och kollegor (Jain, Walia & Gupta 2019). Enligt Baker, Filbeck och Nofsinger (2019) kan motivet till att börja investera på de finansiella marknaderna påverkas av hur bra familj och vänners investeringar presterar. Individer som är nya på de finansiella marknaderna lockas till att börja investera när individer i omgivningen erhåller positiv avkastning på sina investeringar (Baker, Filbeck & Nofsinger 2019).

Flockbeteende antas påverka marknaden som helhet och det finns en argumentation bland forskare avseende kopplingen mellan flockbeteende och finanskriser (Chari & Kehoe 2004). Enligt Baker, Filbeck och Nofsinger (2019) är de höga kurserna som teknikaktierna nådde under 1990-talet ett tydligt exempel på förekomst av flockbeteende. Trots att det fanns en

medvetenhet angående att kursnivåerna under perioden var orimliga drevs de upp av investerare på grund av att de hade en rädsla för att inte agera som flocken (Baker, Filbeck & Nofsinger 2019). Diskussionen om att flockbeteende påverkar investerare i deras beteende på de finansiella marknaderna har genererat uppsatsens sista hypotes.

𝐻9= Flockbeteende förklarar varför privatpersoner agerar passivt i sitt sparande i de

svenska storbankernas aktiva fonder.

3.7 Analysmodell

I Tabell 1 sammanfattas samtliga hypoteser som har utvecklats i den teoretiska referensramen. Totalt kommer nio hypoteser att tillämpas för att undersöka varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots att tidigare studier visar att dessa fonder ofta har högre avgifter, men inte bättre avkastning jämfört med exempelvis indexfonder (Dahlberg 2015; Uppdrag granskning 2008).

Tabell 1. Hypotessammanfattning.

Uppsatsens analysmodell har skapats med utgångspunkt i studiens syfte och teoretiska referensram. Analysmodellen illustreras i Figur 1 och sammanfattar de teorier som antas förklara varför privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder, vilka är inlåsningseffekten, byteskostnader, finansiell kunskap, familjär-bias och

flockbeteende. Analysmodellen som har härletts från den teoretiska referensramen har

formulerats i enlighet med hypoteserna i Tabell 1. Det enkätformulär som har använts för att samla in empiriska data har formulerats med utgångspunkt i analysmodellen i Figur 1. Vidare har insamlad empiriska data analyserats med grund i analysmodellen i Figur 1.

4. Metod

I följande kapitel presenteras den metod som har använts vid uppsatsens genomförande. Inledningsvis beskrivs studiens vetenskapliga metod följt av val av teorier, urval, datainsamlingsmetod, operationalisering, analysmetod, kvalitetsdiskussion och etiska aspekter.

4.1 Vetenskaplig metod

Enligt Bryman och Bell (2013) genomförs forskningsstudier ofta med kvantitativ eller kvalitativ metod. Den här studien har genomförts med en kvantitativ forskningsstrategi och ett positivistiskt perspektiv. Empiriska data har samlats in med en fysisk enkätundersökning som studenter vid Linköpings universitet har besvarat. En kvantitativ metod har varit lämplig att använda vid genomförandet av denna studie eftersom det har möjliggjort en analys baserad på en stor mängd data, vilket enkätundersökningen har möjliggjort (Rienecker & Jørgensen 2014). Å ena sidan hade en kvalitativ metod erbjudit en analys med ett tolkande och förstående angreppssätt med exempelvis intervjustudier, vilket skulle tillföra en djupare analys (Rienecker & Jørgensen 2014). Enligt Bryman och Bell (2013) kan en kvalitativ metod vara fördelaktig att använda, eftersom intervjuer möjliggör att frågor kan uttryckas annorlunda och fler frågor kan ställas beroende på intervjusituation. Vid kvantitativ metod ska inte avvikelser som dessa genomföras. Å andra sidan är kvantitativ metod att föredra då den här studiens resultat har nått en större urvalsgrupp med enkätundersökning jämfört med en kvalitativ intervjustudie (Bryman & Bell 2013).

Uppsatsen har genomförts med en deduktiv ansats och hypoteser har genererats med utgångspunkt i befintlig teori som därefter har styrt datainsamlingsprocessen (Bryman & Bell 2013). I uppsatsens teorikapitel presenteras teorier som har använts för att formulera de hypoteser som har testats och slutligen analyserats. Därmed har en induktiv ansats inte varit lämplig för genomförandet av den här studien, eftersom en induktiv ansats innebär att teorier genereras med grund i insamlade data (Bryman & Bell 2013). Motsatsvis bygger den här studien på hypoteser, empiri och analys med utgångspunkt i redan befintliga teorier. Den forskningsdesign som tillämpades vid studiens genomförande är en tvärsnittsdesign, eftersom primärdata har samlats in vid en viss tidpunkt från flera studenter med en enkätundersökning som därefter har granskats och olika sambandsmönster har studerats (Bryman & Bell 2013; David & Sutton 2016). En alternativ forskningsdesign är en longitudinell studie som i jämförelse med en tvärsnittsstudie är fördelaktig att använda för en studie som syftar till att tolka orsakssamband. Tillämpning av en longitudinell studie hade inneburit att enkätundersökningen hade genomförts två eller flera gånger för samma grupp

individer (Barmark & Djurfeldt 2015). På grund av en begränsad tidsram har en tvärsnittsstudie tillämpats istället för en longitudinell studie, vilket betyder att resultatet av studien baseras på respondenternas upplevelse och åsikter från den tidpunkt som enkätundersökningen genomfördes.

4.2 Val av teorier

Modern portföljvalsteori och beteendefinansiell teori är teorier som motiverar hur

investerare fattar beslut på den finansiella marknaden och ligger till grund för de teorier som genererar studiens hypoteser. Inlåsningseffekten, byteskostnader, finansiell kunskap,

familjär-bias och flockbeteende har valts ut för att undersöka varför privatpersoner behåller

fondinnehav i de svenska storbankernas aktiva fonder trots att tidigare studier visar att dessa fonder ofta har högre avgifter, men inte bättre avkastning än exempelvis indexfonder.

Inlåsningseffekten antas förklara detta beteende, eftersom tidigare studier har visat att de

privata spararna tenderar att behålla finansiella tillgångar för att undvika den skatt som uppstår vid realisering av vinsten (Daunfeldt, Praski-Ståhlgren & Rudholm 2010; Hungerford 2009; Mattson & Brink 2018). Enligt Fornell (1992) kan byteskostnader skapa en barriär som får privatpersoner att stanna kvar hos en tjänsteleverantör istället för att byta till en annan, vilket antas förklara de privata spararnas passiva beteende. Tidigare studier (De Vries, Erasmus & Gerber 2017; Hershey & Walsh 2000; Huberman 2001) har visat att låg finansiell kunskap kan kopplas till sämre finansiella beslut och att individer tenderar att investera i finansiella tillgångar som de är bekanta med. Därför har även teorierna finansiell

kunskap och familjär-bias använts för att besvara syftet med uppsatsen. En ytterligare teori

som kan förklara privatpersoners motiv att behålla fonder som förvaltas av de svenska storbankerna är flockbeteende, eftersom investerare tenderar att fatta finansiella beslut med hänsyn till hur familj och vänner agerar (Baker, Filbeck & Nofsinger 2019).

4.3 Urval och datainsamlingsmetod

4.3.1 Urval

Studiens population utgörs av studenter vid Linköpings universitet vid studieort Linköping. Enligt 2019 års statistik av Linköpings universitet studerar 24 400 individer vid studieort Linköping, vilket inkluderar både Campus Valla och Campus Universitetssjukhuset (Linköpings universitet 2019). Enligt Bryman och Bell (2013) är ett representativt urval för en kvantitativ studie ett urval som är möjligt att generalisera till hela populationen som studeras. I den här studien har ett icke-sannolikhetsurval tillämpats med ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att resultatet inte kan generaliseras till alla studenter vid Linköpings universitet. Det går inte heller att generalisera resultatet på en större population, eftersom ett bekvämlighetsurval enligt Bryman och Bell (2013) inte är ett sannolikhetsurval. Det innebär att urvalet inte är representativt och det har därmed inte varit möjligt att dra

generaliserande slutsatser, vilket hade kunnat genomföras med ett sannolikhetsurval. Ett bekvämlighetsurval är en metod som innebär att urvalet utgörs av de individer som har varit tillgängliga för forskaren vid insamling av empiri och resultatet medför därför en stor osäkerhet (Bryman & Bell 2013). Studien har begränsats till ett bekvämlighetsurval istället för ett sannolikhetsurval på grund av begränsad tidsram (Denscombe 2018).

Optimal storlek på bekvämlighetsurvalet estimerades innan enkätundersökningen genomfördes. Enligt Surveymonkey (u.å.) borde urvalet utgöras av ungefär 264 respondenter, eftersom populationen består av 24 400 studenter och analys av insamlade data har genomförts med ett 90-procentigt konfidensintervall. Enligt Dahmström (2011) bör urvalet bestå av minst 30 observationer för att resultatet ska anses vara normalfördelat i enlighet med den Centrala gränsvärdessatsen. Enkätundersökningen genomfördes därför med målet att erhålla 264 enkätsvar (Surveymonkey u.å.), men minst 30 respondenter för att möjliggöra analys av insamlade data (Dahmström 2011; Zhang & Maas 2019). Insamling av empiri har genomförts under två dagar med målet att uppnå estimerad urvalsstorlek, vilket resulterade i en svarsfrekvens med 259 respondenter. Studiens totala urvalsstorlek reducerades till ett huvudsakligt urval med 174 respondenter. Denna reduktion genomfördes med anledning av att inte alla respondenter var tillämpliga i studien, eftersom det huvudsakliga urvalet endast utgörs av studenter vid Linköpings universitet som har ett sparande i de svenska storbankernas aktiva fonder. Reduktionen till det huvudsakliga urvalet baseras på enkätfråga 1 och 4 (se bilaga I), eftersom de respondenter som inte studerar vid Linköpings universitet och de respondenter som inte äger aktiva fonder som förvaltas av de svenska storbankerna inte är aktuella för studien. Till följd av denna reduktion genererades ett estimerat bortfall på 85 respondenter, vilket är differensen av studiens totala urval och det huvudsakliga urvalet i studien.

En felkälla vid urvalsprocessen är enligt Bryman och Bell (2013) förekomst av bortfall vid surveystudier, vilket innebär en ökad risk för ett skevt resultat. Bortfall vid enkätundersökningar beror på att individer väljer att inte besvara enkäten, ger oseriösa svar, inte förstår frågorna i enkäten eller inte besvarar samtliga enkätfrågor. Ett bortfall som är specifikt för ett bekvämlighetsurval är att inte alla individer ges möjligheten att besvara enkätformuläret, eftersom inte alla individer i populationen är tillgängliga för forskaren vid tidpunkten för enkätformulärets spridning. I den här studien har majoriteten av respondenterna i det huvudsakliga urvalet besvarat samtliga enkätfrågor. För att öka svarsfrekvensen har enkätformuläret testats på andra studenter innan den faktiska enkätundersökningen genomfördes, eftersom denna metod kan minimera missförstånd (Bryman & Bell 2013). Enligt Bryman och Bell (2013) ökar svarsfrekvensen med en kort enkät och därför var studiens enkätformulär fyra sidor och tog cirka fem minuter att besvara.

Enligt Dahmström (2011) innebär partiellt bortfall att respondenter inte besvarar alla enkätfrågor. Förekomst av partiellt bortfall i en studie kan generera ett snedvridet resultat (Dahmström 2011). I den här studien har det trots åtgärder mot bortfall förekommit partiellt bortfall på sex enkätfrågor. På fyra av dessa enkätfrågor har 173 av 174 respondenter i det huvudsakliga urvalet besvarat respektive enkätfråga. I två av enkätfrågorna har 172 av 174 respondenter i det huvudsakliga urvalet besvarat enkätfrågan. Det partiella bortfallet har kodats som ”missing values” i IBM SPSS Statistics, vilket betyder att statistikprogrammet inte tar hänsyn till dessa värden vid analys av data (Dahmström 2011). Enligt en studie av Schulz och Grimes (2002) kan partiellt bortfall generera problem med validitet i studien. En utgångspunkt är att en studies resultat kan vara snedvridet om det partiella bortfallet är mindre än fem procent, men att en studie har problem med validiteten om det partiella bortfallet är större än 20 procent (Schulz & Grimes 2002). Det partiella bortfallet i den här studien är mindre än fem procent, vilket innebär att resultatet kan vara snedvridet men det har inte problem med validiteten.

4.3.2 Datainsamlingsmetod

I den här studien har primärdata samlats in med en kvantitativ metod med en enkätundersökning för att nå ett stort antal respondenter. Enligt Emanuelson och Egenvall (2014) är primärdata sådan data som inhämtas för första gången med grund i studiens syfte och sekundärdata är redan insamlad data. Sekundärdata är billigare än primärdata både avseende tid och resurser (Bryman & Bell 2013). Valet att använda primärdata istället för sekundärdata vid studiens genomförande baseras på att det inte fanns tillgång till relevant sekundärdata utifrån den litteratursökning som genomfördes initialt i studien.

Enkätundersökningen genomfördes med en direkt metod med ett fysiskt enkätformulär som har delats ut till studenter vid Linköpings universitet. Den direkta metoden användes istället för en webbaserad enkätundersökning, eftersom det reducerar de etiska nackdelarna som uppstår online avseende både konfidentialitet och anonymitet (Bryman & Bell 2013; Dahmström 2011). Att genomföra en webbaserad enkätundersökning hade varit fördelaktigt, eftersom det inte är lika tidskrävande som en direkt metod, men med anledning av de etiska kraven vid forskningsmetodik och avsikten att reducera antalet bortfall har en direkt metod använts istället (Bryman & Bell 2013; Dahmström 2011).

Datainsamlingsprocessen begränsades till två dagar vid Linköpings universitet på grund av att samtliga studier vid Linköpings universitet övergick till distansläge våren år 2020 med anledning av spridningen av covid-19 (Linköpings universitet 2020). Covid-19 står för

coronavirus disease 2019 som under våren år 2020 har utvecklats till en pandemi, vilket

orsakades av en ny virussjukdom som drabbar luftvägarna (Schultz 2020). För att minska spridningen av covid-19 har samtliga individer i Sverige ett ansvar enligt

Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 (HSLF-FS 2020:12). Linköpings universitet tillämpade distansstudier från och med mars år 2020 och uppmanade studenterna att inte studera i universitetets lokaler för att minska smittspridningen (Linköpings universitet 2020). Datainsamlingen som pågick för den här studien behövde därmed avbrytas och enkätundersökningen kunde inte fortsätta på grund av dessa omständigheter. Studiens urval utgörs därmed till största del av privatpersoner som studerar vid Campus Valla och en mindre andel respondenter som studerar vid Campus Universitetssjukhuset. Det initiala målet var att enkätundersökningen skulle genomföras bland en större andel studenter från samtliga universitet vid Linköpings universitet i Linköping.

4.4 Operationalisering

4.4.1 Variabler

Den här studien har genomförts med en deduktiv ansats och hypoteser har formulerats härledda från studiens teoretiska referensram (Rienecker & Jørgensen 2014). Hypoteserna är påståenden som används för att studera den kausala relationen mellan beroende och oberoende variabler med kvantitativ analys för att besvara studiens syfte (David & Sutton 2016). De oberoende variablerna har tillämpats för att studera hur dessa variabler påverkar den beroende variabeln (Bryman & Bell 2013). I studien har passivt fondsparande varit den beroende variabeln medan inlåsningseffekten, byteskostnader, finansiell kunskap,

familjär-bias och flockbeteende har använts som oberoende variabler, eftersom variablerna har

antagits påverka den beroende variabeln (David & Sutton 2016).

Den beroende variabeln passivt fondsparande har definierats med grund i studiens syfte, eftersom syftet är att undersöka varför privatpersoner behåller storbankernas aktivt förvaltade fonder. Samtliga hypoteser i studien har utvecklats utifrån den teoretiska referensramen för att mäta detta beteende, vilket motiverar varför passivt fondsparande har använts som studiens beroende variabel. Enkätfråga 11 (se bilaga I) har använts för att mäta

passivt fondsparande. Enkätfrågan var uttryckt i form av en Likertskala som inför analys av

data har kodats om till en dummyvariabel i IBM SPSS Statistics (se bilaga II). Dummyvariabeln har kodats så att ett mäter de som har svarat alternativ ett till tre på enkätfrågan, vilket indikerar att respondenterna inte avser att byta de aktiva fonder som förvaltas av de svenska storbankerna inom det närmsta året. De respondenter som har angett svarsalternativ fyra till sju på enkätfråga 11 har kodats till noll, eftersom de i högre grad avser att byta de fonder som förvaltas av de svenska storbankerna inom det närmsta året. Syftet med att koda om enkätfråga elva till en dummyvariabel, där ett indikerar passivt

fondsparande och noll beskriver icke passivt fondsparande, är att det genererar en tydligare

De oberoende variablerna har formulerats med grund i analysmodellen som illustreras i

Figur 1 (se avsnitt 3.7). Att privatpersoner behåller fondinnehav i de svenska storbankernas

aktiva fonder trots bevisade nackdelar med detta antas indikera ett irrationellt beteende och kan därför förklaras av huvudsakligen beteendefinansiell teori. Den litteraturgenomgång som har genomförts i studien har genererat de oberoende variablerna inlåsningseffekten,

byteskostnader, finansiell kunskap, familjär-bias och flockbeteende, eftersom de

huvudsakligen antas förklara mönstret i den beroende variabeln. Hypoteser har formulerats för att därefter dra slutsatser kring relationen mellan den beroende och de oberoende variablerna.

Kontrollvariabler har även använts i studien för att den interna validiteten ska stärkas, eftersom fler variabler än de oberoende variablerna kan ha en effekt på resultatet. Analys av kontrollvariabler har bidragit till att risken för felaktiga slutsatser har minimerats i den här studien och de kontrollvariabler som har tillämpats i studien är; avkastning, kön och ålder (David & Sutton 2016). Kön och ålder har använts som kontrollvariabler, eftersom investerares beteendemönster har visat sig skilja mellan dessa variabler enligt tidigare studier (Coleman 2003; Dorn & Huberman 2005). Avkastning har även valts ut som kontrollvariabel, eftersom en fonds tidigare avkastning har visats vara av stor vikt vid investeringar i fonder (Capon, Fitzsimons & Weingarten 1994). Kön, ålder och avkastning har därmed använts som kontrollvariabler i studien, eftersom de kan antas påverka investerares beslut att behålla en befintlig fond. Studiens beroende-, oberoende- och kontrollvariabler har kodats utifrån nominal-, ordinal- och intervallskalor för att det ska vara möjligt att analysera variablerna med hjälp av statistiska verktyg (Bryman & Bell 2013; David & Sutton 2016).

4.4.2 Utformning av enkätformulär

En kvantitativ studie kräver att de hypoteser som ska testas ska vara mätbara för att det ska vara möjligt att testa samband mellan olika variabler (Bryman & Bell 2013; Håkansson 2013). För att möta detta krav har enkätformuläret operationaliserats med utgångspunkt i studiens syfte och teoretiska referensram. Frågor har utformats huvudsakligen med slutna frågor i form av flervalsfrågor, sjugradiga Likertskalor och ja/nej-frågor (se bilaga I). Slutna frågor bidrar till ökad jämförbarhet i svaren, eftersom svaren är kodade i förväg och därmed reduceras problematiken kring tolkning som öppna enkätfrågor kan innebära. Vidare är slutna frågor fördelaktiga att använda vid kvantitativ metod, eftersom det ofta är enkelt att bearbeta svaren och det underlättar kodning vid analys. Slutna frågor är även lätta att besvara (Bryman & Bell 2013; David & Sutton 2016). Öppna frågor är mindre fördelaktiga att använda vid kvantitativa studier, eftersom respondenterna besvarar enkätfrågorna med egna ord och det är därmed tidskrävande att koda svaren (Bryman & Bell 2013).