Har rådjursviltolyckorna i
Tingsryds kommun från år
2003 till år 2007 påverkats av
stormen ”Gudrun”?
Abstract
During January 2005 a great storm named Gudrun passed over Southern Sweden and caused many wind throw gaps. This change in the landscape may have forced the roe deer to move to other areas, which potentially could be reflected in the locations of wildlife-vehicle collisions. The objective of this study was to examine if there was a relationship between the change in wildlife- vehicle collisions and the area of the wind throw gaps caused by the storm, during the period from 2003-2004 to 2006-2007. To analyse if there was a relation between the change in numbers of wildlife- vehicle collisions and the area of the wind throw gaps, I performed a paired t-test and a regression analysis. The results show that there was a significant change in number of collisions, but no relationship between the change and the area of the wind throw gaps. It is evident that the area of the wind throw gaps have a small or no influence on the number of wildlife- vehicle collisions with roe deer.
Sammanfattning
Januari 2005 drog stormen Gudrun in över södra Sverige. De förändringar i
landskapet som uppkom kan ha gjort att rådjuren har flyttat på sig vilket i sin tur kan ha lett till en förändring av vart viltolyckor skett. Syftet med studien var att
undersöka om det, i Tingsryds kommun, fanns ett samband mellan förändringen av viltolyckor med rådjur och hyggesarean uppkommen genom stormen Gudrun, under perioden från 2003-2004 till 2006-2007. För att undersöka om det fanns någon skillnad mellan antalet olyckor innan och efter stormen gjordes ett parat t-test. En regressionsanalys gjordes för att undersöka om det finns ett samband mellan förändringen och den tillkomna hyggesarean. Resultatet blev att det fanns en skillnad mellan antalet olyckor innan och efter stormen men att det inte fanns något samband mellan förändringen av olyckorna och den tillkomna hyggesarean. Det står klart att stormen Gudrun, det vill säga tillkommen hyggesarea, hade liten eller ingen betydelse för antalet olyckor.
Tack
Tack till min första handledare Görgen Göranson för hjälp vid uppstart och metodgenomförande.
Innehåll
1 Inledning ... 1
2 Bakgrund ... 2
2.1 Rådjuret, Capreolus capreolus ... 2
2.1.2 Rådjurets ekologi ... 2
2.2 Tidigare studier ... 4
2.3 Skogsbrukets inverkan på vindskaderisken ... 5
1 Inledning
Viltolyckorna med rådjur ökade kraftigt från 1970-talet ända fram till 1996 och har därefter legat på en hög nivå (Vägverket och Karlstads universitet, 2007). Sedan 2010 har återigen antalet viltolyckor med rådjur i Sverige ökat. Under perioden 2003 till 2007 skedde årligen runt 35000 viltolyckor i Sverige varav drygt 80 % var rådjurolyckor. Även idag utgör rådjursolyckorna den största delen av samtliga viltolyckor (Nationella Viltolycksrådet, 2020). I Kalmar län samt i Kronobergs län där, Tingsryds kommun ligger, är risken störst för att råka ut för en viltolycka (if´s Nyhetsartikel, 15 oktober 2019). År 2010 hade Kronobergs län legat överst på listan för antalet viltolyckor per registrerad personbil under sex år (if´s Nyhetsartikel, 15 oktober 2010).
Natten mellan den 8:e och 9:e januari 2005 drog stormen Gudrun in över södra och mellersta Sverige. Den högsta medelvinden och den högsta byvinden uppmättes på Hanö, Blekinge, men det mest anmärkningsvärda var de byvindar på upp till 33 m/s som mättes i de rikligt skogsbeklädda Smålandskommunerna Ljungby och Växjö. Vindbyarna har störst betydelse för skogsskadorna och redan vid stormstyrka kan många träd fällas (Alexandersson m.fl., 2005). Totalt skadade stormen skog på ca 270 000 hektar. Ungefär 80 % av den skadade skogen var granskog. Enligt Skogsstyrelsens analys var Kronobergs, Hallands och Jönköpings län de län som drabbats värst av stormen. I alla län där skador på skogen uppkommit var det slutavverkningsskog som hade den högsta arealen skadad skog (Skogsstyrelsen, 2006).
Enligt Blennow och Olofsson (2004) verkar ökningen i frekvens av vindfällning i sydsvenska skogar bero på skogsbrukets utveckling. Man har mer och mer gått över till att plantera den vindkänsliga granen framför mer vindtåliga trädslag. Man väntar numera längre med avverkningen så att träden blir äldre vilket gör dem mer känsliga för vind. Även trädbeståndens läge och den omgivande terrängens utseende spelar roll för stormkänsligheten. Risken för stormskador är även större precis efter gallring. Genom medvetna val i skogsbruket kan man minska riskerna för vindfällning.
Den viktigaste fodertillgången för de stora hjortdjuren inklusive rådjuren i södra Sverige är igenväxande hyggen. Stormskadorna kan innebära en kraftig ökning i fodertillgång vilket kan leda till en ökning av antalet älgar och rådjur. En ökning av rådjur kan ge problem i vissa samhällssektioner såsom i trafiken (Skogsstyrelsen, 2006). Den stora förändringen i landskapet efter stormen Gudrun som dels skapat en ökad fodertillgång kan ha gjort att rådjuren behöver flytta på sig för att få sina behov av mat och skydd tillgodosedda. Detta kan i sin tur ha lett till en förändring av vart viltolyckorna med rådjur har skett innan respektive efter stormen Gudrun. Denna eventuella skillnad kan vara bra att ta hänsyn till i arbetet med att förebygga viltolyckor.
Syftet med denna studie var att undersöka om det, i Tingsryds kommun, fanns ett samband mellan förändringen av viltolyckor med rådjur och hyggesarean
1. Har antalet olyckor i det stormdrabbade landskapet i Tingsryds kommun ökat/minskat från 2003-2004 till 2006-2007?
2. Kan dessa eventuella förändringar förklaras med den hyggesarea som stormen Gudrun givit upphov till?
2 Bakgrund
2.1 Rådjuret, Capreolus capreolus
Det europeiska rådjuret Capreolus capreolus finns i stora delar av Europa, främst i centrala och norra Europa. I Sverige saknas det bara i fjällkedjan ovan trädgränsen (Cederlund och Liberg, 1995). Rådjurstätheten varierar i landet men i mellersta och södra Sverige kan det i vissa områden finnas upp emot 40 djur per 100 ha. I andra delar av landet är tätheten betydligt lägre (Svenska Jägareförbundet, 2020). Rådjurets fördelning i landet påminner om vår egen befolkning, mest rådjur finns det i våra tätbefolkade områden (Cederlund och Liberg, 1995). Rådjuret är dåligt anpassat för snö. Under en hård vinter kan stora delar av rådjursstammen dö på grund av påfrestningar och svält. Även under måttligt snörika vintrar är dödligheten stor (Svenska Jägareförbundet Västerbottens län, 2013). Många människor upplever närheten till rådjuren som positiv men ökningen av djur kan även ställa till problem i samhället. Trafikolyckorna med rådjur har ökat mycket och skogsägare och lantbrukare får skador på sina plantor och grödor (Cederlund och Liberg, 1995).
2.1.2 Rådjurets ekologi
Rådjuret är en idisslare och tillhör gruppen ”browsers” och ”kvalitetsbetare”. Att vara kvalitetsbetare innebär att man är bättre anpassad för att livnära sig på örter samt blad och skott från buskar och träd än på gräs (Cederlund och Liberg, 1995). Rådjuret är en opportunist (Reimoser m. fl., 2009) och anpassat till att utnyttja de öppningar i den mogna skogen som regelbundet uppstår. Dessa öppningar ger upphov till tillfälliga utbud av örter och lövsly. Naturligt uppstår dessa öppningar till exempel genom bränder, stormar och insektsangrepp (Cederlund och Liberg, 1995). Ett flertal studier visar att rådjuret inte bara väljer ut betesväxter utan även kan välja ut de delar av den enskilda växten som är mest näringsrik. Tack vare sin lilla kroppsstorlek och spetsiga nos kan rådjuret effektivt finna och beta de små och riktigt näringsrika växtdelarna (Cederlund och Liberg, 1995), men gör också att de är beroende av högkvalitativt foder (Moser m.fl., 2007).Vad rådjuret äter skiljer sig från område till område och mellan säsonger men styrs framför allt av
energibehovet, förekomst och fördelning av växter och deras näringsinnehåll (Cederlund och Liberg, 1995). Enligt Moser m.fl. (2006) styrs rådjurens betande till stor del av fodrets kvalitet. De väljer vart de ska beta, vad de ska beta på platsen och hur länge de ska stanna på platsen.
Under sommaren består rådjurets diet främst av örter. På hyggen, i yngre
acetosella) och älggräs (Filipendula ulmaria). På hösten då många örter vissnar ner
övergår rådjurets diet till att till största del bestå av olika ris. Undantaget högsommaren betas ris under hela året. Helst äter rådjuret blåbär (Vaccinium
myrtillus) som dessutom är den absolut viktigaste födan under vinter. Även lingon
(Vaccinium vitis-idaea), hallon (Rubus ideaus) och ljung (Calluna vulgaris) betas rikligt. Ljungen kan tack vare sin busklika form betas även vid lite högre snödjup då blåbärsriset blivit täckt. Ollon av ek och bok är en viktig näringskälla under vintern liksom en del svampar och lavar. Rådjuret kan äta några få, vintergröna, örter även under vintern, men de flesta är lågväxta och försvinner snabbt under snön. Det kostar mycket energi att skrapa fram dessa och vid ett snödjup på ungefär 50 cm övergår djuren till att beta på trädkvistar, buskar och höga ris. Tall och gran betas på vintern. Men det är främst då snödjupet är högre som rådjuren väljer denna föda och det är framför allt tunna skottspetsar och barr som betas. Framåt våren då snön smälter äter rådjuret trots allt en del gräs. Dessa är främst kruståtel (Deschampsia
flexuosa) och svingel (Festuca spp), som förekommer rikligt på hyggen. När snön
försvunnit letar djuren efter gröna skott från olika växter men äter även en del ris. De äter även gärna nyutslagna löv från till exempel vide, ek, björk, asp, rönn med flera. På våren är också vitsippan mycket omtyckt. Rådjuren betar dessutom gärna i odlingar av klöver, höstråg, raps, rybs, korn och havre (Cederlund och Liberg, 1995).
Då rådjuret, trots sitt starkt selekterade betande (Cederlund och Liberg, 1995; Bergman m.fl., 2005), utnyttjar en stor mängd olika växter uppehåller de sig i många olika miljöer och biotoper. Det finns nästan ingen biotop i Sverige som inte alls utnyttjas av rådjuret. Utnyttjandet av olika biotoper styrs av födan, närheten till andra biotoper, potentialen till skydd, årstiden, socialt mönster, konkurrens m m (Cederlund och Liberg, 1995). Enligt Jepson och Topping (2004) samt Moser m.fl. (2007) är näringsrikt foder och skydd bland de främsta kraven på resurs ett rådjur har. Valet av biotop kan även påverkas av ett skogsbestånds ålder och dess skötsel (Palmer m.fl., 2007). Skyddet bör vara extra viktigt på vintern då fodertillgången är låg och djuren lever på fettreserver. De behöver både skydd mot vädret och mot predatorer såsom rovdjur och människa (Borkowski och Ukalska, 2007). Rådjuren lever i allt från öppen, jordbruksdominerad miljö till barrskogar och fjällregion. Det är i blandskogen som de tätaste rådjursstammarna i landet finns. Blandskogen dominerar i Syd-och Mellansverige. Det är ofta mindre skogar blandade med jordbruksmark och sjöar (Cederlund och Liberg, 1995). Denna variation ger ett bra födoutbud och möjligheter till skydd (Cederlund och Liberg, 1995; Vospernik och Reimoser, 2007). Rådjur utnyttjar gärna skogskanter där tillgången till föda är stor och skydd finns nära (Borkowski och Ukalska, 2007; Vospernik och Reimoser, 2007). Kalhyggen har ofta angetts vara ett bra habitat. På hyggen finns mycket och högkvalitativt foder (Vospernik och Reimoser, 2007). Enligt Jepsen och Topping (2004) är skogshyggen och skogskanter rådjurens främsta habitat.
Rådjurens hemområde och revir är två skilda begrepp. Hemområde är det område där djuret rör sig under sina dagliga aktiviteter under en bestämd tid. Tiden kan vara ett dygn, under en jaktsäsong eller ett år, beroende på vad man vill mäta. Revir, som endast förekommer hos bockarna, är det område de försvarar mot andra bockar. Biotoperna i ett område påverkar rådjurens hemområden och hur de förflyttar sig. Storleken på hemområdena varierar mycket från plats till plats och mellan säsonger (Cederlund och Liberg, 1995). Enligt Widmer m.fl., (2004) är storleken på ett hemområde en indikator på habitatets kvalitet då storleken beror på habitatets produktivitet och resursfördelning samt djurets energibehov. Under vintern är ofta hemområdet betydligt mindre än under våren och sommaren. Detta beror på den begränsade framkomligheten och tillgången på föda. På våren är de sociala aktiviteterna stora och fodret är ojämnt fördelat. Det är även stora individuella skillnader i hemområdets storlek. I en undersökning fann man att getterna på Grimsö, i början av 90-talet hade ett årshemområde på i genomsnitt 70 ha, men som nämnt så är variationerna mycket stora. Ofta har bockarna något större hemområde än getterna. När kiden vid ca ett års ålder lämnar sin mamma letar, de flesta av dem, upp ett nytt hemområde. Getterna stannar ofta hela vuxna livet i sitt hemområde även om det sakta kan förskjutas. Det kan däremot ta längre tid för bockarna att hitta sitt nya hemområde och revir, detta på grund av konkurrens med andra bockar. Bockarna kan även bli tvingade att flytta i vuxen ålder. Rådjuren har dock ett starkt band till sitt hemområde och flyttar inte gärna på sig. Sträckan de utvandrar kan variera från att det nya hemområdet ligger precis utanför födelsehemområdet till att det ligger flera mil bort. Många rådjur vandrar också mellan olika hemområden på sommaren och vintern. Detta är dock betydligt vanligare i de norra delarna av landet än i de södra. I Norrland är dessutom sträckorna för utvandring och migration längre än i söder (Cederlund och Liberg, 1995).
2.2 Tidigare studier
Många författare har föreslagit att vindfällen är attraktiva foderplatser för rådjur då de erbjuder mer bete än ostörd skog (Moser m.fl., 2007). Vindfällen kan vara positiva för rådjur då skogen kommer tillbaka till ett tidigt successionsstadium (Widmer m.fl.,2004). Stormfällning kan innebära en möjlighet för
rådjurspopulationen att öka då foderutbudet ökar kraftigt (Skogsstyrelsen, 2006). Medan de fallna träden ligger kvar kan de ge föda åt rådjuren (Widmer m.fl., 2004). I en studie gjord av Kramer m. fl., (2006) visades att på stora delar av
undersökningsområdet resulterade gallring och gruppavverkning i mer örter och gräs i markskiktet. Denna ökning ledde till att fler hovdjur vistades i området. Moser m.fl. fann dock i sin studie att det inte generellt fanns mer bete på vindfällen än i den omkringliggande ostörda skogen. De fann även att ett år efter stormen fanns det inga betesmärken på de fallna träden, dock kunde detta bero på tiden och
Bergman fann i sin studie att växtsamhällenas sammansättning i ett område påverkade vad rådjuren valde att beta (Bergman m.fl., 2005). Det kunde vara skillnad i växtsamhällets sammansättning mellan vindfällen och den
omkringliggande skogen beroende av olika ljusförhållanden (Moser m.fl., 2007). Vospernik m. fl. visade att markvegetationen ändrades då trädskiktet förändrades. En kort tid efter kalhyggesavverkning var täckningen av markskiktet mycket stor. Denna täckning sjönk efter en längre tid. Samspelet mellan trädskiktet och markskiktet var särskilt stort i början av successionen och senare, när trädskiktet började leda till att ljusinsläppet blev lågt. Enligt Vospernik fann Reimoser (1986) stora likheter mellan naturlig föryngring och kalhyggen vad gäller täckning och utbredning av markvegetationen. Vosperniks m. fl. undersökning visade att kalhyggen gav bättre habitat för rådjur än om man avverkade enstaka träd eller inte avverkade alls (Vospernik m. fl., 2007).
2.3 Skogsbrukets inverkan på vindskaderisken
I boreala ekosystem är vinden den största dynamiska skadefaktorn. (Blennow och Sallnäs, 2003; Fridman m.fl., 2006). Bara i Sverige skadas runt 4 miljoner m3 skog till ett värde av ca 150 miljoner euro varje år av vind och snö. (Blennow, och Sallnäs, 2003; Valinger och Fridman, 1997).
Risken för vindskador påverkas av flera faktorer, bland annat trädslag, trädens höjd, om lövträden är avlövade eller inte, markförhållanden och markens lutning. Hur skogen sköts spelar också roll för risken för vindskador Ålder för slutavverkning och om bestånden är likåldriga eller olikåldriga har betydelse. Många faktorer samvarierar med varandra vilket gör det svårt att särskilja inverkan från en enskild faktor. Skogsbrukets inverkan på vindskador kan ses på trädnivå, beståndsnivå och regional nivå. Där plötsliga skillnader i vindstyrka uppkommer, så som vid hyggen, ökar risken för vindskador då träden ej är acklimatiserade till detta förhållande. Speciellt känsliga är nygallrade och äldre bestånd angränsande till nyfällda områden (Ancelin m.fl., 2004; Blennow och Olofsson, 2004; Blennow och Sallnäs, 2003; Fridman m.fl., 2006; Skogsstyrelsen, 2006; Skogsstyrelsen, 2007; Skogsstyrelsen och SLU 2006; Venäläine m.fl., 2003; Wilson och Baker, 2000; Zeng m.fl., 2006). I sin artikel Fastigheten ligger i ett landskap skriver Ola Sallnäs att man i fråga om risk för vindfällning inte bara kan tänka på vad som görs i det enskilda beståndet utan att man även måste ta hänsyn till vad som händer i landskapet runt omkring, till exempel hur grannen sköter sin skog. Planeringssamarbete och utbyte av
information mellan grannar skulle kunna minska uppkomsten av vindkänsliga hyggeskanter (Skogsstyrelsen, 2007).
3 Metodik
3.1 Platsbeskrivning
Tingsryds kommun ligger i Kronobergs län i södra Sverige. Kommunen är ca 1049 km2 stor till ytan (Statistiska Centralbyrån 2010). Enligt Riksskogstaxeringen för åren 2003-2007 upptogs ca 80 % av landytan i Tingsryds kommun av skogsmark. Av den produktiva skogsmarken i kommunen utgjordes drygt 20 % av
lövträdsdominerad skog (SLU Riksskogstaxering). Det dominerande trädslaget var gran. Tallen förekom olika mycket i olika delar av kommunen, beroende på bland annat varierande fuktighet. Det fanns relativt mycket lövskog framför allt kring gårdar och inägor och vid sjöar (Skogsvårdsstyrelsen, 2000).
3.2 Data
För denna studie krävdes uppgifter om viltolyckor inom Tingsryds kommun, uppgifter om avskjutningen av rådjur inom Tingsryds jaktvårdskrets, uppgifter om stormhyggen och kartmaterial över området. Med ”stormhyggen” avsågs här de öppna vindfällda områden som uppkom som ett resultat av stormen Gudrun 2005. Inom Svenska Jägareförbundet finns det jaktvårdskretsar. Tingsryds kommun utgör en egen jaktvårdskrets. För att få ta del av statistiken kring viltolyckor kontaktades den då kretsansvariga jägaren Janne Cedlund. Han sammanställde viltolyckorna med rådjur inom kommunen under åren 2003-2007 på en papperskarta, med, enligt honom själv, en felmarginal på maximalt 20 meter. Med utgångspunkt från denna papperskarta fördes platserna för olyckorna över till digital form genom användning av ett GIS-program (ArcView GIS 3.1, TMESRI Inc). Statistik om avskjutningen av rådjur inom Tingsryds jaktvårdskrets för säsongerna 2000/2001- 2006/2007 inhämtades från viltrapportör Arne Andersen. Eftersom jakten sker på hösten representerar värdena för 2000/2001 avskjutningen hösten 2000.
I sin stormanalys över Götaland genomförde Skogsstyrelsen en skillnadsanalys av satellitbilder från sommaren 2004 och sommaren 2005. Denna skillnadsanalys resulterade i ett GIS-skikt med stormhyggen. De stormhyggen som använts i den här studien härstammar från detta skikt som nedladdats från länsstyrelsernas GIS-tjänst – LstGIS. Kartmaterialet som använts laddades ner via Lantmäteriets GIS-tjänst för lärosäten – det Digitala Kartbiblioteket. Där kunde kartmaterial laddas ned med vissa begränsningar i mängd data per nedladdning och månad. Därför gjordes flera nedladdningar från Terrängkartan (skala 1:50 000) och Vägkartan (skala 1:100 000) av kartmaterial, som tillsammans täckte Tingsryds kommun.
3.3 Bearbetning av data
För att effektivare kunna bearbeta kartmaterialets teman i GIS förenades de mindre kartområden, från de olika nedladdningarna, till ett större, sammanhängande område – ett karttema för hela området. Vid nedladdningen var det svårt att undvika att de mindre områdena överlappade varandra i kanterna. Då sådana överlappningar skulle störa den fortsatta analysen filtrerades de bort.
För att analysera fördelningen av rådjursolyckornas positioner mot stormfällenas skapades provytor i form av cirkelbuffertar kring regelbundet utplacerade punkter längs det allmänna vägnätet, metoden var inspirerad av Göransson (2005) studier med liknande upplägg av provytor. Storleken på dessa provytor anpassades efter storleken på rådjurens hemområden. Ett tema med punkter med 565 meters avstånd från varandra skapades längs vägarna. Vid korsningar uppstod förtätningar av punkter. Kring dessa punkter gjordes sedan buffertar med radien 565 meter som gav provytor med en area på ca 100 hektar. Det GIS-skikt eller tema som Skogsstyrelsen skapat över stormhyggen innehöll material från ett mycket större område än vad som behandlades i denna studie. För att inte behöva arbeta med onödigt mycket data klipptes dessa hyggen ut efter samtliga provytor med hjälp av
ArcView-programmet. Det nya temat innehöll därmed endast de hyggen som fanns inom provytor. Eftersom Skogsstyrelsens skillnadsanalys gjordes från satellitbilder ingår områden som mer eller mindre täcks av moln. Information om vad som var hyggen och vad som var moln lades in i attributtabellen för temat.
För provytornas tema skapades fält med information om provytans area,
hyggesarean i provytan, molnarea, andel moln i % av hela arean, antalet olyckor innan respektive efter stormen ”Gudrun”, förändringen av antal olyckor i siffror och fördelade på klasserna ökning, minskning samt oförändrat. Arealen hygge
respektive moln beräknades och fördes in i attributtabellen för samtliga provytor. En del av bilderna av provytorna var mer eller mindre täckta av moln, som gjorde mätningarna osäkra. Gränsen sattes vid 20 % moln, där felet bedömdes vara
måttligt, samtidigt som förlusten av data blev begränsad. Om provytan innehöll mer än 20 % moln uteslöts den ur de illustrationer och analyser som innehåller uppgifter om hyggesarean, i övriga var de inkluderade. Även i det parade t-testet uteslöts de provytor som innehöll mer än 20 % moln, för att sedan kunna ställa resultatet mot resultatet av regressionen. Av totalt 344 provytor uteslöts 66 provytor, alltså knappt 20 %. Om gränsen istället varit maximalt 10 % moln skulle 80 provytor ha uteslutits och om gränsen satts vid 30 % skulle istället 56 provytor ha uteslutits. ArcViews utsökningsfunktion användes för att ta reda på hur många olyckor som skett inom varje provyta innan respektive efter stormen ”Gudrun”. Dessa utsökningar gjordes för ett tema åt gången. Resultatet av utsökningen av olyckorna för åren 2003 och 2004 summerades som ”olyckor innan” och resultatet för åren 2006 och 2007 som ”olyckor efter”. ”Förändringen i siffror” beräknades genom att antalet olyckor innan stormen subtraherades från antalet olyckor efter stormen. Utifrån förändringen i siffror ges förändringen i klasser. Där förändringen i siffror är negativ gavs klassen ”minskning”, där förändringen är 0 gavs klassen ”oförändrat” och där förändringen är positiv gavs klassen ”ökning”. I avskjutningsstatistiken fanns uppgifter om jaktareal och antalet skjutna rådjur per säsong. För att kunna göra en jämförelse över åren beräknades antalet skjutna rådjur per 10000 ha.
3.4 Analys av data
gjordes en kartbild som visar vart olyckorna skett innan stormen och en som visar vart olyckorna skett efter stormen.
Det gjordes även en kartbild där provytorna fått olika färger beroende på om antalet olyckor minskat, ökat eller om det inte skett någon förändring. För att avgöra om dessa förändringar är statistiskt hållbara gjordes ett parat t-test. Tillsammans ska illustrationen och resultatet av det parade t-testet svara på fråga 1 i frågeställningen. Då analysen delvis gick ut på att undersöka om det fanns ett samband mellan förändringen av olyckor och den tillkomna hyggesarean gjordes en
regressionsanalys med den tillkomna hyggesarean som den oberoende variabeln och förändringen som den beroende variabeln. Detta svarar på fråga 2 i frågeställningen.
4 Resultat
Figur 1 visar att det finns många provytor med små hyggesareor och allt färre med större hyggesareor. Nio provytor har igen tillkommen hyggesarea. Av provytorna har 44 % mindre än 3 ha tillkommen hyggesarea och endast 1,4 % av provytorna har mer än 30 ha tillkommen hyggesarea.
Figur 1. Figuren visar fördelningen av provytornas tillkomna hyggesareor. De flesta provytor saknar eller har endast små hyggesareor och allt färre har större hyggesareor.
Figur 2. Figuren visar fördelningen av förändringen av viltolyckorna hos samtliga provytor. Flest provytor är oförändrade eller har lite förändring, ett mindre antal har större positiv eller negativ förändring.
I figur 3 visas olycksutvecklingen för år 2003-2007 och avskjutningen av rådjur för år 2000-2007. Både antalet olyckor och avskjutningen av rådjur har minskat under perioden.
Figur 3. Figuren visar olycksutvecklingen och avskjutningen av rådjur i Tingsryds kommun får åren 2000-2007 respektive för åren 2003-2007.
efter stormen. Antalet olycksfria provytor är klart större efter stormen dock har även antalet med enstaka olyckor ökat något efter stormen.
Figur 4. Figuren visar fördelningen av antalet olyckor innan och antalet olyckor efter stormen Gudrun.
Antalet viltolyckor har förändrats på olika sätt i olika områden i Tingsryds kommun.
Figur 5 visar olycksplatserna för åren innan stormen och figur 6 visar
Figur 5. Figuren visar platsen för viltolyckorna med rådjur som skedde åren 2003 och 2004, innan stormen.
Figur 7. I kartbilden ses hur antalet olyckor förändrats i provytorna. Grön färg betyder minskning, röd betyder ökning och vit färg betyder att antalet olyckor inte förändrats.
För att undersöka om det finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan antalet olyckor innan och efter stormen Gudrun gjordes ett parat t-test. Resultatet för det parade t-testet visas i tabell 1 nedan. Det finns en statistisk signifikant skillnad mellan antalet olyckor innan och efter stormen. Det skedde fler olyckor innan stormen än efter.
Tabell 1. Resultattabell för parat t-test.
t-värde 3,69
df 277
p <0,001
Regressionen, figur 8, visar att det inte finns något samband mellan den tillkomna hyggesarean och förändringen av olyckorna. I regressionen i figur 8 finns samtliga provytor med maximalt 20 % moln med. R2- värdet för regressionslinjen är 0,0028. Det mycket låga R2- värdet talar om att det inte finns någon regressionslinje som plockar upp en signifikant del av variationen i materialet. En regression har även gjort med endast de provytor som har en förändring av antalet olyckor. Även den regressionen visar att det inte finns något samband mellan den tillkomna
Figur 8. Figuren visar en regression med provytans tillkomna hyggesarea som oberoende variabel och förändringen som beroende variabeln.
5 Diskussion
Moser m.fl., (2007) fann i sin studie att det inte generellt finns mer bete på vindfällen än i den omkringliggande skogen. De fann även att ett år efter stormen fanns det inga betesmärken på de fallna träden. Deras slutsats är att mängden föda inte är ett bra sätt att avgöra om en plats är attraktiv som foderplats. Strukturen på skogen är viktig vid val av foderplats. De skillnader i antalet olyckor som finns, i min studie, har inte kunnat visas bero på den tillkomna hyggesarean, vilket indikerar att något annat än fodermängden påverkar viltolyckorna. Kan det vara så att ytan på hygget inte påverkar utan att det måste finnas rätt kvalitéer på hygget? Kan kanten mellan hygge och uppvuxen skog vara mer attraktiv än själva hyggesytan? Man kan tänka sig att en skillnad i trafikflöde skulle påverka olycksutvecklingen. Ökad trafik ökar risken för att ett djur blir påkört. Möjligen kan ökad trafik ge mer trafikbuller som avhåller djuren från att vistas i områden nära vägar. För området finns inte de data om trafikflöden som behövs för att kunna se om en förändring skett under åren 2003-2007. Dock har undersökning kring trafikflödets påverkan på olycksutvecklingen inte varit målet för studien.
Om de skillnader som finns bara sker slumpmässigt skulle det kunna innebära att rådjuren inte alls har ändrat sitt val av uppehållsplats på grund av stormens förändring i landskapet.
Antalet viltolyckor har minskat från 2003-2007. Kan det då vara så att minskningen av olyckor inte beror på stormhyggena utan istället av en minskande population? Det finns inga säkra siffror på hur stor rådjurspopulationen är. Jag anser att
avskjutningen av rådjur är ett relativt bra mått på populationens storlek, vilket stöds av Jaenson m.fl., (2018). Om man då ser avskjutningen som ett mått på
populationen skulle antalet rådjur ha minskat i Tingsryds kommun från 2002-2006. Data om avskjutningen sträcker sig över en ganska kort tid men mer data gick inte att tillgå. Dock kan det vara så att antalet rådjur har större betydelse än hyggesarean för antalet olyckor.
Vissa av de hyggen som i kartmaterialet klassas som stormhyggen kan vara planerade avverkningshyggen, mest troligt från hösten 2004. Jag har valt att ändå använda mig av kartmaterialet. Då den effekt som hyggen skulle kunna ha på rådjurens utnyttjande av olika områden beror på hygget i sig och inte på hur det uppkommit anser jag att detta inte påverkar resultatet. En sak som kan skilja sig mellan stormhyggena och de planerade hyggena är tiden som virket legat kvar på hygget. Man kan tänka sig att på ett planerat hygge transporteras virket bort snabbare än på stormhyggena och att detta då kan påverka möjligheten till
utnyttjande. Dock har virket legat kvar olika länge även på de olika stormhyggena då det varit mycket arbete att röja upp i skogen efter stormen.
För att förhindra viltolyckor sätts viltstängsel upp längs med vägarna på många håll i Sverige. Om det då satts upp något nytt viltstängsel under perioden 2003-2007 så skulle detta kunna påverka antalet viltolyckor. Enligt Morgan Olofsson på
kanske ha uteslutits ur analysen. Men då de är så få att de inte påverkar resultatet lät jag dem vara med i analysen.
När provytorna skapades gjordes det genom att skapa buffertar kring punkter som placerats ut med visst avstånd längs vägnätet. Vid vägkorsningar skapades då förtätningar av provytor och i kurviga partier överlappar provytorna varandra mer än de vanligtvis gör. Jag anser att detta inte utgör något problem då det ändå är vad som finns inuti varje provyta som används i analysen.
6 Slutsats
Syftet med denna studie var att undersöka om det, i Tingsryds kommun, finns ett samband mellan förändringen av viltolyckor med rådjur, 2003-2004 jämfört med 2006-2007, och hyggesarean uppkommen genom stormen Gudrun.
Resultatet av ett parat t-test visar att det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan antalet olyckor innan och efter stormen för hela undersökningsområdet. Lokalt sett finns både områden med ökning, minskning respektive oförändrat antal olyckor. I den regressionsanalys som gjorts ser man att det inte finns något samband mellan förändringen i antal olyckor och den tillkomna hyggesarean.
7 Referenser
Alexandersson, H., Ivarsson, K.I., Edquist, E., 2005. Januaristormen 2005. SMHI. Faktablad nr 25. 2005.
Ancelin, P., Courbaud, B., Fourcaud, T., 2004. Development of an individual tree-based mechanical model to predict wind damage within forest stands. Forest Ecology and Management 203, 101-121.
Bergman, M., Iason, G.R., Hester, A.J., 2005. Feeding patterns by roe deer and rabbits on pine, willow and birch in relation to spatial arrangement. Oikos 109:3. Blennow, K., Olofsson, E., 2004. Kan man undvika stormskador? osäkerheter och aktiv riskhantering- Aspekter på osäkerhet och risk i sydsvenskt skogsbruk. SUFOR
2004, 39-43. Blennow, K., Sallnäs, O., 2003. WINDA- a system of models for assessing the
probability of wind damage to forest stands within a landscape. Ecological Modelling 175, 87-99.
Borkowski, J., Ukalska, J., 2007. Winter habitat use by red and roe deer in pine-dominated forest. Forest Ecology and Management 255, 468-475.
Cederlund, G., Liberg, O. 1995. Rådjuret, viltet, ekologin och jakten. – Svenska Jägareförbundet, Spånga. 295 sid.
Fridman, J., Lundström, A., Ottosson Löfvenius, M., Valinger, E., 2006. Analys av stormskador efter Gudrun- en tillämpning av fortlöpande miljöanalys. Fakta skog ,8, om forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Göransson, G, 2005. Kan konflikter mellan landsväg, trafikant och vilt förutses och elimineras? Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Högskolan i Kalmar.
www.lansforsakringar.se/sitecollectiondocuments/omoss/forskningochframtid/avslu tade_projekt/trafiksakerhet/kankonfliktermellanlandsvägtrafikant.pdf Jaenson T.G,
Petersson E.H,
Jaenson D.G.E, Kindberg J, Pettersson J.H-O, Hjertqvist M, Medlock J.M,
Bengtsson H. 2018. The importance of wildlife in the ecology and epidemiology of the TBE virus in Sweden: incidence of human TBE correlates with abundance of deer and hares. Parasites & Vectors 11:477.
Jepson, J.U., Topping, C.J. 2004. Modelling roe deer (Capreolus capreolus) in a gradient of forest fragmentation: behavioral plasticity and choice of cover. Canadian Journal of Zoology 82:1528-1541.
Kramer, K., Groot Bruinderink, G.W.T.A., Prins, H.H.T., 2006. Spatial interactions between ungulate herbivory and forest management. Forest Ecology and
Moser, B., Schütz, M., Hindenlang, K.E., 2006. Importance of alternative food resources for browsing by roe deer on deciduous trees: The role of food availability and species quality.
Forest Ecology and Management 226, 248-255.
Moser, B., Schütz, M., Hindenlang, K.E., 2007. Resource selection by roe deer: Are windthrow gaps attractive feeding places? Forest Ecology and Management 255, 1179-1185.
Palmer, S.C.F., Broadhead, J.E., Ross, I., Smith, D.E., 2007. Long-term habitat use and browsing by deer in a Caledonian pinewood. Forest Ecology and Management 242, 273-280.
Reimoser, S., Partl, E., Reimoser, F., Vospernik, S., 2009. Roe-deer habitat suitability and predisposition of forest to browsing damage in its dependence on forest growth- Model sensitivity in an alpine forest region. Ecological Modelling 220, 2231-2243.
Sallnäs, O., 2003. Fastigheten ligger i ett landskap! Sustainable Forestry in Southern Sweden, Ett forskningsprogram finansierat av MISTRA, Årsskrift 2003, 29-32 SLU Riksskogstaxering, http://www.slu.se/riksskogstaxeringen.
Skogsstyrelsen, 2006. Stormen 2005- en skoglig analys. Meddelande nr 1, 2006. Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen och SLU, 2006. Analys av riskfaktorer efter stormen Gudrun. Rapport nr 8, 2006. Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen, 2007. Svenskt skogsbruk möter klimatförändringar. Rapport nr 8, 2007. Skogsstyrelsen.
Skogsvårdsstyrelsen, 2000. Aktionsplan för Biologisk mångfald och Uthålligt skogsbruk Jönköping- Kronoberg.
Statistiska centralbyrån, 2010. Kommunfakta Tingsryd 2010.
Valinger, E., Fridman, J., 1997. Modelling probability of snow and wind damage in Scots pine stands using tree characteristics. Forest Ecology and Management 97, 215-222.
Vägverket och Karlstads universitet, 2007. Den sentida utvecklingen av viltolyckor i Sverige. Rapport till seminarium med NVR 25 maj 2007. Vägverket 2007: 84 Widmer, O., Saïd, S., Miroir, J., Duncan, P., Gaillard, J.M., Klein, F., 2004. The effects of hurricane Lothar on habitat use of roe deer. Forest Ecology and Management 195, 237-242.
Wilson, J.S., Baker, P.J., 2000. Flexibility in forest management: managing uncertainty in Douglas-fir forests of Pacific Northwest. Forest Ecology and Management 145, 219-227.
Zeng, H., Talkkari, A., Peltola, H., Kellomäki, S., 2006. A GIS-based decision support system for risk assessment of wind damage in forest management. Environmental Modelling & Software 22, 1240-1249.
Muntliga referenser:
Andersen, Arne , Viltrapportör i Tingsryd. Muntligen 2008.
Cedlund, Janne, Kretsansvarig jägare i Tingsryds kommun. Muntligen 2008.
Mail - och postkontakter:
Andersen, Arne, Viltrapportör i Tingsryd. [2008]
Cedlund, Janne, Kretsansvarig jägare i Tingsryds kommun. [2008] Lenberg, Bo, Vägverket, numera Trafikverket. [2008]
Olofsson, Morgan, Vägverket, numera Trafikverket. [2008]
Internetreferenser
Nationella Viltolycksrådet, www.viltolycka.se [hämtad 2008] [hämtad 2020] if´s Nyhetsartikel 15 oktober 2010, [hämtad 2010]
http://www.if.se/web/se/Om/Senastenytt/Pages/Riskenforviltolyckorokar.aspx if´s Nyhetsartikel 15 oktober 2019, [hämtad 2020-02]
https://via.tt.se/pressmeddelande/fortsatt-fler-viltolyckor-vildsvinen-okar-mest?publisherId=391729&releaseId=32635.
Svenska Jägareförbundet, www.jagareforbundet.se [hämtad 2020-05] Svenska Jägareförbundet, Västerbottens län. [hämtad 2020]
