Socialbidragstagare och konsument: Fyra unga vuxna socialbidragstagare berättar om sitt förhållande till konsumtion

Socionomprogrammet SQ4613

Examensarbete 15 högskolepoäng Ht 2008

Socialbidragstagare och konsument

Fyra unga vuxna socialbidragstagare berättar om sitt förhållande till konsumtion

Handledare: Mikael Sandgren

Examinator: Norma Montesino Författare:

Andréa Freidenvall Anna Osbäck

________________________________________________________________

Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete

Georg Lückligs väg 8, 351 95 Växjö, Telefon: 0470-70 80 00. Fax: 0470-363 10

Titel: Socialbidragstagare och konsument

Fyra unga vuxna socialbidragstagare berättar om sitt förhållande till konsumtion

Författare: Andréa Freidenvall och Anna Osbäck

Utbildningsprogram: Examensarbete, 15 poäng, Socionomprogrammet, Växjö universitet

Handledare: Mikael Sandgren

Växjö universitet

Examinator: Norma Montesino

Universitetslektor i socialt arbete vid Institutionen för Vårdvetenskap och Socialt arbete

Växjö universitet

Nyckelord: Unga vuxna, socialbidrag, konsumtion, behov och begär, social identitet, social exklusion

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion. Utvecklingen från industrisamhället till ett samhälle med konsumtion av de varor och tjänster som produceras i centrum, har påverkat hur vi integreras, eller inte integreras, in i den sociala ordningen. Det påverkar hur vi genom tillhörighet till olika grupper skapar vår sociala identitet. Konsumtionsnormen idag säger inte bara att vi ska konsumera utan är också knuten till förväntningar kring vad vi väljer att konsumera. Uppsatsen intresserar sig för unga vuxna socialbidragstagares sätt att förhålla sig till konsumtion då de begränsas i sin valfrihet på grund av bristande ekonomiska resurser. En begränsning som riskerar att verka socialt exkluderande. Studien har en hermeneutisk ansats och vi valde en kvalitativ metod som utfördes i form av informella intervjuer med fyra respondenter. Resultatet visar att socialbidragstagandet är förknippat med känslor av skam och oro för vad andra ska tycka och att det inom gruppen socialbidragstagare finns tankar om vi och dem. Stil är på olika sätt ett medel för våra respondenter att uttrycka sin sociala identitet och konsumtion avsedd att skapa önskad stil ses av respondenterna som något självklart. Ingen av respondenterna ser sig som socialbidragstagare i framtiden utan beskriver framtiden i form av möjligheter att välja fritt i sin konsumtion. Vi valde att analysera vårt resultat med Zygmunt Baumans teori om konsumtionssamhället och dess två sociala typer turist och vagabond. Dessa har vi sedan kopplat till begreppen social identitet och social exklusion.

Innehållsförteckning

1 Inledande problematisering……… 1

Problemformulering………... 2

Syfte och frågeställningar……….. 3

Centrala begrepp……… 3

Unga vuxna

……….. 3

Socialbidrag

………... 4

Konsumtion

……….. 4

Behov och begär………...4

Social identitet

……….. 4

Social exklusion

……… 4

Fortsatt framställan……… 5

2 Metod………... 5

Vetenskapsteoretisk ansats……… 5

Urval……….. 6

Genomförande………... 7

Etiska överväganden……….. 8

Metoddiskussion……… 10

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet

……… 10

Källkritik……… 11

3 Socialtjänstens uppdrag………. 12

Socialtjänstlagen……… 13

Riksnormen……… 14

4 Tidigare forskning……….. 14

Konsumtion och socialbidragstagande……… 14

Arbete och konsumtion………. 16

Ungdomskultur………. 16

5 Teoretiska perspektiv………. 17

Konsumtionssamhället……….. 18

Social identitet……….. 18

Social exklusion……… 19

Turist och vagabond – två sociala typer………... 21

6 Resultat och analys……… 23

Respondenterna……… 23

Socialbidrag………. 24

Att få socialbidrag

……… 24

Syn på socialbidrag

………...25

Analys

... 25

Den egna konsumtionen………... 27

Strategier

... 27

Stil som uttryck för social identitet

... 28

Reklam

………... 29

Analys

... 30

Framtiden………. 31

Analys

... 33

7 Diskussion………. 34

Sammanfattning……… 34

Slutdiskussion………... 35

Referenslista

Bilagor

Bilaga 1 Informationsbrev

Bilaga 2 Intervjuguide

1 Inledande problematisering

Det pratas ofta om att vi idag lever i ett konsumtionssamhälle, men vad menas med det?

Människan har i alla tider och i alla samhällen konsumerat på ett eller annat sätt. Idag är dock konsumtionen norm som inte bara säger att vi ska konsumera, utan som också är knuten till förväntningar på hur vi ska konsumera. Konsumtion som norm har bl.a. Sociologen Zygmunt Bauman diskuterat i flera av sina böcker. I boken Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (1998 1a) diskuterar Bauman konsumtionssamhällets framväxt vars yttringar han förhåller sig mycket kritisk till då han menar att det likt det traditionella produktionssamhället bl.a. innebär ökande klyftor mellan samhällsskikten. Författaren menar att det inte enbart handlar om att konsumera en vara eller ej, utan också om att konsumera rätt vara baserat på de signaler individen vill skicka till sin omgivning kopplat till hur denna vill uppfattas av andra. Bauman (1998 1b) pekar vidare på att våra sociala identiteter påverkas av denna norm och har utifrån detta perspektiv utvecklat en teori om två sociala typer – turist och vagabond.

Turisten har i detta sammanhang ekonomiska resurser, som ger rörelse- och handlingsfrihet, samt möjlighet att påverka och många gånger tolkningsföreträde. Vagabonden är i och med sin avsaknad av ekonomiska resurser mer platsbunden. Rörelse- och handlingsfriheten är lika begränsad och inskränkt som de ekonomiska resurserna och vagabonden har därför svårt att leva upp till samhällets konsumtionsnorm.

Torbjörn Hjort (2004) diskuterar konsumtionens betydelse och menar att det idag finns en socialt nödvändig konsumtion såsom märkeskläder, hemelektronik och nöjen, vilka har fått en allt viktigare symbolisk innebörd för vilka vi är och hur vi vill uppfattas. Att ha en bil är en sak. Att välja rätt bil är en annan. Valet kan signalera att man har gott om pengar eller visa på miljömedvetenhet, vilket också kan visas genom valet att helt avstå från bil och istället åka kommunalt, gå eller cykla. En individ kan också önska att omgivningen ska uppfatta att avsaknaden av bil beror på ett miljömedvetet ställningstagande, medan denne i själva verket går eller åker kommunalt för att hon/han inte har råd med någon bil.

Konsumtionsnormen är numera starkt integrerad i vår samhällsstruktur och skapar förväntningar som inte alla kan leva upp till, bland annat på grund av begränsade ekonomiska resurser. Saknar man inkomst och inte har rätt till ersättning via andra socialförsäkringar har man enligt socialtjänstlagen (SoL) rätt att söka socialbidrag i sin kommun för att få hjälp med sin försörjning. Socialbidraget ska enligt riksnormen (Socialstyrelsen, 2008) täcka individens

behov för att garantera en skälig levnadsnivå. Genom riksnormen definieras därmed vad som kan anses vara behov. På så sätt verkar socialtjänsten, genom lagstiftaren, normerande i samhället, då man avgör vad som allmängiltigt och för alla individer, skall anses vara behov nödvändiga att tillgodose. Det som faller utanför socialtjänstens definition är således att anse som icke nödvändigt för att uppnå en skälig levnadsnivå.

2006 var 40 % av alla socialbidragstagare i åldern 18-29 år (Ungdomsstyrelsen 2008:5).

Sociologen Ove Sernhede (1984) skriver att ungdomar inte blev en egen social kategori förrän under 1950-talen, då sedd som en problematisk grupp ofta associerad med sociala problem av olika slag. Idag är denna kategori en av de grupper långtidsarbetslösa som växer allt mer och därmed i allt högre grad blir tvingade att leva på socialbidrag. Ungdomars konsumtion är enligt Sociologerna Jan Carle och Per Sjöstrand (1995) av betydelse för deras identitetsutveckling och stil är ett sätt för unga människor att uttrycka social tillhörighet. En ung socialbidragstagare, med begränsade ekonomiska resurser, kan ur den aspekten få mycket svårt att leva upp till samhällets konsumtionsnorm.

Fortsättningsvis följer problemformulering, där vi beskriver grundidén för vår studie. Därefter presenteras syfte, frågeställningar och centrala begrepp. Vi avslutar kapitlet med fortsatt framställan.

Problemformulering

Det finns förväntningar på hur gruppen unga vuxna bör konsumera. Valfrihet är idag ofta ett ledord för unga som förväntas ta beslut om sin framtid och göra kloka informerade val, inte bara för att kunna försörja sig utan också för att ge sin identitet uttryck genom diverse konsumtionsval, vilket också diskuteras av Sernhede (1984) och Carle och Sjöstrand (1995).

Sernhede (1984) menar att ju mer osäker framtiden ter sig för ungdomar desto mer knyter de upp sin identitet till olika subkulturer och stilar. Sociologen Henri Tajfel lade i slutet av 1970- talet fram en teori som på liknande sätt beskriver att tillhörighet har stor betydelse för en individs identitet. Tajfels (1982) teori om den sociala identiteten framställer den som bestående av två delar – en social och en personlig. Genom tillhörighet och inkludering i grupper bekräftas vi och därigenom stärker den sociala identiteten den personliga. Att tillhöra gruppen socialbidragstagare kan i vissa sammanhang verka socialt exkluderande då självförsörjning är norm och man riskerar därför att från det etablerade samhället ses som en

av ”dem” (vagabond) i stället för en av ”oss” (turist). Risken finns att några av de unga vuxna som idag tvingas leva på socialbidrag även i framtiden fastnar i arbetslöshet, vilket kan leda till olika former av utanförskap och social exkludering.

Resonemanget om konsumtion som samhällsnorm ger motiv till konsumtion i sig som är intressant utifrån vårt syfte – konsumtion som beständigt och självklart, en samhällsstruktur som alla tvingas förhålla sig till. Intressant är därför att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till att ha begränsade möjligheter att konsumera som förväntat.

Syfte och frågeställningar

Syftet är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion.

1. Hur ser unga vuxna socialbidragstagare på socialbidrag och konsumtion?

2. Vilka konsumtionsstrategier använder unga vuxna socialbidragstagare?

3. Vad betyder konsumtion för unga vuxna socialbidragstagare i fråga om social identitet?

Centrala begrepp

Vårt examensarbete avgränsas till att endast beakta de aspekter av de unga vuxnas upplevelser av själva socialbidragstagandet som rör följande teman: att vara socialbidragstagare och konsument, den egna konsumtionen samt synen på framtiden i förhållande till självförsörjning. Nyckelbegreppen i uppsatsen är unga vuxna, socialbidrag, konsumtion, behov och begär, social identitet samt social exklusion. Nedan följer definitioner av valda begrepp.

Unga vuxna

Vi har valt att benämna våra respondenter unga vuxna. Det med anledning av att även då de tillhör en socialtjänsts ungdomsavdelning, som tar emot socialbidragsansökningar från ungdomar mellan 18-24 år, så är de också vuxna i den bemärkelsen att de är myndiga enligt lagens mening.

Socialbidrag

Vi har i vår studie valt den allmänna benämningen socialbidrag vid beskrivning av det bidrag som man kan söka hos socialtjänsten för sin försörjning och livsföring i övrigt. Detta för att det är ett, av såväl allmänheten som yrkesverksamma inom socialtjänsten, väl använt uttryck.

Tillika användes det under intervjuerna av våra respondenter.

Konsumtion

Nationalencyklopedin (2008) definierar konsumtion som ”förbrukning, förtäring; slutlig användning av varor och tjänster”. Vi har valt att komplettera denna definition med Baumans (1998 1a) resonemang om konsumtion. Enligt honom innebär konsumtion att man använder olika saker eller upplevelser för att genom dem tillfredsställa de behov (mat, boende etc.) och begär (önskningar och lust) man har.

Behov och begär

Enligt nationalencyklopedin (2008) är behov ett begrepp som används för att beskriva människors (och djurs) målinriktade beteende, biologiska behov så som hunger och törst, samt sociala och psykologiska behov som exempelvis behov av trygghet. Vi har valt att komplettera denna definition med socialtjänstlagens definition (se rubrik riksnorm) som anger vilka behov som skall tillgodoses för att uppnå en skälig levnadsnivå. Konsumtion och kostnader som för individen tillkommer utöver detta får i denna uppsats räknas till sådant man önskar utifrån begär.

Social identitet

Vi har hämtat vår definition av begreppet social identitet från Henri Tajfels (1982) teori som menar att den sociala identiteten består av två delar – en social och en personlig. Den sociala skapas utifrån de grupper vi är del utav och den stärker i sin tur den personliga.

Social exklusion

Social exklusion är ett vitt begrepp som kan tolkas på olika sätt beroende på valt perspektiv.

Maud Edgren Schori (2000) skriver i sin kunskapsöversikt och begreppsanalys att social exklusion semantiskt betyder att utestänga från kamratskapen. Det innebär i förlängningen att det också finns ett kamratskap som den utestängda individen vill och kan delta i, men inte får eller på olika sätt hindras från att delta i. Författaren beskriver att Lars Svedberg, fil dr i

socialt arbete vid Stockholms universitet, har ett ekonomiskt perspektiv på den sociala exklusionen. Svedberg menar att utestängningen blir till som ett resultat av en avsaknad av förankring på arbetsmarknaden, som i sin tur lett fram till ekonomisk fattigdom. Den sociala exklusionen bör ses som både ett tillstånd och en process. Tillståndet likställs med slutpunkten på en eller flera processer som resulterat i ett mer definitivt, men för den skull inte irreversibelt, tillstånd av utestängning.

Fortsatt framställan

I kapitel två redogör vi för vårt metodval. Vi beskriver vår vetenskapsteoretiska ansats, vårt urval, genomförande, etiska överväganden samt metoddiskussion och uppsatsens trovärdighet och tillförlitlighet. Kapitlet avslutas med källkritiska kommentarer. Det tredje kapitlet ägnas åt socialtjänstens uppdrag och Socialtjänstlagens funktion. Vi redovisar även den lagtext som specifikt rör socialtjänstlagens mål samt rätten till socialbidrag. Detta följs av en kort beskrivning av riksnormen. Kapitel fyra innehåller tidigare forskning av relevans för vårt syfte och våra frågeställningar. Forskningen rör konsumtion och socialbidragstagande, arbete och konsumtion samt ungdomskultur. Det femte kapitlet avhandlar de teoretiska perspektiv vi använt oss utav för att analysera respondenternas berättelser om sitt förhållande till konsumtion. Kapitel sex innehåller framställning av resultat samt analys av vårt empiriska material kopplat till valda teoretiska perspektiv. I det sjunde och sista kapitlet sammanfattas slutsatserna från kapitel sex och en återkoppling görs till våra inledande frågeställningar. Vi resonerar även kring för framtiden relevant forskning.

2 Metod

Vetenskapsteoretisk ansats

Då syftet var att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion är vår studie baserad på kvalitativa data och uppsatsen tar därför stöd i den hermeneutiska vetenskapsteorin. Även då det är de unga vuxnas egna berättelser som utgör studiens data, är det också vår tolkning av dessa utifrån valda teoretiska perspektiv som tillsammans bildar underlag för vår förståelse. Den hermeneutiska analysen förutsätter att förståelsen bygger på olika typer av förförståelse, och att inga fenomen eller förhållanden kan förstås oberoende av den helhet de ingår i (Grönmo 2004). De unga vuxnas berättelser om sitt sätt att förhålla sig

till konsumtion skall därför ses som en del av något större – den rådande konsumtionsnormen i dagens samhälle.

Vi har valt en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av informella intervjuer, för att nå en helhetsförståelse för speciella omständigheter, vilket i detta fall är hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion. För att uppnå denna helhetsförståelse har vi avgränsat omständigheterna (Grönmo, 2004) vilket gjordes genom att fokusera på vissa aspekter av de unga vuxnas förhållande till konsumtion. Vi valde därför att utföra de informella intervjuerna kring ett antal för syftet relevanta teman. Det är den subjektiva mening som de unga vuxna själva tillskriver sitt förhållningssätt som står i fokus (Lantz 1993). Grönmo (2004) anser att fördelarna med informella intervjuer är att metoden är flexibel eftersom forskaren utgår från övergripanden teman. På så sätt utvecklas varje samtal utifrån vad respondenten förmedlar under intervjun. Vidare menar författaren att även kontakten mellan forskare och respondent har avgörande betydelse för hur intervjutillfället utvecklas. Eftersom datainsamlingen och analysen pågick fortlöpande påverkades såväl den pågående intervjun som vår analys kontinuerligt. Detta gav oss möjlighet att förbättra intervjuns upplägg under datainsamlingens gång, då ny information gav upphov till olika följdfrågor. En svårighet med den informella intervjun vi dock var uppmärksamma på var att vi och respondenten kunde ha olika lätt för att kommunicera (Grönmo 2004).

Urval

Vi önskade samtala med unga vuxna socialbidragstagare som av egen fri vilja tyckte det var både intressant och roligt att delta i studien. Detta då dessa unga arbetslösa, på grund av sin avsaknad av arbete och det faktum att de lever på socialbidrag, har reell erfarenhet av att som ung med begränsade ekonomiska resurser leva i en tid där konsumtion tycks allt viktigare. Vi utgick ifrån vilka arenor eller grupper som var möjliga för oss att få tillgång till. Valet av kommun och socialtjänsten där föll sig därför naturligt då Anna gjort sin praktik på Socialförvaltningen i Karlskrona kommun och den ungdomsavdelning, JobbIntro, där unga mellan 18-24 år kan ansöka om socialbidrag. Detta utgjorde således grund till ett pragmatiskt urval genom självselektion, där självselektion innebär att individerna efter information om studiens syfte frivilligt anmälde sitt intresse av att delta (Grönmo, 2004). Precis som Grönmo resonerar har vi dock haft i åtanke att urvalet möjligen påverkades av att det kanske just bara

var de mest kontaktsökande och utåtriktade personerna som anmälde sitt intresse av att delta i studien. Även vår egen möjlighet att påverka urvalet hämmades genom självselektion.

Vi har valt att benämna deltagarna i studien för respondenter då vi intresserar oss för vad de berättar om sina egna upplevelser och erfarenheter (Grönmo 2004). Vi har intervjuat fyra unga vuxna, mellan 18-24 år, som samtliga beviljats socialbidrag och som vid intervjutillfällena, var aktuella på JobbIntro i ovan nämnda kommun. Socialbidrag är tänkt att vara ett tillfälligt stöd när alla andra möjligheter till försörjning är uttömda. Bidraget behovsprövas individuellt och är inte menat som en långvarig lösning på individens försörjningsproblem. Det visade sig att respondenterna, under sammanhängande perioder, uppburit socialbidrag under allt från 11 månader till 5 år. Enligt Socialstyrelsens (2006) definition är dessa därmed att betrakta som långvarigt socialbidragsberoende då samtliga fått socialbidrag i minst tio av årets tolv månader.

Genomförande

Vi sökte kontakt med unga vuxna socialbidragstagare genom att kontakta 1:e socialsekrete- rare på JobbIntro. Då vi förklarade syftet med vår studie, fick vi mycket positiv respons. 1:e socialsekreterare bad sedan sina handläggare att tillfråga unga vuxna om deras intresse av att delta i studien. Vi valde att inte styra fördelningen av kön eller exakt ålder då det endast är relevant för studiens syfte att deltagarna de facto är unga socialbidragstagare och i och med detta har erfarenhet av att som ung leva med begränsade ekonomiska resurser i dagens konsumtionssamhälle. Detta beslut grundar sig även på att studiens resultat inte är generaliserbart och därför inte kan ge grund för en jämförande analys, vilket inte heller är dess syfte. Det gav handläggarna frihet att, utifrån sin egen uppfattning om dels de unga och dels vårt syfte, bestämma vilka de ansåg lämpliga att tillfråga.

Efter några veckor fick vi per brev en lista med namn på åtta intressenter och vi bestämde oss för att börja med att kontakta hälften av dessa. Slumpen fick då avgöra vilka fyra, beroende på vilka fyra vi först fick kontakt med. Fördelen med detta andra urval är att det bidrog till att skydda respondenternas anonymitet inför de socialsekreterare som gett oss kontaktuppgifterna på de ursprungliga åtta. Vi skickade sedan ett informationsbrev till dessa fyra, där vi presenterade oss, vårt syfte med studien tillsammans med information om deras roll i sammanhanget samt frivillighets- och anonymitetsprincipen (se bilaga 1). I brevet fanns

också kontaktuppgifter till oss som erbjöd möjlighet att avböja deltagande både via mail och via telefon (mobilnummer gav möjlighet till sms). Vi kontaktade sedan dessa fyra per telefon, för att boka tid för intervju. Vid denna kontakt kontrollerade vi att de hade läst brevet och klargjorde igen vårt syfte för att undvika eller klargöra eventuella missförstånd som kan tänkas uppstå när inledande kontakt tas via mellanhand. Det visade sig efter fyra intervjuer att dessa, utifrån vårt syfte, gett oss ett tillräckligt rikt material varför det ej ansågs nödvändigt att kontakta socialtjänsten för medling av fler kontakter.

Samtliga intervjuer genomfördes på ett aktivitetshus i Karlskrona den 26 november 2008, där vi ostört och avskilt kunde samtala. Intervjuerna tog i snitt 40-45 minuter att genomföra. Vi såg till att det fanns utrymme i tid att genomföra varje intervju, vi hade avsatt 1.5 timmar för varje intervju med paus emellan, så att frågorna och svaren kunde utvecklas naturligt och inte pressas fram av tidsbrist. Varje intervju genomfördes enligt en intervjuguide (se bilaga 2) som gav oss möjlighet att kontrollera att alla teman och delar togs upp utan att i onödan störa samspelet. Vi kunde förhålla oss flexibla och låta respondenten tala utifrån våra valda teman i sin egen takt och med sin egen tolkning. Som inledning på varje intervjutillfälle definierades ramar såsom tidsrymd, ömsesidiga roller etc., för att på så sätt säkerställa att varje respondent var medveten om villkoren under själva intervjun (Lantz, 1993).

Samtliga intervjuer spelades öppet in på en Mp3-spelare för att säkra att ingen information gick förlorad. Vi som forskare valde att inta olika roller under själva intervjutillfällena. En av oss var den som aktivt intervjuade medan den andra antecknade samt observerade samspelet.

Observationen syftade dels till att på bästa sätt synliggöra det subtila i det som skedde mellan parterna för att sedan dra lärdom av det inför nästa intervju, och dels öka vår förståelse för vad som sades under intervjuerna vid analys av resultatet. Det bidrog dessutom till att den som intervjuade ostört kunde koncentrera sig på samtalet utan att behöva tänka på att göra noteringar eller sköta inspelningen. Vi valde att göra så då den hermeneutiska analysen förutsätter att förståelsen bygger på olika typer av förförståelse, och att inga fenomen eller förhållanden kan förstås oberoende av den helhet de ingår i. Det innebar för oss att försöka medvetandegöra vår, som forskare, egen inverkan på respondenternas svar. Grönmo (2004) har exemplifierat detta med att forskaren ställer ledande frågor eller att respondenten kan påverkas av forskarens utseende och personlighet. Grönmo (a.a.), menar att kvalitativa data och kvalitativa analyser ger möjlighet till närhet, inlevelse och insikt i speciella omständigheter, vilket vi ville uppnå.

Etiska överväganden

Kvalitativa studier medför särskilda etikproblem då metodreglerna kan vara oklara och forskarens självkännedom, tidigare erfarenheter och inställning till problemet har stor betydelse. En viktig etikregel är att inte skada eller lämna ut en informant (Patel & Davidson, 2003). Det fanns därför för oss anledning att överväga lämpligheten i att be en mellanhand välja ut respondenter att tillfråga, då handläggaren alltså har kännedom om vilka som visat intresse att delta. Vi valde ändå detta tillvägagångssätt då vi bedömer att vi, genom att benämna samtliga respondenter som unga kvinnor (med fingerade namn), kan försäkra respondenterna att man i uppsatsen inte kan identifiera vem som sagt vad. Vi har dock varit medvetna om genusaspekten kring detta val då risken finns att vi, genom att tala om ”unga kvinnor” som beroende av socialbidrag och samhället för sin försörjning, befäster antaganden om denna grupp som i högre grad i behov av stöd och hjälp än exempelvis ”unga män”. Vi har, trots detta, av rent tekniska skäl, valt att benämna alla våra respondenter för unga kvinnor då en del utsagor är av rent könsspecifik karaktär.

Det faktum att vi gjorde ytterligare ett urval med fyra av de åtta intressenterna borgar för att ingen förutom vi och respondenten själv ifråga kommer att kunna utläsa hans eller hennes rätta identitet. Utöver dessa försiktighetsåtgärder har vi även valt att i uppsatsen utesluta vissa utsagor av alltför specifik karaktär. Det fanns även en överhängande etisk risk med att en person i maktposition, i detta fall handläggaren, agerar mellanhand då den unge står i beroendeposition till denne och av den anledningen kan känna sig tvingad att delta. Beslutet att trots de ovanstående etiska dilemman använda oss av handläggarna som mellanhand grundar sig på, tillsammans med nämnda åtgärder som bedömts tillräckliga, att vi ändå ser en etisk fördel då handläggaren kan avgöra om det är direkt olämpligt att intervjua en viss person, t.ex.

på grund av dennes personliga bekymmer som handläggaren genom sin relation med den unge har kännedom om. Det fanns för oss också en pragmatisk grund till detta beslut då vi ville försäkra oss om att snabbt få kontakt med för syftet relevanta respondenter, samt att undvika att få felriktade kontakter.

Inför intervjuerna med respondenterna har vi gjort ytterligare ett antal etiska överväganden.

Vi har bland annat beaktat det som Rosmari Eliasson (1995) skriver om. Hon menar att forskaren måste fråga sig hur han/hon kan skapa tillräcklig närhet och samtidigt nödvändig distans till respondenten. Kvalitativa metoder gör det möjligt att komma nära, men innebär

också en risk att komma alltför nära respondenten. Med att komma nära menar vi att skapa förtroende så att intervjun känns bekväm och avslappnad för alla parter. Med distans menas i detta fall att undvika en alltför privat ton till följd av den uppnådda närheten. Författaren talar också om maktaspekten i kvalitativ forskning och menar att relationen mellan forskare och respondent bör ses som en utbytesrelation med inslag av olika typer av förhandlingar. Vi var

”två mot en” under själva intervjun och för att få dessa förhandlingar att fungera var det viktigt för oss att klargöra våra respektive roller under intervjun. Ur denna aspekt är ramen (se rubrik genomförande ovan) viktig. Vi hade också i åtanke att våra respondenter är aktuella hos ekonomisektionen för att de befinner sig i en svår ekonomisk situation och att deras berättelser därför kan behöva behandlas med varsamhet. Då vi under vår utbildning tränas i att möta människor i denna typ av situation fanns en risk att vi uppehöll oss vid oväsentliga delar av berättelsen som inte hör till vår studie. Vi fokuserade därför på ämnet och den uppgift vi var där för att genomföra.

Metoddiskussion

Utifrån syftet med vår studie, att förstå hur unga vuxna förhåller sig till konsumtion, bedömer vi även efter studiens genomförande den valda metoden med informella intervjuer som lämpligast. Den tillät oss att genom flexibla samtal med respondenterna få ta del av deras egna berättelser kring våra teman. En kvantitativ studie hade förvisso gett ett rikare material och en generaliserbarhet som studien saknar i sin nuvarande utformning. Dock hade vår möjlighet att få ta del av respondenternas egna berättelser varit mer begränsad och vi hade inte haft möjlighet att utforma följdfrågor utifrån vad respondenterna själva valde att fokusera på. Vi hade då riskerat att gå miste om viktiga nyanser av den information som gavs. Vi hade heller inte haft möjlighet att läsa respondentens kroppsspråk, val av ord, tonfall etc. som bidrog till förståelsen, vilket i detta fall kunde ha begränsat resultatet.

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet

Vår studies trovärdighet stärks genom att vi, innan vi använde utsagorna, lät respondenterna läsa de utskrivna intervjuerna för att sedan godkänna innehållet. För att stärka trovärdigheten i en studie talar Grönmo (2004) om att det finns både fördelar och nackdelar med att låta respondenterna läsa sina intervjuer. Fördelen är att respondenten då får möjlighet att korrigera intervjumaterialet och nackdelen är att respondenten kan ha svårt att inta forskarens perspektiv och därför framför onyanserade synpunkter. Även det faktum att vi namnger vald

kommun torde stärka trovärdigheten. Detta var dock inget självklart beslut då det för oss fanns vissa betänkligheter kring respondenternas anonymitet i samband med detta. Vi anser dock att vi ändå kan garantera respondenternas anonymitet och att fördelen, studiens genomskinlighet, och dess positiva effekter i detta fall överväger.

För att stärka materialets tillförlitlighet talar Grönmo (2004) om att bedömning ska göras angående mätinstrumentens pålitlighet. I en kvalitativ studie är det de tekniska instrumenten, såsom intervjuguide och bandspelare samt forskaren själv, som utgör mätinstrumenten. Mp3- spelaren vi använde var i liten storlek med inbyggd mikrofon och störde inte alls samspelet där den låg mellan oss på bordet. Enligt författaren påverkas materialets tillförlitlighet av hur van intervjuaren är vid att göra intervjuer. Vi upplevde inga problem kring att ställa frågorna till respondenterna. Kommunikationen mellan intervjuaren och respondenterna fungerade i samtliga fall väl. Respondenterna relaterade enkelt till våra teman och få klargöranden kring frågorna behövdes under intervjuernas gång. Sammantaget var stämningen god under intervjuerna och samtliga respondenter var pratglada. Detta ökar tillförlitligheten i utsagorna då, som vi uppfattade det, respondenterna kände tillit till oss och därför lätt öppnade sig. Den av oss som observerade samt antecknade upplevde att stämningen överlag var god och att respondenterna med såväl tonfall, kroppsspråk som ordval tycktes avslappnade.

Något som också kan sägas bidra till vårt materials tillförlitlighet är att vi var två forskare och utarbetade såväl intervjuguide som genomförde samtliga intervjuer tillsammans. Detta gjorde att vi kunde föra ett kontinuerligt resonemang kring studiens totala upplägg.

Källkritik

I val av källor för uppsatsen har vi beaktat följande källkritiska bedömningar som även Grönmo (2004) berör: tillgänglighet, relevans för syftet, autenticitet och trovärdighet.

Vi har valt litteratur av relevans för vårt syfte och som funnit tillgänglig för oss via bibliotek samt via Internet. Det har inte varit svårt att finna sådana källor, vare sig tryckta eller Internetbaserade. Som vi nämnt finns mycket litteratur att hämta från tidigare forskning med olika perspektiv gällande bl.a. konsumtion och socialbidragstagande. Visst material har vi hämtat från Internet men då detta material inte genomgår samma kvalitetsgranskning som tryckta källor har vi använt oss av denna informationskanal i så liten utsträckning som möjligt. Respondenterna är i detta fall en viktig källa och valet att gå genom socialsekreterare

för att få kontakt med unga vuxna socialbidragstagare skänker källan en autenticitet som hade kunnat ifrågasättas om urvalet skett på annat sätt som t.ex. genom intresseförfrågningar via uppsatta lappar. Studiens syfte är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion och i våra intervjuer har vi också bett respondenterna att berätta om sina subjektiva upplevelser. Vi har, efter en bedömning av rimligheten i deras utsagor, funnit deras berättelser trovärdiga.

När det kommer till vald litteratur har vi haft vissa betänkligheter kring Bauman som källa då författaren i sina teoriframställningar kan uppfattas som något onyanserad. Han syn på konsumtionssamhället är genomgående mycket negativ och författaren tenderar att endast lyfta just de problematiska aspekterna av konsumtionssamhällets framväxt. Samtidigt har vi återfunnit just Bauman och de böcker av honom som vi har valt, som referens i många av de andra källor vi har tagit del av, varför vi ändå måste se hans perspektiv och teorier som erkända. Till sist motsvarar Baumans teorier om konsumtionssamhället också vårt syfte.

3 Socialtjänstens uppdrag

Nedan beskrivs socialtjänstens funktion i samhället, den lag som styr socialtjänstens arbete samt en kort beskrivning av riksnormen för ekonomiskt bistånd. Ekonomiskt bistånd är i detta fall den benämning som Socialstyrelsen och socialtjänsten själva använder varför vi har valt att också ha kvar den benämningen i följande kapitel. Det ska dock läsas synonymt med vår valda benämning socialbidrag.

Socialtjänsten utgör en del av det svenska välfärdssystemet. Varje kommun har ansvar för socialtjänsten i sin kommun och att se till att dess uppgifter uppfylls av den eller de nämnder som enligt beslut i fullmäktige är ansvarig för dessa uppgifter. Enligt Socialtjänstlagen (SoL) är kommunen ansvarig för invånare som inte klarar sin egen försörjning. Saknar man inkomst och inte har rätt till ersättning via arbetslöshetsförsäkring (a-kassa) eller försäkringskassa, har man alltså rätt att söka socialbidrag hos socialtjänsten i den kommun man är bosatt i. Enligt Ungdomsstyrelsens rapport, Ung idag 2008, har antalet unga arbetslösa totalt minskat samtidigt som antalet unga långtidsarbetslösa har ökat. Ju fler långtidsarbetslösa desto fler riskerar att under längre perioder blir beroende av ekonomiskt bistånd. Samma rapport visar att 40 procent av alla biståndsmottagare 2006 var i åldern 18-29 år.

I Karlskrona kommuns (2008) riktlinjer för ekonomiskt bistånd står att hemmavarande ungdomar under 25 år inte beviljas egen boendekostnad, om inte särskilda skäl föreligger.

Särskilda skäl till att bevilja egen boendekostnad för att möjliggöra flytt till eget boende kan bl.a. vara problem i hemmet av allvarlig karaktär eller att ungdomen har egna barn.

Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag. Det innebär att kommunerna relativt fritt har möjlighet att utforma socialtjänstens insatser efter sina egna förutsättningar. De rättigheter man som kommuninvånare har till ekonomiskt och socialt stöd regleras i Socialtjänstlagen (SoL). Här regleras också kommunens skyldigheter mot dem som vistas där. Kommunen är ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får stöd och hjälp när de behöver det (SOU 2005:34).

Socialtjänstlagens bestämmelser utgår från alla människors lika värde och lika rätt till social och ekonomisk trygghet, vård och omsorg. Insatserna bygger på frivillighet och självbestämmande och meningen är att de ska utformas för att på bästa sätt tillvarata den enskildes möjligheter och vilja att förändra sin livssituation. Rätten till bistånd har den som behöver det för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det framgår av SOU-rapport (2005:34) att den enskilde inte har rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen om denne inte efter sin förmåga bidrar till sin egen försörjning. Kan den enskilde arbeta är han/hon också skyldig att söka arbete. Detta inbegriper även en skyldighet att delta i verksamhet som anordnas för arbetslösa inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Socialtjänstens övergripande mål formuleras i socialtjänstlagens första paragraf, den så kallade portalparagrafen:

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (SFS, Socialtjänstlagen 2001:453).

Den lag som ligger till grund för socialtjänstens beslut vid ansökan om bistånd har formen av en rättighetsparagraf för den enskilde:

4 kap. Rätten till bistånd

1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och livsföring i övrigt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (SFS, Socialtjänstlagen 2001:453).

Riksnormen

1998 infördes riksnormen, en obligatorisk lägsta nivå för kommunernas försörjningsstöd, i socialtjänstlagen. Riksnormen fastställs genom att Konsumentverket, Socialstyrelsen, Statistiska Centralbyrån och Konjunkturinstitutet i samarbete utför analyser, prismätningar, konsumtionsundersökningar och prognoser (Socialstyrelsen 2008). Riksnormen består dels av personliga kostnader – livsmedel, kläder och skor, fritid och lek samt hygien – dels av gemensamma hushållskostnader, det vill säga förbrukningsvaror samt avgifter för dagstidning, telefon och TV-licens. De personliga kostnaderna varierar för barn och ungdomar i olika åldersgrupper och för vuxna ensamstående respektive sambor. Utöver dessa ingår i försörjningsstödet också skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa (a.a.).

4 Tidigare forskning

Vi kommer i detta kapitel att redovisa tidigare forskning som rör konsumtion och socialbidragstagande, arbete och konsumtion samt ungdomskultur.

Konsumtion och socialbidragstagande

Tidigare forskning har berört flera perspektiv på fenomenet fattigdom och konsumtion, t.ex.

socialbidragets funktion i välfärdssamhället (Salonen, 1993), aktivering av arbetslösa socialbidragstagare (Salonen & Ulmestig, 2004; Giertz, 2004), arbetsmarknadspolitik och socialbidrag (Ulmestig, 2007) samt konsumtion och otillräcklig försörjning bland barnfamiljer (Hjort, 2004; Hjort & Salonen, 2000). Andra aspekter som också diskuteras i ovanstående studier är nivån på socialbidragsnormen, reklamens inverkan på våra konsumtionsmönster, utanförskap och marginalisering, makt samt stigmatisering. Teoretiska perspektiv som använts är bland annat välfärdsteori, konsumtionsteori, organisationsteori samt teorier om

fördelningspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och social inklusion/social exklusion.

Torbjörn Hjort (2004) diskuterar konsumtionens betydelse och dess symboliska innebörd.

Han menar att forskning visar på att den praktiska nytta en vara har idag innebär ett mindre värde jämfört med varans förmåga att visa omgivningen, och oss själva, hur vi vill uppfattas.

Den socialt nödvändiga konsumtionen, som märkeskläder, hemelektronik och nöjen, har blivit allt viktigare. Hjort (a.a.) menar vidare att hushåll med knapp ekonomi ställs inför en mängd försvårande omständigheter, som innebär att de i vissa situationer utestängs från konsumtion och att konsumtionen ofta blir dyrare. Bland annat kanske det ekonomiska läget gör att man inte har möjlighet att ta del av realisationer eller kan köpa storpack som ger ett lägre styckpris, vilket i förlängningen gör konsumtionen dyrare. Man kan också vara tvungen att låna pengar för att få ihop sin vardag. De förväntningar som ställs på hushållen kommer inte bara från familjemedlemmar, då främst barn och tonåringar, utan också från det omgivande samhället. Det handlar om vad media och marknadsföring ger för signaler kring vad som bör konsumeras. Medlemmarna i hushåll med knapp ekonomi måste ofta säga nej till önskemål som av andra anses vara normal konsumtion.

I Hjorts (2004) avhandling framgår att många av dessa hushåll upplever en stor rädsla för att avvika i förhållande till vad som anses normalt. På olika sätt försöker man därför upprätthålla en fasad. Många upplever känslor av skam och fokus läggs på hur omgivningen uppfattar belägenheten. Författarens undersökning visar att skammen över att inte kunna leva upp till dessa förväntningar hanteras av hushåll med knapp ekonomi genom olika förhållningssätt som präglar vardagen. Dessa förhållningssätt skall ses som prioriteringar av olika slag, dels utifrån vad man kan eller inte kan köpa, dels utifrån de olika familjemedlemmarnas perspektiv.

Föräldrar kan t.ex. avstå något till förmån för barnen för att inte framstå som dåliga föräldrar, för att signalera till omvärlden att de hyser omtanke och kärlek till sina nära. Hushållen hamnar därmed i en komplex situation där konsumtion för att inte avvika, kan uppfattas som om de inte kan prioritera, handla rationellt eller där prioriteringar utifrån ekonomi uppfattas som att de inte ser till familjemedlemmarnas bästa. I flera fall visade det sig, enligt Hjort (2004), att hushåll med knapp ekonomi undvek situationer där deras situation blev tydlig.

Undvikandet är ett sätt att minska risken för exponering som fattig.

Professor Tapio Salonen (1993) pekar på att det skett en stor förändring av vem som är socialbidragstagare. I början av 1900-talet var de vanligaste socialbidragstagarna äldre ensamstående kvinnor och understödda barn. Mot slutet av århundradet var det i stället yngre, arbetsföra personer som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden, vilket Salonen menar återigen visar det starka sambandet mellan bristen på arbete och socialbidrag.

Att ha begränsade konsumtionsmöjligheter, att vara t.ex. socialbidragstagare innebär minskade valmöjligheter. Att vara socialbidragstagare innebär enligt forskning dessutom lägre självkänsla och mindre makt (Blomberg & Petersson, 2000). Forskning visar vidare att socialbidragstagare ofta möts av en negativ attityd från omgivningen och att socialbidragstagare själva tror att människor i allmänhet har en negativ inställning till dem (Starrin & Jönsson, 2000).

Arbete och konsumtion

Arbete är fortfarande grunden i det svenska välfärdssamhället men i det sociala livet betonas konsumtion mer än produktion. I arbetslivet idag hyllas, enligt Bauman (1998 1a), flexibilitet och förnyelse. Beständiga jobb är sällsynta. Arbetet har i sig inget värde om det inte erbjuder tillfredsställelse. Monotona arbeten anses trista medan varierande arbeten ses som intressanta.

Linjen mellan arbete och fritid raderas och roliga, tillfredsställande arbeten upphöjs till ett nöje. I dagens ekonomi behövs mindre arbetskraft, vilket betyder att medlemmarna främst engageras som konsumenter. Bauman (a.a.) menar att de fattiga ses som otillräckliga konsumenter som är till besvär och inte har något att erbjuda i utbyte mot skattebetalarnas utgifter. Vidare pekar han på tendensen att man i konsumtionssamhället ser på välfärdsstaten som ett förmyndarsamhälle som daltar med de lata. De fattiga anses inte organisera sig och de förvisas utom synhåll bort från samhällsgemenskapen.

Ungdomskultur

Just ungdomstiden är kanske extra känslig för påverkan utifrån i avseendet att skapa eller förstärka identiteten med yttre ting och därför en intressant kategori att titta närmare på i detta sammanhang. Sernhede (1984) skriver att ungdomstiden inte blev en egen social kategori förrän under 1950-talet. Det var då de moderna ungdomskulturerna växte fram och man började visa intresse för ungdomars livsvillkor. Forskning kring ungdomar växte, mycket på grund av att man upplevde ungdomar som en svår och problematisk kategori – en riskgrupp

och därmed ofta ett socialt problem. Då man förlängde skoltiden menar Sernhede att man utestängde ungdomarna från arbetslivet. Ungdomsgrupper bildade subkulturer för att visa tillhörighet och ståndpunkt, ofta som uttryck för ett motstånd mot de samhälleliga förändringarna som t.ex. utestängningen från arbetslivet. Stil var ett sätt för individen att visa vilken subkultur man sympatiserade med och kunde visas upp genom val av kläder, frisyrer, uppträdande, musik och intressen samt språkliga uttryck. Man hittade nya sätt att kombinera och omforma etablerade varor så att de fick en ny innebörd, ett slags symboliskt teckensystem. Unga blev därför en viktig konsumentgrupp och modevärlden var då inte sena att börja producera varor utifrån samma teckensystem. Sernhede (1984) menar att trenden är densamma idag och att ju mer osäker framtiden ter sig desto mer knyter man som ung upp sin identitet kring olika subkulturer.

Carle och Sjöstrand (1995) har genomfört en studie om ungdomars ekonomi och konsumtion ur ett välfärdsperspektiv. De menar likt Sernhede (1984) att ungdomars konsumtion är en del av deras identitetsutveckling och ett uttrycksmedel för social tillhörighet. Genom sina konsumtionsval och sin skapade stil uttrycker man vem man är och vart man är på väg. De menar vidare att ungdomars livssituation, det vill säga deras boendesituation, civilstånd, ålder, sysselsättning etc., är grundläggande för deras ekonomi och konsumtion. Carle och Sjöstrand (a.a.) menar att många av de insatser som ingår i det sociala skyddsnätet är knutna till situationer som anses tillhöra vuxenlivet, såsom föräldrapenning, socialbidrag och a-kassa. Då det blir allt svårare att etablera sig som vuxen, att ta sig in på arbetsmarknaden, att skaffa eget boende etc. får man inte heller tillgång till insatserna ovan.

5 Teoretiska perspektiv

I uppsatsen utgår vi ifrån konsumtion som norm i dagens samhälle och kommer att analysera vårt material utifrån Baumans teoretiska perspektiv på konsumtionssamhället (1998 1a) och de två sociala typerna turist och vagabond (1998 1b). Dessa perspektiv har vi kopplat till begreppen social identitet (Tajfel 1982) och social exklusion (Edgren Schori 2000). Social identitet är i denna bemärkelse en vid definition. De sociala typerna ska förstås som delar av en social identitet, delar som handlar om försörjning, ekonomi och konsumtion. Nedan följer en beskrivning av Baumans ovanstående teoretiska perspektiv samt definition av och redogörelse för begreppen social identitet och social exklusion.

Konsumtionssamhället

I Baumans (1998 1a) sätt att se på konsumtionssamhället förlorar arbetet sin centrala position och betydelse som främsta identitetsskapare, och i högre grad är det i rollen som konsument identiteten skapas. En roll som ger individen en position i samhället. Som tidigare nämnts beskriver Bauman att samhällets övergång från det tidiga 1900-talets industrisamhälle med produktion i centrum, till dagens konsumtionssamhälle har fört med sig stora och genomgripande förändringar. Bauman förhåller sig mycket kritisk till konsumtionssamhällets yttringar som han menar, likt det traditionella produktionssamhället, bl.a. innebär ökande klyftor mellan samhällsskikten. Han menar vidare att själva idealet i konsumtionssamhället säger att du ska konsumera. Med andra ord är det inget fritt val att konsumera eftersom man också förväntas att utnyttja den ”valfrihet” som man erbjuds i sin konsumtion. Ju mer valfrihet man har, och framförallt ju mer man utövar sin frihet att välja samt ju högre upp man är placerad i den sociala hierarkin, desto större allmän aktning och självkänsla kan man också räkna med. Enligt Baumans perspektiv kommer man på så sätt närmare konsumtionssamhällets ideal. Författaren påpekar dock att pengar står mellan begäret och tillfredsställelsen, varpå man tillägnar sig saker/upplevelser på olika sätt. Man köper dem, betalar för dem och gör dem på så sätt till sin exklusiva egendom. Dessa saker förbrukas dock, antingen genom att de mer eller mindre förstörs under användandet, slits ut eller äts upp men även genom att de efter en tid inte längre har förmågan att tillfredsställa de begär eller lockelser som från början fanns. Bauman menar att de som inte lever upp till förväntningarna på konsumtion av andra anses sakna kompetens att göra rätt konsumtionsval, vilket enligt författaren bidrar till ökande klyftor mellan de olika samhällsskikten.

Social identitet

Som tidigare nämnts beskriver Bauman (1998 1a) att övergången från industrisamhället till dagens konsumtionssamhälle har fört med sig stora och betydelsefulla förändringar. Han menar att våra sociala identiteter, dvs. hur vi integreras, eller inte integreras, in i den sociala ordningen, på grund av denna övergång har genomgått något av en metamorfos. Detta genom att det idag är färre människor som befinner sig i den industriella produktionen. Det krävs inte lika många människor för att ändå producera mer. Arbete är inte längre ett självändamål och en dygd i sig. Istället drivs vi av ”moroten”, det vi lovas att uppnå/uppleva när vi konsumerar.

Att arbeta och tjäna pengar innebär att få möjlighet att konsumera och på så vis kunna uppnå drömmen om ett vackert hem, en perfekt kropp och en passande social identitet. Bauman

(1998 1a) menar vidare utifrån sin syn på konsumtionssamhället att identitet kan ses som en process där individen prövar sig fram och själv formar sin identitet. Samtidigt liknar han identitet vid ett porträtt, som kan ses av alla. Porträttet skapas inte enbart av individen själv, utan också av andra, vilket gör det till en process som kräver livslångt arbete. Han menar att identiteten är utbytbar, man provar ut den, förbättrar den för att kanske förkasta den för någon annan.

På 1970-talet lade Tajfel fram en teori om just social identitet (Tajfel, 1982). Teorin innebär att vår upplevelse av vilka vi är består av två delar: en social och en personlig. I vår identitet ingår också vår jagbild och vår självkänsla. Självkänslan är i detta fall vår värdering utav jagbilden. Den sociala identiteten har sitt ursprung från de grupper vi är en del utav. Ju högre status gruppen har desto högre status får även vi som ingår i gruppen, varför vi också tenderar att trycka ner andra grupper i jämförelse med vår egen. Skulle vår personliga identitet hotas eller ifrågasättas försöker vi enligt teorin att övervärdera den egna gruppens status för att stärka den sociala identiteten. Den sociala identiteten stärker i sin tur den personliga. Vi har valt att använda oss av begreppet social identitet och låna definitionen ur teorin ovan för analysen av vårt resultat då den ger ett relevant perspektiv på vikten av tillhörighet.

Social exklusion

Social exklusion är ett brett begrepp som kan tolkas på olika sätt beroende på valt perspektiv.

Edgren Schori (2000) har skrivit en kunskapsöversikt och begreppsanalys rörande social exklusion som social utestängning. I den refererar hon bl.a. till Salonen (1993) som menar att människors förmåga att försörja sig bör ses som en process. Salonen lyfter förändringar i de olika försörjningssystemen som har en negativ inverkan på förmågan att försörja sig själv.

Ekonomisk sårbarhet och utanförskap kännetecknas av svaga eller icke-existerande band till arbetsmarknaden, otillräckligt skydd av socialförsäkringssystemet samt bristande stöd av ett socialt nätverk. Författaren menar att problem som rör människors försörjningsvillkor i ett modernt kapitalistiskt välfärdssamhälle som Sverige, handlar om grundläggande frågor om makt, fördelning och rättvisa. Detta resonemang är intressant som ingång för oss i vår uppsats då man som socialbidragstagare per definition är socialt exkluderad, bl.a. då bidraget är partikulärt, d.v.s. behovsprövat från fall till fall.

Enligt Peter Beresford & Anne Wilson (1998) är begreppet social exklusion problematiskt, eftersom idén om att människor står utanför samhället gör dem till objekt. Författarna hävdar att debatten har stängt brukarna ute och förstärkt den negativa synen på deras kapacitet genom att spegla dem i negativa ordalag. Författarna har flera argument för att engagera marginaliserade människor i debatten om social exklusion och menar bland annat att debatten då blir mer saklig, att diskussionen får större genomslag och att deltagandet blir en bekräftelse på att de har något att bidra med, vilket minskar risken för objektifiering.

Hjort (2004) tar i sin avhandling upp ett antal krav som ställs på individer för att de ska anses vara inkluderade i samhällsapparaten. Han menar att de villkor som handlar om tillgänglighet och tillträde visar individens möjlighet att ta del av konsumtion eller finansiering av denna, samt hur lätt eller svårt detta är. En del av tillgängligheten utgörs av transporter och då framförallt av tillgången till bil. Författaren menar att för att kunna ta del av prisjämförelser och dra nytta av erbjudanden behöver man kunna ta sig till de större varuhusen som oftast är belägna utanför stadskärnan. Enligt författaren försvåras möjligheterna för dem som lever på socialbidrag att handla så billigt som möjligt av att ett utav kraven för att bli beviljad socialbidrag är att du inte äger några egna tillgångar, såsom exempelvis en bil. I samband med detta diskuterar författaren nätverkets betydelse. Människor i svåra ekonomiska situationer kanske inte själva kan äga en bil men finns ett nätverk kring personen kan en lånad bil öka möjligheten att konsumera billigt. Informationsflödet i vårt samhälle är stort och vi får dagligen ta del av reklam och olika erbjudanden via diverse media. Hushåll med knapp ekonomi får enligt Hjort (a.a.) begränsad information eftersom de oftast inte kan prioritera dagstidning eller tillgång till Internet. Den information i form av reklam de automatiskt får ta del av är direktreklam från producenter och försäljare som inte ger någon större möjlighet till prisjämförelser.

Vi har valt att använda oss av en något snävare definition av begreppet social exklusion ur Edgren Schoris (2000) kunskapsöversikt, gjord av Svedberg, som utgångspunkt. Svedberg har enligt Edgren Schori ett ekonomiskt perspektiv på den sociala exklusionen. Utestängningen blir till som ett resultat av en avsaknad av förankring på arbetsmarknaden, som i sin tur lett eller leder fram till ekonomisk fattigdom. För våra respondenter yttrar sig detta genom behovet av stöd från socialtjänsten i form av socialbidrag för att klara sin försörjning. Viktigt är att notera att man kan vara socialt exkluderad utan att vara fattig eller socialbidragstagare, men att vi här har valt att göra avgränsningen för vår uppsats.

Svedbergs definition av social exklusion är utgångspunkten för appliceringen av begreppet i analysen av vårt material. Respondenterna i vår studie är samtliga arbetslösa och får idag socialbidrag av socialtjänsten. Olika processer i våra respondenters liv har gjort att de idag saknar förankring på arbetsmarknaden. Det har lett till en ekonomisk fattigdom som gjort att de nu behöver stöd av socialtjänsten för sin försörjning. Utifrån detta kan våra respondenter per definition ses som socialt exkluderade. Samtidigt ger analysen av våra respondenters utsagor, definitionen en annan dimension som visar att även då social exkludering existerar för respondenterna så yttrar den sig på olika individuella sätt och i olika grad. För att återgå till definitionen av begreppet att vara utestängd från en kamratskap som man vill och kan, men inte får delta i, så kan våra respondenter ses som socialt exkluderade i viss mening och i vissa sammanhang, men också tydligt inkluderade i andra. Till exempel kan en praktikplats ge känslan av att vara inkluderad i ett arbetslag, en anställd som många andra, utan en faktisk anställning.

Turist och vagabond – två sociala typer

För analysen av vårt material har vi bland annat valt att använda oss av Baumans (1998 1b) sociala typer turist och vagabond vilka i detta sammanhang ska förstås som två ytterligheter med grader emellan. En individ kan ha drag av båda typerna i olika sammanhang men också i en och samma situation.

I boken Globalisering (1998 1b) definierar Bauman de två typerna som vinnare och förlorare, som delar av en ny tids – det postmoderna samhällets – klassuppdelning med ökad globalisering, rörelsefrihet och större tilltro till konsumtion som kännetecken. Bauman menar att globaliseringen är en sida av processen att omfördela makt och handlingsfrihet men det finns enligt honom också en annan sida som har en särskiljande tendens. Den ökade rörelsefriheten bidrar till en ny sociokulturell hierarki där bara vissa har möjlighet att ta del av friheten medan det fortfarande finns till exempel platsbunden fattigdom där man inte omfattas av den ökade rörelsefriheten. Bauman beskriver ett klassamhälle där vi som individer, eller grupper, delas in i ”de där uppe” och ”de där nere” utifrån graden av rörlighet - möjligheten att välja vart man vill vara, bo, arbeta, resa på semester etc., - och möjlighet till konsumtion.

Han beskriver turisten som vinnare. Det ligger i turistens identitet att den ska vara föränderlig och rörlig och därmed kan turisten ta vara på den värdefulla tiden. Vagabonden beskrivs å sin sida som bunden till en plats och som ofria på det sätt att de inte har något annat val än att

stanna, alternativt ta den plats de blir tilldelade. Turisten finns i alla länder men återfinns främst i västvärlden medan vagabonden främst, även om denne också finns i västvärlden, har sin hemvist i de fattigare delarna av världen. Bauman (1998 1b) exemplifierar detta med siffror från en rapport framtagen av Förenta Nationerna (FN) som visar att de sammanlagda tillgångarna hos de 358 rikaste personerna i världen är lika stora som de sammanlagda inkomsterna hos de 2,3 miljarder mest fattiga människorna i världen.

Utifrån Baumans (1998 1b) sätt att se på maktfördelningen i konsumtionssamhället tenderar lagar och regler att formas av turisternas inflytande och tolkningsföreträde och därför trycka ned och hålla vagabonderna på plats. Man bannlyser t.ex. tiggaren och den hemlöse från gatan och förpassar honom till en plats utom synhåll. Turistens utopi är en värld utan vagabonder och detta menar Bauman hänger samman med människans tendens att föredra det som liknar henne själv, samt det faktum att vagabonden är turistens alter ego, en skrämmande bild av vad turisten också kan förvandlas till. Tajfel (1982) beskriver att tillhörighet till olika grupper bygger vår sociala identitet. Turisten och vagabonden kan i detta fall ses som exempel på en gruppindelning, som vi och dem. Vilken grupp som är vi och vilken som är dem avgörs av vilken grupp betraktaren själv tillhör. Även om vagabonden ser upp till turisten för dennes rörelsefrihet och förmåga att konsumera, tillhör turisten i vagabondens ögon fortfarande dem.

De flesta av oss är, menar Bauman, konsumenter som inte kan vara säkra på var vi står idag eller vart vi är på väg imorgon då alla jobb är tillfälliga, aktiekurser antingen rasar eller skjuter i höjden, äktenskap bryts och kompetens omvärderas. Sett ur detta perspektiv är turisten precis lika fången i den struktur som konsumtionssamhället står för som vagabonden.

Turisten och vagabonden är båda vår tids konsumenter – sensationssökare som samlar på upplevelser. Utifrån konsumtionssamhällets norm ses vagabonderna, enligt Bauman, dock som ”defekta och misslyckade” konsumenter då de inte har råd att konsumera som turistens norm säger. Deras konsumtionsval är lika begränsade som deras ekonomiska resurser. Detta gör vagabondens ställning i samhället osäker, då de anses bryta mot normen och undergräva ordningen. Bauman (1998 1b) menar att de är oönskade och blir stigmatiserade för att de inte bidrar med ”rätt” konsumtion.

6 Resultat och analys

Det här kapitlet inleds med att vi i korthet presenterar våra respondenter. Under varje tema redogör vi sedan för det resultat som utgör empirin i vår studie, samt för analysen. Valda teman återfinns i intervjumallen, vi har dock renodlat dem utifrån vad som sedan kom att bli de huvudsakliga och mest intressanta utifrån vårt syfte. Underrubriker till dessa är strategier, stil och reklam. I uppsatsen utgår vi ifrån konsumtion som norm i dagens samhälle och kommer att analysera vårt material utifrån Baumans teoretiska perspektiv på konsumtionssamhället (1998 1a) och de två sociala typerna turist och vagabond (1998 1b).

Dessa teoretiska perspektiv har vi kopplat till begreppen social identitet (Tajfel 1982) och social exklusion (Edgren Schori 2000).

Respondenterna

Våra fyra respondenter är alla arbetslösa socialbidragstagare från Karlskrona kommun. De är därmed knutna till samma socialtjänsts ekonomisektion för unga mellan 18-24 år. Båda könen finns representerade och respondenterna är i varierande ålder, men vi har valt att presentera dem alla som unga kvinnor med fingerade namn, med hänsyn till deras anonymitet. Samtliga respondenter deltar i sysselsättningsåtgärder via socialtjänst och arbetsförmedling. Josefin har utöver detta praktik på heltid.

Frida är uppvuxen i kommunen och har påbörjat en gymnasieutbildning men har inte fullständigt betyg. Hon har idag egen lägenhet i stan och har fått socialbidrag under totalt två år, delat i två perioder. Hon menar själv att hon har förtroende för socialtjänsten och att samarbetet med dem fungerar mycket bra.

Kajsa är också uppvuxen i kommunen och bor med en av sina föräldrar i en lägenhet i utkanten av stan. Hon har fullständigt betyg från gymnasiet och har fått socialbidrag sedan elva månader tillbaka.

Sara är ensamstående mamma och bor i egen lägenhet utanför stan. Hon är uppvuxen på landet i kommunen med båda sina föräldrar och äldre syskon. Hon har fått socialbidrag sedan två år tillbaka. Sara avbröt sin gymnasieutbildning. Sara uttrycker att hon är tacksam för socialtjänstens hjälp.

Josefin bor sedan ca ett halvår i egen lägenhet. Hon har flyttat mycket under sin uppväxt och när föräldrarna skilde sig bodde hon först hos mamma och flyttade för ca nio år sedan till pappa i denna kommun. Hon började gymnasiet men då hon inte kom in på önskad linje hoppade hon av när hon blev 18 år och har sedan dess fått socialbidrag. Josefin har praktikplats på heltid.

Socialbidrag

Att få socialbidrag

Samtidigt som våra respondenter uttrycker tacksamhet för att hjälp finns att få hos socialtjänsten så lyfter de två sidor av hur det inför andra känns att få socialbidrag. Frida menar att hon inte alls bryr sig vad andra tycker då hon ser socialbidrag som ett bidrag som så många andra, och menar att allt är skattepengar, bara med olika namn. De andra uttrycker i olika grad att det är pinsamt och något man helst inte pratar om. Respondenterna berättar att om någon i början av deras tid med socialbidrag frågade vart de fick sina pengar ifrån, undvek de att svara. Samtidigt uppger de att vänner och familj nu vet att de får socialbidrag, även om man inte pratar om det öppet.

Sara uttrycker att socialbidraget ger henne väldigt lite pengar att röra sig med, men att alternativen till att få socialbidrag är begränsade. Hon menar att hon nu när hon har ett litet barn att försörja förväntas klara sig utan alltför mycket hjälp från sina föräldrar. Hade hon inte fått socialbidrag tror hon att hon hade tvingats bo kvar hos sina föräldrar. Hon vill komma bort från socialbidragstagandet så fort som möjligt. En av de konsekvenser Saras begränsade ekonomi har är att hon inte har möjlighet att åka till kompisar som vill att hon kommer och hälsar på då hon menar att hon inte att råd att åka någonstans överhuvudtaget.

För Kajsa tog det först emot att söka socialbidrag då hon in i det längsta ville försöka hitta ett jobb på egen hand. Men tiden gick och efter flera samtal med sin mamma tog hon ändå beslutet att kontakta socialtjänsten. Hon tycker att det känns ”sådär” och hon uppger att hon försöker att undvika att svara om hon får frågan om vart hon får pengar ifrån, även om de flesta i hennes närhet nu vet. Kajsa berättar att hon genom sin kontakt på socialtjänsten nu kan minska sitt socialbidrag genom ett aktivitetsstöd från försäkringskassan. Hon berättar vidare att det kommer sig av ett nytt samarbete mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan där hon är inskriven på ett arbetsmarknadspolitiskt program som ger henne möjlighet att söka sina