Växjö universitet
Institutionen för samhällsvetenskap
Nämndemannainstitutet
Garanti för rättssäkerheten eller politisk maktmedel?
G3-uppsats i statsvetenskap
HT 2007
Författare: Patrik Skillfeldt
Handledare: Conny Johannesson
Abstract
The recruiting of lay judges to the district courts is managed by the political parties. Despite repeated efforts the parties do not succeed in recruiting lay judges that reflect the structure of the inhabitants. Why not? This is the fundamental issue of this essay.
This study is a multiple case study of two parties with different success in their recruiting work. The purpose is to study the process of nomination regarding lay judges at the district courts, at the latest election (2006). The study comprehends two Swedish parties at two different district courts. The ambition is to find out how important the membership population of the political parties is for the recruiting and to what extent the parties recruit lay judges outside the party. The empiric investigation mainly consists of interviews with political representatives with experience from nomination work. The investigation shows that the parties who succeed with recruiting also have a satisfactory membership population, and the other way around. Recruiting outside the party is very unusual. At the interviews information is revealed that indicates that the parties use the recruiting of lay judges as a power
instrument.
Sökord: Nämndemän, nominering, maktmedel, intern demokrati
Innehållsförteckning
1. Inledning... 4
1.1 Syfte och frågeställningar... 5
1.2 Begreppsförklaring... 6
2. Bakgrund ... 7
2.1 Nämndemännens historia ... 7
2.2 Nämndemännens uppgifter och organisering... 7
2.3 Förstudie... 8
3. Teori ... 10
3.1 Nämndemännens funktion och betydelse för rättssäkerheten ... 10
3.2 Val av nämndemän... 10
3.3 Partiernas medlemmar... 11
3.4 De förtroendevaldas representativitet... 12
3.5 Domstolsverkets utvärdering av rekryteringsarbetet... 13
3.5.1 Nämndemannakårens sammansättning ... 13
3.5.2 Rekryteringsarbetet ... 14
3.6 Det demokratiska tillståndet i svenska partier... 14
3.7 Rekrytering som maktmedel ... 15
3.8 Intern demokrati i partier - Oligarkins järnlag ... 15
4. Metod och material... 17
4.1 Val av fall ... 18
4.2 Forskningsetik ... 20
5. Empiri... 21
5.1 Allmänt om de valda partierna och deras nomineringsarbete ... 21
5.2 Medlemsunderlagets betydelse ... 21
5.2.1 Moderaterna ... 21
5.2.2 Socialdemokraterna ... 22
5.2.3 Sammanfattning ... 23
5.3 Nomineringar utanför partiet... 23
5.3.1 Sammanfattning ... 24
5.4 Tabellredovisning... 25
5.5 Hur utses nämndemännen ... 26
6. Slutsatser ... 27
Bilaga A... 31
Bilaga B... 33
Bilaga C... 34
Referenser... 35
1. Inledning
”HÄLFTEN ÖVER 60. Sommaren 2006 ändrades lagen för att nämndemännen i landets domstolar bättre skulle spegla befolkningen. Men nya siffror visar att medelåldern knappt sänkts och att varannan nämndeman fortfarande är över 60 år. Inför lagändringen var den förra regeringen tydlig med att de politiska partierna, som nominerar personer till
uppdragen, skulle sträva efter en allsidighet vad gäller ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund.”
(Artikel i SvD – 2007)
Nämndemännen vid Sveriges domstolar är lekmannadomare. De skall representera
befolkningen och därmed den allmänna rättsuppfattningen. Deras medverkan skall dessutom bidra till att medborgarna får insyn i verksamheten och förtroende för domstolarna.
Kandidater till dessa poster nomineras av de politiska partierna i kommunerna (nämndemän till tingsrätterna) och landstingen (nämndemän till länsrätt, hovrätt och kammarrätt). Därefter utses de av kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige. Partierna har möjlighet att nominera kandidater som inte är medlemmar i partiet (Domstolsverket – 2006 s. 4-6).
Nämndemännens sammansättning i riket avseende kön är idag helt jämt fördelad. När det gäller andelen nämndemän med utländsk bakgrund har förbättringar skett sedan det senaste valet och ligger nästan i nivå med andelen bland befolkningen. Avseende åldersfördelningen finns en kraftig överrepresentation av nämndemän över 60 år, samtidigt som nämndemän under 40 år är klart underrepresenterade (Domstolsverket – 2007 sidan 7). Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund (4 kap. 7 § fjärde stycket Rättegångsbalken).
Nämndemannakommittén 2002 har haft i uppdrag att se över ordningen för rekrytering av nämndemän i syfte att nå en mer allsidig sammansättning. De föreslår i sitt betänkande att en 20-procentig ”fri kvot” för rekrytering av nämndemän skall inrättas där medborgare utan partitillhörighet skall kunna rekryteras. Syftet är att få en mer allsidigt sammansatt nämndemannakår (SOU 2002:61 s13-14).
Regeringen gör dock bedömningen att en sådan här kvot inte behöver införas och att man istället genom särskilda informationsinsatser skall få till stånd en breddning av
sammansättningen. Regeringen utgår ifrån att de politiska partierna i framtiden kommer att
vidta kraftfulla åtgärder för att bredda rekryteringen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2006 (Betänkande 2005/06:JuU32).
Varför lyckas inte partierna med att nominera nämndemän som speglar befolkningen? Detta är den grundläggande fråga som uppsatsen skall söka svar på genom att undersöka hur nomineringen av nämndemän till tingsrätten går till vid två partier på lokal nivå.
Med hjälp av syftet och forskningsfrågorna skall förklaringar sökas till partiernas misslyckanden med att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen.
Problemet är utomvetenskapligt intressant. Det faktum att nämndemännen inte speglar befolkningen berör alla invånare, då vem som helst kan komma att bli ställd inför domstol.
Tänk er en ung invandrarkvinna som är anklagad för ett brott. I domstolen möts hon av domare och nämndemän som i huvudsak består av äldre, vita personer. Det handlar om förtroendet för rättssystemet.
Detta problem är dessutom i hög grad inomvetenskapligt intressant. Problemet har funnits under lång tid och trots olika åtgärder och utredningar kvarstår det. Gissur Erlingsson som forskar om politiska partier och kommunpolitik, menar att forskningen om hur de politiska partiernas interna processer fungerar är bristfällig (Ratio – 2007).
1.1 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens preciserade syfte är att studera nomineringsprocessen avseende nämndemän till tingsrätterna vid det senaste valet (2006), i två olika svenska partier vid två olika tingsrätter.
Frågeställningar:
Vilken betydelse har partiernas medlemsunderlag för deras möjligheter att nominera nämndemän som speglar befolkningen?
I vilken omfattning använder sig partierna av möjligheten att nominera kandidater utanför partiet?
– Varför? / Varför inte?
1.2 Begreppsförklaring
Lekmannadomare – En domare som inte är underställd något krav på juridisk utbildning Lay judge - Lekmannadomare
Nämndeman – Samma som lekmannadomare Repressiv – Förtryckande
Oligarki – Fåtalsvälde
Utländsk bakgrund – Person som är född i utlandet eller har två utlandsfödda föräldrar Kausal mekanism – Bakomliggande orsak
Nominera – ge förslag på lämpliga personer
Rekrytera – Ett vidare begrepp än nominera, inkluderar även utnämningen
2. Bakgrund
2.1 Nämndemännens historia
Rättskipningen i Sverige har en lång tradition av medverkan från allmogen. Redan på medeltiden hade tolvmannanämnden stort inflytande över tingens beslut. Efterhand som rättsväsendet professionaliserades med lagmän och häradshövdingar, minskade
nämndemännens inflytande. Det stadgades dock i lagen år 1734 att häradshövdingen kunde bli överröstad av en enhällig nämnd. Denna nämnd bestod av tolv ledamöter, men det krävdes endast att sju var närvarande för att den skulle vara domför. Nämndemännen utsågs av
häradsrätten. Bönderna fick rätt att delta i valen av nämndemän år 1823 och 1872 utsträcktes denna rätt till samtliga (män) som hade kommunal rösträtt (Olof Pettersson – 2007 sidan 177).
Från 1925 hade även kvinnor dessa rättigheter och 1969 flyttades valet av nämndemän över till kommunfullmäktige. Att vara nämndeman har, åtminstone fram till 1960-talet, inneburit en förhöjd social status och därmed allmänhetens respekt. En enhetlig domstolsorganisation skapades 1971 och tingsrätten ersatte de tidigare härads- och rådhusrätterna. Den stora förändringen som återupprättade lekmannadomaren infördes 1983. Denna innebar att nämndemännen fick individuell rösträtt med samma tyngd som den lagfarne domarens.
Nämnden som institution har haft en mycket stor betydelse för Sveriges rättsutveckling. Den har bidragit till att olika trender och utländskt inflytande har kunnat begränsas (Diesen – 1996 sidorna 117-120).
2.2 Nämndemännens uppgifter och organisering
En förutsättning för ett väl fungerande samhälle är att det finns vissa regler som styr vad invånarna får och inte får göra. Använder samhället sig av maktmedel för att garantera reglernas efterlevnad, får reglerna en rättslig karaktär. I lagarna finner vi dessa rättsregler.
Nämndemännens uppgift är att, tillsammans med yrkesdomare, tillämpa rättsreglerna i de mål de deltar i. Nämndemännen vid våra domstolar har en mycket stark och betydelsefull
ställning, ingen utomstående person eller organisation har rätt att lägga sig i hur yrkesdomare eller nämndemän skall döma (Domstolsverket – 2006 sidan 4).
Nämndemän finns vid tingsrätter, hovrätter, länsrätter och kammarrätter. Tingsrätterna och hovrätterna räknas till de allmänna domstolarna och har som huvuduppgift att avgöra brottmål
och tvistemål. I Sverige finns för närvarande 55 tingsrätter. Tingsrätterna har totalt cirka 650 domare anställda som tillsammans med cirka 5200 nämndemän avgör målen. I regel kan tingsrätternas avgöranden överklagas till hovrätt. I Sverige finns sex hovrätter, varje tingsrätt är självständig men är knuten till en viss hovrätt. Till hovrätterna är drygt 600 nämndemän knutna som tillsammans med domare avgör målen.
Länsrätterna och kammarrätterna tillhör de allmänna förvaltningsdomstolarna och har som huvuduppgift att lösa konflikter mellan den enskilde och det allmänna, t.ex. klagomål över myndighetsbeslut. I Sverige finns 23 länsrätter med omkring 300 domare och cirka 2150 nämndemän. De avgöranden som görs i länsrätterna kan överklagas till kammarrätten. Det finns fyra kammarrätter i landet och varje länsrätt hör till en viss kammarrätt. Vid
kammarrätterna finns det cirka 300 nämndemän. I kammarrätten hjälper nämndemännen domarna att avgöra de mål som rör omhändertagande av barn eller missbrukare samt mål som rör verkställighet av vårdnadsdomar. (Domstolsverket – 2006 sidan 10-11).
2.3 Förstudie
För att få en översiktlig bild av nomineringsprocessen har två politiker intervjuats. Dessa är Rolf Arvidsson för moderaterna i Värnamo kommun och Thomas Gustavsson, ombudsman för socialdemokraterna i Jönköpings län.
Arvidsson är ledamot i kommunfullmäktige och har lång politisk erfarenhet. Han har bland annat arbetat i partiets valgrupp. Arvidsson berättar att nämndemannaplatserna vid tingsrätten fördelas mellan de politiska partierna efter resultatet i kommunalvalet. Partiets valgrupp, som består av två till tre personer, nominerar därefter lämpliga personer från partiet. De
nominerade väljs sedan av kommunfullmäktige. Nomineringen av nämndemän är inte en separat process, utan sker samtidigt med nomineringen till övriga förtroendeuppdrag.
Arvidsson säger att kommunfullmäktiges val av de nominerade kandidaterna mer är en formsak och att det är mycket sällsynt att de har synpunkter på kandidaterna. Avseende nämndemännens representativitet för den övriga befolkningen säger han att: ”inom moderaterna har vi inte så många invandrare, vilket gör det svårt att rekrytera
representativt”. Han känner till något enstaka fall där en person som inte är medlem i partiet har nominerats till nämndeman, men det har då varit en person med anknytning till partiet.
Personer som är opolitiska vill nog inte förknippas med något parti över huvud taget, säger han. Enligt Arvidsson förekommer det ingen samordning inom moderaterna i länet eller
mellan de olika partierna med syfte att uppnå god representativitet bland nämndemännen vid tingsrätten.
Gustavsson arbetar inom socialdemokraterna på distriktsnivå, vilket är nivån över arbetare- kommunerna. Han säger att han inte har något att göra med nomineringsarbetet av
nämndemän till tingsrätterna. Det sköts helt på lokal nivå. Däremot är han delaktig i arbetet med att nominera nämndemän till hovrätt, kammarrätt och länsrätt. Arbetarekommunerna lämnar förslag på lämpliga kandidater, oftast fler än antalet platser. Därefter avgör en
valberedning med representanter från både arbetarekommunerna och distriktet vilka som skall nomineras. De nominerade utses slutligen av landstingsfullmäktige. Avseende
nämndemännens representativitet säger Thomas att ”vi socialdemokrater har ganska goda förutsättningar att rekrytera, med många medlemmar och många medlemmar med utländsk härkomst”. ”Medlemsantalet har dock minskat en del samtidigt som medelåldern har ökat.”
Gustavsson har inte varit med om att någon nämndeman utanför partiet har rekryterats. På frågan om varför man inte har gjort det svarar han: ”partiet är värdefullast och vi vill känna dem som vi nominerar”.
3. Teori
3.1 Nämndemännens funktion och betydelse för rättssäkerheten
Tanken är att nämndemännen skall vara en garanti för att domstolens avgöranden ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen. Särskilt viktigt är detta vid bedömningsfrågor som bevisvärdering, val av påföljder och skälighetsfrågor. Andra viktiga aspekter av
nämndemännens medverkan är att medborgarna får insyn i verksamheten och att
medborgarnas förtroende för domstolarna ökar. Dessutom tillför nämndemännen erfarenheter från olika områden till domstolarna (Domstolsverket – 2006 sidan 6).
När allmänheten har medinflytande över maktutövningen är den också mer villig att acceptera den. Saknar allmänheten detta inflytande finns det risk för att domstolarna uppfattas som en repressiv del av maktapparaten istället för ett instrument att på fredlig väg lösa samhälleliga konflikter och beivra brott mot samhällets gemensamma etiska normer.
Genom deltagande av lekmän utan juridisk skolning blir rättsskipningen ett kollektivt ansvar.
Därigenom får dessa domstolsavgöranden högre dignitet än de avgöranden som endast fattas av lagfarna domare. Systemet med nämndemän ger därmed dömandet en särskild legitimitet genom att allmänheten blir mer villig att acceptera den maktutövning som utövas av staten.
Domstolsväsendet kan genom denna lekmannarepresentation undgå att bli ett anonymt förvaltningsmaskineri som enskilda individer känner sig maktlös mot. En förutsättning för att denna legitimitetsverkan skall uppstå är att nämndemännen inte uppfattas som överhetens representanter, utan som folkets. En annan viktig förutsättning är att allmänheten uppfattar att nämndemännens insatser i domstolarna bidrar till verklig nytta (Diesen – 1996 sidan 26-27).
3.2 Val av nämndemän
Nämndemännens uppdrag är ett förtroendeuppdrag som inte är av politisk natur. Därmed behöver nämndemännen inte ha partipolitisk bakgrund, men i de flesta fall har de det.
Nämndemännen utses av kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige efter att ha
nominerats av de politiska partierna. Kommunfullmäktige utser nämndemän till tingsrätten, landstingsfullmäktige utser nämndemän till hovrätt, länsrätt och kammarrätt. Partierna tilldelas platser efter valresultatet och nämndemännens mandatperiod är fyra år med start vid årsskiftet närmast efter det senaste valet. Varje svensk medborgare som är myndig och folkbokförd inom valförsamlingens område är valbar. Lagfaren domare, andra
domstolsanställda, åklagare, poliser, advokater och andra personer som har som yrke att föra annans talan inför rätta får dock inte vara nämndeman. För länsrätt och kammarrätt
tillkommer att den som är anställd vid länsstyrelsen, försäkringskassan, skatteverket eller riksförsäkringsverket inte får vara nämndeman. Ingen får samtidigt vara nämndeman i tingsrätt och hovrätt eller i länsrätt och kammarrätt (SOU 2002:61 – sidan 41-42).
Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig
sammansättning med hänsyn till ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund. Finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. (4 kap. 7 § fjärde stycket Rättegångsbalken).
Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget (4 kap. 6§ andra stycket
Rättegångsbalken).
3.3 Partiernas medlemmar
Nämndemannakommittén menar att partiernas fallande medlemsantal och ovilja att nominera kandidater som inte tillhör partiet är två viktiga anledningar till nämndemännens dåliga spegling av befolkningen (SOU 2002:61 s. 66-67).
Olof Pettersson skriver i Dagens Nyheter: ”Antalet medlemmar i de politiska partierna har nästan halverats de senaste 13 åren”. ”1991 hade de svenska partierna 625 000 medlemmar, 2004 var det bara 329 000”. Vidare menar han dock att detta inte beror på ett avtagande samhällsengagemang. Många av dagens medborgare är tvärtom aktiva, kritiska och kunniga, men de väljer att verka genom andra kanaler än de traditionella partierna. (Olof Pettersson – DN-debatt - 2007)
Mats Bäck och Tommy Möller redovisar statistik som bekräftar Olof Petterssons siffror om minskat medlemsantal i de politiska partierna. De visar dessutom att de politiska
ungdomsförbundens medlemmar har minskat från 105 500 medlemmar år 1990 till 60 000 medlemmar år 2001. Denna trend är bekymmersam för partierna. Deras legitimitet som folkrörelsepartier grundar sig på att många medlemmar bidrar till verksamheten genom frivilliga insatser. Samtidigt med denna medlemsminskning har det skett en omfattande
professionalisering av partierna. Antalet heltidsanställda kommunalråd och politiska
sekreterare har ökat markant. Medelåldern bland partimedlemmarna är förhållandevis hög i samtliga partier och ett stort problem är att föryngra en allt äldre medlemskår. (Bäck och Möller – 2003 sidorna 107-109).
Medlemsrekrytering, studieverksamhet och mötesverksamhet äger rum på den lokala nivån, där partierna möter väljarna ansikte mot ansikte. Fungerar inte detta är det inte heller troligt att partierna kan fullgöra sina systemfunktioner på ett tillfredsställande sätt (t.ex. rekrytering av förtroendevalda samt att verka som en kanal mellan medborgarna och de beslutsfattande instanserna). Olika undersökningar visar att många uppfattar partierna som slutna
maktkonstellationer istället för de vitala förbindelselänkar som de borde vara. Partierna har svårt att möta konkurrensen från andra lokala medborgarorganisationer som mer och mer tar över partiernas roll som kanaler för medborgarna. Den kraftiga ökningen av lokala partier, det starkare intresset för partipolitiskt obundna nämnder och lokala demokratiexperiment
understryker denna utveckling (Bäck och Möller – 2003 sidorna 127-128).
Två tecken på att väljarnas rörlighet ökar är minskad klassröstning och fler partibytare. Vid valet 1968 var det hela 65 % av väljarna som betraktade sig som fasta anhängare av ett parti, 2002 hade denna siffra sjunkit till 40 %. Detta innebär att allt färre väljare kan hänföras till kategorin ”stabila kärnväljare” (Olof Pettersson – 2007 sidan 94).
En central uppgift för de politiska partierna är rekrytering av förtroendevalda till de
beslutande församlingarna. På senare tid har det blivit allt svårare för dem att fullgöra denna uppgift. Av de lokala partiorganisationerna var det 1998 endast 72 % som uppgav att de hade tillräckligt med kandidater vid nomineringen till de kommunala valen (Bäck och Möller – 2003 sidan 132).
3.4 De förtroendevaldas representativitet
Hur väl representerar de kommunalt förtroendevalda den valbara befolkningen? Hanna Bäck och Richard Öhrnvall beskriver detta i en rapport från 2004. Rapporten grundar sig på en totalundersökning från 2003 utförd av SCB. Avseende den sociala representativiteten är kvinnor fortfarande en underrepresenterad grupp, de utgör 40 % av politikerkåren men 50 % av den valbara befolkningen. När det gäller åldersrepresentativiteten är personer mellan 18
och 29 år klart underrepresenterade och utgör 6 % av politikerkåren mot 16 % bland befolkningen. Andelen förtroendevalda som är födda utomlands är 7 % jämfört med 10 % bland den valbara befolkningen. När det gäller socioekonomiska egenskaper som inkomst och utbildning visar studien att låginkomsttagare är underrepresenterade och endast utgör 16 % av de förtroendevalda, trots att de utgör 40 % av befolkningen. Andelen höginkomsttagare bland de förtroendevalda var 38 % mot 17 % bland den valbara befolkningen. Personer med endast förgymnasial utbildning utgör 15 % av de förtroendevalda jämfört med 28 % bland den valbara befolkningen. Andelen förtroendevalda med eftergymnasial utbildning var 40 % mot 21 % bland den valbara befolkningen. När det gäller yrke, visar undersökningen att 52 % av de förtroendevalda är anställda inom stat, kommun eller landsting jämfört med 41 % bland befolkningen. Således utgör de privatanställda 48 % av de förtroendevalda jämfört med 59 % av befolkningen (Bäck och Öhrnvall – 2004 – sidorna 14-15). Undersökningen visar också att representativiteten varierar kraftigt mellan kommunerna avseende de studerade egenskaperna (Bäck och Öhrnvall – 2004 – sidan 18).
3.5 Domstolsverkets utvärdering av rekryteringsarbetet
Den 19 april 2007 fick Domstolsverket i uppdrag av regeringen att utvärdera arbetet med rekrytering av nämndemän vid valet 2006. De skulle dessutom kartlägga nämndemannakårens sammansättning efter valet avseende kön, ålder och etnicitet. Syftet var att se hur de
nominerande och väljande organen arbetade med att bredda rekryteringen av nämndemän enligt målsättningen i proposition 2005/6:180. Rapporten publicerades den 30 november 2007 (Domstolsverket – 2007 sidan 3).
I regeringens senaste lagstiftningsarbete gällande nämndemän gör regeringen bedömningen att: ”Partiernas rekryteringsarbete måste breddas. Det bör dock inte införas någon skyldighet för kommuner och landsting att välja en del av nämndemännen utanför den partipolitiska kretsen. Inför val av nämndemän bör särskilda informationsinsatser genomföras i syfte att underlätta en bredare rekrytering” (Proposition 2005/06:180-sidan 23).
3.5.1 Nämndemannakårens sammansättning
Domstolsverkets undersökning av nämndemannakåren visar att könsfördelningen är jämn.
Andelen nämndemän med utländsk bakgrund har förbättrats och ligger nästan i nivå med
andelen bland befolkningen. Den åldersmässiga fördelningen är däremot mycket ojämn, med en tydlig överrepresentation av äldre nämndemän (Domstolsverket – 2007 sidan 15).
3.5.2 Rekryteringsarbetet
Domstolsverket har undersökt i vilken omfattning partierna rekryterar nämndemän som inte tillhör något politiskt parti. De kom fram till att detta var mycket ovanligt och att många inte ens kände till att det är möjligt att rekrytera personer utanför partiet. I ett par fall har det visat sig att partiets stadgar endast tillåter rekrytering inom partiet. Domstolsverket konstaterar att ytterligare informationsinsatser är nödvändiga för att öka kunskapen om möjligheten att rekrytera utanför den partipolitiska kretsen. Samtidigt ifrågasätter de om sådana insatser är tillräckliga för att rekryteringen utanför de politiska partierna skall bli vanligare - ”Visserligen är nämndemannauppdraget ett statligt förtroendeuppdrag och inte ett politiskt uppdrag, likväl synes det vara partipolitik som styr valet av nämndemän”. En annan slutsats är att det för personer som inte är partipolitiskt aktiva nog kan ta emot att vända sig till ett politiskt parti för att bli nämndeman. För den som inte tagit aktiv ställning för ett visst parti kan det
upplevas negativt att få en ”partistämpel”, även om partibeteckningen inte registreras vid domstolarna. Slutligen säger Domstolsverket att ”så länge det åligger de politiska partierna att nominera kandidater till nämndemannauppdraget och det inte finns någon skyldighet att rekrytera även utanför de politiska partierna, är det troligt att extern rekrytering kommer att förbli mycket ovanlig” (Domstolsverket – 2007 sidan 17).
Nämndemannauppdraget ses ofta som ett hedersuppdrag, det ges som belöning för lång och trogen tjänst i partiet. Detta gör att nämndemännen ofta är äldre redan första gången de väljs.
Det är vanligt att nämndemännen vill bli återvalda. Då vissa partier tycker att det är svårt att avslå deras önskemål slutar det ofta med återval. Detta innebär att yngre kandidater utestängs från dessa poster. Det innebär dessutom mindre rekryteringsarbete för partiet (Domstolsverket – 2007 sidan 15).
3.6 Det demokratiska tillståndet i svenska partier
Jan Teorell är en av dem som har forskat om det demokratiska tillståndet i svenska partier.
Han pekar på att det idag finns en lång lista med problem för partierna. Partiidentifikationen i den svenska väljarkåren minskar, partierna tappar både medlemmar och aktiva vilket har medfört rekryteringsproblem på lokal nivå. Det krävs ofta lång och trogen tjänstgöring om
man vill komma någonstans inom partiet samtidigt som rörligheten in och ut ur politikerrollen är begränsad. Det har dessutom visat sig att våra två största partier, moderaterna och
socialdemokraterna har allvarliga brister i den interna demokratin. Teorell menar att det finns tecken på ett samband mellan sjunkande medlemsantal och brist på intern demokrati, det är nämligen på grund av missnöje med partiernas organisatoriska strukturer som medlemmarna sviker (Teorell – 2001 sidan 1). Undersökningar som har gjorts med partimedlemmar på lokal nivå visar att social slutenhet och formbundenhet är viktiga skäl till vikande partiengagemang.
Avhoppade medlemmar är i synnerhet missnöjda med deras möjligheter till inflytande inom partierna och partiernas oförmåga att rekrytera rätt personer till förtroendeuppdrag (Teorell – 2001 sidan 10).
3.7 Rekrytering som maktmedel
Karl-Magnus Johansson hävdar att det i politiska partier och andra organisationer finns ett behov av arbetsfördelning och specialisering i form av byråkrati och expertis, vilket leder till olika organisatoriska nivåer. Detta innebär goda förutsättningar för ledarskapet att dominera organisationen och centralisera makten. De maktmedel som anses särskilt viktiga är
rekrytering, kommunikation och information. Detta ger ledningen makten att belöna och bestraffa. Lojalitet uppmuntras och ligger till grund för personliga utnämningar (Erlingsson, Håkansson, Johansson, Mattson – 2005 sidan 28).
3.8 Intern demokrati i partier - Oligarkins järnlag
Robert Michels räknas som en av de klassiska elitteoretikerna och är berömd för sin tes om
”oligarkins järnlag”. Hans studie handlar om demokrati och maktfördelning inom organisationer, däribland politiska partier. Enligt Michels är utvecklingen mot oligarki (fåtalsvälde) i alla typer av organisationer oundviklig. Han menar att det är organisationen i sig som är orsaken till oligarki oavsett hur goda demokrater dess medlemmar är. På grund av det moderna partiets ökade tekniska komplexitet blir någon form av arbetsfördelning
nödvändig. Arbetsfördelningen har att göra med organisationens storlek, funktion och sociala struktur och gör det nödvändigt med en byråkrati. Byråkrati innebär att politikerna
professionaliseras, konsekvensen blir en allt större klyfta mellan ledarna och övriga i partiet – en ny klass. Ledarna isolerar sig och tillmötesgår endast dem med samma åsikter och
inställning – en ny elit uppstår. Michels hävdar att det främsta målet för partiledarna är att nå
ledande positioner och att organisationen är ett mål istället för ett medel. (Erlingsson, Håkansson, Johansson, Mattson – 2005 sidorna 31-33).
Michels analys bygger på en studie av ett enda fall, det tyska socialdemokratiska partiet SPD.
Metoden byggde på att SPD utgjorde ett kritiskt fall, då detta parti förväntades vara internt demokratiskt. Var inte detta parti internt demokratiskt kunde man inte heller förvänta att andra partier skulle vara det. Hans arbete har ifrågasatts av många och handlar framförallt om i vilken utsträckning man kan generalisera utifrån detta enda fall (Erlingsson, Håkansson, Johansson, Mattson – 2005 sidan 33).
4. Metod och material
Avsikten är att studera hur partiers nomineringar av nämndemän fungerar genom att utföra en flerfallsstudie av typen ”olika utfalls design”. Detta innebär att både framgångsrika och
misslyckade fall studeras. Visar undersökningen att en förklaringsvariabel skiljer sig åt mellan fallen kan vi vara säkrare på slutsatsen jämfört med en undersökning av exempelvis enbart framgångsrika fall. Metoden har ibland problem med att hantera flera förklaringsfaktorer, detta kan leda till felaktiga slutsatser. Ett annat problem med metoden är att det ibland är svårt att hitta lämpliga fall att undersöka. (Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, Wängerud – 2007 s.130- 134).
Inledningsvis skall två politiker med kunskap om hur denna beslutsprocess fungerar intervjuas i syfte att få en översiktlig bild av hur arbetet med att nominera kandidater går till.
Genom strategiskt urval skall därefter två partiorganisationer som är knutna till var sin tingsrätt väljas ut. Ett av dessa partier skall ha lyckats väl och det andra dåligt med att nominera kandidater som speglar befolkningen.
Det finns tre huvudalternativ när man väljer vilka fall som skall undersökas: samtliga fall, ett slumpmässigt urval av ett stort antal fall eller ett strategiskt urval av ett mindre antal fall (man väljer fall med vissa egenskaper) (Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, Wängerud – 2007 s.179).
Då jag har valt att undersöka två fall vars resultat skall vara så olika som möjligt, blir endast strategiskt urval tillämpbart.
Sedan skall informantintervjuer med företrädare från dessa partier genomföras i syfte att söka svar på forskningsfrågorna. Intervjuerna genomförs i form av telefonintervjuer.
Informantundersökningar används när svarspersonerna skall bidra med information om hur verkligheten ser ut – till exempel hur ett parti har agerat i en viss fråga (Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, Wängerud – 2007 s.257). Då syftet är att studera partiernas nomineringsprocesser är informantintervjuer lämpliga. Ett annat alternativ skulle kunna vara en enkätundersökning.
Med det tillvägagångssättet har man möjlighet att nå ett stort antal politiker samtidigt som känsliga frågor kan kännas lättare att besvara, men ofta uppstår problem med svarsfrekvens och tolkning av frågor. Det är svårt att ställa följdfrågor och få svar på öppna frågor.
Slutligen skall resultaten analyseras och sammanställas. De oberoende variablerna
”medlemsunderlag” och ”rekrytering utanför partiet” skall redovisas i tabellform tillsammans med den beroende variabeln ”parti som lyckats eller misslyckats med rekryteringsarbetet”.
Tabellen kommer att baseras på resultat från intervjuerna och i de fall det är tillämpligt på statistik över nämndemännens sammansättning (partier i vissa kommuner utser endast enstaka nämndemän). Att statistiken inte kan tillämpas på samtliga fall är en svaghet.
Resultatet av empirin borde visa att det parti som misslyckats med sin rekrytering har för litet medlemsunderlag inom partiet och dessutom har avstått ifrån att rekrytera personer utanför partiet och omvänt att det parti som lyckats med sin rekrytering har tillräckligt stort
medlemsunderlag inom partiet och arbetar aktivt med att rekrytera personer utanför partiet.
4.1 Val av fall
För att kunna göra urvalet måste jag veta hur de olika partierna har lyckats med sitt
nomineringsarbete. Då jag inte har kunnat finna någon sammanställd aktuell statistik över hur de olika partierna har lyckats med att nominera nämndemän som speglar befolkningen, har jag blivit tvungen att ta fram detta material på egen hand. Då det finns 5200 nämndemän vid Sveriges tingsrätter, väljer jag att inledningsvis studera hur partierna har lyckats vid fyra tingsrätter från olika delar av landet. Finner jag inte några lämpliga fall i detta material, kommer undersökningen att utökas.
Med hjälp av förteckningar över domstolarnas nämndemän från Domstolsverket och protokoll från kommunfullmäktigemöten i de kommuner som ingår i Göteborgs, Eksjö, Uppsala och Luleå tingsrätter har jag sammanställt ett underlag för att kunna göra urval. Dessa tingsrätter har valts strategiskt i syfte att representera storstad, småstad, landsbygd och glesbygd i olika delar av landet. Underlaget innehåller namn, födelseår, etnisk bakgrund, partitillhörighet, kommuntillhörighet samt tingsrättstillhörighet för 585 nämndemän. Avsikten är att genom strategiska urval välja ut två partier där ett har lyckats väl och det andra dåligt med
nomineringsarbetet. Då de flesta partier på kommunal nivå endast representeras av någon eller några få nämndemän, blir det omöjligt att statistiskt avgöra hur väl de har lyckats. Jag måste istället titta på samtliga nämndemän från partiet vid varje tingsrätt.
De fall jag slutligen har valt att undersöka är socialdemokraterna knutna till Göteborgs tingsrätt (socialdemokraterna i Göteborgs stad och Öckerö kommun) samt moderaterna knutna till Uppsala tingsrätt (moderaterna i Uppsala läns åtta kommuner).
Socialdemokraterna vid Göteborgs tingsrätt representerar ett exempel där man har lyckats bra med att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen. De har ungefär lika många kvinnor som män och andelen nämndemän med utländsk bakgrund är 27 % vilket motsvarar andelen bland befolkningen som är 27 % (SCB – 2006). Åldersstrukturen är förhållandevis bra men de skulle behöva något fler yngre nämndemän (se bilaga C).
Moderaterna vid Uppsala tingsrätt har lyckats dåligt med att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen. Andelen kvinnor är något hög (57 %) och andelen nämndemän med utländsk bakgrund är endast 6 % mot 15 % bland befolkningen (SCB – 2006).
Åldersfördelningen är skev med 53 % av nämndemännen över 65 år (se bilaga C).
Utöver kravet att det skall vara fall med så olika resultat som möjligt, har stora partier varit mest lämpade att välja. Anledningen till detta är att det behövs ett visst antal nämndemän för att kunna uttala sig om deras representativitet (miljöpartiet representeras exempelvis endast av 10 nämndemän från 8 olika kommuner vid Uppsala tingsrätt). Andra skäl till att välja stora partier som moderaterna och socialdemokraterna är att de tillsammans står för huvuddelen av nämndemannakåren samtidigt som de är placerade på varsin sida på den politiska höger- vänsterskalan.
Det är möjligt och till och med troligt att fall med ännu större olikheter hade kunnat hittas om uppgifter för samtliga nämndemän vid Sveriges tingsrätter hade sammanställts. Detta arbete kräver dock alltför stor arbetsinsats för att kunna rymmas inom ramen för en C-uppsats.
Undersökningen har utförts genom informantintervjuer (telefonintervjuer) med fyra representanter för varje parti. De intervjuade har varit personer på både regional och lokal nivå inom partiet och de har samtliga haft god kännedom om nomineringsarbetet av
nämndemän till tingsrätterna. Göteborgs stad skiljer sig från en vanlig kommun genom att de har 21 underavdelningar, s.k. stadsdelsnämnder. Storleksmässigt motsvarar dessa en
normalstor kommun. Med anledning av detta har jag valt att se på socialdemokraterna i Göteborg som regional nivå och socialdemokraterna i stadsdelskretsarna som lokal nivå.
Anledningen till att jag även har valt att intervjua personer på regional nivå, är att se i vilken utsträckning den nivån är inblandad i nomineringen av nämndemän till tingsrätterna. De kommuner/stadsdelsnämnder som de intervjuade tillhör valdes genom strategiskt urval med syfte att täcka in både stora, medelstora och små kommuner/stadsdelar. De intervjuade personerna har valts ut genom att någon partimedlem ringts upp, varefter den personen har blivit ombedd att namnge personer som varit delaktiga i nomineringsarbetet. Någon av dessa har sedan intervjuats såvida inte den först uppringda personen varit delaktig i
nomineringsarbetet.
4.2 Forskningsetik
De intervjuade personerna har informerats om uppsatsens syfte och därefter tillfrågats om de vill delta i studien. Vidare har de informerats om möjligheten till anonymitet och att
informationen endast är avsedd för denna uppsats.
5. Empiri
5.1 Allmänt om de valda partierna och deras nomineringsarbete
Gemensamt för de undersökta partierna är att nomineringen av nämndemän sker tillsammans med kandidatnomineringen till övriga förtroendeuppdrag. Detta innebär ett omfattande arbete för stora partier som socialdemokraterna och moderaterna, då ett stort antal poster skall tillsättas efter ett val. Båda partierna har någon form av valkommitté som är ansvarig för att nominera kandidater till de olika förtroendeuppdragen. Partiets medlemmar anmäler själva sitt intresse eller ger förslag på lämpliga kandidater till denna kommitté. Ibland måste kommittén aktivt söka efter kandidater. Ingen av de intervjuade kan minnas att de skulle ha fått några riktlinjer gällande nomineringsarbetet av nämndemän från högre instans inom partiet.
Däremot har huvuddelen av de intervjuade tagit del av Domstolsverkets informationsbroschyr om vikten av att bredda rekrytering av nämndemän för att uppnå en bättre sammansättning (Domstolsverket – 2007 s.4). Partierna samordnar inte sitt nomineringsarbete med sina partikollegor i övriga kommuner som är knutna till tingsrätten. De olika partierna inom samma kommun samordnar inte heller sitt nomineringsarbete, varje parti sköter det själv.
Samtliga intervjuade uppger att kommunfullmäktiges beslut att utnämna de av partierna nominerade kandidaterna är ett rent formellt beslut. Ingen har varit med om att de nominerade namnen har ifrågasatts av kommunfullmäktige.
5.2 Medlemsunderlagets betydelse
Den första frågeställningen lyder: Vilken betydelse har partiernas medlemsunderlag för deras möjligheter att nominera nämndemän som speglar befolkningen?
5.2.1 Moderaterna
Moderaterna vid Uppsala tingsrätt representerar i denna undersökning ett exempel där man inte har lyckats speciellt bra med att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen.
Andelen kvinnor är något hög (57 %) och andelen nämndemän med utländsk bakgrund är endast 6 % mot 15 % bland befolkningen. Åldersfördelningen är mycket skev med 53 % av nämndemännen över 65 år.
På frågan om vad de intervjuade anser vara det största hindret för att uppnå en representativ sammansättning av nämndemännen, svarar de så här: Tre av fyra säger att för hög medelålder och få invandrare bland partimedlemmarna är det största hindret, den fjärde svarar att det ibland är svårt att finna villiga kandidater i arbetsför ålder då det är svårt att kombinera karriär och uppdraget som nämndeman.
Tre av fyra intervjuade säger att det inte är några problem att finna intresserade kandidater till dessa uppdrag. En av de intervjuade svarar att det är ganska svårt att finna både intresserade och lämpliga personer. Samtliga uppger att det är problematiskt att finna intresserade och lämpliga kandidater som är representativa för befolkningen.
Samtliga intervjuade moderater anser att partier på vänsterkanten har lättare att rekrytera nämndemän med utländsk bakgrund än de själva, då dessa partier har fler personer med utländsk bakgrund bland sina medlemmar.
5.2.2 Socialdemokraterna
Socialdemokraterna vid Göteborgs tingsrätt representerar i den här undersökningen ett
exempel där man har lyckats bra med att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen. De har ungefär lika många kvinnor som män och andelen nämndemän med utländsk bakgrund är 27 % mot 27 % bland befolkningen. Åldersstrukturen är förhållandevis bra men de skulle behöva något fler yngre nämndemän.
På frågan om vad de intervjuade anser vara det största hindret för att uppnå en representativ sammansättning av nämndemännen, svarar de så här: Två av fyra säger att det största hindret är att partiet har få unga medlemmar. En av de intervjuade anger svårigheter att kombinera yrkeskarriär med uppdraget som nämndeman som det största hindret. Ring som är
ombudsman vid socialdemokraterna i Göteborg och ansvarig för kandidatnomineringen i Göteborgs stad, säger att: ”vi har ett stort medlemsunderlag, det största hindret för oss är att vi inte har någon egen statistik över nämndemännens sammansättning, vi går på känsla”.
Tre av fyra intervjuade säger att det inte alls är svårt att finna intresserade kandidater som i huvudsak är representativa för befolkningen. De tycker dock att det är något svårare att finna yngre kandidater än äldre. Simonsson från socialdemokraterna i Öckerö kommun tycker att det är svårt att finna intresserade och lämpliga kandidater ur rätt kategorier – ”vi har
underskott på unga personer och personer med utländsk bakgrund bland våra medlemmar, våra nämndemän tillsätts ofta genom att tidigare nämndemän får sitta kvar”.
Av de intervjuade anser tre personer att deras parti har något bättre förutsättningar än andra partier att rekrytera yngre personer och personer med utländsk bakgrund än andra partier. En av de intervjuade tror att alla partier har samma förutsättningar.
5.2.3 Sammanfattning
När de intervjuade besvarar frågan om vad de anser vara det största hindret för att uppnå en representativ sammansättning bland nämndemännen går samtliga svar att koppla direkt till medlemsunderlaget. Två av de intervjuade anger att ett hinder för de i arbetsför ålder, är svårigheter att kombinera karriär med nämndemannauppdraget. Detta borde således innebära att det krävs ett extra stort medlemsunderlag av denna ålderskategori för att lyckas med rekryteringen. Huvuddelen av moderaterna uppger att det är ganska enkelt att finna intresserade personer till uppdragen, men ofta tillhör de fel kategorier. Huvuddelen av socialdemokraterna tycker att det inte alls är svårt att finna intresserade och i huvudsak representativa kandidater. Undantaget är Öckerö kommun, men där har man problem med att finna yngre personer och personer med utländsk bakgrund till dessa uppdrag. Sammantaget visar detta att medlemsunderlaget har stor betydelse för partiernas rekryteringsarbete och deras möjligheter att nominera personer som är representativa för befolkningen.
5.3 Nomineringar utanför partiet
Den andra frågeställningen lyder: I vilken omfattning använder sig partierna av möjligheten att nominera kandidater utanför partiet?
Av samtliga intervjuade var det inte någon som hade varit med om att rekrytera kandidater utanför den partipolitiska kretsen, de kände inte heller till något annat fall där så hade skett.
En av de intervjuade hade varit med om att rekrytera en person som visserligen inte var medlem i partiet men som sympatiserade med partiet. Denna kandidat hade omedelbart blivit partimedlem.
På frågan om varför det inte har skett någon rekrytering utanför partiet svarar två av de intervjuade att extern rekrytering blir svårt att lösa rent praktiskt då man saknar
personkännedom. Fyra av de intervjuade säger att partiet inte har något intresse av att
rekrytera externt. Johansson ordförande i Bergsjöns S-lokalförening: ”Vi har inget intresse av att nominera personer som inte tillhör partiet”. Sonnenstein vid moderaterna i Uppsala kommun: ”Nämndemännen skall vara medlemmar i partiet och kunniga i partiets politik, då tillsättningen sker politiskt är det viktigt för oss”. Gelin vid moderaterna i Enköpings
kommun säger: ”Vi rekryterar endast personer som tillhör partiet” En av de intervjuade undviker att svara på frågan. Ring, ombudsman för socialdemokraterna i Göteborg, säger: ”Vi har så stort medlemsunderlag att det aldrig har varit aktuellt för oss” .
Utöver Rings svar går det inte att uttyda någon tydlig skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna i denna fråga.
5.3.1 Sammanfattning
Rekrytering av nämndemän utanför partiet är inte förklaringen till varför socialdemokraterna i Göteborgs stad har lyckats bra med att rekrytera nämndemän. Moderaterna i Uppsala län har inte heller använt sig av denna möjlighet. I deras fall skulle rekrytering utanför partiet, precis som regeringen förespråkar, kunna bidra till bättre representativitet. Flera representanter från båda partierna säger att det inte ligger i partiets intresse att rekrytera kandidater externt. Det är tydligt att frågan är besvärande för vissa av de intervjuade.
5.4 Tabellredovisning
Tabell 5.1
Beroende variabel Oberoende variabler
Intervjuad företrädare för:
Representativ- Rekrytering
Rekryteringsunderlag Extern rekrytering Socialdemokraterna
i Göteborgs stad
JA BRA NEJ
Socialdemokraterna i Bergsjöns stadsdel
JA BRA NEJ
Socialdemokraterna i stadsdel Centrum
JA BRA NEJ
Socialdemokraterna i Öckerö kommun
NEJ DÅLIGT NEJ
Moderaterna i Uppsala län
NEJ DÅLIGT NEJ
Moderaterna i Enköpings kommun
NEJ DÅLIGT NEJ
Moderaterna i Enköpings kommun
NEJ DÅLIGT NEJ
Moderaterna i Håbo kommun
NEJ
DÅLIGT NEJ
Tabellen visar att de partier som har lyckats med att rekrytera representativa nämndemän också anser att deras rekryteringsunderlag är bra. De partier som inte har lyckats med detta säger att deras rekryteringsunderlag är dåligt. Här skiljer sig alltså förklaringsvariabeln mellan de framgångsrika och de misslyckade fallen, vilket stärker resultatet. Inget av de undersökta partierna har rekryterat nämndemän utanför partiet.
Tabellen bygger i huvudsak på svar från partiföreträdare vid genomförda intervjuer. Statistik avseende nämndemännens sammansättning har även används i de fall där det varit tillämpligt (en del partier utser endast enstaka nämndemän).
5.5 Hur utses nämndemännen?
Flera av de intervjuade uppger att tjänsterna som nämndemän är populära bland äldre
partimedlemmarna som ofta sitter kvar flera perioder i sträck. ”Det är tufft att ta fighten med att avsätta de gamla nämndemän som vill sitta kvar, då är det enklast att välja om dem”
(Intervju med Svärdh – 2007). ”Det är jobbigt att plocka bort äldre nämndemän, vi gör detta med stor försiktighet” (intervju med Ring – 2007). ”Nämndemannaposten ses ofta som en reträttplats” (intervju med Sonnenstein -2007). ”Många äldre nämndemän vill gärna sitta kvar, det slutar ofta med återval” (intervju med Simonsson – 2007). ”De som är nämndemän vill gärna fortsätta med det” (intervju med Lagh – 2007).
Samtliga intervjuade var införstådda med vikten av god representativitet bland
nämndemännen. Alla sade att detta beaktades vid nomineringsarbetet, men av underlaget från intervjuerna går det inte att peka ut någon eller några som skulle ha varit mer aktiva än andra.
Ett par kommentarer låter så här: ”Vi försöker få en bra sammansättning bland våra
nämndemän, men de unga vill inte engagera sig och vi har få invandrare i partiet” (intervju med Sonnenstein – 2007). ”Vi har fokuserat på god sammansättning och lyckats ganska bra, men nyckeln till att lyckas är att medlemsunderlaget är gott” (intervju med Hammarstrand – 2007).
6. Slutsatser
Den grundläggande frågan i denna uppsats är varför de politiska partierna inte lyckas rekrytera nämndemän som speglar befolkningen. Då nämndemännens roll är att utgöra en garanti för att domstolens avgöranden ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen, är det av stor vikt att de är representativa för den övriga befolkningen. Syftet med uppsatsen har varit att studera nomineringsprocesser avseende nämndemän i två partier vid två olika
tingsrätter. De partier som har studerats är moderaterna i de kommuner som är knutna till Uppsala tingsrätt samt socialdemokraterna knutna till Göteborgs tingsrätt.
Den första forskningsfrågan lyder: Vilken betydelse har partiernas medlemsunderlag för möjligheterna att rekrytera nämndemän med en allsidig sammansättning?
I teoriavsnittet beskrivs hur de politiska partierna på senare tid har förlorat många av sina medlemmar och att yngre människor allt oftare söker andra kanaler för att kunna påverka. Av de undersökta partierna har socialdemokraterna i Göteborgs stad trots en minskning av
medlemsantalet, fortfarande ett förhållandevis bra medlemsunderlag. De är också den enda partiorganisation av de undersökta som har lyckats bra med sitt rekryteringsarbete.
Socialdemokraterna i Öckerö kommun skall endast utse två nämndemän till Göteborgs tingsrätt. De nämndemän som nominerades och valdes 2006, är båda svenskar födda 1935.
Simonsson säger i intervjun att de har underskott på unga personer och personer med utländsk bakgrund bland sina medlemmar.
Huvuddelen av de kommuner som tillhör Uppsala tingsrätt är små kommuner. Detta innebär att moderaterna i dessa kommuner endast nominerar ett fåtal kandidater, precis som i Öckerö kommun. Följaktligen är det svårt att statistiskt redogöra för hur en enskild kommun har lyckats med sitt rekryteringsarbete. Det som däremot går att säga är att de tillsammans har lyckats dåligt med sitt rekryteringsarbete och att det inte går att se att någon kommun avviker nämnvärt från detta mönster. Av de intervjuade moderaterna knutna till Uppsala tingsrätt svarar 3 av 4 att hög medelålder och få invandrare bland medlemmarna är det största hindret för att uppnå en representativ sammansättning. Den fjärde svarar att svårigheter att kombinera karriär och arbetet som nämndeman gör att det är svårt att finna personer i rätt ålder.
Detta resultat visar att medlemsunderlaget har stor betydelse för partiernas möjligheter att rekrytera nämndemän som är representativa för befolkningen. Resultatet får dessutom stöd av
nämndemannakommittén (SOU 2002:61) som säger att partiernas fallande medlemsantal är en anledning till nämndemannakårens dåliga representativitet. Bäck och Möller – 2003 hävdar att partierna har fått allt svårare att klara av sitt rekryteringsarbete på grund av kandidatbrist.
Den andra forskningsfrågan lyder: I vilken omfattning använder sig partierna av möjligheten att nominera kandidater utanför partiet?
Av de ovan redovisade resultaten från undersökningen kan det konstateras att det är mycket ovanligt att ett parti nominerar en person utanför partiet. Trots att denna möjlighet finns och trots att regeringen tydligt har klargjort att en breddning av rekryteringen måste komma till stånd, har man inte använt sig av denna möjlighet. I Domstolsverkets senaste rapport
”Nämndemannakårens sammansättning” – 2007 kommer de fram till samma resultat, de säger dessutom att partipolitik verkar styra valet av nämndemän.
Så här långt visar resultaten att medlemsunderlaget har stor betydelse för partiernas
möjligheter att rekrytera nämndemän som speglar befolkningen. Samtidigt konstaterar jag att extern rekrytering är mycket ovanlig. Men varför vägrar partierna att rekrytera externt?
Undersökningen avslöjar också andra intressanta uppgifter. Det är vanligt att äldre
nämndemän gärna vill bli omvalda, vilket ofta sker. Några säger att det är jobbigt att avsätta gamla nämndemän som vill sitta kvar och att det därför är enklare att välja om dem. Någon säger att uppdraget ofta ses som en reträttplats. Domstolsverkets rapport om
nämndemannakårens sammansättning – 2007, bekräftar detta resultat. Uppdraget som
nämndeman ses ofta som ett hedersuppdrag, det ges som belöning för lång och trogen tjänst i partiet. Detta indikerar att rekryteringen till del används som ett maktmedel samtidigt som yngre kandidater utestängs från dessa poster.
Karl-Magnus Johansson skriver att rekrytering är ett viktigt maktmedel som ledningen kan använda för att belöna eller bestraffa (Erlingsson, Håkansson, Johansson, Mattson – 2005 sidan 28). Borde inte nämndemannaposten i så fall vara ett ypperligt instrument att använda för att belöna trogna medarbetare med ett hedersuppdrag? Eller en möjlighet för ledningen att förflytta oönskade personer från politiken till en ”säker plats”, där de inte kan göra någon skada, men som ändå är ett hedersuppdrag? Varför skall ett parti genom att rekrytera personer utanför partiet, göra avkall på ett viktigt maktmedel?
Jan Teorell hävdar att det finns tecken på ett samband mellan sjunkande medlemsantal och brist på intern demokrati. Det är nämligen på grund av missnöje med partiernas
organisatoriska strukturer som medlemmarna sviker, exempelvis partiernas oförmåga att rekrytera rätt personer till förtroendeuppdragen (Teorell – 2001 sidan 1).
Johanssons teori om rekrytering som ett viktigt maktmedel och Teorells uppfattning om partiernas oförmåga att rekrytera rätt personer till förtroendeuppdragen appliceras på de undersökta partierna. Flera uttalanden från de intervjuade indikerar att partierna till viss del använder rekryteringen som ett maktmedel. När rekryteringen används i det här syftet blir följden att rätt personer inte alltid rekryteras till varje uppdrag. Enligt Teorells teori blir följden av detta att partiernas medlemmar sviker och lämnar partiet, vilket ytterligare
försvårar partiernas rekryteringsarbete. Rekrytering utanför partiet blir givetvis inte intressant när tillsättningen av förtroendeuppdragen är ett maktmedel.
En annan intressant iakttagelse är avsaknaden av samordning inom och mellan de partier som nominerar kandidater till samma tingsrätt. I små och medelstora kommuner besätter varje parti endast någon eller några nämndemannaposter, små partier blir ofta utan. För att de tillsammans skall lyckas med att nominera nämndemän till tingsrätten som är representativa för befolkningen, borde någon form av samordning ske. Socialdemokraterna i Göteborgs stad besätter en stor del av nämndemannaposterna i tingsrätten, hela 98 av 250 poster(se bilaga C).
Med hänsyn till deras antal har de goda möjligheter att påverka representativiteten, vilket de också har gjort. Men vid intervjun med Ring säger hon att ”det största hindret för oss är att vi inte har någon egen statistik över nämndemännens sammansättning, vi går på känsla”. Trots medvetenhet om vikten av god representativitet känner de inte ens till vilken sammansättning deras egna nämndemän har. Varför är inte intresset större?
Sammanfattningsvis visar undersökningen att medlemsunderlaget har stor betydelse för ett partis möjligheter att rekrytera kandidater som är representativa för befolkningen. Rekrytering utanför partierna är mycket ovanligt och används inte ens när det egna medlemsunderlaget är bristfälligt. Samordning inom och mellan partierna i syfte att uppnå god representativitet är mycket ovanligt. Det finns tecken på att rekryteringen av nämndemän används som ett maktmedel inom partierna för att exempelvis belöna trogna medarbetare. Detta kan förklara partiernas ovilja att rekrytera personer utanför partiet och innebär att det inte alltid är den
lämpligaste personen som tilldelas ett förtroendeuppdrag. Detta skapar missnöje bland medlemmarna och en del väljer att lämna partiet, medlemsunderlaget minskar och rekryteringsproblemen ökar.
Slutsatserna från denna undersökning behöver givetvis kompletteras med ytterligare forskning för att man skall kunna säga att det förhåller sig så här. Ett förslag på framtida forskning är att undersöka om Robert Michels tes om ”Oligarkins Järnlag” och fåtalsvälde i organisationer kan kopplas till partiernas rekrytering av nämndemän.
Bilaga A
Intervjuguide – nomineringsprocessen för nämndemän.
Inledning
Vilken är din funktion i partiet?
Vilka regelverk styr arbetet med att nominera/utse nämndemän?
Hur fördelas platserna mellan partierna?
Vilka riktlinjer har partiet för detta arbete?
Sammansättningen bland era nämndemän
Hur ser nämndemännens sammansättning inom ert parti ut idag?
– Hur arbetar ni inom partiet för att få en sammansättning av nämndemännen som speglar befolkningen?
– Vilka insatser/aktiviteter har ni genomfört för att rekrytera personer från underrepresenterade grupper?
– Hur väl har ni lyckats med detta?
– Varför har ni lyckats/misslyckats med detta?
– Vilket är enligt dig det största hindret för att uppnå en representativ sammansättning?
Nomineringsprocessen
Beskriv processen från början till slut?
– Hur svårt är det att finna intresserade personer?
– Hur går nomineringen av kandidater till?
– Hur många personer är inblandade i denna urvalsprocess?
– Vilka kriterier anser ni är viktigast att en kandidat uppfyller?
– Varför?
– Hur bedömer ni om de är lämpliga eller inte?
– Hur många kandidater nomineras i förhållande till antalet platser?
– Hur vanligt är det att fullmäktige har synpunkter på de nominerade kandidaterna?
– Sker det någon samordning mellan partierna om hur rekryteringen skall gå till?
Underlag för rekrytering
Hur upplever du tillgången på lämpliga nämndemannakandidater som dessutom är representativa för befolkningen.
Har ni rekryterat någon nämndeman som inte tillhör partiet och är opolitisk?
– Varför?/Varför inte – I vilken omfattning?
– Känner du till något fall där extern rekrytering har skett?
Hur ser du på era förutsättningar att rekrytera yngre personer och personer med utländsk bakgrund jämfört med andra partier?
Bilaga B
Intervjuguide – förstudie
Vilken är din funktion i denna process?
Kan du beskriva processen från början till slut?
Finns det något regelverk eller några riktlinjer för detta arbete?
Hur fördelas platserna mellan partierna?
Får ni några riktlinjer från partidistriktet?
Hur går nomineringen av kandidater till?
Nomineras fler kandidater än antalet platser?
Skall dessa kandidater godkännas av distriktet?
Har det hänt att fullmäktige har haft synpunkter på de nominerade kandidaterna?
Sker det någon samordning mellan partierna om hur rekryteringen skall gå till?
Hur ser nämndemännens sammansättning inom ert parti ut idag?
Hur arbetar ni inom partiet för att få en lämplig sammansättning av nämndemännen avseende kön, ålder, yrke och etnisk tillhörighet?
Har ni genomfört några särskilda insatser/aktiviteter för att uppnå god sammansättning?
Hur väl har ni lyckats med detta?
Varför har ni lyckats/misslyckats med detta?
Vilket är enligt dig det största hindret för att lyckas med detta?
Anser du att rekryteringsunderlaget inom partiet är tillräckligt stort för att lyckas med detta?
Har ni rekryterat någon nämndeman utanför partiet?
Varför?/Varför inte?
Bilaga C
Socialdemokratiska nämndemän vid Göteborgs Tingsrätt
Totalt 100 nämndemän av vilka 46 är kvinnor.
Av dessa nämndemän har 27 utländsk bakgrund. Detta motsvarar andelen invånare med utländsk bakgrund bland befolkningen i detta område som är 27 %.
Tabell C.1
ÅLDER ANTAL ANDEL I %
<35 år 14 14
35-49 år 25 25
50- 64år 36 36
65- 25 25
Summa: 100 100
Moderata nämndemän vid Uppsala tingsrätt
Totalt 47 nämndemän av vilka 27 är kvinnor.
Av dessa nämndemän har 3 utländsk bakgrund vilket motsvarar 6 %.
Andelen bland invånarna i området är 15 %.
Tabell C.2
ÅLDER ANTAL ANDEL I %
<35 år 4 9
35-49 år 3 6
50- 64år 15 32
65- 25 53
Summa: 47 100
Göteborgs tingsrätt har totalt 250 nämndemän Uppsala tingsrätt har totalt 194 nämndemän
Referenser
Litteratur
Bäck, Mats & Möller, Tommy (2003) Partier och organisationer, Norstedts Juridik:
Stockholm
Diesen, Christian (1996) Lekmän som domare, Juristförlaget: Stockholm
Domstolsverket (2007) Nämndemannakårens sammansättning, Domstolsverkets informationsavdelning: Jönköping
Erlingsson, Håkansson, Johansson, Mattson (2005) Politiska partier, Studentlitteratur: Lund
Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, Wängerud (2007) Metodpraktikan, Norstedts Juridik:
Stockholm
Pettersson, Olof (2007) Svensk politik, Norstedts Juridik: Stockholm
Teorell, Jan (2001) När medlemmarna får rösträtt – om partiledarval och kandidatnomineringar, SNS Förlag: Stockholm
Offentligt tryck
Betänkande 2005/06: JuU32 Ett stärkt nämndemannainstitut
Domstolsverket – 2006 Nämndemän, roll och uppgifter
Proposition 2005/06:180 Ett stärkt nämndemannainstitut
SFS 1942:740A Rättegångsbalken
SOU 2002:61 Framtidens nämndemän
Internet källor
Regeringskansliet (2004) Det nya seklets förtroendevalda – om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting (Bäck, Hanna och Öhrnvall, Richard) http://www.sweden.gov.se/sb/d/1612/a/12477
Dagens Nyheter (2005) Partiernas medlemsantal halverat på tio år (Pettersson, Olof) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=478041
Ratio (2007) Partier, makt och legitimitet: om partiernas roll i och betydelse för kommunpolitiken (Erlingsson, Gissur)
http://www.ratio.se/pages/Normal.aspx?id=581
SCB (2006) Sveriges befolkning – kommunala jämförelsetal http://www.scb.se/templates/subHeading____26051.asp
Svenska Dagbladet (2007) Nämndemän för gamla trots ny lag (Careborg, Anna) http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_220637.svd
Intervjuer
Arvidsson, Rolf (M) (förstudie)
Ledamot i valberedningen för moderaterna i Värnamo kommun. 2007-11-28 kl. 10.00 Gelin, Bengt-Åke (M)
Ledamot i valberedningen Enköpings kommun 2007-12-06 kl.19.00 Gustavsson, Thomas (S) (förstudie)
Ombudsman vid socialdemokraterna i Jönköpings län. 2007-11-26 kl. 15.00 Hammarstrand, Robert (S)
Ordförande i stadsdelsnämnden centrum i Göteborgs stad. 2007-12-07 kl.12.00 Johansson, Anna (S)
Ordförande i socialdemokraternas lokalförening i Bergsjön. 2007-12-10 kl. 19.00 Lagh, Nina (M)
Kommunstyrelsens ordförande i Håbo kommun. 2007-12-09 kl. 19.00 Ring, Carina (S)
Ansvarig för nomineringen av nämndemän vid socialdemokraterna i Göteborg. 2007-12-10 kl. 11.30
Simonsson, Jan-Åke (S)
Ledamot i valberedningen, Öckerö kommun. 2007-12-14 kl. 09.00 Sonnenstein, Christian (M)
Ordförande i valberedningen, Uppsala kommun. 2007-12-06 kl. 10.00 Svärdh, Lars-Peter (M)
Ombudsman för moderaterna i Uppsala län. 2007-12-07 kl. 12.00
