Barnomsorgspolitik och kvinnokrav

(1)

A N E T T E B O R C H O R S T

Barnomsorgspolitik och kvinnokrav

Samhällets barnomsorg har

aldrig uppfattats som en i formell mening kvinnopolitisk fråga och kvinnoorganisationerna har aldrig

bedrivit en systematisk barnomsorgspolitik. Under 80-taletsprivatiseringsvåg har detta visat sig vara fatalt, hävdar

Anette Borchorst i en historisk genomgång av den offentliga barnomsorgens utveckling i Danmark.

Kvinnor har i de flesta samhällssystem och under de flesta historiska perioder haft hu- vudansvaret för barn.¹ De socialiseras som små flickor till moderskap och de egenska- per och kvalifikationer som utvecklas genom d e n n a socialisation ger dem speciella krafter och kvaliteter. Socialisationen till moderskap medverkar t ex till att kvinnor generellt ställer a n d r a och m e r a kvalitativa krav på sina liv och på samhällets framtid än m ä n . Samtidigt medverkar emellertid moderskapet starkt till kvinnornas under- o r d n a d e ställning i förhållande till m ä n n e n , när det gäller politisk och ekonomisk makt.

U n d e r hela deras fertila period b e h a n d - las och uppfattas de som m ö d r a r och det understryker ytterligare deras relativt dåli- ga situation på a r b e t s m a r k n a d e n med låg- avlönade och ofta instabila j o b b . N ä r de får barn får de h u v u d a n s v a r e t för dem, också långt utöver vad det biologiska moderskapet (graviditet, förlossning och amning) förutsätter.

K v i n n o r n a s förmåga till behovsorien- terad kommunikation, som bl a utvecklas i relationen mellan mor och barn, medverkar till att kvinnor också passar u p p och funge- rar som m ö d r a r åt sina stora barn och åt sina m ä n . På a r b e t s m a r k n a d e n förväntas det ofta av kvinnor att de får saker och ting att flyta och att de servar manliga kolleger utan att det ger utslag i högre betalning.

Moderskapet har alltså en dubbel och motsägelsefull karaktär, och det är ett viktigt element i en patriarkalisk sam- hällsstruktur. Den starka modersideologin

låser fast kvinnor i en position d ä r de först och främst måste leva för att tillfredsställa a n d r a s behov, m e d a n det u p p f a t t a s som mindre legitimt och kvinnligt om de önskar att satsa på sitt eget självständiga liv.

O m m a n skall förklara varför de frigö- r a n d e potentialerna i moderskapet ofta blir till en begränsning, får m a n analysera de förutsättningar kvinnor har för att fungera som m ö d r a r och de hinder som föreligger för att de skall " k l a r a alltihop", dvs fungera som m ö d r a r och samtidigt utveckla a n d r a delar av sitt liv, t ex utbildning, förvärvsar- bete, politiskt arbete, fritidsintressen m m .

Moderskapet är ett universellt fenomen som i alla tider på gott och ont har präglat kvinnors livssituation, men det har ä n d r a t s mycket genom tiderna. Utvecklingen har bl a gått från ett kvantitativt till ett mera kvalitativt betonat moderskap.

Tidigare levde kvinnor ofta ett liv som konstant innebar graviditet, förlossning, a m n i n g och s p ä d b a r n s d ö d . F ö r b ä t t r a d e preventivmetoder, och speciellt utbred- ningen av p-piller och spiral u n d e r mitten av 60-talet, har gett kvinnor en kontroll över sin fortplantningsförmåga som de aldrig tidigare har haft.

Kvinnor kan idag i långt större utsträck- ning b e s t ä m m a om och när de vill ha barn.

Det är detta som har begränsat moderskapet kvantitativt. Samtidigt har utvecklingen emellertid gått i den riktningen att b a r n har fått en ny och långt viktigare status under detta å r h u n d r a d e än de hade tidigare. Det är också på 1900-talet som uppfatt-

(2)

ningen om den goda och u p p o f f r a n d e mo- dern med de naturliga modersinstinkterna på allvar har blivit u t b r e d d . 1900-talet har således blivit inte b a r a barnets utan också moderns århundrade.

Moderskap och yrkesarbete En rad a n d r a förhållanden har haft ett av- görande inflytande på moderskapet och dess villkor, och här är särskilt åtskillnaden mellan reproduktion och produktion av betydelse. M o d e r s k a p e t och arbetet omkring reproduktionen har blivit hänvisat till en speciell och privat sfär, som är avskild från det offentliga livet och från avlönat arbete.

D ä r m e d har kvinnors moderskap försatt dem i en ekonomisk beroendeställning gentemot m ä n . Motsättningen mellan moderskap och förvärvsarbete har varit starkt styrande för m å n g a kvinnors livsvillkor under de senaste 100 åren."

K v i n n o r har tacklat motsättningen på m å n g a olika sätt. Ett av dessa har varit att de har valt eller blivit hänvisade till arbete som kunde kombineras med att ha ansvaret för barn. I D a n m a r k har ett av de vanligas- te kvinnoyrkena genom tiderna varit städ- ning som ofta utförts u n d e r natten eller tidigt på morgonen, så att kvinnorna kunde hinna hem till barnen innan dessa vaknade.

Ett a n n a t vanligt kvinnoarbete har varit produktion i h e m m e t , t ex sömnad, där kvinnor a r b e t a d e i sina egna hem och samtidigt kunde passa sina barn. Även tillsyn av a n d r a s barn i eget hem kunde kombineras med passning av egna barn. En stor del av detta arbete har varit irreguljärt svart, eller oregistrerat arbete, men dess omfatt- ning har minskat kraftigt under senare hälf- ten av detta å r h u n d r a d e .

I dag har kvinnors anställningar en mera fast och kontinuerlig karaktär och de kan inte kombineras med barnpassning. Kvin- nors anknytning till a r b e t s m a r k n a d e n har också blivit mera stabil och utan de avbrott som tidigare var vanliga när de fick barn.

Ett nytt sätt att tackla motsättningen mellan moderskap och förvärvsarbete har varit deltidsarbetet, som har blivit mycket utbrett i D a n m a r k . Det är framför allt små-

b a r n s m ö d r a r n a som a r b e t a r deltid, och de har för det mesta behov av att barnen tas om hand u n d e r en del av dagen.

En ny typ av lösning har u p p k o m m i t som en följd av den ökade preventivkontrollen.

M å n g a kvinnor väljer att inte skaffa barn, eller att skaffa färre b a r n än de önskar. Det minskade antalet b a r n avspeglar inte så mycket kvinnornas önskan om att avstå från moderskap, men mera att förvärvsar- betet har blivit en så viktig och nödvändig livsförutsättning att de tvingas att inte skaffa barn.

Förvärvsarbetets ökade betydelse för kvinnor har också betytt att kvinnornas ekonomiska självständighet i förhållande till m ä n har ökat. Därför utgör mönstret med minskande b a r n a n t a l , ökad förvärvs- frekvens för kvinnor, ökad skilsmässofre- kvens och ett stigande antal samboförhål- landen från slutet av 60-talet och fram till idag ett nät av orsak och verkan.

Kapitalismen och lönearbetet har alltså betytt att kvinnor inte samtidigt kan ha hela ansvaret för b a r n och klara att ha en anställning, därför att det är en mycket liten del av förvärvsarbetet som kan kombineras med att ta h a n d om barn. O m kvin- nor skall kunna bevara anknytningen till a r b e t s m a r k n a d e n måste omsorgen för mindre barn alltså delas med a n d r a .

Olika slags lösningar har använts, t ex gratis barntillsyn hos familjen, v ä n n e r och grannar, betald tillsyn på privat väg eller offentligt förmedlad tillsyn på institutioner (daghem och fritidshem) och via d a g m a m - mor. F o r m e r n a för barntillsynen har änd- rats, och olika lösningar har dominerat i olika länder, men överallt gäller att det till en övervägande del är a n d r a kvinnor som, med eller utan betalning, träder in. Även om kvinnor nu delar försörjningsbördan med m ä n n e n , har arbetsdelningen vad gäl- ler barnen inte ä n d r a t s särskilt mycket.

I D a n m a r k har det övervägande varit statens ansvar som har utvidgats och det är statsanställda kvinnor som har övertagit ansvaret för barnen under en del av dagen.

Det är mest d a g h e m som har blivit vanliga, men offentliga, k o m m u n a l a d a g m a m m o r har också fått en ökad betydelse.

(3)

D a n m a r k har idag världens högsta täck- ningsprocent för b a r n o m s o r g och den d a n - ska situationen ser också ut att vara unik när det gäller pedagogisk s t a n d a r d och målsättning i s a m b a n d med antagning och utskrivning av barn. Det är förmodligen det mycket o m f a t t a n d e statliga engagemanget som har medverkat till att danska kvinnors förvärvsfrekvens h a r blivit så hög som den är. De m e r a privata tillsynslösningarna för- utsätter nämligen att a n d r a kvinnor inte har en fast anknytning till arbetsmark- naden.

Barnomsorgen har aldrig uppfattats som ett i formell mening kvinnopolitiskt problem och kvinnoorganisationerna har aldrig systematiskt krävt inflytande över den, som de gjort vad gäller a n d r a problemom- råden. Detta trots att det inte råder något tvivel om att barnomsorgen är ett för kvin- nor mycket relevant politiskt beslutsområ- de och att det offentligas övertagande av delar av barnomsorgen har medverkat till att minska motsättningen mellan moderskap och förvärvsarbete.

Barnstuga från 1930-talet. Lokalhistoriskt arkiv, Århus.

I det följande skall j a g försöka förklara varför kvinnoorganisationerna har varit relativt restriktiva på detta o m r å d e och vilka konsekvenser det har haft för barnomsorgspolitiken och för kvinnors ställning. J a g skall undersöka vem som har haft inflytande på barnomsorgspolitiken och vilka mål- sättningar som har varit ledande för den.

J a g kommer att analysera detta i relation till fyra nyckelperioder i barnomsorgsinsti- tutionernas utveckling:

1) Barnomsorgens framväxt u n d e r 1800- och 1900-talet.

2) Systematiseringen av det statliga engagemanget och mera o m f a t t a n d e lagstiftning u n d e r 1930-talet.

3) M a r k a n t u t b y g g n a d och väsentlig för- bättring av den pedagogiska s t a n d a r d e n under 1960-talet.

4) O m s t r u k t u r e r i n g av barnomsorgspolitiken vid mitten av 1970-talet och på

1980-talet.

Barnomsorgens framväxt D a n m a r k s industrialisering slog på allvar igenom i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, och det ledde bl a till en våldsam tillväxt i städerna. Ett stigande antal av de sämst ställda fick fabriksarbete öch det gäll- de också m å n g a fattiga kvinnor. Oavsett om de hade små b a r n eller ej, var de tvungna att a r b e t a u p p till 12 t i m m a r utanför h e m m e t för att försörja sig själva och familjen. Det betydde att m å n g a b a r n blev läm- nade åt sig själva i flera t i m m a r varje dag och det förde med sig hög spädbarnsdödlig- het, olyckor och kriminalitet.

I en rad europeiska länder b ö r j a d e grup- per bland borgerskapet ta initiativ till att u p p r ä t t a institutioner, där a r b e t a r b a r n e n kunde uppehålla sig utan betalning m e d a n föräldrarna arbetade. I D a n m a r k u p p r ä t t a - de Det Kvindelige Velgorenhedsselskab den första b a r n k r u b b a n 1828, efter engelsk och tysk förebild. M o t sekelskiftet fanns det ca 100 b a r n k r u b b o r , framför allt i de stora städerna, och de finansierades genom privat filantropi. B a r n k r u b b o r n a var med vå- ra dagars m å t t m ä t t mycket stora institutioner med 130 — 250 b a r n och 2 — 3 vuxna.

(4)

Därför r å d d e det hård disciplin och det rör- de sig övervägande om ren förvaring av barnen.

F r å n mitten och f r a m e m o t slutet av seklet f r a m t r ä d d e ett ökat intresse för barnet och dess utveckling. Barn uppfattades inte längre som s m å vuxna, b a r n d o m e n uppstod som begrepp.

Tysken Friedrich Fröbel f r a m l a d e nya tankar om barnets utveckling och utveckla- de idéer om h u r barnen skulle stimuleras andligt och intellektuellt. Dessa idéer fick stor betydelse även i de övriga europeiska länderna och de ledde till u p p k o m s t e n av s k b a r n t r ä d g å r d a r . I D a n m a r k blev den första b a r n t r ä d g å r d e n uppförd av progressiva pedagoger 1870.

Fröbels pedagogik formulerades som ett supplement till h e m m e t och byggde på en familjeform d ä r m o d e r n a r b e t a d e i hemmet. B a r n t r ä d g å r d a r n a hölls bara ö p p n a halva dagen och föräldrarna betalade själva för b a r n e n s uppehälle. Därför utnyttjades de bara av borgerskapet. Det uppstod

en pedagogisk rörelse omkring fröbelpeda- gogiken som a r b e t a d e för dess spridning och i D a n m a r k var särskilt Hedevig och Sofus Bagger aktiva för idéerna bl a i förbin- delse med Dansk Frobelforening som g r u n d a d e s 1899. I n n a n dess, 1885, hade familjen Bagger g r u n d a t den första 1-åriga utbildningen av fröbelpedagoger.³

I början av 1900-talet växte det fram en utbredd misstro mot b a r n k r u b b o r n a och deras förvaring av b a r n . U n d e r d e n n a period började progressiva pedagoger att arbeta för att fröbelpedagogiken även skulle k o m m a a r b e t a r n a till godo, och en ny typ av institutioner, " f o l k b a r n s t u g o r n a " ("fol- kebornehaverne"), uppstod.

I D a n m a r k gick det till så att familjen Bagger tog kontakt med ledande socialde- mokrater och förtroendemän inom arbetar- rörelsen och fick dem med på tanken att u p p r ä t t a en barnstuga. Detta h ä n d e på Vesterbro i K ö p e n h a m n 1901, och 1903 g r u n d a d e s en barnstugeförening, vars mål- sättning var att inrätta fler barnstugor.

1912 var m a n u p p e i 12 institutioner, främst i de större städerna.

På grund av ekonomiska problem var de

första b a r n s t u g o r n a halvdagsinstitutioner, men senare blev det tal om heldagsöppet.

F ö r ä l d r a r n a betalade ett m i n d r e belopp om de kunde, men a n n a r s finansierades barnstugorna med privata bidrag och pengar som m a n k u n d e skaffa från partiorganisa- tioner m m.

Barnstugorna h a d e emellertid ständigt ekonomiska problem, och 1919 fick de för första gången statsunderstöd med en r a m - budget på 250.000 kr. Det var endast god- k ä n d a institutioner som k u n d e fa stöd och det innebar i praktiken endast de institutioner som övervägande h a d e barn från mindre bemedlade hem. Också u n d e r de följan- de åren beviljades det r a m b e l o p p som efter h a n d höjdes. Staten stödde också utbildningen av fröbelpedagoger ekonomiskt och utbildningen blev förlängd till 2 år.

U n d e r den första perioden i barnomsorgens historia u p p r ä t t a d e s alltså olika institutioner, som v ä n d e sig till olika klasser.

Staten började så s m å n i n g o m att stödja barnomsorgen ekonomiskt, men endast de institutioner vars syfte p r i m ä r t var socialt.

Institutionernas målsättning riktade sig helt till barnen och var antingen sociala eller pedagogiska. Det var aldrig tal om att barnomsorgen formellt skulle ha syftet att förändra kvinnornas ställning. K v i n n o r n a s förvärvsarbete u p p f a t t a d e s som ett nöd- vändigt ont, som m a n måste mildra de vär- sta effekterna av.

U n d e r de första åren var det övervägan- de borgerliga filantroper som kom att präg- la institutionerna, och d ä r n ä s t och under en mycket lång period därefter var det progressiva pedagoger som vigde sina liv åt de pedagogiska idéerna. Det var de som kon- taktade socialdemokraterna och arbetarrö- relsen och dessa tidiga kontakter blev för- modligen avgörande för dessa pedagogers inflytande på statspolitiken. U n d e r de för- sta åren kunde m a n emellertid inte tala om något systematiskt eller generellt engage- m a n g från socialdemokraternas sida, och

" f o l k b a r n s t u g o r n a " kom inte att ingå i par- tiets program.

En del kvinnor deltog i u p p r ä t t a n d e t av barnstugor, men det var i anslutning till välgörenhetsarbete (de var s k " h a t t e d a -

(5)

m e r " ) , eller i förbindelse med pedagogiskt arbete. Det skedde inte utifrån uttalade kvinnointressen.

K v i n n o k a m p e n tog fart vid mitten av 1800-talet och m a n ställde krav på större frihet och j ä m l i k h e t för kvinnor. 1871 g r u n d a d e s Dansk K v i n d e s a m f u n d med syftet att " u p p h ö j a kvinnan i andligt, mora- liskt och ekonomiskt avseende och / . . . / även göra h e n n e till en m e r a självständig och aktiv medlem av familj och samhälle, nämligen genom att ge h e n n e möjlighet till egen försörjning". Organisationen arbetade främst för att skaffa kvinnor tillgång till utbildning, högre lön och m e r a ansvarsfulla poster.4 M o t slutet av seklet och i början av nästa var det särskilt kravet på rösträtt som prioriterades. Den a l l m ä n n a rösträtten för kvinnor genomfördes 1915.

Kvinnoorganisationernas krav på ökade möjligheter för kvinnor till utbildning och egen försörjning i n n e b a r inte att m a n samtidigt systematiskt krävde u p p r ä t t a n d e av barnstugor och utvecklande av deras pedagogiska mål. Detta s a m m a n h ä n g e r förmod- ligen med kvinnoorganisationernas övervä- g a n d e borgerliga g r u n d .

Borgarklassens kvinnor krävde rätt till utbildning och egen försörjning på grund av en önskan om jämlikhet; motsättningen mellan m o d e r s k a p och yrkesarbete löste de bl a genom att betala kvinnor från a n d r a klasser för att utföra hushållsarbete och barntillsyn. Kvinnoorganisationerna fram- förde enstaka gånger krav på barnstugor och s m å b a r n s a v d e l n i n g a r , bl a i en h ä n v ä n - delse till skolkommissionen 1919, men mest prioriterade de krav på skolundervisning och uppsikt och kontroll av ogifta m ö d r a r s barn. B a r n s t u g o r n a var inte till för borgerskapets barn: att staten skulle överta små- barnsomsorgen u p p f a t t a d e s aldrig som en sak att a r b e t a för.

1930-talet: statligt engagemang och omfattande lagstiftning 30-talet präglades också i D a n m a r k av en svår ekonomisk kris och hög arbetslöshet.

Därtill kom en o m f a t t a n d e köns- och sex- ualpolitisk d e b a t t . I vissa kretsar angrep

m a n gifta kvinnors rätt att v a r a självförsör- j a n d e med a r g u m e n t om hög arbetslöshet

bland m ä n och med motiveringen att kvin- nans viktigaste uppgift var moderskapet.

Antalet b a r n var som i m å n g a europeiska länder minskande och d e b a t t e n kring barn- begränsning och fosterfördrivning var mycket häftig.

I socialreformen 1933 stiftades det lagar gällande b a r n s t u g o r n a i Lagen om förebyg- gande barnomsorg. Det n ä m n d e s uttryckligen att institutionerna skulle ha 2/3 barn från m i n d r e b e m e d l a d e hem för att k u n n a få offentligt stöd och g r ä n s e r n a för det tidigare r a m b e l o p p e t u p p h ä v d e s . N u ö p p n a - des möjligheter för stöd till utbyggnaden av institutioner.

Det hade endast varit en mycket liten tillväxt av antalet småbarnsinstitutioner från 1924 till 1936: täckningsprocenten för b a r n s t u g o r n a var 1936 3 , 3 % . Det fanns to- talt 304 institutioner och d ä r a v var 240 daghem, men endast ca 30 småbarnsavdel- ningar. Väntelistorna var mycket långa, men under åren 1933 — 36 utnyttjades de nya möjligheterna till anslag b a r a till att 6 nya institutioner u p p r ä t t a d e s och driftsanslagen låg kvar på endast ca 3 0 % .

Diskussionen om småbarnsinstitutioner- nas omfång och ekonomi blev ett inslag i debatten omkring befolkningsfrågan. M a n hade i D a n m a r k liksom i Sverige tillsatt en befolkningskommission, som skulle under- söka följderna av det minskade antalet barn och lägga f r a m förslag till åtgärder. I likhet med situationen i Sverige gick m a n i Dan- mark inte in för en kvantitativ befolknings- politik med premiering av barnafödslar, så som m a n t ex gjorde i Tyskland, Belgien och Frankrike. M a n försökte att genomdri- va en kvalitativ politik, som skulle förbättra villkoren för barnfamiljerna.

Den danska politiken var emellertid mera pragmatiskt betonad än den svenska och den präglades inte av s a m m a idealism som t ex kännetecknade de svenska M y r d a l a r - na. Det fanns inte personer som Alva Myr- dal, som förenade s y n p u n k t e r n a kring barnens och kvinnornas situation och krävde pedagogiska institutioner för alla barn.

Den direkta anledningen till att dag-

(6)

Småbarnsavdelning på 1980-talet. Foto, Anette Borchorst.

hemsfrågan kom att ingå i befolkningskommissionens arbete var två hänvändelser från Dansk Bornehaveråd. H ä r påpekades den stora bristen på d a g h e m , s m å b a r n s a v - delningar och fritidshem, och rådet föreslog att driftsanslagen på u p p till 5 0 % i lagstift- ningen skulle utnyttjas maximalt, samtidigt som det skulle ges anslag till ökad u t b y g g n a d . '

Kvinnoorganisationerna hade fortfarande inget större inflytande på barnomsorgen och de u p p f a t t a d e den heller inte som något viktigt kvinnopolitiskt p r o b l e m o m r å d e . Dansk K v i n d e s a m f u n d hade ä n d r a t sin målsättningsparagraf efter genomförandet av rösträtten; den innehöll nu 3 punkter där den tredje rörde sig om att förbättra kvinnors och barns villkor, särskilt genom lag- stiftningen. I förhållande till barnen arbetade m a n p r i m ä r t med att fastställa rättig- heterna för b a r n födda utanför äktenskapet.

I övrigt var det o m r å d e n som kvinnors deltagande i politiken, tillgång till utbildning, yrken och särskilda ä m b e t e n , synen på hemarbetet som yrke och avskaffandet av skilda ä m n e n för flickor och pojkar i skolan, som prioriterades i organisationens arbete. Ett centralt o m r å d e var gifta kvinnors rätt till egen försörjning; m a n framför- de m å n g a klagomål i fall d ä r gifta kvinnor blev avskedade.

I frågan om avkriminalisering av aborter var organisationen dock splittrad och m a n valde att ställa sig relativt passiv i stället för att stödja försök till förbättringar av moderskapets villkor, t ex genom att u p p r ä t t a m ö d r a h e m .

V a d gällde barnomsorgen var det inte någon öppen splittring, men det var även i fortsättningen ett o m r å d e som organisationen trots målsättningsparagraferna förhöll sig mycket passiv till. U t b y g g n a d e n av

(7)

barnomsorgen n ä m n d e s visserligen i en längre skrivelse till befolkningskommissio- nen, men det var inte ett o m r å d e som ingick i organisationens dagliga arbete i kommit- téer, på möten o dyl.

En a n n a n kvinnoorganisation, Danske Kvinders N a t i o n a l r å d (som g r u n d a d e s i anslutning till en internationell paraplyor- ganisation 1899), gick i högre grad in för att säkra u p p f ö r a n d e t av barnstugor. På det hela taget var det emellertid ä n n u inte fråga om att barnomsorgen uppfattades eller formulerades som ett direkt kvinnokrav av kvinnoorganisationerna. Förklaringen är förmodligen också u n d e r d e n n a period främst att söka i klasskillnader beträffande förutsättningarna för moderskap. Abort och barntillsyn var inte livsviktiga problem för borgerskapets kvinnor på s a m m a sätt som för arbetarkvinnorna. Yrkesarbetet var inte en ekonomisk nödvändighet utan ett led i frigörelseförsöken, och kunskaper- na om b a r n b e g r ä n s n i n g var större hos borgerskapet.

Slutligen var den ekonomiska situationen för barnen långt bättre hos borgerskapets familjer. Det var fortfarande mycket vanligt att ha hembiträde, som bodde i hemmet och hjälpte till med hushållsarbete och barntillsyn. H e m b i t r ä d e n a s betydelse för kvinnorna i borgerskapet vid 30-talets mitt avspeglades i Dansk K v i n d e s a m f u n d s attityd till deras krav på 8 t i m m a r s arbets- d a g och rätten att fa l ä m n a arbetsplatsen. I en ledarartikel i tidningen Kvinden og Sam- fundet kritiserade redaktören hembiträde- nas krav därför att de gav a n d r a kvinnor problem med deras arbete utanför h e m m e t .6

D e n n a skillnad i moderskapets villkor för de olika klasserna ledde också till en skillnad i politisk organisering och deltagande.

M e d a n Dansk K v i n d e s a m f u n d övervägan- de hade sin förankring hos borgerskapets kvinnor, var m å n g a av arbetarklassens kvinnor aktiva i rörelsen för avkriminalisering av aborter och för ökad barnbegräns- ning och sexualrådgivning. Stämningen bland sämre ställda kvinnor var övervägan- de för en liberalisering av abortlagstift- ningen.

1960-talet: utbyggnad och bättre pedagogisk standard I början av 60-talet blev det full sysselsätt- ning och det uppstod brist på arbetskraft.

M a n b ö r j a d e satsa på att få fler gifta kvin- nor ut på a r b e t s m a r k n a d e n , bl a genom statliga cirkulär om utbildning, deltidsarbete m m . Bristen på arbetskraft blev grunden för en institutionalisering av kvinnoorganisationernas försök att försäkra arbete och utbildning för kvinnorna. Detta skedde genom jämställdhetspolitiken, som in- leddes med att statsministern tillsatte en kvinnokommission 1965. 60-talet blev samtidigt den period då en m a r k a n t utbyggnad av b a r n s t u g o r n a ägde r u m och då de uppfattades som pedagogiska a r r a n g e m a n g för alla barn.

Danske Kvinders Nationalråd h a d e 1959 arrangerat en stor interpellationsdebatt på Christiansborg om " h v o r skal bornene vae- re", och här poängterades behovet av barnomsorg. Därefter a n m o d a d e socialministern barn- och ungdomsomsorgens pedagogiska utskott om att u t a r b e t a planer om utbyggnad av barnstugor. Utskottet före- slog i ett b e t ä n k a n d e utgivet 1963, en utbyggnad av hela barnomsorgen, utvidg- ning av det pedagogiska p r o g r a m m e t och på längre sikt gratis barnstugor. Utskottets förslag innehöll en formulering om att den offentliga sektorn var förpliktigad att sörja för barnomsorgen.⁷ Förslagen om utbyggnad och prioritering av det pedagogiska p r o g r a m m e t efterföljdes i lagen om barn- och u n g d o m s o m s o r g som antogs 1964.

I d e n n a lag hade regeln om 2/3 barn till mindre bemedlade föräldrar avskaffats och institutionerna skulle nu rikta sig till alla barn. De betecknades som socialpedagogiska barnstugor och det pedagogiska pro- g r a m m e t hade hög prioritet. Det pedagogiska utskottets formulering om det offentligas plikt modifierades så att barn- och ung- domsomsorgen skulle "se till förekomsten av nödvändiga barnstugor och socialpedagogiska f r i t i d s a r r a n g e m a n g " . Formule- ringen berodde på de borgerliga partiernas, Venstres och Konservatives, betänklighe- ter; dessa partier fick också en passus tillfo-

(8)

gad om att också kommunalfullmäktige var ansvariga för utbyggnaden. De borgerliga ville fastställa att de ekonomiskt ansvariga i k o m m u n e r n a och inte b a r a de pedagogiskt- socialt ansvariga fick inflytande över utbyggnaden.

Lagen från 1964 ö p p n a d e också möj- ligheter för att etablera k o m m u n a l a famil- j e d a g h e m , men de sågs då som en tillfällig

lösning, därför att byggnadsstoppet för- h i n d r a d e en utbyggnad av institutionerna.

Samtidigt som b a r n s t u g o r n a byggdes ut och förbättrades, prioriterade m a n professionaliseringen av barntillsynen: utbild- ningarna lades om och förlängdes i slutet av 60-talet till 3 år. 1964 etablerades en ny särskild utbildning för personalen på små- barnsavdelningarna, som tidigare till en övervägande del hade varit sjuksköterskor och barnsköterskor. Detta speglade om- läggningen av arbetet på småbarnsavdel- ningarna, som tidigare i första hand h a d e rört sig om lugn och hygien, men där m a n nu också lade vikt vid pedagogiska strä- vanden.

N ä r m a n antog lagen 1964 var det en bred politisk uppslutning, och n å g r a av de borgerliga partierna förankrade sin positi- va attityd direkt i försöken att fa ut fler kvinnor på a r b e t s m a r k n a d e n .

Lagen medförde en m a r k a n t utbyggnad av barnomsorgen. Antalet småbarnsavdel- ningar nästan fördubblades, och antalet d a g h e m ökade med 7 0 % . Täckningspro- centen för s m å b a r n s a v d e l n i n g a r n a låg i slutet av 60-talet på k n a p p a 5 % och för d a g h e m m e n på drygt 8 % , och den var fortfarande högst i tätorterna.

Målsättningen för barnomsorgen och statens e n g a g e m a n g ä n d r a d e s alltså under d e n n a period från att vara övervägande socialt betonade till att i mycket större ut- sträckning lägga vikten vid pedagogiken.

Samtidigt blev barnomsorgspolitiken för första gången uttryckligen förenad med kvinnornas situation och blev ett redskap för dennas förändring. Vid detta tillfälle var det emellertid inte tal om någon direkt sammankoppling mellan omfattningen av möd- rarnas yrkesarbete och tilldelningen av platser på b a r n s t u g o r och på familje- d a g h e m .

Det uppstod en o m f a t t a n d e d e b a t t om kvinnors ställning, bl a mellan borta- och h e m a r b e t a n d e kvinnor som skrev mot var- a n d r a i dagspressen. De h e m a r b e t a n d e be- skyllde dem som a r b e t a d e utanför h e m m e t för att vara dåliga m ö d r a r och dessa be- skyllde de h e m a r b e t a n d e för att snylta på samhället. D e n n a d e b a t t får ses i ljuset av den omvälvning som faktiskt ägde r u m omkring förutsättningarna för moderskapet och av ideologin kring kvinnors ställning från 50-talet till 60-talet.

Kalla krigets s t ä m n i n g och den ekonomiska krisen h a d e på 50-talet lett till en konservering av en traditionell familje- struktur, en dyrkan av moderskapet och en syn på detta som ett yrke. Antalet h u s m ö d - rar ökade, så också antalet b a r n . Det r å d d e en bred enighet om att b a r n s t u g o r n a var skadliga för barnen, och också bland arbe- tarklassen blev det ett önskemål att kvinnan kunde a r b e t a på heltid i h e m m e t .

Kvinnorganisationerna h a d e haft svårt att slå igenom med sin jämställdhetspolitik under 50-talet, men på 60-talet k u n d e de ansluta sig till försöken att få ut fler kvinnor på a r b e t s m a r k n a d e n . De gjorde en stor in- sats för att få fler kvinnor in i utbildnings- systemet och ut på a r b e t s m a r k n a d e n , men de a r b e t a d e inte för samhälleliga lösningar på det d u b b e l a r b e t e som kom att prägla kvinnornas situation. Bortsett från Danske Kvinders Nationalråds initiativ var kvinnoorganisationerna inte offensiva i kraven på inflytande på barnomsorgspolitiken. Di- lemmat omkring m o d e r s k a p och avlönat arbete löste m a n genom att inrikta sig på deltidsarbete och deltidsförskola.

U n d e r d e n n a period kan d e n n a attityd inte förstås utifrån n å g r a stora klasskillnader vad gäller förutsättningarna för moderskapet. Dessa h a d e j ä m n a t s ut på grund av att h e m b i t r ä d e n a h a d e försvunnit från de flesta danska hem, och samtidigt hade hus- hållsarbetet standardiserats med nya hus- hållsapparater. Ö k n i n g e n av yrkesfrekven- sen betydde att d u b b e l a r b e t e inte längre övervägande var ett arbetarklassfenomen, utan ett livsvillkor för ett mycket stort antal kvinnor.

N ä r m a n i alla fall inte ställde sig mera

(9)

offensiv till m o t s ä t t n i n g a r n a mellan moderskap och yrkesarbete berodde det, såvitt j a g kan se, på en ofullständig bearbetning av attityden till m o d e r s k a p och barntillsyn.

M a n var mycket offensiv n ä r det gällde att ä n d r a u p p f a t t n i n g e n om att kvinnor borde hålla sig till h e m m e t , m e n m a n m ä k t a d e inte med en uppgörelse med den starka modersideologin. Ansvaret för de s m å b a r n e n var och förblev först och främst kvinnornas och det accepterade kvinnoorganisationerna.

Den bristande insikten om barnomsorgen som ett direkt kvinnopolitiskt problem- o m r å d e visade sig också i jämställdhetspo- litiken. Kvinnokommissionen h a d e i ett av sina b e t ä n k a n d e sysselsatt sig med problemet med barnens tillsyn och det ingick också i kommissionens förslag att en utbyggnad och förbättring av barnomsorgen var nödvändig om kvinnorna skulle garan- teras jämställdhet. Kommissionens betän- kande ledde till ett förslag om att u p p r ä t t a ett jämställdhetsråd och detta effektuerades 1975. Enligt förslaget skulle det också vara detta organs uppgift att säkra möjligheter- na till barntillsyn , m e n j ä m s t ä l l d h e t s r å d e t och den senare jämställdhetslagstiftningen kom att hålla sig snävt till a r b e t s m a r k n a d s - och utbildningspolitiken. Det har varit mycket återhållsamt inför barntillsyns- frågan.

Kvinnoorganisationerna och kvinnointressena h a d e alltså inte något större infly- t a n d e på den statliga politiken som gällde barnomsorgen. De progressiva pedagoger- nas inflytande h a d e formaliserats så att de var representerade i de statliga kommissio- nerna, utskotten och i n ä m n d e r som syssla- de med problemet. Emellertid höll en änd- ring på att äga r u m . Det pedagogiska arbetet h a d e tidigare u p p f a t t a t s som ett kall, som m a n ofta vigde en väsentlig del av sitt liv åt, men nu höll den tidigare ideelie peda- gogen på att försvinna. De yngre, nyutbil- d a d e pedagogerna u p p f a t t a d e i ökad ut- sträckning sitt arbete som ett yrkesarbete i likhet med vilket a n n a t yrkesarbete som helst, och de b ö r j a d e bilda fackföreningar som ställde krav på löner och arbetsförhål- landen.

70- och 80-tal:

barnomsorgen omstruktureras U n d e r 70- och 80-talen h a r det blivit klart att den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten har kommit för att s t a n n a en längre tid. U t b y g g n a d e n av barnomsorgen har fortsatt, men i en l å n g s a m m a r e takt.

D a n m a r k verkar idag ha en bland världens högsta täckningsprocent, med 4 0 % 1982 för 0—2 åringar och 5 5 % för 3—6 åringar, och b a r n s t u g o r n a har, j ä m f ö r t med a n d r a länder, en hög pedagogisk s t a n d a r d . Sedan 1980 planeras emellertid en omstrukturering och ett avsteg från m å n g a av de pro- g r a m och principer som antogs på 60-talet, något som på längre sikt kan skärpa mot- sättningen mellan m o d e r s k a p och yrkesarbete.

R e d a n i b ö r j a n av 70-talet försökte m a n hejda den stora ökningen av de offentliga utgifterna. Barnomsorgen var ett av de om- råden d ä r utgifterna h a d e ökat mest och m a n planerade en kraftig styrning av detta område. I den statliga helhetsplaneringen från 1973 föreslogs ett modulsystem på dag- h e m m e n , som skulle inrättas efter omfattningen av föräldrarnas förvärvsarbete.

Därutöver k u n d e b a r n e n tas om h a n d i skift i olika hem.

E n cost-benefit analys av kostnaden vid s m å b a r n s a v d e l n i n g a r n a i förhållande till h u r m å n g a kvinnor som kom ut på arbets- m a r k n a d e n visade att småbarnsavdelning- a r n a inte lönade sig. Därför kom det ett förslag om att b a r n b i d r a g e n skulle koncen- treras till den första tiden efter födelsen och att m a n skulle kräva en väsentligt högre betalning för den offentliga b a r n o m s o r g e n u n d e r det första levnadsåret.⁹ Dessa förslag förverkligades inte direkt; m a n b ö r j a d e visserligen att hejda utbyggnadstakten, men något större brott med principerna för antagning, prisnivå m m blev det inte.

1976 t r ä d d e den nya biståndslagen i kraft och här ingick barnomsorgen. Innehållet i lagen 1964 fördes i stort sett vidare; det gällde också det offentligas roll. Det blev omskrivet så att kommunalfullmäktige skulle sörja för " d e t n ö d v ä n d i g a antalet platser på förskolor för b a r n och unga inom

(10)

den socialpedagogiska b a r n o m s o r g e n " . Den d å v a r a n d e socialministern tolkade detta som en " t ä c k n i n g av det faktiska, det sociala och det pedagogiska behovet."^{1 0}

Biståndslagen planerades emellertid under högkonjunkturen och d å krisen slog till blev verkligheten en helt a n n a n . Det var barnomsorgen som först märkte av de ekonomiska n e d s k ä r n i n g a r n a och under en lång period var det också den som var fore- mål för flest ingrepp. Det b ö r j a d e med att m a n fastställde en maximigräns för utgifterna, sedan följde avskaffandet av tandlä- kar- och läkarvård, begränsning av "dispo- nibla t i m m a r " för personalen (dvs den tid de anställda k u n d e a n v ä n d a till a n n a t än direkt kontakt med barnen), och nedskär- ning med 2600 förskollärartjänster, vilket bl a ledde till en m a r k a n t ökning av antalet deltidstjänster.

Dessa nedskärningar förespråkades och legitimerades av en mycket våldsam hets mot förskollärarna, speciellt ifrån skatte- smitarpartiet Framstegspartiet. Även det lilla nya Kristeligt Folkeparti ville v ä r n a om familjen och h ä v d a d e att föräldrarna själva skulle ta h a n d om sina b a r n u n d e r de första åren. De ansåg att institutionerna tvingade ut kvinnorna på a r b e t s m a r k n a - den, men de inlät sig inte i s a m m a utsträck- ning på hets mot personalen.

U n d e r de följande åren bromsades utbyggnaden u p p , även om det var långa vän- telistor till b a r n s t u g o r n a . Den tidigare n ä m n d a § 69 i biståndslagen framställdes som ett politiskt p r o g r a m u t t a l a n d e som inte var juridiskt b i n d a n d e och k o m m u n e r - nas förpliktelse att följa den blev m i n d r e sträng. Det s k barnomsorgscirkuläret från

1979 betydde att kvinnor k u n d e d r a b b a s

Daghem från 1960-talet. Foto, Lokalhistoriskt arkiv, Århus.

(11)

individuellt av barntillsynsproblem och mista arbetslöshetsunderstöd, utan att detta stred mot §69.^{1 1} Det förklarades dock som olagligt att d r a in arbetslösas barns platser på d a g h e m och familjedaghem, men m a n tvingades att gallra vid antagningen av barnen, efter om deras föräldrar hade förvärvsarbete, var arbetslösa, studerade eller var h e m m a f r u a r .

Den socialdemokratiska socialministern Ritt Bjerregaard lade i sitt b e r ö m d a O E C D - t a l 1980 och i en rad a n d r a tal f r a m ett förslag om en större omstrukturering av det socialpolitiska området. H o n anklagade de sociala institutionerna för byråkratise- ring och förmynderi och kritiserade dem för att inte ta till vara de gamlas, de sjukas och barnens behov. H o n var särskilt kritisk mot specialiseringen och professionaliseringen av det sociala arbetet och föreslog att upp- dragen i större utsträckning skulle föras till- baka till de lokala nätverken och närmiljö- erna. Barnen skulle nu i högre grad tas om h a n d av sina föräldrar, de gamla skulle dö i sina egna hem osv.^{1 2}

H o n drev detta vidare genom att ö p p n a möjligheter för försök med nya former för socialt arbete: barntillsyn k u n d e genomfö- ras genom att koppla in arbetslösa föräldrar och liknande gällde också för a n d r a slag av socialt arbete. Samtidigt genomförde hon att d a g h e m och familjedaghem betraktades som likvärdiga, vilket var ett klart brott mot den tidigare politiken, d ä r de offentliga barnomsorgsinstitutionerna utgjorde kär- nan i det pedagogiska arbetet. H o n ö p p n a - de också för möjligheten till en överinskriv- ning på 10% på de offentliga institutionerna.

D ä r m e d skedde en klar nedprioritering av det pedagogiska arbetet, och det är ka- raktäristiskt att det sedan dess nästan ute- slutande talas om tillsyn i de statliga cirkulä- ren. Ideologiskt legitimerades det med att b a r n e n m å d d e bra av att ha mer tid tillsam- m a n s med föräldrarna. I praktiken har denna ideologi byggts u p p av de m å n g a nedsät- t a n d e o m d ö m e n a om den offentliga barnomsorgen.

M e d den borgerliga regeringens tillträde i oktober 1982 förstärktes Ritt Bjerregaards

linje: privatisering blev nyckelordet. För- sökssystemen byggdes ut, så att förskollära- re kan passa barn i privata hem och m å n g a olika typer av privata lösningar kan stödjas som alternativ till institutionslösningen.

Det har t ex ö p p n a t s möjligheter för att in- föra ett taxametersystem, d ä r föräldrarna skall betala efter b a r n e n s uppehållstid på institutionen och d ä r flera b a r n kan antas till s a m m a institution. Detta har gjorts på försök i K ö p e n h a m n s k o m m u n , men systemet har inte varit någon succé.

Det är dock helt klart att det håller på att ske en direkt sammankoppling mellan omfattningen av föräldrarnas förvärvsarbete och offentliga anslag till barnomsorgen, något som innebär ett klart brott mot 60-talets pedagogiska p r o g r a m . Priserna på barntillsynen uppfattas ofta som ett sätt att reglera efterfrågan och fri- platsgränserna regleras endast med m å n g a års mellanrum. Därför har det skett en klassmässig spridning av a v n ä m a r n a , såle- des att platserna utnyttjas till största delen av de allra lägsta och högsta inkomstgrup- perna. Det ä n d r a d e p r o g r a m m e t har inte lett till att det ånyo är de sociala målsätt- ningarna som är avgörande för barnomsorgspolitiken, u t a n det är behovet av arbetskraft som h a r störst betydelse.

De progressiva pedagogerna av den gamla idealistiska typen h a r n ä s t a n försvunnit och har inte längre inflytande på besluts- processen. Förskollärarnas fackföreningar har försökt att föra en politik som kopplar ihop försvaret för det pedagogiska arbetet och barnens behov med k a m p e n mot för- sämringar av löne- och arbetsförhållanden.

Pedagoggruppen är dock mycket pressad och har mycket litet inflytande på den politiska beslutsstrukturen omkring b a r n o m - sorgen, bl a därför att de är k ä n d a för sin vänsterorientering.

V ä n s t e r n har blivit den g r u p p som kla- rast försvarar den socialdemokratiska väl- färdsstaten. Detta är lite paradoxalt, men hänger förmodligen ihop med att m a n i D a n m a r k inom vänstern inte på allvar har debatterat social- och hälsovårdspolitiken.

Vänstern hade således inte profilerat sig i förhållande till institutionaliseringen, specialiseringen, professionaliseringen och iso-

(12)

"Små flickor socialiseras tidigt till moderskapet".

Foto, Gerda Tosti Nielsen.

leringen av b a r n e n , innan dessa frågor framfördes i s a m b a n d med nedskärning- arna.

Kvinnoorganisationerna h a r fortsatt att vara passiva i förhållande till problemet och de har heller inte ställt kvalitativa krav på den offentliga barnomsorgspolitiken.

Jämställdhetspolitiken har inte k u n n a t hindra att barntillsynsproblem har medverkat till att marginalisera kvinnor i för- hållande till a r b e t s m a r k n a d e n , bl a därför att den inte har relaterat sig till det socialpolitiska o m r å d e t . M a n har inte försökt an- gripa n e d s k ä r n i n g a r n a inom barnomsorgen utifrån deras könspolitiska aspekter, som d r a b b a r både a v n ä m a r n a och lönta- g a r n a i stort. T y n g d p u n k t e n i jämställd- hetspolitiken ligger idag på att fa in fler kvinnor i manliga yrken och den höga prioritet som d e n n a lösning har betyder att jämställdhetspolitiken indirekt bidrar till att legitimera n e d s k ä r n i n g a r n a på kvin- n o o m r å d e n a .

Den nya kvinnorörelsen förhöll sig under de första åren för det mesta kritisk till mo- dersrollen och har regelbundet krävt till- räcklig, bra och gratis barnomsorg. Dess

inflytande har emellertid mest legat på det ideologiska planet och har inte påverkat den konkreta politiska beslutsstrukturen.

Attityden till moderskapet har de senaste åren mest varit en "vi-vill-ha-allt-ihop"

strategi.

Det råder förmodligen bred enighet om att moderskapets och föräldraskapets kvalitativa sidor kan utvecklas bättre genom stöd åt de lokala lösningarna. Det har dock avgörande betydelse om privatiseringen sker i form av individuella lösningar, d ä r problemen återförs på den enskilda familjen, eller om det blir tal om mera kollektiva

försök.

Det första alternativet k o m m e r helt klart att marginalisera kvinnorna och öka deras privata omsorgsarbete och deras ekonomiska beroende av m ä n . Det a n d r a skulle kunna förändra den sneda arbetsfördelningen med barnen positivt, men det förutsätter förändringar i boendet och den privata kärnfamiljsstrukturen. M a n kan befara att bristen på kvinnopolitisk insikt om barnomsorgens betydelse och det bristande kvinnopolitiska inflytandet på besluts- strukturerna k o m m e r att f r ä m j a det första alternativet.

Slutord

Barnomsorgen har alltså u n d e r de 4 perio- d e r n a inte u p p f a t t a t s som ett i formell mening kvinnopolitiskt problem. Även om barnomsorgen är mycket central för kvinnornas ställning, har kvinnointressena inte haft något n ä m n v ä r t inflytande på beslutsprocesserna omkring barnomsorgen.

Kvinnoorganisationerna har överhuvud- taget inte haft något avgörande politiskt inflytande, men de h a r ofta krävt det och de har formulerat sin attityd till olika frågor. I förhållande till barntillsynen har kvinnoorganisationerna emellertid inte krävt att fa påverka och de har heller inte haft något p r o g r a m för h u r barntillsynen skulle gå till. Sporadiskt har m a n krävt utbyggnad av barnomsorgen, men problemet har inte varit föremål för ett fortlöpande intresse i organisationernas p r o g r a m och kom- mittéer. Det finns olika orsaker till och kon-

(13)

sekvenser av denna attityd under de olika perioderna.

U n d e r de två första perioderna hänger kvinnoorganisationernas politik bl a ihop med betydande klassmässiga skillnader vad gäller förutsättningarna för moderskapet och synen på arbetet utanför hemmet.

Borgerskapets kvinnor, som dominerade i kvinnoorganisationerna, krävde rätt till utbildning och egen försörjning i syfte att säk- ra likaberättigande. De anlitade hembiträ- den när de skulle tackla kombinationen av moderskap och offentligt liv. Arbetarkvin- norna var tvungna att ta anställning och hade stora problem med att klara de många barnafödslarna och barntillsynen. Barn- omsorgens målsättning var under dessa år i första hand social, även om det pedagogiska arbetet förbättrades. U n d e r de två första perioderna hade de progressiva pedagogerna stort inflytande på utvecklingen inom området, och även på det begynnande statliga engagemanget.

På 60-talet fick institutionernas pedagogiska målsättningar högre prioritet och de offentliga förskolorna kom att rikta sig till alla barn. U n d e r denna period sattes barnomsorgspolitiken direkt i relation till försö- ken att få ut flera gifta kvinnor på arbets- marknaden. Även om betydelsen av de klassmässiga skillnaderna i förhållande till moderskap och förvärvsarbete nu var mindre, gav sig kvinnoorganisationerna inte heller under denna period in i något offensivt arbete för att få inflytande på barnomsorgspolitiken.

M a n sökte mera individuella lösningar på dubbelarbetet, t ex deltidsförskolor och deltidsarbete, i stället för samhälleliga för- ändringar. Jämställdhetspolitiken institu- tionaliserade kvinnoorganisationernas för- sök att säkra kvinnors rätt till utbildning och förvärvsarbete och byggde vidare på den oklara attityden till barnomsorgen, men barnomsorgsfrågan blev inte införli- vad i jämställdhetslagstiftningen.

U n d e r 80-talet har det visat sig fatalt att barnomsorgsproblemet inte har varit inte- grerat i jämställdhetspolitiken och inte har uppfattats som ett kvinnopolitiskt problem.

De progressiva pedagogerna av det gamla

slaget har försvunnit och deras inflytande på de politiska beslutsprocesserna likaså.

Nedskärningarna, socialdemokraternas kritik av barnomsorgen och ytterligare be- sparingar har ä n d r a t situationen betydligt.

Följden kan bli att m ö d r a r n a s individuella ansvar för barnen ökas väsentligt. O m utvecklingen skall vända i riktning mot mer kollektiva lösningar, är det av avgörande betydelse att kvinnoorganisationerna och den nya kvinnorörelsen reder ut sina attity- der till moderskap och barnomsorg.

Översättning: Anna Hannesdottir

N O T E R

1 Artikeln är skriven i samband med mitt pro- jekt om kvinnorna och välfärdsstaten, som

är knutet till ett kandidatstipendium vid Aalborg Universitetscenter. Den direkta anledningen till artikeln var en workshop kring

"kvinnors politiska intressen" på VII Nor- diska Statsvetenskapliga Kongressen i Lund, augusti 1984.

2 Jämför Anette Borchorst och Birte Siim, Kvinder i velferdsstaten. Mellem moderskab og lenarbejde gennem 100 år, Aalborg Universi- tetsförlag 1984.

3 Jens Sigsgaard, Folkebernehave og socialpteda- gogik, Forlaget Bern og Unge, Kobenhavn

1984.

4 Jämför Aagot Lading, Dansk Kvindesamfunds Arbejde gennem 25 Aar, Gyldendal, Keben- havn 1939.

5 Befolkningskommissionens Betankninger nr 1. Fo- reföbig Betaenkning vedrarende B0rneha- vesp0rgsmålet mv, Kobenhavn 1936.

6 Kvinden i Samfundet nr 21, 1934.

7 Bettenkning på Burne- og Ungdomsforsorgens Pe- dagogiske Ntevn om Bernehaveproblemer. Be- taenkning nr 337, Kebenhavn 1963.

8 Bettenkning vedrarende kvinders stilling i samfun- det. Betaenkning nr 715, Kebenhavn 1974.

9 PP II. Perspektivplan- och redegerelse 1972-1987. Kobenhavn 1973.

10 Folketingstidende 1973—74, 2 samling tillag B, Sp 1942-1946.

11 Jämför Anette Borchorst, Arbejdsmarkedets kmsopdeling — patriarkalsk dominans eller kvin- dens valg? Aalborg Universitetsförlag 1984.

12 Ritt Bjerregaard og Lars Lundgaard, Til venner ogfjender af dansk socialpolitik, Gylden- dal, Viborg 1982.

(14)

S U M M A R Y

Child Care Policy and Women's Demands Child care has been regarded as mainly the responsibility of women, and throughout his- tory the lives of women have been greatly influ- enced by the contradictions between mother- hood and activities outside the home.

The welfare state has taken over some responsibility for small children, and the percentages of public day care provision for the under 6's in Denmark are among the highest in the world.

Different periods of child care policy are analy- sed in the artide, and the objectives which have dominated and the people and groups who have had influence in the decision making process are investigated.

During the first period from 1800 to 1900 different types of institutions were established for children from different classes. Institutions with very limited pedagogical standards were set up for working class children by private philanthropists from the upper class. Låter on half-day institutions with special pedagogical purposes were established for upper-class children.

The state began to support the child care institutions economically in 1919, but only those institutions which were mainly used by

working class parents. By this time certain pedagogical ideas had also been integrated in the institutions for working class children thanks to the efforts of pedagogical professionals. This public engagement was extended during the following years, but it was not until the 1960's that the objectives of the policy were changed radically. Institutions for the 0—2 year olds (vuggestuer) and institutions for the 3—6 year olds (bornehaver) became directed to- wards children from all classes, and pedagogical ideas were given a very high priority. Public child care was, however, never related formally to the equality between the sexes, and the feminist movement never claimed and obtained political influence in the same way as pedagogical professionals had done. In the present situation, where great efforts are being made to privatize child care responsibility, this may turn out to be fatal for the situation of women and their possibilities of remaining in the labour force.

Anette Borchorst

Institut for samfundsudvikling og planlaegning Aalborg Universitetscenter

Fibigerstraede 11 9920 Aalborg 0 Denmark