Problemata Schmid, Toni
Fornvännen 1963(58), s. 174-190 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_174 Ingår i: samla.raa.se
PROBLEMATA
Av Toni Schmid
Fragmentforskniiigen ger ofta överraskningar. Granskningen måste i varje enskilt fall ske med noggrannhet och ger i utbyte eljest förbisedda detaljer. Det kan vara en oväntad introitus i en fastlagsmässa eller oväntade helgon i en litania eller i ett kalendarium, i Norden ovanliga helgon som Kenelm och Grim- bald och Aldegundis. Men det kan också vara ovanliga texter.
När man läser en sida av fragmentet S 172 i riksarkivet får man lill alt börja med intrycket av en medeltida handbok i brödbak- ning. Det är det nu icke. Det är i stället en pseudoaristotelisk sam- ling kallad Problemata (Fig.l).
Som andra stora författare tillskrevs även Aristoteles andra arbeten än dem han själv författat. I likhet med hans autentiska verk avskrevs, översattes och kommenterades även dessa. Ett av dem är just Problemata, som lägger fram och ger förklaringar på många olika "problemer".1 En avdelning i verket sysslar med olika slags mjöl och h u r de bör behandlas i praktiken. — Pro- blematahandskrifter är icke egentligen sällsynta, fastän de är allt annat än vanliga i medeltida skandinaviska boksamlingar. Vårt fragment utgöres av blad tagna mitt ur boken, utan början eller slut, och således ulan de ledtrådar ett Incipit eller Explicit kan ge. Av skriften framgår att boken icke är skriven här i landet.
Den har som så många andra införts från Italien, antingen direkt eller på omvägar. Texten är den som på kung Manfreds tid och på hans initiativ översatts från grekiska till latin. •—• Vi h a r icke inånga klassiska författare bland de medeltida bokfragmenten.
Men vi h a r en del, bland annat Aristotelestexter, också en kom-
1 cf R. Seligsohn, Die Obersetzung der ps.-aristotclischen Problemata d u r c h Barlholomaeus von Messina. Diss. Berlin. 1933, Einleitung.
174
;vs boptqitibmivifmtortlt JÉjiitr qzqu0^m oöweflrtnta
*ammif-lj qtimh* fu^fltttf^
.utitH pft Hitr nnm ftjw/l t^mtrmfTt^rfi^rittitnfBttilci ttfwtirt oblata^tfyicfrfcfVtjil
ttf cljginir qu ctfcm tj*
H qbtfm offnilr t^mn?f i t n i o f Äöfbn^atitr^nini nubrtmnt wbtifir tbmttnnbn mttnbn * ijb; antomipanr ftntcupntffl ff t&tftJrhi rtb^ tmitfmrr*tii»imrfitr trf tlblrtftMf* ö>lo:cf 4 njjämrfp*
i . — 1 1 . * / . . . » « .
M 1 M I W \m\
atof f a*n>: ^j»q»wiif flflnm$>tft ucrm»ntrtfomw*v\\'\5n
fccqrf-qmb mtsamt j titrtht
P-intiAobtiltr-flinrttiitd Tmtr qfttnio cmtlcittlbhä rtfl qtn Uiii«ji4!iut<i!itTj;r.itaiwinn3 amiirrttncuf limtatti t t t p m im *u« ttmftiuribrt ftmtf afmflT batnrtfuitfincptt tCTn^o-ötitf/
„ w r attqmfl t q i i qltbiilct-tufble
*xmar»Vitaf tnto rctti^c *fbt a« / ftt a qft tttuqnii bt£tr itfaitf
^ r ''VNpi? qwb ^njf t n m m t w i
qml>$>t>mtm
l l ^ J i i i i i l i" i
Jtwrmir
qq/tntmntr ftfmbtotnmhft $ otmfl feufov foUo*rCnrtiifl£$
ib.tf^tttm tuflftntrfmttitmt
ftrfr Ättr
uftilVfiu fiHrrotmr rtnrttiflfinrcp^tfincltrflro
a|tt1j t t m t n t ^ q ^ a l b t o m f i i a
j i i i i i i l J i h i i i l ! _ l ^ l T M l i i i !
gtf ttittrmim* q/i) cft-Ctf w l t o af ipmotfatttm wftm>tmrlit-a;tf obiittj ^5c 1) qfiJttmmmti'0?t9 <
ftlifln anj>i mufc wfnrtVttti 6 ql nbi1iit0^q*qfpftrtirl)rtfif ttiHf Xctnrtbtiioxfitir ctfqué ^ftcnuT/
rf qnfc f u n n a r q* tf tttinfc:
...pftmtmtt auf ^bitcrt*»^
•tttmrfpl i* 'iiiif ila ^'-',;I^1' •MåÉJaifc^ijJri I
t, |;opr rvmb tfottff athutcrf t«|i*
i l l i I Iii* SJd *f i* * *H» v • i 'AliLlLitimAilll
f v? rautf mui qtu>baitu> toftn aun qtiti rftbinf £ mrtrtt IÄ auf tn£bi mf aqua Ji Hiiét tttnfq? ^l«tf r inr nb? atmnrtto wlttb? aur" ^ cva Irttr trlincitiiriitimtrft^ftnttlrcr alar auf ab olo qmtf a n r t n t t ^ aT
v folt^»aml«ft«fmf!t5i>«tt5tflh
itnitio uitf eqiib?cvnitcimb;iTi t^t?aqwa t*Wvtc ^ öMiimrraia»
•mtMtmtfirt^Tiötimabt^o q»^u rmn- amtifc impAnt $ qftilnir
mentar till Petrus Hispanus' på Aristoteles grundade Logicalia, som just nu förberedes för utgivning.
På vilka vägar har Aristoteles verk i översättningar och genom kommentarer nått Sverige? En kommentar till Petrus Hispanus' Logicalia h a r en gång ägts av dominikanerna i Sigtuna, och i s a m m a handskrift ingår en kommentar till Platons Timaios.
Dominikanerna har säkerligen varit en förmedlande länk. Men icke den enda. Vid konung Magnus Erikssons hov h a r läkaren Everhardus de W a m p e n i sitt bevarade arbete citerat Aristoteles.
Ett lekmannaintresse bör — bland andra — medtas i beräkningen.
Speciellt borde m a n k a n h ä n d a ta hänsyn till Olavus Gutho, vars efterlämnade handskrifter torde ge ett gott utbyte. Men de klassiska texterna är bara en detalj av många.
Någon gång kan man följa texters och melodiers vandringar bättre än vårt problemata-fragments. I någon mån kan de då änd- ras och anpassas till en ny miljö. E n kort liturgisk dikt — icke så olik en folkvisa — niå anföras. Den ingår i mässan, för ovan- lighetens skull som en communio. (De enda rimmade texterna i en niedeltidsmässa är i regel versus alleluiaticus och sequencia).
Vår text lyder: eller i fri översättning:
Ave regina celorum Hell Dig drottning i himlarna Mäter regis angelorum Kungamoder bland änglarna O Maria flos virginum Du, den största av jungfrurna Velut rosa vel lilium Du, den första av liljorna:
Funde preces ad filium Bed alt Sonen sin sällhet ger Pro salute fidelium Till de trogna som till Dig ber.
Versen finns i Mariamässan Salve sancta parens i birgittiner- ritualen som är en hemvist för så många Mariadikter. Gustaf Lindberg h a r påpekat dess förekomst i det Västeråsgraduale som trycktes vid slutet av medeltiden — exakt när och var vet vi icke.
Lindberg h a r också påpekat att versen står över en ingång till Västerås domkyrka och på en klocka i Oppunda i Skåne. Den h a r tydligen varit populär.2
2 G. Lindberg, Die schwedischen Missalien des Mittelalters. 1923, 327.
Communio-versen "Ave regina c e l o r u m " återfinnes j ä m v ä l i gradualfragmentet n. 202 bland pergamentsomslagen. —• Missalfragment 715: Dominica II. in Quadragesima: Spcrent in te, i stället för Beminiscere.
P R O B L E M A T A
nnfic mf&mm <xbt ttpctltu k m ytvfaSi m u l t ^ !
i - . . _ _ _ v
ttiarVmarsrW?- MTMOT -rpravpir fupcapucrf.wvK.
^ i Ammtf cinfa^miommr afcfö t«Wc mvp, <pm.tru
> > .
fiUKt&xn. cwn* ^ r ^ x ^ f d e i tmrrmc apa <f rced
• % — - * H i*> i,, i....
V rer tfettaf aiwW nulif t t ^ r J U I ^ I ^ ? ^
1 «/»
tn«n& fofmamnTuelur n>Q «cl Ua«m
• % > — ~ - ™ * ^ , ^
futi& piwif Addtim/Cilzire frxlmm* evm<£
J-ig. 2. Anttfonariefragment nr 203. Ur Edmundsofficiet.
I ett av de mänga i Sverige bevarade fragmentariska anti- fonarierna förekommer en rytmisk antiphona vars släktskap med denna Mariavers är omisskännelig:
eller i fri översättning:
Ave rex gentis anglorum Hell Dig konung bland anglerna Miles regis angelorum Änglakonungens riddare
O Aedmunde flos m a r t y r u m Edmund, främst bland martyrerna, Uelut rosa uel lilium Du den första av liljorna:
Funde preces ad dominum Bed att Herren sin sällhet ger Pro salute fidelium Till de trogna som till Dig ber.
Denna antiphona står i en elvahundratalshandskrift för konung Edmunds festdag. Den tyder naturligtvis på England som ursprungsland, om direkt eller indirekt är svårt att säga. Det enda helgon förutom konung E d m u n d som handskriften uppger texter om är Taurinus. Edmundsversen förekommer icke i den senare svenska liturgien, där konungen spelar en mycket under- ordnad roll. I äldre tid torde den ha varit större. Det vittnar bland annat de drag om som den svenska Sigfridslegendens för- fattare har övertagit från legenden om konung Edmund. Men melodien i verserna för Edmunds- och Mariadagarna är den- samma (Fig. 2).3
3 Antifonariefragment n. 203. Anlifonariet i fråga synes ha excellerat i rimmade texter. P å de få bevarade bladen finns ocksä en rytmisk antifon för ärkeängeln Mikaels d a g :
Aue fulgens u i r t u t u m sceptriger angelice prepotensque magnifice
michael alme o agye
nola nostra tu suscipe nostri m e m o r iuuamine in exilu anime.
Denna hänvisning lill ärkeängeln Mikael som själens hjälpare i m ä n n i s k a n s dödsstund bör särskilt u p p m ä r k s a m m a s . — Eftersom T a u r i n u s h a r ett offi- cium p r o p r i u m i anlifonariet (Besponsorium: Sanete T a u r i n e etc) måste h a n ha spelat en viss roll i den k y r k a anlifonariet var avsett för. Han var biskop i Evreux men firades också i Exeter och London.
P R O H L E M A T A
Få medeltida visor har med sådan kärlek omdiktats som Julian von Speyer's berömda versus alleluiaticus för Franciskusdagen
"O palriarcha pauperum". Den är för känd för att behöva åter- ges h ä r ; den sjunges alltjämt på Franciskusdagen inom det av helgonet grundade ordenssamfundet. E n tidigare återgiven och sannolikt i Sverige författad Josefsversikel "O palriarcha inclite"
har tagit den som sin förebild, och har uppenbarligen sjungits efter samma melodi. I den redan n ä m n d a Mariamässan "Salve sancta p a r e n s " som hämtat sin introitus från Sedulius återfinnes ytterligare en efterbildning av versen "O palriarcha p a u p e r u m " :
Den följer smidigt sin förebild och kan återges:
O consolatrix pauperum Dn tröstar alla fattiga, Maria, tuis precibus Maria. Må Din förböns makt Auge virtulum numerum Oss alla goda dygderna In caritate Christi I Kristi kärlek bringa.
Quos tu de mortis manibus I Sonen Du oss räddat har Per filium humilium Ur dödens hand i nödens land, Maler eripuisti. O Moder för de ringa!
Bland de mest fascinerande lämningarna från den äldre litur- gien är kalendarierna. Särskilt fäster man avseende vid sådana som är skrivna i "flera omgångar" eller där ett tidigare upplagt kalendarium vid flera tillfällen utökats med tillägg. Det är sådana kalendarier som visar vilka inflytanden gjort sig gällande vid olika tidpunkter.
Av ett sådant och synnerligen lärorikt kalendarium h a r vi i be- håll fyra månader: mars, april, maj och juni.
De sist tillagda festerna är tillskrivna av olika händer, och uppenbarligen i Sverige. De gäller Josef 19/3, Erik 18/5, och Eskil 11/6. Sistnämnda datum gäller martyrbiskopen Eskils dödsdag, och är dödsdagens ursprungliga datum. I Strängnäs stift, där Eskil varit det främsta inhemska stiftshelgonet, har detta datum bibehållits hela medeltiden igenom. "Konkurrenten", aposteln Barnabas, som firas samma dag, har fått sin fest framskjuten lill dagen därpå. I de andra svenska stiften h a r man däremot gjort tvärtom, och förlagt Eskilsdagen på den närmast följande dagen.
179
Den moderna svenska almanackan uppger alltjämt den 12 juni, icke den 11 juni, som Eskils festdag. På några håll synes m a n dock under medeltiden ha firat Eskil på den ursprungliga dagen ganska länge.
Josefsfesten har gammal hävd i Sverige. Han h a r förutom på den 19 mars på sina håll firats den 15 januari. Genom det fran- ciskansk-birgiltinska rimofficiet vann han mot medeltidens slut förnyad popularitet.4
Till den sist införda gruppen av tillägg hör en festbeteckning till en redan tidigare införd festdag. Denna gäller den 17 juni och abboten Bolulf. Tillagts har "festum terre" eller "landets fest", det vill säga en verklig och av folket högtidlighållen festdag inom den trakt kalendariet är avsett för.
En a n n a n grupp fester är införda tidigare men dock efter den ursprungliga uppläggningen. Den är inskriven vid ett och samma tillfälle. Den omfattar nio fester: 17/3 Gertrudis, 18/3 Etuuardi regis, 20/3 Guthbcrti, 19/5 Dunstani, 26/5 Augustini episcopi (Ang- lorum), 8/6 Medari et Gildardi, 14/6 Basilii (mycket skadat), 16/6 Cirlci et lulite (skadat), 18/6 Marci et Marcelliani.
Fyra av dessa nio dagar nämner engelska helgon. Ingen av dem är införd med röd färg fastän skrivaren har infört dem med den i kalendarier brukliga skrifttypen, vilket icke är fallet med de senaste tilläggen. Det tyder icke på hög festgrad. På liden då de inskrevs var de vanliga även utanför England samt i vissa ordnar med internationell spridning inom den latinska kyrkan. Många engelska helgon finner man exempelvis i Frankrike, och i Skan- dinavien både i Norge och Danmark. Senlis h a r tidigt en samling av dem.5
4 Versen "O consolatrix p a u p e r u m " ingår i missalfragmcut n. 722. — Kalendaricfragment n. 38.
5 B e d . b. Marie Silvanectensis h a r på 1200-talet 18/3 E a d w a r d l r. m., 20/3 Culhberti ep. cf., 19/4 Alphegi ep. m., 30/4 Erkenwaldi ep. m., 19/5 Dunstani aep., 20/5 Adelberti r. m., 26/5 (röd) Augustini ep. (Anglorum), 17/6 Botulfi abb., 8/7 Grimbaldi ep., 3/8 Oswaldi r. m., 4/9 Transl. Cutberti, 10/10 Paulini ep. cf., 20/11 E a d m u n d i ep. m., V. Leroquais, Les sacramenlaircs ct les missels manuscrils des Bibliolheques publiques de F r a n c e . II. 1924. — I ett Wincheslcrmissale använt i Laon, 1100—1150, ingår Oswald, Culhbert, Dunstan, biskopen Augustinus 26/5. Botfulf, Alban och Ethcldrida. L. c. I, 220.
P R O B L E M A T A
Sådant det ursprungligen blev upplagt företer kalendariet icke många säregenheter. Festlängden i de bevarade fyra månaderna är följande: 4/3 Lucii, 7/3 Perpetue et Felicitatis, 12/3 Gregorii, 16/3 Ciriaci, 21/3 Benedicti, 23/3 Victorini 25/3 Annuntiatio Marie v., 27/3 Resurrectio domini, 31/3 Beguli episcopi, 4/4 Ambrosii, 6/4 Syxti, 8/4 Perpetue, 11/4 Leonis pp, 14/4 Tiburtii et Valeriani, 20/4 Petri Diaconi, 23/4 Georgii, 25/4 Marci evangeliste, 28/4 Vitalis, 30/4 Quirini m. 1/1 Philippi et Jacobi, Valburgis, 3/5 Inuentio crucis, 5/5 Ascensio domini, 6/5 Johannis ante portam latinam, 8/5 Victoris, 10/5 Gordiani et Epimachi, 12/5 Nerei Achillei Pancratii, 14/5 Victoris et Cor., 18/5 Marci pp, 22/5 Helene regine, 25/5 Urbani pp, 31/5 Petronille v., 1/6 Nicomedis, 2/6 Marcellini et Petri, 5/6 Bonefacii, 9/6 Primi et Feliciani, 11/6 Barnabe apostoli, 12/6 Basilidis Cirini Naboris, 15/6 Viti et Mo- desti, 17/6 Botulfi abbatis, 19/6 Gervasii et Prothasii, 22/6 Albani.
23/6 Aeldride virginis. Vigilia, 24/6 Nativitas Johannis baptiste, 26/6 Johannis et Petri mm, 27/6 Leonis, 28/6 Vigilia, 29/6 Petri et Pauli ap., 30/6 Commemoratio Pauli. -— I ett kalendarium måste m a n alltid räkna med felskrivningar, och en sådan är uppenbar- ligen 23/3 Victorini. Det bör nog vara [festum] Victoriani, känt från detta datum bland annat i Utrecht. I övrigt lägger m a n m ä r k e till biskop Regulus som på samma datum uppträder i Köpen- hamn.
Detta kalendarium h a r medtagits av två skäl. För det första visar det på ett instruktivt sätt hur kalendarier i Norden över- huvudtaget h a r kommit till och utvidgats under tidernas lopp. För det andra har det ursprungligen upplagda kalendariet ett namn som var av en viss betydelse under den äldre kristna perioden i Norden: abboten Botulf den sjuttonde juni.
I den senmedeltida svenska liturgien intar abboten Botulf icke någon verkligt framträdande plats. Han förekommer med fest- graden semiduplex i de båda sydsvenska stiften Linköping och Skara, med lägre festgrad i de övriga svenska stiften. E n åt- minstone lika hög feslgrad torde kunna förutsättas i Växjö stift.
Vi finner i tryckta svenska breviarier en legend om honom som överensstämmer med den i Acta Sanctorum återgivna Botulfs-
181
legenden från Slesvig.6 Något officium proprium för Botulfs- dagen ingår icke i de tryckta breviarierna. I de båda sydsvenska stiftens breviarier utmärkes festdagen med röd färg. Samma ut- märkelse tilldelas den i de svenska stiftens ärkestift till 1164, Lund, fastän breviariet upptar endast festgraden simplex.
Emellertid h a r vi ett i ett fragmentariskt antiphonarium be- varat officium proprium, eller rättare sagt en del av de antifoner och responsorier som ingick i det. Ty endast en del av officiet har bevarats. Den återstående delen lyder (Fig. 3—4):
Sancti botulfi R O claritas gremina." v Amauit eum. a Germi- nauerunt campi herenii germen odoris israel et flores paradisi qualis erat sacer abbas botulfus et quales granebat in filiis adop- cionis dux candidatus qui et in odorcm suauitatis sit domino pro nobis interuentor acceptus. evovae. Inuitatorium Sanctorum do- mino iubilemus psalmo diando per quem sideram8 subit alma botulfe coronam. Ps Venite. In .i.N. a Splendidam finis anglie est ortus botufus fruclum suum in tempore suo d a t u m s evovae . a Predicaturus preceptum domini a puericia apprehendit disci- plinam dei. evovae a Eruditur Irans mare botulfus cum sancto germano adulfo ct salus illi in deo suo. evovae. R Sancto adulfo presidente ciuiecensi (1) cathedre sanctus fräter suis (!) botulfus lucem retulit patrie sue.
v. Quam longinqua conceperat peregrinacione et labore. luce. R.
O caritas germana altrum (!) germana alterum collegerant britan- nia et utrumque tenet una anglice sepulturea et in nno duo cele- brantur in domino, a. Laus utriusque alteruta et laus alterius est utriusque. et R. Suscipitur inclitus botulfus leto honore a rege et principibus patrie gracia domini in omnibus c/o/mitante . v Exultat fidelis populus preconem salutis ante faciem domini
6 Legenden: . . . Adulphum . . . sublimatur in Ponlificali Cathedra . . .Inthro- nizatur autem in Traieclensis Ecclesiae h o n o r e . . . Suscipitur (se. Botulphus) a u t e m honorifice a Bege, et Regina . . . Convenerant in eodem tempore alii Anglorum reges Adelherus, et Adalwotdus . . . Efter Mabillon återges i A c t a S a n c t o r u m , 1. c. "versus ex Officio Sancti Botulphi quod in Uticensi codice r e p e r i e b a l u r " : . . . Allerulris mcritis dat uterque salubria n o b i s . . .
7 Antagligen: o : 0 caritas germana. Jfr legenden om Botulf och Adulf i Acta Sanctorum. J u n . III, p. 402 ff.: . . . nobilibus orti natalibus g e r m a n a nati- vitate, et carilate d e v i n c t i . . .
8 o : sideream.
P R O H L E M A T A
giAiiifectik. ^weASUUru* <t)*mor öm umaxctm
n j
l (i- m _ ' ~ i i:- * — ,t
iiunfp3fn <$monthx»mtkfpincu mfrafwmiaftttiU.
i « • " .. « *
flurftftjuojcnctirtf rtr- evov^T^f i * jctbtftiu fl nrnui^ cum IÄ VA mmnatieruiir citron Ijcrctm <rmbca '^ofiTäff <?fldrtfrpdnio.Tfiqtwltf
>—• - Jv '
mirfcccrabaf tjoailfuf^qiwlcr ^ut$kiriufttttf a^ou
t i t » rf. w
fj J * - * " Ti~ -—3 - T nr~* il > *
' • ' ~/% A J l '
äomfour caii^ iddcuX qut it t uooorctu ftmmraci f ftrta
% i j IM» — -
t L -• •* * 4 A: » f o n r 4
mittö pi^uobu*itimH^mcm*iu^cuf-evovdc. muttx oauCroij^ domino tuOilctnuf ftUItno toimdo £<|uem ft«?
1 um fö&uT 4ttnrlÄcalfe* co mutn J Wuicr. Itt4*4l^
Fig>. 5. Antifonariefragment nr 86. Början au Botulfsofficiet.
aduenisse. R Aspirante suo domini pielate botulfo reges lucum lempli loca dant statuen/
Brottstycket visar sig icke överensstämma med den Botulfs- legend som vid medeltidens slut var gängse i Sverige och som man kan läsa i de svenska tryckta breviarierna. Denna överens- stämmer med den legend som i Acta Sanctorum återges ur Sles- vigsbreviariet. Denna legend handlar enbart om abboten Botulf, icke om hans "broder" Adulfus. Den talar om konung E d m u n d men icke om andra furstar. Den omtalar ett par mirakel — ett om mat och elt annat om en av en rovfågel återlämnad tupp — och om klosterbygget.
Vårt brottstycke av ett Bolulfsofficium däremot hör tydligen ihop med en annan legendversion, även denna återgiven i Acta Sanctorum och hämtad ur två handskrifter. Den börjar med Adulphus och Bolulphus, den omnämner ett möte av flera furstar.
Den omtalar n ä r m a r e omständigheter vid tempelbygget. Några ställen må anföras: ". . . Gemmas illas inflnitae claritatis
nobilibus orti (se. Adulphus et Bolulphus) nalalibus germana nativitale, et caritate devincti Adulphum . . . sublimatur in Pontificali Cathedra Inthronizatur autem in Trajectensis Ecclesiae honore . . . Suscipitur (se. Bolulphus) autem honorifice a Rege, et Regina interveniente studiosius Regina . . . Convene- rant in eodem tempore alh Anglorum Reges Adelherus, et Adal- waroldus
Icke från ett utan åtminstone från två olika håll torde Botulfs- officiet ha nått Skandinavien. Att engelska inflytanden verkligen kommit frän olika håll är ett bestyrkt faktum. Att exakt avgränsa dessa ursprungsorter är icke alltid görligt, men någon gång går det. En av orterna synes vara Winchester. Det vittnar ett tidigare omtalat missale om (Fig. 5).
Mässboken i fråga är en av de äldsta engelska ritualfragmenten som bevarats bland pergamentsomslagen. Blad av det h a r upp- märksammats av Isak Collijn. Så långt det hitintills h a r kunnat rekonstrueras omfattar fragmentet tjugofyra blad. Fyrtioåtta sidor av en mässbok ger ganska mycket text >— och i det fallet även musik — och tillåter i någon m å n ett omdöme om hela boken. Den omfattar en mindre del av Proprium de tempore med bland annat Långfredagsrilualen. Proprium de sanctis är också
P R O R L E M A T A
dtnotttr uiui" UCöp
nrzdj -
I MX&V* <tftiilo ^reftdeiue cmic otiitcar
^ 4 =fe-* (£~ •— *E5 » *£ -Kv
be4ore fctK&tf fmcerfmftwculfuf lucetri re coliriMflnc^ me.VV.itun töugin
1 * * —-Sf-
|| , 4 - W . » / • : » ? • : = ? t » .
-' v cartcqf •gertriottii olrnitn gerttMti»r dkm»
1 / - * « * : n » . i \ "t *. ; • v . • L H < 4 - » , V ^ ,
. - — _.. ..j - . i *..
,,i t - f « M . f M i i ^ . 4 * r « * - l « * » » . » Å d t . i n l - l / r l . l A i u ^ . . ^ . « • « A * *
céteuulcar&i tfmitno duocefrbtnticifr mda
• . . . , .
mttto Vlaiif.ttaiwfijj rfrenua 'cvUatt aUmttf
... , m P f * V *•
<ft-ucnuif<|ftf*äitS W c t m m r incltätT i>orulhif Uve W«>re aijge #|ntttflfifr; f r ^ w $m«a M m
t • ••./ • ..—.15 Fig, 4. F o r t s ä t t n i n g av Botulfsoffidet fig. 3.
9 ' • S I
V f ^ B * 4 | S j
ÖT.Ö V 3 . J F B R o w r y
v j y m i »-» ^5J * * %r— •
p 5 S u v3
w* f w * ^
• ,••» O — X
1 V -
i X
Cu- t i ^ tS"-» . ^
W T*l rf Kr* ***
«&!£'
13 \
£ T g i
f l •
o
l
5 1 | s
M å
•*
i fl •
B S & -i
.T T
3
_ g ~2 2 o -#• .§--•£ £
; j - S ' ' '
o** £ .
n f l ^ f l s w
t ti i A .
% 3 fe g
o(j1
k t» Si
#•*
•"* \ m ^ l * * 2 HJ-* 1 1 £
U ^ .
g — <
7 <W A i i ^ ^
— * v
1 i?
(X- l
* 1 »
: fe
i
' < J -
9~ i
«d 1
MM»
3
»»ijj.
«Fj#
P
g
«•
3 9
a
3 1 3
5 <4
- <
P
I E
' ^» " i
é K «.jl
c JT
—** t_I
8i
*3 r
\5 c
^7 li
^»b ^-;
2 ^*
P T
P R O B L E M A T A
företrätt med en mindre del. Det är den som medger bestämmel- sen av brottstyckets hemort, och det är framför allt Swithunus' festdag, translatio, som gör del.
Handskriftens blad är alltjämt strödda, de är tyvärr samman- förda endast i ett katalogblad. De olika bladen äges av Jönköpings Allmänna Läroverk och Kammararkivet i Stockholm, av Kungliga Biblioteket i Stockholm och museet i Växjö, och två blad av boken är i privat ägo i Sverige. Både från engelsk och svensk synpunkt är boken värd intresse och den borde ges ut så snart som möjligt.
Vi har icke så många liturgiska böcker från tusentalet som uppen- barligen har använts i Sverige. Att så h a r skett tyder både fynd- platserna och de företagna strykningarna på, vilka torde ha före- tagits i syfte att göra boken b r u k b a r inom ett nytt område.
Texterna omfattar delar av Proprium de tempore och Proprium de sanctis. Så är texter för tiden från veckan efter tredje söndagen i fastan till Långfredagen bevarade. Av helgonmässorna kan följande längd sammanställas: Septem fratrum (10/7), Translatio Benedicti abb. (11/7), Translatio Swithuni (15/7), Praxedis (21/7), Appollonaris (! 23/7), Jacobi ap. (25/7), Felicis Simplicii Faustini et Beatricis (30/7), •— Exultatio crucis 14/9, Nicomedis (15/9), Eufemie Luce (!) et Geminiani (16/9), Vigilia (20/9), Mathei evg.
(21/9), — Marci pp (? 7/10), Dionysii Bustici et Eleutherii (9/10), Luce evg. (18/10), {Add.: Marcelli et Apullei (7/10),) Justi (18/10),
— Vigilia 27/10), Simonis et Jude (28/10), Vigilia (31/10), Om- nium sanctorum (1/11), Cesarii (1/11), Quatuor coronatorum
(8/11), — Clementis 23/11), Felicitatis (23/11), Crisogoni (24/11), Saturnini (29/11).
F r å n Vallentunakalendariet vet vi, att biskop Swithunus verk- ligen h a r varit känd i Sverige. De sena svenska liturgiska källorna tiger om honom. Ett rimofficium om honom står i Nidaros- breviariet, tryckt 1519. Det börjar;
Laetare, plebs Ventoniae, Gaude, gens Stauangariae.9
Winchester och Stavanger nämnas som de två orter som (främst) skall prisa Swithunus, eller som han numera kallas i England:
Saint Swithin. I Winchester har h a n varit biskop och dött år 862.
8 Missalfragmcnt n. 1. Efter Analecta Hynmica 13, sid. 91 ff.
187
Translationer har ägt rum 971 och 1093. Som translationsdatum förekommer den 15, även den 16 juli. I Stavanger har domkyrkan varit invigd åt helgonet.
Mot medeltidens slut h a r Winchesterbiskopen Swithunus' fest- dagar uppvisat "konkurrenter". Andra fester h a r firats på samma dagar. Den andre juli har förutom de redan tidigt upp- tagna men i Norden icke särskilt u p p m ä r k s a m m a d e martyrerna Processus och Martinianus firats en Mariafest Visitatio, på sina håll i Sverige till och med ett officium omfattande i landet författade rimmade liturgiska texter. Den femtonde, någon gång även den sextonde juli har pä många håll Divisio apostolorum högtidlighållits, och i Uppsala stift har m a n på denna dag firat David av Munktorp. Även om Swithunus tidigt skulle ha funnits kan han ha undanträngts av dessa fester.
Swithunus-mässan i Sverige h a r en gång tidigare behandlats.1 0
Av rimofficiet har hittills inga spår återfunnits i Sverige. Dock ingår en stor del av legenden i ett breviariefragment, under det att ett annat breviariefragment innehåller endast en kollektbön för samma helgons festdag, och ett tredje nöjer sig med ett om- nämnande och en hänvisning till commune. Bönen följer formu- läret:
Deus qui presentis annua natiuitatem.1 1
Samma bön ingår i en mässbok som h a r ytterligare en signifika- tiv festdag gemensam med breviariet i fråga: Translatio Bene- dicti.12
I breviariet med legenden är bönen icke bevarad. Legenden är som vanligt indelad i "läsningar" (lectiones). Av ett misstag h a r rubriken "lectio via" tilldelats två läsningar. I utdrag lyder texten:
(1. II) Fuit o d ö r . . . sanctitatis beati SWITHUNI emanans Begi supradicto i n n o t u r i t v . . quem rex euocatum multimoda
10 Nordisk Tidskrift för bok- och biblioteksväsen. 1944, 25 ff.
11 Breviariefragment n. 251. F ö r n ä r v a r a n d e h a r 56 blad av d e n n a h a n d - skrift återfunnits. Breviariet är icke monastiskl, och bladen upptas för det mesta av texter för p r o p r i u m de tempore. De få förefintliga helgonen ingår dels i Julveckan, dels i p r o p r i u m de sanctis i december (Nicolai, T h o m e ap.) i juni-—juli (från Commemoratio Pauli ap. till Translatio Benedicti abb. 11/7).
12 Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1. c , 28.
P R O B L E M A T A
indagatione perlustransy. . Commendauit autem ei filium suum nomine athulfum . . . imperantem.
1. II (endast rubrik).
(1. IV) tum swithun . . . et pastorem donari. Quorum . . . assen- tiens yet adgaudens . . . libere possidere concessit.
1. V Cvm speculationi et c o n t e m p l a t l o n i . . . construeret.
1. VI Cum ergo prefato o p e r i . . . oua uenalia . . . restituit.
1. VI (!) Qvotiens beato pontifici Swithuno . . . Uixit itaque . . . regnante ethelberto predicti Begis athulfi filio . feliciter . . . migrauit. anno ab incarnatione Domini octingentesimo sexagesimo secundo . indictione decima . . .13
Bladen ur de rekonstruerade breviarierna h a r använts till arki- valieomslag. Breviariet med enbart bönen är sammansatt av blad
(omslag) uteslutande kring värmlandsräkenskaper. Denna om- ständighet ger ingen garanti för att breviariet använts i Värm- land men den tyder i någon m å n på det. Det andra breviariets blad (11 blad) h a r suttit som omslag kring östergötlandshand- lingar, och breviariet kan men behöver icke nödvändigtvis ha be- gagnats i Östergötland. För det förstnämnda breviariet kan en liten del av helgonlängden återställas:
Tiburtii et Valeriani (14/4), Alphegi (19/4), Georgii (2/4), Marci (25/4), Vitalis (28/4), — Petri et Pauli (29/6), Swithuni (2/7), Processi et Martiniani (2/7), Octaua apostolorum (6/7), Sexburge
(6/7).14
Swithunus i Winchester var samtida med Ansgar i Hamburg- Bremen. Ansgarskulten kan förutsättas i Sverige åtminstone så- länge hamburg-bremensiska missionärer och biskopar var verk- samma här men synes aldrig helt ha råkat i glömska. Den h a r tydligen dock mist mycket av sin betydelse under tiden mellan dessa biskopar och upprättandet av ett ärkebiskopssäte i Sverige
13 Breviariefragment n. 246. —
14 Till helgonlängden kan a n m ä r k a s att abbedissan Sexburga icke synes ha uppträtt i Norge; jfr O. Kolsrud, Nordiske kalendariedagnavn i middelalderen.
J. F r . S c h r ö d e r , H a a n d b o g i kronologi. 1926, Till. — Hon var abbedissa i Ely, och firas även i Winchester. — Till Canterbury överfördes reliker av Swithin under ärkebiskop Alphegus. — I till exempel D u r h a m , Cathédral Priory, H a r Swithunus firats endast på translalionsdagen den 15 juli. H e n r y B r a d s h a w Society 77, 174. (Engl. Benedictine Katendars after AD 1100, ed. F r . Wormald.)
189
år 1164. Denna tid är vi icke väl underrättade om. I urkunder, längder och legender får vi enstaka uppgifter om hedendomens sista försök att hävda sig. Vi hör om engelska missionärer och om svensken Botvid som föll offer för dem, andra säges i mer eller mindre förvirrade relationer ha gått tillbaka till det land de kom- mit ifrån, eller efter framgångar dött här i frid. En glimt ges av galliska missionärer. Om den Heribert och de Brauweiler-munkar som vita wolfhelmi omtalar har haft sin verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, vet vi icke. Namnet Heribert lämnar fäl- tet öppet för gissningar och kombinationer, men just icke mera.1 4
Våra fragment är handgripliga vittnen antagligen just från den tiden och från den tidens liturgiska förbindelser och liturgiska tradition. Breviarierna tyder varken på Winchester- eller Sta- vanger-tradition. Där väntar m a n på den ifrågakommande tiden icke endast en bön eller en bön och lectiones utan därjämte ett officium proprium av något slag, eftersom Swithunus var elt stiftshelgon av första ordningen och domkyrkans patronus. Men med stor sannolikhet h a r Swithunusofficierna hitförts från eller över Norge. Kanske kommande upptäckter kan kasta ljus över dessa förhållanden.
14 F ö r Heribert jfr J. Semmler, Die Kloslerreform von Siegburg. Ihre Aus- brcitung und ihr Beformprogramm im 11. und 12. J a h r h u n d e r t , i: Bheinisches Archiv 53. 1959 141, 142, n. 8. — E n av de första b i s k o p a r n a i Linköping säges i stiftets biskopslängd ha hetat Heribert eller Herbert.
Z U S A M M E N F A S S U N G T. Schmid: Problemata.
Der vorlicgende Aufsatz behandelt aktuelle Probleme der Fragmenten- forschung in Schweden. Den Ausgangspunkt biclet ein F r a g m e n t der pseudo- arislotclischen ,,Problemata". Kalenderfragmente und ein fragmenlarisches Offizium des heiligen Abbols Bolulf werden ebenfalls behandelt. Im Vorder- grund der Untersuchung stehen die inlernationalcn Beziehungen, die zum Austausch der Manuskripte fiihrten. Sie fiihren uns diesmal nach dem Siiden
— Italien — und nach England. W i r können hier älteren Verbindungen nach- gehen, die in der späteren schwedischen Lilurgie und auch in der späteren schwedischen Geschichte nicht mehr vorzufindcn sind. Sie sind deshalb von besonderem Wert.
