Jag är en resande!: Identitetsframställning i resevlogg.

Jag är en resande!

Identitetsframställning i resevlogg.

I am a traveller!

Identity representation in travel vlog.

Muhammad Ghaith Alhalaby

Visuell Kommunikation | Kandidatnivå, 15hp

K3, Malmö Universitet | VT 2021

Handledare: Tina-Marie Whitman

Examinator: Jakob Friedrich Dittmar

Innehållsförteckning

1. Inledning 4

2. Bakgrund 4

2.1 Vlogg: 4

2.2 Resa och resevlogg 6

3. Problemområde och syfte 8

4. Begreppsförtydligande 9

5. Teori 9

5.1.1 Identifikation och kulturell identitet 10

5.1.2 Framställning och intrycksstyrning 10

5.1.3 Självrepresentation och själv som varumärke. 11

5.2.1 Psykoanalys 11

5.2.3 Hjälteresan 12

5.2.3 Kritiskt förhållningssätt till valet av perspektiv 13

5.3 Mise-en-scene: 13

6. Metod 14

6.1 Infallsvinkel 14

6.2 Metodval 14

7. Material 15

7.1 Svenskt eller europeiskt 15

7.2 Val av plattform 15

7.2 Kanalurval 16

7.3 Materialurval 16

7.4 Avgränsning 17

8. Analys och resultat 18

8.1 Fun for Louis 18

8.2 Eva zu Beck 24

8.3 Sammanfattning av slutsatser 32

9. Slutdiskution 33

Referenslistan 35

Abstrakt

De senaste åren har resevloggar ökat i popularitet. Kvinnor, män och även familjer har valt att leva som äventyrare för att utforska världen. Denna studie undersöker hur resevloggarna framställer sina identiteter i filmerna. Undersökningsmaterialet utgörs av två utvalda filmer av två kända resevloggare, nämligen Eva zu Beck och Louis Cole. Med en semiotisk analys undersöks materialet från huvudsakligen ett psykoanalytiskt perspektiv. Ytterligare

perspektiv som används är det kulturella och det narrativa. Resultatet visar att risk, utmaning och nymodighet är tre huvudelement i identitetsframställning i resevlogg. Dessa element gör att fokus ligger på vloggarnas inre resa och utmaningen de bemöter snarare än den yttre resan och destinationerna som de besöker. Analysresultatet tyder också på att bilden som framställs om vloggarna är mer eller mindre idealisk och skapad i syfte att lämna ett visst intryck hos följarna.

Nyckelord: vlogg, resevlogg, identitet

Abstract

In recent years, travel vlogging has gained more popularity. Women, men and even families have chosen to live as adventurers to explore the world. This study examines how travel vloggers represent their identities in their films. The research materials consist of two

selected films by two famous travel vloggers, namely Eva zu Beck and Louis Cole. The study uses semiotic analysis to examine the material from mainly a psychoanalytic perspective, additionally incorporating cultural and narrative perspectives. The results show that risk, challenge and novelty are three main elements in identity construction and representation in travel vlogs. These elements are utilized to focus on the vloggers’ inner journeys and the challenges they face rather than their outer journeys and destinations they visit. The analysis results also indicate that the represented image of the vloggers is idealized and created with the intention to make a specific impression on the followers.

Keywords: vlog, travel vlog, identity

1. Inledning

Sociala medier har blivit en del av vårt dagliga liv. Statistiken visar att svenskarna spenderar cirka två timmar dagligen på sociala medier, vilket motsvarar nästan en hel månad per år (Statista, 2018). Syftet med användningen kan röra sig om underhållning, kommunikation, information och lärande. Det kan också handla om en kombination av dessa syften.

Personligen följer jag några resevloggar som jag tycker är underhållande och lärorika.

Sittandes i min fåtölj hemma får jag följa med i vloggarnas resor runt om världen där de utforskar nya länder och lär sig om nya kulturer men detta var egentligen inte det mest intressanta i resevloggarna. Efter att ha följt resevloggar ett tag märkte jag att vad jag verkligen följer är de resande och inte resandet, det vill säg vad som vloggaren gör och hur hen beter sig är i vissa fall mer intressant än själva platsen hen besöker. Detta väckte mitt intresse för att läsa om ämnet som verkade vara väldigt intressant men också väldigt brett.

Vad som fångade mitt intresse som en visuell kommunikatör var identitetsframstälning i filmerna, det vill säga hur ett visuellt material kan användas för att framställa en engagerande självbild. Driven av detta intresse valde jag att vidare utforska identitet i resevlogg.

2. Bakgrund 2.1 Vlogg:

3.1.1 Konvergenskultur

Det har skett stora förändringar i mediekulturen de senaste åren. Traditionella filmsamlingar framför TV har idag blivit inte mer än ett minne och nuförtiden väljer mediekonsumenten vad och vem hen följer. Denna utveckling adresserar Henry Jenkins i sin kända bok om

konvergenskultur. Enligt Jenkins refererar begreppet i sin allmänna bemärkelse till de teknologiska, kulturella och sociala aspekterna av förändringen i hur media skapas,

konsumeras och cirkuleras mellan olika plattformar. Förändringen som möjliggörs av en stor teknologisk utveckling drivs av en mer aktiv roll av åskådaren, inte bara i valet av media utan också i skapandet av det. Detta har bidragit till att sudda gränserna mellan skapare och

mottagare. Utifrån detta nya synsätt anses alla vara deltagare i en deltagarkultur (Jenkins,

2006). Vloggare kan uppfattas som aktiva deltagare i denna kultur. Därmed kan vloggarna ha

en inflytande roll över kulturen och andra deltagare i den.

2.1.2 Tillväxt av användarskapat innehåll och deltagarkultur

Mot en bakgrund av ovan diskuterade förändring kan vi förstå ett växande intresse i så kallat användarskapat innehåll, det vill säga innehållet som skapas av deltagare i deltagarkultur.

YouTube har ensam rapporterat över två miljarder besök av registrerade användare varje månad, vilket motsvarar nästan en fjärdedel av världens befolkning. Dessa besökare tittar på över en miljard timmar videoinnehåll varje dag (Youtube, 2021). Youtube är bara en av flera andra plattformar som byggs på användarskapat innehåll där bloggande och video-bloggande utgör en stor del. Siffrorna från samtliga plattformar speglar ett omfattande intresse och en förändring som har gått en lång väg.

Som nämnts har denna förändring olika aspekter. I den kulturella och sociala aspekten brukar inflytandet diskuteras, samt makten som skaparna erhåller. En tonåring YouTuber har idag en möjlighet att få flera miljoner följare. Begreppet “följare” i sig indikerar mer än en person som valt att titta på ett visst innehåll. En Studie av Riadh Ladhari, Elodie Massa och Hamida Skandrani (2020) visar att vloggarna kan ha ett starkt inflytande på deras följare, vilket byggs på ett emotionellt förhållande och igenkänning av ett gemensamt grund. Det vill säg, följarna kan identifiera sig med vloggarna som de följer och har därmed förtroende för deras åsikter.

En anna studie av Wilma Westenberg (2016) konstaterar att vloggare i synnerhet de på YouTube kan betraktas som förebilder för ungdomar.

Denna inflytanderoll har lockat ekonomiska intressen från företag och andra organisationer som vill nå en viss målgrupp med sitt budskap. De anspelar på förtroendet mellan vloggare eller influerare och sina följare samt deras förmåga att förmedla budskapet på ett mer personligt och mindre kommersialiserat sätt. Att marknadsföra genom vlogg är dessutom ett effektivt sätt att rikta sig mot en viss målgrupp (Szikszai-Németh, 2020). I resevloggar strävar till exempel olika aktörer inom turismsektorn att locka resevloggare med syfte att nå deras följare. Sponsring är inte den enda inkomstkällan som vloggarna har, utan vissa plattformar delar sin vinst med de verksamma vloggarna. YouTube har till exempel delat över två miljarder dollar med skaparna under de senaste åren (YouTube, 2021).

2.1.3 Vlogg som självframställning

I sin studie “Looking for you: An analysis of video blogs” undersöker Maggie Griffith och

Zizi Papacharissi vlogging som en självframställning. Forskarna konstaterar att vloggen i sitt

urspung är personlig och som en dagbok är den avsedd för att spara minnen, uttrycka sig själv

och reflektera över sina minnen. Däremot anser forskarna att i verkligheten så stämmer detta nog inte eftersom skapandet av vlogg är i hög grad kontrollerat. Vloggare klipper och klistrar med tanke på en viss självbild som hen vill framställa. Dock är vloggarna måna om att denna filtrering passerar obemärkt. De vill gärna bevara en personlig känsla och att åskådaren uppfattar självbilden som vloggarna valt som sina äkta identiteter. Baserat på Goffmans teorier om framträdande och intrycksstyrning konstaterar forskarna att vlogg är en form av identitetsframställning som sker med följarna i tanke. Det vill säga vloggaren skapar sitt material med tanke på sina följare och vilket intryck vloggaren vill lämna hos dem (Griffith

& Papacharissi, 2009).

2.2 Resa och resevlogg

2.2.1 Turist, resande eller ryggsäckare

I boken “Discourse, Communication, and Tourism” diskuterar forskaren Camille C. O'Reilly i ett helt kapitel relationen mellan resande och identitet. Författaren konstaterar att hur resandet påverkar ens identitet är beroende av hur det betraktas. För vissa är det inte mer än några veckor om året då man åker på semester, medan för andra kan upplevelsen uppfattas som ett sätt att “omskapa” ens identitet. Hur individen definierar sig själv avgör hur stark relationen mellan resandet och identiteten är. I samband med detta brukar de tre olika benämningarna; turist, resande eller ryggsäckare (backpacker) diskuteras. I många fall används benämningarna omväxlande och forskarna konstaterar att gränserna mellan

definitionerna är otydliga. Däremot finns det tre praktiska distinktioner att dra mellan de olika benämningarna. Först är det tiden man spenderar på vägen, för resande och ryggsäckare brukar perioden vara längre än sex månader. Den andra distinktionen är hur man reser, vilket exempelvis innefattar planering, färd-medel, boende och komfortnivå. Till skillnad från en turist tenderar resande och ryggsäckare att planera mindre och omfamnar det okända (O'Reilly 2005, s.154–164).

Sista men den viktigaste skillnaden mellan olika benämningar handlar om resenärens uppfattning av resandet. Är det bara något man gör eller något som man definierar sig med?

Att säga “Jag ÄR en resande” signalerar att resandet är något som är tätt kopplat till ens

identitet. En turist är en titel som många inom kulturen vill undvika för att det anknyts med

överkonsumtion och ett ytligt sätt att betrakta upplevelsen som destinationen erbjuder och

därför vill de flesta professionella resande inte kallas för turister (O'Reilly 2005, 155). Å

andra sidan uppfattas resande och rygsäckare som sökande efter vad som O'Reilly kallar för

“äkthet”, hos andra men också hos sig själva. Det vill säga upplevelsen hjälper dem att förstå mer om sig själva och utvecklar sina identiteter. Resande och rygsäckare har mycket

gemensamt, skillnaden kan uppfattas som att en rygsäckare brukar kopplas till medelklass medan ordet resande bär ingen klassrelaterad mening (O'Reilly 2005, 154–164).

2.2.1 Identitet som kärna i reseblogg

Min sökning efter studier som utförligt undersöker resandens identitet i resevloggar har inte gett något resultat, vilket kan bero på att det inte har gjort tillräckligt med forskning på ämnet.

Däremot lyckades jag hitta en studie som behandlar ämnet men som undersöker resebloggar i stället för resevloggar, nämligen “Travel blogs, meaning and tourist experience” av Bosangit, Hibbert och McCabe (2015). Detta kan förbises eftersom videoblogg eller vlogg i själva verket är en blogg som använder video som medium. Dessutom är mediet inte studiens fokus, utan den fokuserar på hur resandet används av resebloggare för identitetsutveckling och identitetsuttryckande.

I denna studie konstaterar forskarna att resandens upplevelse till hög grad är självcentrisk.

Det handlar alltså inte om att uppleva platsen, utan snarare att uppleva “sig själv” i platsen.

Det är en pågående psykologisk process av självreflektion som omvandlar upplevelsen till en betydelsefull självrelaterad mening. Centralt i denna process ligger resandens identitet då processen handlar om att utforska, utveckla och ibland omskapa den. Signifikansen av denna process märker forskarna tydligt i resandenas uttryck i sina bloggar. Forskarna nämner tre element som resebloggarna fokuserar på för att demonstrera denna process: risk, utmaning samt nymodighet och inlärning. Alla dessa element är relativa och baseras på resandens tidigare erfarenhet och begränsningar (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015).

När det gäller de första två elementen, det vill säga risk och utmaning, kan de uppfattas som resandens sätt att utmana sina begränsningar. Därigenom kan resanden lära sig mer om sig själv och utveckla sin identitet. Det kan handla om att hoppa från en helikopter eller utforska en okänd plats, men det kan också röra sig om små utmaningar som uppfattas som stora av bloggarna själva. Återigen är upplevelsen självcentrisk och det är resandens subjektiva bedömningar som är av stor vikt. Här bör noteras att inte alla utmaningar avklaras med framgång. Det är ibland mindre viktigt för resanden att klara utmaningarna eftersom det är en process med fram- och motgångar där resanden kanske ändå har lyckats testa sina

begränsningar och lära sig av dem. Detta leder oss till det sista elementet som handlar om

nymodighet och inlärning. Att våga prova något nytt eller ovanligt uppfattas av resanden som en möjlighet att expandera sin förståelse av sig själv och omgivning, vilket följaktligen bidrar till identitetsutveckling. Det kan exempelvis handla om att träffa nya människor, höra nya berättelser och våga sätta sig i nya situationer (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015).

3. Problemområde och syfte

Visuell kommunikation är ett levande ämne. Det handlar om hur media skapas,

kommuniceras, tolkas och olika sociala och kulturella aspekter kring denna process. I en tid av sociala medier förändras allt detta snabbt. Idag är det inte bara massmedias stora aktörer som dominerar. Deltagarkulturen har öppnat en dörr för en ny generation av individuella medieskapare som trots enkel utrustning kan till en viss gräns konkurrera med stora

medieproducenter. Vlogging eller video-blogging är ett tydligt exempel på denna utveckling då detta är ett område av växande intresse med miljoner följare som är sugna på nytt innehåll av olika slag: spel, livsstil, skönhet, resor och mycket annat. Med en ökande popularitet får vloggarna en mer inflytande roll över följarnas tankar och därmed identiteter. Bilden som vloggarna målar upp av sig själva är för många följare, i synnerhet ungdomar, en förebild att se upp till (Westenberg, 2018).

I denna undersökning intresserar jag mig för resevlogg, en kategori som har expanderats under de senaste åren. Vissa kvinnor, män och även familjer har bestämt sig för att leva ett okonventionellt liv resande från land till land för att utforska världen. Deras filmer präglas av deras personligheter och speglar sidor av deras identiteter. Som en följare till en del av dessa vloggar tycker jag att man kan lätt lär känna dem bara genom att titta på deras filmer.

Självbilden som de framställer säger mycket mer än bara deras karaktärsdrag. Självbilden

berättar om vem de är och den kommunicerar en identitet som de valde att framställa genom

ett visuellt material. Detta har väckt mitt intresse som en visuell kommunikatör och med

tanke på vloggarnas ökade inflytande i vår tid blir ämnet ännu mer intressant och viktigt att

undersöka. Syftet med denna studie är att belysa hur resevloggarna framställer sina identiteter

i filmerna. Således blir frågeställningen: Hur framställer resevloggarna sina identiteter i

filmerna?

4. Begreppsförtydligande

Resevlogg: ordet “vlog” på engelska är en förkortning av video-blog. Som begreppet antyder är “vlog” en internetbaserad blogg där skaparen publicerar ett videoinnehåll om hens tankar, åsikter eller upplevelser (Cambridge Dictionary). Det motsvarande begreppet på svenska

“vlogg” nämns inte i någon av Svenska Akademiens ordböcker. Trots det användes begreppet i viss utsträckning i uppsatsskrivandet. Till exempel användes det av Emelie Carlsson Gras (2017) i sin masteruppsats “REEL ME: När home movies flyttar hemifrån – Om vloggar som en del i filmhistorien”. Begreppet användes också i ett antal olika kandidatuppsatser

exempelvis uppsatsen “Vloggen som reklamfilm?: Hur reklam genom influencers förstärks i videobloggar” av Linda Honnér och Adam Pettersson (2018). En resevlogg är en vlogg som fokuserar på resor, det vill säga en videobaserad dagbok som avsedd för dokumentation av vloggarens olika resor. I allmän bemärkelse kan denna definition omfatta alla som

dokumenterar sina resor via video. Dock används begreppet resevlogg i denna undersökning för att referera till professionella resevloggar, det vill säga de etablerade vloggarna med ett stort antal följare som har ägnat sin tid åt resande.

5. Teori

I enlighet med syftet att belysa hur identitet framställs i resevloggar valdes olika relevanta teorier som utgör en grund för analysen. I detta kapitel presenteras först en grundläggande teoretisk förståelse av identitet från ett kulturellt och psykologiskt perspektiv. Vidare diskuteras identitetsframställning i ljuset av Goffmans teorier om intryckstyrning och

framträdande (Persson, 2020, s.29,32). Goffmans teorier publicerades redan innan ankomsten av sociala medier och vloggande. Därför valde jag att inkludera mer nypublicerade studier om ämnet, vilka adresserar framställning i självgjorda filmer som vloggar.

Identitetsframställning i resevlogg är ett ämne som kan betraktas från ett antal olika perspektiv. Att välja ett perspektiv är viktigt för att för att kunna sätta riktlinjer för

undersökning och hur jag närmar mig materialet. I valet av perspektiv utgår jag från vad som de flesta resevloggarna påstår att de stå för. Att leva drömmen och befria sig från

restaurationer av så kallat “vanligt liv” är idéer som de flesta resebloggarna främjar.

Egentligen hade många resevloggare ett vanligt liv innan de bestämde sig för en stor

förändring. Denna förändring var driven av en konflikt mellan vad de brinner för och sin

tidigare livsstil. Denna konflikt som utformade deras identiteter kan, i min uppfattning,

kopplas till psykets inre konflikt. Därför valde jag att utföra analysen från huvudsakligen ett psykoanalytiskt perspektiv. Ytterligare perspektiv som används i denna undersökning är det kulturella och det narrativa. Studier om resandekultur och reseblogg har redan nämnts i bakgrundsdelen. När det gäller det narrativa perspektivet används Campbells teori om hjälteresa (Sonnenburg & Runco 2017). Kapitlet avslutas med en kortfattat beskrivning av Mise-en-scene (Bordwell, 2016, s.112–115) och dess förhållande till identitet (ibid, s.119–

121,137).

5.1.1 Identifikation och kulturell identitet

I boken “Cultural Identity” inleder Stuart Hall (2011) med ett kapital om innebörden av identitet. Enligt Hall så kräver diskussion om identitet att man förstår innebörden av ett annat grundläggande begrepp, nämligen identifikation. Den semantiska innebörden för detta

begrepp tycker han är komplicerad och i många fall missuppfattad. Begreppet kan förenklat innebära en igenkänning av ett gemensamt ursprung eller gemensamma egenskaper med en person, grupp eller ett ideal. I en diskursiv bemärkelse kan identifikation uppfattas som en process som alltid är på gång. Detta innebär att identitet är inte konstant utan beroende på olika diskurser. Det betyder att individen ständigt söker sig inom dessa diskurser för att forma och omforma sin identitet. Sökandet finns i en psykologisk diskussion om ämnet där

identifikation kan uppfattas som ett uttryck för en emotionell relation till en annan person eller så kallad “kärleksobjekt”. Detta kärleksobjekt är den idealiska förebild som individen identifierar sig med och se upp till. Kulturen spelar en stor roll i definiering den förebilden som blir ett kollektivt ideal inom så kallad kulturell identitet (Hall, 2011, s.1–4).

5.1.2 Framställning och intrycksstyrning

Sociologen Erving Goffman har studerat identitet - självet i hans termer - från ett sociologiskt interaktionistiskt perspektiv. Han menar att identitet inte kan uppfattas i isolation av den sociala situation som individen befinner sig i. Identitet för honom är en produkt av en framställningsprocess, vilket innebär att en och samma individ kan ha olika versioner av sitt själv beroende på en social situation och andra delaktiga individer i den. Även när man är ensam, föreställer man sig en situation med tilltänkta delaktiga och med tanke på vad de hade tänkt och gjort framställer man en anpassad version av sitt själv. I vårt fall kan detta uppfattas som vloggare tänker på sina tilltänkta följare. Med Goffmans termer kallas denna

anpassningsprocess för intrycksstyrning (Persson, 2020, s.14,15,28)

Intrycksstyrning betyder att individerna alltid strävar efter att styra intrycken de gör på varandra. Detta gör individen genom att välja sina uttryck (verbalt och visuellt) med syfte att lämna ett önskat intryck. Här skiljer man mellan två slags uttryck: de som man kan eller inte kan kontrollera. Med Goffmans benämningar kallas de för utsända respektive överförda uttryck. Utsända uttryck är de som vi medvetet gör för att kommunicera något till andra, till exempel ett leende eller ett tack. Å andra sidan uppfattas de överförda uttryck som dem som vi inte har full kontroll över men ändå kan påverka andras intryck av oss. Intrycksstyrning är tätt kopplad till ett annat begrepp framträdande som refererar till aktiviteter som individen utför i syfte att styra intrycket hos andra deltagare i en viss social situation (Persson, 2020, s.29,32).

Trots att Goffmans teorier publicerades före ankomsten av sociala medier och vloggar är teorierna fortfarande väldigt relevanta. Intrycksstyrning är i hög grad applicerbar i vårt fall då vloggarna strävar efter att lämna ett visst intryck på sina följare. Den enda skillnaden är att i internetvärlden sker interaktionen mellan individer i digital form.

5.1.3 Självrepresentation och själv som varumärke.

Nyliga forskningar om identitet i digital kultur diskuterade ett relevant begrepp nämligen självrepresentation. I det sammanhanget kan skillnaden mellan självrepresentation och Goffmans självframställning uppfattas som att den ena är alltid medierad och avsedd för engagemang av andra. Inlägg, profilbilder och självfilmade klipp är olika former av självrepresentation. Studierna i detta fält utforskade en specifik sort av självrepresentation nämligen “self-branding”. Jag är inte säker om att översättning “själv varumärkesskapande”

kan ha samma vetenskapliga innebörd i detta sammanhang, därför kommer jag använda det engelska begreppet. Enlig Alison Hearn är self-branding en form av självrepresentation som ämnar att skapa ett kulturellt värde med en potential för vinst. I vlogg och andra sorters

“självgjorda” filmer kan man inte alltid dra en tydlig diskussion mellan självrepresentation kontra self-branding, detta tycker Burgess och Green i sin bok om YouTube (Aiello & Parry, 2020, s.38,39)

5.2.1 Psykoanalys

Sigmund Freuds idéer lade grunden till så kallad psykoanalys. Freud menar att sättet vi tänker och reagerar på är ett utfall av interaktionen mellan psykets tre nivåer: detet, jaget och

överjaget. Detet är en omedveten nivå som ligger djupt under den medvetna. Det influerar

våra tankar och driver oss till att tillfredsställa vår lust helt utan hänsyn till samhällets regler och moral. Å andra sidan är överjaget väldigt moraliskt och regler medveten. Överjagets roll är att kontrollera lusten av detet så att det följer samhällets normer. Mitt emellan ligger jaget eller den medvetna delen av vår tanke. Jaget verkar som en konfliktlösare mellan det

lustfyllda detet och det rigorösa överjaget, dock lutar den åt detet och söker alltid ett sätt att förverkliga detets önskningar (Etherington-Wright & Doughty, 2011, s.132–135).

Denna teori utvecklades av fler forskare som hade varierande uppfattningar kring Freuds.

Trots det, är grundtanken som han etablerat fortfarande aktuell i många av följarnas forskningar. Teorin har implementationer i olika fält utanför psykologi, till exempel kommunikation- och mediestudier. Det tycks att ett budskap hamnar någonstans i den tidigare nämnda konflikten. Resevlogg är inte ett undantag, budskapet som vloggarna förmedlar och vilken självbild de framställer i sin filmer har sina rötter i psykes djupgående konflikt.

5.2.3 Hjälteresan

Joseph Campbell är en känd forskare inom mytologi som studerade och jämförde myten om hjälte från diverse kulturer. Han menar att hjältemyten är tvärkulturell därför att den har sina rötter i människans psykologi. Campbell var i stor utsträckning influerad av Carl Jung som var Freuds forskningskamrat. Campbell publicerade en modul som representerar ett

förekommande mönster i de flesta hjältehistorierna. Denna modul, som Campbell kallade för monomyten, består av tre olika huvud faser: avfärd, invigning och återkomst. Första fasen utspelar sig i en ordinarie värld där hjälten blir kallad till en äventyrlig resa i en magisk främmande värld. Hjältens resa börjar med hen krosa tröskeln till den okända världen.

Invigning är huvud fasen där hjälten sätts inför olika utmaningar eller prövningar för att sedan bemöta den största utmaningen som hen övervinner och därmed får hen sin belöning.

Denna belöning kan vara verklig eller abstrakt till exempel visdom. Hjälten börjar sedan resan tillbaka till den ordinarie världen där berättelsen slutar där den började. Men hjälten är inte densamma längre. Hen har sin belöning som kan hjälpa hen att förbättra sin värld. Alla berättelser behöver inte följer exakt denna formalia utan de kan fokusera på en viss fas (Sonnenburg & Runco 2017).

Campbells monomyten eller hjälteresa har sina implementationer i en rad olika fält utanför

mytologi. I film används hjälteresan som ett narratologiskt redskap för att skapa och

analysera filmberättelser (Sonnenburg & Runco 2017). I vårt fall används hjälteresan för att analysera de utvalda filmerna från ett narrativt perspektiv med syfte att undersöka hur vloggarna framställs i sina filmer.

5.2.3 Kritiskt förhållningssätt till valet av perspektiv

Valet av ett psykoanalytiskt perspektiv kan av olika anledningar anses vara problematiskt. I sin bok “Psychoanalysis and Film” diskuterar forskaren Glen O. Gabbard användandet av ett psykoanalytiskt perspektiv i filmanalys. Enligt Gabbard har intresset för psykoanalys särskilt i karaktärsanalys minskat hos filmkritiker i de senaste åren. En anledning är att karaktärer är skapade fiktiva figurer, vilket gör att implementationen av en psykoanalys i detta

sammanhang kan vara missledande. Däremot konstaterar Gabbard att psykoanalys ändå kan vara en effektiv metod som öppnar för en ny dimension i uppfattning av karaktärer. Detta kan optimalt åstadkommas genom att kombinera ett eller flera perspektiv med det

psykoanalytiska (Gabbard, 2001, s.12–14). Jag valde således att diskutera filmanalysen från ett kulturellt perspektiv utifrån de studier om resandekultur och resandeblogg nämnda i punkt nummer 3.2. Dessutom används Campbells hjälteresa (Sonnenburg & Runco 2017) för att diskutera resandens utveckling från ett narrativt perspektiv.

Psykoanalysen i synnerhet Freuds idéer har fått kritik om sexism och överfokus på sexualitet (Etherington-Wright & Doughty, 2011, s.139). I denna studie används teorins grundläggande idéer utan att lyfta fram de sidorna som anses vara sexistiska. Psykoanalys är ett komplex system och att använda det systemet i sin grundläggande form kan innebära en risk för överförenkling som kan påverka tolkning. Denna risk är jag medveten om, däremot vill jag betona att studiens fokus ligger på identitetsframställning där psykoanalys används bara som ett perspektiv för att förstå den inre konflikt och vilja som resebloggare anspelar på i sina filmer.

5.3 Mise-en-scene:

Mise-en-scene är ursprungligen ett franskt begrepp som betyder “placera på scen”. Mise-en-

scene används som ett paraplybegrepp för diverse aspekter beträffande vad som syns inom

filmramen. Detta kontrolleras av filmskapare i enlighet med hens vision och budskapet hen

vill förmedla. I Mise-en-scene ingår som nämnts olika aspekter som brukar kategoriseras

under fyra huvudaspekter: inspelningsplats, kostym och smink, ljussättning och framträdande

(Bordwell, 2016, s.112–115). Kostym och smink är viktiga aspekter som möjliggör för

filmskaparen att måla upp sina karaktärer. I film kan karaktärers utseende användas för att reflektera deras inre och vem de är. Hur karaktären ser ut är i många fall en framställning av sin självbild. Detsamma gäller framträdande som inte bara ha en narrativ funktion utan det är ett sätt att tala för åskådaren vem karaktären är och hens inre psykologi (ibid, s.119–121,137).

6. Metod 6.1 Infallsvinkel

I sin bok “Visual methodologies” konstaterar Gillian Rose att olika forskare kan ha olika teoretiska infallsvinklar till ett och samma material. För att få en övergripande syn på hur forskarna kan närma sig en visuell text, föreslår hon en ny modell som ett teoretiskt ramverk för att foga samman diverse teorier och metoder i visuell kommunikation. Modellen består av tre “sidor” eller ingångar till texten: produktion, publik och bild. På varje sida finns det tre olika aspekter att tänka på i textläsning: den sociala, den kompositionella och den

teknologiska (Rose, 2012, s.19-20). Denna studie tar avstamp i undersökningsmaterialet för att därav tolka meningen av skaparnas olika visuella tecken. I förhållande till Roses modell närmar jag mig materialet från bildens sida med fokus på kompositionella och sociala aspekter.

6.2 Metodval

För att besvara frågeställningen utgår studien från skaparens olika tecken i filmen och hur de används med syfte att framställa skaparens identitet. För att läsa skaparens olika tecken i filmen och tolka meningen som de bär används en semiotisk analys eftersom det är en metod som har detta syfte. Teorin om semiotisk analys i sitt ursprung handlade om språkliga tecken men den utvidgades sedan så att den omfattar det visuella språket. Semiolog Roland Barthes är en av de som har utvecklat teorin. Han menar att teckens mening har olika nivåer:

denotativ och konnotativ. Den denotativa meningen är mer ytlig och tätt kopplad till det betecknade konceptet. Däremot är den konnotativa meningen mer djupgående. Den handlar om vad tecken står för och vad den väcker för idéer och känslor (Josephson, Kelly and Smith, 2004, s.229,231). Semiotisk analys avser de meningsnivåer som är mer djupgående än den uppenbara betydelsen av kodade tecken. Metoden användas för att utläsa olika meningar av komplexa medietexter som är fyllda med ledtrådar till olika tolkningar (ibid, s.244,245).

Användningen av semiotisk analys i denna undersökning avser att tolka den konnotativa

meningen med förhållande till perspektivet från vilket materialet utläsas. De konnotativa

tolkningarna är beroende på mitt subjektiva sätt att se på saker och ting och därför kärvs det att först förklara mina iakttagelser för att sedan tolka den djupare konnotativa meningen med koppling till kontexten som perspektivet medför. Mina iakttagelser kan omfatta alla

eventuella visuella och narrativa tecken som bär en mening som kan bidra till svar på undersökningsfrågan. Detta kan till och med omfatta hur karaktären (eller vloggaren) beter sig, ett visst narrativt mönster och mycket annat.

7. Material

I detta kapitel diskuteras materialurvalet och tillvägagångssättet där syftet är att på ett objektivt och transparent sätt välja ut ett relevant analysmaterial för att besvara frågeställningen “hur framställer resevloggarna sina identiteter i filmerna?”. Utifrån frågeställningen kan i princip alla resevloggar vara material för denna undersökning. Ur denna stora mängd kommer ett antal filmer att utgöra underlaget för denna undersökning.

Detta görs genom olika urvalssteg där urvalet slutligen kommer att bestå av två filmer som inom ramen för denna undersökning bedöms tillräckliga för att besvara föreställningen med en djupgående analys.

7.1 Svenskt eller europeiskt

Kontexten av denna studie är svensk och därför är det lämpligt att välja svenska resevloggare till undersökningen. Men efter en lång sökning för eventuella kandidater valde jag att inte begränsa urvalet till svenska resevloggare. Anledning till det är att de flesta svenska

resebloggar som hittades ofta består av text och bild och inte video. De som valt video som ett medium för att dokumentera resor är inte resevloggare i den bemärkelse jag avser i denna undersökning, det vill säga deras vlogg fokuserar inte enbart på resor utan det kan röra sig om olika andra ämnen. Jag är medveten att det kan finnas något fall där denna slutsats inte

stämmer men en sådan vlogg kunde jag inte hitta. Jag valde därför att utvidga sökcirkeln så att den omfattar hela Europa.

7.2 Val av plattform

Resebloggare kan använda sig av olika plattformar för att dokumentera sina upplevelser.

Studiens fokus är video-blogging och därför valdes plattformarna som enbart är

videoorienterade: Youtube, Vimeo och Tiktok. I den sistnämnda råder det en konvention av

korta och snabba klipp vilket inte passar alla resebloggare. Valet mellan YouTube och Vimeo

avgörs av vloggarna själva som i stor grad valt den första över den andra. I YouTube finns det ett stort antal resevloggare men plattformen erbjuder inte någon lista eller ett sätt att välja ut de som enbart hör till denna kategori. I stället valde jag att utgå från sökresultatet för termen “Travel vlogger”. Denna metod kan innebära några brister, till exempel kan sökresultatet påverkas av olika faktorer som algoritmer baserar sina val på. För att minska påverkan av detta valde jag att besöka Youtube som en anonym besökare samt blockera alla

“kakor” som plattformen brukar använda för att spara användarens uppgifter. Detta syftar till att sökresultatet ska baseras mer på relevans än subjektiva val.

7.2 Kanalurval

Sökresultatet för “Travel vlogger” på Youtube innehöll hundratals kanaler som var ordnade efter relevans. Urvalet gjordes utifrån en lista med de första femtio kanalerna. Eftersom denna undersökning avser professionella resevloggare, inkluderads bara de tio verifierade kanalerna som fans i listan. Antal följare kan uppfattas som en indikation på hur väl etablerad vloggen är. Som nämnts undersöker denna studie etablerade och professionella vloggare och därför valdes kanalerna med störst antal följare. Trots att genusaspekten inte kommer att undersökas fanns en önskan att undvika könsspecifika resultat därför valdes vloggare från båda kön.

Den första kanalen i urvalet är “Eva zu Beck”. Eva är en polsk professionell resevloggare som dokumenterar sina resor och dess intressanta upplevelser. Hennes filmer präglas av en äventyrlig känsla där valen av destinationer vanligtvis är ovanliga. Exempelvis besökte hon Syrien, Jemen, Mongoliet och Pakistan. När det gäller män låg Mark Wiens i toppen av listan med mer än sju miljoner följare. Dock valde jag att utesluta hans kanal med anledning att kanalen huvudsakligen handlar om mat där han reser för att upptäcka världens olika

matkulturer. På andra plats kom den brittiska vloggaren Louis Cole med sin kanal “Fun for Louis” som har cirka två miljoner följare. Kortfattat beskriver han sig själv som en man som tycker om att resa runt världen med vänner, ha kul och inspirera andra.

7.3 Materialurval

Kanalurvalet utgörs av “Eva zu Beck” och “Fun for Louis” där båda kanalerna innehåller

över ett hundra filmklipp. YouTube ger vloggarna en möjlighet att välja ut ett filmklipp som

tillsammans med en kort ingress utgör vloggens korta presentation. Många resevloggare

väljer att sammanföra korta klipp av olika moment av sina resor medan andra väljer ut ett

redan publicerat klipp som de tycker förmedlar något om hela vloggen. Eftersom presentationsklippet väljs av vloggarna själva anses det vara ett bra exempel för hur vloggarna vill framställa sina identiteter och därför valdes det klippet som material för undersökningen.

Louis valda film “Join The Adventure” är en sammansättning av väldigt korta klipp som visar olika moment av Louis resor under ett helt år. Filmen inleds med en kort skriven mening

“This year I decided to make everyday an adventure”. Därefter börjar filmen som tar åskådaren genom årets resor med utvalda klipp som framhäver Louis aktiviteter i olika länder. Filmen avslutas med Louis filmer sig själv stående på taket av en byggnad där han säger “I have been living my adventure and now I want to help those of you who want to live more adventurously” (Cole, 2016). Sedan uppmuntrar han de som vill gå med i sin klubb som består av flera influerare runt om världen.

Evas film utspelar sig i Mongoliets vilda natur och handlar om hennes äventyrliga utmaning där. Efter en svår skilsmässa och allt tryckt Eva fick från sociala medier bestämde hon sig för att ensam hästvandra i mongoliska vilda berg, från nationalparken hela vägen till den svarta sjön i norr. Under sju dagar fortsatte hon färden trots alla svårigheter som hon bemötte men till sista var hon tvungen att avslusta resan. Filmen inleds med scener som föreställer den natursköna miljön där Eva rider sin häst och berättar i bakgrunden om att denna tur är en dröm som hon alltid hade. Scenen därefter är en framåtblick där Eva konstaterar att maten började ta slut och att GPS-enheten gick sönder. Turen började där filmen visar dag för dag hur Eva spenderade sina tid under vandringen som i sig blev svårare och svårare. Turen avslutades med en scen där Eva drar sin häst och med en gråtande röst berättar att hon måste vända sig tillbaka. Sista scenen i filmen är hemma hos Eva där hon reflekterar över sin upplevelse.

7.4 Avgränsning

Eftersom studiens fokus ligger på identitet kommer jag att titta närmare på relevanta aspekter av mise-en-scene, nämligen kostym, smink och framträdande. Enligt Bordwell (2016, s.119–

121,137) används dessa aspekter för att reflektera karaktärens inre och vem hen är. Andra

aspekter som till exempel musik, kamerarörelse och position kan också används som sätt för

identitetsframställning, dock valde jag att begränsa fokuset till de aspekter som är mest

relevanta. Vad vloggaren säger under filmen anses vara av betydelse för undersökning av

identitet men jag valde att ändå utesluta denna aspekt för att den har redan undersöktes av några studier om reseblogg, till exempel den tidigare nämnda studien “Travel blogs, meaning and tourist experience” av Bosangit, Hibbert och McCabe (2015). Jag hittade däremot inga studier som fokuserar på visuella aspekter av resevlogg och därför valde jag att göra det i denna undersökning.

8. Analys och resultat

8.1 Fun for Louis

https://www.youtube.com/watch?v=RmgQ9H4yHc4

I denna analys kommer filmens valda aspekterna av att undersökas, nämligen kostym, smink och framträdande. Men inledningsvis kommer en generell kompositionell iakttagelse som kan uppfattas som ett tydligt återkommande mönster i nästan alla scener. Det är att Louis är nästan alltid centrerad i bilden och i många fall upptar en stor del av den. I studien Travel blogs, meaning and tourist experience konstaterade forskarna att resandet i reseblogg är självcentriskt, alltså det handlar inte om att uppleva platsen, utan snarare att uppleva “sig själv” i platsen (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015). Detta visualiseras i filmen genom ett kompositionellt val. Det vill säga, att Louis ligger centralt i bilden, konnoterar att han är centrum i scenen och det är han och hans identitet som har mest betydande.

8.1.1 Kostym och smink

Louis val av klädsel i filmen präglas av en enkel och praktisk smak. I många fall hade han på sig ett lätt linne eller en skjorta med vanliga jeans eller kortbyxor. Plaggen ser använda ut och jag märkte inget känt varumärke på dem. En kändis som Louis som följs och ses av miljoner har säkerligen möjlighet att få gratis lyxiga kläder av kända varumärken, men det är tydligen hans val att klä sig på detta sätt. Konnotationerna som jag kan läsa av detta val är flera. Först är det ett sätt att inte förknippas med överkonsumtion som brukar associeras med turister.

Som tidigare nämnt vill resebloggare att inte betraktas som “turister” utan som “resande” som inom kulturen uppfattas som en person som är mer intresserad av den “äkta meningen” av upplevelsen snarare än dess ytliga nöje (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015). Utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv kan detta uppfattas som en utmaning mot överjagets samhälleliga restriktioner, det vill säga en utmaning mot samhällets normer för klädsel och utseende.

Skägget och håret förstärker denna uppfattning. Louis skägg är lätt behandlat och följer inte

trender. Håret följer dem inte heller och associeras dessutom med en organisk och icke materiell attityd.

8.1.2 Framträdande

Framträdande är en aspekt av Mise-en-scene som avslöjar valda sidor av karaktärens identitet (Bordwell, s.137). Det vill säga, vad man gör och hur man beter sig säger mycket om vad man är, eller snarare hur man vill uppfattas. Detta stämmer till stor del överens med

Goffmans uppfattning om framträdande (Persson, 2020, s.32). I denna bemärkelse kan Louis

olika aktiviteter i filmen uppfattas som ett vis för identitetsframställning. Därför började jag

undersöka Louis aktiviteter i filmen och det första jag märkte var att en stor del utgörs av

flygaktiviteter. De kan exempelvis innefatta att Louis åker helikopter eller segelflygplan,

hoppar fallskärm eller åker zipline.

(Cole, 2016)

Trots att Louis använder vanliga kommersiella flygplan för transport, innehåller filmen inte en enda scen där han sitter i en sådan. Istället valde han att filma sig i mer ovanliga

luftfarkost som i jämförelse med kommersiella flygplan är mindre säkra och mer spännande

(se bilder 1–7). Helikoptern som han till exempel åker i scen nummer 6 ser riskfylld och

ovanlig ut. Valet av luftfarkost är inte det enda som konnoterar risk och nymodighet, utan

sättet han beter sig på bär samma konnotativa mening. Till exempel föreställer första bilden

Louis sittandes på flygplansvingen medan flygplanet rullar på vägen, vilket är riskfyllt och

väldigt ovanligt. I bild nummer 2 sitter han med sin kompis vid kanten och filmar fötterna

fria i luften. Även i scener där han är inne i helikoptern, sitter han inte bekvämt i baksätet och

utnyttjar utsikten utan han föredrar att sitta framme med piloten. I scener 8-12 ser vi Louis hoppar fallskärm flera gånger utan mycket hänsyn till vad det innebär för risk och detsamma gäller ziplineåkandet.

Alla aktiviteterna konnoterar risk, utmaning och nymodighet. Dessa element är enligt Bosangit viktiga beståndsdelar i resandens sätt att uttrycka och utveckla sin identitet genom att utmana sina egna begränsningar (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015). Från ett

psykoanalytiskt perspektiv härleder begränsningarna från överjagets strikta regler. Att befrias från restriktionerna och följa pulsen av detet är en stark underliggande önskan som individen alltid har (Etherington-Wright & Doughty, 2011, s.135). Flygaktiviteterna kan i denna bemärkelse uppfattas som ett sätt att förverkliga denna inre önskan. Jag tolkar utförandet av sådana aktiviteter med vad de innebär av risk och utmaning som ett sätt att utmana överjagets makt. Att leva äventyrligt som Louis kallar detta för, kan anses anspela på konflikten mellan psykets tre nivåer. Det provocerar detet hos åskådaren och med tanke på åskådarens önskan att förverkliga viljan av sitt eget detet, kan Louis äventyrliga identitet uppskattas av

åskådaren. Detta kan enligt Goffmans teori om framträdande och intrycksstyrning (Persson, 2020, s.29,32) vara en anledning till att Louis valde att utföra sådana aktiviteter som

framställer honom som en äventyrlig resande.

I bild nummer 1 ser vi Louis sittandes på flygplansvingen medan flygplanet rullar på vägen,

vilket som nämnts är riskfyllt. Trots det, har han ett brett leende på läpparna. Detta gör att

scenen innehåller olika och kanske motsatta konnotativa meningar. Som åskådare får jag

blandade känslor. Dels tycker jag att det är farligt men dels vill jag själv prova det, särskilt

när jag ser hans glada ansiktsuttryck. Dessa motsatta röster kan jag uppfattas som en

reflektion av den inre konflikten mellan detet och överjaget. Louis lyckliga leende kan i

denna bemärkelse indikera att han eller rättare sagt detet har vunnit denna konflikt. Detta

segerleende har Louis på de flesta bilderna och i vissa fall kombinerad med handgester som

bekräftar det. Även när han skriker som i bilderna 10 och 13 konnoterar hans ansiktsuttryck

mer spänning än rädsla. I andra scener med riskfyllda situationer fortsätter Louis ha ett stort

leende. I scen nummer 15 till exempel, håller han på axlarna och handen en stor orm som

riktar sig mot honom. Mot en bakgrund av den tidigare diskussionen om detets seger över

överjaget kan Louis breda leende motiveras. Här märkte jag att ju större risken är desto

bredare blir leendet. Detta blir tydligt när bild nummer 16 jämförs med bild nummer 17 där

ormen är mindre.

(Cole, 2016)

Alla ovan nämnda situationer är i sig riskfyllda, ovanliga eller både och. När jag tittade vidare på andra scener märkte jag att även i vanliga situationer beter sig Louis på ett ovanligt sätt. Scenen nummer 18 föreställer den kända Love-skulpturen i New York. Besökarna brukar stanna vid skulpturen och ta bilder bredvid den. Det gjorde Louis inte, utan han klättrade på skulpturen och satt ovanpå den. Samma attityd visade han vid Taffelbergets bildram-skulptur där han hängde sig på ramen i stället för att stå i den (bild nummer 19). I Spanien vid ett slott som ligger på toppen av ett högberg, valde han att använda stenmuren som en balansgång och att hoppa på dess framträdande stenar. Detta ser riskfyllt ut eftersom bakom muren verkar det vara ett stup (bild nummer 20). Vidare i scen nummer 22 satt han på staketet av Langkawi Sky-bron i Malaysia. Denna hängbro är känd för sin hisnande utsikt då den är hundratals meter över havet. Besökarna brukar gå på bron och ta bilder, men Louis valde att göra upplevelsen ännu mer äventyrlig genom att sitta på staketet med sina händer i luften. I scen nummer 23 i USA hittade Louis vad ser ut som bortglömda rostiga

fraktbehållare där han hoppade in i en av dem.

(Cole, 2016)

Alla dessa exempel visar ett återkommande mönster i sättet Louis beter sig på. Detta mönster kan återigen kopplas till de tre huvudelementen: risk, utmaning och nymodighet som nämnts i studien av Bosangit, Hibbert och McCabe (2015). Det känns som att han vid varje tillfälle vill hitta något nytt, utmanande och riskfyllt. I scenen med Love-skulpturen till exempel undvek han vad “en vanlig turist” brukar göra, alltså att stanna vid skulpturen och ta en bild. Som “en äventyrlig resande” valde han ett nytt sätt att bemöta situationen, det vill säga att sitta på skulpturen vilket är mer utmanande och riskfyllt. Samma gäller de andra situationerna. En gammal rostig fraktbehållare har kanske inget värde för en turist men för en resande är det något nytt som är intressant att upptäcka. Som nämnts handlar upplevelsen inte om platsen i sig utan hur den resande upplever sig själv i den (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015). Såldes handlar inte filmen om platser som Louis besöker, utan om Louis själv och hans identitet.

Sättet Louis beter sig på är en form av identitetsframställning som är viktigare än platsen han besöker. För att illustrera denna punkt bättre återkommer jag till scen 18 och jämför den med hur det hade varit om Louis bara hade stått bredvid skulpturen. Skillnaden kan förtydliga det konnotativa syftet bakom beteendet. Hade Louis bara stått bredvid skulpturen, då hade skulpturen varit det mest intressanta i scenen. Men Louis beteende drog fokuset från själva platsen till honom. Detsamma gäller mur-scenen där han kunde dra uppmärksamheten från muren till honom med hans beteende. Hans riskfyllda gående på muren blev mer viktigt än själva muren som då fick en biroll i scenen.

Risk, utmaning och nymodighet är tre huvudelement i Louis sätt att framställa sin identitet.

Dessa tre element finns, som tidigare nämnt, i flera scener i olika utsträckning. De möjliggör för honom att ta huvudrollen i en scen och framställa sig som en äventyrlig resande. Han är mån om att visa detta vid varje möjligt tillfälle. I vissa fall stämmer valet av aktiviteter överens med Louis framställda äventyrliga bild. Men även i andra fall när aktiviteten inte är så äventyrlig beter han sig på ett sätt som bidrar till att det verkar äventyrligt. Det gör han med hjälp av de tidigare nämnda elementen, nämligen risk, utmaning och nymodighet. Det behöver inte vara en stor risk, en riktig utmaning eller något som är väldigt nytt. Det kan ändå räknas som en möjlighet att framställa sin identitet.

Från ett narrativt perspektiv påminner Louis äventyrliga utmaningar på invigningsfasen i

Campbells hjälteresa. Där ställs hjälten inför olika prövningar som han övervinner

(Sonnenburg & Runco 2017). Filmen fokuserar enbart på denna fas där vi ser Louis

övervinner nästan alla utmaningar han bemöter vilket framställer honom som en hjälte av sin egen berättelse. Detta kan förklara vikten av risk och utmaning för identitetsframställning i filmens sammanhang, det vill säga för att Louis ska kunna framställas som en hjälte kräver det utmaningar som han genomgår och övervinner.

Alla hittills diskuterade scener framställer en konstant bild av Louis, nämligen en äventyrlig resande. Det innebär att han är spontan, risk- och utmaningstagande. Utifrån ett

psykoanalytiskt perspektiv kan dessa valda sidor av Louis identitet tyda på ett starkt jag, det vill säga att jaget har lyckats utmana överjagets makt och till en viss del uppfyllt detets önskemål. Att ta risk strider naturligtvis mot överjagets logiska regler, men Louis tar ändå risker för att han vill. Detsamma gäller nymodighet. Allt nytt eller okänt kan innebära en viss risk eller onödiga konsekvenser. Därför kan individen generellt vara tillbakadragen. Detta gäller inte Louis, i alla fall inte enligt vad filmen visar. Han är spontan och impulsiv utan mycket hänsyn till konsekvenserna. Det ser vi till exempel när han valde att klättra upp på love-skulpturen utan att tänka på vad andra besökare tyckte eller om det var lagligt.

Att kunna agera i enlighet med detets vilja är enligt Freud ett mål som individen strävar efter (Etherington-Wright & Doughty, 2011). Självbilden som Louis framställer i filmen kan på så sätt uppfattas som det ideal som lyfts fram av Hall i diskussion om identifikation (Hall, 2011, s.1–4). Idealet är inte bara psykologiskt utan också kulturellt definierat. Att våga göra det ovanliga, ta risk och utmana sig själv är karaktärsdrag som uppskattas inom resandekulturen (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015). Från ett narrativt perspektiv är Louis bild också idealisk, det vill säga han framställs som en hjält av sin egen berättelse.

Att Louis identitetsframställning i filmen stämmer överens med en idealbild från ett psykoanalytiskt, kulturellt och narratologiskt perspektiv är ingen slump. Det är enligt Goffman en självbild som har skapats med följarna i tanke för att styra intrycket hos dem.

Det är en form av självrepresentation med mål att skapa ett kulturellt värde med potential för vinst och kan därför enligt Hearn uppfattas som någon form av self-branding (Aiello & Parry, 2020, s.38,39).

8.2 Eva zu Beck Länken till filmen:

https://www.youtube.com/watch?v=nKD30jCDBzI&t=2s

8.2.1 Kostym och smink

Kostymen som Eva hade på sig under resan är en kombination av ridkläder, vandringskläder och vanliga kläder. Denna kombination är praktisk och lämplig för en lång och svår resa där den estetiska aspekten inte är prioriterad. Plaggen ser använda ut och verkar lite smutsiga.

Inga varumärken är synliga på dem förutom en liten logotyp för Patagonia som producerar utomhuskläder och är känt för sin hållbara profil. På ryggen har Eva en ryggsäck, medan hennes övriga bagage finns på den andra hästen när hon rider. När Eva slår läger brukar hon byta till mjuka kläder som inte ser speciella ut. Eva verkar inte ha smink alls och hennes hår är lätt behandlat och vanligtvis flätat. En närbild på händerna visar att de är lite slitna och smutsiga. I filmvärlden är det som nämnts att karaktärens utseende är en reflektion av vem hen är (Bordwell, 2016, s.112–115). Evas bild i filmen konnoterar en stark och praktisk kvinna som bryr sig mindre om utseende och mode normer. Den visar också med tanke på Patagonias logotyp att hon är en medveten och hållbar konsument. I förhållande till studien om reseblogg av O'Reillys (2005) liknar Evas framställda bild mer en resande eller

ryggsäckare än en vanlig turist.

8.2.2 Framträdande

Som tidigare nämnts handlar filmen om Eva utmanar sig själv genom att ensam hästvandra i

mongoliska berg. Denna natursköna miljö har också vilda sidor och innefattar olika risker

som Evas lokala vänner varnade henne för. Denna utmaning visualiseras på olika sätt. Under

filmens gång har Eva några ”extrem vidbild” scener som föreställer henne i den ödsliga, vilda

och magiska naturen. Dessa scener påminner åskådaren på den stora utmaning som filmen

handlar om. Handlingen och vad hon gör i dessa scener är kopplad till detta syfte. I scener 1b

till 5b ser vi Eva antingen rida eller tälta vilka är de två huvudaktiviteter som hon utför under

resans gång.

(Zu Beck, 2020)

Hästridningen kan generellt konnotera frihet, äkthet och mod. I scener 1b och 2b påverkas den konnotativa meningen av det kompositionella valet i scener, alltså Evas storlek i förhållande till omgivningen. Att Eva omges av en stor yta av obebodd och vild natur tyder på att risken och utmaningen är stor i förhållande till hennes förmåga, vilket förstärker konnotationen av mod. Det vill säga, trots att utmaningen är betydligt större än Evas förmåga fortsätter hon färden mot målet. Samma konnotation kan tolkas av scener 3b, 4b och 5b. Att våga slå läger ensam i de stora bergen indikerar att hon är modig och risktagande. I scen 6b tittar hon på horisonten där vi ser hur lång vägen till målet är. Från ett narrativt perspektiv symboliserar denna miljö den äventyrliga främmande verkligheten från Campbells hjälteresa (Sonnenburg & Runco 2017). Eva kan i så fall berättas som hjälten som tar sig genom olika utmaningar, vilket bekräftar min tidigare utläsning av scenerna, det vill säga att Evas framträdande konnoterar mod.

Naturen som omger Eva är som nämnts vild och riskfylld men den är också skön och lugn.

Trots att Evas lokala vänner har varnat henne för att vistas där, är hon ändå attraherad till den

platsen och kallar den för sin “själplats”. Från ett psykoanalytiskt perspektiv kan kontrasten

mellan det logiska tänkandet och den känslomässiga impulsen grundas, i min tolkning, i den

inre konflikten mellan det regelmedvetna och det impulsiva delar av psyket. Scenerna i sina

kompositioner betonar denna konflikt. Å enda sidan visar scenerna i en stor del av bilden den

natursköna attraherande miljö som omger Eva. Å andra sidan ser man hur ensam hon är. Vad

Eva gör i scenerna avgör hennes ståndpunkt i konflikten. Hon är där och fortsätter färden mot sitt mål.

Vidare fortsätter filmen exponera denna konflikt genom att visa kontrasten mellan de utmanande och de tilltalande sidorna av Evas äventyrliga resa. Scen nummer 7b föreställer Evas lunch som består av ett litet bröd, tonfisk och en liten tomat. För någon som vandrar är det inte mycket mat men det är såklart en del av utmaningen, det vill säga maten behöver användas sparsamt så att den ska räcka för hela resan. Vad som är intressant här är Evas positiva inställning. Hon till och med betonar sin glädje över den utmaning som hon bemöter.

I scen nummer 7b uttrycker hon detta genom en handgest och i scen 8b ser vi hennes leende när hon tittar på maten. I scen nummer 7b reflekterar hennes ansiktsuttryck en

tillfredsställelse över maten hon äter som är inte mer än en blandning av motorer, lök, vitlök och tomat. Maten äter hon direkt från kokkärlen med en matsked från ett multiverktyg för camping.

Det finns en kontrast mellan Evas betonade tillfredsställelse och situationen hon befinner sig

i. Med andra ord, det är förvånansvärt att hon är väldigt nöjd över maten som inte verkar vara

så tillfredsställande. Anledningen till detta kan vara att det inte är själva maten som gör henne

nöjd utan att hon kan överkomma utmaningen hon bemöter. Handgesten i scen 7b är i så fall

inte tecken på tillfredsställelse över maten utan över Evas starka viljekraft som gör att hon

kan leva med sådan mat för att följa sin vilja. Hon vill vistas i den vackra naturen även om

det är utmanande att göra det. I scen 10b, som är en utzoomad version av scen 9b, ser vi Eva

sitta och njuta av den lugna naturliga miljön. Detta kan uppfattas som en motivation till

hennes tillfredsställande ansiktsuttryck i scen 9b.

(Zu Beck, 2020)

Från ett kulturellt perspektiv kan Evas positiva inställning till sin utmaning som att hon vill visa att hon är beredd på svårigheter och vågar ta risk och utmana sina begränsningar vilket enligt Bosangit är något som uppskattas inom resebloggares kultur (Bosangit, Hibbert &

McCabe, 2015). Här bör noteras att målet som hon har satt för sig själv syftar till att hon når sina begränsningar. Hon hade kunnat hästvandra i naturen under en kortare period eller i närheten av ett befolkat område utan att behöva riskera sin mat.

Filmen tar åskådaren genom olika utmaningar som Eva bemötte under resans gång. I scen

nummer 18b försökte hon laga hästsadeln efter att den gick sönder. I scen nummer 17b höll

hon på att korsa floden med hjälp av en av lokalbefolkningen. Ett annat hinder som hon

bemötte var lerjorden som försvårade hennes färd. Scenen 15b föreställer Eva liggandes

ensam i sitt tält. Sättet hon kramar sovpåsen på kombinerat med hennes ansiktsuttryck

konnoterar trötthet och rädsla. Rädslan och chock märks också i scen 14b där hon upptäckte

att GPS-enheten inte fungerade längre. I scen 13b visar Eva en skada som hon fick när hon

föll från hästen. Egentligen var det inte det första hästfallet, vilket är inte bara utmanande

utan betydligt riskfyllt med tanke på att hon är ensam i ett obebott område. Om hon till

exempel förlorar medvetenhet finns det väldig liten sannolikhet att någon kan hitta henne.

(Zu Beck, 2020)

Från ett narrativt perspektiv kan dessa utmaningar symbolisera kriser och prövningar som hjälten bemöter i Campbells hjälteresan (Sonnenburg & Runco 2017). Till exempel var flöden det första hinder som Eva behövde överkomma för att börja sin resa. Floden kan uppfattas som en symbol för den första tröskel som hjälten behöver korsa för att komma till den främmande världen där resan börjar.

Att Eva verkar påverkad i scenerna 13b, 14b och 15b är en indikation att hon har nått gränsen. Hennes framträdande ämnar övertyga åskådaren om att hon verkligen utmanar sina begränsningar. Vloggarna enligt Griffith och Papacharissi (2009) är måna om att åskådaren uppfattar bilden som vloggarna framställer om sig själva som sina äkta identiteter. Evas känslomässiga reaktion på scenerna är ett sätt att beröra åskådaren och dra intresset från den yttre resan till Evas inre resa. Den inre resan är enligt Bosangit en pågående psykologisk process av självreflektion som omvandlar upplevelsen till en betydelsefull självrelaterad mening. Centralt i denna process ligger resandens identitet då processen handlar om att utforska, utveckla och ibland omskapa den. Resandens upplevelse till hög grad är

självcentrisk. Det handlar alltså inte om att uppleva platsen, utan snarare att uppleva ”sig själv” i platsen (Bosangit, Hibbert & McCabe, 2015).

Från ett psykoanalytiskt perspektiv kan Evas inre resa anses krita sig kring psykets inre

konflikt. Scenerna 13b till 18b väcker denna konflikt och provocerar överjaget genom att visa

tillfällen där konsekvenserna av detets okloka lust är tydliga. Att se Eva rädd, trött eller skadad väcker det logiska tänkandet där flera frågor kan uppstå hos åskådaren. Borde hon vandra ensam? Vad ska hon göra om hon går vilse? Tänk om skadan hade varit mer allvarlig?

Scenerna visar bara en del av konflikten. För att skapa balans innehåller filmen andra scener som förmedlar den motsatta meningen och väcker därmed lusten av detet. Scen nummer 19b föreställer Eva ridandes på sin häst som springer under den blåa himlen där solen skiner. Ett brett leende på läpparna avslöjar Evas stora glädje och hennes kroppsställning signalerar energi och kraft. Samma konnotationer kan tolkas av scen 21b, 22b, 23b och 24b. Scen 20b föreställer Eva när hon öppnar sitt tält för en ny fin solig dag. Denna scen kommer efter scen nummer 15b där hon verkade vara trött och rädd. Kontrasten mellan dessa situationer är ett exempel på fram- och motgångar i Evas resa. Det gäller inte bara den yttre resan utan också den inre resan som handlar om Evas inre konflikt mellan vad hon bor göra och vad hon vill göra.

(Zu Beck, 2020)

Denna konflikt reflekterade Eva i sitt framträdande i den näst sista scenen där hon slutligen

insåg att hon inte kan fortsätta och att resan därför behövde avslutas. Bilderna 25b och 26b är

tagna från denna scen. I den ena ser vi Eva gråter medan i den andra ler hon. Kontrasten

mellan uttrycken reflekterar den inre konflikten Eva upplevde. Å ena sidan behövde hon

lyssna på överjagets logiska tänkande och vända sig tillbaka utan att komplettera resan. Å

andra sidan har hon ändå gått för långt och förverkligat en del av detets önskan. Att hon ler i

en sådan svår situation är en indikation på ett stark och kämpig jag som vägrar ge upp mot överjagets makt. Detta blir mer tydligt i den nästa scenen där hon var hemma och reflekterade över sin upplevelse. Hon konstaterade att utmaningen var betydligt ansträngande, riskfylld och till hög grad orekommenderad, dock planerade hon redan för en ny omgång! Denna Ambivalens reflekterade Eva i framträdandet. Kontrasten mellan bilden 27b och 28b representerar skillnaden mellan det kloka överjaget och det lustfyllda spontana detet.

Från ett narrativt perspektiv kan sista scenen betraktas som den sista fasen i hjälteresan, nämligen “retur”. Eva är tillbaka till sitt ordinarie liv men efter en sådan äventyrlig resa är hon inte som hon var innan. Hon fick sin “skatt” som i detta fall är symbolisk. Skatten är lärdomar och självinsikt hon fick från resan.

(Zu Beck, 2020)

Slutligen kan jag konstatera att filmen handlar om Evas inre resa såväl som den verkliga resan. Den inre resan är enligt Bosangit en pågående psykologisk process av självreflektion som omvandlar upplevelsen till en betydelsefull självrelaterad mening (Bosangit, Hibbert &

McCabe, 2015). Evas framträdande reflekterar denna process som från ett psykoanalytiskt

perspektiv rör sig om konflikten mellan överjaget och detet. Denna konflikt förstärks när Eva

sätter sig i nya situationer som är riskfyllda, utmanande. Risk, utmaning och nymodighet är

som nämnts de tre huvudelement som resebloggare använder för att framställa sin identitet

(O'Reilly, 2005). Eva i sitt framträdande framställer en självbild av en utmanings- och

risktagande resande. Trots att Eva fick vända sig hem utan att komplettera sin resa, visar sitt

framträdande ett starkt och kämpig jag som vägrar lyda överjagets regler utan våga kämpa för att förverkliga detets önskan. Från ett narrativt perspektiv kan Eva uppfattas som hjälten av sin egen resa. Hon hade mod att ta sig genom en svårt förändrande äventyr för att komma tillbaka starkare med bättre självinsikt.

Från ett psykoanalytiskt, kulturellt och narrativt perspektiv kan Evas bild i filmen betraktas som idealisk. Detta kan motiveras i ljuset av Goffmans teori om intrycksstyrning (Persson, 2020, s.29). Det vill säga Evas framställda identitet är skapad med följarna i åtanke med syfte att lämna ett visst intryck hos dem.

8.3 Sammanfattning av slutsatser

Analysresultatet visar att risk, utmaning och nymodighet är tre huvudelement i

identitetsframställning i resevlogg. Dessa element hjälper resevloggarna att göra deras filmer mer självorienterade där fokuset flyttar från platserna som vloggarna besöker till deras självutmaningar, det vill säga från den yttre resan till den inne resan. Från ett psykoanalytiskt perspektiv kan vloggarnas självutmaningar, i min tolkning, grundas i psykets inre konflikt.

Denna konflikt återspeglar sig i vloggarnas framträdande där Louis till exempel framställs i sin film som en oslagbar person som enkelt kan övervinna sina inre konflikter. Eva har en mer “trovärdig” ton i det sätt som hon visar sina inre konflikter, vilka exponeras med dess fram- och motgångar. Båda vloggarna visar att de vågar utmana sina begränsningar för att förverkliga sina inre önskningar. Detta gör att bilden som vloggarna framställer om sig själva är mer eller mindre idealisk från ett psykoanalytiskt perspektiv.

Identitetsframställning i båda filmerna stämmer dessutom överens med idealet inom

resandekulturen. Det vill säga vloggarnas framträdande och utseende i filmerna visar att de

försöker efterlikna en bild av en risktagande resande som uppskattas inom resandekultur

enligt O'Reilly (2005). Från ett narrativt perspektiv påminner båda filmerna om Campbells

hjälteresa (Sonnenburg & Runco 2017) där vloggarna framställs som hjältar av sina egna

berättelser. Att vloggarnas framställda identiteter i filmerna är mer eller mindre idealiska kan

motiveras i ljuset av Goffmans idéer om intrycksstyrning (Persson, 2020, s.29,32). Det vill

säga, vloggarna framställer sina identiteter med följarna i åtanke i syfte att lämna ett visst

intryck hos dem. Det gör vloggarna för att skapa någon form av “self branding” som kan bära

ett värde för följarna (Aiello & Parry, 2020, s.38,39). Vloggarnas verkliga identiteter kan

enligt Griffith och Papacharissi skilja sig från de framställda (Griffith & Papacharissi, 2009).