Matematiken i fortsättningsskolan.
I en inom andra kammaren i år väckt motion har, som förut uti denna tidning o m n ä m n t s , folkskolläraren och riksdags- mannen Karl A . Molin, Aspa, hemställt, att riksdagen i skrivelse till k. m : t ville anhålla att ä m n e t räkning m å t t e upptagas som särskilt undervisningsämne ä läsordningen i de nya fortsättningsskolorna av å r 19i8;
och att denna förordning m å t t e t r ä d a i kraft från och med den 1 jan. 1924.
F ö r e v a r a n d e motion har av första tillfäl- liga utskottet remitterats till skolöversty- relsen för utlåtande, vilket nu kommit ut- skottet tillhanda. Man har haft all anled- ning förmoda, att skolöverstyrelsen skulle behjärta motionärens önskemal, men etter en i stort sett välvilligt hällen motivering har överstyrelsen icke kunnat tillstyrka bi- fall till det uti den föreliggande motionen framställda yrkandet, emeuan "nu gällan- de bestämmelser a n g å e n d e undervisningen i fortsättningsskolan synas icke l ä g g a n å - got som halst hinder i v ä g e n för att lära- ren vid s å d a n t förhållande a n v ä n d e behöv- lig t i d att bibringa dem de härför nödiga insikterna".
Författningen m å t t e emellertid i så fall vara mycket s v ä v a n d e , d å j u som bekant fortsättningsskolstyrelse med nuvarande be- stämmelser i q k e har r ä t t att upptaga det- ta så högst viktiga ä m n e p å läsordningen.
Att räkning icke i likhet med modersmålet är upptaget å läsordningen synes bero p ä den fullkomligt felaktiga upprättningen hos överstyrelsen, att detta ä m n e i toiKSkolan blivit dar sä väl tillgodosett, att barnen vid ö v e r g ä n g e n till fortsättningsskolan besitta alla förutsättningar för att utföra de prak- tiska tillämpningsövningarna under ä m n e t medborgarkunskap eller arbetskunskap. De, som emellertid dagligen s t å i direkt kontakt med undervisningen i folkskolan veta dock alltförväl att mycket stora brister r å d a i barnens kunskaper i ä m n e t räkning, d å t i - den här — med h ä n s y n till den stora ä m - nesbelastningen — för ä m n e t erhåller en alltför knappt tillmätt tid. Intet ä m n e i folkskolan ä r s å svårt att komma till nöj- aktigt resultat uti som just i ä m n e t räkning och därför hade man tänkt sig att få i fort- sättningsskolan komplettera och utöka bar- nens insikter häruti, för att de sedan 1 det praktiska livets skiftande förhållande måt- te kunna klara ut de uppgifter inför vilka de se sig ställda.
Ä m n e n a modersmålet och räkning böra därför allt fortfarande få ha sin b e s t ä m t givna plats å läsordningen med ett visst an- tal lärotimmar beroende på den skolform
i folkskolan under vilken barnen erhålla undervisning. Ä m n e t är naturligtvis nöd- v ä n d i g t i alla skolformer, men behovet måste j u anses störst i halvtidsläsande sko- lor och uti B 1- och B2-formen, varför det ju vore lämpligt att v e d e r b ö r a n d e fortsätt- ningsskolstyrelser finge full r ä t t att anpassa timantalet med hänsyn till a n v ä n d skolform i folkskolan. Det allmänna syftet med de nu gällande b e s t ä m m e l s e r n a för fortsätt- ningsskolorna böra bibehållas oförändrade, men i samma mån man prövar möjligheter- na att detta syfte skall vinnas för medbor- gerlig duglighet hos eleverna i genomsnitt framträder såsom ett oavvisligt krav, att en tillräckligt god e l e m e n t ä r grundval här förefinnes. Med nu gällande författning för de nya fortsättningsskolorna i vad det av- ser ä m n e t räkning kan man av redan vun- nen erfarenhet b e s t ä m t v å g a p å s t å att en s å d a n grundval icke förefinnes och hela re- sultatet av fortsättningsskolans arbete är ju d å till väsentlig grad förfelad. Man kan ju t ä n k a sig att detta ä m n e — under en skicklig och intresserad lärares ledning — i n å g o n m å n blir tillgodosett, men det fin- nes med nuvarande bestämmelser i n g e n g a r a n t i för att så blir fallet, d å ä m n e t icke finnes upptaget å läsordningen utan blott o m n ä m n e s i läroplanen, ty det kommer att ligga i l ä r a i e n s godtycke hur ä m n e t blir tillgodosett. Vilja vi att föräld- rar och målsmän skola ha förtroende och tillit för den nya fortsättmngsskolan, ja d ä är det också nödvändigt tillse, att barnen erhålla såd£.n undervisning särskilt i mo- dersmål och räkning att de l ä m n a skolan med värklig behållning för livet. Gör vi ej detta, få helt sannolikt skolans fiender s ä k - ra angreppspunkter mot lärarkåren och skolan, som leder till reaktionär skolpoli- tik, och det är j u detta vi för de ungas framtid s ö k a att förhindra. Därför b ö r a lä- rare och målsmän ha all anledning att slu- ta upp omkring denna h ö g s t b e h j ä r t a n s - v ä r d a motion samt ge motionären det er- k ä n n a n d e att han i sin m å n v ä n t allmänhe- tens och lärarkårens blickar till en fråga, som för fortsättningsskolans framtid och utveckling måste betecknas som synnerligt aktuell.
