1 Inledning
Det finns en mängd litteratur som handlar om dockteater. Där historik, olika typer utav dockor, hur dem tillverkas, speltekniker samt hur rekvi-sita kan ordnas tas upp. Redan här saknar jag hur pedagogen rent konkret kan arbeta med handdockan som ett pedagogiskt hjälpmedel på försko -lan.
Jag gick en valbar kurs: Den skapande människan med inriktning mot
ord och drama på fem poäng. I kursen ingick att tillverka en egen
hand-docka utifrån Mirella Forsberg-Ahlcronas metod.
Forsberg-Ahlcrona som är förskollärare och dockteaterpedagog (1991) påpekar ”Att handdockor inte används som självklart hjälpmedel i det
pedagogiska arbetet i förskolan beror naturligtvis på att de vuxna är osäkra. Deras osäkerhet bottnar i bristande kunskaper i ämnet” ( s 9 ).
Detta tror jag kan vara en förklaring till att det dels inte finns forskning om handdockan och dels till att jag sällan själv har sett den användas ute på förskolor.
Syftet med detta examensarbetet är att jag praktiskt vill använda handdockan som ett pedagogiskt hjälpmedel i barngruppen på förskolan. Jag har valt att inrikta mig på samtalet. Läroplanen i förskolan, Lpfö 98, menar att språk och lärande liksom identitet hänger ihop. Barns nyfiken-het och lusten att berätta ska uppmuntras. Att barnet får ett rikt och ny-anserat talspråk. Detta vill jag förmedla med handdockan hos barnet och låta samtalet stå i fokus. För det är i samtalet som språket växer fram. Mina förhoppningar är även att du som läsare blir inspirerad att använda handdockan i ditt yrke.
2 Vad säger språkforskning om
samtal?
Vi kommer här att få följa en kunskapsbakgrund som inriktar sig på samtalet i samband med användandet av en handdocka i förskolan.
Hwang och Nilsson (1998) tar upp hur språkforskningen på senare tid har inriktat sig på samspelet mellan barnet och den vuxne. Forskare har upptäckt att barn tidigt lyssnar och reagerar på tal. Redan under de första dagarna hos den nyfödde kan man se hur dess ögon spärras upp vid ljud runt omkring och att barnet föredrar vissa röster såsom förälderns.
Vi behandlar barn som samtalspartners redan i jollerstadiet (barnet ut-stöter ljud i form utav vokaler plus konsonanter omkring två till tolv må-naders åldern). I ett antal undersökningar på 1970-talet visade det sig att den vuxne pratar babytalk, dvs barnanpassat tal till barnet. Den vuxne har högt tonläge, enkla och korta ord i sitt språk, ett speciellt barn-språksord där ordet ”hund blir ”vovve”. Frågor ställs till barnet och upp-repningar sker ofta. Däremot visar analyser att den vuxne anpassar sitt språk efter barnets ålder och mognad och pratar inte längre babytalk med tre åringen enligt Håkansson (1998).
I början är spädbarnets kommunikation rätt enformig, men efter hand som barnet blir äldre liknar det ett samtal med ömsesidighet och regler där barnet vet hur ett samtal förs. Den vuxne har en stor roll i hur språket kommer att utvecklas hos barnet. Responsen från den vuxne är viktig för om denne inte lyssnar och svarar hämmas lusten hos barnet att vilja göra sig förstådd och överhuvudtaget kommunicera enligt Hwang och Nilsson (1998).
Arnqvist (1993) tar upp hur barn för en dialog i den pragmatiska språkforskningen. I två årsåldern kan barnet redan deltaga i en dialog där den vuxne frågar och barnet svarar och oftast sker det två turtagningar sinsemellan. Äldre barn tillför även samtalet med något nytt. För det är genom utvecklande samtal som dialogen utvecklas. En ytterligare aspekt är att det krävs en tydlig kommunikation. Med det menar Arnqvist (1993) att svara på tilltal och ställa följdfrågor räcker inte. Båda måste uppfatta rätt i vad som sägs för att undgå missförstånd.
Rubinstein Reich (1993) hävdar i hennes avhandling att forskningsre-sultat visat att pedagogen dominerar i samtalet med barnen på alla möj-liga sätt i samlingen. T.ex. tar för sig i talutrymmet som ges, avbryter när det passar pedagogen, introducerar nya ämnen, ställer ledande frågor och fyller i, förväntar sig att barnen ska ge korta svar. I en del undersök-ningar har frågor snarare tystat ner barnen istället för att få dem med i en
46) Barnen gled undan och verkade besvärade när pedagogerna ställde
direkta frågor till dem. Barn har tydligen en god näsa för om den vuxne frågar något av äkta nyfikenhet eller om de frågar för formens skull eller retoriskt. Om de frågar fast de själva vet svaret, uppfattar barnen insla-get av kontroll. Ledande frågor ledde inte heller till någonting väsent-ligt”. Författarens undersökning visade på att det fanns olika sorters
samtal som förekom i samlingarna på förskolorna. De samtal där inne-hållet berörde vad man gjort tidigare. Där barnen och pedagogen diskute-rade vad som hände t.ex. imorses. Enligt Rubinstein Reich handlade dessa samtal om att ge barnen en stund utav gemenskap. Risken var dock att samtalet lätt ledde till ett förhör. Informativa samtal om vad som ska ske innebär vad dagen kommer att innehålla. Uppfostrande samtal där barnen ska lära sig något t.ex. varför vi firar jul. Begreppstränade samtal förekom oftast i teman. Vidare går författaren in på hur samtalets form såg ut bl. a som det ledda samtalet där pedagogen pratar om ett bestämt ämne där målet är att alla barn ska få ordet. Förhör samtal där pedagogen frågar ut barnen om något denne redan känner till och tillsist det äkta samtalet där pedagogen inte har något ”planerat ämne” eller tänker på tu-rordningen t.ex. om ett barn pratat för länge får ett annat barn ordet. Det äkta samtalet varar inte särskilt länge för antingen kunde det brytas upp i flera dialoger som hölls igång samtidigt mellan pedagogen och barnen eller så ville pedagogen efter ett tag leda samtalet. Det är väldigt lätt att ett samtal byter form och går från det äkta samtalet över till det ledda samtalet. Rubinstein Reich tror det kan ha ett samband med ramfaktorer, dvs hur situationen ser ut.
2.1 Vad säger Forsberg-Ahlcrona om samtal?
När Forsberg-Ahlcrona (1991) använder handdockan som språkutveck-lare syftar hon på att:
- ”utvidga och berika barnens ordförråd - förbättra barnens uttal
- ge barnen goda och många erfarenheter i att bilda meningar - lära barn att omsätta tankar till ord och reflektera
- lära barn att använda berättande uttryckssätt” ( s 68 ).
Samtal är viktigt enligt Forsberg-Ahlcrona (1991) för det är här som gruppens och det enskilda barnets upplevelser tas upp. Barnet har lättare
intresserad och lyssna på vad barnet har att säga vågar barnet uttrycka sig och samtalet kan ta form.
2.2 Tänk på detta vid användandet av en handdocka!
Neuschütz (1984) påpekar hur viktig dockspelarens inställning är. Om du inte tar det på allvar kan barnet ta illa vid sig. Däremot får det inte heller bli överdrivet att barnet känner krav på sig att tycka det är alldeles underbart när du använder dig utav handdockan inför barnen.
Erberth och Rasmusson (1996) lyfter fram fyra punkter att tänka på:
1. ”Se på dockan när du spelar med den, så att du riktar
uppmärksamheten på dockan med hjälp av blicken. 2. Håll dockan så att alla kan se den.
3. Försök att hitta enkla rörelser till dockan. De skall passa dockans karaktär.
4. Undvik att låta dockan nicka för mycket med huvudet när den talar” ( s 115-116 ).
Borin och Hammarstrand (1975) hävdar att det finns två möjligheter gällande dockans röst. Den ena är att dockan är blyg och viskar endast i spelarens öra och denne framför budskapet till barnen. Detta sätt funge-rar några enstaka gånger, men i längden uppfattas det som enformigt. Den andra möjligheten är att dockan får en egen röst. Det är viktigt att tänka på att dockans röst går att urskilja ifrån din egen. Dessutom går det inte bara att ta en röst i högen. Den måste passa dockans karaktär t. ex. om dockan är blyg får den en späd röst. Du ska även tänka på att hålla dockans huvud stilla som Erberth och Rasmusson (1996) också tog upp. Själv nickar vi inte hela tiden med huvudet när vi talar utan använder våra händer och armar för att understryka något vi vill säga, vilket handdockan också kan göra.
Forsberg-Ahlcrona (1991) poängterar starkt att inte leka med barnets känslor och framkalla dåligt samvete genom att moralisera eftersom handdockan påverkar barnet emotionellt. Författaren menar även att dockan ska tilltala barnen estetiskt, men samtidigt framhåller hon att det beror på hur pass skicklig du är som spelare och i det fallet spelar ans utseende inte någon roll. Vidare går Forsberg-Ahlcrona in på dock-ans identitet som du ska skapa. Det är viktigt att det känns äkta för dig. Ett tips som hon framhäver är att du utgår ifrån dig själv när du ska välja sånger, lekar, favoritmat eller vad det nu kan vara som du själv tycker om åt handdockan.
2.2.1 Slutsats inför egen undersökning
Rubinstein Reich (1993) har pekat på olika typer utav samtal som före-kom i hennes observationer på samlingarna. Därför skulle det vara in-tressant för mig att undersöka hur samtalet ser ut i dagens läge.
2.3 Preciserat problem
Syftet med min undersökning är att jag vill ta reda på hur samtalet kan se ut i en barngrupp genom att kombinera det med en handdocka, vilket har lett fram till följande fråga:
1. Hur kan jag som pedagog med hjälp av handdockan skapa samtal med barnen?
3 Metod
För att få svar på min fråga har jag valt att vara en deltagande observatör och hålla i sju samlingar med barnen på förskolan där jag använder mig utav en handdocka som pedagogiskt hjälpmedel.
Jag kommer att använda videokamera sk kvalitativ bearbetning enligt Patel och Davidsson (1994). Eftersom jag kommer att arbeta med ett textmaterial och observera samtalen utifrån filmen. Fördelen med att använda videokamera är att jag fångar situationen direkt på film, kan se om filmen hur många gånger jag vill. Nackdelen kan dock bli att materi-alet inte blir tillförlitligt eftersom jag och barnen kan få ett annat förhåll-ningssätt när videokameran är på. Å andra sidan anser jag det kan bli en intressant metod att pröva i mitt arbete. Ett tag hade jag funderingar på om jag skulle använda en bandspelare och spela in samtalen. Fördelen är att en bandspelare är mindre i storlek än en videokamera, men du får en-dast med rösterna inte kroppsspråket. Dessutom kan det bli otydligt, svårt att urskilja vems rösterna tillhör. Rubinstein Reich och Wesén (1990) hävdar att en förskola inte riktigt är en bra inspelningsstudio, och det kan jag hålla med om. För om banden blir obrukbara finns det ingen tid för mig att göra omtagning. Jag väljer också bort dagboken som me-tod för det blir lite svårt att skriva samtidigt som jag håller i handdockan. I så fall hade jag fått skriva efteråt, men jag misstänker p g a min fråga och mitt minne hade det inte blivit något resultat. Däremot skulle det vara en tänkbar möjlighet om man är två personer som gör examensar-betet ihop.
3.1 Urval
Förskolan ligger i ett område med lägenheter och villor runtomkring. Det är en blandad socialgrupp som bor där, mest bestående utav familjer. Väl inne på en avdelning med barn runt fyra till sex år har fem barn valts ut som kommer att deltaga i min undersökning. Mitt enda krav var att jag ville ha en blandad barngrupp, ålders- och könsmässigt. Utifrån detta valdes fem barn i samråd med pedagogerna. Dessutom anser jag att an-talet barn är lagom för att få svar på min fråga. Dels tror jag barnen lät-tare kommer till tals och dels kan jag se och bekräfta varje barn. Av erfa-renhet vet jag att storsamling inte gagnar alla barn och dessutom är det lätt att missa något barn.
Gruppen består utav: Sara 5år
Lisa 6år
Erik 5år
Thomas 4år Jonas 5år
Barnens namn är givetvis fingerade. För att få göra min undersökning har jag tagit kontakt med barnens föräldrar och fått tillåtelse från dem alla att få filma deras barn.
4 Genomförande
Jag kommer att genomföra sju möten som är uppdelade på två veckor. Mötena kommer att vara runt tio till femton minuter med de fem utvalda barnen. I varje möte står något i fokus t. ex. i det första mötet sker en kort introduktion när Emma hälsar på.
Här följer en översiktsplan för dig som läsare om detta:
Datum Hur länge? Närvarande? Vad händer? 01-04-23 11min Alla Kort introduktion
Emma hälsar på
01-04-25 16min Alla Emma har varit hos
doktorn
01-04-26 11min Alla En sten går runt 01-04-27 11min Lisa är borta Emma är ledsen
01-05-07 6min Alla Emmas resa
01-05-08 10min Alla Vi pratar om sommaren
01-05-10 5min Alla Avslutning och Emma
bjuder på glass
Figur 1 Översiktsplan för samlingarna med barnen
4.1 Bearbetning av material
Varje möte jag ska ha med barnen kommer att videofilmas där jag efteråt skriver ner exakt vad som sägs på videobandet. Jag kommer alltså att titta på banden mellan varje möte som äger rum.
4.2 En introduktion om videokameran inför
barnen
Innan jag börjar med min undersökning kommer jag att introducera vi-deokameran inför barnen.
Rummet vi befinner oss i är avdelningens samlingsplats. Ett lagom stort rum som vi hädanefter kommer att befinna oss under våra möten. Jag tog upp videokameran och alla fem barnen var närvarande idag och flockades runt mig. Jag frågade om någon visste vad detta jag höll i var för något? Alla barnen visste att det var en videokamera och alla hade t o m en sådan hemma. Jag lät dem kolla i videokameran och filma varandra så att de blev bekanta med den (videokameran är en JVC GR-FX12, en nätt liten sak). Enligt Månsson (2000) har hon haft video som metod i sin avhandling och menar på om barnen fått hålla på med video-kameran ett tag skulle detta leda till att videovideo-kameran inte längre var lika intressant och stod i fokus.
4.3 En presentation av handdockan Emma
Emma är en handdocka som är sex år med en ljus stockholmsdialekt. Hon bor i en knapplåda som liknar en diamant till formen. Till utseendet har hon en helt lila klänning och givetvis är älskningsfärgen lila. Emma har långt krulligt ljusbrunt hår med två silverspännen därtill. Lila ögonbryn, oranga ögon och skära kinder. Sist men inte minst har hon ett hals -band som hon alltid glömmer att ta på sig. Till sättet är Emma en framåt, tramsig och frågvis person som älskar att skratta, sjunga och leka. Mar-sipantårtor gillar hon bäst, men bruna bönor och spindlar tycker hon inte om.
5 Resultat
Mina följande resultat väljer jag att strukturera upp i följande tre rubri-ker: 1. Så här tänkte jag där jag beskriver min planering om hur jag tänkt mig upplägget inför mötet. 2. Så här upplevde jag mötet där jag tar upp efteråtkänslan som jag får efter jag haft ett möte med barnen. 3. Analys
av videofilm där resultatet visas vad jag kom fram till utifrån
videofil-men.
5.1 Samling 1
5.1.1 Så här tänkte jag inför en kort introduktion
Första mötet med handdockan blir en kort stund inför barnen. Ett icke planerat samtal utifrån min sida där jag var öppen inför vad som helst som barnen ville prata om. Jag tänkte börja med att berätta för barnen att jag hade med mig en kompis idag som hette Emma och bodde i en knap-plåda. Därefter skulle barnen få knacka på lådan för att se om Emma var hemma. Sedan skulle hon komma fram och presentera sig. Vända sig till barnen och fråga dem om namn och ålder. Mycket mer än så här tänkte jag mig inte första gången.
5.1.2 Så här upplevde jag introduktionsmötet
När Emma dök upp från lådan satt alla barnen koncentrerade och tittade storögt och med vidöppen mun. I alla fall upplevde jag att det inte var särskilt svårt att få kontakt med en del barn som Sara som pratade en hel del och dialog uppstod. Lisa var också med på ett hörn, men lyssnade mestadels under mötet med Emma. Jonas, Erik och Thomas däremot satt mest och lyssnade. När Emma frågade barnen om något fick hon svar från barnen. Fast Thomas var en aning blyg inför henne. Mot slutet bu-sade pojkarna och kaosen höll på att infinna sig, men det var ändå dags att avsluta vårt möte.
5.1.3 Analys av videofilm
Det var intressant att se videofilmen som visade något helt annat än vad jag hade tänkt mig och skilde sig från hur jag upplevde mötet. Jag hade tänkt mig ett icke planerat samtal från början, men istället var det jag som ledde det hela. Det äkta samtalet skedde två gånger i mötet, ena gången med Sara och den andra gången med Lisa, vilket förvånade mig för efteråt vi hade haft mötet upplevde jag inte att det var med Lisa det
barnen och mer om detta återkommer jag strax till. Här följer nu det äkta samtalet som skedde mellan Emma och Lisa:
Emma: Men, hur gammal är du?
Lisa: Jag fyller sex snart för att jag fyllde år! Emma: Fyllde du år igår?
Lisa: Mmmm…nej, hade bara kalas för jag fyller år nån annan dag Emma: Ah, det låter roligt! Vem kom på det kalaset?
Lisa: Alla mina kompisar på dagiset!
Emma: (Frågar alla: - Var ni på Lisas kalas?) Alla: Ja!
Sara: Alla på……..(avdelningens namn)
Lisa: Men, på mitt andra kalas kommer alla mina gamla kompisar
Jag hade endast förväntat mig att Lisa skulle säga sin ålder, men istället utvecklade det sig till en dialog. För att återgå till Sara som upptog det mesta utav talutrymmet från barnens sida ledde det till att jag missade Jonas och Erik som ett antal gånger ville framföra något till Emma där jag inte sett dem. Intressant med tanke på att jag upplevde dem som tystlåtna. Här följer två exempel på hur Jonas och Erik försöker skapa kontakt med Emma:
Emma: Fyllde sex år i mars
Jonas: Fast det är nära min födelsedag för jag fyller år den 7:e maj Sara: Men, du öppnar ju inte munnen när du pratar
Emma: Det syns inte så mycket när jag pratar Jonas: Snart ska jag gå i skolan
Erik: Till hösten ska jag gå i skola (han säger något mer, men jag ger ”vänta-handen” till Erik för Sara ska säga något. Därefter går jag över till Thomas).
Här ser vi tydligt att de båda pojkarna spontant vill säga något till Emma, men de får ingen respons varken då eller senare.
I videofilmen visar det sig att mitt egna förhållningssätt växlar, men det ledda samtalet dominerar. Emma frågar om trädfesten barnen ska ha, om ålder och deras namn. Därefter byter samtalet form till det äkta sam-talet där Lisas kalas står i fokus. Sedan envisas jag med att övergå till det ledda samtalet igen och frågar om ålder, men då bryter Sara det genom att ställa en motfråga. Se exempel nedan.
Emma: Hur gammal är du Sara?
Återigen ser vi det äkta samtalet mellan Sara och Emma den här gången. Thomas upplevde jag som blyg, men han var faktiskt med och kom med kommentarer lite varstans. Det var i situationer där jag ställd e en fråga där Thomas hann före Sara. Mot slutet när kaosen infann sig förstår jag inte varför jag upplevde det? På filmen handlar det om fyra sekunder där pojkarna buskramar varandra och dessutom ser jag lugn ut på filmen.
5.2 Samling 2
5.2.1 Så här tänkte jag kring Emmas besök hos doktorn
Idag hade jag ett planerat ämne att prata om i barngruppen. Nämligen att Emma hade varit hos doktorn. Mina förhoppningar var att detta skulle få barnen att berätta spontant om sina egna besök hos doktorn. I Emmas låda skulle även ett stetoskop, en spruta och en medicinburk ligga inuti så att det hela gjordes konkret inför barnen.
5.2.2 Så här upplevde jag mötet om Emmas besök hos doktorn
Jag upplevde att barnen inte var intresserade av att höra om Emmas be-sök hos doktorn. Däremot blev det roligare när stetoskopet dök upp, vil-ket ledde till att det lektes med dem de sista minuterna. Mötet ledde till andra ämnen som diskuterades idag, och jag fick med alla utom Erik i en konversation.
5.2.3 Analys av videofilm
Vi knackar på lådan för att se om Emma är hemma. Spontana uttryck som ”Emma hemma” ”där är Emma” ”har Emma tappat huvudet?” hörs under tiden innan Emma dyker fram. Vi sjunger en namnsång och där-efter lotsar jag in oss på Emmas besök hos doktorn. På frågan om alla varit hos doktorn någon gång ropar alla barn i munnen på varandra, men tystnar när Jonas berättar om sitt tandläkarbesök och en dialog utvecklas mellan Emma och Jonas bl. a om hur äckligt det är med banantandkräm i tänderna. Därefter ställer sig Thomas ivrigt upp och berättar om en jätte-stor doktor som var snäll, men här skedde endast en turtagning från min sida där svaret blev: - Jasså, var han jättestor? Knappast en dialog för se-dan ville Jonas sjunga om katten (hans gosedjur) i våran namnsång, vil-ket vi gjorde och därefter berättar Sara om sitt besök hos doktorn, men jag svarar inte på det Sara berättar utan går raskt över till Emma och tar fram stetoskopet och undrar vad det är för något. Erik svarar med att det är en sån som man kan lyssna på hjärtat och jag bekräftar honom i detta. Därefter byter samtalet form och innehåll över till den äkta dialogen och här följer exemplet:
Emma: Så gjorde doktorn så här på mig! Jonas: Emma!
Emma: Ja?
Jonas: Tycker du om katter?
Emma: Jag tycker om katter, har tre stycken hemma
Jonas: Jag tycker också om katter, men mamma är allergisk mot katter.
Samtalet utvecklas vidare och Lisa berättar om sina ”grodungor” för Emma och en dialog utvecklas sinsemellan. Sedan tar Sara över och be-rättar om hennes kaniner och även här sker det en dialog med flera tur-tagningar. Under tiden har Thomas och Erik tröttnat för Erik utbrister: - Vi har glömt att sjunga om lådan! Vilket, jag ignorerar på videobandet och går från Sara över till Thomas och frågar om han har några djur hemma? Sedan börjas det igen med det ledda samtalet om doktorn och stetoskopet åker fram, men återigen går det över till det äkta samtalet igen. Vi kom in på plåster och en dialog uppstod mellan Jonas, Sara och Emma om vart Emmas plåster tagit vägen som hon fått utav doktorn, vilket ledde in till att Erik öppnade sig och pratade glatt om när han fick plåster en gång för att han slog sig, och här tar jag tillfället i akt och ut-vecklar en spontan dialog med honom, vilket jag inte upplevde i den sk ”efteråtkänslan” att jag fått med Erik i en konversation.
Därefter går jag tillbaka till det ledda samtalet genom att prata om medicinen som Emma fick efter besöket hos doktorn, men det gick över-huvudtaget inte att få igång något samtal. Vi avslutade mötet och lekte med stetoskop och sprutan istället.
5.3 Samling 3
5.3.1 Så här tänkte jag om den vandrande stenen
Barnen skulle få sitta på stolar idag. I Emmas låda låg en sten som skulle få gå runt bland barnen och det barnet som höll i stenen fick endast prata. Mina förhoppningar var att detta kunde vara ett sätt för barnen att lyssna på varandra och att den som höll i stenen stod i fokus och ett samtal kunde utvecklas.
5.3.2 Så här upplevde jag mötet om den vandrande stenen
Detta mötet upplevde jag som lyckat och med det menar jag att det fanns inget planerat överhuvudtaget som styrde mötet samtalsmässigt utan alla pratade fritt från hjärtat. Fast Erik ville inte hålla i stenen och jag fick inte med honom heller så på det planet var det inte särskilt lyckat och
5.3.3 Analys av videofilm
Sara började inledningsvis att berätta om deras trädfest som skulle äga rum idag och tyckte att Emma skulle borsta håret och byta klänning. Därefter sjöng vi namnsången inklusive lådan och allt på en gång som vi kom på. Därefter berättade Emma om stenen och Jonas ledde över sam-talet i en äkta dialog där skolan diskuterades och där hade de haft ett jordklot som gick runt bland barnen och bara den som höll i jordklotet fick prata. Vidare ledde det in på vilken skola alla barnen skulle börja på och även Thomas och Erik berättade vilken skola de skulle börja på och hur roligt det skulle bli.
Sedan skedde det en dialog mellan Sara och Jonas om att det var på hösten vissa började och andra inte. Därefter ställde Emma en fråga om det skulle bli roligt att börja skolan? Och alla svarade: - Ja! Därmed började stenen gå runt bland barnen. Dialog skedde med Jonas, Sara och Lisa där de spontant frågade Emma eller berättade något de hade varit med om. Det jag kunde se var att stenen satte press på Erik och Thomas. I och med att jag ställde en direkt fråga i samband när de fick stenen att de fick berätta precis om vad som helst värjde de sig båda två mot detta. När stenen väl gått runt ställde Sara en fråga till Emma: - Oj, är det verkligen bekvämt i den lådan? Vilket ledde till en diskussion om vad Emma kunde ha i sin låda för att det skulle bli roligare. Här kom alla barn med förslag.
5.4 Samling 4
5.4.1 Så här tänkte jag när Emma var ledsen
Idag skulle Emma vara ledsen för att hon missat barnens trädfest. Tan-ken var att jag skulle få barnen att berätta om festen inför Emma så att hon blev glad igen. Jag tänkte även vända mig först till Erik idag och be honom att berätta om trädfesten.
5.4.2 Så här upplevde jag mötet om när Emma var ledsen
Mötet var givande eftersom alla barnen var aktiva samtalspartners. Jag fick med både Thomas och Erik i samtalet. Däremot kunde Emma inte vara ledsen särskilt länge för jag stod inte ut med barnens uttryck i an-siktena. Först satt alla barnen glada, men när Emma dök fram och var ledsen byttes minerna snabbt ut till detsamma. Tala om medkänsla inför handdockan.
5.4.3 Analys av videofilm
hu-var ledsen berättade hon anledningen. Att hon missat deras trädfest. Se-dan visar filmen hur jag vill genom våran namnsång göra henne glad igen och efteråt när vi sjungit den frågar Sara: - Blev du glad? Och Emma svarar: - Ja, jag blev lite gladare, men ni kan väl berätta om träd-festen för mig och alla instämmer. Här följer nu exemplet på hur jag vänder mig direkt till Erik i samtalet:
Emma: Vad gjorde ni igår?
Erik: Ähum, vi åkte rutchekana och åt granmackor! Jonas: näh! (vänder sig mot Erik och säger: - Trädmackor) Emma: Va? Åt ni träd?
Alla: ler och säger: Nä
Sara: Det var smörgåsar som hade gurka på sig som… Erik: Och, och ost under och under osten var där smör Emma. Jasså? Var det goda mackor?
Direkt efter kommer Thomas med i samtalet och berättar att de sjöng sånger och Erik fortsätter med att berätta om muffins de åt. Här håller jag igång två dialoger och växlar mellan dem båda. Thomas berättar ihärdigt om när deras mammor och pappor klappade för dem. Därefter leder jag in oss på sångerna som barnen sjöng vid trädfesten och Emma vill lära sig en trädsång varpå barnen sätter igång och sjunger en sång. Samtalet byter innehåll där jag berättar om att Emma fått det mysigare i sitt lilla knapphus. Ett täcke samt gosedjur åker fram där barnen spon-tant utbrister ”Är det ett täcke?” ”Det är en påse” ”En sovsäck” När Emma visar sitt gosedjur berättar Erik om sin ”jättegorilla” som tycker om kokosnötter. Vidare berättar de andra barnen om sina gosedjur, men det sker inga dialoger från min sida. Mer, än att jag kommer med kom-mentarer som: - heter den så? Eller – Jasså? Helt plötsligt frågar Sara: - bor du i en diamant? Där Emma och Sara utbyter en dialog om huset som Emma bor i och Thomas kommer med på en hörna, men han uppre-par mest vad Sara säger. För sedan drar Jonas tillbaka Emma i samtalet om gosedjur, vilket inte varar särskilt länge. Det sker tre turtagningar därefter tar samtalet slut. Då frågar Emma var Lisa tagit vägen? Vilket leder in till en ny dialog se följande exempel nedan:
Emma: Synd att Lisa inte är här. Vet ni var hon är? Erik. Ja
Sara: Hon bakar tårta
Emma. Just det, det är för….
Sara: Fyller i med: - Hon fyller år! Kan du äta tårta? Emma: Jag älskar tårta speciellt marsipantårtor o s v
5.5 Samling 5
5.5.1 Så här tänkte jag om Emmas resa
Emma skulle idag berätta om sin resa till Spanien som hon ska åka på i sommar. Mina förhoppningar var att detta kanske kunde öppna upp till samtal med barnen.
5.5.2 Så här upplevde jag mötet om Emmas resa
Idag kände jag på mig att mötet skulle bli kort p g a det härliga och so-liga vädret ute. Barnen ville givetvis träffa Emma, men jag kortade ner på mötet för barnen var väldigt upplivade och hade mycket spring i be-nen. Det blev ett spontant möte där Emma berättade att hon skulle åka ner till Spanien, vilket ledde till att barnen berättade om resor de gjort sedan blev det kaos på slutet så vi avslutade mötet och gick ut. Jag kan väl säga att varken jag eller barnen var riktigt på G inför samtal i dagens möte.
5.5.3 Analys av videofilm
Först berättade Emma för barnen om resan till Spanien, men hon hann inte längre förrän Erik tog vid se exemplet nedan:
Emma: Jag ska åka till Spanien
Erik: Vet du, Emma! Jag har varit i Legoland! Emma: Oj,oj! Där har jag aldrig varit
Erik: Nä, där finns såhär stora legobitar (visar med händerna) Jonas: Jag har också varit i Legoland
Dialogen fortsätter om legolandet. Sedan avbryter Sara genom att berätta för Emma att hon också har varit i Spanien och en dialog inleds. Hon tip -sar Emma bl. a att inte äta de gröna bananerna. Sedan fortsätter Jonas och Erik att berätta om legolandet för Emma om en karusell som var ro-lig att åka i. Det sker två turtagningar här för därefter kommer Lisa in och berättar att hon också har varit utomlands, men jag bekräftar henne endast i detta för Jonas och Erik leker karusell, vilket leder till att jag försöker avsluta mötet, men då berättar Thomas om att han flög i ett flygplan och det utvecklas en dialog mellan Emma och Thomas där fyra turtagningar sker för under tiden springer Jonas och Erik rundor, och jag säger till dem att sätta sig ner och detta avbryter Thomas konversation med Emma. Vi avslutar mötet och går ut i det härliga vädret. Återigen ser jag lugn ut på filmen, men i efteråtkänslan upplevde jag kaos på slu-tet.
5.6 Samling 6
5.6.1 Så här tänkte jag om ämnet ”sommar”
Idag tänkte jag att vi skulle prata om sommaren. Idén med detta är att alla kan prata om sommaren. Handdockan Emma kommer att leda oss in på sommaren i början, men sedan är det fritt fram för barnen att ta ordet. Förhoppningsvis utvecklas det samtal i vårt möte.
5.6.2 Så här upplevde jag mötet om sommaren
Det var ett bra ämne att ha samtal om med tanke på att alla barnen hade något att berätta om, vilket var roligt att se. Jag upplevde mötet som ett äkta samtal rakt igenom. Barnen berättade med inlevelse och det märktes på dem att de tyckte det var roligt att prata om sommaren.
5.6.3 Analys av videofilm
När väl Emma dök upp från sitt knapphus. Sjöng vi våran namnsång. Därefter säger Emma: - Det bästa jag vet är sommaren! Alla barnen in-stämmer och redan här tar Thomas ordet:
Thomas: Då brukar vi bada! Emma: I badkaret?
Thomas: Skrattar…..nä, på stranden
Emma: Jasså, på stranden! Åker ni bil då till stranden?
Thomas: Ja, och jag brukar gräva jättestort (visar med händerna).
Dialogen fortsätter med Sara som kommer in i bilden och berättar att hon brukar äta glass på stranden. Emma berättar också att hon tycker om glass och då säger Jonas:
Jonas: Vi ska köpa glass från glassbilen nästa tisdag Emma: Tänk om man hade en glassbil hemma Jonas: Ja, då kunde man äta hela glassbilen Erik: Ja, alltihop
Emma: Mums!
Därefter tar Lisa ordet och säger följande:
Lisa: Vi brukar åka på semester på sommaren Emma: Ja, det är kul! Själv ska jag till Spanien nu Lisa: Mmm…men, du vi brukar flyga dit
Emma: Oh, vågar du det?
Därefter fortsätter Sara att berätta om Spanien. Vi får veta att där är varmt och man kan bada och ät definitivt inte gröna bananer! Här ut-vecklas också en dialog mellan Emma och Sara.
Sedan påpekar Lisa för Emma: - Du har visst redan fått lite sol i an-siktet (pekar på Emmas skära kinder) och Emma säger: - Ja, det har jag visst fått! Men, sedan kommer vi inte längre i samtalet för Thomas vill sjunga våran namnsång och det gör vi, men gör om den till en avslut-ningssång och därmed är mötet avslutat efter sången.
5.7 Samling 7
5.7.1 Så här tänkte jag mig Emmas avslutning
Emma träffar hela avdelningen och bjuder dem på glass, vilket hon för övrigt har träffat dem alla en gång tidigare. Därefter hade jag tänkt mig ett spontant samtal om vad som helst med de fem barnen där jag även tar upp att det är sista gången för Emma och mig att hälsa på dem.
5.7.2 Så här upplevde jag Emmas avslutning
Ett äkta samtal rakt igenom där allt möjligt dök upp, men den här gången var det Jonas och Erik som var på alérten. Ett kort möte blev det, men det räckte för våran del. Vi avslutade det hela genom att titta på inspe-lade videosnuttar från våra möten.
5.7.3 Analys av videofilm
Här syns tydligt att Jonas och Erik leder samtalet. De pratar om glassen de fick av Emma och Jonas kommer in på glassbilen och att han ska köpa ”trollerimix” nästa tisdag av glassbilen och det sker en dialog mel-lan Emma och de två pojkarna här. Därefter ska alla känna på Emmas näsa och hår. Vi sjunger namnsången och sedan berättar Jonas om vat-tenspridaren se följande utdrag från videobandet nedan:
Jonas: Men, jag var i spridaren där borta och badade Emma: En spridare? Vad är det för något?
Jonas: En spridare, en vattenspridare Erik: En massa vatten som åker runt Jonas: Och så en massa björnbär
Emma: ah, sprutar vattenspridaren ut björnbär också? Alla: Skrattar
Jonas: Vi har planterat björnbär
På detta möte har jag också sett att jag inte lett samtalet utan låtit barnen själva styra det hela, vilket ledde till att Jonas och Erik pratade mest idag. De andra barnen kom mest med småkommentarer under tiden. Dialogen avslutas med att vi kramar varandra och därefter tittar vi på alla våra sju inspelade möten, vilket uppskattades av barnen. Kommenta-rerna från barnen när de såg sig själva på filmen var otroligt kul att höra. Även här utvecklades det spontana utrop från barnen om vad vi gjorde den gången och vad vi berättade. Det sk äkta samtalet dök upp här i tit-tandet på filmerna.
5.8 Slutsats
Här följer en resumé till dig som läsare om videoanalyserna.
I första mötet om introduktionen stod det ledda samtalet i fokus. Det äkta samtalet skedde med Lisa och Sara. Jonas och Erik får ingen res-pons på försök till samtal med Emma. Thomas satt och kommenterade mestadels under mötet. I situationer där Emma ställde en fråga hann Thomas svara före Sara som upptog det mesta utav barnens talutrymme. I andra mötet om Emmas besök hos doktorn visar det sig att jag vill leda samtalet, men det går över till det äkta samtalet med spontana dialo -ger med alla barnen och dessutom byter samtalet innehåll i samband med det. Erik öppnar sig, vilket jag inte upplevde i den sk efteråtkänslan. I tredje mötet om stenen som gick runt bland barnen skedde det dialog med Sara, Lisa och Jonas. Den direkta frågan som ställdes i samband med stenen som Thomas och Erik fick ledde till att de värjde sig mot att kommunicera överhuvudtaget.
I fjärde mötet när Emma var ledsen skedde det spontana dialoger om trädfesten. Därefter byter samtalet innehåll och går över till spontana ut-tryck från barnen där det inte sker några dialoger från mitt håll. Sedan avslutas det med ett äkta samtal med Sara.
I femte mötet när Emma berättar om sin resa var barnen upplivade. Ett kort möte där spontana dialoger ägde rum med Erik och Jonas. Med Lisa sker ingen dialog endast en bekräftelse från mig. En dialog som skedde mellan Thomas och Emma avbryts p g a att Jonas och Erik busar.
I sjätte mötet om ”sommaren” leder det äkta samtalet rakt igenom. Alla barnen berättade med inlevelse om sommaren inför Emma.
I sista mötet när det är dags för Emmas avslutning leder Jonas och Erik samtalet där det blir spontana dialoger med dem. De andra barnen kommenterade mestadels under mötets gång.
6 Diskussion
6.1 Värdering av arbetet i sin helhet
Det har varit roligt och spännande att använda sig utav en handdocka som samtalspartner i förskolan. Jag har sett prov på i min barngrupp att det är ett lustfyllt sätt för barnen att samtala med en handdocka.
Att använda sig utav videokamera som metod har sina för- och nack-delar, men i stort har det varit positivt för min del. En nackdel med deofilmning som jag kan se är den s k ”efteråtkänslan” inte syns på vi-deobandet. Därför har det varit en stor fördel att ta med rubriken: Så här
upplevde jag mötet varje gång jag haft ett möte med barnen för att sedan
jämföra med vad videobandet visade. Troligtvis har varken jag eller bar-nen varit påverkade av filmningen eftersom uppmärksamheten varit in-riktad mot Emma. En stor fördel är att videokameran är liten och tystlå-ten har lett till att vi faktiskt inte tänkt på den. Sedan vågar jag påstå att Månssons (2000) tips om att låta barnen hålla på med videokameran ett tag har gjort att den inte stått i fokus när vi haft våra möten plus att vi är vana att bli filmade. Videokameran som metod har också gjort mig mer medveten om mitt förhållningssätt som samtalspartner under tiden jag haft mötena, vilket varit positivt för jag har sett en utveckling från början till slutet hur jag tänker mer på hur jag går tillväga med samtalet i barn-gruppen. T. ex. vem vänder jag mig till? Vem tystas ner? Vem får ordet? Hur samtalar jag med varje barn?
6.1.1 Resultatet relaterat till kunskapsbakgrund och förskolans läroplan
För att övergå till min fråga i arbetet som löd: Hur kan jag som pedagog med hjälp av handdockan skapa samtal med barnen? Jag har strukturerat upp ett program i min undersökning där jag tagit tillvara på mångfalden utav ämnen. Jag har knutit an till bl. a empati när Emma var ledsen eller samhällsperspektivet när Emma besökte doktorn och på olika sätt försökt få barns intresse och lust att prata inför våra möten. En del ämnen som vi haft har tilltalat vissa barn och andra inte till att prata inför hela gruppen. Läroplanen i förskolan, Lpfö 98, menar att vi pedagoger ska uppmuntra barns nyfikenhet och lusten att berätta ska uppmuntras. Att barnet får ett rikt och nyanserat talspråk, vilket har stått i fokus på våra möten. Jag har haft sju möten som filmats där jag skrivit ner exakt vad som sagts på filmen, vilket ibland har varit tidsödande men i och med att det varit
ro-ämnen såsom: Emmas besök hos doktorn har det ledda samtalet stått i fokus. Enligt Rubinstein Reich (1993) menar hon att om pedagogen har ett bestämt ämne att prata om leder det oftast till det ledda samtalet där målet är att alla barnen ska få ordet, vilket jag har sett på mina video-analyser, men det har inte lett till någon riktig dialog med barnen. Oftast blir det inte heller någon dialog med det ledda samtalet enligt författaren. Mötet om stenen som gick runt bland barnen ledde till att Thomas och Erik värjde sig mot detta. En undersökning som Fischer och Madsen (1986) som Rubinstein Reich (1993) citerade från var att om pedagogen ställde en direkt fråga verkade barnen besvärade och gled undan och så var även fallet här med dessa två pojkar. Vi har nu sett att det ledda samtalet och direkta frågor inte leder till någon dialog med barnen var-ken i min undersökning eller någon annans jag tagit del av.
Det äkta samtalet har kommit mer och mer på slutet av mötena. När roliga saker tagits upp och som barnen vill prata om och när barnen lärt känna Emma och börjat känna sig trygga med henne. Rubinstein Reich (1993) tar upp att det äkta samtalet borde man sträva efter, men det är väldigt lätt att samtalet byter form, vilket jag har fått erfarit ett antal gånger. Oftast har det äkta samtalet lett över till det ledda samtalet. Ru-binstein Reich (1993) tror att ramfaktorerna spelar roll och det kan jag hålla med om. Jag förtydligar med att ge dig som läsare några exempel. När pedagogen mister kontrollen, i kaossituationer, när många barn vill ha ordet, om barnen har för mycket spring i benen, pedagogens förhåll-ningssätt etc. kan göra att det äkta samtalet byter form och går över till det ledda samtalet. Rubinstein Reich (1993) har i hennes avhandling mer inriktat sig på interaktionen mellan vuxen och barn, men jag har även lyft fram interaktionen mellan barn och barn som är en viktig del i språkutvecklingen och den sociala kompetensen hos barnen.
Arnqvist (1993) hävdar att äldre barn tillför samtalet något nytt, vilket jag också sett i min undersökning. Vidare hävdar han att det är genom utvecklande samtal som dialogen utvecklas och det håller jag med om. Jag har varit inne på samtal i våra möten där jag givit tafatta svar som knappast bidragit till en riktig dialog och samtal där det har utvecklats till en ömsesidig dialog.
För att knyta ihop alltsammans och försöka mig på att svara på min fråga har jag också kommit fram till att det handlar om pedagogens för-hållningssätt. Det viktigaste är alltså inte att alla barnen ska ”prata-lika-mycket” för vi är olika som personer. Vissa pratar mer än andra, men att använda sig utav videokamera som metod är ett utmärkt sätt att göra pe-dagogen uppmärksam på de mer tystlåtna barnen. Hur du pratar med
sida som de vill prata om. Att du som pedagog vågar släppa din kontroll när du har något planerat som barnen egentligen inte alls vill diskutera. Lyhörd är ett viktigt ord som jag vill lyfta fram här i samband med vad jag tagit upp. Jag vågar påstå att jag sett en utveckling hos de barn jag haft. För varje möten som skett har barnen öppnat sig allt mer. Sedan kan jag inte neka till att innehållet spelar stor roll i hur barnen kommer att uppleva mötet, men det är en erfarenhet man får som pedagog i vad som fångar barns uppmärksamhet och inte gör det.
Enligt Forsberg-Ahlcrona (1991) påpekar hon att det känns mindre kravlöst för barnet att prata med handdockan än till pedagogen och det verkar stämma. Barnen har verkligen tagit till sig Emma och det har märkts när jag haft våra möten. Barnen vänder sig till Emma och pratar till henne som om hon vore en person. Det verkar som om det varit lät-tare för barnen att prata med Emma än till pedagogen. Dessutom är det roligare för barnen att prata med en handdocka.
6.1.2 Förslag till framtida forskning
Något som jag tycker hade varit intressant att studera vidare inom är hur samtalet ser ut överhuvudtaget under dagen på förskolan. I leken mellan barn, vid måltiderna, i olika rum t.ex. kapprummet när barnen ska ta på sig och gå ut. Vilken typ utav samtal som dominerar under dagens vis -telse. Om spontana samtal tas tillvara på förskolan.
Barn och humor hade också varit intressant att göra en undersökning om och med dessa ord avslutar jag och lämnar läsaren åt fortsatta funde-ringar.
7 Litteraturförteckning
Arnqvist, A. (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur. Borin, J & Hammarstrand, O. (1975). Dockteater i skolan. Kristianstad. Hermods förlag.
Erberth, B & Rasmusson, V. (1996). Undervisa i pedagogiskt drama. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Forsberg-Ahlcrona, M. (1991). Ta handdockan. Lek-Skapande-Fantasi. SkogsBoktryckeri AB. Trelleborg.
Hwang, C-P. & Nilsson, B. (1998). Utvecklingspsykologi. Från foster till
vuxen. Stockholm: Natur och kultur.
Håkansson, G. (1998). Språkinlärning hos barn. Lund: Studentlitteratur. Månsson, A. (2000). Möten som formar: Interaktionsmönster på förskola
mellan pedagoger och de yngsta barnen i ett genusperspektiv. Malmö:
Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Neuschütz, K. (1984). Ge dockan liv om barn och dockteater. Robert Larson AB. Falun.
Patel, R & Davidsson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Rubinstein Reich, L & Wesén, B. (1990). Observera mera!. Lund: Stu-dentlitteratur.
Rubinstein Reich, L. (1993). Samling i förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
