Blekinge Tekniska Högskola Sektionen för hälsa
SOCIALA FAKTORERS BETYDELSE FÖR DE BOENDES HÄLSA PÅ ETT TRYGGHETSBOENDE
- EN INTERVJUSTUDIE ERIKA HANSSON
Examensarbete i folkhälsovetenskap 15 hp Examinator: Ewy Olander
FH1402 Handledare: Lena Kransberg
Folkhälsovetenskap Blekinge Tekniska Högskola
med inriktning mot samhällsplanering. Sektionen för hälsa
Augusti 2012 371 79 Karlskrona
SOCIALA FAKTORERS BETYDELSE FÖR DE BOENDES HÄLSA PÅ ETT TRYGGHETSBOENDE
-EN INTERVJUSTUDIE ERIKA HANSSON
SAMMANFATTNING
Samhället i Sverige och Europa står inför en stor utmaning när det gäller den åldrande befolkningen, medellivslängden ökar och allt fler blir allt äldre och friskare. För att möta upp dessa utmaningar är det av stor vikt att skapa ett synsätt där man ser att målgruppen äldre är en investering och att det är viktigt att skapa förutsättningar för ett gott åldrande. Detta arbete kan göras med hälsofrämjande arenor och förebyggande insatser i samhället. En sådan plats i samhället kan vara ett trygghetsboende som både kan inbringa en trygghet och stimulera till socialt deltagande med andra. Syftet med studien var att undersöka sociala faktorers betydelse för äldres hälsa på ett trygghetsboende. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats där intervjuer genomfördes på ett trygghetsboende med teman som sociala relationer och delaktighet, trygghet, ensamhet, boende, oro och ångest samt fysisk aktivitet. Materialet analyserades sedan med en manifest
innehållsanalys. Resultatet visade att tryggheten till trygghetslarm samt personal på boendet var de viktigaste faktorerna för respondenterna. Resultatet visade även att de sociala relationerna mellan de boende på trygghetsboendet inte var så goda samt att de har blivit mindre fysiskt aktiva sedan de flyttade till trygghetsboendet.
Nyckelord: Trygghetsboende, trygghet, hälsa, sociala relationer, välbefinnande.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 1
Folkhälsoarbetet i samhället, inriktning och mål ... 1
Hälsans bestämningsfaktorer ... 2
Allt fler äldre ger ökade behov ... 2
Hörnpelare i arbetet med äldres hälsa ... 4
Social gemenskap, stöd, delaktighet och meningsfullhet ... 4
Fysisk aktivitet ... 4
Bra matvanor ... 5
Utomhusmiljöns betydelse för äldres hälsa ... 5
Trygghetsboendet som boendeform ... 5
Det aktuella trygghetsboendet till föreliggande studie ... 6
SYFTE ... 7
METOD ... 7
Urval ... 7
Datainsamling ... 8
Analys ... 9
Etiska övervägande ... 9
RESULTAT ... 10
Boende ... 10
Trivsel då och nu ... 10
Trygghetsboende, trygghet och tillgänglig personal ... 11
Gemenskapen på trygghetsboendet ... 12
De sociala aktiviteternas betydelse ... 12
Sociala relationer till andra människor ... 13
Socialt stöd- betydelse för fysisk aktivet ... 13
DISKUSSION ... 14
Metoddiskussion... 14
Resultatdiskussion ... 16
Slutsats ... 19
REFERENSER ... 20
BILAGEFÖRTECKNING ... 23
1 BAKGRUND
Sverige och hela Europa står inför en stor samhällsutmaning när det gäller den åldrande befolkningen, allt fler blir allt äldre och det medför bland annat att vård- och omsorgskostnaderna ökar i samhället (Nilsson, Nilsson, Räftegård & Åkeson 2009). Detta ville Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
uppmärksamma och bestämde därmed att år 2012 skulle ha fokus på äldre och deras hälsa utifrån temat ”Aktivt åldrande”. Europarådet menar att målgruppen äldre skall ses som en resurs till samhället då de kan arbeta och vara delaktiga längre i både familje- och föreningslivet (Europeiska unionens officiella tidning 2011; Svenska ESF-rådet 2012).
Målsättningen med temaåret, aktivt åldrande, är att belysa olika områden som ökar hälsan för målgruppen äldre. Områden som är viktiga att arbete med för att uppnå målet är bland annat självbestämmande och inflytande, deltagande i samhället, hälsofrämjande aktiviteter samt självständiga boenden och boendemiljöer (Svenska ESF-rådet 2012).
”Aktivt åldrande gör att människor kan förverkliga sina möjligheter till fysiskt, socialt och psykiskt välbefinnande under hela livet och delta i samhället, samtidigt som de ges tillräckligt skydd, säkerhet och vård och omsorg när de behöver det”
(Europeiska unionens officiella tidning 2011, ss. 5-6).
Ett sätt att arbeta med ett gott och aktivt åldrande för målgruppen äldre är att det finns hälsofrämjande miljöer, även kallade hälsofrämjande arenor, runt om i individernas vardagsliv (Pellmer & Wramner 2007). Hälsofrämjande arenor eller miljöer har som utgångspunkt att minska risken för sjukdomar och skador som påverkar individens välmående och hälsa (ibid). En insats som kan öka
självbestämmandet, inflytandet och delaktigheten samt erbjuda hälsofrämjande aktiviteter för målgruppen äldre kan vara att det finns trygghetsboende i samhället (Äldreboendedelegationen 2008).
Folkhälsoarbetet i samhället, inriktning och mål
Folkhälsoarbete har utgångspunkten i den salutogena ansatsen vilken tillhör den humanistiska inriktningen och arbetar utefter vad det är som gör att individer förblir friska (Medin & Alexanderson 2000; Pellmer & Wramner 2007).”Med begreppet hälsa menas ett jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt, emotionellt, socialt och andligt välmående, vilket både är en resurs och en förutsättning för mänskligt liv” (Pellmer & Wramner 2007, s 11).
World Health Organisation [WHO] (1998) menar att det hälsofrämjande folkhälsoarbetet är en process som går ut på att ge individer möjlighet att ta
kontroll över sina liv och sin hälsa och förändra det till det bättre. Det är viktigt att folkhälsoarbete i samhället är målinriktat, långsiktigt och politiskt förankrat, samt att det sker ett samarbete mellan samhällets alla aktörer. Alltifrån det
internationella perspektivet till de offentliga, privata och ideella sektorerna på lokalnivå måste samarbetaför att det ska bli en positiv effekt av arbetet
(Regeringen 2008). År 2003 kom regeringen i Sverige med ett övergripande mål för folkhälsan:”att skapa samhälliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”(Regeringen 2008, s. 21). För att uppnå detta mål skapades elva målområden som skall verka som en vägledning för
2
folkhälsoarbetet i samhället. Målområdena bygger på de viktigaste
bestämningsfaktorerna som påverkar hälsan hos individerna i samhället (Statens folkhälsoinstitut 2010a).
Hälsans bestämningsfaktorer
Dahlgren och Whitehead (1991) konstruerade en modell med fyra nivåer av bestämningsfaktorer som påverkar individers hälsa.Dessa faktorer kan verka som både en frisk-, skydds- och hälsofrämjande faktor vilket innebär faktorer som påverkar hälsan positivt och kan hindra uppkomsten av sjukdom. Men en faktor kan även vara en riskfaktor, vilket innebär att individen utsätts för faktorer som kan öka risken för att utsättas för fara och lättare insjukna i sjukdom (ibid). I mitten av modellen finns ålder, kön, och ärftliga faktorer, det vill säga faktorer som inte är påverkningsbara utan är bestående. Första nivån i modellen berör de individuella livsstilsfaktorerna som bland annat sex, rökning, kost, alkohol och fysisk aktivitet. Andra nivån har fokus på olika nätverk som är viktiga för
individens hälsa, exempelvis sociala relationen med och mellan vänner och familj men även i samhället som helhet. Tredje nivån handlar om vilka faktorer som påverkar levnadsvillkor och arbetsförhållande som exempelvis utbildning, arbetsmiljö, bostäder samt hälso- och sjukvård. Fjärde och sista nivån i modellen berör de socioekonomiska, kulturella och miljörelaterade faktorerna (Dahlgren &
Whitehead 1991).
Allt fler äldre ger ökade behov
Idag lever kvinnan i Sverige i genomsnitt tills hon är 83,4 år och mannen tills han är 79,5 år. Beräkningar menar att år 2060 är medellivslängden för kvinnor 86,9 år och 84,7 år för mannen (Statistiska centralbyrån 2010). Beräkningarna visar även att till år 2060 har antalet 65 år och äldre ökat från 1,7 miljoner till 2,7 miljoner människor i det svenska samhället. Det här innebär att gruppen som är 85 år och äldre kommer att öka från 494 000 till närmre en miljon människor år 2060. Det är även denna grupp i samhället som kommer att kräva det största behovet av vård och omsorg (ibid).
Det är bland annat de bestående bestämningsfaktorerna som ålder, kön och de genetiska förutsättningarna som spelar en viktig roll för hur individen har hälsa på äldre dar. Men det är även bestämningsfaktorerna från de övriga fyra nivåerna i modellen som är avgörande för hälsan, så som delaktighet, ekonomi, trygghet,
Bild: Social Model of Health – Dahlgren & Whitehead (1991).
3
fysisk aktivitet och sociala relationer med andra människor (Dahlgren&
Whitehead 1991;Agahi et al. 2005). I den folkhälsopolitiska rapporten från 2010 anges det hur viktigt det är att satsa på en god hälsa redan från uppväxt- och arbetstiden (Statens folkhälsoinstitut 2010a). Genom att ha en god uppväxt med goda förutsättningar för bland annat en bra utbildningsnivå ger det individen en bra förutsättning längre fram i livet med ekonomiska förutsättningar och villkor samt ett bra boende. Det i sin tur relaterar även till ett högre inflytande och delaktighet i samhället men även till en bättre hälso- och sjukvård (ibid).
Människan går igenom fyra olika ”faser” eller ”åldrar” under livstiden, varav den första och andra fasen formas av uppväxten och arbetslivet. Tredje fasen präglas av pensionärsåldern och speglar en arbetsfri tid utan några större hinder att var delaktig i samhällets aktiviteter på grund av ohälsa (Agahi et al. 2005; Larsson
&Thorslund 2006). Fjärde och sista fasen i livet är den fas då individen får en mer begränsad levnadsstandard på grund av sjukdomar och funktionsnedsättningaroch på så sätt blir beroende av andra individers hjälp (ibid). Det är viktigt att vara medveten om att det inte går att generalisera när en individ går in i de olika faserna.
Det är med den stigande åldern som fler äldre rapporterar sämre hälsa. Det finns stora skillnader i välmående mellan de olika ”faserna” och ”åldrarna” i
målgruppen äldre, men även mellan könen i gruppen (Statens folkhälsoinstitut 2012). Åldersgruppen 65-74 år som befinner sig i dentredje ”fasen” anser sig ha en mycket bra hälsa i jämförelse med åldersgruppen 75-84år som befinner sig i den fjärde ”fasen”. Man kan se att det är männen i dessa åldersgrupper som rapporterar en bättre hälsa än kvinnorna. De äldre som har haft ett
tjänstemannayrke har bättre hälsa än de med ett arbetaryrke samtidigt som samboende äldre rapporterar ett bättre välmående och hälsa än de som är
ensamboende (ibid). När det kommer till den psykiska hälsan och välbefinnandet mår gruppen äldre generellt sätt bättre än befolkningensom helhet, dock mår kvinnorna sämre än männen. Målgruppen äldre rapporterar även ett lågt socialt deltagande i samhället och det låga sociala deltagandet ökar med åldern. Värt att notera är att ensamboende kvinnor i åldrarna 75-84 år har ett högre deltagande än kvinnor i samma ålder som är samboende. Det emotionella stödet från andra människor har en stor betydelse för välmående hos individer, i de olika åldersgrupperna inom målgruppen äldre rapporterar män att de i något större utsträckning saknar det emotionella stödet från en annan individ (ibid).
Ytterligare faktorer som påverkar hälsan hos målgruppen äldre är om individen har en funktionsnedsättning, som rörelsehinder, nedsatt hörsel och syn eller upplever oro och ångest (Agahi et al. 2005; Statens folkhälsoinstitut 2008). Det är faktorer som bland annat påverkar det sociala livet då det kan utgöra ett hinder för individen att kunna delta ibland annat olika sociala aktiviteter. Enligt nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor 2005-2007, är det upp till 30 % i åldrarna 65-74 år och 50 % i åldrarna 75-84 år som har en funktionsnedsättning (Statens folkhälsoinstitut 2008). Vanliga sjukdomar i målgruppen som påverkar hälsan både fysiskt och psykiskt är högt blodtryck, åldersdiabetes, psykisk ohälsa,
benskörhet, samt hjärt- och kärlsjukdomar (Larsson & Thorslund 2006; Nilsson et al. 2009).
4 Hörnpelare i arbetet med äldres hälsa
Oavsett vilken ”fas” eller ”ålder” individer befinner sig i är det aldrig försent att satsa på en god hälsa. I arbetet med att främja äldres hälsa finns det fyra viktiga hörnpelare att utgå ifrån: Social gemenskap och stöd, Delaktighet och
meningsfullhet, Fysisk aktivitet samt Goda matvanor (Nilsson et al 2009; Statens folkhälsoinstitut 2010a). Genom att arbeta med de fyra hörnpelarna kan det leda till en minskning av bland annat funktionsnedsättningar vilket leder till
attindividerna blir mer självständiga och oberoende av hjälp från andra längre upp i åldern (Statens folkhälsoinstitut 2010a). Det i sin tur kan leda till att individerna får en bättre livskvalitet (ibid).
Social gemenskap, stöd, delaktighet och meningsfullhet
Med åldern försämras delar av det sociala nätverket runt individen då släkt och vänner många gånger går bort samt att oro, ångest och ensamhet ökar.Av de anledningarna är det viktigt att arbeta med de två första hörnpelarna Social gemenskap och stöd samt Delaktighet och meningsfullhet (Nilsson et al 2009;
Statens folkhälsoinstitut 2010a). Det är bland annat faktorer som socialt stöd och relationer med vänner och familj som påverkar individens välbefinnande
(Thanakwang & Soonthorndhada 2011). Många äldre förlorar sin identitet med åldern i samband med att de slutar att arbeta vilket medför att många inte känner någon delaktighet och meningsfullhet samtidigt som de inte heller upplever sig vara behövda längre (Äldreboendedelegationen 2008; Nilsson et al. 2009).
Arbetet med att främja den sociala gemenskapen och stödet samt öka
delaktigheten och meningsfullheten i vardagslivet kan göras genom att ha sociala mötesplatser i samhället. Där kan de äldre träffas och på så sätt få en ökad social gemenskap med andra samtidigt som individen kan få en bättre självbild (Nilsson et al. 2009). Sociala mötesplatser främjar ävenen ökad delaktighet, ökad känsla av tillhörighet samt en större trygghet (Statens folkhälsoinstitut 2008;Agahi,
Lennartsson, Österman & Wånell 2010).
Det finns ingen enhetlig definition på sociala mötesplatser, men Statens folkhälsoinstitutbeskriver det som en ”mötesplats eller träffpunkt med ett hälsofrämjande fokus som utgör en stödjande miljö för hälsa”(Statens folkhälsoinstitut 2008, s. 9). Sociala mötesplatser i samhället kan ses som
stödjande miljöer, vilket WHO definierar som ett ställe som ”erbjuder människor skydd mot hot mot hälsan, och möjliggör för människor att utveckla sin kompetens och självförtroende i hälsa. Det omfattar där människor bor, lokalsamhället, deras hem, där de arbetar och leker, inklusive människors tillgång till resurser för hälsa och möjligheter för empowerment” (WHO 1998, s. 20).
Delaktighet och inflytande är även det första och det mest grundläggande
folkhälsomålet bland de elva målområden som finns i Sverige. Det handlar om att alla människor i samhället har ”lika värde med jämlika möjligheter att vara delaktiga och ha inflytande. Rätten till delaktighet och inflytande gäller oavsett kön, etnisk eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder” (Regeringen 2008, s. 42).
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet är den tredje pelaren i arbetet med att främja äldres hälsa och kan skapas genom att ha sociala mötesplatser i samhället som uppmuntrar till fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är även ett målområde på den nationella nivån för att
5
uppnå det övergripande målet ”att skapa samhälliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” (Regeringen 2008, s. 21).
Det rekommenderas att vara fysiskt aktiv minst 30 minuter om dagen oavsett ålder, då det förebygger bland annat diabetes typ II, hjärt- och kärlsjukdomar samt fysisk och psykiskohälsa (Statens folkhälsoinstitut 2008). Fysisk aktivitet och träning ger inte bara positiv effekt på möjliga sjukdomar som kan uppstå bland äldre, utan det ökar även muskelmassan, syreupptagningsförmågan,
muskelstyrkan, gångfunktionen, balansenoch rörelseförmågan samt bromsar upp funktionsnedsättningar (Statens folkhälsoinstitut 2008; Pascucci, Chu &
Leasure2012).
Bra matvanor
Bra matvanor är den fjärde pelaren i arbetet med äldres hälsa då det ökar välbefinnandet, ger en god hälsoutveckling och är ytterligare ett av de elva målområden som finns i Sverige (Regeringen 2008). Goda matvanor i
kombination med någon form av fysisk aktivitet efter individens egen kapacitet kan även det förbygga bland annat psykisk ohälsa, hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och diabetes typ II (Statens folkhälsoinstitut 2011;Pascucci et al. 2012). För att kunna arbeta med dessa fyra hörnpelare på ett bra och effektivt sätt är det viktigt att utgå från ett helhetsperspektiv, vilket kan göras utifrån en
hälsofrämjande arena. Ett trygghetsboende skulle kunna vara just en sådan arena som arbetar med de fyra hörnpelarna på ett aktivt sätt.
Utomhusmiljöns betydelse för äldres hälsa
Enligt Bengtsson (2003) ökar det fysiska och psykiska välbefinnandet genom att vistas utomhus och få ta del av naturen, vattnet och de olika vegetationerna. Detta är även något som Nilsson et al. (2009) bekräftar. Bara att få komma ut i friska luften, känna solens strålar, de olika temperaturerna och årstiderna är positivt för hälsan och betydelsefullt för livskvalitén. Detta är viktigt för alla individer men framförallt för äldre och de med funktionsnedsättningar. Utevistelsen minskar bland annat stresshormonerna i kroppen, ger en förbättrad sömn samt ökar
koncentrationsförmågan (Bengtsson 2003; Nilsson et al. 2009). Bengtsson (2003) menar även om att många äldre uppskattar att få komma ut och vistas i parker och grönområden med sällskap, går det sedan att kombinera vistelsen med fysisk aktivitet efter individens egen kapacitet ökar hälsoeffekterna än mer. Bland annat kan det bidra till att den fysiska förmågan förbättras, lungvolymen och kalkhalten i skelettet ökar, konditionen blir bättre, benstyrkan fördubblas, de skadliga
blodfetterna minskar samt förebygga kroniska sjukdomar,stroke och hjärt- kärlsjukdom. Det är faktorer som minskar risken för en förtidig bortgång, samtidigt som det är ett effektivt sätt att få ner de höga hälso- och
sjukvårdskostnaderna som finns och som kommer att öka i samhället (Bengtsson 2003)
Trygghetsboendet som boendeform
Faktorer som trygghet, tillgänglighet, gemenskap, delaktighet, meningsfullhet, tillgång till bra hälso- och sjukvård, grönområden och mötesplatser har en
avgörande betydelse förom individen känner en tillit och hemmakänsla där de bor (Statens folkhälsoinstitut 2010b). För att tillgodose samhällets olika
befolkningsgrupper med bra bostäder och områden, byggs det olika slag av
6
bostäder. Ett sätt att tillgodose målgruppen äldre med bra bostäder är att bygga trygghetsbostäder (ibid).
Äldreboendedelegationen (2008) har skapat ett underlag där de konstaterar att behovet av tillgänglighetsanpassade bostäder för målgruppen äldre kommer att öka kraftigt i framtiden, då, som ovan nämnt, allt fler blir både äldre och friskare (Äldreboendedelegationen 2008). Trots att många klarar av att bo i sitt ordinära boende med till exempel hjälp av hemtjänsten är det många äldre som känner en oro och ensamhet och vill därför flytta till en annan boendeform (ibid). Individer som känner denna oro och ensamhet är ofta för friska för att få tillgång till att bo på ett vård- och omsorgsboende eftersomde inte kräver omsorg av personal dygnet runt, vilket gjorde att Äldreboendedelegationen (2008) kom fram till alternativet trygghetsboende.
Trygghetsboende är likvärdigt ett seniorboende, där det finns möjlighet till sociala aktiviteter och gemenskap med andra, fast med någon form av tillgänglig personal och trygghetslarm utan att individen behöver en biståndsbedömning
(Äldreboendedelegationen 2008). Oron som många äldre känner i det ordinära boendet är bland annat att inte kunna få den hjälp de behöver om någonting skulle inträffa, exempelvis ett fall som kan leda till att individen skulle bli mer beroende av andra människor och därmed påverka individens frihet och självbestämmande (Melander-Wikman, Fältholm & Gard 2008). Ett trygghetsboende innebär att individen hyr en anpassad läggenhet av till exempel det kommunala
bostadsbolaget där det finns tillgång till gemensamma samlingslokaler där de boende och de i närområdet har möjlighet äta måltider tillsammans och utföra sociala aktivitetersåsom musikstunder och bingo- och caféträffar
(Äldreboendedelegationen 2008). Ett trygghetsboende kan därmed även ses som en hälsofrämjande arena eller en social mötesplats i samhället där det går att arbeta med de fyra hörnpelarna.
Äldreboendedelegationen (2008) rekommenderar att det finns tillgänglig personal någon dag eller några timmar i veckan vid måltider och vid de sociala
aktiviteterna, just för att de äldre bland annat skall kunna utveckla sitt sociala nätverk, men även för att det inbringaen större trygghet för de äldre
(Äldreboendedelegationen 2008). Enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453) är en kommun skyldig att erbjuda målgruppen äldre möjligheten till att bo och leva ett självständigt liv som är meningsfullt, samt att ha en aktiv tillvaro så länge som möjligt i det ordinära boendet. Kommunen är även skyldig att verka för att
individen skall få det stöd och den hjälp i hemmet de behöver, när de behöver det.
Ett sätt för kommuner att möta upp dessa krav är att erbjudakommunens invånare ett trygghetsboende, dock finns det inga lagkrav på att kommuner är skyldiga att inrätta trygghetsboende (Äldreboendedelegationen 2008).
Det aktuella trygghetsboendet till föreliggande studie
Trygghetsboendet som föreliggande studie utgår ifrån var från början ett särskilt boende. Särskilt boende benämns i dag som vård- och omsorgsboende och på ett sådant boende finns det tillgänglig personal för de boende dygnen runt. Hösten 2010 skedde en omorganisation i den aktuella kommunen och det
trygghetsboende som är aktuellt för studien omstrukturerades från att varit ett särskilt boendetill att bli etttrygghetsboende för de som var 70 år och äldre.
Omorganisationen ledde till att flera av de boende valde att bo kvar vilket har
7
relaterat till att vårdbehovet ser väldigt olika ut för de som bor på det aktuella trygghetsboendet.
Trygghetsboendet har varit aktivt sedan hösten 2010 och består idag av 24 tillgänglighetsanpassade lägenhetervarav alla de boende är ensamboende. Där finns tillgång till samlingslokal för de boende samt utomstående äldre i
närområdetdär kan de utföra sociala aktiviteter samt äta ihop. Det finns även en värdinna på 25 % som tillsammans med bland annat de ideella organisationerna Röda korset, Sveriges pensionärsförening (SPF) och Svenska kyrkan håller i de sociala aktiviteterna. Aktiviteterna som finns att tillgå för de äldre är bingospel, trivselstunder, cafékvällar, högläsning- och musikstunder samt filmvisning. För de boende på trygghetsboendet finns det även att tillgå hemtjänstpersonal för de som beställt denna tjänst från kommunen.
Ett trygghetsboende av detta slag som har inslag av hälsans bestämningsfaktorer i arbetet kan ses som en hälsofrämjande arena och som en social mötesplats i samhället för målgruppen äldre. De sociala aktiviteterna kan främja de sociala relationerna och nätverken med andrasamtidigt som det kan öka delaktigheten för de äldre. På så vis kan även denensamhet, oro och ångest som många äldre upplever med åldern minska (Statens folkhälsoinstitut 2008;
Äldreboendedelegeringen 2008; Agahi, Lennartsson, Österman & Wånell 2010).
Detta är även en del av de bestämningsfaktorer som har betydelse för hälsan enligt Dalgren och Whitehead (1991). De menar även på att fysisk aktivitet är en
bestämningsfaktor som har betydelse för hälsan, vilket även är faktorer som Nilsson et al (2009) och Statens folkhälsoinstitut (2010a) tar upp i de fyra hörnpelarna och menar på att det är viktiga faktorer att arbeta med när det gäller äldres hälsa.
För att kunna utvärdera trygghetsboendet som en hälsofrämjande arena och social mötesplats är det viktigt att följa upp boendeformens betydelse för de boende. Hur trivs och upplever de boende sin vistelse på boendet och vilka sociala faktorer har betydelse för deras hälsa? Med sociala faktorer avses i den här studien
ovanstående sociala relationer och delaktighet, trygghet, ensamhet, oro och ångest samt fysisk aktivitet.
SYFTE
Syftet med studien var att undersöka sociala faktorers betydelse för äldres hälsa på ett trygghetsboende.
METOD
Studien genomfördes som en kvalitativ empirisk intervjustudie. En kvalitativ ansats användes för att förstå, förklara och beskriva individens inre upplevelse och uppfattning av ett fenomen och är ett samarbete mellan forskaren och deltagaren (Graneheim & Lundman 2004; Olsson & Sörensen 2007).
Urval
Det gjordes ett målinriktat urval enligt Bryman (2011) för att kunna uppnå syftet med studien. Ett målinriktat urval gjorde att deltagare till studien kunde utses på ett strategiskt sätt genom att personer som ansågs relevanta för studien och möjliga till att ge relevanta svar på forskningsfrågorna valdes ut (Bryman 2011).
8
Efter att ha pratat med värdinnan som ansvarar för de sociala aktiviteterna på det aktuella trygghetsboendet och fått ett muntligt godkännande att göra studien presenterades studien i två omgångar vid två olika tillfällen.
Första presentationstillfället av studien skedde i samband med en kvällsaktivitet på trygghetsboendet. Vid det tillfället var där 16 personer som deltog i aktiviteten, varav 13 personer bodde på trygghetsboendet och tre personer kom från
närliggande bostadsområde. Då urvalet bara riktade sig mot de boende på
trygghetsboendet var det bara de 13 som bodde på boendet som var intressanta för studien. Studien presenterades muntligt samt skriftligt, se bilaga 4, för de 13 personerna. Vid det tillfället var det två personer som direkt visade sitt intresse till studien och tillsammans med intervjuaren bokades det upp en tid för intervju som passade respektive respondent. Fem dagar efter det första presenteringstillfället presenterades studien en gång till i samband med en måltid på samma
tillvägagångssätt som vid första presentationstillfället. Vid det tillfället var där 18 boende varav 11 hade varit med vid första presentationen. Från den andra
presentationen var det två personer till som anmälde sitt intresse till intervjuaren för att delta i studien och två intervjuer för respektive respondent bokades upp även den gången. Av 24 boende som bor på trygghetsboendet har studien presenterats för sammanlagt 20 personer,varavfyra anmälde intresse att delta i studien.
Datainsamling
För att få reda på sociala faktorers betydelse för de boendes hälsa genomfördes semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide, vilket även författarna Lundman och Graneheim (2008) förespråkar. Fördelen med att använda en
semistrukturerad intervjuguide var att det gick att röra sig fritt mellan de olika teman samt att det gick att komma med nya frågor under tiden intervjun pågick (Bryman 2011). Innan en intervju startade fick respondenten en muntlig repetition av studiens syfte och upplägg, detta för att säkerhetsställa att respondenterna förstod informationen i informationsbrevet (bilaga 4) samt att intervjuerna skulle spelas in. Intervjuguiden (bilaga 1) utgick från teman om sociala relationer och delaktighet och fysisk aktivitet, eftersom de är en del av de faktorer som Nilsson et al. (2009), Statens folkhälsoinstitut (2010a) och Dalgren och Whitehead (1991) tar upp som viktiga faktorer att arbeta med då det gäller att främja äldres hälsa.
Det ställdes även frågor om hur respondenterna bodde innan de flyttade till trygghetsboendet samt frågor om trygghet, ensamhet, oro och ångest.
Intervjuerna utfördes i respondenternas egna hem på trygghetsboendet och skedde helt individuellt. Detta för att respondenterna skulle känna sig bekväma och befinna sig i en trygg miljö för att kunna ge så ärliga svar som möjligt, något som även Bryman (2011) rekommenderar. Bryman (2011) rekommenderar även att starta intervjun med en öppningsfråga innan intervjun går in på djupet för att det ska bli en än mer avslappnad situation. Öppningsfrågan var ”kan du berätta hur du bodde innan du flyttade till detta trygghetsboendet”. Efter det fick
respondenterna tala fritt om sina upplevelser och erfarenheter utifrån de frågor som sedan ställdes från intervjuguiden, något som även uppmuntras att göra av författaren Bryman (2011).
Enligt Bryman (2011) är det till fördel att transkribera intervjuerna i anslutning till när intervjuerna genomförts för att inte tappa innebörden av vad respondenterna
9
säger, något som gjordes i denna studie. Ingen av de fyra som anmälde sitt intresse drog sig ur studien. De fyra inspelade intervjuerna varierade i tid, från 13 till 75 minuter.
Analys
Lundman och Graneheim (2004, 2008) förespråkar att antingen göra en manifest eller latent innehållsanalys då det gäller kvalitativa studier.
Manifest innehållsanalys tar ut det texten påvisar, det vill säga det som är synligt och uppenbart för att sedan kategorisera detta, medan en latent innehållsanalys tar fram de underliggande faktorerna i texten (Lundman & Graneheim 2004, 2008).
Denna studie fokuserade på den manifesta innehållsanalysen, då intresset var att ta fram det synliga i vad respondenterna sa om sociala faktorers betydelse för deras hälsa. När de inspelade intervjuerna var transkriberade, lästes materialet igenom ett antal gånger för att få en helhetsbild och känsla för vad respektive respondent sagt i respektive intervju. Detta för att kunna analysera materialet på rätt sätt och för att ta fram det manifesta i analysen. Enligt Lundman och Graneheim (2004, 2008) kan även en intervju kallas för en analysenhet. Det viktiga med studiens analysenhet var att enheten, i detta fall intervjun,var tillräckligt stor för att ge en helhet samt tillräckligt liten för att kunna hanteras i analysprocessen.
Utifrån analysenheterna togs det sedan ut domäner som motsvarade en grövre strukturering av intervjutextens innehåll och som sammanföll med innehållet i intervjuguiden (bilaga 1) (Lundman & Graneheim 2004, 2008). Domänerna som togs ut ur analysenheterna var boende, sociala relationer och delaktighet, trygghet, ensamhet, oro och ångest samt fysisk aktivitet.För att komma vidare med
materialet togs det sedan ut meningsenheter ur de grövre strukturerade
domänstyckena, något som Lundman och Graneheim (2004, 2008) beskriver som ord, meningar eller stycken ur texten, för exempel se bilaga 5.
Därefter kondenserades meningarna, vilket innebar att överflödiga ord togs bort och meningarna gjordes kortare, utan att innebörden och tyngden av meningarna försvann (Lundman & Graneheim 2004, 2008). När ovanstående process var gjord abstraherades den kondenserade texten, vilket innebar att de kondenserade
meningarna fick en kod. Det viktiga med denna kod var att den syftade tillbaka på innehållet i meningsenheten. Utifrån koderna skapades det sedan fyra olika
huvudkategorier varav en av huvudkategorierna fick tre underkategorier (bilaga 5), detta för att inte någon viktig del av text som kunde ha betydelse för studiens syfte skulle falla bort, något som även Lundman och Graneheim (2004, 2008) rekommenderar.
Etiska övervägande
Då studien inriktade sig på målgruppen äldre, utfördes en etisk egengranskning (bilaga 2) och efter den gjordes en rådgivning hos Etikkommittén Sydost (dnr.
EPK 131-2012) (bilaga 3).
För att uppnå de forskningsetiska principerna om informationskrav genomfördes en muntlig och skriftlig presentation av studiens syfte och hur studien var tänkt att gå till på den valda verksamheten (bilaga 4). Det här menar Bryman (2011) är en viktig del av studien. Respondenterna fick även samma information innan
intervjun startade, samtidigt som de informerades om att det var helt frivilligt att delta i studien och kunde avbryta sitt deltagande när som helst. På detta vis uppfylldes även samtyckeskravet då de som valde att delta gjorde det av fri vilja.
10
Då det inte togs några personuppgifter under studiens gång samt att all data avidentifierades uppfylldes även konfidentialitet för studiens data (Bryman 2011).
För att uppnå nyttjandekravet fick respondenterna informationen om att data som samlats in enbart användes till studiens ändamål (ibid).
RESULTAT
Resultatet av innehållsanalysen har sin grund i de teman som togs upp i intervjuguiden: sociala relationer och delaktighet, trygghet, ensamhet, oro och ångest, boende och fysisk aktivitet. Utifrån dessa teman skapades det fyra huvudkategorier.
- Boende
- De sociala aktiviteternas betydelse - Sociala relationer till andra människor - Socialt stöd- betydelse för fysisk aktivet
Varav huvudkategorin Boende fick tre underkategorier:
- Trivsel då och nu
- Trygghetsboendet och tillgänglig personal - Gemenskapen på trygghetsboendet.
I resultatet kommer det presenterascitat från respondenterna för att lyfta
trovärdigheten av analysen samt exempel från innehållsanalysen i bilaga 5. För att kunna hålla konfidentialitet i resultatet kommer inte ensamhet, oro och ångest att redovisas samt att respondenterna kommer benämns som enbart respondenter.
Boende
Trivsel då och nu
Respondenterna hade alla bott i lägenhet innan de flyttade till trygghetsboendet, dock hade en respondent bott i hus tidigare i livet. Något som framgick från varje analysenhet var att de hade trivts väldigt bra i sina tidigare lägenheter. Trivseln berodde bland annat på att det var fina omgivningar men även att det var fina lägenheter i sig. Respondenterna hade av olika anledningar själva sökt sigtill trygghetsboendet. Det har varit orsaker som att mannen blev sjuk, fått en nedsatt funktionsförmåga eller som en respondent uttryckte det
”… såg jag att många kom och flyttade ner här förstår du, och då tänkte jag att det kanske jag med skulle göra…”.
Trivseln på trygghetsboendet bland respondenterna varierade kraftigt, för en respondent hade det tagit 3,5 år för att trivas på trygghetsboendet. En annan respondent uppgav att trivseln i själva lägenheten var bra men att det inte var roligt att bo på trygghetsboendet. Det framgick även från analysen att
respondenterna tyckte att det liknade mer ett sjukhem än ett trygghetsboende då många av de boende var så pass sjuka att de skulle platsa bättre på ett särskilt boende istället och därigenom kom också otrivsel.
”Ja det skulle ju vara jag trivs oerhört i lägenheten, för jag har ju en fin lägenhet … jag är bredd på att flytta och jag kan säga det att det är inget roligt att bo här och det är inte ett tryggboende som de säger”.
11
”Jag har sagt till att deinte får kalla detta ett trygghetsboende för det är det inte, det är ett sjukboende, det är fyra stycken som har dött på kort tid och några av de som är här skulle kunna på att bo på ett vård- och
omsorgsboende”.
Trygghetsboende, trygghet och tillgänglig personal
Det fanns delade meningar vad gäller själva trygghetsboendet,respondenterna tyckte inte att det var rätt benämning att kalla detta boende för ett
trygghetsboende. Respondenterna fick informationen att det skulle finnas värdinnor mellan åtta och fem varje dag som kunde vara till hjälp med mindre saker om det behövdes när de flyttade dit. Det här uppfylldes inte längre och bland annat därför tyckte inte respondenterna att det kunde kallas för
trygghetsboende. Alla respondenter behövde inte daglig hjälp från hemtjänsten, men då det inte fanns värdinnor de tider som var sagt från början har detta resulterat i att hjälpen i matsalen inte finns i den mån det gjordes från början.
Detta påverkade vissa respondenter negativt då de skulle behöva lite hjälp just kring måltiderna trots att det finns både hemtjänstpersonal som hjälper de som har ansökt om denna tjänst och kökspersonal som serverar maten.
”... jag gör det själv och har avböjt all hjälp. Men det resulterar till att jag inte får någon hjälp i matsalen och trots att jag har lite svårt att ta
tallriken”.
Det framgick även av analysen att de boende inte riktigt visste vad ett
trygghetsboende var för något och vad det finns för resurser angående personal
”Ska jag vara riktigt ärligt så vet jag väl inte riktigt vad ett trygghetsboende innebär”.
”Men jag kan väl säga så att jag inte vet om det är rätt benämning och kalla det trygghetsboende, Jag tycker nog inte det... Nej och det är just det att här är ju inte personal kontinuerligt”.
När en av respondenterna flyttade till boendet var det ett särskilt boende med personal dygnet runt. Och även om respondenten kunde avböja sig mer och mer hjälp, vilket även stärkte självförtroendet var det en stor trygghet att veta att där fanns personal om det behövdes. En tydlig faktor i analysen och som var gemensamt för respondenterna gällande trygghet på boendet, var att veta att där fanns tillgänglig personal från hemtjänsten som kom om de tryckte på
trygghetslarmet. Respondenterna menade även att trygghet är när det fanns människor runt omkring som de kan lita på, som de kan ringa om de behöver hjälp. En annan väldigt viktig trygghetsfaktor som respondenterna nämnde var deras barn, både att de fanns där för dem, men även att dem visste att barnen hade det bra.
En av respondenterna uttryckte sig på följande vis angående att där fanns hemtjänst och värdinnor på boendet,
”Men jag visste inte att vi skulle bli omhändertagen för det är det värsta ord jag vet, men så kom jag ner här och här ska jag vara nu”.
Medan en respondent sa,
12
”Tryggheten är att jag kan trycka på larmet om jag skulle ramla eller nått det är allt, ingenting annat”.
Gemenskapen på trygghetsboendet
Den tilltänkta och ökade gemenskapen som är tänkt att skapas på
trygghetsboendet var inget som respondenterna kunde styrka. En respondent menade på att det inte blivit någon skillnad med gemenskapen med andra människor jämfört med tidigare. En upplevelse som några av respondenterna delade var att många av de som bor på trygghetsboendet inte var så pass vitala att det gav ett utbyte av gemenskap, och därför fanns det en önskan om att det skulle finnas fler boende som var lite yngre eller i alla fall mer vitala. En respondent menade att det inte finns någon gemenskap bland de som bor på boendet förutom att de träffas på middagen i matsalen samt på aktiviteterna som hålls på boendet.
Respondenterna menade även att det inte finns någon att föra ett bra samtal eller diskussion med, som inte har att göra med att de andra har ”ont både här och där”
som de uttryckte sig.
”Det är ju så hemskt tråkigt att gå direkt från maten och upp och sätta sig här”.
”De boende är 80-85 år gamla och det är tråkigt för det märks att de har en begränsning, och det är klart ju äldre man blir desto fler begränsningar blir det och man orkar inte lika mycket och har ont både här och där”.
”Och det är inte många av oss äldre som diskuterar någonting vilket jag kan sakna faktiskt”.
De sociala aktiviteternas betydelse
Trots att de inte upplevde att det finns någon större gemenskap på boendet, ansågintervjupersonerna att de sociala aktiviteterna på trygghetsboendet har en betydelse för dem och att det har öppnat upp för en sorts delaktighet på boendet.
Det har i sin tur gjort att de känner varandra lite mer än vad de hade gjort i ett vanligt hyreshus. De menade att i vanliga hyreshus hälsar grannar inte på varandra på samma sätt. Det framkom även i analysen att respondenterna tyckte att
aktiviteterna kunde varit mer anpassade efter de boende som bor där. Att visa film är en aktivitet som inte fungerar för alla, dels för att alla inte vill se samma filmer men även för att det finns de som har nedsatt syn och hörsel. Högläsning var också en aktivitet som respondenterna inte ansåg var anpassad för alla som bor på boendet. Alla av de boende kommer inte ihåg vad boken handlar om när de bara har högläsning en gång i månaden. Det saknas även aktiviteter som handlar om kultur och natur, samt större variation av aktiviteter. Den mest uppskattade aktiviteten på boendet bland respondenterna var bingo, det var även den aktivitet somgav mest i utbyte. Samtidigt som alla respondenter var missnöjda över vissa aktiviteter sa en av respondenterna följande:
”Ja jag tror att är rätt viktigt att det finns något på eftermiddagen”
Det fanns även en stor önskan av att göra aktiviteter utomhus som till exempel utflykter.
13
”… önskan är att vi hade tagit iväg och åka ut med buss. Jag menar att det vore ju inte omöjligt men sen hur många gamla som är intresserade av detta är en annan sak. För vi är ju till åren komna allihopa”.
”Kunde ha ordnat en utflykt och det behöver inte vara till Tjotahaiti utan det räcker att komma till Bromölla eller något, så att de som bor här kommer ut och ser någonting, men det händer ju aldrig”.
Delaktigheten i de sociala aktiviteterna som är av intresse har även medfört att en av respondenterna trivs lite bättre än tidigare, vilket har varit positivt för både respondentens självförtroende och hälsan.
”… utan jag bestämde mig för att varför inte ge det en chans varför inte pröva på det. Och det har väl faktiskt gjort att jag trivs lite bättre”.
Sociala relationer till andra människor
Det sociala nätverket och relationen med andra människor var något som alla respondenter lyfte fram som en viktig faktor för deras hälsa. Att ha någon att kunna prata och skratta, diskutera och samtala med, var oerhört viktigt för dem.
Det var även viktigt att de sociala relationerna till andra människor gav ett ömsesidigt utbyte, något som respondenterna inte tyckte att de fick fullt ut av varandra på trygghetsboendet. Trots det sades det under intervjun att tidigare boendeform hade medfört en större isolering och mindre social kontakt med andra människor med hänsyn till att det på det trygghetsboendet bland annat fanns möjlighet till att äta ihop och delta i olika aktiviteter på eftermiddagarna.
”att den här gemenskapen med grannar hade det inte blivit där jag bodde jag tror att jag hade varit ganska isolerad”.
Socialt stöds betydelse för fysisk aktivet
Saknaden av det sociala stödet av vänner runt om respondenterna var en av orsakerna till att respondenterna är mindre fysiskt aktiva idag. En annan
anledning var att deras funktionsnedsättningar hindrar dem från att vara så fysiskt aktiva som de egentligen hade önskat.En av respondenterna var ute och gick flera timmar med sin hund innan en funktionsnedsättning stoppade respondenten från att fortsätta. Respondenten menade på att den tidigare fysiska aktiviteten var anledning till att denne inte hade haft en förkylning eller liknande på tio år. Nu var respondenten beroende av att någon följer med ut, vilket respondenten tyckte kändes jobbigt då känslan av att vara en belastning för någon annan inte är rolig.
Respondenten hade beviljad hjälp från kommunen men det är gemenskapen att gå ut med någon som respondenten känner saknas.
”Jag har så att jag har rätt till 18 timmar i månaden och gå ut med personal men inget som tilltalar men så jag vill gå ut med någon jag känner”.
En respondent menade att när denne förr var med i olika organisationer och föreningar bidrog det till mer fysisk aktivitet, något som idag saknas.
”Jag var ju ute mycket, mycket, mer förr… sen var jag med i SPF och hade uppdrag där… jag har alltid gjort sådant men här har jag ingenting…”.
14 DISKUSSION
Metoddiskussion
Syftet med föreliggande studien var att undersöka sociala faktorers betydelse för hälsan på ett trygghetsboende. Av den anledningen valdes en kvalitativ ansats för att fånga upp respondenternas känslor, upplevelser och uppfattning (Olsson &
Sörensen 2007; Lundman & Graneheim 2004, 2008). Detta går inte att göra med en kvantitativ ansats som ofta utgår från strukturerade frågeställningar för att få fram ett statistiskt svar och inte individens upplevelse och uppfattning (Bryman 2011).
Bryman (2011) talar om att det är svårt att avgöra hur många personer som skall ingå i en studie för att få ett övertygande slutresultat, det får inte bli för få svar men inte heller för många då materialet kan bli teoretiskt mättat och svårarbetat.
Utgångspunkten för föreliggande studie var att göra minst sju intervjuer med de 24 boende på det aktuella trygghetsboendet, då det antalet ungefär skulle täcka en tredjedel av de boende. Dock var det bara fyra boende som var intresserade av att delta i studien vilket innebär att slutresultatet kunde ha varit både bredare och rikare på svar. Det är även rimligt att anta att slutresultatet skulle kunnat bli bredare om det gjorts en ostrukturerad observation i samband med presentationen av studien. Olsson och Sörensen (2007) menar att det går att samla in mer
information till studienom en sådan observation görs. Detta antagande grundar sig på att vid presentationen av studien började de tänkta respondenterna själva tala om hur de upplevde sin situation på trygghetsboendet, dock var de inte villiga att ställa upp på en intervju. Ovilligheten till intervju berodde på att de var osäkra på om de kunde ge ”rätta” svar på de frågor som skulle ställas samtidigt som de inte ville binda upp sig på en inbokad tid då de inte visste hur deras dagar såg ut framöver.
Med de strukturerade frågor som intervjuguiden (bilaga1) utgår ifrån kunde frågorna uppfattas på liknande sätt hos respondenterna samtidigt som de kunde ge svar utifrån sina egna erfarenheter och upplevelser (Olsson & Sörensen 2007).
Med intervjuguide går det även att ta frågorna i varierande ordningsföljd samtidigt som det går att ställa följdfrågor (Bryman2011). Detta var något som visade sig vara en viktig del i intervjuerna då de fyra respondenter själva kom in på de teman som är uppskrivna i intervjuguiden efter att öppningsfrågan var ställd.Det som upptäcktes under intervjuerna var att intervjuguiden innehöll för många frågor, det hade varit tillräckligt att skriva ner teman och några stödord till intervjuaren. Om så hade gjorts hade både upprepade frågor och svar från intervjuaren och
respondenterna kunnat undvikas. Det visade sig under andra intervjun att respondenterna uppfattade vissa frågor på liknande vis och att vissa svar till frågorna från intervjuguiden täckte mer än en fråga. Frågorna som rörde ensamhet, oro och ångest upplevde respondenterna som samma sak och en del avsvaren på de avslutande frågornavar redan besvarade genom de övriga frågorna.
Dessa problem hade kunnat förhindras om det gjorts en pilotstudie innan studien påbörjades, något som även Olsson och Sörensen (2007) förespråkar.
Trots att analysenheterna var grovt strukturerade i domänstycken utefter teman från intervjuguiden framkom ganska snabbt att det fanns svårigheter med att analysera analysenheterna. Vissa meningsenheter ur domänen blev för stora från början, något som även Lundman och Graneheim (2004, 2008) tar upp som ett problem. De menar att för stora meningsenheter kan bli svåra att hantera då de
15
kan innehålla flera olika betydelser. Enligt Lundman och Graneheim (2004, 2008) får ingen data som har med studiens syfte falla bort samtidigt som
meningsenheterna inte får tillhöra fler än en kategori och underkategori. Av den anledningen har analysprocessen gått fram och tillbaka och analysenheterna har granskats gång på gång för att kunna minska på meningsenheterna utan att tappa relevant information på vägen. Efter att meningsenheterna var uttagna
kondenserades och kodades de utan problem. De kategorier och underkategorier som skapades under analysen sammanföll hela vägen med de teman som var uppskrivna i intervjuguiden.
En kvalitativ studie grundar sig i en subjektiv upplevelse och kan tolkas på olika sätt från olika personer (Lundman & Graneheim 2004, 2008). Detta är viktigt att ha i åtanke när tillförlitlighet och trovärdighet diskuteras i ett slutresultat av en kvalitativ innehållsanalys.Ett sätt att visa på studiens tillförlitlighet och
trovärdighet är att visa hur analysen av data har gått till (Lundman & Graneheim 2004, 2008), något som efterföljs i föreliggande studie genom att i bilaga 5 ge exempel på hur analysens förfarande. Ett annat sätt att påvisa tillförlitlighet och trovärdighet är att plockat fram citat från respondenterna (ibid), vilket har gjorts i resultatdelen i föreliggande studie. Vidare menar Graneheim och Lundman (2004, 2008) att det går att öka trovärdigheten och tillförlitligheten genom att gå tillbaka till respondenterna för att få ett erkännande av studien, detta är något som inte är gjort i denna studie. Slutresultatet för denna studie grundar sig enbart på fyra intervjuer och går därför inte att generalisera för att alla på trygghetsboendet har samma uppfattningar om vilka sociala faktorer som har betydelse för hälsan på trygghetsboendet.
Det uppstod svårigheter med studien när studien presenterades, då många av de äldre förknippade ordet hälsa med vilka sjukdomar de hade. En annan svårighet var att under intervjuerna kom respondenterna väldigt lätt in på andra händelser och upplevelser i livet som inte hade med intervjufrågorna att göra. Det här i sin tur kan relateras till att det var en stor spridning på hur långa intervjuerna i den föreliggande studien blev. Det kan även vara orsaken till att det kunde vara svårt att få in respondenterna på rätt spår igen och svara på de frågor som var i
intervjuguiden, då informanten inte ville avbryta eller ställa ledande frågor. En viktig del i en kvalitativ intervjuär att låta respondenten tala fritt om dess känslor, upplevelse och uppfattning av ett fenomen (Olsson & Sörensen 2007; Bryman 2011). Det var även en av anledningarna till att vissa meningsenheter var svåra att bearbeta i analysprocessen.
Två frågor på etiska egengranskningen (bilaga 2) var tveksammaoch därför skickades en prövning till Etikkommittén Sydost (bilaga 3) som kommenterade delar i studien, vilket har tagits i beaktande. Etikkommittén tog upp att ett ämne som hälsa skall betraktas som personuppgifter, och skall enligt
personuppgiftslagen hanteras med stor försiktighet. Bland annat är kravet på informerat samtycke mycket viktigt. Ena frågan i egengranskningen som var tveksam handlade om att personer som kunde tillfrågas hade demenssjukdom. Det här är även något som etikkommittén lyfte fram i sin granskning och menade bland annat på att det kan vara lämpligt att använda ”värdinnans” hjälp för att göra urvalet till studien så att ingen med demenssjukdom blir tillfrågad eftersom det är viktigt att frivillighet och samtycke ej äventyras. Problemet undkoms på så
16
vis att när studien presenterades fanns inte någon med demenssjukdom på plats.
Etikkommittén tar även upp i rådgivningen att om trygghetsboendet drivs i kommunal regi bör verksamhetsansvarig chef informeras. Då trygghetsboendet drivs av det kommunala bostadsbolaget gjordes inte detta, utan det var värdinnan för de sociala aktiviteterna på trygghetsboendet som gav ett godkännande för att kunna göra studien.
Resultatdiskussion
Tyngdpunkten i föreliggande studie var att se vad de sociala faktorerna hade för betydelse för de boendes hälsa, på det aktuella trygghetsboendet som studien utgåttifrån. De sociala faktorerna som valdes ut i studien valdes ut då det är faktorer som har stor betydelse för hälsan oss individer samt att det är faktorer som kan bete sig antingen som en friskfaktor eller riskfaktor (Dahlgrens &
Whitehead1991). Detta är även faktorer som Nilsson et al. (2009) och Statens folkhälsoinstitut (2010a) menar på har betydelse för de äldres hälsa och tillhör de fyra hörnpelarna.
Kullberg (2010) menar att bostaden är viktigt faktor för att människan skall trivas, må bra och känna välbefinnande och att bostaden och området utger en
trygghetskänsla samt att det skall finnas möjligheter till återhämtning och vila för att öka individens välbefinnande. Vidare menar även Statens folkhälsoinstitut (2010b) att faktorer som tillgänglighet, gemenskap, delaktighet, grönområde och mötesplatser har en avgörande betydelse för om individen känner en tillit och hemmakänsla där de bor.
Att utläsa från resultatet från föreliggande studie trivdes respondenterna väldigt bra i sina tidigare bostäder. De uppgav bland annat att det var själva bostaden och området med fin natur runt som gjorde att de trivdes, men även att de kände sig trygga. Tyvärr visade inte resultatet från analysen att samma upplevelse om trivsel fanns på det aktuella trygghetsboendet. Huvudorsaken till denna otrivsel på
trygghetsboendet är att respondenterna tycker att det finns för många av de boende som bättre skulle platsa på ett vård- och omsorgsboende istället för på trygghetsboendet.
Eftersom trygghetsboende räknas som ett ordinärt boende är detta inget som varken bostadsbolaget eller kommunen kan gå in och styra över, då individen har rätt att bo hemma i sitt ordinära boende så länge den vill enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Kommunen är även skyldig att erbjuda individen möjlighet att leva ett självständigt liv, som är meningsfullt samt att ha en aktiv tillvaro så länge som möjligt i det ordinära boendet.
Ett trygghetsboende enligt äldreboendedelegationen (2008) är i likhet med ett seniorboende, där det finns möjlighet till sociala aktiviteter och gemenskap fast med tillgänglig personal och trygghetslarm. Ur analysen gick det att utläsa att trygghetsfaktorer som personal samt trygghetslarm ärr viktiga faktorer för de boende. Att veta att där kom personal när de tryckte på larmet om de till exempel ramlade eller om de behövde hjälp med någonting var en stor trygghetsfaktor för dem. Samma resultat nådde Melander-Wikman et al. (2008) som ville belysa olika tekniker, däribland trygghetslarmets fördelar, för att den åldrande befolkningen ska kunna bo hemma så länge som möjligt och känna trygghet. Studien visar även på att tryggheten med ett trygghetslarm gör att individer kan blir mer rörliga och
17
aktiva och kan därmed på olika sätt öka individens möjlighet till ett större aktivt deltagande i samhället (ibid).
Trots att tryggheten till personalen var en viktig faktor tyckte inte respondenterna att trygghetsboendet kunde kallas för trygghetsboende då det inte finns tillgänglig personal i den utsträckning som var utlovat från början. De menar att tryggheten på boendet hade varit större för alla boende om det funnits tillgång till personal hela dagarna och inte bara runt lunchtid och vid aktiviteterna. Detta bidrar även till en vantrivsel på det aktuella boendet vilket stämmer väl överens med Kullbergs (2010) påstående att bostaden och omgivningen måste utge en trygghetskänsla för att individen skall må bra och ha hälsa.
Att som individ ha ett socialt nätverk samt goda sociala relationer till andra är viktigt för hälsan menar bland annat Nilsson et al (2009). Detta är även något som de boende tar upp som en viktig faktor för dem, dock upplever de inte att de har den goda sociala relationen med varandra utan bara en ytlig gemenskap och det är i samband med måltiderna och de sociala aktiviteterna. Sådana stunder skall inte underskattas enligt Agahi et al. (2010) som menar att det är viktigt att hitta dessa träffpunkter i samhället och ”utforma dessa med omsorg”(Agahi et al. 2010, s.
178). Trots den ytliga gemenskapen bland de boende är de sociala aktiviteterna ett viktigt inslag på eftermiddagen för dem på trygghetsboendet. De tycker att de sociala aktiviteterna på trygghetsboendet har öppnat upp för en större delaktighet samt att det har gjort att de känner varandra lite mer än vad de annars skulle gjort.
Genom att utföra sociala aktiviteter och ha sociala relationer till andra människor påverkar det positivt både den fysiska och psykiska hälsan enligt Agahi et al.
(2010)samtLarsson och Thorslund (2006). Den fysiska påverkan är att blodtryck och puls sjunker samt att immunförsvaret stärks. Den psykiska påverkan är att individen får bättre självförtroende, självbild och trygghet. En av de vanligaste sjukdomarna bland äldre är högt blodtryck vilket då kan sänkas genom att ha goda sociala relationer till andra människor runt omkring sig, enligt Larsson och
Thorslund (2006).
Vidare tycker respondenterna att de sociala aktiviteterna skulle behöva anpassas mer efter de som bor där, att ha högläsning och visa film är inget som de tycker fungerar för de med nedsatt syn och/eller hörsel. I en kartläggning av sociala mötesplatser som gjordes av Statens folkhälsoinstitut (2008) visade det sig att funktionsnedsättningar kan bidra till isolering då individen kan dra sig för att umgås med andra. Av den anledningen är det viktigt att anpassa aktiviteterna efter deltagarna, något som även Agahi et al. (2005) stödjer. Enligt Agahi et al. (2010) är det även viktigt att det finns tillgänglig personal vid aktiviteterna så att
individerna kan få stöttning och hjälp vid behov. Författarna menar även att aktiviteterna skall vara av den karaktären så att alla kan delta oavsett funktionsnedsättning.
Det finns en stark önskan från respondenterna att göra mer aktiviteter utomhus, men även att kunna göra utflykter. Detta är något som Agahi et al. (2010) menar kan främja hälsan då en utflykt ger inslag av både sociala relationer, delaktighet och gemenskap men även fysisk aktivitet. Utflykter och utevistelse är något som även Bengtsson (2003) stödjer då hon menar att många äldre har en stark önskan
18
att få komma ut i parker och grönområden med gott sällskap. Enligt Bengtsson (2003) ökar även det fysiska och psykiska välbefinnandet bara genom att vistas utomhus då det kan bidra till bland annat en förbättrad sömn och ökad
koncentrationsförmåga (ibid). Om det vidare utförs någon form av fysisk aktivitet utomhus förebygger det bland annat kroniska sjukdomar och den fysiska
förmågan förbättras, konditionen blir bättre och benstyrkan fördubblas (Bengtsson 2003; Pascucci et al. 2012). Vidare bidrar det till en förskjutning av
funktionsnedsättningar samtidigt som redan uppkomna funktionsnedsättningar kan bromsas upp (ibid).
En anledning till att den fysiska aktiviteten har minskat för dem på
trygghetsboendet är olika funktionsnedsättningar. Trots att det finns hjälp att få från kommunen genom beviljad ledsagning är det gemenskapen att gå ut med någon de känner som respondenterna saknar, vilket bidrar till att den upplevda fysiska och psykiska hälsan försämras. Blomquist och Edberg (2004) menar att individer med funktionsnedsättningar lätt säger nej till att delta i aktiviteter och blir därför automatiskt mindre aktiva och delaktiga på grund av att de inte vill bli en belastning för någon annan. Av den anledningen är det enligt Agahi et al.
(2010) viktigt att ha ibeaktandeatt bara för att sociala mötesplatser finns med sociala aktiviteter som är tänkta att höja delaktigheten och samhörigheten, betyder det inte att alla individer får något positivt ut av det, men det ger individer en möjlighet att kunna vara delaktiga och socialt aktiva.
Respondenterna menar även på att de var mer fysiskt aktiva förr när de orkade och kunde vara med i olika organisationer och föreningar. Agahi et al. (2010) menar att det är viktigt att fortsätta ha sina sociala kontakter och aktiviteter med både släkt, vänner, förenings- och organisationsliv för att ha ett socialt deltagande och möjlighet att kunna påverka inflytandet i samhället även när individen kommer upp i ålder. Detta är även något som Blomquist och Edberg (2004) stödjer och menar att så länge både individen och platsen anpassar sig till aktiviteten ger det en ökad känsla av delaktighet och glädje.
Det sociala nätverket och relationer med andra människor var en faktor som hade stor betydelse för respondenternas hälsa. Att kunna prata och skratta, diskutera och samtala med andra människor var oerhört viktigt för alla respondenterna. Det var även viktigt att de sociala relationerna till andra människor gav ett ömsesidigt utbyte, något som respondenterna inte tyckte att de fick av varandra på
trygghetsboendet utan det var mer en ytlig gemenskap. Detta lyfter Blomquist och Edberg (2004) fram som en bestämningsfaktor för hälsan. Att ha goda relationer med andra människor runt omkring samtidigt som det ger en ömsesidig
tillgivenhet kan öka känslan för samhörighet och att fortfarande känna sig behövd för en annan individ, vilket ger positiva effekter för hälsan. Det emotionella stödet från andra människor har en stor betydelse för en individs välmående oavsett vilken fas eller ålder individen befinner sig i (Statens folkhälsoinstitut 2012).
Detta är något som även Thanakwang och Soonthorndhada (2011) stödjer då de menar att sociala relationer och stöd med och från till exempel familjen ökar individens välbefinnande.
Vidare menar Agahi et al. (2010) att barnen utgör en viktig del i de äldres liv när det gäller det sociala stödet. Detta var även något som respondenterna tog upp
19
under intervjuerna som en viktig trygghetsfaktor. Agahi et al. (2010) menar även att de som är ensamboende har mindre nära relationer till andra än samboende, något som verkar stämma med respondenterna i föreliggande studie.
Slutsats
Syftet med föreliggande studie var att undersöka sociala faktorers betydelse för de boendes hälsa på det aktuella trygghetsboendet. Tanken med trygghetsboenden är att de ska öka delaktigheten och fungera som en hälsofrämjande arena som uppmuntrar till ett socialt och aktivt deltagande för de äldre samt öka tryggheten i vardagen. Utifrån vad respondenterna har svarat uppfylls dessa förväntningar bara till viss del. Respondenterna tyckte att de sociala aktiviteterna har öppnat upp för en delaktighet på trygghetsboendet och gjort att de lärt känna varandra mer, dock har de inte hittat någon större gemenskap tillsammans. De sociala aktiviteterna har inte heller den effekt de borde ha då alla inte har samma möjlighet att delta. De upplever också att den fysiska aktiviteten snarare har minskat än ökat. Trots att sociala relationer är viktiga för respondenterna och att de deltar i de sociala aktiviteterna, är det tryggheten som har störst betydelse för hälsan.Studiens resultat pekar på att det finns behov av en mer ingående utvärdering av hur de boende trivs och hur de upplever sin hälsa, för att vidareutveckla trygghetsboendet som en hälsofrämjande arena och social mötesplats i linje med vad studier och rapporter visar. (Bengtsson 2003: Statens folkhälsoinstitut 2008:
Äldreboendedelegeringen 2008; Nilsson et al. 2009 och Agahi, Lennartsson, Österman & Wånell 2010).
20 REFERENSER
Agahi, N., Lagergren, M., Thorslund, M. och Wånell, S.E. (2005).
Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. En
kunskapssammanställning. Statens folkhälsoinstitut R: 2005:6 [Elektronisk] PDF- format. Tillgänglig:
http://www.fhi.se/PageFiles/3968/r20056Aldredar0505.pdf[2012-07-10]
Agahi, N., Lennartsson, C., Österman, J. och Wånell, S.E. (2010). Sociala relationer, socialt deltagande och hälsa bland äldre personer. Socialmedicinsk tidsskrift, vol. 87, nr.3, ss. 175-181.
Bengtsson, A. (2003). Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade.
Kunskapssammanställning. Statens folkhälsoinstitut R 2003:6 [Elektronisk] PDF- format. Tillgänglig:http://www.fhi.se/PageFiles/3458/r2003-60-utemiljons- betydelse.pdf[2012-07-16]
Blomquist, K och Edberg, A-K (red) (2004). Att vara äldre ”… man har ju sina krämpor…”. Lund: Studentlitteratur
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2:a uppl. Stockholm: Liber.
Carlson, C. (2007). Socialt kapital och psykisk hälsa. R 2007:05[Elektronisk]
PDF-format. Tillgänglig:
http://www.fhi.se/PageFiles/3546/A2007_05_Socialt%20kapital%20och%20psyki sk%20halsa.pdf[2012- 07-15]
Dahlgren, G.och Whitehead, M. (1991). Policies and strategies to promote social equity in health.Backgrounddocument to WHO – Strategy paper for Europe.R 2007:14. [Elektronisk] PDF-format. Tillgänglig: http://www.iffs.se/wp-
content/uploads/2011/01/20080109110739filmZ8UVQv2wQFShMRF6cuT.pdf[2 012-07-17]
Europeiska unionens officiella tidning (2011). Europaparlamentets och rådets beslut nr 940/2011/EU av den 14 september 2011 om Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012). [Elektronisk] PDF- format. Tillgänglig: http://eur-
lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:246:0005:0010:SV:PDF [2012-07-11]
Kullberg, A. (2010). Mitt hem min borg: boendetrivsel och upplevd trygghet i olika typer av bostadsområden i Sverige. Socialmedicinsk tidsskrift, vol. 8, nr. 4, ss. 321.
Larsson, K. och Thorslund, M. (2006). Chapter 8: Old people’s health.
Scandinavian Journal of Public Health, vol. 34, nr.67, ss. 185-198.
Lundman, B. och Graneheim, U.H. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, vol. 24, nr. 2, ss. 105–112.
21
Lundman, B. ochGraneheim, U.H. (2008).Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. och Höglund-Nielsen, B. (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 1a uppl. Lund: Studentlitteratur.
Medin, J. och Alexanderson, K. (2000). Begreppen hälsa och hälsofrämjande - en litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur.
Melander-Wikman, A., Fältholm, Y. och Gard, G. (2008). “Safety vs. privacy:
elderly persons’ experiences of a mobile safety alarm”. Health and Social Care in the Community, vol. 16, nr. 4, ss. 337–346.
Nilsson, E., Nilsson, S., Räftegård, T. och Åkeson, N. (2009). Det är aldrig för sent! Förbättra äldres hälsa med möten, mat och aktivitet. Statens
folkhälsoinstitut R 2009:18 [Elektronisk] PDF-format. Tillgänglig:
http://www.fhi.se/PageFiles/8044/R2009-18-Det-ar-aldrig-for-sent.pdf[2012-08- 06]
Olsson, H. och Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 2a uppl. Stockholm: Liber.
Pascucci, M.,Chu, N.ochLeasure, A.R. (2012).Health promotion for the oldest of old people.NursingOlder People, vol. 24, nr. 3, ss.22-28.
Pellmer, K. ochWramner, B. (2007). Grundläggande folkhälsovetenskap.
Stockholm: Liber.
Regeringen (2008). En förnyad folkhälsopolitik. [Elektronisk] PDF-format.
Tillgänglig:http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/09/78/2ee01484.pdf [2012- 07-17]
Statens folkhälsoinstitut (2008). Redovisning av uppdraget Äldres hälsa– en kartläggning av lärande exempel på sociala mötesplatser med fokus på främjande av fysisk aktivitet och goda matvanor, samt förslag till insatser och strategier för spridning i kommuner och landsting. Delrapport 1. [Elektronisk] PDF-format.
Tillgänglig: http://www.fhi.se/Documents/Om-oss/redovisade- uppdrag/2009/Aldres-halsa-rapport-del-1-feb2009.pdf[2012-07-10]
Statens folkhälsoinstitut (2010a). Äldres hälsa – ett kunskapsunderlag för folkhälsopolitisk rapport 2010.[Elektronisk] PDF-format.
Tillgänglig:http://www.fhi.se/PageFiles/12188/R2011-12-Aldres-halsa.pdf[2012- 07-23]
Statens folkhälsoinstitut (2010b). Bostadsområdet – en hälsofrämjande arena.
[Elektronisk]PDF-format. Tillgänglig:http://www.fhi.se/PageFiles/10800/R2010- 18-Bostadsomradet-en-halsoframjande-arena-webb.pdf[2012-07-23]
Statens folkhälsoinstitut (2011). Matvanor. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Matvanor/ [2012-07-16]
Statens folkhälsoinstitut (2012). Hälsan bland 55-84 åringar. Enligt den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV). [Elektronisk] PDF- format. Tillgänglig:http://www.fhi.se/PageFiles/14850/A2012-01-Halsan-bland- 55-84-%C3%A5ringar-Enligt-HLV-rev.pdf[2012-08-04]
22
Statistiska centralbyrån (2010). Sveriges framtida befolkning 2010-2060.
[Elektronisk] PDF-format. Tillgänglig:
http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0401/2010I60/BE0401_2010I60_SM_BE18SM 1001.pdf [2012-08-21]
Svenska ESF-rådet (2012). EU:s temaår 2012. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.esf.se/sv/vara-program/aldrearet2012/[2012-08-19]
Thanakwang, K. och Soonthorndhada, K. (2011). Mechanisms by Which Social Support Networks Influence Healthy Aging Among Thai
Community-Dwelling Elderly.Journal of Aging & Health, vol. 23, nr.8, ss.1352- 1378.
World Health Organization [WHO] (1998). Health Promotion Glossary.
[Elektronisk] PDF-format. Tillgänglig:
http://www.who.int/hpr/NPH/docs/hp_glossary_en.pdf[2012-07-26]
Äldreboendedelegationen (2008). Bo bra hela livet. [Elektronisk] PDF-format.
Tillgänglig:http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/79/43/6931fce1.pdf [2012- 08-21]
23 BILAGEFÖRTECKNING
Bilaga 1 Intervjuguide
Bilaga 2 Etisk egengranskning
Bilaga 3 Etikkommittén Sydost
Bilaga 4 Informationsbrev
Bilaga 5 Exempel på innehållsanalys
