Ett runstensmonument från Skånela kyrka, Uppland Källström, Magnus
Fornvännen 92(1996):4, 211-216
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_211
Ingår i: samla.raa.se
Ett runstensmonument från Skånela kyrka, Uppland
Av Magnus Källström
Källström, M. 1996. Ett r u n s t e n s m o n u m e n t från Skånela kyrka, U p p l a n d . (A rune-stone m o n u m e n t from Skånela C h u r c h , U p p l a n d ) . Fornvännen 91, Stock- holm.
At Skånela church in Uppland m o r e than 15 rune-stones have been discovered, although many of them are only preserved as fragments. O n e of the few complete rune-stones, U 297, bears the inscription: "Jobjörn raised stones in memory of Sig- björn, his father". T h e text shows that U 297 must originally have formed pari ol a larger m o n u m e n t comprising at least two rune-stones. T h r e e or probably four rune-stone fragments from Skånela church have hitherto been considered to be remains of the missing twin stone. O n e of them bears the n a m e Sigbiom in an unusual spelling, which is also found on U 297.
T h e a u t h o r claims that three of the fragments fit precisely and ihal the in- scription should be read as follows: "... let stones be raised in m e m o r y of Sig- björn ...". This reconstruction shows that the fragment with the n a m e Sigiorn never belonged lo this stone as was assumed by earlier writers. It must instead be the remains of a third rune-stone, probably erected by the same Sigbjörn d u r i n g his lifetime.
Magnus Källström, Hornsgatan 8 7 A, SE-I 17 26 Stockholm, Sweden
Skånela kyrka i Uppland är en av landskapets runstensrikaste kyrkor. När den andra delen av Upplands runinskrifter utkom 1943 var nio ste- nar kända, m e n antalet har senare utökats ge- n o m nyfynd. De flesta av dessa framkom vid d e n g e n o m g r i p a n d e restaureringen av kyrkan 1953-57 och sammanlagt finns nu drygt ett 15- tal r u n s t e n a r registrerade. H u v u d d e l e n av nyfynden har publicerats i Fornvännen (Jansson 1953, Gustavson & Snaedal Brink 1979).
Runstensmaterialet från Skånela kyrka är ty- värr mycket fragmenterat och endast tre av ste- n a r n a kan betraktas som fullständiga. Bland dessa finns r u n s t e n e n U 297, som står rest vid en bergknalle på kyrkogården n o r r om kyrkan (fig. 1). Stenen är känd sedan 1600-talet och salt tidigare i n m u r a d i en strävpelare vid kyr- kans västgavel. Den uttogs 1953 i samband m e d kyrkorestaureringen och restes på sin nuva- r a n d e plats.
Stenen, som ger ett vackert exempel på d e n
uppländska runstenskonsten, bär följande in- skrift:
x iubiarn x raisti x staina x eftiR x sybiarn :
5 10 15 20 25 30
fabur sin x
35
»Jobjörn reste stenarna efter Sigbjörn, sin fa- der.»
Som framgår av ovan är inskriften avfattad efter den gängse schablonen för 1000-talets minnes- inskrifter. En man vid n a m n Jobjörn har låtit resa ett minnesmärke efter sin d ö d e fader. Två detaljer är dock av särskilt intresse: skrivningen av faderns n a m n (sybiarn) ocb uppgiften o m att Jobjörn låtit resa »stenar».
Runföljden 25-31 sybiarn tolkar Wessén i runverket som Sigbiorn, ett mycket vanligt n a m n u n d e r såväl vikingatid som medeltid.
Skrivningen sy för Sig- b e r o r troligen på ett bortfall av det frikativa g-ljudet och en labiali-
Fomvännen 91 (1996)
212 Magnus Källström
Fig. 1. Runstenen U 297 vid Skånela kyrka, Uppland.
Foto förf. - The rune-stone U 297 at Skånela ('burch, Uppland.
sering av [i] till [y] framför den labiala klusilen / b / . Svante Lagman (1990, s. 80 f.) h a r fö- reslagit att r u n o r n a sy också kan återge Soy-/
S0-, en växelform till d e n vanliga förleden Sa?-.
D e n n a tolkning förutsätter dock att ristaren tecknat diftongen / o y / m e d monograf, vilket möjligen motsägs av de digrafiska beteckning- a r n a för / a s i / i o r d e n raisti raisti och s t a i n a staina.
Uppgiften om att Jobjörn låtit resa »stenar»
visar att minnesmärket efter Sigbjörn bestått av ytterligare en eller möjligen flera stenar. Nå- gon sådan sten var inte känd då Wessén 1943
b e h a n d l a d e U 297 i Uppbänds runinskrifter. Se- dan dess har det emellertid vid kyrkan fram- kommit flera runstensfragment, som av olika skäl h a r satts i s a m b a n d m e d d e n saknade parstenen.
Det första fyndet gjordes 1953 u n d e r den p å g å e n d e kyrkorestaureringen. I d e n n o r r a t o r n m u r e n 16 meter över marken upptäcktes då ett fragment av en runsten. Stenen grans- kades av Sven B. F. Jansson, som u p p g e r all fragmentet är av granit och mäter 0,64x0,33 m (Jansson 1953 s. 270 ff.).
Jansson läser och tolkar inskriften på föl- j a n d e sätt:
...ybiar-...brobur + sin...
5 ' 10 15
»... Sigbjörn ... sin b r o d e r ...»
Enligt Jansson visar h u g g n i n g s t e k n i k e n och några av r u n f o r m e r n a att fragmentet är ristat av s a m m e skicklige runristare som utfört U 297. Han r e k o n s t r u e r a r därför runföljden 1-6 som | s| ybiarj n | Sigbiom och förmodar att det nyfunna fragmentet och U 297 har ingått i samma minnesmärke.
Ar 1978 påträffades ytterligare två runstens- fragment vid Skånela kyrka, d e n n a gång i d e n södra bogårdsmuren. Fragmenten undersöktes av T h o r g u n n Sna?dal Brink, som k u n d e kon- statera att de h a d e god passning till varandra och att de utgjorde övre delen av en runsten (Gustavson & Snaedal Brink 1979, s. 245 f.).
Ristningen består bl.a. av ett stort likarmat kors, vilket i detalj överensstämmer m e d kor- set på U 297. Stenmaterialet är granit och frag- m e n t e n mäter tillsammans 0,76x0,85x0,20 m.
Sna?dal Brink läser och tolkar inskriften:
. . . t x r a i s a x s...- x s--...
5 ' ' l O
«... lät resa stenarna(?)...»
Snasdal Brink p å p e k a r att de nyfunna frag- m e n t e n måste vara ristade av s a m m e ristare som utfört U 297. H o n framhåller att hugg- ningstekniken är d e n s a m m a , korsen identiska samt att r- och s-runorna har samma utform- ning. Slutsatsen blir att de nyfunna fragmen- ten b ö r vara delar av d e n saknade parstenen
Fornvännen 91 (1996)
Fig. 2. De tre sammanhörande fragmenten av parstenen till U 297. Foto förf. - T h e three connected fragments of the twinstone to U 297.
och att de följaktligen har tillhört samma sten som fragmentet i t o r n m u r e n
I sin artikel o m n ä m n e r Snaedal Brink ytter- ligare ett runstensfragment, som »möjligen»
kan ha tillhört samma sten som d e övriga.
Detta fragment påträffades vid restaureringen 1953 liggande »under golvet i gamla kyrkans sydvästra h ö r n » (Jansson 1953, s. 274). Frag- m e n t e t är av grå granit och m ä t e r 0,37x 0,28x0,28 m.
Jansson läser inskriften på följande sätt:
...ar-...ti
Jansson framhåller att inskriften är alltför frag- mentarisk för att k u n n a tolkas, m e n förmodar gissningsvis att de två sista r u n o r n a ti utgjort slutet av verbet [ris]ti Vistade'.
O m de r e s o n e m a n g som har förts kring de o v a n n ä m n d a r u n s t e n s f r a g m e n t e n är riktiga finns alltså tre eller möjligen fyra fragment be-
varade av d e n saknade p a r s t e n e n till U 297.
Överensstämmelserna i huggningsteknik, or- namentik och r i m f o r m e r gör också ett sådant antagande bestickande. Vad som d ä r e m o t inte närmare har diskuterats är h u r fragmenten har hängt samman inbördes. En granskning av de bevarade textpartierna visar att det här finns avgörande svårigheter. De två fragmenten från bogårdsmuren innehåller resarformeln ...[li]t x r a i s a x s | t a i n a ... 'lät resa s t e n a r n a ' som måste ha åtföljts av en preposition och n a m n e t på d e n avlidne. Den dödes n a m n har man ve- lat återfinna i runföljden ...ybiar-... på frag- m e n t e t i t o r n i n u r e n , m e n detta fragment kan dock omöjligen ha utgjort stenens toppstycke.
Av runslingans u t s e e n d e får m a n i stället in- tryck av att det har tillhört n e d r e delen av en runsten innehållande början och slutet av en inskrift (se foto i Jansson 1953, s. 270). En möj- lighet är kanske att d e n aktuella runföljden inte varit har [s]ybiar[n] utan [i]ybiar[n] lobiorn
214 Magnus Källström
med felaktigt stungen U-runa (jfr skrivningen iybiurn lobiorn på U 77). Inskriften k o m m e r i så fall att överraskande sluta m e d o r d e n b r o b u r + sin 'sin b r o d e r ' m e d a n U 297 med- delar att Jobjörn rest stenarna efter sin fader.
En lösning på problemet får man om m a n d r a r in det fjärde fragmentet i diskussionen.
Det h a r tidigare antagits att detta fragment möjligen kan ha hört samman m e d de övriga.
Vid ett besök vid Skånela kyrka för nu m e r än tio år sedan k u n d e jag konstatera att detta frag- ment hade exakt passning till ett av fragmenten från bogårdsmuren (fig. 2). Fragmentet utgör ett stycke av stenens n e d r e del och innehåller bl.a. fortsättningen av inskriften längs d e n högra kanten. Man kan även notera att brottet mellan fragmenten skär rakt igenom den spiral som avslutar rundjurets svans. Det korta stycke av spiralen som finns ristat på fragmentet från bogårdsmuren tycks dock inte tidigare ha upp- märksammats (jfr foto i Gustavson & Snaedal Brink 1979, s. 245).
Tillsammans mäter fragmenten 0,77xl,07x 0,28 m. Enligt min m e n i n g bör inskriften läsas på följande sätt:
. . . t x raisa x S...R X S-..
5 " 10
ar-. .ti
'15
Rimföljden 1-7 längs den vänstra kanten av ste- nen skall säkerligen m e d Siiaedal Brink rekon- strueras [li]t x raisa x s| t a i n a Runan 8, som är d e n första bevarade r u n a n i slingan längs den högra kanten, består av n e d r e delen av en stav som lutar åt vänster. D e n n a r u n a uppfattar Snaedal Brink närmast som »basen av en u- el- ler r-runa» (Gustavson & Snaedal Brink 1979, s.
245). Troligare är att det rör sig om den högra bistaven till en R-runa och att d e n n a har utgjort det sista tecknet i prepositionen [efti]R le/liu.
Den följande runföljden bör sålunda innehålla d e n dödes n a m n och r u n o r n a 9 - 1 3 har av allt att d ö m a varit s [ y b i ] a r [ n ] . Runan 9 s är säker och efter d e n n a r u n a finns resterna av ett par lodräta stavar. Snaedal Brink uppfattar de se- nare som två separata runor, m e n lika möjligt är att det r ö r sig om d e n n e d r e delen av en (stungen) u-runa. Visserligen blir avståndet mellan huvudstaven och bistaven ganska stort (4,3 c m ) , m e n en jämförelse m e d r u n o r n a u
och y på U 297 visar att dessa i regel är mycket breda. Avståndet varierar här mellan 3,5 och 4,3 cm. Efter r u n a n 10 saknas ett stycke av ste- nen. O m r u n o r n a har stått m e d samma avstånd som i resten av runslingan kan på detta stycke endast ha funnits plats för två runor, vilket till- låter en supplering av r u n o r n a bi. De följande r u n o r n a 11-12 a r är båda säkra. Av r u n a n 13 återstår endast ett par centimeter av huvudsta- ven och r u n a n kan utan p r o b l e m ha varit n.
Inskriften på de tre fragmenten kan alltså med stor sannolikhet rekonstrueras och tolkas på följande sätt:
...[li]t x raisa x sftaina x efti]R x s[ybi]ar[n]...ti
«... lät resa stenarna efter Sigbjörn ...»
Efter n a m n e t Sigbiorn har antagligen följt or- den fadursinn samt - om Janssons gissning be- träffande de sista r u n o r n a är riktig - en kort ristarsignatur.
Den nu framlagda läsningen av inskriften på de tre fragmenten visar att fragmentet i torn- m u r e n inte kan ha tillhört d e n n a sten. Detta måste i stället vara resterna av en a n n a n run- sten. Janssons supplering [ s ] y b i a r [ n ] Sigbiorn förefaller dock övertygande och d e t är inte otänkbart atl även d e n n a sten ingått i Jobjörns m i n n e s m ä r k e efter fadern. R u n s t e n s m o n u - mentet har i så fall ursprungligen bestått av tre stenar. Mycket talar dock för att runföljden
| s ybiar n | återger n a m n e t på stenens resare, varför det är troligare att fragmentet har till- hört en runsten som Sigbjörn själv har låtit resa m e d a n han ä n n u var i livet.
Möjligen kan ytterligare ett runstensfrag- m e n t vid Skånela kyrka ha tillhört parstenen till U 297. Tyvärr är detta fragment n u m e r a för- svunnet och endast känt g e n o m en blyerts- teckning av Richard Dybeck (fig. 3 ) . Teck- ningen, som förvaras i ATA, tycks dock hittills ha blivit förbisedd och stenen finns inte upp- tagen i Upplands runinskrifter. Enligt en anteck- ning av Dybeck skall fragmentet ha påträffats 1868 i Skånela kyrkas bogårdsmur.
F r a g m e n t e t har enligt Dybecks teckning haft närmast rektangulär form och har utgjort n e d r e delen av en r u n s t e n . Enligt skalan på teckningen skall det ha mätt ca 0,80x0,50 m.
Fornvännen 91 (1996)
&
Fig. 3. Det försvunna runstensfragmentet från Skånela kyrkas bogårdsmur. Teckning av Richard Dybeck i Ri- chard Dybecks samling (ATA). Foto ATA. - A now löst fragment of a rune-stone from Skånela cemetery wall.
Drawing by Richard Dybeck (ATA).
Av inskriften har endast ett fåtal r u n o r funnits i behåll.
Dybeck läser:
...ub.
Runan 2 har av teckningen att d ö m a varit an- tingen b eller r, kanske snarast d e t först- n ä m n d a . Av r u n o r n a 3-6 h a r Dybeck endast tecknat övre delen av fyra huvudslavar.
Någon säker tolkning av d e n n a inskrift kan naturligtvis inte ges. Det är dock mycket fres- tande att anta att de första r u n o r n a utgjort res- t e r n a av n a m n e t [ i ] u b [ i a r n ] lobiorn och att fragmentet tillhört den saknade n e d r e delen av parstenen till U 297. Såväl b r e d d e n på frag- m e n t e t som o r n a m e n t i k e n s utformning tycks
stämma m e d de tidigare kända fragmenten.
Man kan dessutom lägga märke till att rundju- ret på det av Dybeck avbildade fragmentet är försett m e d en partåig fot och att huvudet på ett ganska originellt sätt har stuckits in nedan- för runslingan m e d nosen mot d e n n a fot. Ett liknande a r r a n g e m a n g finns även på U 309 och U 624, vilka uppvisar flera likheter m e d U 297 och kan vara utförda av samme ristare.
De tre s a m m a n h ö r a n d e fragmenten av parstenen till U 297 ligger för tillfället bakom kyrkan lutade m o t insidan av södra bogårds- m u r e n . Önskvärt vore att de i framtiden k u n d e sammanfogas och flyttas till en m e r synlig plats i närheten av U 297. En sådan åtgärd skulle ge besökaren en bättre uppfattning om h u r detta r u n s t e n s m o n u m e n t en gång kan ha gestaltat sig.
Fornvännen 91 (1996)
2 1 6 M a g n u s Källström
Referenser Lagman, S. 1990., De stungna runorna. Användning Gustavson, H. & Snaedal Brink, Th., 1979. Runfynd och Ijmlviinlen i svenska steninskrifter. R u n r ö n 4.
1978. Fornvännen 74, 1979, s. 228-250. Stock- Uppsala.
b o h n . Wessén, E. & J a n s s o n , S. B. E, 1940-58. Uppbinds Jansson, S. B. E, 1953. Uppländska runstensfynd. runinskrifter 1-4. Sveriges runinskrifter 6-9. Stock-
Fornvännen 48, 1953, s. 262-280. Stockholm. holm.
Fornvännen 91 (1996)
