Stigtomtaprasten oeh den
s.
k. D-kallan tillUppsala möte.
Av de berattande källorna till Uppsala möte av &r 1593 in- tar den s. k. D-kallan en sarstallning. I den historiska litteratu- ren har den citerats allt sedan 8600-talet. Allrnant kand blev den dock först i samband ined 100-arsjubileet av Uppsala möle 8693, d5 Johan Riddesstierna uppvaktade en rad framstående personer med avskrifter av denna berättelsfe. Den Widderstiei-nska versio- nen trycktes sedan 6768 av Loenbom i första hiifiiet av Historiska märkvärdigheter och har Iange varit den enda kända. Enligt en under 1700-talet gängse uppfattning skall D-kallan ha författats av Nieolaus Olai Botniensis, praeses sid kyrlioinötet 8593, Denna åsilat ar emellertid för länge sedan overgiven, och soni författare har inan brukat ange en >)oblemal-kt deltagare)) i mötet l.
Ur inriehållssynpunkt ä r det egentligen endast de beliankas ständigt citerade orden: » N u ar Sverige blivit en man, och alla hava v i en Herre och Gud)), soin tilldragit sig nggot större intresse. Det var ocltsa dessa ord, som för ett par år seclan aklualiseracie fragan oin D-kallans tillkomst och historiska varde över hua~~rri- taget.
D å diskussionen tog sin början, hade inaii endast tillgang till den förut nämnda Ridderstiernska versionen. Uppskattningen av D-kallans historiska tillförlitlighet var ocliså mycket ringa. I docenten Hans Cnattingius' skrift, Uppsala möte (1943), karakte- riseras deii son1 ,en av de i aPlmaiihet samsta)! (s. 97). Då detta skrevs, hade emellertid professor Hilding Plleijel i Bdensjö kyrko- arkiv i Växjö stift påträffat en avskrift, som av stilen att döma kunde dateras till :>tiden omkring 160Q»
', Harmed hade frågan
--p
-'
I<. Hildebrand, Undersökningar till Uppsala mötes historia (i Histo- risk tidslrrift 1893) s. 98.'
H. Pleijel, Odensjöhandskriften om Uppsala möte (i Ny kyrklig tid- skrift 1943) och samme författare, Svensk lutherdom (1944) s. 47 ff.Stigtointaprasten och den s. k. D-källan till Uppsala möte. 263 om D-kallans historiska varde koinmit i ett nytt Bage, aven oni naåora forsliai-e alltjämt stailde sig mycket kritislra mot denna 9. i~erattelse ocla dess i hjvriga källor icke belagda uppgifter I.
Ett syiinerligen viktigt bidrag lioin P944 Erara docent Cnat- Oii~cius. I en omsorgsfullt dokumenterad uppsats P Byrkohisto- risk årsskrift (= IL\) 1944 pivisade Cnattilagitis, att den i Odeii- sjö förvarade avskriften ( = D O ) gjorts av den i historieskriv- niiigen ingalunda obekante kyrkoherden i Stigtoanta av StkaIlgnab stift, Magiius Petri Stigtointensis, narvaralade vid kyrkomötet i Uppsala och död 8684
'.
Med hjiilp av vattenmärkena i DO kulade Griattiiigius fastslå, att denna avskrilt »tillkommik nggora. g5ng 1595-1605 och snarast ungefar i mithen av deia~aa period, 1600- lfS03» 3. Härmed hade riliilighelen av Pleijels dakring fått sin? definitiva bekräftelse. Den i Odensjö funna avskrifteai kunde EarrnPigeii exalrt dateras och knylas till en vid Uppsala ni6te nar- varande prastinan.Utmärkande for den av Magnus Petri gjorda avskriften ar, kramhåller Cnattinaghus, »eké ålderdoinligit språk, åtskilliga otynip- liga och ielie f å felalitiga vändningar samt oriktiga ordfsrmer. Dess osäkerhet B latinet Sr uppenbar. Hand i hand med detta gav era amarkningsvärd förströddhet, som yttrar sig både i bortfall av ord o. d. och i sammaiablaiadning av konskrulitioner.)) DO 5r nllltsa en ganska bristfällig avslirift.
I siii uppsats har emellertid Cnattingius lainiiat ännu ett vik- tigt bidrag till fragan orii D-källan. P ett samliiiagsband i Riks- arkivet faiin han Ridderstiernas Förlaga (= D R F )
.
Härmed Iiunde Ridderstieriaas insats i detalj kontrolleras och fasksiallas. D R F f å r av Ci~attingius följande karalrteristik: »DRF a r skriven riaed en vårclad och jamn stil. Redan en Iiastig genoinlasnirig iiverkygar onn att den a r en avskrift. Ord ha felskrivits eller över- hoppats. . .
Med DO visar DWF en långtgående ordagrann över- ei~sstammelse. Men olikheter finnas, både sakliga och Pornnella .. .
DRF förrikler en medveteii strävan att gie eii.
.
.
förbättrad text. Sa har DWF på m h g a ställen givit en ledigare, elalilare och tyd- ligare svenska»'.
Avskriften har enligt Ciiattii~gius kitllrominil G. Wesliii, Nicolaus OPai Bothilieiisis och de11 s, k. D-l<iillaii till U p p d a mötes liaiidliilgar (i K 4 1943) ocli H. Herinerén, Uppsala iriötr j1944i. 42 f£.
? D-l~iillaii till Uppsala 11iote (i I i k l 1944) s. 292 f l .
1i.4 1944 S. 317. 1944 s. 304. IL% 1944 s. 304.
214 Svcil Kjöllerström.
»iiågoii gålig 11593-8600, och helst då 1594-96» l. Oin DO till-
liommit 1680-1603, a r alltså DRF en niigot äldre avskrift. Siedan Cnattingius redogjort för de båda avskrifterna ocla deras inbördes förhållande, söker han aveii att besvara frågan om D-liallans upphovsman. Enligt Cnattingius ar denne helt enltell idelitisk ined avslirivareil av DO, d. v. s. med Xfagnus Petil Stig- toimteiisis. Magnus Petri ä r DO:s och därnied också D-relabio- nens författare, konstaterar Cnattingius. »DO ä r » , heter det, »et1 alltigenoin originellt för att icke saga unilit dokiiment, gjiitet i ett stycke, ett vittnesbörd om leii särpsägliad personlighet. Deiiria aterfinna vi i Magilus Petri.
Denna slutsats sliall i det följaiide göras till föreinal Tör en kritisk granslining. Härvid sliola först de arguriieiit, soiii anförts soiii bevis för Magnus Petris författarskap, iiilgol. iliiriunrc grarislias.
I sin uildersökning om Uppsala ailöte liar Heriiieré~i iniga- ende granskat språliet och ortografien i DO och därvid Iionsta terat en rad felaktigheter. För Hermerkli I~Ievo dessa »fel» ett av indicierna på att DO rent av Ituilde stäaamplas sollm ett falsilikat
'.
Aven Cnattingius har agnat stor uppniiiïlisan~het åt DO:s sprak- liga egendomligheter inen kommit till ett mot 1-Ierrnerén motsatt resultat. Enligt Cnattingius ge des~sa språkliga egenheter: svag- heten P latinet. en viss ålderdomlighet och osäkerhet i sverisliaii. DO dess egenart. DO är visserligen endast en avskrift, inen d i dessa egendomligheter även &terfinnas i Magnus Petris övriga skriftprov, inåste denne vara författaren.
l7id första påseeiide synes visserligen denna slutsals ligg:! iiiira till hands. \Tid närmare eftertanke finner nian einellertid, att den måstie vara förhastad. Den fråga, som genast insliiller sig, a r iiainligen deiiila: Ar det möjligt att på grundval UV en1 del
språliliga och ortografiska egendomligheter i en avskrift d r : ~ några slutsatser angående den verklige författarlen. Då varje :iv skrivare i äldre tid följde sina slirivvanor och sitt stavsatt, torde lrågaii i allmänhet höra besvaras ined nej. Eli ilärinare grailsk- ning av DO ledler också till samina negativa resultat i fi;iga o ~ i i
författaren.
Av Stigtomtaprastens egen hand föreligger fijrutoiii rtaiiiii teckningen endast hans protestskrivelse mot liturgien, daterad den) -
L IL% 1944 S. 301.
'
ICÅ 1944 S. 315.Sligtoii~tal~rasleir ocli det1 s. k. D-kallail till Uppsala inöte.
213
111 maj 1587. 1 deniria, som omfattar 25 rader, har Cnattiiigiub konstaterat följaride egendomligheter. Magnus Petri har p2 elt stalle uteglömt subjektet »jag» och på ett annat ett parentesleeliean. Han har dessutom givit den »inkorrekta» stavningen ~chutoliska))
och skriver »i någon iilatta» P stallet för »i någon måtto». I eht annat sammanhang Imar han skrivit »manu porpria)), eii anaiasa gang »manu propria» i stallet för »manu propria» och vid under- tecknandet av Uppsala mötes beslut uteglömt det fisrsta ))t» i Stig- tomta. Har har inan alltså helagg för dåliga latinkunskapeia, »ena uppeiibar förströddhet a och osäkerhet i svenslia språket. All t
detta återfinns i DO. Stigtointaprästen skriver har: »Tacobiis Erisse ) i s tallet f ör »Iacolbus Erici », »caluanist » i stallet Tör »c,i
luiriist)), »aff seilatu och praecidem)) i stallet för »aff senntii ocli praeside)), »in adivtorio inagiio» i stället för »in auditorio magno)),
aeccllecia» i stallet för »eccliesia» Q. s. v. Som synes äro likhe-
terna psfallande. Härtill kommer, att Magnus Petri B sin pro- testskrivelse av &r B587 skriver »skoliom» i stallet för ~slliolom)) och tv& gånger zevilkeii» i stället för »vilken» och en gang »evil- kit» i skallet för »vilket». En1 gång har han doek formen vilken:
2 .
.
.
lhen gambla paueska siardegh, huilken a r en videsstyglighaielaförderFi'». Aveil dessa egendomliga f'orn~er patriifias i DO. Formen »skolia» förekommer i DO tre gångler och »evilket» eri
gsiig. Någon konsekvens kali Inan dock icke tala oan vare sig i förpliktelsen eller i DO. Mecl ratta konstaterar också Cilattingitis, att Magnus Petri i DO i flera fall h a r len felaktig men i andra eni riktig stavning. Delta galler aveii oin de nämnda formerna »sko- lia » och » evilken» resp. » evilket ».
Såsom redan framhållits, har Cnattingius av de ovan an- förda likheterna mellan DO och Stigtointapriisiens i 6vrigt kandia skrivsätt dragit slutsatsen, att denne
ar
D-kallans författare. Detta resonemang vilar alltså på den förutsättning, att Magnus Petri icke begått de nämnda oegentlighetel-na vid avskrivandel. Denna iniijlighet alaser Ci~attlngius helt utesluten. Waii skriver: \\Det kan icke hållas för rimligt, att Magnus Petri, oin han av- skrivit en frainanande förlaga, skulle till förmån för dessa egeri- dolaliga iiainnformer [ » Erisse)), » Chiilici)), » caluanis t »] ocln latiai- ska felaktigheter h a ändrat sin förlaga, om deil i dessa avseeiideii'
Staviiingen »cliatolisk» Br möjlige11 »inltorrel<t» inen icltc siirslrilt ovaiilig. Iiyrlroherdeii i Ekeby Anclreas Birgcri skriver i sin saintidigt avgivila ~wolrst i~ i o t liturgien: )~tlieii chaioliske och apostoliske larou och dolianiies Nicolai i St. Mellösa: »tliei~ retlha och eldsta chatolislra ocli apostolislia kyr- k i a n ~ . Se G. Löv-, Närkes präster och deil liturgiska striden (i Föreningens Örebro Iäiis musenin festskrift, 1931) s. 63 och 67.216
Sven Kjöllerström.varit riklig. Dessa konstruktioizer, namliformer och latinska egendomligheter måste darf ör anses som ursprungliga
B.
D Q: s text» l.Något avgöraiide stöd för ett sadant antagande existerar emellertid aiinu icke. Av en person ined så egenartade skrivva- nior soin Blagnus &tri kara maii vanta vad soan helst. D5 denne hade f6r vana att skriva »sliolia» i stället fös »skola» och zevil- Bien» i stallet I'ör »vilken», ar dek endast helt naturligt, at& dessa l o m e r återfinnas i DO. De anförda egendomligheberna bevisa endast, att Magnus Petri ar avskrivare11 av DO. Oin D-kallans verklige ibrfattare lainnia de inga upplysningar.
Som stöd för antagandet, att Magnus Petri Skigtoiiileiasis för Pattat D-källan, har Cnattingius aven kunnat Aberopa dennes allrriänt kända krönika: »Om konung Erichz XliV handlingar. Ex.
D.
Magno Stigtointensi ecelesiaste ejusdem»'.
Denna säges dock ytterst litiet om Magnus Petri som historislc författare. S%. som E. Söderlund och H. Petrini visat, sakiiar kröliikan allt sjalv- ständigt värde ocli %r endast en synnerligen enkel konxpillation'.
Papekas bör aven, att uppgiften »ex. D. Magno Stigtomtensi eccle- siaste lejilsdenz» näppeligen torde harrera PrAn Magnus Petri sjálv. Enligt Stiernniail blev denile 1563 skeppspirast vid den sveiislia ör- logsflotta~~, och ingenting strider mot denna uppgift. Då inan emellertid senare betleckniat Magnus Petri som Erik X1V:s hovgre- dikant och sjiilasörjare 4, saknar detta påstieizde allt i stöd i nukända, saintida kallor.
Alla iiro ense om att DO är en med åtskilliga felaktigheter behäftad avskrift j. Detta ar givetvis ett ganska besvararide fak-
tum, då maii vilI göra gallande, att avskrivaren ä r identisk med PörIattareii. Man hade ju kunnat vanta, att författaren varit inak- tig att göra en tämligen felfri avskrift eller annu heller en ren- skrift. Så a r emellertid ingalunda förhållandet. DO uppvisar i stallet flera typiska avskrivarfel. Dessa fel äro helt enkelt av den
L ITA 1944 s. 315.
"<röililcan a r tryclit i HSH 21 s. 15 ff.
q. Söderlund, Magnus Petri Stigtomtensis' liröiiika (HT 1942) och H. Petrini, I<allstudier till Erili XIV:s och Nordislra sjuårslirigets historia
(1942) s. 142 ff.
"CA 6944 s. 315 f . och dar anförd litteratur. "van s. 213 ff.
Stigtointapraste11 och cien s. k. D-kallan till Uppsala möte.
21'9
karaktar, att de Java talet om Magnus Petri som D-kallans upp- liovsnma~a. Ett par exempel skola belysa det sagda.Av de fel, som vidlalda s5 gott som alla avskrifter, torde ini- tet vara mera vanligt a n det sona de lrlassiska filologerna kalla »haploskopi» eller »propter boinoeoteleuton» och vad roananis- terna namiia ,;bourdon>,. Exempel p& dessa Tel saknas icke i de bada har berörda avskrifterna. F'0r att belysa denna kategori av fel. skola Sörst tveniae exempel hanitas fraii DWF.
DRF DO
Så böd liaii v a l till at försuara sigli S& hödli haii iaogh till att förswara till bistålid tett var alt elnot ho- sigli, men all thz h a n hatie sierfd
n o ~ n . skriffziit sigh ii1 bistoiiclh, thz war
honom twert einooth.
1 det ariförcla exemplet föreligger en typisk haplosliopi, [Gr- anledd av orden »sich - s@». Vid geiiomläsniiigen av sin kopia observerade emell~ertid avskrivaren sitt inisstag och tillislirev de överhoppade orden i marginalen l.
Det andra exemplel
ar
följande:D R F DO
Ithem brudar skole icke g5 Icrii~gii Sten1 brudar sliolia icke .
.
. g& oiii Iryrliian eller lieli beras Itriiigli liringh oin liyrltian, eij heller iinedom kyrkian eller p 5 kgrl<iog5ideia. liilr at1 baras Irringli om lryrltiaii. J t e m n f t i ~ i g e n prediliaii skcill hoi- las i stugunrz, eij lielier bööi? öffizes
liik, wtait alt sIcalZ slcee i lc~jrlciriz~ elle på IryrkegSrden.
Haplosliopiein a r i detta full föranledd av orden »kyrliian -- ByrlrPaai»
'.
0111 slirivareia av D R F sjalv begatt detta fel eller om det redan iörelåg i lians förlaga, a r icke möjligt att avgöra.Om Stigtointaprastei~ vore identisk med författaren till D-kallan, borda sådana avskrivarfel soin de förut nämnda icke förekoinina i DO. Denna avslirift uppvisar emellertid flera sadana fel, och harigeimoil~ ökas i hög grad betänkligheterna mot Magniis Petri soin iippllovsrnannen till D-kallan.
Börjuil till e n haploskopi föreligger i följande exempel. Mag- nus Petri har forst skrivit: »T1ien 4 ariartij)) ineia sedan fortsatt ef-
I i A 1944 s. 336.
~ t d 19-44 s. 337. Enligt Cilatlingius ( s i . u. s. 307) toreligger har »ett rent avsliriviiiiigsfela.
218 Sven Iijöllerström.
ter orden: »Then 5 martij» och skrivit »hora 7 ». Han har dock ge- nast observerat sitt misstag, överstriikit orden »hora 7)) ocIi fort- satt med berättelsen för den 4 mars. Naploskopien ar 1 detta fall tydligen föranledd av orden »martij
-
martij» l.Ett annat exempel må anföras:
DO D R F
Således att menige iilaii icke ."j Således at meninge maii sirulle Eher wtöffuer icke sliulle förargas. ther o m wCill w a r d a först rinder- uist, på fhz t e i c k e slculle tlier wtöffuer förargas.
Enligt Cnattingius är DO:$ har citerade test »iclie tillfreds- stallande)). Han håller likväl för troligt, att DRF »utgått från DO:s nuvarande läsart inen att den dar stött sig på den namnda ofullstkindigheten och darför utfyllt texten till det förefintliga))
'.
Att en såclan tolkning a r helt utesluteii, behöver knappast pspekas. Magnus Petri eller någon tidigare avskrivare har gjort en haplo- skopi. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av det falitum, att Magnus Petri haft vissa svårigheter med placleringen av ne- gationen »icke ».
Det bör emellertid tilläggas, alt ordf öljdeii i DRF tydligen något ändrats, varför det ä r ovisst, om haploslio- pien föranletts av orden »ther-
ther» eller »skulle-
skulle)). Saliert a r i varje fall, att den ursprungliga texten icke haft (len läsart. soin nu Iörekommer i DO.Det ges ytterligare ett exempel på samma avskrivarfel:
DO D R F
Then 15 martij bleff biscopz walet Then P5 inart: bleff biscops waall till Schara samplli och Wexöö ge- till Skara, Wexio och Wibargz
noin schriff ocli sufragia. M. Hiil- sticlit [geiloili sclirifft och sufra- dricus till Schara
.
..
gia]. Doclc g o f f i r o trlenast mugi-s f r j o c h pastores c i v i t a t ~ i m a / f heiccr sitt sticht siiia sli/"fragia. M . Ben- ricus
. . .
till Skara. . .
Enligt Ciiattingius har redaktören har gjort ett tillagg i DIKF. Notisen oin magistrarna och stadernas kyrkoherdar har liksom uppgiften om biskopsvalet i Viborg ursprungligen saknats i D- kallan
'.
T
DRF a r ined salierhet uppgiften onii bisIiopsvalet BKA 1944 s. 332. Jfr aven Nermerch, a. a. s. 61.
:"verlrorsat av Magnus Petri.
IiA 1944 s. 308 f.
Stigtomtapr2sten och deii s. k. D-kallan till Uppsala möte.
219
Viborg ett tillägg av redaktören till DRF. Det 6vriga har daremot otvivelaktigt ingått i D-kallan. I DO föreligger en haplosliopi, föranledd av orden »stafragia - sufragia)) l .Ännu ett exempel p& samma fel skall har anföras:
DO DRF
Ocli bleff
.
..
besluttitt, att alrigh Och hleff.
..
beslutit, at alleï 118- nagon iesuuit heller papist calua- gon jeshivil Iieller papist, caluinist iiist skulle dgoiltidli bliffiia bru- heller clnubnptjst skulle riAgoni Litlkatt . .
.
bliffua brukat. . .
I[ det aiiförda exemplet as det sjiilva ordslutet »ist», soin givit uppliovet táX1 Iiaploskopien
'.
Ett annat avskriviiingsfel, som star de förut i~amnmda gariska iiiira, må till sist aaföras.
DO D R F
Ner n u alla tliesse 27 articlilar Nar nu alla Pessa 27 arliculj voro wplasiie woro både p 5 suerisko och vplasile hade på suei~slra och latin latin aff M. Olao Martiiii slrolrnes- aff M. Olao Martiilj skolilaestare i iareil i Nycköpirigh och sedail för- Nilriopijngh och sadail förclasadc klarade och wtlagde, stodb M. Pe- ciff praeside o c h 34. Petro Jonae
trus Jonae episcopus $11 ta ~ p . och vtlagde, stodh i11. Petrus J o i ~ a e an tåå vp.
0iii har töreliggande lapsus av Magnus Petri skriver Giiak-
tingius: »Utan tvivel a r detta ett avskriftsfel från DO:s sida. Uppgiften ar obestridligen riktig och flyter alldeles harmoniskt in i DO:s test. Saliert Iiar den hört ned till DO:& förlaga»
"
Fe- Jet h a r alltså begåtts av författaren sjalv, Magilus Petri Stiglom- tensis. Psykologiskt blir ett sadant beteende hart nar obegripliq. Det aterstår till sist att anföra ännu ett exempel på de sva- rigbeter, soin uppstå, om anan vill göra gallande, att avskrivaren Magnus Petri a r föl-faltaren till D-kallani.II D 8 heter det p% ett ställe: »Tlien 8 inarlij predicade tyske predicanten i Stocholm j dornkyrkiaii och sedan tben hela dageil blleff iiitett aniiadt haiidladt a n Petri Pauli saali och t h z war 8 ses-
sio, soin stod enaillaii borgerskappet i Stocholali och honoin)).
Med ratta framhåller Cniattingius, att orden »ocli tliiz war 8
sessio)) avbryta saminaiihange14. Orden h a helt enkelt konimit
--p--
-L Del bor tillaggas, att texten för denna dag i D R F ar omredigerad.
be Iih 1944 s. 310. Angående valproceduren se SRA III s. 71. IL& 1944 s. 333.
J<,% 1944 s. 310. Ba 1944 s. 305.
på fel plats. Det galler därför att söka förklara, liur detta fel uppstått.
Utmarkaizde för DO äro följande konstruktioiier: »Shen 4 martij
. . .
]slet'£ ingen sessio», »Then5
inartij hora 7 bleff 4 sessio)),»Theii R iiiartij om morgonen vid 6 liomlno the åter tilhopa, ocli was thet then 6 sessio)). Med ledning av det anförda a r det tam- ligeii Iatt alt relioiistruera texten för den 8 mars. Denna bör i den ursprui~gliga D-källan tydligen ha haft följande form: » Shen 8 martij predicade tyske predicanlen i StochoPin j doinkyrkiaii,
och thz wcra. 8 sessio, oclr sedan theil hela dagen bleff intet annadt
handladt an Petri Pauli saak, som stod eanillan borgerskappet i Stocholin och honoin)).
Raknar man med att de omskrivna orden ursprunglige11 i i i -
gått i D-kallan, har felet synbarligen uppstått på föl.jailde G P L . Avskrivaren eller eventuellt renskrivaren har gjort sig skyldig ti41 en haploslropi, föranledd av orden »och - och». Haiz har eniel. lertid sedan observerat sitt fel och tillskrivit de överhoppade or- den i inarginaleii. Näste avskrivare, möjligen Magnus Petri, Iiar sedaii ryckt in dem i texten meii. placerat dem p& fel ställe. A l t
författaren sjalv skulle h a begått ett misstag som ifr&gavarallde, måste anses helt uteslutet.
Det ges dock möjligen en annan forklariilg till liar om. iiäini~da fel. Orden kunna ha saknats i D-källan, varför Magnus Petri eller någon föregångare försökt att komplettera texten rneir gjort det på ett mycket klumpigt satt.
Förutom de i det föregående anförda avskrivarfelen Ciii~ib det i DO en del fel, som icke ha någo11 motsvarighet i D R F och säkerligen icke ingått i den ursprungliga D-kallan. Dessa fel i DO måste därför skrivas på Magnus Petris eller hans iijrlagas koillo.
Enligt DO uppgiclr de närvarandes antal »till nAgol iiar 650 ». Uppgiften ar, skriver Cnatlingius l,»klart felaktig ». Den har »salinats i D-kallan och seiiare tillagts i DO», antagligeii av Magnus Petri.
Enligt DRF har Ericus Skinnerus den 27 febr. hållit sitt tal oin den Heliga Skrift »meinoriter». Att denna uppgift a r korrekt, framgår av A-kallan, som uppger, att Ericus iraniförde sitt tal »meinoriter sine charta»
'.
I DO saknas emellertid deiiila uppgift. Har föreligger alltså ytterligare ett avskrivarfel. Annu mark- ligare a r emellertid, att Magnus Petri på ett ställe missförstAtf den text, han sjalv en gång ska11 ha sammanskrivit. Haii sliriverStigtointapräsle~i och deil s. k. 19-kallaii till Uppsala möte. 221 imamligeia i DO »virum Ipsuin ignosco», digr den ursprungliga lial- laii liksom D R F otvivelaktigt haft » veruin ipsi igiiosco i)
FiPrulom de liar iaamnda avskrivarielen har Magnus Petri uteglöint flera ord, varigeiioin. nieniingen blivit korrupt. Han skriver silunda »de sacramei~taria» i stallek fbjr »de re sacraiaaeai- taria», »om the wilBe vnimersum wldersalia)) i stallet för »in vlaiverseim» och »the ceremonier, som quare woro i fCsrsamb1ingen papisterit » i stiill2et för » aff papisterit))
'.
blan har försölit komma till ratta ined de senast anlördca exemplen p2 felaktigheter genom att skylla p& Magnus Petris tai~kspriddhet. Utmarkaimde Bor Stigtoimtaprasteln skall niimaligen Iia varit »en uppeimbar iörströddBiet» 3 . Paktbagelsemi a r säkerligen riktig. Men harav följer ingalunda, att denna fëPrströddhek vari& ritmaskanide för deii verklige Itiiorfattaren Lill D-liallan. De fel, som a m s5 karakteristiska för DO, iiro samtliga typiska avslirivar. fel, ocli det finns icke ett enda belagg för alt dessa ingatt i D- BiilPan. Allt talar för att s5 Icke varit fallet. H sin ursprungliga avfattning h a r D-kallan givit en visserligen ganska intetsagande naen i stort sett korrekt framst5lliming av kyrkomötets loislopp. Att med Bedaminag av nu bevarat aktanateria1 tala om ))ena uppen- har förs tridddhet > hos D-Iiiiillans förf attare, ar icke möjligt.
Av deim föregaiende framstallnirageil karl endast en slutsala dras. Denna lyder: Mayaaus Petri Stigtomtensis kan icke z~arcc D-
Eállctlas uppkousnicama. Tills vidare ~nåste man darför i Pikliet iamed professor Nils Ahialuaad i HT 1944 (s. 394) tala o111 »dela skiilade författaren, sannolikt eim Bar-ntprasL f r h Mellansverige, narmas! Strangniis' stift)). HGillrasaterialet tillater inga andra slutsaiser.
Det aterstar till sist alt saga imågot on1 dera andra av Cn:i&- tingius, fraiudragna och kommenterade handskriften DRF. »Re- dan en hasbig geiiomPiisning», skriver Caiathingiiis
"
,,övertygar om att den a r eii avskrift)). Enligt samme författare a r emellertid aven denna avskrift redaliltöreais eget verk. Cn~iktingius skriver: »Mycket talar saledes för att redaktören och den som fört pennan i DRF varit sainma person. D& DRF a r en avskrift, far mala tanka. sig, att den avskrivik efter ett redaktörens koncept eller en av deiinae tidigare gjord bearbetning. En prövning av övriga avskrifter222 Sven Kjöllerström.
i vol. 22, som verkställts av samma hand, motsäger icke ett dylikt antagande » l.
Deiiila slutsats a r emellertid förhastad. DRF a r en avskrift och denna ä r icke gjord av den person, som verkställt bearbet- ningen av D-kallan. Denne redaktör a r icke identisk med av- skrivaren av DRF. Den i det föregående omnämnda haploskopieii a r det basta beviset härför. De många av Cnattingius påpekade strykningarna a r ytterligare ett belägg för att den som fört pen- nan 1 DRF icke a r identisk med den verklige redaktören. Vem denne varit, vet man icke. Möjligt a r docli, att redaktören a r att söka i hertig Karls ilarmaste omgivning.
I en artikel i Svenska Dagbladet för den 38 april 1945, betitlad »Nu a r Sverige blivet en m a n » , har professor Nils Ahn- lund påpekat, att den papperssort, varpå D R F avskrivits, konamit tiII flitig anvandiiing i regeringskansliet sommaren 1593. Med utgångspunkt från detta påpekande skall hiar en teori frainlaggas angående tillkomsten av DRF.
Redan före sin avresa från mötet i Uppsala hade hertig Karl begärt, att ordföranden skulle tillställa hoiiom »vissa akter p5 det som i sista consilio förnämligast blev handlat ifrå [örst och till sist, särdeles i var session för sig». Denna begäran upprepades sedan i ett brev frail Gripsholm, daterat deil i 0 april 1593
"
0111resultatet av denna haiivandelse a r intet kant. Självklart a r dock, att hertigens önskan uppfyllts. Det bör i detta sammanhang aven erinras on1 att rubriken till DO lyder: » E n kort undervisning oin det corisilio soin skedde i Uppsala och vad som i synnerhet på var dag och var session talat och handlat vari, vilket begyntes den 25 februari anno doinini 1593.)) Innehållsligt sett återger ocksa D-kallan »det som
. . . förnämligast blev handlat ifrån först och
till sist», och liksom A-kallans författare har D-kallans varit ange- lagen oin att omnämna »var session för sig», som det heter i her- tigens skiïvelse. DKF h a r sedan ytterligare kompletterat D på denna punkt.Enligt inin inening har D-kallan icke långt efter liyrlioinö- tets slut tillställts hertig Karl. I dennes kansli h a r sedan DRE' fått sin nuvarande utformning, d. v. s. den ursprungliga delvis i viform skrivna berattelsen (D) h a r förvandlats till en historisk skildring av förhandlingarlm vid det för hertig Karl så betydelse- fulla kyrkomötet i Uppsala 1393. Vid denna överarbetning har dela okande redaktören
-
som Cnattingius med rätta f r a m h aKA 1944 s. 311.
Stigtointaprasten och den s. 1i. D-källan till Uppsala möte. 223
ver l - »givit en synnerligen vederhäftig översyn » av D-kallaim.
Eli sannolilit i liansliet gjord avskrift av denna berättelse före- ligger nu i DRF, som aii P dag förvaras i Riksarkivet.
Ä r ovan gjorda antagande riktigt, skulle ett tillägg i DRF 1'5 sin mycket enkla förklaring.
Det uppges i DRF, att Petrus Melartopeus den 15 mars val- des till hisliop i Viborg. Veterligen a r detta den enda kanda upp- giften oin ett sådant val; det omnämnes icke i iiågoii aianian kalla till Uppsala möte. Enligt Gnattiiigiaas har Melartopeus' utniim- ning till domprost i Äbo i dec. P594 »satt fantasien i rörelse och föranlett DRF:s redalitör att komplettera D-berättelsen på denna punkt. I så fall skulle DRF:s bearhetiiiing ha skett i slutet av 1394 eller påföljande ås» Enligt min mening utgör Melartopeus' utnämning till domprost i Abo en terininus ante quem f6r billkom- sten av dela tarsprungliga DRF-IialPan
'.
Meningen liar i så fall varit att åter göra Viborgs stift självständigt och att till biskop iitnäiniia Melartopeus. Detta synes mig vara anledningen till 2DRF:s uppgift on1 det oiiislirivna biskopsvalet. Den ursprungliga plaiieii har emellertid senare ändrats, och Melartopeiis fick nöja sig med domprosteriet i Abo.
Den teori, som h a r framlagts angående tillliomstei~ av DRF, liaii med nu tillgängligt liallmaterial icke bevisas. Ett torde dock vara t-äinligeii saker-l. Den berättelse oin Uppsala möte, soin fö- religger i DRF, har kommit hertig Karl synnerligen val till pass.
Sven Xjöllerström.
R h 1944 s. 311.
'
IL% 1914 s. 310.Enligt Ahnlund hör D-kallan »till en tidpunkt före det händelserika aret %594».
