Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Phebe Fjellström
Title Etnologiska variabler i det nordsvenska kulturlandskapet
Issue 1
Year of Publication 1981
Pages 95–108
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Phebe
Fjellström
Etnologiska variabler i det nordsvenska kulturlandskapet
Forskningsläget
Täckande bebyggelsehistoriska undersökningaravetnologiskkaraktärsomberör Nord- sverige(Lappland,Norrbotten, Västerbotten) praktiskt tagetlyser medsinfrånvaro. Något sammanfattandeverk finnsöverhuvudtagetinte.Detgesdockettparsmärrearbetensom ärtillledning. Detenaärengrundlig byggnadshistorisk inventeringavErnst Westerlund
avGallejaur,Västerbotten, det andraenartikelavOlofIsaksson,iSvenskt-finskt-ryskt.
ByggnadsskickiTomedalen(1962)enutmärktframställning.Emellertidmåsteheltandra arbetenpenetrerasförattnåframtill det nordsvenska skiftande materialet.Dessaarbeten gersamtidigtindirekta anvisningarombebyggelsestmkturen.Ett huvudarbete för studium
avbebyggelse blirdå Olof Isakssonsavhandling.Bystämma ochbystadga(1967)liksom ar¬
beten avGerd EnequistomNedre Luledalens byar(1937)ochÖvreNorrlandsstorbyari äldre tid(1935). SigurdErixonsstudier omNågrabottniska byggnadsformer (1938)och
HurSverigeoch Finlandmötas(Rig 1938)äravvärde i dettasammanhang liksom Albert Nordbergs utomordentliga sockenbeskrivning gammal norrbottensbygd. Anteckningar
till Luleå sockens historia 1 -2. (1928 Lund). Närdetgäller detsamiskamaterialetoch dessbyggnadsformerber jagattfå hänvisatillmitt egetarbeteomSamernas samhällei tradition och nutid som snartutkommer.
Eörattvidgabegreppetkring regionala företeelserochfåenuppfattningomhur kom¬
munikationenägt mminorrärGunnar Hoppes avhandlingom Vägarna inom Norrbottens
län(1945) gmndläggande. Problematikensomberör samisk kolonisation harutrettsi den
nuklassiskaavhandlingenavErik Bylund KoloniseringavPite lappmark(1956). Avintres¬
sevidstudiumavackulturationsproblematikenpånordsvenskt områdeär ävenFjellströms
arbeteAnpassning ochegenart(1970).Särskilt börävenframhävasÅke Campbells Från
vildmark tillbygd(1948)liksom IsraelRuongs arbete Studieravlapsk kulturiPite lapp¬
mark(1943-44).
Emellertidär detuppenbart attuttalade byggnadshistoriskaforskningarsomberörolika etniskamiljöer saknasoch särskilt markantär bristen på dylikt materialfrånkustbygdens
område.(Destadshistoriskaframställningarsom framlagts särskilt frånkonstvetenskapligt
område medräknasej i detetnologiskamaterialet då deberör arkitektur,byggnadsstilar etc). 1 ett dyliktforskningsläge fårmangåtill äldre ochyngrefotomaterialsomåterger bebyggelsemiljöer. För etnologin kan bilddokumentationenrätt uttolkadgeåtskilligtav värde. Här harNorrbottensmuseumvisat sigvarasärskiltgivande. Under 1930-talet foto¬
graferades framsyntmiljöer och bebyggelseavmuseetstjänstemän. Etnologisk forskning kring bebyggelse och miljöerpågår inteännuvidvårhelt nystartade Etnologiskainstitution
i Umeå. Inomdet s.k. Luleälvsprojektetkommervisserligen bouppteckningsmaterialfrån Lule älvdal attpenetrerassärskiltmedhänsyntill hurresursutnyttjandeformer avspeglasi
detmaterialet. Detbordevararimligtattvialösöretkunna inringa viss inredning irespek¬
tivehem.Några exaktauppgifteromhusens mått,rummensläge, gårdsplanero.s.v.kanin-
teerhållasibouppteckningarna. Om brandsynshandlingar kan uppletas kan de däremotge värdefull hjälp, menför enstaka hemmanärdessa ej såvanliga. Härväntarmedandra ord
enstoretnologisk uppgift på attbli omliändertagen.
Definition avekologiska miljöer
Videttetnologiskt studiumav Nordsverige,d.v.s. Lappland, Norrbotten ochVästerbotten
samtTornedalen-måstealltid tvåfaktorerklarläggas;
a) denekologiska miljön, b)de etniskagrupperingarna.
Särskiltgällerdettaförsådant forskningsmaterialsomberör äldre tid och framungefär till
andravärldskriget. Efterdentiden(1940-talet)har helt andra faktorerkommitattbliav¬
görande för kulturmönstrensutformning, faktorersomgrundar sigpå industrisamhällets styrmekanismer ochgenomgripande distributionssystem. Dessainfluenserhar varit såstarka
att de fårsägasnästanhelt hagenomsyrat detnordsvenskaområdet,liksomförövrigtskett inom hela landet. VifinnersenasteVolvo-modelleniKorpilompolooch Malmösamma
månad, vi finnersammaplastmattaiköket iAkkapaktesomiStockholmslägenheten,sam¬
maafrofrisyriPelloi TornedalensomiGöteborgsstad.Ännuför 40årsedan-på 1930-
taletvarkulturvariablernaiakttagbara mellan olika nordsvenskamiljöerochänmer mar¬
kantavardekring sekelskiftet. Karakteristiskt förnordsvenskt område har just varitde
starkaretarderingstendenserna.De ekologiska mhjöernainorrrepresenterarolika natur¬
miljöer och olikaresursutbud. Deutgör grovt sett treskildaregionerochligger fördelade
som trennejättelikaterrasserstegvislutande från fjällryggenivästernedmotBottenviken
isydöst.
A. Längstuppmotdennorskagränsenovanodlingsgränsen ligger fjällbygden, fjällsamer-
nasområde medhög- ochlågfjäll. Resursernautgöresavvidsträckta renbetesmarker,av
jakt-och fiskeområden. Fjällsamernas viktigasteresursärrenen. Inom området finnsäven andrautbud-malmenochvattenkraften-somblottnyttjas avsamhället.
B. Terrassen nedomQällområdetutgöresavskogslandet.Områdetbmkasavskogssamer.
Derasrenhjordargenomströvarområdetinom vissabestämda stråk där de sökerföda påde
lavrika betesmarkerna.Skogslandetsmångafisksjöar och vattendragärett annatviktigtut¬
budliksomskogensom gerämnetill hus och hem ochtransport. Skogenärockså industri¬
samhälletstillgång.Skogslandet komemellertidatt ävenutnyttjasavsvenskaoch finska nybyggaresomunder 1700- och 1800-talen drogupptill inlandet frånkusten. Tillenbör¬
janslogdesig ofta nedpåenlapsk renvall; dessa lågsomregelnärafiskevattnen.Renvallar¬
nalåg oftast på lapskt skatteland. Nybyggarnaavsågattodlaland, bli bönder iäijemarken,
menviktigtvarävenjakten och fisket. Kolonisterna utgjordes iblandavf.d. soldater,ibland
bondsönersom ErikBylundvisat i sinavhandling KoloniseringenavPite lappmark(1956).
Emellertid blevsamernaimånga fall trängdaavnybyggarnasom användesamernasfiske¬
vatten merändeodlademark. Därtill komatt kronanejprioriterade nomadernasnäring före denodlande bondens. Nybyggarenkunde alltså slå signedpådet land, som samen re¬
danbetaladeskatt för. Samenvarmaktlös. 1 dettaläge fannsfördenneblottensakattgö¬
ra,attsjälv blinybyggare och slå sig ned på sitt lappskatteland. Mångaavde samiskaäije- marksliemmanen från 1700-taletsböijankom ej attbestå-devarväl mer ensortskuliss,
men senareunder 1700- och 1800-talenägerenstigande samiskkolonisationmminom skogslandet. Dettaförhållande bekräftasbl.a. avnordsvensktbouppteckningsmaterial,som
juståterspeglar dessa skiftande etniskagmpper-svenska, samiska, finska. Författarenhar
vidstickprovsundersökningarpåLandsarkivetiHärnösandfunnitattbouppteckningsma-
terialet kangemångavärdefulla synpunkterinte minstsetturekologisk aspekt. Under
ISOO-taletssenarehälft har kolonisationenträngtlångtuppmotfjällområdet. Utrymmet
förrenhjordarnasbetesarealer blirföljaktligen alltmerbegränsat. Konfrontationer mellan
nomadiserande samerochnybyggareärnu ej ovanliga, framför allt därförattfisket,som
varitskogssamens resursnunyttjas ävenavfastboende. Så länge nybyggarenägnade sig huvudsakligenåtodling gick samarbetet bättre. Under 1900-talet tilltarkonfrontations- problemen. Genomälvarnasutbyggnad dränks näraligganderenbetesmarker och degenom århundradenkultiveraderenkalvningsplatsema.Därmedbegränsas ytterligare de arealer
somrennäringenkräver förattkunnabestå.Några andralandområdengesej iersättning.
Närsameri dagprotesterarmotstorsamhällets intrång i deraslandhar det sinrotiattpri¬
oriteringenfrånstatenssida iförstahandgälltstatensoch storsamhälletsönskemål, inte
samernas. Skogslandets bebyggelsemiljöuppvisarsålundaenmångskiftande provkartaav variabler-vilka kan relaterastillskildautnyttjandeformer.
C. Den tredjeterrassenliggersom ettbrett bälte längs Bottenvikens kust. Denomfattar
denbördigakustjordenmed burgnajordbruksbygder,odlade arealer,storagårdar,fast by¬
organisationochenbebyggelsehistoriamed medeltidaanor. Kustbefolkningenärihuvud¬
sak svensk med vissfinskinfiltration vid Bottenvikens nordligastespets.Kustbygden har
ännuenresurs- fisket. Underäldretid, 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talen,avspeglas des¬
sabygder och deras aktiviteteriskilda arkivalier,ijordeböcker, ibouppteckningar.Norr-
ochVästerbottens kustbygdervarunder 1500- och 1600-talen anmärkningsvärtburgnaom¬
råden- detvisarhandlingarna. Emellertidharvi inomnordsvensk regionännuenetnisk yttringavstortintresse-nämligenTornedaleni östraNorrbotten,gränslandetmotFinland.
Därfinns ettsärpräglat kulturområdesomänidag kansägas utgöraenkulturgräns mellan
väst-ochÖsteuropa. Det finns-det känner alla norrbottningar till -en osynlig kulturbarriär
vidSangissomligger påsvenska sidan, drygt 3 mil från Haparanda. Till»höger»omSangis börjarnästanomedelbart detfinska kulturmönstret med rieska(=ojästkornbröd),grön ärtsoppa(detärtypisktfinskt), pörtebebyggelse, finskt språko.s.v. Dengränssomfinns
härgårlångt tillbakaitiden.UngefärvidSangisgicknämligengränsenefter Nöteborgs-
freden 1328.Gränsen motÖsteuropalågnärmaresvenskbygdunder medeltid. Idagär
Torne älvgränslinje mellan Finland ochSverige. Med andra ord:År 1809drogstvärsigenom
enrentfinskkulturbygdenriksgräns somdeladeenenhetlig finskregion iensvenskdel påvästraTorneälvsstrandenochenfinskdelpådenöstra. Detta har givetvisskapatkon¬
fliktsituationer. Endelavdessatogs upptill granskningbl.a. av enprojektgrupp tillsattav Nordiska rådet 1964,somresulteradeiarbetetStudierkringgränseniTornedalen(1971).
Desom arbetadeiprojektet ochstödde detvarbl.a. professorE. Bylund, Umeå, dåvaran¬
de landsantikvarie HaraldHvarfner, Luleå,professor AskoVilkuna, Jyväskylä, landshövding RagnarLassinantti, Luleåm. fl.Bebyggelsemiljöntogsdockejupp till behandlingtrots att denären avde mestintresseväckandeyttringarna inomområdet.Ännuenkulturgräns,en
finsk-lapskt, bör markerasnämligendensom numeragårtvärs överNordsverige, ungefärvid
Polcirkeln.Utbredningenavdettafinsk-lapskaområdeärrelativtsenoch inmängt med
svenskbebyggelse(Pajala,Vittangi, Kirunam.fl.orter). Områdetkan liknas viden»hätta»
somtäckertoppen avlandetsnordligaste del. Detnordlapska inslaget harträngtnedsom
enbredvågfrån Karesuando-områdetunder 1900-talets två förstadecennier, då visstvångs- förflyttningav nordsamerägderumändaned tillArjeplogiPite lappmark. Finska nybygga¬
reträngdein frånösterunder 1700-talet och skötpåbred front frammotJukkasjärvi-Gel-
ivareområdet.DennakolonisationsvågärdelvisbehandladavNils ErikHansegård i The Tran¬
sition oftheJukkasjärvi Lapps fromNomadismtoSettledLifeandFarming(1978). Inom
denna »hätta»finnerviidagenkulturstruktursomärmarkantannorlunda än den svenska
i t.ex. Luleå ochPiteåälvdalar. Betonas böränengängattidaghar kultumivelleringen in¬
omhela nordsvenska områdetgåttmycket långt, omän samiskarenskötandegruppermer påtagligt bevarat vissaetniska särdrag.
Nordsvenska boendemiljöer
Förattillustreradeetnologiska kulturvariablerna kanmanlämpligen granskaboendemil¬
jöerna inomde skildanordsvenskaekologiskazonerna. Byggnadskonstmktionermenäven gårdsbegreppoch byorganisation ärhäravintresse.Kåtamiljöerna i Qällbygden och i skogs¬
landetvariäldre tidavtvåslag: fasta och flyttbara.Till de förra hörde den timrade näver-
ochtorvkåtan, den timradeträkåtan -t.ex.iArvidsjaurslapskakyrkstad(fig. 1)-åskåtan- byggdsåsomettslagsstortsadeltak. Hit hördeävendenlilla timrade förrådsboden med
sadeltakpåenhögstolpe den s.k. njallam
Flyttbaravarbägsaxkätan med singeniala bågsaxkonstruktionsomgårtillbaka på de
norskasjösamernasfasta torvgammemedbfle//e/:-konstruktion,ettslagsparallellställda
valvsamt klykstångskåtan(fig. 2), (konstruktionalaindiantält). Fjällsamernavarrörligare
än skogssamema. Deförrakunde vandra med renhjordarna tvärs överSkandinaviskahalvön, skogssamernarörde sig imindrecirklar ochvar merstationära. Desenarehade mycket riktigtflera fasta kåtatyper(åskåtan,träkätan)menbrukade också denflyttbara klykstångs¬
kåtan. Bågsaxkåtanvarmestutbredd bland fjällsamer. Detta fält med kåtatyper, konstruk¬
tioneroch variationer äroändligt rikt och kan härinteberörasannatänhögst översiktligt.
Inomkåtamiljön harallt sin givna plats. Det finns givetvisingasittmöbler ellerförvarings¬
möbler ienkåta-förutom den lillakisan(en slags liten kistaisvepteknik)-Alla bruks¬
varoroch kläder»ligger framme». Fördetovanaögatkan detse oordnatutmendärfinns
enstrikttillämpad rumsplanering och förvaringprecissomiensegelbåt. Planenäroval.
Figur 3. Timrade skolkätor byggda 1919/1920frånKillinge,GeUivare- området. Här inkvarterades nomad¬
barn. Kåtornahadebådeöppen spis
ochjärnspis. De tjänstgjordesom
kök,matsal,sovrumoch läsrum.
(FotoBirgitta Eriksson).
Figur 4. Västerljäll, Aijeplog-om- rädet. Vidvattnetlängsstrandenlig¬
geraUbebyggelse.Denäijemarks- miljösomhär avtecknas ärtypisk för bofastasamer somleverpå jakt ochfångst, ej odling. Idagärgårdar¬
nastoraochvälbyggdaoch modern komfort finns.(Foto Israel Ruong 1968).
Eldhärdenärplacerad imittenmed rökutgång rakt ovanför härden.»Köket»är placerati fonden,fadern och modern harsin givnaplatstill högerom»köket», barnensitterbredvid modern,rendrängarnerevid dörren o.s.v.»Köksgolvet»äralltid täckt avfärskt björkris
sommartid. Där stårgrytor(fig.2). Golveti övrigt är täcktavgranris, däröver renhudar
Påde upprestakåtastängernafmns självvuxnakrokar där kläder hängs.Boendemiljönär mycket funktionell,deflyttbarakåtornakan snabbttasned ochsättasupp,allavetexakt
vad deskallgöra. Om detärstormvädergällerdetattejfumlaionödan. Kringdeuppres¬
tastängernaslåskåtadukensomoftaäravvadmal.
Idag borsvenskasamerintelängreikåtor.De harköpt radhus eller egnaliem eller hyr lägenhet.De ärinlemmadeistorsamhället och arbetarpåsjukhus,iskolor,i serviceyrken
m.m. Förvissofinnsenochannantorvkåta kvar såsomfiskestugaundersemesternoch skolkätor byggdessåsentsom 1920iGellivare-området,de erinraomradhusisamisk tapp¬
ning(fig. 3). Renvaktarenföljeridag hjorden medhehkopter ochscootrar;hans familjär fastboende i tätorten.Endastlängstinorr,inorska Finnmarken,flyttarsamemaännumed hjorden och bärännu samedräktenvarjedag. Vadsomhärskildratsär den gamla svenska nomadmiljön somintelängre finnsmenärav intressesom en avkulturvariablema. Av
99
intresse är också attstudera den samiskenybyggarens miljö idag,samensominteäger
renarlängre ellersomharsmärrehjordar ochsomblivitfastboende. Vilken miljöväljer
han nu? Denmiljösom prioriteras ärenlägenhet viden fiskrik sjö(fig. 4).
Skogssamen ochäven fjällsamen eftersträvadeinte iförsta hand bördigjord, inte vid¬
sträcktaängarattinliägna,utanbrafiskevatten och goda närliggande jaktmarker. Närren¬
lyckanvarborta, blev jakt och fiske huvudnäringar. Något bete förenko och någragetter behövdes. Odling förekom ej förränsent- 1900-taIet. Däremotsattespotatis. Figur 4 är representativfördenäijemarksmiljö (fi.erämaa=ödemark),somärsamensidag. Fjället
i bakgrunden,viltmarkeninärheten, kyrkan och gårdarna belägnaheltnäradetfiskrika
vattnet.Dessagårdsenheter haringenuttalad fyrsidig gårdsplan. Husenliggerutspridda längs stranden. Inga gärdesgårdareller planteringar på bondens vis, ty naturresursernaär
härhelt annorlundaän t.ex.i denbördiga kustbygden. Manvalde medvetetdennamiljö
somförutomstående kantyckaskargmen somför nybyggarenärrik, därföratthanför¬
stodatt utnyttjadenmaximalt. I stället för vidsträcktaängartillgodogjorde sig ärjemarks- nybyggarna myrhöetpålångt bort belägnamyrängar. Därbyggdes enlada och ofta fanns
ettvattendrag i närheten(se fig. 5). Med tidenkommer samernaskolonisation attalltmer
omfattautvidgade ängsarealerdärförattmanutökadeboskapsskötseln. Det innebaratt
manbyggde hässjor och inhägnader och byggde fler förrådshus s.k. härbren,avgrovbilat
timmer.
Skogslandet hyste emellertid fler bebyggelsevariationerinomsittområde. Den svenske nybyggarensomville odla,såoch skörda sökteinomskogslandetenheltannanmiljöän
den samiske nybyggaren-fångstmannen-fiskaren. Hanvaldeensödersluttning,ensol¬
lidnedmotett vatten(fig. 6). Dessavarnämligenintefrostlänta påsammasättsom en
lägenhethereiendalgång. Enannan bramöjlighetvarattväljaettnäs,sompåbaksidan
omgavs avgranskog,påsidorna avbjörkskog. Vattenytan framförbidrogtillattkylanoch
frosten ejblevsä svår.På gransluttningen högg, röjde och dikade nybyggaren. Mangården placerades högtupppåsluttningen, de andra gårdsenheternai»lös fyrkant» nedanför.
Figur 6. I soUiden nedmotsjön Gallejaur ligger byn medsamma namn.Dettaärden äldsta delen
avbyn.Granskogen har tidigare täckt området ändanedmotstrandeaVidsträcktaängsarealer
somefter slätternhässjas-hässjorna framträder
somlånga streck påtegarna-och potatisland präglar bondens kulturlandskap i inlandet.
(Foto LarsBergströmJ:r,Riksantikvarieämbetet).
Figur 5. Slåtteräng med ‘imrad ladavid Galtisjaur. (Foto
1978.Skellefteåmuseum.(5.9:785L).
Figur 7. Anders-Larsa-gården i Gallejaur be¬
lägenhögtpå sollidens sluttning. Grovbilat timmer,spånklätttak medingången vänd
motälven-vattnet ärkarakteristikasom
utmärker nordsvenskagårdstypen. (Foto
LarsBergström J:r,Riksantikvarieämbetet).
Figur8. Rundloge med tillhörande storhässja- eninnovationsominfördes inybyggarmiljöni Gallejaurår1892. (Foto Lars BergströmJ:r,.
Riksantikvarieämbetet).
Landetodladesmedpotatisoch korn,höängamatogs tillvaraochhässjades. I Gallejaur,ej långt från Arvidsjaurinnei skogslandet fannsalladessabetingelser. Mangården Anders Larsagärden(fig.7)byggd 1867visardennordsvenska gårdens karakteristika;ett timrat husmedkorslagda timmerknutaravgrovbilattimmer. Ingången lågpålångsidan och fram¬
sidanavhuset vättemot älven.Nedervåningen irmehöU förstuga,stortkök och sal, bortom förstugan enlitenkammare.Ovanpå lågenoinredd vind, där kläderm.m. förvarades. Som¬
martid kundemanävensovadär. Huset hadesadeltak, oftastspånbelagt. I Gallejaurvar
man öppen för nyheteroch Anders-Larsa-gårdenväxtekraftigtmed utökad odling.Är
1892införskaffadesenstornyhet,enrundlogemed vidhängandestorhässja(fig. 8).Även
härnyttjadesmyrängarna,somlåg långt borta, förattutöka vinterfodret.
1jordbruksbygdenvid kusten finnervienheltannanbebyggelse medmånghundraåriga
anor(fig. 9). Redanvid medeltidens slut fannsiNorrbottenskustland ochvid de laxrika
Figur 9. Alviksbygden-belägenettparmil utanför Luleå-har kaUats ladornas bygd. Ladorna finns i 100-tal i fonden. Härgavsrika skördarpä bördig jord. Byn har medeltidaanoroehenvälordnad by¬
organisation.(Foto AdolfHjort 1930-talet).
älvarnaenomfattandebebyggelse ochstorabyar.Alvik, belägen ettparmil från Luleå och
somviserpåfig. 10 hadet.ex. år 1559 18 hemmansägare och 136byinvånare, Ersnäs 20-
164, Sunderbyn 20- 174(Huss, E.G., Luleå sockenpå Gustav Vasas tid, 1906,s. 190).
Jämför detta medMellansverige vidsammatid, där detnormalavar enbyom3 till4 går¬
dar. Sigurd Erixon harvisat påliknande siffror från Bergslagen ochMälardalen(Byar, 1932,
s. 193). Bybegreppetvarväl utvecklatinomdetnordliga kustområdetsjordbruksbälte och
medbyformer följer byorganisation. Sådana hartidigtkunnatfastställasfört.ex.Luleå socken,somIsakssonvisat. Redan under1670-taletföreliggerdylika ordningsregler iskrift¬
ligform.(Isaksson,a.a., 1967, s.91). Förattjordbruket med dess åkrar ochängarskulle
fredas från kreaturenmåstede inhägnas,vägaroch marker måste vårdas. Dessaåtgärder
krävdesamråd ochgemensammaåtaganden och det innebarettorganisationssystem. Olle
Isaksson har i sindigraavhandling Äystäwmaoch bystadga(1967) analyseratdet kom¬
plexa byordningssystem somfannsiNordsverige. Redan pä 1730-talet hade t.ex.norrbot- tensbyama Långnäs-Sjulnäs fullt utbildade byordningsregler(Isaksson, a.a., 1967,s. 108).
Först 1742kom denför hela landetgällandes.k. mönsterby ordningen. Inteensdå slog
den igenom ialla delaravlandet.Än idag saknas dent.ex.iBohuslän ochVärmland (Isaksson,a.a., 1967,s. 131).
Bebyggelsenibondebygden och istoradelaravNorrlanduppvisarengårdsplansomär fyrsidig med husen i »lösfyrkant» d.v.s. ej sammanbyggda(som t.ex.i Skåne,där korsvir- keslängornaofta fogats tillenfast fyrsidig enhet). Denkallasför nordsvenskagårdenoch
definieradesså avSigurd Erixon redan 1919(Svenska gårdsformer ochgårdstyperRig 1919).
Typiskför nordsvenska gårdenär gårdsplanens mangårdskaraktär, d.v.s.kreaturenfårej gåpåtomten, utan ledsviaenfägatagakom fägården till skogen-betesplatsen.I Skåne
rådermotsatsen;denstenbelagda gården har gödselstackmitt påplan ochdjur fårvistas pågårdsplanen. 1norrligger härbret enbit bortom mangårdenföreldfaransskull. Detta
är ettgammalt fornnordiskt dr^,ävenomtalativåramedeltida lagar. Förbondenmed odling ochboskapsskötselvarvinterfodretennödvändighetattinsamla. Höfångst bedrevs påmyrarochstoraarealervarängsmark.Allt hö krävdeförrådshus.I Alvikservihundra¬
talslador,somvittnaromängsslåtter och rik kreatursbesättning.
Riktar vinublicken motTomedalen finnerviattsituationen där ären annan.Här har intefunnitsnågraskriftliga byordningsregler. Dethör i sintursarmoliktsammanmed
denspeciellabebyggelsemiljösom där råder ochytterstmedresursutnyttjandeformerna.
Figur 10. Hevospatavill Kukkolaby, Norrbotten. Dit vallfärdaimanpä Jacobssön- dagen förattätasik. Detta
enormabyggnadsverkupp¬
fördes är efter äriforsen.
Strandenpåandra sidan hör tillfinskabyn Kukkolaoch den finskaNiskapatanses tiUhögerpä bilden.
(Foto 1.Granlund).
102
1 Tomedalen harbybegreppetinteuppfattatspå sammasättsomisvenskspråkigabygder;
det harmest appliceratssom enkameral term(Enequist, ÖvreNorrlands storbyar i äldre tid, 1935,s. 146). Däremothar gårdsbegreppetvaritstarktutvecklat. Ett exempel på det
svagabybegreppet vart.ex. attdet förekomgrupper avgårdarsomhördesamman tillett skifteslag och då kundeendel gårdarliggapåmilsavståndfrån huvudbyn. Mengårdarna
varsärskildaenheter,liksomettsamfund isig,ochijordregister angesgårdarnasnamnoch
intederasnummer, som annarsärdetvanliga.Detta harlett till attbyorganisation inte
kanspåras inomTomedalen. (Isaksson, a.a., s.26).Desamfällighetersomtomedalsbön-
dernadryftade gemensamtvaregentligen bara åtgärder kringfisketiälven, det s.k.pata- fisket.Karsinapatan,somärenfinskfiskeredskapsbyggnad ochsombyggsuteiälvfåran,
kräverettfungerande arbetslagsombyggerpatan,sköter den, vårdar kolknoten, båtarna
o.s.v.(fig. 10). Ledaren för laget,patakungen kallad, harenmarkant maktpositionochär
iTomedalenenhögstanseddperson. Han initierade åtgärderna,fördelade bl.a. fångsten
avlaxar, sikm.m. Kringpatalaget fanns sålunda organisationsbestämmelsermenejkring byn, såsomfalletvarisvenska bygder. 1 Finlands finskspråkigaregionervarförr förhål¬
landetdetsammasomiTomedalen,föga utvecklat bybegrepp och därmedejskriftliga by¬
organisationer. 1742års svenska mönsterbyordningfick visserligen efterföljareifinska
Finlandmenlångt merisvenskaÖsterbottendär också bybegreppetvarväl utvecklatpå
sammasätt somiNorr-och Västerbottens kustland(Ahlbäck, Byråd , 1978).Den bott-
niskakulturgemenskapenär ett stortoch intresseväckande etnologiskt forskningsområde
somäven detbjuder påmånga ännuoutforskade uppgifter.
BebyggelseniTomedalenframträder medenalldelessärskild profilidet nordsvenska
materialet. Denuppvisarmycketålderdomliga, retarderadestildrag. Byggnationenåterspeg¬
lar,såvittjagkanförstå, den ekonomiska högkonjunktursomNorrbotten och Tornedalens
södra del upplevdeunder1500- och 1600-talen och som senareöverlagratsavsämre tider
och historiska skeenden vilkaströpvälståndet och kontakternautåt. Karakteristisktför tornedalsgårdensplanär, attdenärfyrsidig-sålundamotsvararden här den nordsvenska gården. Redan iJournal d’unvoyage auNordav Reginald Outhier, som1736-37deltogi
denfranska gradmätningsexpeditionen till Tomedalen, finnsenstorbondgård från Pello
avritad(fig. 11). Gårdenär nästanheltsluten.I Finlandärdylikagårdsplanerejkända (där firmst.ex.tudeladgårdsplan åtskiljdaavettstall). EnligtOlle Isaksson torde detta gärdsplansmönsterövertagitsfrån svenskt område och »bör detta skettrelativtsent»(a.a..
Figur 11. Bondgård från Pello, avritad i Outhier,
Journald’unvoyage auNord, 1744.Knuttimrade hus,enfastfyrsidiggårdsplanavmangårdskarak- tär,d.v.s.korfickejgä in på planen, vedtak, allt karakteristiskt för den nordsvenskagården.Tor¬
nedalenssammanhang medFinlandochryska kulturmönsterservii denbågsvängda loftboden (c) i fonden. Nedanför dermaliggerälven. »By¬
gator»finns ej, älvenärtransportled.
1962,s.29). Enligtmin meningförhiillerdet sig tvärtom. Under 1500-taletvarTorne- dalenssödradelilivlig förbindelse med nordsvenska kustbygden, norrländska hamnar och Mellansverigegenomsin omfattande skeppsfart. På gårdarnasattstorböndersomsamti¬
digt bedrev skeppsfart ochvarskeppsägare. De hade alla möjligheterattbyggaoch studera
»svenskt»,samtidigtsomde envetetbevarade ålderdomliga finska stildrag och byggnads¬
traditioner.
Karakteristisktfören tornedalsgårdärdess magnifika storlek. Mangårdenär avsevärt stör-
Figur 12. Uppniätningsritning.KarlFridolf
Aarosgård i Koivokylä, Hietaniemi kommun.
Figur13. Loftbod fränSoukolojärvi, Torneda- len.(Foto 1922, Nordiska museet).
reännorr-ochvästerbottensgärdama (fig. 12). Gårdsplanenäralltidansluten till älven. Pa¬
rallellt medälvenliggerden tvä våningarhögaloftboden med välvdport (fig. 13). Porten
varöppningenför desomkomfärdandespådensjälvklara transportleden-älven. Någon
»bygata»bakom gården förekomej. Loftbodenvarfasadenutåt. Därförgjordes denres¬
lig ochpampig. Byggnaden tjänstgjorde såsom förrådshus,entrappapåutsidan leddeupp till övrelöftet. Därkundepigorsovapåsommaren. Vinkelrättmot älvenlågmangården
ochdeövriga ekonomiliusen i fyrkant. Senareplaceradesävenmangårdenparallellt med
älven(seävenfig. 11,Pellogården).
Itornedalsgårdenfanns det köksomkalladespörte,d.v.s. försett medenjättelik täckt
ugn,utanskorsten och med minimaltljusinsläpp frånsmåfönster. Under 1800-talet upple¬
verTomedalenåterenhögkonjunktur och därensaspörtet ut,rökgångar byggs, fönster
Figur 14. PetrusFors¬
lundsgård i Vojakkala, Nedertomeä kommun.
Ett fintexempelpä lig¬
gandevitmålad panel, pågavelnfinns inskju¬
tandetakfotlister.
(Foto 0. Isaksson).
104
Figur 15. Trevånigthärbre med ornerade dörrar ochbäg- Figur 16. Förstukvistavrysk-karelsk formigt utåtsvängdatimrade väggar.1 bakgrunden tvä karaktär. Kärrbäck, Nedertomeåsn.
mindre härbrenmedsvängdaväggar.Lovikka, Pajalasn. (Efteräldre foto).
Foto). Isaksson 1958. (Foto Isaksson 1958).
tillkommer, portbodama försvinner.Några enstaka finns kvar. Under dennatidförändras
också exteriören. De timrade husenfårutvändig panelleringochmålning, oftaigult och
vitt. Liggande panel blir högstamodeiTornedaienvid denna tid(fig. 14). Väggmålning
inomhusvarintevanlig, däremot stod möbelmåleriethögt. Målade tornedalsmöblerär ett
annathelt obearbetat forskningsområde.Här finnsenfolkkonsttraditionsomenligtmin meningärheltiklassmedt.ex.möbelmåleriet frånHälsinglandochDalarna. Hittillshar
denordiska och devästeuropeiskastilinfluensernaiTornedaienpresenterats.Detösteuro¬
peiskainflytandet kommer till starktuttryckiekonomihusen, där det levt kvarin isen tid. Se t.ex. på(Xithiersteckningavloftboden (beteckningC). Denvisarsvängdaväggar, liksomdettrevånigahärbresom återges påfig. 15. Viserhärettåterskenavryskt ochka¬
relsktbyggnadssätt,som redan Sigurd Erixon betonat(Någrabottniskabyggnadsformer, 1938,s.221 f.).Detharävenfunnitsextremtrysk-inspirerade byggnaderiTornedaien,
som framgårav fig. 16.
Slutligen vill jagförattytterligare markera de kulturella variablernapresenteranågra köksmiljöer,d.v.s. de funktionsenhäersominomboendemiljöernavaritcentralainom
alla etniska grupperi allatider, ochjämföradem medvarandra. De nordsvenska köken återspeglar nämligenihöggrad den ekologiskamiljön,menocksåäldre traditionsarv och kulturtillhörighet. Detlapskaköket(fig. 2)pässjo utgörenenda sektoravkåtans rislagda golv. Därställs de mndagrytorna,som aldrig har benutanhängs i järnkättingovanelden.
Grytanvar avmässingellerjärn, ochdyrbar. 1 den kokades renkött och fisk.Därfirms ej skåp och lådor, ej heller förvaringskärloch burkar. 1 kåtanfannsendastenkisaattförvara
den dyrbarasilverkrageni. Bruksföremålenär få,tyallt skall fraktas med påflyttningen.
Kökskärlenäravträ, skopanattdrickaur,fatetattätapå,menskedenäraväkta silver.
Bröd bakas genomattglödstekapåkant ställda ojästa bröd. Ingenugn,ingenhärdplatta finns tillhjälp. Vatten hämtas ibäcken utanför. Källarenfinnsienkallkällainärheten.
Nomadmiljön krävde ettmycketrationelltföremålsinnehav, tåligatingsomintegicksön¬
der. Men defå föremålensomfannsvartillverkadeav samernasjälvasåsomkniven, mjölk¬
kärlet,skaftskopan,körkäppen. Devar allautsökt formade,gjorda avutvalt virke ochren-
105
hom,förseddamedlapsk ornamentik. Funktion ochfonnkänslamöttesi tingen.Miljön påfig. 2,som representerar ettsamisktkåtakökärfrån30-talet och uppvisarföljaktligen
modernainslag i inredningen, t.ex.spegel på kåtastången, linnehandduk och stekpanna,
somärmycketsenisamisktkosthåll. Lägg dock märke till de glödstektabröden i bak- gmnden på fototfig 2!
Päfig. 17 servienköksinteriörfrånennutida samiskbofast miljö. Nivelleringen ärfull¬
ständigtgenomförd. Vi känner igen 50-talets köksskåpsinredningsomärstandard;det mtigalinoleumgolvet-Forshaga-,plastmattanframför diskbänken, de stapelbarastolarna.
Påss/o-miljönärlångt borta. Fotogenlampan ibakgrundenärintenågottrivselinslag, här
saknasännuelektricitet. Spinnrocken ochsättet attbära huvudduk,hilkka,inomhusoch
knutenbakinacken vidarbete, äralltsomännu erinraromgångnatider.
Påfig. 18servienköksmiljöiLuleå-området från omkring 20-talet -åtskilliga decennier
före de modernavillabyggnadema och innan mexitegelraseriet bmtitut.Detgamlabond-
Figurl7. Köksinteriörfrån Akkapak-
te.Foto 1978. Nordiskamuseet.
Figur 18. Köksinteriör frånAvan, Luleå-området. Den modernajärn¬
spisen har installeratsi denöppna spisen. Tapeter,trasmattoroch hyll-
remsorburkarochskåp är självklara ingredienser i bondens kök.(Foto AlfredHjort 1920-talet).
köket har sannoliktmoderniseratsomkring 1910. Innovationerhar mottagitsutifrån, först
ochfrämstjärnspisensommuratsinpå denöppnaspisensplats. Järnspisen medfördeen
mängdförändringar.Förr bakades blotttvå gångeromåret idenstoraugnenibagarstugan.
Dåtillkomtunnbrödet,ett utmärktförrådsbrödoch kornkakor. Nu kundemanofta baka jästalimporijärnspisensugnoch framförallt vetebröd,somkommerpåbred front. Det kommernya pannoribruk avpassadeförspisen,kosthålletförändras. 1 svenska bond¬
hustrunskökärskåp och kryddburkar väsentliga. Alltärplacerat bakom dörrar och lådor.
Trasmattorfinnspågolvet.Tapeternaärrosiga, hyllremsor pryder hyllorna. Endaststänger¬
naitaket därnukläderhängertilltork,erimaromgamlatider, dåförrådsbrödettorkades
itaket efterettårligt bak. Dettakökärnupå 20-talet1hög grad husmoderns arbetsplats.
1 äldretidvarköketarbetsplatsäven för husfadern,och där tillverkades och snickrades under vintern.
Påfig. 19servi ettsådant kök där alla slags aktiviteterägderum. Köketvarliksomen verkstadoch inteenbart enmatplats. Bildenvisar ettkökpirtti frånJukkasjärvi(Kattu- vuoma?) frän 1900-talets första årtionden. Husetliggersålundainomden»hätta»avfinsk¬
lapsk struktursomnämntsinledningsvis. Härservi denstoraköksmuren-finsktiU sin karaktär, medöppenspis. Kvinnornaspinner, fadern lagarnät,barnendeltarochärmed
isamvaron. 1bakgrunden skymtar ingångentillkamari. De dyrbara seldonen hänger i
köket på väggen, pågolvet ligger björkris. Familjenägerflera stolaroch detär ettbevispå
visst välstånd.Bilden hartagitsavden kände fotografen Borg Mesch i Kiruna. Detvikan utläsaurdennabildäravstörsta värde förenetnolog,dåkällornabörjar sina och föga
är skrivetomföreteelserna.
Detnordsvenska områdetsetnologiska materialäroerhört riktoch fängslande.Detär också svårbearbetat, tydetkrävs kännedomomskildakulturer ochspråk,kännedomom historiskaskeendeninomhelaNordkalottområdet,medvetenhetomdengenomgripande kulturförändringsprocesssomägtrumunder 1900-talet, samtidigtsom öaravretarderat
material dykeruppioväntadesammanhang. Arbetsuppgifternaärotaligaochforskningen brådskar, tymycket har gåttförloratoch gårförloratidettanu.
Figur 19. Interiöravettkök(pirtti) frånettnybyggarhem i Jukkasjärvi kring 1900-taIets första år¬
tionden.(FotoBorgMesch).
PhebeFjällströmS- 1924. Innehavareavenforskardocenturi 7Vorc?e«rape/x^ etnologi, särskiltsamisk, placerad vid Umeåuniversitet.Prefekt vid EtnologiskaInstitutionen, Umeå.
Refererad litteratur
Ahlbäck, R., Byrådoch sockenstämma. SvenskaÖsterbottenshistoria 11, 1979.s. 173-217.
Bylund, E., KoloniseringavPite lappmark t.o.m. år 1867. Skrifter utgivna från Uppsala
universitetsgeografiskainstitution.Geographica 30. Uppsala 1956.
Campbell,Å., Från vildmark till bygd. SkrifterutgivnagenomLandsmåls- och folkminnes-
arkiveti Uppsala. Ser. B 5. Uddevalla 1948.
Enequist, G., Nedre Luledalens byar. Skrifterutgivnafrån Uppsala universitets geografiska
institution. Geographicanr. 4. Uppsala 1937.
Enequist, G., Övre Norrlands storbyariäldre tid. YmerÅrgång55, s. 143-184. Stockholm
1935.
Erixon, S., Byar. Svenska kulturbilderXI-XII, Stockholm 1932, s. 185-210.
Erixon,S., HurSverigeochFinlandmötas.RigÅrgång21. Stockholm 1938,s. 207-230.
Erixon,S., Någrabottniskabyggnadsformer. Kulturhistoriska studier tillägnade Nils Åberg.
Stockholm1938,s. 220-235.
Erixon, S., Svenskagårdsformerochgårdstyper. Rig 1919.
Fjellström, Pk, Anpassningochegenart.Kulturkonfrontation och assimilationsproblem på nordskandinaviskt område. Norrbottensmuseumsårsbok 1970.
Hansegärd,N.-E, The transition of theJukkasjärviLapps from nomadismtosettled life
andfarming. Studia Ethnographica Upsaliensia XXXIX. Uppsala 1978.
Hoppe, G., Vägarna inom Norrbottens län. Studier överdentrafikgeografiska utvecklingen
från 1500-talet till våra dagar.Skrifter från Uppsalauniversitetsgeografiskainstitution.
GeographicaNr. 16. Uppsala 1945.
Huss, E. G, LuleåsockenpåGustav Vasastid. Norrland.SmåskrifterutgivnaavNorrland
Studentersfolkbildningsförening.Nr. 4.Uppsala 1906.
Isaksson, O., Bystämma ochbystadga. Skytteanska samfundets handlingar 5. Uppsala 1967.
Isaksson, O., Svenskt-finskt-ryskt. Byggnadsskick iTornedalen. Norrbottensmuseumsårs¬
bok 1962.
Nordberg, A., Engammal norrbottensbygd.Anteckningartill Luleåsockenshistoria 1-2.
Lund 1928.
Ruong,/., Studierilaps kulturiPite lappmark och angränsandeområden. Svenska landsmål
och svensktfolkliv 1943-44. Stockholm 1945, s. 123-194.
StudierkringgränseniTornedalen. Nordiska rådet. Nordisk utredningsserie 7/71. Stockholm
1971.
Westerlund, E, Gallejaur. Bebyggelseliistorisk undersökningienliten lappmarksby. Norr¬
bottensmuseumsårsbok 1959,s. 33-112.
