ORNITOLOGISKA. foren!ng INNEHALL.'

F G

ARG. 7

@@

L A

ORNITOLOGISKA fOREN!NG

\U

INNEHALL.'

NR 4

M. MAGNUSSON och G. SVÄRDSON: Livslängd hos tornsvalor (lWicropU8 apus L.) s. 129. - S. DURANGO: Om beteenden och spelyttringar hos törnskathanen (Laniu8 c. collurio L.) under tiden för revirbesättandet, innan honan anlänt s. 145.

- V. OLSSON: En jämförelse mellan fågellivet 1947 och 1948 inom ett område vid nedre Dalälven s. 157. - M e d d e l a n d e n: L Till kännedomen om videsparv- hannens (Emberiza J'ustica PALL.) ruvning s. 163. - 2. Rörsångare i Dalarna s. 165.

- 3. Svart rödstjärt i Land s. 165. - 4. Svart rödstjärt i Bohuslän s. 165. - 5. Sen kun av hussvala s. 165. - 6. Gl'åärla vid Forsakar i Skåne s. 165. - 7.

Fiskmås (Laru8 canus) häckar i skatbo s. 166. - 8. Sommargyllingen i Närke s. 166.

-- L i t t e r a t u r 8. 168. - P e r s o 11 a l i fl s. 172. - F ö r e n i n g s n o t i 8 e r s. 173.

ST ^{CKH LM}

.Med detta nr följer 2 bilagor

SVEiUGiES ORNITOlO FöRENING

Flerlc'l'slerlamot: Professor emeritus' SvgNEKMAN, Uppsala.

Ordförande: Professor SVRN HÖRSTADLUS, Uppsa.Ja.

Vice ordförande och sekreterare: Docent GUNNAR SV,~RDSON, Traneberg.

Skattmästare: Kamrer I~'LIS \VIDg, Stockholm,

Övriga stYTelseledamötcT: Kamrer G US'l'AF DANmLssoN, Stockholm; folkskollärare SJGFRID DURANGO, Täby; fil. lic. LAltS FA:S:l~N, Uppslda; jägmästare B. HAG·

LUj'm, Stuvsta; direktör VICTOR HASSBLBLAD, Göteborg; häradsskrivare BJÖRN HOLM, Kiruna; amanuens GUNNAr< NOHDQVIS'l', Sjöbo; assistent GUNNAR OTTBRLIND, Fiskebäckskil; författaren ERIK ROSl,NBgRG, Almby; amanuens GUSTAF RUDEBECK, Lund; tandläkare

r,

0, SWANBBRG, SkEtra; direktör SUNE SWÄRD, Göteborg.

Föreningens adr'ess: Box 19081, Stockholm Hl. Postgirokonto 19 94 99.

Förfrågningar rörande föreningens vel'ksmnhet samt i ornitologiska ämnen kunna även riktas direkt till sekreteraren. Korrospondens rörande föreningens lånebibliotek kan även ställas direkt till föreningens bibliotekarie, fil. studo CABT, EDELSTAM, Karlrtvägen 9, Stockholm.

Medlemsavgifter äro för ständiga medlennnar kl'. 100:-, för årligt betalande med, lemmar kr'o 6:- samt familien18dlemmar kL 2:-.

[i'öreninyens ombud äro i Danmark Dr. phil. POUL JESPEHSEN, Enighedsvej 6 D, Charlottenlund, i :Finland docenten baron LARS VON HAARTMAN, Zoo!. Inst., Universitetet, Helsingfors srtmt i Norge studo reaL SVRIN HAFTORN, Fryden, bergsg,'lte 8, Drammen.

VÄR FAGELVÄRLD

Redaktör och ansvarig utgivu,re: ULE BJj;l<GSTRÖ,I, tillika föreningens arkivarie.

Redaktionsutskott, Assistent GUNNAR OT'l'gRLIND, Fiskebäckskil samt docent GUNNAU SVARDSON, Tranebergo

Distributör: FiL kand. STEN ÖSTERLÖF, Näsby Alle\ 14, Näsbypark.

Manuskript och notiser sändas direkt till redaktören (adress: StUl'ovägen 17, Stocksund), Förfrågningar rörande tidskriftens llistribution sanlt adressrtn, mälningar 00 dyL ställas direkt till distributören.

Prenumerationspris kronor 7:50; medlemmnr erhålla tidskriften gratis.

Utkommer mod 4 häften prål',

Ai.l'gång 1-4 till salu hos sekreteraren; pris: årg, 1-3 kl'. 4: - pr årg" 4-5 kr. 6 : - pr styck Argång 2 1943 finnes ej längre komplett.

:Oå posten son1 redaktör för Vår Fågoh^rtj,1'1d och förcningens arkivarie fr. o. Hl.

l U4D ö\Oel'tages ^fl" assistent GUNNAR OT'l'ERLIND, böm hädanefter alla bidrag till tidskriften och till föreningens arkiv sändas nlldor aclreRs: Assistent G-lTNNAR OTT J:O;H LL,\1 n, f{ }'~i8tineue tys zooIO~ti .... d'((, slutior! , jll /,'il'c!}('irl,'s!,'d.

l~Irdfölfer som bilaga nr 4 al.' Vår Fågelvärld 1948.

Till

trycknings-

Illot-

o

VAR FÅGELVÄRLD

ARG. 7 NR 4

Livslängd hos tornsvalor (Micropus apus L.)

Av

MAURITZ MAGNUSSON och GUNNAR SVÄRDSON

Ringmärkning företages som bekant i första hand för att utröna fåglars flyttningsvägar och övervintringsområden. Dessutom erhållas dock upplysningar om flyttningshastighet, dödsorsaker, ålder m. m.

På senare år har en rad bearbetningar av ringfynd företagits i ut- landet i avsikt att beräkna olika arters medellivslängd. Därvid har framkommit två huvudresultat, dels att fåglarnas genomsnittliga levnad är utomordentligt kort, dels också att dödligheten är ojämför- ligt störst bland ungar och nyss flygvuxna exemplar. De arter, som hittills behandlats på detta sätt, äro endast sådana, av vilka ett stort antal återfynd av märkta exemplar föreligga. Man hör stundom uttalanden från ornitologiskt intresserade personer att antalet åter- fynd för den eller den arten numera är »tillräckligh) och att inga mer ringmärkningar äro erforderliga. De hittills företagna åldersanaly- serna, alla med preliminär karaktär tills fler återfynd finnas tillgäng- liga, dementera eftertryckligt riktigheten i dylika uttalanden.

Nedan skall ett försök göras att på grundval av de ringmärkningar av tornsvalor, som den ene av oss (MAGNUSSON) sedan år 1930 utfört i Hasselfors i Närke, beräkna genomsnittliga livslängden hos torn- svalan. För denna analys gäller självfallet vad ovan sagts, nämligen att den har en preliminär karaktär, tills mer material hunnit samlas.

Flertalet bearbetningar av ringfynd i avsikt att utröna en fågelarts ålder ha gjorts på sådana återfynd där fågeln påträffats död eller dödats. Därmed har en fixptmkt erhållits, nämligen dödsåret. Har så fågeln ringmärkts som unge och dess födelsetid därmed är känd, är ju problemet att beräkna åldern enkelt nog. För tornsvalans del är det vanskligare. Aterfynd av som ungar märkta tornsvalor äro sparsamma och det övervägande antalet återfynd utgöras av »kon-

129

troller av gamla fåglan>, dvs. fågeln har kontrollerats, vanligen på häckplatsen kortare eller längre tid efter märkningen. Man vet då endast att den varit vid liv vid en viss tidpunkt och att den även varit vid liv vid en senare tidpunkt. Däremot vet man ej åldern vid märlmingstillfället, ej heller när den dött.

TABELL 1. Alderskontroller av tornsvalor i Hasselfors åren 1931-1948 samt fåglarnas märlmingsår. Alla fåglar märkta som gamla, alltså vid okänd ålder.

(Oontrols of swijts, ringed as ad~tlts, d"ring the period 1931--1948, ancltheir r-inging-yeol')

1

Kontroller Ringmärknjngsår ^I

(Oontrols) (Ringing :'lear)

Ar !Antal ^t--

I~ I~ ^[~ Ig _I~

^{l O}

^[§ I§ ^[§ I§ ^I~ [§ ^IM

^10'1

^I~

I

I "" I§

^I

"" "" I~ I§ I§

'" I~ l~

^i~

(Year), (EU111) .-< , ...

I I

,

1948 5G 12 7 9 7 3 7 4 1 1 1 1

11

1

1947 25 - 5 4 8 1 3 2 1 l

1946 42 - - 7 8 2 9 2 4 3 1 2 2 l 1

1945 48 - - - 12 3 11 2 7 5 1 2 1 2 1 1

1944 54 - - - - 3 17 6 12 7 2 3 ² 1 l

1943 40 - - - - - 13 5 7 6 l 3 2 1 2

1942 58 - - - -

-,-

^{IG 14 10 4 6 2 3}

^l

^{2 l I}

1941 38 - - - - - I l 11 4 3 l 4 2 ^o

""

1940 20 - ^{- - -} - ^{- - -} 9 4 2 2 l :2

1939 31 - - - - - - - - - 11 5 3 4 3 l :; 2

1938 14 ^{- - -} - ^{- - -} - ^{- -} l 2 3 1 11 :2 3 l

1937 12 - ^- - ^- - ^{- - - - - -} 2 5 2 ^'1 l

1936 12 - - - - - - - - - - - - 4 l l f, 11

1935 10 ^{- - - - -} - -

-1-

^{- - - - 3 2 3 l l:}

1934 3 - - - - - - - - - - - - - - 2 l

1933 _{1932 14} 15 ^-_- ^-_- ^-_- ^-_- ^-_- -_- -_-

-1-

^-_- ^-_- ^-_- ^-_- ^-_- ^-_{- -}⁸ _{I l} ^G

₃₁

^{L I}

1931 7 ^{- - - - - -} -

=1=

^{- - - - - - - - 71 I}

Den gamla tornsvalan återvänder troget till sin gamla boplats, vilket många ringfynd bestyrka.

WEITNAUER

(1947) har bl. a. i sin monografi över tornsvalans biologi under mycket gynnsamma studie- möjligheter kunnat fastställa att återvändandet är regel. Han tolkar till och med frånvaro från fjolårets bo som ett ganska säkert tecken på att tornsvalan ifråga ej längre är i livet. Detta medför stark par- trohet, dvs. samma fågeIpar häckar upprepade gånger tillsammans.

Detsamma gäller den närstående arten alp seglaren (Micropu8 melba}

enligt

^ARN

(1942).

aIH:lra

alter)

d(nYH~ll Ol1l

torr:s,\Talans k

ord':;TO

Il

era

under

tiden även on1fattat en att

kontrollerade

ge:n0111 "\,Tncl 232

sa111101il~f\J

antalet -varit I t3JJell l ha, z,Ha, ålderskontroller sammanförts. Tabellen visar hur tornsvalor som kontrollerats

årell

1931-1948 och hur dessa fordela de olika

131

TABELL 2. För ålders analys erforderliga data om märkta tornsvalor.

(Delails (tbottt 1'inged 8wilt8 with data necessary fal' age-analysis. Explanation see 8ummary, pa[!e 14.3).

Högsta Antal

I

Summa möjliga verkligen Procent

Märk- Antal märkta antal år kontrolle-

Troligen troligen ningsår märkta t. o. m. kontroll rade efter

närvarande närvarande

resp. år varit mot- av antalet

svarande märkta

möjlig

antal år

-

1-

6 7

l

I

^{2 3 4. 5}

1930 ... " 15 15 18 O

I

O O

1931 ... 25 4.0 17 O

I

O O

1932 ... 33 73 16 l 3 4.

1933 ... 16 89 15 O O O

1934. ... I l 100 14. l 3 3

1935 ... 17 117 13 3 8 7

1936 ... 17 134. 12 2 5 4.

1937 ... " 14. 14.8 I l ! 7

I

18 12

1938 ... " 23 171 10 6 16 9

1939 ... " 50 221 9 10

I

26 12

194.0 ... 4.9 270 8 13 I 34. 13

194.1 ... " 71 34.1 7 20 52 15

194.2 ... " 82 4.23 6 33 86 20

194.3 .. " .... 31 4.54. 5 38 99 22

194.4. ... 56 510 4. 57 14.8 29

194.5 ... 57 567 3 72

I

187 33

194.6 ... 4.4. 611 2 98 255 4.2

194.7 ... 39 650 l 137 356 55

I tabell 2 ha samtliga de data sammanförts som behövas för ålders- analysen. Några förklarande ord om hur tabellen skall tolkas kunna kanske vara erforderliga. Fram till och med år 1937 hade samman- lagt 148 gamla tornsvalor ringmärkts i Hasselfors. Fram t. o. m.

sommaren 1948 kunde dessa svalor kontrolleras upp till

Il

år efter märkningen. Hittills ha endast 7 kontroller gjorts så lång tid efter märkningen, men eftersom effektiviteten i kontrolleringsarbetet är 38.5 % torde det verkliga antalet tornsvalor närvarande upp till 11 år efter märkningen vara högre, nämligen 18. Av antalet fram till 1937 märkta, utgöra dessa 12 procent. I kolumn 7 få vi alltså de viktigaste uppgifterna, som innebära att av varje hundratal märkta tornsvalor, 55 återkomma efter l år, 42 efter 2 år, 33 efter 3 år o. s. v.

Dessa siffror böra bilda en jämnt fallande serie, där varje tal utgör

en viss proportion av föregående. Avvikelser härifrån böra endast ha åstadkommits av slumpen (se nedan).

Den formel, med hjälp av vilken man kan beräkna medeltalet för årliga dödlighetsprocenten på en sådan serie värden som vi nu er- hållit, innebär att man dividerar det ursprungliga antalet levande fåglar med summan av de enskilda årens antal i liv varande indivi- der. I vårt fall få vi

100

55+42+33+29+22+20+15+13+12+9+12+4+7+3+4 vilket ger 26 %

Ungefär samma värde skola vi få om vi flytta oss ett steg nedåt:

55

42+33+29+22+20+ 15+ 13+ 12+9+ 12+4+7 +3+4 vilket dock blir 19. 6 %

Fortsätta vi nedåt på detta sätt, erhålla vi en serie procentvärden, som alla utgöra skattningar på den årliga genomsnittliga dödligheten:

26,19.6,18.6,18.0,19.3,18.2,20.2,19.0,20.3 o. s. v. Ju längre ned vi komma desto mindre blir ju det material vi tager hänsyn till och desto osäkrare bli naturligtvis skattningarna på årliga dödligheten.

Vår första siffra, som borde vara den säkraste, faller dock helt ur serien och är vida högre än de följande, som envist pendla kring 19 %.

Detsamma framgår redan ur serien 100, 55, 42, 33 o. s. v. där första siffran borde ha varit ungefär 70. Den är med andra ord cirka 30 enheter för stor. Eftersom alla tornsvalorna ringmärkts som gamla fåglar vid okänd och sannolikt varierande ålder och eftersom vidare alla 1-årskontroller varit utspridda under en lång rad av år, före- ligger ingen rimlig anledning att vänta större dödlighet under första året efter märkningen än senare. Dessa 30 % av de gamla tornsva- lorna ha alltså i c k e d ö t t utan u n d a n d r a g i t s i g k o

1'1-

t

r o Il e r i n g, vilket måste ha skett genom överflyttning till sådana häckningsplatser där de i fortsättningen undgått att infångas. De måste med andra ord ha r e a g e r a t f ö r m ä r k n i n g e n genom att bryta sin boplatstrohet och kanske h e m o r t s t r o h e t.

Därmed har en första rangens felkälla vid studiet av tornsvalans

hemortstrohet avslöjats. En circulus vitiosus uppstår, genom att den

på ringmärkning byggande möjligheten att konstatera undantag från

hemortstroheten till synes försvinner. Fångst och märkning som ju

133

är enda möjligheten att fastställa förflyttningar kan alltid sägas ha framkallat en (eventuellt konstaterad) förflyttning till annan hemort eller boplats. Dock finnes fortfarande en möjlighet kvar, ehuru den erfordrar mer arbete. LACK (personligt meddelande) har funnit att en ruvande tornsvala överger boet om den överrumplas aven »fiende»

som kommer inifrån, men däremot icke överger boet om störningen kommer utifrån, dvs. från flyghålet. Möjligen är arten så stel i sitt beteende att den har en ändamålsenlig reaktion endast för den van- ligaste och i regel farligaste typen av störning. LACK har även fun- nit att om märkning sker genom att fågeln visserligen lyftes från bobalen men ej flyttas ur boet, fågeln i regel ej överger detta. Om en tornsvala icke övergivit boet någon tid efter märkningen före- faller det givetvis mycket osannolikt att en reaktion skulle infinna sig å r e t d ä r p å så att fågeln då väljer ny boplats.

I Hasselfors upphörde märkning av ruvande tornsvalor redan 1932, sedan det klarlagts att en del övergåvo sina bon. Däremot har märk- ning av gamla fåglar under den tid de ha ungar fortgått och erfaren- heten visar ju att flertalet återkommit. Men en minoritet tycks vara känsligare för störningar och ha sannolikt övergivit ungarna samt nästa år bosatt sig på annan närbelägen boplats. Flera förflyttningar ha konstaterats från ett hustak till ett annat, stundom några hundra meter bort. Likaså har i några fall en märkt tornsvala under en följd av år aldrig kontrollerats för att så plötsligt påträffas tagen aven katt. I dylika fall har den sannolikt bebott något hus, som aven eller annan anledning ej kan besökas. Sannolikt bero alla konstate- rade fall av ombyte av boplats på störning vid det ursprungliga boet.

Intressant är att en och samma individ kan reagera olika. I flera fall ha nämligen tornsvalor varit försvunna några år, så dykt upp på ett nytt hustak, som aldrig förr undersökts, och sedan varit denna boplats trogna i flera år. En del av de försvunna tornsvalorna kunna också vara ettåringar som ej häcka (WEITNAUER 1947) men som göra häckningsförsök och kunna påträffas sovande under tegelpannor utan bo, med antydan till bo eller t. o. m. som nattgäster i andra fåglars bo. Om sådana ettåringar tillfälligtvis fångats och märkts är ju sannolikheten ganska stor för att de till nästa år, då de häcka ordentligt för första gången, icke skola återfångas på märkningsplatsen.

Dessa tornsvalor, som äro närvarande i Hasselfors, men som av

någon anledning ej kontrolleras, tendera givetvis att göra våra

skattningar på årliga dödligheten till maximisiffror . Efter det att en

tornsvala kontrollerats för sista gången måste vi betrakta den som död, ehuru säkerligen i ett avsevärt antal fall fågeln i själva verket häckat i Hasselfors ytterligare ett år före sin död. Den verkliga dödligheten per år måste alltså vara något mindre än vad vi funnit.

När vi utesluta den första osäkra eller rättare sagt felaktiga siffran för genomsnittlig årlig dödlighet få vi som bästa värde siffran 19.6 %.

Enligt gängse sed borde siffran höjas till närmast övre jämna procent- tal, men av skäl som nyss anförts, är det säkerligen riktigare att i stället betrakta 19 % som det bästa värde vi kunna få. Möjligen är siffran ännu någon eller några procent lägre.

Det är den årliga mortalitetsprocenten som är av utslagsgivande betydelse för åldersberäkningen. I många fall i litteraturen är denna siffra angiven men fågelns ålder sedermera uträknad på ett oriktigt sätt.

Vi få nämligen betänka att vi kunna uppställa en hel rad olika siffror på en fågels genomsnittsålder. Först och främst kunna vi beräkna genomsnittliga livslängden för alla ungar som kläckas.

Sedan kunna vi som baspunkt använda tidpunkten då ungen lämnar boet. Slutligen kunna vi som bas använda den tid då de speciella ungdomsriskerna äro över. Denna sista bas har i regel använts vid de studier som företagits de senare åren. Dock är det svårt att fixera någon biologisk utvecklingsfas vid denna tid utan man har i regel valt ett visst datum, t. ex. fågelns första l januari (LAOK 1946 b).

Det bästa sättet skulle naturligtvis vara att konstruera en kurva över den sannolika ytterligare levnadsåldern för varje ålders stadium (DEEVEY 1947). Tyvärr har hittills föga material kunnat hopbringas för en dylik kurva, annat än för ett fåtal organismer. Hur stor skill- naden blir mellan sannolika ytterligare livslängden för olika ålders- stadier kan kanske belysas med att gräsandungar vid ett stadium som halvvuxna endast kunna påräkna 4.5 månader som sannolik ytterligare livslängd medan en vuxen gräsand av obekant ålder kan påräkna l år och 2 månader som sannolik ytterligare livslängd (HÖRN 1948).

Den sannolika ytterligare livslängden är för en fågel mycket kort vid kläckningen, siffran stiger då ungen lämnar boet och fortsätter att stiga fram till ett halvår därefter varefter siffran håller sig kon- stant, troligen hela livet ut (LAOK 1946 a, DEEVEY 1947 m. fl.).

Liknande förhåller sig kurvan över ytterligare sannolik levnad för människan på naturfolksstadiet och t. o. m. det gamla Roms befolk-

135

ning visade en liknande kurva (MAODoNELL 1913). I Rom hade en människa, när den starka barnadödligheten väl lyckligen passerats, genomsnittligt 20 år på sig att ytterligare leva och först vid femtio- årsåldern började denna framtidsutsikt förmörkas av sjunkande siff- ror. Den moderna civiliserade människan däremot, liksom möss i laboratorier och djur i fångenskap, leva alla mer skyddade och ha en kurva som stiger mycket brant den första tiden. För den moderna människans del kulminerar den, när de första barnaåren passerats, med 60 år som sannolik ytterligare levnad men börjar strax åter att sjunka och en modern 50-åring har ungefär samma framtidsutsikter härvidlag som en lika gammal person i Rom på sin tid.

Det förhållandet, att sannolika ytterligare livslängden för en fågel håller sig tämligen konstant livet ut efter det att fågeln väl blivit erfaren cirka ett halvår efter det den länmat boet, förenklar naturligtvis problemet hur fåglars ålder rimligen skall beräknas. Om man ring- märker ungar och baserar åldersberäkningen på de erhållna åter- fynden får man en låg genomsnittssiffra på åldern. Om man därför endast tager hänsyn till återfynd gjorda efter fågelns första 1 januari kommer man till samma ålderssiffra som man får om man använder enbart återfynd gjorda på fåglar som ringmärkts som vuxna vid obekant ålder, dvs. så som vi måst göra för tornsvalornas del.

Vår ålderssiffra för tornsvalorna är därför fullt jämförlig med dem som erhållits för en rad andra fågelarter.

Om 19 procent av tornsvalorna årligen dö undan, beräknas genom- snittsåldern på följande sätt. Av låt oss säga 100 tornsvalor dö första året 19 exemplar. De ha uppnått en ålder av genomsnittligt 0.5 år (då vi ej veta när under året de dött är siffran O. 5 den bästa och sannolikaste). Nästa år dö ytterligare 15 exemplar med en uppnådd ålder efter märkningen av

1.

5 år. Om dödligheten hela tiden är den- samma dröjer det 18 år innan den sista tornsvalan dött. Medelåldern för samtliga blir 4 år och 7 månader. S a n n o l i k a y t t e r l i- gare livslängden för en gammal tornsvala är alltså 4 år 7 månader.

Denna siffra är utomordentligt hög. För att belysa tornsvalans osedvanligt höga levnadsålder i jämförelse med andra fågelarter har nedan ett axplock gjorts ur litteraturen.

Rödstjärt ... l år l månad (Rli"ITER 1941) Rödhake ... l år l månad (LACK 1946 a) Gräsand ... l år 2 månader (HÖRN 1948)

son1

Stan-3.

Sångtrast Koltrast, StorskmT Gråtrut) Tofs\'ipa

L~lpsegl[l.re

2

"

""

2 4

år 6 åT 7 år I I år ^{<J ~} å,r ;)

~\.l' 7 år 6

n~åna,d8r (LACK 1946 b) luånadcr (L,\CK 1946 b)

n~ånader (LACK 1946 b) månader (STUART 1(48)

n~ånac1er (lVLmsHALI" 1947)

n~ål1B.der (LACK 1946 b) lnånadcr (AnN 1942)

vilket misstan-

1932, Seder- men', har den kOl1troIlerats

'7

och TornsvsJans

vilket dock sannolikt samman-

i

sitt bo, Under den h8jt minst bIe olika makar och åren 1943--1946

tre llng8,,1"

Den

111åst,e

alltså

'Tara

föd.d 1931 eller

111.111S-G

års ålcler

i

sanl10Hkt

111e1".

4:

5

år .alltså 2-3· tiorlclelar av maximiålclern h801" konstaterats hli 11

HAlvIlVIEE

och sal1"l1Ja l11feximlålcler

^hiU

bada leva 8Jltsa när väl äro. över-

tiondel av Hmximiåldern Gråtruten kan bh 1947) och dess sannolil<:2v

&r

alltså även tiondel av maxirmåldern, len människa däremot kan

leva hela sex tiondelar av sin maximiåldeL

Ö

leva ett liv som

&1'

risker &n vårt och det som och

döds- leva"

137

Detta yttrar sig också däri att fångna djur uppnå betydligt maximi ålder än vad de göra ute i naturen. En lång rad uppgifter om och örnar

i

djurparker finnas som bekant, men så alldeles säkra äro de ej. Ibland ha nämligen

skänkts av kungligheter eller andra prominenta personer och då har det hänt att när de dött, ersatts av andr8" exemplar som fått gälla för presentdjuren - för reklamens skulL Av de relativt fåtaliga gråtrutar som hållits i fångenskap har en uppnått

49

års ålder och en rad andra överskridit maximiåldern för

SOln

ju var

26

år

01'.

cit.) Den riksbekanta

ålen Putte

i

Hälsingborg som nyligen dött

l

en ålder av

88

år val' en ]"i[ethusalem

i

jämförelse med ålar

i

som 2Jdrig överskrida

25

års åldeL

Unga tornsv&Jor

Under åren

1930

och fram t, o,

m. 194'7

ha

i

Hasselfors

2.365

torn- svalor som icke flygga ungar NIan ju att en så stor märkning borde ha gett ett l'ikhaltigt material för att den sannolika levnadsåldern för en ung torns vida som lämnar boet. Detta är dock icke fallet.

:När ett litet antal återfynd från resp. ringmärkningssomma,r från- återstå endast

23

återfynd av

SOEl

unga i Hasselfors ring- märkta tornsvalor

19

a v dessa

hsc

återfunnits

i

Hasselfors ett avstånd av upp till Il km från märkningsplatsen, men vanligen ha gjorts 500-LOOO m, från ursprungliga föclelseplatsen, Tre av dessa hänföra till , som liksom

i

WEITNAUERS

schweiziska återkommit till hemlandet vid

denna ålder. Sannolikt har dock icke någon av dem häckat. En träffades en togs ett taJ.;: utan att någon anteckning finnes bevarad om huruvida där fanns något men den

ett bo med ungar. Inte ens detta

är

emellertid bevis eftersom det flera gånger bevisats

med egna bon fåglars bon. De

kat eller omkOInmit under näringsflygningar . De

tOTn- övernatta i andra

som häc-

runnen under fly tt-

ning, 21 augusti, vid Osterode

i

Ostpreussen samt slutligen en 12- kontrollerad

i 16

km S

Detta material är naturligtvis för litet för att ge säkra

om Dessutom kommer siffran, när

eftersonl

sammanfalla med den förut kända,

4.5

år, de första månC1derna icke kan beräknas detta sätt.

uträkna sannolikE', svala

SOIn

lämnar boet få vi gå sätt. Därtill behöva vi uppgifter om

tornsvalans kull samt medeltalet nngiu' per

100

först"," siffran ha vi erhsJlit genOln folkskollänu'6

SIGFRID

sonl välvilligt ställt ett material till som han

från museer och Av

72

kullar

2-kullar och

15

av 3-kuUaT per kull 8,r alltså

2."

194'7)

och i

~HIYC"~~cc

2.4

per kull

f.

Ö.

bli alltmer kända för flere" . Enligt

VVEITNAUER

resultera

65

% av

i

att en unge kan lämna boet. Då andra siffror ej föreligga, få vi använda reducerad till låt oss

60

%, eftersom den sannolikt är för för att

följd av år. Därmed ha vi allt som behövs för

en längre Låt oss tänka oss ett konstant tornsvalebeståncl av

500

häckande par, inom ett större som även håller konstant

av för första häckande jämnt mellan bestånden. De

500

paren

resultera

i

660 ungar. JI/len av de LOOO

19

%, dvs.

190

förluster skola täckas av

Av 660

unga tornsvalor

-"'"'~,"'''''C"',

som träda till som nya

Hn~E-'C'6H.U

skola alltså enclC:Lst

190

kvarstå som

470

exemplar ha med andra

ord

dött under

heten är stor

i

med de

dvs.

19

% per år

Om 10 o/u

dö

antalet tornsvalor ena året 123 % av al'lt8Jet nästkommande år Eftersom 190 i vårt fall återstå efter

:2:

år, måste

234 tornsvalor återstå efter ett

år.

På motsvarande sätt erhålles slffnm

261

tornsvalor vid liv ett halvt år eHer det de lämnat boet Under första halvåret ha alltså dött

660-261

= 399 . Dessa 399 måste Emses ha levat endast 3 månader

l_LI'o ^OQ

San:nolilct är ii.mm mer koncentrerad till de första mel- l1aderm1 men det är svåyt

fett

rent

~3jffror .

399 leva

27

44

^»

36 ^»

29

^»

På

dett~t

sätt erhålles

3' ~c t, e r l i g ^f\ r e l

i \-

se:11 ]TJ lfinl11 r

bo

fra,I:nrör allt

Deml", ålderssrlfr&

erhållna siffran

för

Orsaken bll

att

det

~Jtor2,

brå,ddöcl

Den

8oh'\,veiz l{:alla och

Ecm cirka 60 %

ändc"

till

90

%

8,V

slutet

BoY

c

h

»

)

,~

l"il

~}

b O' e n

härtill utan aU hamna

11

f

o.

^{:2 r;} år 0.75 )\

L

Cc c S

l' e ^{T, ,~}

o 111 8 Il 0-

L o

'0

doclz 811 lYi<1XI1l11-

Dl1cIeT lmEske tlll

i1rl

de11

förut

form. I Hasselfol's paSCc1 att 8itt.allde

ill

till

~::in2:.t bOll

I11ed

llusen, J.Tie11del'

8011l111arell 190'0 111edförde a t t i oc11 att i Ziirlc11

I

HEwselfors koril

bl. medförde a.tt ett tak

stod

o

hälften av

l0'15

var vädret

tornsvalor tio år däreftei'

fortf8.Jra,llde tOlnlll8."

I slutet

a 'l

och kHllt.

DCll

30 undersöktes

ett antal varvid befanns att de tornsvalorna

för-

sänkto, i mechetdöshet och b/ca bch;;mdlas hur

son1

helst,

~'~~C>fC,~

ungar döc'l8,

i

bona,

tor11sva,lorDBJ

emellertid vaknat till

lh~

och

on1

kvällen redan Jnatat shm ovel'- levande ungM' Intresscmt nog l<::nnde elen andre av oss

detta år konstatenL E13ss-sträck fl,y tornsvalor öyer

väder från den 2 till

ehUI'E intet

Tcgn

föll, Denmt mindre än 2LOOO torns'/alor

"lIla

natten åter

och flera hela denna

tid sträckte tornsvn]or för fullt över -under tiden ,,}-12 juli ej mindre än

()ll

000

toms,~alor.

När vädret

hättrat sh'äcket oycr elen 16:de vänt

7 döda ungar fi'ttt sina yiIket

65 %

^<'eV

alla ungar

Tesp, från och med antal bon i Hasselfors,

medförde

i

sin att antalet kontroller clet'w, år blev tccbell

l),

Tornsyalan

KOSKIJVUES

genom att svälta upp till [) fms och

Huruvida

::'Torden riskerar att förefaJler oss dock

att undvika en hotande

SOln

ger att

Erfarenheterna vid Hassel- anlita

flyttning lika ofta som här

i

till följd av oväder är ovisst Det och kolliSIOn med ledningstrådar,

ningstid än under alla ö\Triga årstider"

både genom är större under häck-

Hl

Vi tacka dr

DAVID LACK,

genOlnförandet av denna

för värdefulla råd vid över tornsvalornas livslängd,

LITTERATUR

Arm, H. 1942. Beringlmgsergebnisse der Alpensegler (JYhcropus melba melba L,).

Alter und Nistplatztrene, Orn. Beobacht. 39, 160-162.

DAUT, K. 1909. Das grosse Sterben der Spyren im Jahre 1909. Ont, Beobacht. lO, 22-25.

DEEVEY, E. S. lD47. Life tables for natural populations of animals. Quart. Review of Biology 22, 283-314.

GROSS, A. 1947. Recoveries of banded Leach's Petrels, Birdbanding 18: 117-126.

HÖHN. ]j, O. 1948. IVIortality of adult and YOlmg IVIalhrds. Brit. Birds 41, 23~-235.

KOSKUrnJS, J. 1947. On movem811ts nf the Swift, 111icropus a. a,p"s L.) dnring the breeding seaSOIl. 01'nis Fennica 24: 106-11L

1948. On temperature regnlation and metabolism in the Swift, JlIhcl'Opus el, apus L., during fasting. Experentia 4: 274-281,

LACK, D. 19^dc6 a. The life of the RobiIL vVitherby, Londor!. Revised Edition 1946 b Do juvenile birds survive les8 well than adults? Brit, Hirds 30: :?58 -264

LACK, D. och AR",", H. Hl47. Die Berleutung der Gelegegrösse beim Alpenseglcr Orn. Beobacht.o 44, 188-210.

MACDONELL, vV. R. 19130 On the expectation of life in ancient Rom.e, "Hd in the provinces of Hispania and Lnsitania, in Afrika. Biometrika 9: 366-380.

IIIARsHALL, Ho 1947. Longevity of the American Herring GulL The An!;: 64: 188 -198.

NIETHAJHMER, G. 1938. Handbuch der deutschen Vogelknnde. Leipocig. Bd II.

RUDEDECK, G, 1947. :Fåglarnas höststräck över Falsterbonäset. Natur i Skåne. Gbg RUITER, C. J. S. vVaarnem.ingen omtrent de levenswijze van de Gekraagde li,ooc1staaxt,

PhoenicuTilS ph. ]Jhoenicnrus (L.). Ardea 30: 175-214.

I.YEITNAUER, E. 1947. Am Neste des :Uauerseglers, APU8 apns (L.). Orn. Beobacht.

44: 133-182.

s u m m a r y: Age of Swifts (i}hcrop1l8 apU8 L.). This paper is based on controls of ringed swifts in the village Hasselfors in midclle Swec1en (prov. Närke), where extensiye ringing of acllllt and YOlUlg swifts since 1930 has been undertaken by Olle of the "uthors (M. JVL)o The covel'ed ,",'80· was first iDha.bited by about 100 pairs.

but from 1942 the stlldy area was extended to include a breeding population of ronghly 400 pairso The population is stable. All swifts bn38d on roofs a.nd some part of the population is not possible to catch.

The method adoptecl to calcula,te the average huther sUl'vival of ac1ult swifts was baseel on the swifts' habit oE retnrning to the breecling-locality (cf. YVEITNAuEn).

If a bird was ringed in 1938 och controlled in 1940, 1942, 1944 and 1945 it is assumed that the efficiency in controlling is 50%, i. eo contrals have been made 3 times and omitted 3 times out of the 6 blown control-possibilities. A snm of 266 birds tbus offerecl 603 control-possibilities, of which 232 controls were actually made, Thus the average officiency in controlling is 38.5

%

o

Details of every yeal"s controls are given in table L Data, necessary for calculation of further expectatioIl of life, are gathcTcd in table 2, where the 7 columns givs:

l. rU"lglng year

2. Ilumber of adlllt swifts ringed in the respective year 3. the total Ilumber or swifts ringed up to that year

4. the highest munber of years af ter which the swifts have hitherto been available for controI

;,. mImber of swifts actually controlled up to that nmnber of years

6. the supposed number of swifts present, based on the officioncy-percentage 7. present birds in percentage of the nmnber ringed.

All swifts in the table are marked 8S adlllt hirds of unknown age. Out of Gvery hllndred ringed swifts there are leH, af ter 1 year 55, af ter 2 years 42, after 3 years 33, and so on. Obviously there is something erroneous in the firat figure, 100, of the series, as it is to high in compa.rison with the others. A figure of approxirnately 70 WGuld fit the series. vVe must then conclude that roughly 30

%

of the ringecl swifts have not clied but reacted on ringing by non~returning, i. e. changing thelr nest-sites enough to get outside the controlled area or the controlled hOllses. Same birds, ringed in 1930-1932 wllen sitting on their eggs, proved to have deserted, so this 1nethod was abandoned. Later on only birds with YOUTlg have been ringed, but even then SOIne bird s lnnst have deserted now and then, Possibly there are one-year-olds among them, accidentally caught when roosting or visiting the nests of other birds

,Vhen the first figure 100 is excluded froln the series, a mean mortality ]Jer annum of 19.G

%

is obtained. Since this must be te maximmn fIgure, 19

%

is used.

The cxpectation of life, equivalent to that mortality figlU'e, is 4 years and 7 months.

It coincicles remarlmbly wel! with the figure 4 yem's 6 months given by ARN (1942) for the alpine swift (!Vlic'ro]Jus m.elba) hom 8. seleeted group of birds, ringed as nestlings and surviYing for at least one wintero

The oldest swift hitherto found in Hasselfors is C. 6658, ringed as an aclnlt bird S.VI.1932 a.nd last seen alivc on a nest with two young 29.VLI948. It must be at least 17 years old, probably more. During its life it has had three different mates.

Hs sex is unknowll but the bird is believed to be a female.

During 1930-1947 a total of 2.36fi young swifts was ringed in Hasselfors. This has up to 1948 given a SUU1 of 23 recoveries, when SOlne controls during the mm'king- sumlner are excludcd. Out of this, 19 have been recovered in Hasselfors. Three have been caught as l year olds, and arnong them no proof of breecling has been obtained.

The others have probably all been breeding birds. Their nest-sites have been sitnatec.l as El- rule 500-1.000 meters horn their birth-nests, some have been fOlUld breeding 11p to I l km from Uleir parentaJ nest.

4, recoveries have been Ulade outside Hasselfors. An l-ycar old bird was found dead 230 km NE, a 2-year old controlled, probably breeding, 30 km E, a 3-year old one was fOlmd August 21th at Osterocle in East Prussia, and finally a 12-year old bird was accic!entally caught at a distance of 16 lan S, probably breeding, in another village.

The expectation of further life for a young swift, just leaving nest, has been roughly calculated in the following way. 72 Swedish chltches have consisted of 57 c/2 aIlcl 15 c/3. Thus the avera.ge clutch is 2.2, against 2.7 in Switzerlancl (IYEITNAUER) and 143

:i." in England (ARN and LACK), ,'TEITNAuEI,'S figure of 65

0;,

avetage sUl'vival from the egg t.o the flcLlgocl stage is l'educed to 60~ CtS it is pI'obnbly to high for a longer secJ'.lence of yeal's (see below).

A stahle population of 500 pairs thus gives L 100 eggs, from 'which 660 YOlU'lg becmne f1cclgocl. The year's mortality - HJO birds - must be balanced by 2'year old birds starting to breecl, If the mOl'tality of adult birds is assumed to be m'rived at af ter the first haIf-yoar with its hoa,vy mortality, 399 birds must die within the fil'st six lTIonths, ,-vith a rnean age of 0,28 years. In this \vay flXl cxpec[.8t1on of fUl'ther life ror <::1, Y0-CU1_g svvift" just leavillg nest, has been calcnle~ted to 2 yeaTs 5 Illontbs.

TbJ8 figul'c 1S 01 co-urse very llncertain~ but it gives a.n iclea of the nlagnjtucle, cor.l1.p-

<ll'ed v,:ith the t"\vjce as long further lif.e of the adult birds

The causes of death in Hasselfol's are principally WIres, Irlet with c1ui'ing flight, and bael ,veather. In I\iay 10;36 IltUnerous aclult s\vifts stal'Y6<.1 to death dn ring fl

period of cold and rainy \veatber. Ten years later) ha1f of t.h8 Ilssting-sit.es had still not beCOTL18 fe-occupied In the last days of July 1945 at lot of aduH 8\vifts \,,'ere foun(J in eOIna) but none of these died) as dicl a nUIT~ber of young. Thc very San'l8 days fL very intensive Il'ligration of swifts yvas seen at Ottenby H,t tbe south point of Öland,

On the 3I'Cl of J-uly 1947 a long period 01 had weather startecl in Hasselfms. The ternperature dropped gO C fron'l the da.y befaro. The san~e day, 3,'?ILI(47) an enorrn- ous lnigratlOn startecl at Ottenby bird station which was then manned by obse1'v8r5.

14.500 swifts were seen passing sonthward, agpj'lst 200 the day helon" The next clay~ the \veather in mid-S'weclen stiJl being bad and cold~ an ftdditional 27.000 s'\\'ifts were seen H80in and low temperature prevailed in Hasselfors up to 12th of J'ulO' and all clays nurnerous swifts \,ore passing OLtenhy, DUl'ing the period i5.VII-L2.'?'II 64,000 swiHs in al! wer8 notect acc Öland, but wben the weathel' from l 3 ,VII became better in Ilasselfors the luig1'ation can'l8 to an end, and in fact 811'18.11 HUll) bers Y'781'8 seen l1'loving 1101'thwards on the following days, Hasselfors is sitnatecl 300 lnn NX,y fl'om Ottonby,

~To adnH s\vifts died in l-Iasselfors dnring this period hut 80111.8 Vi;^T8!'G found in C01118.

/\ test of son16 nests gave 75 dead young anel 4-desertecl nests w-ith eggs} and it 'was estimatecl that "bont 65

%

of all young had die d , As 80 conseqnence of this, comp- 8Tabvely few controls of previously ringecl swifts coulcl be Inade th'lt yea.r and in the last pa.rt of July it was noticed that swifts had courtship-clisplays and intensive soxual fightingj lNhich had nevel' before been observed so late in the seaSOE. l~o re-nestlng ,,-as proovoct

'1'h8S8 observations S8em to agl'ee wel! with the hypothesis put forward by l:os-

KBHES (1947) on tho HlOvements of swifts in early summel as a cons8qucDco of bad

\''iTsather,

Acknowledgements. 'Ne are inclehted to lUr. DAVID LACK, Oxford, for valnHble suggestionso

ffi

beteenden och spelyttringar hos törnskat:::

hanen (Lanius c. colIurio L.) under tiden re"'lirbesättandet, Innan honan anlänt

Av

S.

DURA::\GO

Redan 1922 jag mina första observationer över törnskatans levnadsvanor, iakttagelser som ännu finnas bevarade i antecknings- böcker från den tiden. Under det dryga kvartssekel, som sedan dess förflutit, har jag nästan årligen varit

i

stånd att öka ut mitt ma- terial - törnskatan har alltid hört till mina favoriter - men först sommaren 1945 började jag av alldeles speciella orsaker noggrant stu- dera denna art, varför systematiska anteckningar endast föreligga för de fyra senaste åren ..

Under denna period har jag emellertid ägnat all den tid, som varit mig möjlig, åt studiet av törnskatans biologi. Under 1947 jag sålunda två pars och en ensam honas (polygami) förehavanden i ett område från den dag, då den första individen visade sig, till den augustikväll, då den sista försvann IakUs,gelser varje ofta 3-4 gånger per och vid olika tidpunkter för att få en så allsidig uIJpfattning som möjligt av fåglarnas liv För jäm- förelse företogos också exkursioner till andra törnskatpar

i

olika biotoper, ehuru dessa iakttagelser naturligtvis ej kunde bli så nog- granna och fullständiga.

1946

och

1948

har jag som ägnat mesta tiden under månaderna maj-september åt törnskatstudier Vanligen har haft

8-9

par under kontroll, av vilka en del varit föremål för särskild uppmärksamhet.

Trots all flit måste jag erkänna, att denna redogörelse ej är full-

ständig. Längre fram kommer jag således att publicer8, ett komple-

ment med ytterligare rön och eventuellt ändringar. Orsakerna härtill

äro flera. Vissa faser av törnskatans parningsspel äro av så kort

varaktighet, att endast några få dagar per år stå till buds för obsenTa-

tioner. Spelyttringarna variera också i betydande omfattning, till en

del beroende på klimatiska faktorer. Varma vårar och torra, anlända

törnskatorna tidigt, och hanen kommer då i regel 1-3 dagar före

honan till häckningsreviret Är emellertid vädret regnigt och kallt,

145

senare, och det händer att både hane och hona

VISa

t, o. m.

fl/Gt

en hona är den första

den sarn söker få en

och andra företeelser före

skildra törnskH.tans elier har ofta

nu kla,ra och nya fakta k0l1:lm8, som då det är min avsikt att i fler8, avsnitt för dessa stu- erfarenheterna från

194,7,1)

inte för att iaktta- detta år äro förmer eller bättre än nnder

år 1947 var

i

stånd att i de

deUs"

magra, ha sedan sammanställts för att ge en

i

och riktig bild av törnskatornas beteenden denna tid liksom

i

det av senare faser

H a n e n s u p P t r ä el a n el e, i n n

.3,

n h o n 8, n a n l ä n

t

t

l

Il r e v

l

et.

Den gynnsamma våren

1947,

då törnskatan var talrik ett stort antal lokaler i Danmark, Sverige och Finland, höll jag ett särskilt omtyckt område vid Granliden i där arten årligen häcka med minst 2 par, under uppsikt fr. o, m. den Il maj.

") Frarnför allt i de avsnitt, vilka behandlas i senare uppsatser.

Först den l en

111811

det

^j V;:;lT

en

;3

o

llj försvan11 red8Jn

Den kl.

HJOO_16²⁰

oell 20°°-201:; undersöktes det

av 1n111 fru

och

mucgonenden

l

avbruten kvist

i

en

,skatorna

i

detta,

utEm att törnskata satt emellertid en hmle e:n

H,V törl1-

0:'18

emellertid för ett

^PfU

tim- ett reVIr :'vIelIan kl

f5

och 9 im. '.coro

VI

dock åter

18 111 aj ] 94:7) första. dagen föl'

dl

ⁱ rO'Jiret.

le1. 8-14 sntt d~ åtel' p(o~ elen H\~bl'lltna, b,lÖl't::gTcnen lvielIan kl, 8^M_9⁰⁰ förflyttade han sig i en stOl' h'-lh~cirl-:.:cl inmn l'eyrireb. Ibland for han Hed på n1Hl'ken och fångade inr·mktel' oeh :3 ggr 8jÖllg h811 från översta gl'enknUlsen på LUlggranar. Sången var skärrande och k"'\.~itt1'C(llde nt.ctH bä,l'11'1Jjucl rnon nå,got starkare än de sångstl'ofer SOH'1 längre frcun unt!el' sä,songE'n pläg;;::u' höras.} (lock ej särskilt högljudcL Ern.el1anåt av~

bröts sången av ski:lrpn 1!/,'.';C//(i-A·Scha,-k·schäl!, Dessa Iäten V01'O absolut ej 0-1'08- eller Vi:'ll'l1Jllgsläten, ty h8.nell yel'k",H.1G ej oro<~cl uian fortscl,tt,e oniedelbart med s2JngeIl efter do skarpa) avbryt.ande lätena. Ull (ler den fö1jande tilnn1.en uppträdde fågeln på sanl.111H sät.t., ji.l2,'H,dt', ::;jöng och lockad8 från höga, ntsiktstoppar Han fÖTcföll dock rastlös och rörlig, he]t, Ftnnorlnndn, 21n den stil1sanln1.a~ nästan litet tröga individ) sorn rnan va,nljgen SBl' fra,lll på ,sOlnn1(1l'en.

leL 14²⁰ ;\ter ptl phltsen.

er

^Si:t.tt i en unggranstopp< I\::L 14:²⁷ flög han. upp till översta.

gl'enkl'anscn i cn högre gnul, där han började sjunga. Sången låg~ bL [L hännades bofinkens (Frillui17([ coclcbs) rlrill, li\.gt men väl, mest rloek skärrande och kvittrande ljud. En gång hördes det skc1rpa »kschä-kschCi-kschch) i hastig takt.

KL 19.5°_20^ID klll1l1c'

d'

^ej 101mliReras. Kla.rt och rätt kallt. Kl. 20³⁰ +6° C Säkert ha,de fågeln sökt. ~k)rcl(l i något av do tä,ta buskagen, J ag har flera gånger sett,~

att aktiviteten hos nYc1111änrLt fåglar är låg mot kvällningen, särskilt vid kylig väderlek 19 Ini:) j , di:8 andrH dag i l'e\~il'et

Kl. :')50 fUL satt

d'

ⁱ en grantopp och lockade kraftigt l)kschii-/,schä-k·schCiI) KL 602 ) sjöng han, inga hännIäton. Då sena.re en duvhök ~ (Accipiter gcYdilis) flög ö"ve!' jagad av kråkor ^(COI'V1I8 comi:c), satt

J

oberörd kvar i en trädtopp. Mycket ofta satt han högt i toppar, Li!; ideligen höra det skarpa lockläteb och Sjöng flitigt.

Kl. 100D satt

J

hopsjunken i solen lågt i en slånbuske. KL 1920 uppehöll han sig inne i ett slånsnår, ,lär han l,,-ittrwle och sjöng Det föreföll av hans beteende att dölna 801n Oln snåret utlöst.e \Tissa spe]yttringal' 111en virrvarret av kvista.r on~öjlig­

gjorde noggnUlll<1 ObSerY8tioner. Efteråt flög

d

^{upp i} toppen a.v ett träd, fortfarande ensalll

20 In aj , J:8 tredje dag i r8viYGt, ~ anländ.

På nlOl'gonen ialdt.og 1111n fru

d +

~, och kL lij3'1 sutto fåglarna i var sin unggrans, topp.

Den l j lmi 194 i wkttogs på ett annat revir en ensam eJI Han hade absolut ej fcmnits clär tidigare, ty området passerades flera gånger varje dag. KL 10^'0 lockade

147

den »!.:sc;hii-kschä-l'8chä» eller »kä-kä-l,ä» i ett litet snår av gran- och törnbuskar. Kl.

134 .\

J

i grantopp. Han for ned på Inarken, tog' en illsekt och begav sig sedan in i

ett tätt gransnår, varifrån dämpade »!.:u-ock, lett-ac!.', h,-ack» hördes. Det föreföll även här (jfr v"d som sagts oyn,n) som om granbuskaget utövade on särskild drag- ningskraft.

d'

hos törnskatan tar verksam del i bobyggn"don. Efter en stund kom

J

^{fram och 1M} då höra det uppropade, skarpa »bchä»-lätet. Något sen"ro tog han en larv på marken och flög in i det snår, där han höll till kl. 10^10. Atorigen hördes det dämpade »ku-ack»-lätet. Det verkade som om

J

på ställen lämpliga till bosätt- ning med en insokt i näbben loclmt en obefintlig ~. Någon sådan f"nns med visshet oj i reviret. När han åtel' visade sig, signalerade han med upprepade kraftiga »kschä- bchä», varpå han flög upp i en hög grantopp. Från denn" och två andra höga gran- toppar sjöng han sedan 3 gånger mellan kl. 13⁵²-140 .'. Bl. a" härmades illusoriskt grönfinkens (Chloris chlm'is). lövsångarens (Phylloscopus tl'Ochillls) och trädgårclH-

sångm~ens (Sylvia borin) sångstrofeL

En stund senare stördes fågeln aven ständig ström a.v söndagsvandrare på väg till Vallentlmasjön. Från trädtopp till trädtopp drog han sig norrut och försvann ur sikte. Någon lTIer törnska.'"a visa.de sig sedan ej på detta, revir under sommm·en.

Även 1946 ia.kttog ja.g på ett revir å Nygårds marker i Täby, bebott a.y ett par törnskator 1945,

J:8

beteende inna.n ~ anlänt.

Den 27/5 kl. I l " observerades en

J'

i en törnbuske vid 8n ,-ägkant. Säkert ha.de han relati~,~t nyligen a.nlänt, ty den

23/"

bade området finkcunmats ut[1l1 att något spår a.v törnsimtor då kunnat .förmädms.

J

flög strax efteråt upp i en björktopp och lockade »lcschä-kschä-kschä", Ycnpå han i segelflykt, llå oeh då med fladdrande vingslag, begav sig till ett stort slånsnår, där boet legftt föregående ål', Kl. 12³⁰ satt hftn i en ungbjörk inne i buskaget hopsjunk8n med bukfjäd.rarna, över fötteTl1ft och sjöng. Sången småkviUrancle och skOlTfmcle. Han hii.rmade bofinkclrillen synner- ligen väl.. Efter en stunds insektsj"kt flög han upp i sin björktopp och lockade.

Den 29/" besöktes detta revir m~ min fru.

J'

]zYG.r. Kl. 7"; fm. loekade han i slån- snåret. i3trax efteråt sjöng han i en björk, sjöng fortfarande kl. 7'-' men flög inom kOl't upp i en talltopp, där han ollpphörligt lockade Fram till kl. 8¹⁵ förflyttade sig

J

mellan olika trädtoppar, lockade oH" SOlTl .förut och sjöng emellanåt. Den 30/0 va.r han borta och -visade sig lika lite"b son'} någon Q,nnan törnskata. inan'} o111rådet clär~

efter, Sannolikt hade han störts av clet myllrande .folklivet på ett intill liggande S3Inesterhem.

Delvis annorlunda ter sig hanens beteende, då ett par redan be- finner sig i ett revir, eller då flera hanar ta upp revir ll10m syn- och hörhåll för varandra. Här skola några exempel lämnas till av i sådana fall, liksom av den

hanens reaktioner, vilka under hela säsongen påminna om artens vanor under den första tiden innan honan anlänt.

Våren 1948 anlände törnsImtorna sent. På det orntyckta. området vid GranlideTl hölls daglig vakt fr. o. m. den 9/5. Först på morgonen den 26/5 sågos de första, fåg~

larna.

J

(A)+ ~ hade då anlänt samtidigt. Den 29/5 hade ytterligare on

J

(B) anlänt, Han hade tagit upp revir närmare stranden a.v Vallontlmasjön och huserade

inne j ett slånsnår, YCLl'ifrå,n (lärnpnde J)l,'u-nc/.·, IL"u-acl,'j la/,-rtc!-.:JL, hörlle~o Då jag konl;

flög han n~erl ilacklraulle Yingslng upp i en grantoppo Hela tidon lät han höra SELrrn11a läte,

Den 30/'5 hacle den anländn,

SF

n,y n~l.gO]) unledni))t! försvunnit. Då jng 10°·5 il1Jann D1ig satt en

J'

^(e) i en hjörktopp och loclmrlo IlJ,'8Chä-kschä-bchä,), Stra,x efter började

J'

A sonlInist sin ~ ^J 011er i \Tarjo fall

J"

^på det l'el.Tiret, däInpat locka upprepade

l)I.:U-CiCkJ) inne i ett slånsnåL

J

C flög nel' till ett slånsnår yid en åkol'kant, oull

d'

^..cÄ,.

son'1 locka.t inne i slånsnåret p{1 det rO'lir, son} 'lCtrje år hIll' först besatt, flög upp i en trädtopp" Båda, bÖlj8cle sjunga. ,J ag gick då n8(1 till strCLnden föl.~ att se, hur

J

B hade det. l-fan höll till i sarT1Ul[L snår SOTn da,gen förut lTlen Hög upp på en telefon- tråd och börjado Rjunga kvith'cl,ude strofer,

J

^C 8H,tte l gå-ag llled »7,'schih)-lätet och börja,do så 8jungft~ YHl'vid

Jl

också stäUlc.le i. ..AJla tre sjöDgo SR.ll1.tidigt. De tV8, längst från stn1ncleIl? ll1est n~1,rhopnde,. 8vfl.l'udo varandra tyc1hgt. Hela rarnsor nlcd l1äi"rnade ]o(;ldät2J1 cch 8å.ngstrofer av anura [lrter hör'des) vill<:8.1 jcl,g' doch: ej 8k8,n gå in på i el etta Snll11nCl.nh~lng< ~L_'Ot8 noggrant f-lökanc!o j en tirnn1e.s ti(l knnde ingen

9

-upptäckas inonl (18t. begrÄnsd.de 011Ti'ådet

DAIl 31/6 hade en

J

^vid C+.r<111Jirlen låt.t ~ ^j sftl1nohkt yar det.

J/

^B.

d

A locJ-:adc 8karpt ,)kschä-kschä-I"8CI>rI» eller "hi-Ui Idi,) , ~J:.nnll kl. 19'8 hördes han, n,edall de", parado var tyst.

Den 1/6 kL l g:w val' den parade

J

t~,n~t, oftn. flög hall upp ^j en unggran,stopp för fLtt hålla. ett öga pÅ de två, nnc.lrfl.} ,sOlTI förde Flå n~yck8t \~äl'ro \Täsen. De sutto i björk- och grantoppa.r och loclmcle onpphörligt med "kschå,,-lätet, emellanåt läto de även hör EL )ku-uck)-lätet. De sutta ofkt j närstående tri __ l,rl ld:r:solTI hevftkande va.ranlh'a.

Titt och tätt gjorcl8 de utflykter över de utsedd" re\'iren, Flykten då vacklande, nästan SOlU grönfinkens parningsflykt. Regelbllndet hördes under dessa flygturer ,)ku-rtcb- eller ,)kvc'ick,)lätet, upprepa,t i h\nga ramsor. Till slut blev den ena av dessa oparade

J ^dl

bortdriven av den andra och drog sig bort. från on1.l'<ldet ~ Inot söder - och försvann, )SegrarenJ} satte sig då att sjungEt i en björk på det bästa revirElt. N[öj-

!igen, t, o, In, troligen, val' elen bortclrivW1

d

en fjärde pit platsen, ty vi hade ej till- fälle på grund av stojande barn att besöka reviret nere vid stranden,

ord skulle om de hanars som

av

6n

eller annan orsak bli utan hon8, hela eller större delen av häck- Det är ej ofta man blir i tillfälle att observera indi'lider längre

också försvinna rått snart, fälle att från den 13 juni

t,

norra Fårö, Här ett

då de

Sommaren 1948 hade

aven Si! eller emellertid till, iaktta en em:am å

nr anteckningarna:

Den IS/G kl. 15²⁰ satt denna,

d

i toppen av eIl. tall i sitt revir, en uthuggen tallhage mod l'ishöga.r och enstaka hagtornbnslmI'. Han lockade med »)kschä-lätet och föreföll att intressera sig för ett par, vars revir i NV gränsade till hans eget, Den 13/6 hade jag sett honom ge sig in på ett annat pars område, SO om det egna reviret, Han lämnade dock detta främmande revir efter en kort stund, Den 20/6 iakttogs och hördes

d

flera gånger på em" lockande som förllt från olika trädtoppln, Som vanligt genomsökte8 revirot, utan att någon <;2 kunde upptäckas,

149

Den 24/6 ägnade jag mycken tid åt denna

d',

KL D'" satt ban och lockade ,,!cschä,) l toppen aven död björk. Sedan flyttEtde hall sig: genom 1'8yiret ideligen lcckande I(:L 927 sjöng ha.n i en rishög nära en gärdesgånt På salun1a. sätt fOl'tg'ick det lU'lcler de olika, observationsperioderna under rnL

d

fJytti:lcle sig l'Clstlö1?-'c, lockade från höga trädtoppa.r, sjöng ibland däruppe ellET i Tishögar och visade prE'Cl8 Snn1nlft, tillväga~

gångs sätt son'1 oparacle

d' d

~ innan do fått ~

Den 25/6 såg jag hODorn kL 11'10" Det ]·p,g::'lade, och YLllclcn val' hå.rd llonllig ,låt och bedtöylig hoppade han på on gä,rdesgård! dök enle.ll<:ll18,t llc(l j ~T~18e~ efter någon insekt 11'18n lä-b inte höra et-t ljnct

Del'l 23/6 kl, 8il8 ) då jag vaktade vid ett bo SO can elen enRHIlllne,s rO\Til\ hörde jag honolll locka. Lätet hörs h\,ng väg. Ivlellan kl. ~)O::;_'D15 sjöng 11;:111 från tre olika platser, ibland Il'lec1 hi:'tnnlätel1 Ideligen f1yttade hall ,sig och oftn sag jag honon'l i skilda träcltopparo

På 83111Jna sätt upptl'ddde han sedan, LL a,. elen och

givi-b slog ut på l1eutTa.1 l1.'lCt,rk nära, fJit.t 1'e"-l1' Incn ~l,nnu na.l'I"J<:!.Te ett, artnat pars llled llngal' oInråcl8. lIan lockade )l~schiJA ideligen l.TI8lJa:tl kl. S,jG-H()(l, Sjöng gjorde han också.

Sallll1laonfabtning ur

111111(1

an-Gecl:-

111ngar)

villra

ELV

men dock aro

alls

l SIll

helhet.

kUIlnat

att -c.oTnskathaneYl men e]

efter honom Hallen utser

n~de.l' (18-11

t,id

11a:n

EJItid

SOYl1 r'~T IETIIA~,IlyIER

alltså~ i

BJlmanhet

likna i reYlrhilCkande små-

I)enIlf1 :första

Th![eT8~

avvik,mde förefaller då den kalifornisk8, törnskatans luclovicic,nns

Båda de sistnämnda äro emellertid i den huvudsak revirhållande

åTet

om,

l

an), trots släkt- Tube-

aTO

könen vIlket ocksa inverkar

Vilka vanor äro då karakteristiska, för när han

våren eller rättare försommaren anlänclel' och utser revir?

För en som utser ett revir

i

ett varken hanar eller honor, före honom finn

^B-S

företeelser mest

l"

J-Iancn

är

rastlösare än senare under

att vara en

artfränder,

fram efter beklTäIl1 'en liten sina utvalda observations- för aU låna

TENGl'IIALJliIS

(1781) karakteristik

hEm under denna tid det

hanen ibland även under elen närmaste

, helst locklätet och förkärlek för och så

efter det ungarna lärrmat

smn under de ensc.mma da- lnmen fram s0111111aren tvärt om olta sitta dold nero snår, då han låter höra sina toner.

Ytbo:cst ka1'3Jderistiskt rör denna fas är också det

avstånd hörbara

)ikschd-kschä-1cschä-lätet.

Det kan ibhmd nästan låt", som

»kä-kä-käl)

med p2uuser efter

låter hanen hörse detta läte från

6,

TYIindre i

den är hanens mtresse för

Ofta

knirlmnde är

har

Vid

kn-ackl)

eller

har vid eU par tillfällen

Oftast, upprepas det

bo-

l

snår,

och

~nom

Vhl

dessa, tillfällen lät han hela

ku-acki)

Med bestämdhet tog han ej insekterna for att äta upp dem inne i

buskarna, förtäras helt öppet på exponerade ställen. Ej heller

151