”Där som inga lagliga köpstäder äro…” Medeltida urbaniseringstendenser i ett norrländskt perspektiv

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Leif Grundberg

Title ”Där som inga lagliga köpstäder äro…” Medeltida urbaniseringstendenser i ett norrländskt perspektiv

Issue 42

Year of Publication 2001

Pages 75–103

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

”Där ^som inga

lagliga köpstäder äro...”

Medeltida urbaniseringstendenser i ett norrländskt perspektiv

av

Leif Grundberg

Vad har Norrland med de medeltida

urbaniserings-

processerna att

göra? Redan

en

hastig blick på projektet Medeltidsstadens karta över medeltida

städer i det nuvarande

Sverige

visar ju att inteen enda stad

grundades

i

Norrland under medeltiden (fig. i). Inte

ens

den nordligaste staden Gävle,

som tillkom under

1400-talet, kan räknas hit eftersom

Gästrikland under medeltiden var endel avTiun- daland och

landskapet Uppland. De norrländska landskapen

som

lydde under Hälsingelagen fick

således

inga städer under medeltiden, och därför

behandlar inte heller Medeltidsstadens rapporter

några norrländska stadsbildningar.'

De första städerna i Norrland

grundades istäl¬

let först

på 1580-talet: Hudiksvall 1582, Härnösand 1585 och Umeå 1588.^ Den

stora

stadsgrundnings- vågen kom dock

inte

förrän

^engenerationsenare, i

början

av

1620-talet, och redan

vid seklets mitt fanns ettlitet

pärlband

av

städer längs norrlands¬

kusten mellan Söderhamn i söder och Torneå i norr.3 Förhållandet^var identiskt

längs den finska bottenhavskusten, där städerna grundlädes först

under 1600-talets förra hälft.'*

Men varför anlades vasatidens norrlandsstäder just

på dessa platser och vilka förutsättningar finns

för att studera städernas ”förhistoria”? Detta var

några

av

de frågor

som

tangerades vid det stads-

historiska

symposiet ”Städers uppkomst och liv”

somavhöllsidet

fyrahundraårsjubilerande

Härnö-

Figuri. Projektet Medeltidsstadens karta överstäder

som

grundades

under medeltiden i det nuvarande Sverige.

Efter

Andersson 1990.

sand

1985.5 Medeltidsstadens projektledare Hans

Andersson

påpekade då i sitt föredrag

att

”paral¬

lelltmed

urbaniseringen kan

man

spåra ekonomis¬

ka

förändringar och centralortsbildningar i olika

former i

Norrland,

som

delvis

är

eller kan

vara

utlöpare

^{av en}

utveckling

som

sker söderut, i vil¬

ken den medeltida

urbaniseringen ingår

som ett

väsentligt inslag”. Andersson menade också

att

det

inte är

någon tvekan

om

”att nästan samtliga städer

utmed kusten hade

någon form

^av

föregångare i

form^av

handelsplats eller enbart marknadsplats”.*

Utvecklingen i Norrland kan därmed belysa både generella och specifika aspekter

av

de medeltida urbaniseringsprocesserna

som

dessutom kan

vara svårare att studera i andra mer

hårdexploaterade

ochinte så

välavgränsade bygder. De norrländska

”centralortsbildningar”

som

Andersson syftade på

varettpar

medeltida hamnar

som

hade uppmärk¬

sammatsienvidare krets redanettdecennium tidi¬

gare.

En maritimhistorisk utgångspunkt

Samma år som

projektet Medeltidsstaden

starta¬

des

1976, avhölls

^ett

maritimhistoriskt symposium i

Luleå. Fleraav

bidragen vid detta

symposium,som

vardet

tredje

i

ordningen

som

avhölls

i

Norrland,

berörde medeltida hamnar

längs den svenska

norr¬

landskusten.^ Under den senaste

femårsperioden

hade då relativt omfattande

arkeologiska under¬

sökningar genomförts dels vid Sankt Olofs hamn på Drakön i Hälsingland, dels vid Gamla Kyrk¬

byn

nära

Piteå

i

Norrbotten. Undersökningarna på Drakön,

som stått i centrum

för de

två

tidigare symposierna i Umeå

1972

och Hudiksvall

1973, bedrevs ^av

Sjöhistoriska

museet

på initiativ

av

Per

Lundström.* Lundström var chefför ^museet och sedan

några år tillbaka ansvarig för utgrävningarna

avden vendel- och

vikingatida hamnen vid Paviken på Gotland.’ Pavikenundersökningarna

var

i sin

tur

ettledidet

projekt kring gotländska hamnar från vikingatid och äldre medeltid

som

hade initierats

avLundströms företrädare som

museichef,

Hans Hansson.” PerLundström

insåg vilka möjligheter

som

låg i

en

jämförande analys

av

järnålderns och

medeltidens hamnar ^{- varav}

några betecknades

som”centralhamnar”^-iolika delaravöstersjöom¬

rådet.”

Vid

symposiet i Luleå jämförde utgrävningsleda-

renAnders

Huggert Sankt Olofs hamn på Drakön

med

Kyrkesviken i Ångermanland och Jungfru¬

hamn i Västerbotten och betraktade dem som

”baspunkter” på

en

medeltida segelled längs

norr¬

landskusten.

Jungfruhamn

togs

också

upp av

Peter Gustafsson, vilken

även

behandlade uppgifterna

omett”Bure kloster”inorraVästerbotten. Gamla

Kyrkbyn i Piteå,

som

på symposiet presenterades

av

projektledaren Kjell Lundholm, passade väl in i

samma medeltidamönster.”

Någon direkt koppling mellan hamnforskning¬

enoch

projektet Medeltidsstaden fanns inte,

men redan under

upptakten

1977

knöt Hans Anders¬

sonvid det nordiska historikermötetiTrondheim

an till

undersökningarna

av

”handelsplatserna” på

Drakön ochiGamla

Kyrkbyn i sin forskningsöver¬

sikt

kring urbaniseringsprocessen i det medeltida Sverige. Det stod tidigt klart

att

de medeltida ham¬

narnaiNorrland kunde ha

betydelse för den stads-

historiska

forskningen.’’

Ett vidgat perspektiv

Idag,

25

år

senare,

är de norrländska hamnarna

fortfarande aktuella för diskussionenomde medel¬

tida

urbaniseringsprocesserna. Forskningen kring

dessa

platser kan

nu ses

i ljuset

avett

ökat arkeo¬

logiskt och historiskt intresse för centralortsstudier

i

allmänhet, framför allt med inriktning

motyngre

järnålder och medeltid.’’ Till denna diskussion hör

även en ökad verksamhet inom medeltida

borg¬

forskning.’’ Men perspektivet har samtidigt för¬

skjutits till

att

omfatta centralorternas roll i regio¬

nala och

interregionala maktstrukmrer. Därigenom

har

centralortsforskningen också fått betydelse för

de ^senastedecenniernas studierav

själva statsbild- ningsprocessen’* och för forskningen

om

den än

vidare

”europeiseringen”’^.

Såsentsom

1986 påtalade Evert Baudou vid

^ett

symposium

att

de arkeologiska källorna för Norr¬

lands medeltid till skillnad från de historiskaännu

var ”nästan helt

outnyttjade” och

att

forskningen

för Mellannorrlands del

”ligger så långt efter

^att

det

to märsvårtattformulera

frågorna”.’* Situationen

ären annan

idag. Gamla undersökningar har bear¬

betats och flera_nya

har genomförts. Genom

en

rad tvärvetenskapliga projekt och avhandlingsarbeten

under de senaste 10-15

åren har också kunskapen

om det medeltida Norrland i allmänhet ökat

på

bidden

lelstad

lekloster

Kyrkes

viken

)lofshamn

Figurz.Medeltidacentralplatser längs norrlandskusten

som har undersökts

arkeologiskt och

sompresenterasi artikeln.

ettsättsom nugör

det möjligt

attsätta in

Drakön

och de andra

platserna i

ett

regionalt och

interre-

gionalt, historiskt sammanhang. Men framförallt så

har antalet undersökta

platser med medeltida

cen- tralortsindikationer i Norrland ökat och

vidgats

till att nu även omfatta

kungsgårdar, borgar och befästningar

samt

kyrkplatser

av

olika dignitet.

Någon samlad redogörelse för de arkeologiskt

undersökta medeltida

centralplatserna

i

Norrland

finns inte. I den

följande forskningsöversikten

presenteras

därför de viktigaste

av

dessa

som har

betydelse för diskussionen

^om

urbaniserings-

processerna

(fig. 2). Urvalet är förstås subjektivt

och har

begränsats till

att

endast omfatta arkeo¬

logiskt undersökta bebyggelselämningar från med¬

eltiden

längs norrlandskusten där fyndmaterialet

och andra

omständigheter indikerar

att

lokalen har

haft centralortskaraktär av

något slag. Undersök¬

ningaravregionens

medeltida sockenkyrkor redo¬

visas inte idetta

sammanhang och

inte

heller läm¬

ningar i inlandet. Platserna

presenteras

från

norr

till söder med ^en

inledning

^om

forskningen inom respektive landskap.

Norrbotten

De norrbottniska

centralplatserna har ingående

behandlats av Thomas Wallerström i dennes

avhandling i medeltidsarkeologi vid Lunds

univer¬

sitet från _1995,

”Norrbotten, Sverige och medel¬

tiden”.

Avhandlingen belyser kungamaktens regal- rättsliga etablering och territorialisering

genomatt studera det norrbottniska kustlandets kolonisation och kulturkontakter. Förutomde nedan redovisade

centralplatserna, behandlas

även

de medeltida kyr¬

korna och de samiska

offerplatsfynden i avhand¬

lingen. Medeltida bebyggelselämningar

i

Norrbot¬

tens kustland har även berörts av

arkeologiska undersökningar vid Björsbyn

norr om

Luleå och

vid EdeforseniEdefors socken. Av intresse isam¬

manhanget är också

ett

skeppsvrak från Kallviken

söder om Luleå som antas ha en senmedeltida

datering.’’

En del av

undersökningarna

som

behandlas

av Wallerström har

ingått i det svensk-finska forsk¬

ningsprojektet ”Tornedalens äldre bosättningshis¬

toria” som med

tvärvetenskapliga metoder har

studerat Tornedalens äldsta

bebyggelse. Eörutom utgrävningarna vid Kyrkudden

i Hietaniemi, som presenteras

nedan, har på den finska sidan

inom

projektet genomförts undersökningar

av

senmedel¬

tida och senare

bebyggelselämningar dels på ön Oravaisensaari, dels

i

byn Kainuunkylä. Det arkeo¬

logiska och paleobotaniska källmaterialet från

Tor- nedalen och andra delar av övre Norrland har också^uretthistoriskt

perspektiv behandlats

i

Hans

Sundströms

avhandling

i

historia vid Lunds

univer¬

sitetfrån

1984, ”Bönder bryter bygd”,

samtav

Kjell

Lundholm iflera arbeten.“

En

viktig utgångspunkt för den norrbottniska forskningen har dessutom

varit

det vid

Umeå uni¬

versitetunder

1980-talet genomförda tvärvetenskap¬

liga Luleälvsprojektet

-trots att

inga medeltidsarke- ologiska undersökningar har genomförts inom dess

ram.

Projektets resultat sammanfattats

i

boken

”Att leva vid älven”somutkom

1996.“ En liknande bety¬

delsehar det vidsammauniversitetunder

1980-talet

bedrivna

”Bottenviksprojektet

^-

det maritima kul¬

turlandskapet” haft, vilket också

är

relevant för

det väster-och österbottniska kustlandet.^

Kyrkudden i Hietaniemi

NärOlaus

Magnus på sin avlatskrämarresa vid mid¬

sommartid₁₅₁₉

kom till Torneå längst in i Bottnis¬

ka

viken, slogs han

^av

dess karaktär

^av

mötesplats

för människor frånvittskilda håll.I sin

beskrivning

av de nordiska folken ₁₅₅₅

uttryckte han det på följande sätt: ”Denna stad har

ett

särdeles vackert

och

förmånligt läge, och ingen

annan

handelsplats

ihela trakten_uppemot

Nordpolen är

mera

besökt

än detta Torneå. Härförsamlas

nämligen hvitrys¬

sar,

lappar, bjarmer, bottningar, finnar, svenskar,

tavasteroch

hälsingar; dessutom komma åtskilliga

från

Norge öfver de höga fjällen och vidsträckta ödemarkerna, liksom öfver Jämtland” (fig. 3).^’ Av fogderäkenskaperna från

^samma

tid vid 1500-talets

mitt

framgår

att

mellan

ett

40-tal och

^ett

60-tal

marknadsbodar iTorneåhamn

varje år hyrdes

^ut

till både bönder och

borgare

som

där drev handel

med

”ryssarna”.^

Staden Torneå

grundades först 1621,

men orten nämns som

kapellförsamling under Luleå redan

under

1300-talets första hälft och

som

självständig

sockenföre

1400-talets andra hälft. Den

av

Olaus Magnus besökta handelsplatsen

tros

ha legat på Björkön i Torneälvens mynning där den

senme¬

deltida

kyrkan är belägen,

men

inga arkeologiska undersökningar har kunnat påvisa några omfat¬

tande

lämningar i området. En pollenanalys på ön

visar dock^att

spår efter jordbruksaktivitet i områ¬

det kan

beläggas tidigast under 1400-talets

senare hälft.^’

En

plats

som

indirekt har samband med Torneå

är

Kyrkudden i Hietaniemi (Hedenäset)

som

lig¬

ger

på Torneälvens västra strand

ca 50

km

upp¬

strömsTorneå.Ien

uppteckning från 1746

uppges atten

marknadsplats redan innan Torneå grunda¬

des skall ha funnits vid det

kapell på platsen

som

uppfördes 1618.^* På Kyrkudden finns mycket rik¬

tigt också lämningar efter

en

marknadsplats nära kyrkan

som

undersöktes

av

Norrbottens

museum 1974

och 1977-1980 under ledning

av

Thomas Wal-

lerström.^^

Vid

undersökningarna påträffades elva förmo¬

dade _gravar,

fem husgrunder och två tjärgropar.

Dessutom undersöktes en

märklig 18

x10 mstor

nedgrävning omgiven

av en

låg vall,

som av

Waller-

ström tolkassom en

försvarsanläggning. Området

tolkassom en

marknadsplats och de små husgrun¬

derna klassificeras som

verkstäder, medan bostä¬

der och fähus verkar saknas. Såväl

tjärproduktion

som

järnhantverk har förekommit. Sammanlagt till¬

varatogs ca 3000

fynd och

2,7

kg ben. Benmate¬

rialet visar att

platsen huvudsakligen har använts säsongsmässigt under

sensommar

och höst och

den kommersiella verksamheten indikerasavbl.a.

en

blyplomb

som

har tillhört

en

klädesbal. Fyndma¬

terialet har enallmän

östersjökaraktär och omfat¬

tar

exempelvis medeltida smycken och keramik.

Figur 3.

Olaus

Magnus

bild

av

handelsplatsen

i

Torneå

iHistoriaom

de nordiska folken från

1555.

Bilden

vittnaromhur

författaren betraktade platsens och dess

^stora

betydelse för fiske och handel vid hans besök

1519.

Efter

Magnus 1976.

De elva förmodade _gravarna

i området är

alla icke-kristna och dateras till

perioden från iooo-/iioo-tal till i6oo-talets

mitt^-

dvs

även

efter kapellets tillkomst i6i8

-

med särskild tonvikt på de

senaste

århundradena. Det är oklart hur

dessa_gravar

förhåller sig till den gårdsbebyggelse

som

enligt kartmaterial fanns på platsen redan på 1640-talet. Enligt Wallerström har det ovanliga gravskicket östlig karaktär och härstammar för¬

modligen från Övre Satakunda och Tavastland i Finland, kanske också från Karelen.

De

äldsta

gra¬

varnasammanfalleritid med områdets äldsta

jord-

bruksindikationer i

pollenmaterialet. Marknads¬

platsen på Kyrkudden,

menar

Wallerström, har

däremot tillkommit först under

1300-talet

somett

utslag

av

svenska regalistiska anspråk. Platsen har

dock inte varit

möjlig

att

nå med båt direkt från

Bottenviken_p.g.a.

flera forsar, och förutsätter där¬

förett omland

uppströms detta område. Kyrkud¬

den förlorade sin funktion i samband med Tor- neås

grundläggning 1621.

Luleå Gammelstad

1996 utnämnde

unesco

Luleå Gammelstad till

världsarv

på grund

av

den välbevarade kyrkstads- bebyggelsen

som

ligger

i

anslutning till den

stora senmedeltida

kyrkan vid Luleälvens

mynning.

De

norrländska

kyrkstäderna med

stugor

och stallar

somanvändesavde

långväga församlingsborna vid kyrkhelger och marknader

anses varaett

resultat

av reformationens

uppskärpning

av

kyrkotukten och

avettförändrat

kyrkligt arbetssätt. Lule älvdal figu¬

rerar dock i

skriftliga källor redan på

1320-

och 1330-talen i samband med donationer och ägodel¬

ningar mellan mellansvenska och mellannorrländ-

skastormän.Luleåomnämnssom

kapell

1339,

och

1374

fanns

en

prästgård i församlingen. Sannolikt låg 1300-talets kyrka och prästgård på ungefär

samma

plats

^som

idag. Från 1621 till 1649 låg också

staden

på denna plats

-

Luleå Gammelstad

-innan den

flyttades till

sitt

nuvarande läge. Att området

harhaft

betydelse för handeln under lång tid fram¬

går

av ortnamn i

trakten såsom Köpmanholmen

och andra

tidigt omnämnda platser.^*

Av

pollenanalyser

att

döma har odlingen

i

trak¬

ten inletts senast under 1200-talets senare

hälft,

kanske av en

befolkning med ”östligt” (finskt)

ursprung, men

några bebyggelselämningar från

denna tid harintehittats. I Luleå Gammelstad har dock flera

arkeologiska undersökningar

^av

olika omfattning genomförts

av

framför allt Norrbot¬

tensmuseum menäven av

Riksantikvarieämbetet,

dels inom

själva kyrkstaden, dels vid prästgården

där det nuvarande friluftsmuseet

Hägnan

är

belä¬

get.

I samband med undersökningar vid prästgår¬

den

1968-69 påträffades åtta huslämningar

^som

ansesha funnits föreenomfattande brandiområ¬

det

1588. En kungsgård låg här under vasatiden

och sannolikt har flera av husen tillhört denna.

Två av

husgrunderna kan dock

genom

fynd

av yngre

svartgodskeramik och

en

bultlåsnyckel date¬

ras till

1300-talet,

^men

också stengods

samt tre mynt

slagna under Sten Sture d.ä. och Svante Nils¬

sonhar

tillvaratagits. Vid några

av

de

senare

under¬

sökningarna inom området har medeltida kultur¬

lager påträffats, liksom flera härdar,

gropar

och

andra

bebyggelsespår. Etableringsfasen har date¬

rats till

1300-talet. Thomas Wallerström

menar att

platsen har fått sin centralortskaraktär tidigast

under

1300-talet

somett

led i svenska regala mak¬

tanspråk i området. Från de något

yngre

lagren

härrör bl.a. två

stengodsskärvor,

yngre

rödgodske- ramik,

en

armborstpilspets

samt ett

Rostockmynt

från

1500-talet.^’

Gamla Kyrkbyn i Piteå

Redan ₁₇₃₁

publicerades uppgifter

om att rester efterett

kapell skall ha funnits vid Gamla Kyrkbyn

näraPiteå där

kyrkan ännu under vasatiden ägde jord. I närheten

av

denna plats finns också flera

ort¬

namn med

kyrklig anknytning, däribland Klockån

somärknutet till^envälbekant

vandringssägen

om hur socknens medeltida

kyrkklocka gick förlorad.

Platsen

ligger i Piteälvens gamla mynningsområde

ca8km

uppströms Öjebyn, där Piteå stad låg mel¬

lan 1621 och 1660. I

forskningen har Gamla Kyrk¬

byn kopplats till den donation

av

Piteälvens dal¬

gång till riddaren Nils Abjörnsson (Sparre)

som

är

känd_genomett

bevarat diplom från

1335.

En präst i

Piteå omnämns

på 1330-talet,

men

Öjebyn omtalas uttryckligen

som

plats för prästgården först 1408.

Den medeltida

kyrkan

i

Öjebyn kan hänföras till omkring

1500

och det märkliga klocktornet

san¬

nolikt till

1400-talet. Under

enstor

del

av

1400-talet

kan direkta kontakter

påvisas mellan Piteå och Vad¬

stenakloster.5°

Traditionernaom en

begravnings- och kyrkplats

samt

uppgifter

om

fynd i området ledde till

att Norrbottensmuseum

genomförde undersökningar

iGamla

Kyrkbyn 1963-64

samt

1969-73 under led¬

ning

av

Kjell Lundholm, vilka kompletterades

^av

Thomas Wallerström 1991-93.

Inom

ettca75x75

m stort område karterades ett

30-tal förmodade husgrunder och utgrävningar gjordes

^av

lämningar

efter

omkring femton hus, åtta friliggande härdar

samt ett antal _gropar,

sammanlagt

ett

sjuttiotal anläggningar

som

kan delas in i

tre

faser åtskilda

av

brandlager. Fyndmaterialet består

av

närmare

4000

fynd, inklusive

^ca 109

kg djurben. Fynden tyder på omfattande östersjökontakter,

men

även

samiska föremål är

representerade, däribland

^en

flätbandsornerad

väskbygel

^av

ben. Bland de

^mer

anmärkningsvärda och påtagligt rika fynden finns

sju

svenska

mynt som

alla

är

präglade under 1300-talets mitt eller andra hälft,

ett

pilgrimsmärke

från Vadstenasomtillhör

tidigt 1400-tal,

vapen

och rustningsdetaljer

^som

armborstpilspetsar,

en

njur- dolk, ringbrynjefragment

m.m. samt

ströningar, söljor och andra dräktdetaljer. Dessutom hittades fragment

av

dubbelkammar, bronsgrytor, glaskärl

och nio skärvor

stengods

samt ettpar

bitar

yngre

svartgodskeramik. Slaggfynd och härdgropar visar

att smide och

bronsgjutning har förekommit på platsen. Pollenanalyser visar

att

veteodling har före¬

kommitiområdetredannärde första

jordbruksak¬

tiviteternakan

beläggas under i300-talet.5‘

De

påfallande många små, knuttimrade byggna¬

derna tolkassom

bodar,

ävenom

några har varit

försedda med

fönsterglas. Wallerström definierar platsen

som en

kyrk- och marknadsplats

som av det

osteologiska materialet

att

döma har använts säsongsvis under

sommar

och höst. Den bör ha

etablerats under _1320-

eller 1330-talet och övergi¬

vits

ungefär hundra år

senare,

under

1420-

eller 1430-talet, då platsens roll sannolikt överflyttades

till

Ojebyn längre nedströms. Några lämningar

efter en

kyrka har inte hittats i Gamla Kyrkbyn,

men

platsen

var

uppenbarligen i kyrklig ägo redan

under medeltiden. Wallerström menar att mark¬

nadsplatsen Gamla Kyrkbyn och den fasta bebyg¬

gelsens uppkomst i Pite älvdal verkligen kan för¬

knippas med den kungliga donationen

av

området

till riddaren Nils

Abjörnsson Sparre på

1320-

och 1330-talen

som ett

led i

en

medveten regalistisk expansion.

Västerbotten

IVästerbottenhar

egentligen inga riktade insatser gjorts för

att

belysa just centralortsproblematiken.

Inom ramen för

Sälfångstprojektet

^-

”Säljägarkul-

turer iBottniska viken”-som bedrivitsavCenter för arktiskt

kulturforskning vid Umeå universitet

har dock deti

sammanhanget viktiga Bjuröklubbs-

områdeti

Lövånger socken,

som

under lång tid har

varit ett

viktigt maritimt kulturcentrum, berörts.

Projektets arkeologiska undersökningar 1985-87 syftade till

^att

studera sälfångstkultur i det bottnis-

ka området med

tvärvetenskapliga metoder. FFär-

vid undersöktes bl.a.

sälfångsttomtningar i områ¬

det som antas ha

övergivits under 1300-talet då

fisketi stället blev dominerande.

Även

den

tidiga¬

renämnda

Jungfruhamn berördes, varvid den s.k.

Jungfrugraven,

^en

begravningsplats med eller

utan tillhörande

kapell, daterades efter

en

sammanvägd bedömning till perioden mellan omkring

1490

och

1600-taletsmitt.

Senmedeltida

bebyggelselämningar i Västerbot¬

ten somintedirekt kan

kategoriseras

som en cen¬

tralplats har dessutom undersökts

^av

Västerbottens

och Skellefteåmuseervid

Lappviken i Jörns sock-

en.35Av

medeltidsarkeologiskt intresse är också det

till sent

1400-tal daterade vraket från Avafjärden

i

Lövånger

^som

tillvaratogs på i920-talet.3‘' En plats,

där

visserligen inga arkeologiska undersökningar

har

genomförts,

men som

ändå har figurerat i dis¬

kussionen

kring medeltida centralplatser, är Mång- byn i Lövånger socken, där åtskilliga husgrunder

har

registrerats.35

Bure

kloster

i

Bureå

Vidsinnorrländskaresabesökte

Johannes Bureus

1601 Klosterholmen nära Bureå

kyrka vid Bureäl-

vensmynning.

I

sina

anteckningar återger han

en traditionomattettklostermed

fjorton bröder och

en abbot skall ha funnits

på denna plats och han

uppger

sig själv ha

sett

lämningarna efter detta. En släkting till Bureus sades ha varit den siste abbot-

en i klostret. Därefter har

uppgifterna

om ett kloster eller

gille på platsen figurerat i olika

sam¬

manhang. Några samtida källor

som

stärker

upp¬

gifterna

omett

kloster längs norrlandskusten finns

dockinte.

Åtskilliga föremålsfynd framkom i samband med odling vid Klosterholmen

i

början

av

1900-talet

och den

utpekade platsen karterades

av

Skellefteå

museum 1951.

Flera husgrunder kunde därigenom registreras på den blott 6,5

^m

höga och

^ca200x200

m stora,numera

landfasta holmen.

Under

ledning

av Ernst Westerlund

genomförde

museet

arkeo¬

logiska undersökningar på platsen 1968-70 och

genom

Annika Sander 1981. Förutom

en

”huvud¬

byggnad” med spismursröse har också

en

käl¬

largrund,

en

”verkstad” och

2-3

”bodgrunder”

identifieratsinom

området,

varav

källaren och verk¬

stadsbyggnaden har undersökts

närmare.

Källar¬

grunden

var

byggd

av

gråsten och försedd med

ett

tegelvalv. Tegel påträffades även

i

anslutning

till verkstaden och

”huvudbyggnaden”.

I

källaren

hittades ettsenmedeltida

tappvred

av

brons (s. k.

Bierhahn) till

en

öltunna. Merparten

av

fyndmate¬

rialetiform av

järnföremål (bl.

a.

fragment

av en

järngryta), enstaka kopparbleck och fragment

av ett

dryckesglas tillvaratogs dock inom verkstadshu¬

set.

Sammanlagt tillvaratogs

ett

40-tal bitar

yngre

rödgodskeramik från

4-5

olika kärl.’^

Fynden och det topografiska läget antyder

att

platsen huvudsakligen har

använts

under 1500-talets

första hälft och

knappast kan ha

existerat

före

1450.

Bure kloster har bl.a. tolkats

somett

hospital

eller terminarhus för franciskanerna i

Uppsala.^*

0

Ångermanland

Undersökningarna

av

medeltida centralorter

i

Ång¬

ermanland har undersenare tid

genomförts

inom

ramen för

Risöfjärdsprojektet och Styresholms- projektet.’’

Risöfjärdsprojektet,

som

startade

1990,

syftar till

attutifrånett

tvärvetenskapligt

synsätt

och med

ett

långtidsperspektiv studera sammanhang, föränd¬

ringar och kontinuitet

inom maritima kulturmil¬

jöer

och näringar i Ångermanland under perioden

600-1800.

Undersökningsområdet utgörs

av

södra

delen av Grundsunda socken i norra

Ångerman¬

land och

huvudobjektet

är

den medeltida hamn-

och

handelsplatsen vid Kyrkesviken.‘'°

Styresholmsprojektet syftar till

att sätta in

den ångermanländska medeltidsborgen Styresholm i

ett historiskt och

geografiskt sammanhang,

som kan förklara varför

borgen anlades

just i

detta

område. Det

geografiska undersökningsområdet

är nedre Ådalen

(Ångermanälvens nedre lopp) i

södra

Ångermanland. Bland de företeelser

^som

behandlats inom

projektet och

som

har

^ett

direkt

samband med maktstrukturer och

centralortspro- blematiken, hör förutom själva fogdeborgen även religionsskiftet, sockenbildningen och frågan

^om

den medeltida

kungsgårdens lokalisering. Utöver borgen har projektet även undersökt

en

tidigmedel¬

tida

kyrkogård med intilliggande bebyggelse från järnåldern

i

byn Björned

i

Torsåker, lämningarna

efter det s.k.

Bjärtrå fäste

samt

några

av

de medel¬

tida

kyrkorna i Ådalen.'"

Medeltida

bebyggelselämningar

i

Ångermanland

somintehar centralortskaraktär har också berörts

av

undersökningar vid Arnäsbacken

i

Arnäs sock¬

en, Gene i

Själevads socken

och

Agnsjögården

i

Anundsjö socken.'*^

Kyrkesviken i Grundsunda

Närfolkskolläraren och

hembygdsforskaren Gott¬

frid Holmlund satte

spaden i jorden vid Kyrkesvi¬

ken i norra

Ångermanland

1931

blev han pionjär

inom norrländsk

medeltidsforskning. Under de

närmast

föregående åren hade visserligen några arkeologiska undersökningar genomförts i

sam¬

band med

konserveringen

^avett

antal medeltida kyrkoruiner,

men

knappast några

utgrävningar hade vid denna tid berört

profana bebyggelse¬

lämningar på landsbygden. I själva verket så gäll¬

de det sistnämnda även om landet i sin

helhet,

om vi undantar medeltida

borgar. Nu

var

Holm-

lunds

ursprungliga syfte faktiskt

att

dokumentera

en

sägenomspunnen kyrkogrund vid Kyrkesviken

som höll

på

att

förstöras

genom

åverkan,

men

mycket

snart

påträffade han i närheten

av

kyrkan spår i terrängen efter boplatslämningar

som

visade sig

vara

från medeltiden.

Enligt traditionen låg Grundsunda sockens för¬

sta

kyrka

just

vid Kyrkesviken

ca15

km söder

om den nuvarande senmedeltida

kyrkan. Grunden till

en romansk

kyrka med smalare kor kunde också

dokumenteras redan

på 1800-talet på den utpekade platsen. Arkeologiska undersökningar genomför¬

des_1931-34

respektive 1936 och

nya

undersökning¬

arhar

genomförts

inom ramen

för Risöfjärdspro¬

jektet

1990-92.

Området är

ca150x150 mstort

och

omfattarett tiotal

husgrunder

samt en

kajanlägg¬

ning. I närheten

av

kyrkogrunden har två medeltida smedjor påträffats

somvittnar om

både

järn-

och kopparsmide,

^men

också bostadshus och ekonomi¬

byggnader finns på platsen (fig. 4). Fyndmaterialet

ärnärmastav”urban”

östersjökaraktär och omfat-

Figur 4. KyrkesvikeniGrundsunda inorra

Ångermanland har förutom bostadshus och kyrka (här under uppbyggnad)

även

haft flera smedjor för metallhantering

^av

olika slag.

teckning:

Lars Högberg.

tar bl.a. sex

1200-talsmynt, åtskilliga smycken

av silver och

brons, fragment

avett

rökelsekar, kera¬

mikiformav”nästan

stengods” och äldre rödgods,

en

spelbricka

av

horn och flera benkammar. Ben¬

materialetvisaratt

platsen har

använts

året

^om

och

förutom

jordbruk, jakt och fiske har även kyrkliga aktiviteter, metallhantverk och handel förekommit.

Även om

någon form

av

aktivitet har förekommit på platsen redan under järnåldern, så

var

det först

under1200-taletsom

Kyrkesviken framträdde

^som

encentralort. Platsenvaribrukunderstörredelen

av

1200-talet,

^men

knappast senare.'^’

Medan Per Lundström har tolkat

platsen

som

ett

fjärrfiskeläge och Anders Huggert har

^sett

den

som en

”baspunkt” med serviceutbud längs segel¬

leden har författaren velatse

Kyrkesviken

som en lokal

centralplats med långväga handelskontakter

som

spelat

en

roll för maktetableringen i regionen.

Dennasammanfaller med den

kraftiga mellansven¬

ska

urbaniseringen under 1200-talets första hälft.'*^

Bjärtrå fäste i Bjärtrå

Avdesex

kungsgårdarna (Uppsala öd) längs

norr¬

landskusten som räknas_upp

i Hälsingelagen från 1320-talet, kan fem identifieras

utan

större

pro¬

blem. Den

nordligaste

-

Kutuby

-

saknar dock

närmare

ortsangivelse i lagtexten och ingen plats

existerar

idag med det

namnet.

Orten omtalas

emellertid som en

centralplats i Ångermanland i ytterligare några källor från 1300-talet

som

knyter

dentill

landskapets kärnbygd i nedre Ådalen. Tidi¬

gare

forskning har utgått från

att

byn Kungsgården

i

Bjärtrå socken,

som

från 1520-talet och fram till

Härnösands

grundläggning 1585 fungerade

som

fogdesäte, också

var

platsen för det medeltida Kutuby. Eftersom Kungsgården saknar den tydliga anknytning till storhögar, kyrkor och andra läm¬

ningarsom

finns i anslutning till andra kungsgårdar

har detta

ifrågasatts

inom

Styresholmsprojektet.'*’

Inom

Kungsgårdens ägor finns dock

en

plats

som redan under

1700-talet utpekades

^{som en}

medeltida

befästningsanläggning

-

”Bjärtrå fäste”.

Platsen

ligger på

en

liten förhöjning i

en

myraktig

dalsänka strax nedanför och ”bakom”

Kungsgår¬

dens

gårdstomt (fig. 5). Vid Styresholmsprojektets undersökningar under 1990-talet har där mycket riktigt påträffats

en

medeltida befästningsanlägg¬

ning. Borgen består

av en ca25 m i

diameter

stor

vallgrav

som

omslutit

en

plan

yta

med

ett ca

8x8

m stort trähus i mitten.

Fyndmaterialet

som ger

enallmän

datering till

1300-

och 1400-talen

vittnar

om förhållandevis

hög social och ekonomisk

sta¬

tusmedbl.a.

importerade keramiska kärl, viktlod, grytfragment

av

brons,

ett

tiotal armborstpilspet¬

saroch en liten karvstockav trä. I

vallgraven har

också ett trämaterial i form av

pålar och

rester

av ett eller flera nedmonterade hus

bevarats, vil¬

ket _genom

dendrokronologiska analyser kunnat kopplas till åtminstone två byggnadsfaser,

1407

och

1428.

Keramikmaterialet från medeltiden omfattar

merän200skärvor och

överstiger därmed vida alla

andra

fyndplatser i Norrland. Genom den speci¬

ella

sammansättningen

som

skiljer sig från samtida fynd i mellansvenska städer

vittnar

skärvorna

om en rent ”utländsk”

bosättning

-

med

ursprung

i

södra

östersjöområdet

^-

redan vid 1300-talets

mitt, d.v.s. underett skedesom

föregår de dendrodate-

rade faserna. Genom

platsens och fyndens karak¬

tär ärendirekt

koppling till kungsgårdsfunktionen sannolik, och platsen tolkas

som en

liten garnison

knuten till denna.'*^

Borgtypen och det topografiska läget vid Bjärtrå

fäste har få

motsvarigheter

i

Sverige

men

har

stora likheter med

borgar längs södra östersjökusten

ochiDanmark. Sannolikt

uppfördes befästningen ursprungligen i anslutning till

en

äldre kungsgård

i samband med striderna

på 1360-talet då Norrland

under ett antal år förvaltades från

Nyköping

^av

mecklenburgska

trupper.

Efter några decenniers mellanspel vid Styresholm

var

platsen återigen

i bruk under

1400-talets första hälft.'*^

Styresholm och ”Pukeborg” i Torsåker

”Af

gammalt folk har

en

Kämpewisa här blifwit sjungen, hwaraf

en wers

så lydt: Der grofwo de

groparna

djupa och wid, och lade så många Jutar

uti;

wäl

äross,ty

för dem wändes dansen.”

Denna

ballad,

^som

endast på detta

sätt är

känd

genom Abraham

Hiilphers beskrivning

av

Ångermanland

1780, är knuten till lämningarna efter Styresholm

iTorsåkers socken i

Ådalen.

Dettavar den nord¬

ligaste senmedeltida fogdeborgen längs den

^svens¬

ka norrlandskusten och den

låg

som ett

lås på

en ö mitt i

Ångermanälven mellan Torsåkers och Styr¬

näs

kyrkor. Borgen överlämnades

^av

de s.k. vitalia¬

nernatill

drottning Margareta 1398 och

1405

förlä¬

nades den

på livstid till riddaren Algot Magnusson (Sture) (d. 1426). Ångermanland och halva Medel¬

pad hörde tiU borgens förvaltningsområde. Enligt

traditionen skall

Styresholm ha bränts ned

i sam¬

band med

Engelbrektsupproret

1434, men

inga

medeltida källorvittnar omdetta.'**

Anläggningen består egentligen

av

två närliggan¬

de

”tvillingborgar”

-

Styresholm och ”Pukeborg”

^-

som

bägge är

av

näsborgstyp med

tre

höjdplatåer

som

skiljs

åt av

vallgravar. Medan Styresholm låg på

en

ö mitt i älven, låg ”Pukeborg” (som är

ett

Figur_5. Bjärtrå

fäste

i

Ångermanland ligger

ien myr strax

nedanför

byn

Kungsgården.

Foto:

Leif Grundberg.

sentida

namn) på fastlandet. Vid Styresholmspro- jektets undersökningar 1987-96 under ledning

^av

Anders

Wallander, Janne Björkman och Jan Stat-

tin har flera

huslämningar undersökts på bägge platserna. I några

av

dessa har två medeltida faser

kunnat konstateras och fleraav husen har brun¬

nit.Av

fynden framgår

att

bronsgjutning förekom¬

mit

på ”Pukeborg” och

att

husdjur har hållits på borgen. Bland

mer

exklusiva fynd kan nämnas

ett

fragment

^{av en}

glasbägare. Den militära karaktä¬

ren

framgår

^av

åtskilliga vapendetaljer

som

spjut¬

spetsar,

ringbrynjefragment och armborstpilspet¬

sar. Ett

märkligt fynd på ”Pukeborg” är vad

som

möjligen kan tolkas

som en

utlösningsmekanism

till en medeltida

kastmaskin,

en

s.k. blida. Fynd¬

material och

''‘C-analyser

ger en

allmän datering

till

i300-/i400-tal, bl.a.

genom sex mynt

från 1300-talets

senare

hälft och några enstaka keramik-

skärvor."*^

Sannolikt

uppfördes borgkomplexet

av

vitalia¬

nernavid

1390-talets mitt, och det tycks ha över¬

givits

redan före Engelbrektsupproret. Av allt

att döma har de

bägge borgarna existerat samtidigt

och

fyllt delvis olika funktioner.

Medelpad

Projektet Centralort i

norr, som

inleddes

1993,

syftar till

att

med

en

tvärvetenskaplig utgångs¬

punkt studera medeltida centralortsbildningar i landskapet Medelpad. Inom

ramen

för projektet

har

undersökningar gjorts

av

lämningarna efter

Sankt Olofs hamn i

Selånger och Kvissle kapell i Njurunda. Ytterligare två områden

som

har berörts

inomramenför

projektet,

^{men utan}

arkeologiska utgrävningar, är Tuna-området vid sjön Marmen

och området

kring Skön-Alnö.’°

Kvissle

kapell ligger i

ett

område vid Ljungans mynning

som

uppvisar många tecken på centralitet

ända sedan äldre

järnålder. Kyrkogrunden tolkas

somen

egenkyrka

som

uppförts i anslutning till

en

”stormannagård” under tidig medeltid

^men

varit i

bruk ända fram till reformationen.J"

Sankt Olofs hamn i Selånger

När Sundsvall

grundlädes 1621 (1624)

var

detta i

likhet med

många

^av

de andra samtida stadsgrund-

ningarna

resultatet

av en

centralstyrning

som

stred

mot

många bönders och landsköpmäns vilja. Ett

tydligt utslag

av

detta är bonden Peder Pederssons offentliga yttrande på 1660-talet

som

renderade

honom

bestraffning från landshövdingen: ”Sunds¬

vall stad skulle havavarit i

helvetet,

när

han blev bygder emillan Hudiksvall och Härnösand,

samt ockatt alle de där bo äre

loppor, prackare, skin-

nareoch skaffare.”Menredan

långt tidigare fanns

en central

handelsplats i Medelpads kärnbygd

- Sankt Olofs hamn i

Selånger socken bara någon

kilometer från

platsen där Sundsvall

senare

anla-

des. Hamnens namn omnämns endast i enmed¬

eltida källa från _1519,

då platsen på

ett

landsting

med underförstådd

hänvisning till Magnus Eriks¬

sons

stadslag (sic!) förklarades

som

fri hamn för

handelsmäninomochutom

landskapet. Området

där hamnen

låg är desto

mer

välkänt. Strax

ovan¬

för

hamnläget ligger ännu ruinerna efter Selång-

ers tornförsedda romanska

sockenkyrka i direkt

Figur 6.Lämningarna

efter Sankt Olofs hamn

i

Selång¬

er

ligger

i

hjärtat

av

Medelpad

strax

nedanför den med¬

eltida

kyrkoruinen.

Foto:

Leif Grundberg.

anslutning till byn Kungsnäs, Medelpads medeltida kungsgård (fig. 6). Kungsgården är omnämnd

som

Uppsala öd och Husaby i början

^av

1300-talet. Såväl fornlämningar

som ortnamn,

traditioner

och his¬

toriska källor vittnaromattdettavarit

landskapets

centralort allt sedan

järnåldern. Platsen

anses

ha utgjort den naturliga startpunkten för pilgrimsle-

den

längs Ljungan

mot

Sankt Olofs Nidaros

i

Trön- delag och traditionen berättar

att

Olav Haraldsson själv

stannat

här på sin väg

mot

Stiklestad.

1993-95

undersöktes

^ca400m^av

hamnområdet arkeologiskt inom

ramen

för projektet Centralort

i _norr,

varvid lämningar efter flera hus, stenlägg¬

ningar

m.m.

framkom

i

den nuvarande åkermar¬

ken. Särskilt

anmärkningsvärda är de många läm¬

ningarna efter kalkbränning. Förutom flera hundra järnföremål påträffades också fynd

som

indikerar

att

platsen haft

en

förhållandevis hög social och

ekonomisk nivå. Till dessa hör två

Magnus Eriks-

son-mynt,

bokbeslag, radbandspärlor och

inte minst keramik.

Undersökningen visar

att

bebyg¬

gelsen i hamnområdet huvudsakligen har

använts under

perioden

1250-1450, men

verksamhet

i

någon form tycks ha funnits på platsen såväl före

som efter denna

period. Hamnen tolkas

som

knu¬

ten till

kungsgården och därigenom indirekt

som

en

föregångare till Sundsvall.*’

Hälsingland

De medeltida

centralplatserna i Hälsingland har nyligen behandlats

av Mats

Mogren

i

dennes avhandling i medeltidsarkeologi vid Lunds

univer¬

sitetfrån_2000,

”Faxeholm

imaktens

landskap”. Ur

ett

centrum-periferiperspektiv behandlar avhand¬

lingen maktuttryck

i

Hälsingland under medelti¬

den och hur detta

landskap blev

en

del

av

det

svenska riket.

Utgångspunkten

tas

i den

senme¬

deltida

fogdeborgen Faxeholm nära Söderhamn

och det s.k.

Faxeholmsprojektet

som

inleddes 1986. Med

en

uttalad inriktning

mot

”omlandets”

betydelse har projektet förutom vid Faxeholm genomfört undersökningar också

avmaritima

läm¬

ningar i

skärgården

samtav en

farledsspärr och

en

befästningsanläggning.*^

De sistnämnda

försvarsanläggningarna ligger i

Norrala sockennorr omSöderhamn.Dens.k.

Våg- broborgen förmodas

vara

uppförd vid 1300-talets

mitt** och till samma århundrade hänförs en far¬

ledsspärr vid Stäckfjärden.** Även

om

dessa plat¬

serintekankarakteriserassom

centralplatser i sig,

såkan de sannolikt indirekt

knytas den medeltida kungsgården

i

Norrala.

Redan₁₉₃₁

undersöktes ruinen efter

ett stentorn i

Välsta, Rogsta socken,

som

sannolikt ingått i

en

profan kringbyggd gård. Tornet (och dess näralig¬

gande motsvarighet) har

senast

tolkats

som upp¬

fört under 1200-talet som en manifestationav ett

lokalt stormannaskikt.*^

Förutom dessa

platser har medeltida bebyggel¬

selämningar i Hälsingland

som

inte har central-

ortskaraktär berörtsav

undersökningar i skogsbyn Ängersjö** i landskapets nordvästligaste del

samt vid

Björka*5

i

Hälsingtuna socken nära Hudiksvall.

I

sammanhanget kan också undersökningarna

av ettmedeltida stenhus vid Forsa

kyrka nämnas.^°

Sankt Olofs hamn i Idenor (Drakön)

Isamband med

Sjöhistoriska

museets

etnologiska undersökningar

av

de

maritima

näringarna i

Hudiksvallstrakten ₁₉₇₀

uppmärksammade Per

Lundström en del

bebyggelselämningar

i

anslut¬

ning till

^en

äldre,

^numera

avsnörd lagunhamn på

DraköniIdenor sockeniHudiksvalls

ytterskärgård

- Sankt Olofs hamn. Platsen lokaliserades redan 1927 av

Arvid Enqvist, och några år

senare

gjor¬

desenmindre

undersökning

av en

förmodad ”bau-

tasten” av Mårten

Stenbergen Först under

åren 1971-1975

kom de

som

det visade sig medeltida lämningarna i Sankt Olofs hamn

att

bli föremål

för meromfattande

arkeologiska undersökningar

under

ledning

av

Anders Huggert.^'

Etttiotal

husgrunder har lokaliserats

i

den

inner¬

stadelen^av den

gamla hamnen,

varavtre

byggna¬

der undersöktes

arkeologiskt (fig. 7). Såväl bodar

sombostäder har konstaterats

på platsen. Omkring

40 m

längre in på ön har dessutom grunden till

ett litet

kapell undersökts, vilket

omges av en ca 14x14 m stor

bogårdsmur. Kapellet omtalas ännu på 1700-talet och flera gravsvackor har

noterats innanför^muren.Nedanför

hamnbebyggelsen finns

en

kajkonstruktion och vid inseglingsrännan till

hamnen har viden senare

inventering^^ flera funda¬

menttill

sjömärken påträffats.

Bland de

märkligare fynden från bebyggelseom¬

rådet finns förutom tre mynt, varavett

från

1320- eller

1330-talet och två från 1400-talets början,

även

en

nådastötsdolk, några keramikskärvor

i

form

Figur 7.

Sankt Olofs hamn

i

Idenor ligger

iett

helt

annat

läge

än

hamnen

i

Selånger, på

enö i

ytterskärgården.

Den redan under1400-taletavsnörda

hamnlagunen

är

idag

en myr. Foto:

Leif Grundberg.

av

stengods och

yngre

rödgods,

^en

rad smycken

såsom

söljor, påsyningsbeslag

samt ett

beslag

av

kopparlegering

som

tillverkats

avett

kasserat tvätt¬

fat

(s.k. Hansaschiissel).

I

själva hamnen har dess¬

utom

organiskt material tillvaratagits i form

av ett

nätflöte,

en tunnstav,

bearbetade stockar

samt

båtdetaljer såsom bord och

spant.

Fyndmaterialet

visar attSankt Olofs hamn sannolikttagits i

bruk

under

1300-talets första hälft. På grund

av

landhöj¬

ningen har hamnen inte kunnat användas

senare änvid

1400-talets

mitt,

då lagunen avsnördes från

havet.

Medan Per Lundström tolkar

platsen

som ett

fjärrfiskeläge där borgare från mellansvenska stä¬

dervistades

säsongsvis,

menar

Anders Huggert

att

platsen

snarare

har fungerat

som en

”baspunkt” på

en

segelled längs norrlandskusten. Mats Mogren

har fört fram

ytterligare

en

tolkning

som

innebär

att Drakön istället har variten av kronan

anlagd jakt- och fiskestation

som

syftade till

att

försörja landskapets kungsgårdar.

Faxeholm

i

Söderhamn

”Faxehus

ligger

i swartom

brandom.” Så ödesmät¬

tat

lyder omkvädet till den s.k. Faxehusvisan, publi¬

cerad första

gången 1693,

som

berättar

om

hur borgen Faxeholm lades i aska i samband med Engelbrektsupproret

1434.

Faxeholm omnämns uttryckligen i medeltida källor 1398 (två gånger),

1406, 1419 samt

i Engelbrektskrönikan (Karlskrö¬

nikan) från 1400-talets

mitt.

Efter

en

tids belägring

överlämnas

borgen

av

vitalianerna 1398 till drott¬

ning Margareta samtidigt med Styresholm. 1406

förlänades den till riddaren Ture

Bengtsson Biel-

ke och ₁₄₁₉

innehades den

av

Nils Erengislesson (Fdammerstaätten). Till Faxeholms fögderi hörde

förutom

Hälsingland även halva Medelpad. Enligt Engelbrektskrönikan brändes borgen

ner 1434 under

ledning

av

Elof Djäkne.*’■*

Faxeholm

ligger på

en

kulle

som

under medelti¬

denvar enö

långt in i Söderhamnsfjärden nära den

nuvarande staden

(fig. 8). På medeltiden

^omgavs

borgen

av en

pålkrans i

vattnet.

Lämningarna

efter

borgen

är

omnämnda allt sedan 1680-talet

och vid sekelskiftet ₁₉₀₀

påträffades flera fynd på borgkullen. I samband med Faxeholmsprojek-

tets

undersökningar 1986-1995 under ledning

av Mats

Mogren har sammanlagt omkring

100m^ av detca

125x80

m stora

borgområdet grävts

ut.

Två

medeltida

användningsperioder och

en

sekundär

1500-talsfas har konstaterats inom borgkullen och

även den

omgivande palissaden har två faser. Bor¬

gen

har uppenbarligen bränts ned. Husen har varit uppförda

av trä

och till den äldsta fasen hör

ett

spannmålsmagasin och

en

smedja. Från den andra

fasen har en

köksbyggnad och

ett

förmodat stall

identifierats. Härutöver har

ytterligare källarstu-

gor

och andra bebyggelselämningar berörts

av

undersökningarna. Till det medeltida fyndmateria¬

letomnärmarezooo

fynd hör

ett

tjugotal keramik¬

skärvor,

ett

tiotal

mynt,

smideslämningar, hästut¬

rustning,

samt vapen

och rustningsdetaljer såsom fragment

av en

pansarhandske,

en sporre,

några

kanonkulor och ettantal

armborstpilspetsar.

Mogren tolkar borgen

som

uppförd

av

vitalia¬

nerna 1395

eller 1396, varefter den övergick till

kronan

1398 och slutligen ödelädes

1434.

Ungefär

hundra årsenare

tycks

man

ha använt platsen

som

ettmer

tillfälligt härläger.

Lämningar ^av

en

medeltida stadskultur

Den omedelbara bild vi får av de norrländska centralorterna vid en

presentation

som

denna är onekligen rätt splittrad och svårtolkad. Vad är det egentligen för platser och vilken roll har de haft

isamhället? Ettförsta_steg i

analysen kan

vara att

jämföra förekomsten

av

den materiella kulturens lämningar

^som

ju avspeglar såväl materiella

som immateriella

värderingar i samhället och vittnar

ombåde sociala och ekonomiska förhållanden.En enkel

sammanställning

^av

några utvalda fyndkate¬

gorier

uppvisar både skillnader och likheter

ur

kro¬

nologisk och social/ekonomisk synvinkel (tab. i).

Närmare

analyser

av

dessa

typerav

föremål och

andra

fynd har

utan

tvekan

stora

möjligheter

att

belysa väsentliga aspekter på medeltida centralor¬

ter och bedöma deras ”urbana” karaktär.

Några

brett

upplagda undersökningar

^av

detta slag har

integjorts,men

för norrländskt vidkommande har

i

synnerhet Anders Huggert ingående studerat

ett antal enstakamen

betydelsefulla fynd från Gamla Kyrkbyn och från Sankt Olofs hamn på Drakön

som gör

det möjligt

att

sätta

in

platserna i

ett vidare historiskt

sammanhang; det gäller

mynt, ett

pilgrimsmärke, två dolkar

samt ett

tvättfatsbleck.**

Påliknandesättharförfattaren behandlaten

finger- ring från Kyrkesviken

^som

förmodas ha

cistercien- siskt_ursprungsamt

myntfynden från

^samma

plats

som

märkligt

nog

har inslag från

tre

olika

mynt-

räkningssystem (fig. 9).^^ Att just medeltida

mynt har

påträffats på de flesta centralplatserna vittnar

Figur 8.

Borgkullen Faxeholm

utgörsav enö i

Söder-

hamnsfjärden.

Foto:

Leif Grundberg.

Tabelli.Förekomstenavetturval medeltida

fyndkategorier från de

norr¬

ländska

centralplatserna.

Plats Mynt ^Silver¬

smycken

Fönster¬

glas

Import- keramik

Tegel Vapen

Norrbotten

Kyrkudden ^{- - X X - X}

Gammelstad ₃ ^{- -} X X X

G:aKyrkbyn 7 ^{- X X X X}

Västerbotten

Burekloster ^{- -} X X X ^-

Ångermanland

Kyrkesviken ^{6 X - X - -}

Bjärtråfäste ^{- - - X X X}

Styresholm ^{6 - - X X X}

Medelpad

S:tOlofs hamn 2 ^{- -} X ^{- -}

Hälsingland

S:tOlofs hamn ₃ ^- X ^{- -}

Faxeholm ₁₃ X X X X X

Figur 9.

Kyrkesviken

är denäldstamedeltida

handelsplatsen

som

har

undersöktsiNorrland.

Bland

fynden finns dessa

mynt,

sannolikt slagna

iLödöse under Erik Erikssons

regeringstid

1222-1229

respektive

1234-1250.Foto: Göran Omnell, Ornsköldsviks

museum.

omnorrlandskustens

integrering i den

nya mone¬

tära ekonomin. Deras karaktär av

boplatsfynd är väsentlig i sammanhanget och utgör därmed

ett

viktigt komplement till Henrik Klackenbergs studie

av

monetariseringen med utgångspunkt från

mynt¬

fynden i de medeltida kyrkorna (tab. 2).®*

Äventraditionella ”massmaterial” ^som

keramik, slagg, stenföremål

samt

ben och andra ekofakter

besitter ett stort och

föga utnyttjat informations¬

värde,

även om

fyndmängderna

i

Norrland

inte alls kan

jämföras med de medeltida stadslagren

i andra

regioner. Som exempel kan keramikmateria¬

let nämnas som för norrländskt vidkommande är

mycket begränsat,

trots att

det förekommer på alla

de redovisade

platserna. Magnus Elfwendahls och

författarens smdie av keramiken från

centralplat¬

sernai

Ångermanland och Medelpad visar

att

även

små skärvmaterial från

platser

som

saknar skik¬

tade

kulturlager kan användas såväl för generella

slutsatserom

långsamma kulturella

processer som

om

specifika historiska och politiska skeenden.

Anmärkningsvärda

i

sammanhanget är keramik¬

skärvorna från Bjärtrå

fäste

som vittnar ^{om en}

”utländsk”

bosättning på platsen vid mitten

av

1300-talet.^^

Av

exemplen framgår

att

det

inte

krävs omfattan¬

de statistiska

analyser

avstora

fyndmängder för

att med_nya

infallsvinklar kunna studera hur

^en

region

som Norrland får del av en gemensam

europeisk

stadskultur.

Fynden

vittnar om att

de norrländska

centralorternaär

uttryck för det

nya

samhällssystem

med tillhörande

europeisering och ekonomisering

sommedförde^en_ny

social struktur och

ennymate¬

riell kulmr i

östersjöregionen under medeltiden

-

enny

urban mentalitet

som

innebar ökad individu- alisering och kommersialisering

av

samhället.^°

Centralt, lokalt och strategiskt

Hurskall vi då karakterisera de norrländska ^cen¬

tralplatserna och vilken roll hade de i sin region?

För att förstå detta måste

platserna

sättas in i sinalokala och

regionala historiska sammanhang.

Norrland och dess kustlandär inte

någon enhet¬

lig

region,

varken kulturellt, historiskt eller

natur-

geografiskt, även

om

Bottenhavet knyter

samman