borje.pettersson@bergvikskog.se
Bergvik Skog AB Post- och besöksadress: Trotzgatan 25, 791 71 Falun Tfn: 023–583 00 Bankgiro: 5730-4305
www.bergvikskog.se Fakturaadress: Box 425, 791 28 Falun Fax: 023–583 01 Org nr: 556610-2959
Samråd om Arbetsprogram med tidtabell och Översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021.
Bergvik Skog AB (Bergvik) vill framföra följande synpunkter på dessa samrådsdokument.
Arbetsprogram med tidtabell
Bergvik har inga stora synpunkter på den föreslagna tidtabellen utan ser fram emot det förslag till förvaltningsplan samt åtgärdsprogram som kommer att remissbehandlas under 2014
Vattendirektivet är emellertid komplicerat och omfattande. Införandet i svensk lagstiftning är om möjligt än mer förvirrande. Betydelsen av och innehållet i begreppen miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram är inte allmänt kända och många verksamhetsutövare har ännu inte kunskap om alla delar och om vilka konsekvenser som kan förväntas av vattenförvaltningen.
Vattenmyndigheternas dokument om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram samt underlag i form av kartor och bedömningsgrunder är resurskrävande att läsa och förstå.
En förvirrande omständighet är också att det finns flera parallella direktiv och åtaganden som går in i varandra: vattenförvaltningen, havsmiljöförvaltningen, BSAP, Miljömålsberedningen och IED. Dessa har dessutom olika tidplaner och bedömningsgrunder. Vidare är flera myndigheter inblandade i vattenarbetet: Havs- och Vattenmyndigheten, Vattenmyndigheterna, Naturvårdsverket, länsstyrelsen, kommunerna.
Som verksamhetsutövare är det svårt att skaffa en överblick över alla processer och deras betydelse för den egna verksamheten
Vattenmyndigheten i Bottenhavets vattendistrikt Dnr. 537-6976-12
Väsentliga frågor
Bergviks huvudsakliga verksamhet består av skogsbruk. I varierande grad har de olika vattenmyndigheterna pekat ut skogsbruk som ett bekymmer och en
försvårande omständighet för möjligheterna att uppnå god status i
vattenförekomsterna. Det generella problemet med höga kvicksilverhalter i fisk är i grunden inte förorsakat av skogsbruket och i vilken grad nuvarande
brukningsmetoder påskyndar transporten av kvicksilver till vatten är fortfarande inte helt utrett (se nedan). För övrigt utgör fysisk påverkan huvudorsaken till att skogsvatten inom Bergviks verksamhetsområde inte når upp till god status. Det finns få studier, om några (?), som visar att normalt skogsbruk har någon avgörande betydelse för status inom vattenförekomster. Däremot finns många studier som visar på lokal påverkan från skogsbruk på mindre vatten och de delar som direkt berörs av åtgärder, de flesta effekterna med temporär verkan.
Skogsbruket arbetar generellt med bättre hänsyn till vatten, även inkluderande små vatten känsliga för brukandets påverkan. Bergvik vänder sig däremot mot att Vattenmyndigheten pekar ut skogsbruk som en väsentlig fråga rörande statusen hos de vattenförekomster som direktivet är avsett att skydda.
Några detaljkommentarer:
Fysiska hinder/vandringshinder- Här beskrivs bl.a fellagda trummor som ett exempel på fysiskt hinder som kan påverka vandringsvägar hos bl.a fisk negativt.
Det vore här värdefullt om man kunde ha beskrivit problemets magnitud i respektive distrikt, - dvs hur många vattenförekomster bedöms i dagsläget ha en negativ status pga att just trummor utgör vandringshinder. Om byte av gamla och uttjänta trummor samt felaktigt anlagda sådana, blir en del av ett framtida
åtgärdsprogram för distriktet, är det viktigt att insatserna optimeras. Bergvik Skog har som markägare en egen uppföljning av trumbytesbehov i anslutning till
utpekade särskilt värdefulla vattendrag, som en del i sina satsningar på vattenvård.
Här skulle dialog och samverkan kunna möjliggöra en förbättrad prioritering av insatser för att säkerställa att rätt trummor byts först.
Bristande vattenhänsyn inom skogsbruket-
Mellan 2011 och 2013 har en sektorsövergripande dialog kring miljöhänsyn pågått där nu målbilder för bl. a hänsyn till vatten vid ex, terrängtransport över vattendrag tagits fram. Det är högst troligt att en stor del av dessa målbilder kommer att implementeras av skogssektorn inom de närmaste åren. Vi ser det som positivt att frågan kring miljöhänsyn i anslutning till vatten uppmärksammas av
Vattenmyndigheten men önskar att man beaktar implementeringen av nyligen upprättade målbilder när åtgärdsprogram för kommande förvaltningscykel tas fram.
Skogsbruket har enats om en branschgemensam körskadepolicy, då körskador identifierats som ett skogsbrukets huvudproblem i relation till vattenvården. I princip samtliga körskador som riskerar att få en negativ hydrologisk inverkan betraktas idag som icke-acceptabla körskador av branschen. En omfattande
implementering av denna policy pågår och bör uppmärksammas av vattenmyndigheterna.
Samverkan
Betydelsen av samverkan mellan myndigheter betonas vid ett flertal tillfällen i samrådsdokumenten från vattenmyndigheterna. Som mycket riktigt påpekas är samverkan en central förutsättning för att övervakning, rapportering,
statusklassificering av vattenförekomster mm sker på ett enhetligt sätt mellan vattendistrikten. Vi saknar dock en diskussion kring behovet av samverkan med de större verksamhetsutövarna i respektive distrikt, särskilt inom skogsbruket. Denna typ av samverkan är viktigt inte minst för att säkerställa att åtgärder och insatser kan prioriteras och genomföras så att maximal kostnadseffektivitet uppnås men även för att skapa en dialog kring vilka frågor skogsbruket specifikt upplever som relevanta.
Målanpassad information är angeläget – det finns stora brister och osäkerheter i kunskap om vattenförvaltningen både hos verksamhetsutövare och hos
myndigheter.
Samverkansformerna behöver utvecklas. Det är för många inblandade myndigheter och för många parallella initiativ för att få en helhetsbild av vattenarbetet i Sverige.
Kopplingen till miljömålsarbetet är viktig. Nuvarande tolkning av vattendirektivets mål i svensk lagstiftning bör ses över så att vattenförvaltningen kan bli tydlig, effektiv och rättssäker.
Övervakning-egenkontroll av verksamhet
I samrådsdokumentets gemensamma del under rubriken ” Tryggad finansiering för att få en långsiktigt förbättrad övervakning” föreslår vattenmyndigheterna att verksamhetsutövarna i stor utsträckning ska bekosta den kontinuerliga
övervakningen av ”sin egen påverkan”. Vi anser att det endast i mycket begränsad utsträckning ligger inom ramen för PPP-principen att överlåta kostnader för
övervakning till verksamhetsutövare. Denna kostnad ska samhället stå för inom ramen för den tillsynsverksamhet respektive övervakning som kontinuerligt ska bedrivas. Däremot ska självfallet kostnader för återställande av skada belasta verksamhetsutövaren.
Det framgår inte heller i samrådsdokumenten att verksamhetsutövaren redan idag är ålagd en stor kostnad för finansering av myndigheternas tillståndsprövning av vattenverksamhetsärenden ex för byten av gamla vägtrummor.
Vattenförvaltningen innebär utökad övervakning. Vägledning för denna måste tydligt anvisa hur, var och när mätning ska ske. Det har visat sig att myndigheter
har varierande uppfattning av miljökvalitetsnormernas giltighet och innebörd. Det är inte meningen att en miljökvalitetsnorm ska uppfyllas i alla punkter i en
vattenförekomst, t ex i en utsläppspunkt, utan i vattenförekomsten i sin helhet. En möjlighet finns enligt vattendirektivet att införa s k blandningszoner. Det innebär en stor byråkrati varför det torde vara effektivare att införa ”representativa
provtagningspunkter” som begrepp, antingen i en föreskrift, i övervakningsprogrammen eller i en vägledning.
Det är inte heller tydligt vilka utredningar och undersökningar som kan förväntas av verksamhetsutövare. Kartläggnings- och påverkansanalyser torde tillhöra
vattenmyndigheternas och länsstyrelsernas ansvarsområden, medan
verksamhetsutövarens ansvar bör vara direkt relaterat till verksamheten som sådan.
Brist på underlagsdata i vattenförekomster ska inte lösas med hjälp av utökade krav på verksamhetsutövare. Detta måste tydliggöras för myndigheter i vägledningar.
Avsnitt: Kartläggning
Bedömningsgrunder för ytvattenstatus har visat sig behöva utvecklas. De behöver också göras förståeliga. Dagens statusbedömningar har brister på många sätt – det saknas både data och referenspunkter. Eftersom statusbedömningarna är kopplade till juridiskt bindande miljökvalitetsnormer, kan konsekvenser av felbedömningar få stora konsekvenser för verksamhetsutövare utan att vattenmiljön förbättras.
Särskilt förorenande ämnen, som släpps ut i betydande mängd, ska vägas in i den ekologiska bedömningen. Dessa ämnen ska fastställas per vattenförekomst av vattenmyndigheter. Eftersom underlagsdata saknas till stor del för att göra denna bedömning, samarbetar vattenmyndigheterna med Länsstyrelsen och
Naturvårdsverket för att ta fram en gemensam lista av ämnen för hela Sverige. Det föreslås att ”betydande mängd” ska definieras som ”nationellt framtagna
riktvärden”. Vilka är dessa? Denna hantering av särskilt förorenande ämnen är inte i linje med direktivet som föreskriver att ämnena ska tas fram relaterat till aktuell situation i respektive vattenförekomst.
Även bedömningen av KMV har brister i kunskapsunderlag och tillämpning.
Metoder för fastställande måste utvecklas och bli mer enhetliga.
Den ekonomiska analysen som ska göras, måste baseras på att Sverige har gott om vatten av god kvalitet i ett europeiskt perspektiv. Vattenuttag i sig har ingen miljöpåverkan om inte det sker i ett område med vattenbrist. För många industrier handlar det om att några procent av ett vattenflöde tas ut, används och renas före det släpps ut igen. Den faktiska konsumerade vattenanvändningen är endast relaterad till avdunstning i processer, innehåll i produkter och avfall.
Branschorganisationer och näringsliv måste involveras i att ta fram statistik för de prognoser om ekonomi och vattenanvändning, som ska utföras av
vattenmyndigheterna.
Metoder för värdering av ekosystemtjänster är i sin linda och resultat från sådana studier kan inte ännu tjäna som bas för åtgärder.
Avsnitt: Miljökvalitetsnormer
Såsom tidigare skrivits har vattendirektivets miljömål införts i Sverige på ett unikt sätt som juridiskt bindande normer. Inför nästa förvaltningscykel anser vi att vattenförvaltningen bör ses över i sin helhet så att tolkningen av kemisk och ekologisk status blir tydlig.
Vi anser också att undantag – inte bara avseende tid utan också avseende krav – måste användas i större utsträckning. Det ökar trovärdigheten att uppnå ”god status” och resurserna kan användas optimalt.
Slutsatsen att rättstillämpningen spretar håller vi med om till fullo. Regelverket måste ses över och vägledningar måste vara tydliga och tillämpas enhetligt av olika myndigheter.
Säkerheten i statusbedömningen har stora brister. Det måste öppet och transparent visas hur bedömningar gjorts och vilka underlag som finns. Detta material ska inte bara vara tillgängligt och begripligt för myndigheter utan även för
verksamhetsutövare.
Avsnitt: Åtgärdsprogram
Åtgärdsunderlag med åtgärdsbehov och förslag på fysiska åtgärder ska tas fram.
Det står ingenting i arbetsprogrammet om att åtgärder ska bedömas utifrån kostnadseffektivitet. Åtgärdsunderlagen måste innefatta
kostnadseffektivitetsanalyser för att myndigheter ska kunna använda dem på ett optimalt sätt och för att verksamhetsutövare ska ha förståelse för eventuella åtgärdsbehov. Vidare bör intressenter och berörda få påverka och bidra med kunskap i framtagandet av dessa åtgärdsunderlag. I dokumentet förefaller arbetet genomföras helt och hållet av Länsstyrelserna och vattenmyndigheterna.
Det är angeläget att åtgärdsunderlagens juridiska status och kopplingen till styrmedelsåtgärderna är tydlig för alla.
Styrmedelsanalys är ett nytt begrepp. Vad innefattar den och vem gör den?
En ökad samordning av havs- och vattenförvaltningen och annat övergripande miljöarbete skulle öka effektiviteten och miljönyttan av vattenarbetet i Sverige.
Miljömålsarbetet kan gärna kopplas till vattenförvaltningen men först krävs en översyn av svensk lagstiftning på vattenområdet, så att den blir tydlig och rättssäker.
Behovsbedömning, omfattning och detaljeringsgrad av miljökonsekvensbeskrivningen
Miljökonsekvensbeskrivningen beskriver miljöpåverkan som genomförandet av åtgärdsprogrammen kan komma att medföra. Beskrivningen är mycket
övergripande, men man kan sammanfattningsvis konstatera att det är viktigt att andra regelverk, program, planer, strategier och andra initiativ samordnas med vattenförvaltningen för att vattenarbetet ska bli effektivt och åtgärdsprogrammen användbara.
Med vänlig hälsning Bergvik Skog AB Lars-Erik Wigert
Börje Pettersson
