Estetisk-filosofiska fakulteten
Gita Gambrick
Barn och stress
Pedagogers tankar om barngruppsstorlekens betydelse för välmående
Children and stress
Educators thoughts on large group of children and the meaning for prosperous
Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet
Datum: 09-11-13 Handledare: Annika Åstrand
Abstract
This is an essay about children and stress. As the author of this essay I have focused on how educators perceive today's large groups of children and if they feel that children are stressed.
To make this work possible, I have performed three interviews whit two teachers and a special educator. I have also visited a kindergarten in order to make two observations. The purpose of this essay is that you as a reader should get a picture of how today's educators see the large groups of children, and if the child is experiencing stress.
Keyword: Stress, Children’s group, preschool
Sammanfattning
Detta är ett arbete som handlar om barn och stress. Jag som författare har fokuserat på hur pedagogerna upplever dagens stora barngrupper och om de upplever att barnen är stressade.
För att gör detta arbete möjligt har jag intervjuat två pedagoger och en specialpedagog. Jag har också varit ute på en förskola för att göra två observationer. Syftet med detta arbeta är att du som läsare ska få en bild av hur dagens pedagoger upplever de stora barngrupperna och ifall de upplever barn stressade.
Nyckelord: Stress, Barngrupper, förskola
Förord
Detta är ett examensarbete på 15 högskolepoäng vid Karlstads universitet. Detta arbete hade inte varit möjligt utan min handledare på min verksamhetsförlagda utbildning plats som tillbringat många diskussions timmar med mig. Tack också till er som korrekturläst detta arbete flertal gånger och som har lyssnat på mina funderingar kring arbetet i tid och otid.
Innehållsförteckning
1 Inledning... 1
1.1 Bakgrund ... 2
2 Litteratur... 3
2.1 Styrdokument... 3
2.2 Om barn och stress... 3
2.3 Lyssnandets pedagogik... 4
2.4 Stress i barns och ungas vardag ... 5
2.5 Reflektion kring litteraturen... 6
2.6 Syfte och frågeställning ... 7
3 Teoretiska utgångspunkter... 8
3.1 Tecken på stress ... 8
3.2 Att förebygga stress... 9
3.3 Det händer när barn stressas ... 9
3.4 Stress den nya ohälsan ... 10
3.4 Barn och stress i förskolan ... 11
4 Metod ... 12
4.1 Metodval ... 12
4.2 Etik ... 13
4.3 Tillvägagångssätt ... 14
5 Pedagogernas syn på barn och stress ... 15
5.1 Observation ... 15
5.2 Maria ... 16
5.3 Lisa... 17
5.4 Anna... 18
5.5 Sammanfattning ... 19
6 Diskussion... 21
6.1 Metoddiskussion ... 21
6.2 Resultatdiskussion... 22
6.3 Mina frågor... 24
Referenslista... 25
Webbreferenser ... 25
Bilagor... 26
1 Inledning
Ett barns vardag i förskolan innebär att de skiljs ifrån sina föräldrar och de ska leka och relatera till andra barn och pedagoger. När jag har varit ute och jobbat på olika förskolor i Karlstad så har jag märkt att många av pedagogerna säger att barngrupperna är så stora att de inte har möjlighet att ge barnen den tiden och uppmärksamhet som de behöver eftersom de då inte hinner med de övriga uppgifter som de måste göra. Detta kan göra att barnen hamnar i efterhand. I Styrdokumenten för förskolan står det att arbetslaget ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade, tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde (Lärarens handbok, 2006).
För cirka 20 år sedan bestod en barngrupp av 10-12 barn och 3 heltidsarbetande pedagoger., antalet barn i barngrupp har ökat med åren och varje avdelning har idag i genomsnitt sex barn mer gruppen. När jag har varit ute och jobbat så upplevelser jag att detta anses som ett stort problem som får konsekvenser i vardagen. Pedagogerna hävdar att de inte får den tid i barngrupp som de skulle vilja ha. Jag har många gånger känt mig trött och sliten efter en dag på jobbet och då slog tanken mig, hur mår alla dessa barn som utsätts för dessa påfrestningar varje dag, kommer de stora grupperna att påverka barns hälsa och kan barn bli stressade av de stora grupper de vistas i idag?
Jag har erfarenhet av att pedagogerna upplever barngrupperna för stora. Pedagogerna hinner inte med dom administrativa uppgifterna som de har. Med min erfarenhet undrar jag om det har med pedagogernas planering att göra eller om barngrupperna är för stora.
Vad är då stress? Oftast handlar det om situationer då de är tidspressat. Stress behöver dock inte vara något negativt. I situationer där vi exempelvis har mycket att göra kan stress vara positivt om vi känner att vi klarar av situationen, stress i det här sammanhanget kan vara något drivande. Stress blir negativt när den inte längre är drivande, då kraven på en är större än vad vi känner att vi klarar av (Ellneby, 1999).
Mina erfarenheter säger mig att många pedagoger upplever att det är ett problem med de stora barngrupperna, och en sak som pedagogerna anser väldigt tydlig är att det är för mycket barn vid måltiderna och att de inte får plats runt matbordet och denna stund tror jag kan upplevas som mycket stressande, för både personal och barn.
Detta arbete kommer att handla om hur pedagogerna upplever dagens stora barngrupper och ifall pedagogerna upplever stress hos barnen.
1.1 Bakgrund
När jag har varit ute och jobbat har jag som erfarenhet att barngruppernas storlek på
förskolorna är större än vad pedagogerna klarar av att hantera. Personalen anser att de inte har den tid som behövs för att ge varje barn den tid de behöver för att utvecklas och må bra. Jag tror inte att detta är personalens fel utan snarare en brist i kunskap ifrån beslutsfattare och ledande personer.
På grund av att jag så många gånger har hört att barngrupperna är för stora så tycker jag att det är intressant att ta en djupare inblick i hur pedagogerna uppfattar barnens stress och barngruppernas storlek.
2 Litteratur
Inför detta arbete så har jag valt ut den litteratur som var en bra utgångspunkt för att kunna behandla ämnet om barn och stress. Det är Ylva Ellnebys bok (1999) ”Om barn och stress”, Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchis bok (2005) ”Lyssnandets pedagogik” och en bok som barnombudsmannen skrev (2003) som heter ”Stress i barns och ungas vardag”. Jag har också använt mig av läroplanen för förskolan.
2.1 Styrdokument
Förskolan har i likhet med alla statligt ägda företag och myndigheter ett styrdokument som berättar för oss hur vi bör driva verksamheten. För oss som är förskollärare så har vi sedan den första augusti 1998 en egen läroplan (Lpfö98) som vi är skyldiga att följa. De riktlinjer och mål som finns i Lpfö98 går ut på att få en ökad kvalité på den dagliga verksamheten. Det står också att arbetslaget ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade,
tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde. (Lärarens handbok, 2006) Arbetslaget ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen erbjuds en god omsorg med en väl avvägd dygnsrytm. (Lärarens handbok, 2006)
2.2 Om barn och stress
Den första boken är en bok av Ylva Ellneby (1999) som heter ”Om barn och stress”. Jag har valt denna bok eftersom Ellneby (1999) lyfter fram det stressade barnet i ett
vardagsperspektiv och ger en bild där det är enkelt att relatera till verkligheten. Ellneby (1999) ger även förslag på hur vi som pedagoger ska kunna möta de problem som uppstår, genom att sänka ljudnivån och ge barnen tid för ostörd lek sänks halten av stresshormon hos barn (Ellneby, 1999). Ellneby (1999) menar att barnen behöver tid för reflektion, lugn och ro.
Ellneby (1999) skriver också att små barn som vistas i för stora barngrupper hela dagen skilda från sina föräldrar får för lite tid till rofylld kontakt med vuxna personer. Jag undrar om barnen som går långa dagar på förskolan missar den vuxenkontakt de är i behov av, är det vår skyldighet som pedagoger att tillgodose den vuxenkontakten, och är det vår skyldighet att hjälpa barnen så att deras kvalité inte minskar när de kommer till förskolan utan att den istället höjs?
Ellneby (1999) skriver också att barnen tvingas att anpassa sig till den tillvaro som vi vuxna bestämmer, vare sig de har kapaciteten eller inte. Det har hänt väldigt mycket inom förskolan under 20 år och vi har fått en egen läroplan. Det som däremot har stått stilla är utvecklingen av barnens lokaler, det är samma storlek på lokalerna nu som för 15 år sedan. ”Ett barns sjuklighet minskar med 11 % för varje extra kvadratmeter som barnet får att röra sig på”
(Ellneby, 1999 s.43). Ska barngruppernas storlek fortsätta att öka i samma små lokaler, hur kommer då barnens hälsa att utvecklas och hur kommer dessa barn att må om 10 år? Ellneby (1999) menar att buller inte stressar barnen utan det hämmar deras intellektuella och språkliga medvetenhet. Som det ser ut idag på förskolorna så ställs det ett högre krav på pedagogerna.
Kan det vara så att pedagogerna planerar den dagliga verksamheten så som de alltid har gjort och att det är dags för pedagogerna att tänka nytt och arbeta efter nya arbetssätt. Om nu ledningen ska ge pedagogerna fler uppgifter så gäller det att vi pedagoger tar bort någon annan uppgift som vi har. Ellneby (1999) skriver i sin bok att barn kopplar av när de leker, sitter i knä hos en vuxen och lyssnar på en saga. Detta är något att tänka på när arbetslaget planerar dagarna på avdelningen. Det är mycket som händer under en dag på förskolan och vi kanske inte måste klä på alla barn samtidigt när vi ska ut på gården, det kanske går att planera så vi går ut några i taget. En annan aspekt som Ellneby (1999) lyfter fram är att ”Större barngrupper kan medföra att personalen inte hinner se varje enskilt barn och skapa en bra kontakt/relation med dem” (Ellneby, 1999 s.79 ) I längden tror jag att detta skulle kunna medföra att personalen uppfattar ett barn som besvärligt, utan att se till vad som skulle kunna vara orsaken till beteendet, vilket kan medföra att barnet inte får det stöd och uppmuntran som de behöver.
2.3 Lyssnandets pedagogik
Den andra boken jag valt har Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi skrivit och den heter
”Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete” och handlar om hur vi lyssnar. Författaren påpekar att vi lyssnar på barnen men frågan är hur vi har lyssnat på dem.
Boken ”Lyssnandets pedagogik” tar upp hur viktig vår roll som pedagog är i förskolan. Jag anser att det är viktigt att vi pedagoger med jämna mellanrum reflekterar kring den roll vi har på förskolan och tänka på att vi är och beter oss som vuxna förebilder.
Denna bok tar också upp vad det är som styr vårt sätt att organisera hur en dag ska se ut.
Åberg, Lenz Taguchi (2005) Skriver i sin bok att det vi gör på förskolan har betydelse för barnen och vår gemensamma framtid. Författarna undrar också vad det är som styr vårt sätt att organisera hur en dag ser ut. Åberg, Lenz Taguchi (2005) menar också att bilden av barnen ligger till grund för hur vi planerar den pedagogiska verksamheten. ”Ställ fram en skål frukt på bordet på morgonen låt barnen själva få välja frukt och tid att äta så slipper du avbryta i leken” (Åberg, Lenz Taguchi, 2005 s.68). Med detta citat menar författarna att vi slipper att avbryta barnen i dess lek. När vi avbryter barnen i deras lek så anser jag att barnens stressnivå ökar.
2.4 Stress i barns och ungas vardag
”Stress i barns och ungas vardag” heter en bok som barnombudsmannen skrev 2003. I denna bok står det att
Barn och ungdomar är ingen homogen eller isolerad grupp i samhället.
Däremot är de i högsta grad inblandade och präglade av allt de upplever i samhället. Som barn och ungdom är man tvungen att förlita sig på vuxnas goda vilja. Vuxnas stöd och omtanke är livsnödvändigt för att barn och ungdomar ska må bra i kropp och själ och utvecklas till trygga och friska vuxna (Barnombudsmannen, 2003 s.5).
I boken tar barnombudsmannen (2003) upp vad i barnens vardag som kan vara förekomsten till stress, det gäller till exempel färden till och från förskolan, stora barngrupper, för liten personalstyrka med för lite tid åt det enskilda barnen. Barnombudsmannen skriver också att en normal lunch består i många fall av tjugo minuters mattid i en bullrig miljö.
Barnombudsmannen tar i sin rapport, upp gruppstorlekens betydelse som orsak till stress, både genom barnantalet och genom antalet personal per barngrupp. Kan det vara så att personal som får för lite tid, blir överbelastade och stressar mer gör att sjukskrivningarna av förskolepersonalen kraftigt ökar. Barnombudsmannen (2003) skriver om en amerikansk studie från ett daghem med barn mellan 2-5år. Där studerade man hur förskolemiljön påverkade barnens stressnivå. Normalt så ligger cortisolhalten hög på förmiddagen för att sjunka efter lunch, barn som vistades hos ”bra dagmammor” i hemmiljöer hade normala cortisolnivåer.
Barn som var på förskolan påvisade ha en omvänd cortisolkurva. Genom att öka
personaltätheten på en förskola från en vuxen per fem barn till en vuxen per tre barn, fick man
färre beteendestörningar bland barnen, färre konflikter, ökad trivsel, lägre hormonnivåer och lägre personalsjukfrånvaro.
Redan på 70-talet gjorde man studier på förskolebarn för att se hur de påverkades om personalen minskade. Det var påtagliga skillnader för de barn som hade en personal på fyra barn, jämfört med dem som hade en personal på sex barn. De avdelningar där det var fler barn per anställd hade en högre utsöndring av stresshormon och de hade ett mer oroligt beteende.
Den kunskapen har fallit i glömska. Vi borde ta upp den igen eftersom det naturligtvis är med de små barnen allt börjar.
Barnombudsmannen (2003) kopplar också vidare till barn med inlärningssvårigheter.
Det som jag kan se när det gäller barn med inlärningssvårigheter, som sätts i stora barngrupper, är att dessa slås ut. Det vore därför bra att titta på
effekterna av stora barngrupper. De barn med inlärningssvårigheter som får tillfälle att gå i små barngrupper klarar sig, även om de har ett dåligt utgångsläge (Barnombudsmannen, 2003 s. 43).
2.5 Reflektion kring litteraturen
Ellneby (1999) lyfter i likhet med barnombudsmannen fram en undersökning, som visar på en koppling mellan gruppstorleken och stress hos barn. Undersökningen utfördes på 1980-talet där man mätte stresshormoner i urinen från barn på ett flertal förskoleavdelningar. Vid en period hade man fem barn per pedagog i barngruppen och vid en annan period var det tre barn per pedagog. Resultatet visade att under den period som det var färre personal i barngruppen var också stresshormoner i urinen högre än när det var fler personal i barngruppen.
Jag anser att vi vuxna har en sådan otroligt viktigt roll i barnens vardag och att det gäller att påpeka för rektorer och politikerna att det inte handlar om att köpa ett större bord för att få plats när vi äter lunch utan att det handlar om att vi som vuxna har ett ansvar för barnens välmående och utveckling. Barnombudsmannen hänvisar till Ellneby (1999) där hon skriver att ju mer empati vi möts av desto mindre stress känner man. Åberg, Lenz Taguchi
(2005)menar att om vi ställer fram denna skål med frukt så behöver vi pedagoger inte avbryta barnen i leken och det blir ett avbrott mindre på dagen. Jag anser att det är viktigt att vi låter barnen komma in i leken utan att vi vuxna stör eller avbryter barnen för mycket. Min
upplevelse säger mig att det blir många avbrott på en dag för barnen och alla dessa avbrott kan upplevas stressande för barnen.
2.6 Syfte och frågeställning
Syftet med arbetet är att ta del av pedagogers och specialpedagogers upplevelser,
uppfattningar och kunskaper om barns stress och dagens barngrupper. Upplever pedagogerna dagens stora barngrupper som ett problem och blir barnen stressade av barngruppernas storlek.
Mina frågor blir.
Hur upplever pedagogerna dagens stora barngrupper?
Upplever pedagogerna barnen mer stressade idag?
3 Teoretiska utgångspunkter
Stress är ett vanligt förekommande ord och alla människor tolkar stress på olika sätt. Det finns flera olika definitioner på stress och ofta kommer positiv och negativ stress upp och
skillnaden däremellan. Nationalencyklopedin beskriver stress enligt följande
Stress, inom fysiologi och psykologi anpassningsreaktioner som i människans och andra djurs organsystem utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, stressorer, som individen har begränsad möjlighet att påverka.
Försvarsreaktionerna vid stress utlöses bl.a. av hormonerna adrenalin och kortisol samt av sympatiska nervsystemet. Celler svarar på stress bl.a. genom att bilda skyddande proteiner, t.ex. de s.k. värmechocksproteinerna. Stress hos människa kan framkallas av krav som överstiger individens förmåga eller av olika typer av begränsningar. Oförmåga att påverka den egna situationen ger bl.a. förhöjd kortisolnivå och skapar ovisshet, hjälplöshet och utmattning. En hög stressnivå under lång tid kan medföra förslitning av bl.a. hjärta och blodkärl och öka risken för sjukdomar som högt blodtryck, hjärtinfarkt och hjärnblödning. (http://www.ne.se/stress)
3.1 Tecken på stress
Forskning påvisar att det inte är så lätt att identifiera stress hos barn, det kan vara många olika orsaker som ligger bakom ett visst beteende. Tecken på stress hos barn kan utläsas på många olika sätt, men Ellneby (1999) menar att ett ändrat beteende alltid bör ses som en
varningssignal. Jobbar pedagogerna på en förskola där många barn inte har svenska som modersmål gäller det att vara uppmärksam på barnen då stress kan utvecklas genom att barnen inte kan göra sig förstådda. Barn som inte blir förstådda gör sig ofta hörda på andra sätt så som skrik, slag, sparkar eller tystnad. Ellneby (1999) beskriver i sin bok hur vi pedagoger kan uppmärksamma tecken på stress hos barn.
Kontrollera barnets hälsa.
• Kolla barnets syn och hörsel.
• Är barnet sent moget?
• Sover och äter barnet?
• Vad har hänt med barnet under senaste tiden?
• Har någon vuxen orealistiska förväntningar?
Stress är något individuellt, både vad gäller situation och symptom. (Ellneby, 2005) Jag undrar om pedagogerna ute i verksamheterna har möjlighet och resurser att upptäcka stress hos ett enskilt barn?
3.2 Att förebygga stress
Ellneby (1999) menar att massage har blivit allt vanligare i förskolan och hur mycket massagen kan göra för barnen och dess välbefinnande. Tidigare forskning visar att massage utsöndrar en ”lugn och ro hormon” som kallas oxytocin, detta ämne får barnen att känna sig tryggare och må bättre samtidigt som det framkallar känslor av tillit och gemenskap.
”Det är lika viktigt för det lilla barnet att bli smekt och kramat som att få mat och
Värme” (Ellneby,1999, s.133). Författaren vill lyfta fram betydelsen med beröring och närhet.
Hur det kan motverka den stress vi känner inombords och hur enkelt det kan vara att hjälpa ett barn som är stressat. ”Ju mer beröring och närhet ett barn får när det växer upp, desto mer självständigt blir det” (Ellneby, 1999, s.133)
3.3 Det händer när barn stressas
Peter Währborg, forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, har i en
tidningsartikel blivit intervjuad om vad hans forskning gällande barn och stress har gett för resultat.
Währborg (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article57958.ab)
menar att pojkar blir mer aggressiva om de är stressade medan flickor går undan mer.
Währborg menar också att flickorna mår sämre än vad pojkarna gör då flickor är mer
relationskänsliga och upplever buller mycket mer stressande än vad pojkar gör. Han menar att stressen hos barn påverkar hur deras kropp kommer att fungera i framtiden. Währborg har konstaterat att förtidig åderförkalkning hos vuxna personer beror på att de som barn har varit stressade. Stressade barn får förkalkningar i kärlen redan vid sju till tio års ålder.
Whärborg beskriver att kroppen reagerar på negativ stress enligt nedanstående citat.
Stressnervsystemet som styr alla inälvsorgan säger åt hjärtat att slå snabbare och blodkärlen att dra ihop sig, stressämnet noradrenalin frisätts och skadar blodkärlen som
leder till viktuppgång och förstadiet till åldersdiabetes.
(http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article57958.ab)
Han avslutar detta med att skriva att barn är övergivna av oss vuxna idag.
Währborg skriver också att beröring är stresslindrande och att barn behöver trettio minuters fysisk aktivitet per dag. Sömnlöshet är en effekt av stress liksom ett barns relationer i skolan, hemmet och på fritiden. Han ger några exempel på hur stressen skulle kunna lindras genom att till exempel duka och göra maten till en mysig stund, lyssna på ett avslappningsband tillsammans och se till att ha roligt tillsammans.
3.4 Stress den nya ohälsan
Währborg har skrivit en bok som heter ”Stress den nya ohälsan”. I den boken tar Währborg (2002) upp att ”kunskapen om stressorer i barns liv är begränsad, bl.a. därför att det av etiska skäl inte är lätt att genomföra studier inom området på barn” (Währborg, 2002, s. 79).
Währborgs (2002) definition av begreppet stress är att ”få ord har ökat så mycket i
användning som ordet stress. Man skulle kunna säga att detta blivit något av ett modeord som på sitt sätt belyser vad som kännetecknar vår tid” (Währborg, 2002, s. 32) anser att skälet till att det inte finns någon vedertagen definition av begreppet stress är att det är komplicerat.
Stress är inget statiskt tillstånd som med enkla metoder går att mäta samt att det inte ens låter sig fångas av enskilda subjektiva uppfattningar. Han påstår att i det nuvarande begreppet döljer sig den ursprungliga experimentella fysiologin tillsammans med mer integrerad vetenskap som den sociala, psykologiska och medicinska dimensionen.
”numera vet vi att barn inte bara drabbas av stress som kommer till omedelbara uttryck i barnens liv, utan dessutom att stress tycks spela en betydelsefull roll för att utveckla flera av de sjukdomar som utvecklas senare i vuxenlivet” (Währborg, 2002, s. 79).
Währborg (2002) poängterar vikten av att upptäcka och identifiera stress hos barn. Detta är viktigt i ett förebyggande syfte för att inte utveckla stressrelaterade sjukdomar i vuxenlivet.
Stress påverkar vår kropp och den kan bl.a. öka risken för t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar och därför kan det vara farligt att utsättas för mycket stress i tidig ålder. Stress är ett fenomen som utlöses av olika faktorer och vilket i sin tur tar sig olika uttryck
3.4 Barn och stress i förskolan
I ett examensarbete gjort av (Frida Rosell & Lotta Johansson, 2008) vid Högskolan i Borås som heter och handlar om ”Barn och stress i förskolan 11 pedagogers upplevelser av barn och stress, samt hur de anser att stress kan förebyggas i förskolan”
I detta examensarbete har de kommit fram till följande resultat att pedagogerna upplever barn mer stressade idag och att det visar de genom olika beteende. Detta resultat har de kommit fram till genom att använt sig av Self report som redskap Self report är ett förutbestämt ämne som ska redovisas, det är förutbestämda frågor som inte lämnar något utrymme till
följdfrågor. Då man som forskare ger sina intervjupersoner frågorna i förväg i ett dokument.
Undersökningen är gjord på elva pedagoger som jobbar i förskolan med barn mellan 1-6år.
Rosell och Johansson har också kommit fram till att pedagogernas struktur och planering av verksamheten har betydelse för att hjälpa dessa barn. Ytterligare visar deras forskning på att stressade pedagoger påverkar barnen i verksamheten genom sitt förhållningssätt.
Den tidigare forskningen har legat till grund för detta arbete och jag har grundat min metod, forskning och syfte efter deras forskningsresultat.
4 Metod
4.1 Metodval
Jag har valt att observera två dagar på en och samma avdelning. Under dessa två dagar kommer antalet barn att variera mellan 11 stycken upp till 16 stycken. Jag valde denna metod för att kunna observera om pedagogerna jobbade olika beroende på hur många barn det var i barngruppen. Att jag valt att börja med en observation är att jag först vill skaffa mig en egen uppfattning om hur barngruppens storlek påverkar barnens stress och om pedagogernas arbete skiljer sig när barngruppens antal är olika. Dessa uppgifter vill jag sedan ha som en grund till de samtal som jag ska genomföra med pedagogerna för att få en mer verklig bild av hur barnens vardag kan upplevas som stressande.
Jag valde att intervjua tre stycken förskollärare, en av dem jobbar nu som specialpedagog och har gjort de senast sex åren. Hon jobbar nu inte i någon barngrupp men är stationerad på ett skolområde och jobbar mot förskolan och dess pedagoger. Jag valde henne eftersom hon har god inblick i pedagogernas vardag och stora kunskaper vad det gäller olika arbetssätt.
Förskollärarna som jag valde att intervjua jobbar i två olika rektorsområden och har jobbat olika lång tid, vilket ger mig möjligheten att jämföra hur deras syn på de stora barngrupperna och barns stress ser ut.
Utifrån observationerna utvecklade jag mina tre huvudfrågor.
Ser du något problem med dagens barngrupper?
Upplever du barnen stressade?
Hur ser du på matsituationen?
Jag valde intervju som metod för jag ansåg att det var lämpligast för mitt syfte. Syftet med arbetet är att ta del av pedagogers och specialpedagogers upplevelser, uppfattningar och kunskaper om barns stress. Hur jobbar pedagoger ute på förskolan idag och finns det en medvetenhet i arbetssättet de jobbar efter, då det handlar om stora barngrupper och stress. ”En halvstrukturerad livsvärldsintervju definieras som en intervju vars syfte är att erhålla
beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna tingens mening”
(Kvale, 1997, s.13).
Att jag valde just tre intervjuer grundar jag på Bell (2006) där hon beskriver problemen med att intervjua och vilken tid varje intervju tar. Bell (2006) menar att man ska göra noggranna förberedelser och att efter intervju ska gå igenom anteckningar, vad som sagts under intervjun och eventuellt ringa upp eller göra ett nytt besök för att reda ut eller utveckla oklarheter. (Bell, 2006) För att jag ska kunna göra detta på ett bra sätt så valde jag tre intervjuer. Jag har använt mig utav mina tre huvudfrågor och vid två av dessa intervjuer använde jag mig av papper och penna för att jag anser att detta är lättare. Vid den sista intervjun hade jag en bandspelare och bandade allt som vi pratade om.
Efter intervjuerna så tog jag de svar som pedagogerna hade gett mig och satte mig ner för att gå igenom dem. De saker som jag främst tittade på var hur svaren skiljde sig och funderade på varför de skiljer sig. Jag tittade också på hur de upplever stress hos barnen och om det kan vara barngruppernas storlek eller om det finns andra sätt att minska barnens stress.
Den metod som jag har valt tycker jag att ger en väldigt bra bild av hur pedagoger ser på barns stress och de stora barngrupperna. Eftersom jag först observerade de stunder på dagen som jag upplever att barn kan bli stressade av för att sedan ställa frågor kring dessa
situationer.
4.2 Etik
Etik när det gäller förskolan är viktig då det gäller att inte information gällande de som arbetar där och de barn som finns där sprids. Detta är en viktig och central roll för en pedagog och får aldrig glömmas bort. Etiken i detta arbete finns på det sättet att samtliga pedagoger, förskolor och barns namn är figurerade och alltså inte riktiga. Även intervjuerna är konfidentiella så de kommer inte att finnas i detta arbete förutom delar av dem där jag beskriver vad personerna berättade. ”Konfidentialitet i forskning betyder att privata data som identifierar
undersökningspersonerna inte kommer att redovisas” (Kvale, 1997, s. 109). Även de berörda personerna är informerade om detta innan arbetet med detta examensarbete tog sin början.
”Informerat samtycke innebär också att undersökningspersonerna deltar frivilligt i projektet och har rätt att dra sig ur när som helst, så att det inte blir frågan om otillbörligt inflytande eller tvång” (Kvale, 1997, s. 107 )
4.3 Tillvägagångssätt
Jag valde att göra två observationer och tre intervjuer med tre olika personer. De två observationerna ville jag fördela på två olika dagar och med olika antal barn varje dag.
Anledningen till att jag valt att göra detta på två dagar och med olika antal barn var för att se ifall det blev någon skillnad i barngruppen då antalet barn ökade eller minskade.
Efter att jag gjorde mina observationer bestämde jag träff med två förskollärare som inte jobbade på samma förskola och en specialpedagog. Jag informerade pedagogerna om etikens betydelse för mig. Observationerna låg som grund för mina samtal och det var kring
observationerna som vi samtalade. Jag valde att göra observationen på en förskola där jag har gjort min praktik för att där känner barnen och personalen till mig och det blir ingen okänd person som kommer och studerar dem utan de kan fortsätta sin vardag utan att bli avbruten och fundera på vem jag är.
5 Pedagogernas syn på barn och stress
I detta kapitel kommer jag att presentera resultatet av mina intervjuer och observationer och jag kommer att ta reda på hur personalen upplever stora barngrupper och om barn är mer stressade nu. Även intervjuerna är konfidentiella så de kommer inte att finnas i detta arbete förutom delar av dem där jag beskriver vad personerna berättade. Även de berörda personerna är informerade om detta innan arbetet med detta examensarbete tog sin början.
5.1 Observation
Jag har observerat en barngrupp under två olika dagar. Första dagen var det 16stycken i barngruppen. Första dagen kom jag klockan 08:00 och 08:20 var det dags för frukost. De satt vid två bord och det var två pedagoger som arbetade den morgonen. Vid ett av borden satt det en pedagog och två barn, vid det andra bordet satt den andra pedagogen och fyra barn.
Samtidigt som de satte sig vid bordet kom städerskan in och började dammsuga i det stora lekrummet som ligger intill köket. Frukosten var till en början ganska lugn men blev avbruten då ett barn lämnades klockan 08:30. Han kom in i köket och det blev genast lite oroligt. En av pedagogerna lämnar bordet och går ut i hallen för att prata med föräldern till pojken som kom och lämnar två barn ensamma vid bordet. Pojken började leka i det stora lekrummet som ligger intill köket och situationen blev orolig vid bordet och det första barnet gick ifrån bordet 08:35. Frukosten fortsatta sedan en stund till klockan 08.40 har det ena bordet dukats av medans det andra bordet sitter kvar och äter. Ett av barn som satt kvar lite längre tog en smörgås till då en personal började torka bordet runt honom.
Klockan 08.45 är frukosten färdig. En pedagog diskar, den andra pedagogen plockar bort från bordet och får strax därefter ett telefonsamtal och den tredje pedagogen kommer och börjar sin arbetsdag, hon sätter sig ner för att gå igenom administra göromål. Samtidigt som detta sker kommer resterande barn till avdelningen och de är nu 16 stycken barn. 09.00 denna tid på dagen är den en av de stunder som barnen kan leka fritt på. En pedagog sätter sig på golvet i lekrummet, en annan har ett barn i knät och den tredje har hand om en inskolning som
kommer. Denna förmiddag upplevde jag som lite rörig då barnen sprang från rum till rum och ljudnivån vad ganska hög.
Dag två kom jag 08:00 och 08:15 började frukosten. De satt vid ett bord och denna morgon var de tre ur personalen som jobbade. Två av pedagogerna satt med de fyra barn som var på avdelningen för att äta frukost, den tredje pedagogen satt vid ett bord bakom och planerade.
Ett av barnen börjar gråta och en av pedagogerna tar med honom till ett annat rum för att han inte ska störa de andra barnen som ska äta. 08.20 kommer en kille in och sätter sig på sin plats för att börja äta. 08.25 kommer det en nyinskolad kille till avdelningen och en av pedagogerna går till hallen för att möta honom, pedagogen som satt och planerade sätter sig vid
frukostbordet. Den första går ifrån bordet 08.30 och det är nu sex barn på avdelningen.
Denna frukost utsattes för några störande moment, telefonen ringde ett par gånger, och det kom barn till avdelningen på olika tidpunkter, men i övrigt var det lugnt. 08.55 är alla
pedagoger åter på avdelningen och en av dem tar hand om disken, den andre spelar spel med ett barn och den tredje sitter med barnen i lekrummet. 09.00 kom det yttligare två barn och det var nu 8 barn. Barnen hittade små oaser i det stora lekrummet och leken var lugnare och ljudnivån var inte alls lika hög som dagen innan.
Det som jag la märke till dessa två dagar var att den första dagen var pedagogerna mer närvarande med barnen, men jag upplevde ändå inte att de hjälpte barnen att komma till ro och börja leka, det blev mest spring och rörigt. Andra dagen kom barnen till ro mer av sig själva, men denna dag gjorde pedagogerna lite andra bisysslor så som administrativa uppgifter och inskolning som pågick
5.2 Maria
Jag träffade Maria på hennes arbetsrum på förskolan. Hon är utbildad förskollärare och specialpedagog, Maria har arbetat som förskollärare i 14år och som specialpedagog i ca 6år.
Vi började med att samtala kring ämnet stora barngrupper. Maria anser att vi försummar barnen genom att vi inte kan ge dem den tid som de behöver och att vi inte lyssnar på hur de känner och mår, hon menar att vi måste prioritera. Maria belyste också situationen vid maten som hon tycker är ett guldkorn under dagen på förskolan. Något som Maria lade stor vikt vid är hur vi förhåller oss som pedagoger under tiden som vi sitter med barnen vid borden. Maria tycker heller inte att vi lyssnar ordentligt på barnen. Hon menar att vi kan få ut så mycket av att sitta ned i lugn och ro och prata med barnen för att få veta hur de mår och vad de har för
tankar som rör sig i deras huvud. Maria exemplifierade också att många pedagoger sträcker sig över barnen när de sitter och äter för att nå exempelvis mjölken, men om pedagogerna istället ber ett barn skicka mjölken så anser Maria att vi pedagoger blir bättre förebilder.
Maria tror att många pedagoger kan skylla ifrån sig på de stora barngrupperna istället för att erkänna att man ska ”slippa” att hinna med. Hon tycker inte att barngrupperna är för stora, men säger samtidigt att hon inte förespråkar hur stora barngrupper som helst. Maria menar att vi borde prioritera på ett annat sätt och lägga fokus på de viktigaste sakerna så att barnen inte blir lidande. För att de stora barngrupperna inte ska påverka det enskilda barnets hälsa så tycker hon att vi ska vara intresserade vuxna. Med det menar hon, hur vi bemöter barnen, behandlar vi barnen med respekt. Hon anser också att vi pedagoger måste ha ett stort engagemang, vilja, kompetens och att vi pedagoger ser detta som ett viktigt uppdrag. Att vi verkligen förstår att vi lägger grunden för allt lärande. Maria tycker att det är extra viktigt att vi som pedagoger ser till varje barn, att vi förstår dem och har kompetens att sätta oss in i barnens situation. Maria anser att det är viktigt för barnen att känna en grundtrygghet och om barnen har en trygghet i sig själva så kan detta göra att barnen inte blir stressade så lätt. Det är viktigt att barnen ska känna att det finns vuxna som förstår och bryr sig om just dem. Maria är osäker på om barnen fick mer tid av pedagogerna när det var mindre grupper än vad de får nu.
Hon syftar på att den extra tid som fanns då lades på andra saker som ansågs viktigare. När jag och Maria pratar om de stora barngrupperna så anser hon att det kan vara något som pedagogerna gärna skyller på, hon anser att det mer handlar om en balansgång och att kunna strukturera upp verksamheten. Maria anser att om vi pedagoger kan strukturera upp dagen på ett bra sätt så har vi en god förutsättning att motverka stress hos barnen. För att vi ska klara av det krävs ett bra och tydligt ledarskap.
5.3 Lisa
Jag träffade Lisa på ett café, hon har arbetat ihop med samma personal i 6 år. Hon är utbildad förskollärare är handledare till studenter.
Lisa betonade hur mycket trygghet gör för ett barn och att vi pedagoger är ett föredöme för barnen och att det är viktigt att vi kan organisera oss på rätt sätt så varje barn känner sig trygg i gruppen och med pedagogerna på förskolan. Med detta menar Lisa att om man har en barngrupp där barnen känner sig trygga så får man en harmoni i gruppen. För att få denna
harmoni så anser hon att det är viktigt att ha en god föräldrasamverkan som fungerar bra. Lisa menar att vi som pedagoger måste kunna strukturera upp dagen så barnen får de bästa
förutsättningarna att kunna utvecklas. När Lisa berättar om sin arbetsplats beskriver hon den som en bra arbetsplats där personalomsättningen inte är stor vilket hon tror kan hjälpa till att skapa en trygghet för barnen. Lisa tycker också att personalen har en bra strategi när det gäller planeringen där de har möjlighet att exempelvis ta med barnen ut i omgångar detta gör
arbetslaget för att minska stressen när alla barn ska klä på sig. Lisa belyser att barnen i hennes barngrupp är trygga och att de har en harmoni som också resulterar i att de har väldigt lite barn som är hemma och är sjuka.
Lisa berättar för mig vad viktig mat situationen är, hon hävdar att detta är en av de viktigaste stunderna på dagen. På Lisas avdelning har de tre matbord, två i köket och ett bord som står i ett annat rum. På Lisas avdelning sitter pedagogerna vid samma bord i ett år innan de roterar.
Och hon beskriver mat situationen som en viktig del i barnens lärande då de får chans att pröva själva och bedöma hur mycket mat de ska ta. Det finns också en hel del matematik i situationen kring maten. Exempel på detta är hur många köttbullar får jag ta vilket Lisa anser som en viktig del.
Sammanfattningsvis så vill hon betona hur viktigt vårt bemötande är mot barnen, att vi tar dem på allvar och visar att vi respekterar och lyssnar på barnen. Ett exempel på detta kan vara att vi inte pratar över huvudet på barnen. Hon vill också poängtera vad viktigt vår roll som pedagog är och att vi får helt enkelt anpassa oss till dagens stora grupper och se till att vi som pedagoger kan organisera och leda barngruppen och göra barnen till trygga barn. Pedagogen ger ett exempel från sin egen avdelning, hur lätt föräldrarna har på morgonen när de lämnar barnen. Hon berättar att barnen inte ens hinner säga hej då till sina föräldrar innan de har sprungit in på avdelningen, detta anser pedagogen vara trygga barn. Pedagogen avslutar med att säga trygga och glada barn ger friska barn.
5.4 Anna
Jag träffade Anna i hennes hem och hon har arbetat inom yrket sedan 1977. Hon är utbildad förskollärare och började sin karriär med att arbeta på spädbarnsavdelning och sedan varit med i utvecklingen fram tills i dag vilket ger henne möjligheten att jämföra nu och då.
Jag samtalade med Anna för att få reda på hur hon upplever det här med stora barngrupper och hur det kan komma att påverka barns hälsa. Hon berättar för mig att personalen på hennes avdelning har jobbat med att strukturera arbetet under en längre tid och att de nu har nått den punkt där de kan se resultatet av detta arbete.
En ändring som de gjort på hennes avdelning är att de barn som går 15 timmar i veckan får komma mellan klockan 08:30-11:30 varje dag istället för att gå 09.00-14.00 tre dagar i veckan som många andra förskolor har. Detta innebär att de barn som går 15 timmar inte äter lunch på förskolan och på så sätt anser personalen att de andra barnen får en lugnare mat situation.
Detta innebär också att det inte blir så många barn vid varje bord och pedagogerna har chansen att se varje individ. När vi samtalar om mat situationen berättar hon för mig vad viktigt det är för barnen att känna att de har en egen plats vid bordet, för att de inte ska känna sig stressade utan istället känna en trygghet att de har sin plats. På hennes avdelning har de tre bord i olika rum och de har blandade åldrar vid varje bord. Personalen sitter en månad vid ett bord sen roterar personalen till nästa bord. Hon poängterar också att detta är den viktigaste tiden på dagen, då personalen har tid att samtala och sitta i lugn och ro. Resultatet av att ändra tiden på de barn som går 15 timmar gör också att eftermiddagen blir lugnare för de barn som går hela dagar. Hon berättar också att de har väldigt friska barn på avdelningen och hon berättade att de är ute minst två timmar varje dag. Anna tror att det är utevistelsen som gör att barnen på avdelningen är friska. Arbetslaget har också förflyttat en del verksamhet ut i skog och natur då de går till skogen en gång i veckan. Arbetslaget delar också upp barnen i olika grupper, det kan exempelvis se ut så att de har en ”storsamling” då alla barn är med och de har någon form av namnlek som gör att alla barn blir sedda, efter de så delar de upp sig och har ”små samlingar”. Detta tror hon kan gynna barnen då de kan anpassa innehållet efter barnens ålder och intresse. Hon berättar också att det är viktigt att arbetslaget samtalar med varandra och att arbetslaget pratar ihop sig med varandra. Hon anser också att det är viktigt att våga pröva olika arbetssätt.
5.5 Sammanfattning
Jag har under mina tre intervjuer uppmärksammat att alla tre tänker ganska lika men har kommit olika långt i sättet att arbeta. Vi pratade i huvudsak om vad pedagogerna ansåg om de stora barngrupperna och ifall de upplever barn mer stressade idag och ifall de ansåg att mat situationen är ett problem på deras avdelning. Maria som inte jobbar i någon barngrupp idag
utan är specialpedagog berättar mycket om de olika sätt att arbeta på att vi inte ska skylla allt på stora barngrupper utan att vi som pedagoger kan organisera upp vardagen på så sätt att vi kan hantera de stora grupperna utan att se det som ett problem. Men alla tre vill samtidigt poängtera att de inte förutspråkar hur stora barngrupper som helst. Lisa och Anna anser jag ha kommit olika långt i sättet att arbeta när det gäller arbetssättet på förskolan. Min slutsats blir att Anna och hennes arbetslag har kommit ganska långt i sättet att jobba med samlingarna och att de delar upp barnen i små grupper och rutinen att en gång i veckan gå ut i skogen. Det jag tyckte var intressantast under dessa intervjuer är att ingen av dessa tre pedagoger anser att de stora barngrupperna är ett stort problem utan att alla tre tycker att det gäller att hitta ett sätt att jobba utifrån förutsättningarna. Det som jag kan uppfatta är att pedagogerna kan lösa
problemet med att tiden inte räcker till genom kommunikation. Detta belyser hur viktigt det är att kommunicera med varandra i arbetslaget.
Lisa och Maria pratar mycket om trygga barn och vad mycket en bra harmoni gör i
barngruppen. De löser detta på olika sätt men anser att harmoni i gruppen är en viktig del i att barn inte ska bli stressade och att detta också kan ge pedagogerna en lugnare arbetsmiljö. Det kan också ge pedagogerna tid till att utföra arbete där de inte fysiskt är med barnen utan istället arbetar med bland annat de administrativa sysslorna. Jag tror att de menar att barnen i och med tryggheten kan förebygga eller minska stressen. Anna pratar mycket om hur de på hennes arbetsplats jobbat med att strukturera arbetet för att hitta bra lösningar för barnen.
6 Diskussion 6.1 Metoddiskussion
Att välja att observera vid två tillfällen och bygga intervjuerna efter de betraktelser som jag fått är en bra metod för att få kvalitet i frågorna. Jag ser inget med min metod som visar på att jag borde ha använt en annan metod. Men jag kan dock tycka att metoden borde ha använts i en större skala för att få mer fastlagda resultat. Jag har försökt att inte låta mina erfarenheter och kunskaper påverka detta arbete men det går inte att bortse från dem helt utan vissa delar kan vara färgade. Jag ber läsaren att försöka bortse från detta.
Jag anser att mina observationer ger en bra bild av hur barnens stress kan öka med barngruppernas storlek. Detta bygger jag på mina tidigare uppfattningar och även på
intervjupersonernas erfarenheter. Det kan dock vara lite för få tillfällen för att ge en alldeles riktig bild av förskolan i helhet då det finns faktorer som påverkar resultatet så som till exempel pedagogernas humör, barnens humör och även omgivningen. Det finns många faktorer att ta hänsyn till och för att få en klarlagd uppfattning om mitt resultat ger en helt riktig uppfattning om barngruppernas storlek så behövs omfattande studier och observationer vilket inte var möjligt till denna uppsats. Dock så var syftet med observationen inte att
klargöra exakt hur barnen påverkas av antalet barn utan syftet var att få en liten inblick för att använda dessa uppgifter för att ta fram frågor till intervjuerna.
Mina intervjuer ger en väldigt bra bild av hur pedagoger ser på barns stress och om det har ett samband när barngruppernas storlek ökar. Detta kan jag konstatera då jag har lagt mycket tid med att utforma frågor och intervjuer enligt Kvale och på så sätt bygga det hela på
pedagogernas uppfattningar och inte mina egna. Pedagogernas uppfattningar kan också ses som generella eftersom deras svar liknade varandras och med tanke på hur lång deras erfarenhet är så tycker jag att det ger en bra bild av hur pedagogers uppfattning ser ut.
När jag gjorde mina intervjuer hade jag papper och penna till två av tre stycken. Jag anser att det är lättare att använda papper och penna, men hade jag gjort arbetet igen hade jag använt bandspelare till alla, då jag upptäckte att det var lättare att komma ihåg vad som sagts. När jag satt och arbetade med intervjuerna hade jag mer material att jobba med när jag använde bandspelaren. Pappret blev mest massa stödord som krävde mer av mig som forskare, för att
6.2 Resultatdiskussion
Syftet när jag började detta arbetet var att ta reda på hur pedagoger upplever dagens stora barngrupper och om de ansåg barnen mer stressade idag. När jag hade gjort mina
observationer och gjort mina intervjuer så kunde jag konstatera att problemen med de vardagliga sysslorna troligen inte ligger i de stora barngrupperna utan att det ligger i hur personalen organiserar dagarna och att det är upp till dem att se till så att barnen får minst en liten stund varje dag där de får prata med en vuxen och berätta hur de mår, känner och vad vi som pedagoger kan göra för att kunna ge barnen en bra start på livet.
Jag tycker att jag genom detta arbete har lyckats svara på de frågor som jag hade med mig när jag formulerade mitt syfte och frågeställning. När jag började med arbetet så hade jag en föreställning om att de stora barngrupperna var problemet och att det bara handlade om att minska barnantalet. Genom att läsa författares texter och prata med pedagoger i verksamheten så förstod jag att det handlade mer om hur vi pedagoger strukturerar upp vårt sätt att arbeta och inte bara om att minska antalet barn.
Jag tycker att vi pedagoger ibland ska stanna upp och tänker på hur gruppen fungerar och fundera på om det finns andra sätt att lösa de problem som kan uppstå under en dag på förskolan. Pedagogerna kan exempelvis dela på sig och alla i arbetslaget behöver inte vara med när barnen ska gå ut, vi kan göra som Lisa och hennes arbetslag gjorde och dela upp sig för att kunna ge barnen mer kvalité. I avsnittet där jag tog upp läroplanen stod de att
arbetslaget ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade, tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde. Då är Lisas arbetssätt en metod som kan ge barnen mer utrymme man kan dela upp samlingarna till mindre grupper där det blir flera samlingar i stället. Det tror jag kan ge barnen bättre självkänsla och trygghet då vi som pedagoger kan lägga upp innehållet mer efter varje individ istället för att lägga upp det för gruppen i stort och på så sätt rikta oss till majoriteten. Jag tror också att vi är nära den gräns där barngrupperna inte kan bli större om inte vi får större utrymme och att vi pedagoger får mer resurser så att vi kan hjälpa barnen.
När det handlar om den stressrelaterade delen i ett barns vardag på förskolan så visar mina resultat på att personalen och litteraturen jag läst är överens om att det är viktigt att ge barnen en trygghet och att kunna ge barnen möjlighet att utveckla sitt kunnande och sin trygghet. Det finns många olika sätt att nå detta mål men jag tror att det grundläggande för att nå detta är att
måste vara medvetna om att vi är förebilder och att tänka på att barn inte lyssnar på vad vi säger utan de gör som vi gör. Detta tycker jag att blir tydligt på de förskolor där personalen inte har planerat tillräckligt och istället stressar runt för att hinna med allting som de skulle kunna göra på ett bättre sätt. Ofta blir också ljudnivån högre då pedagogerna höjer rösten och barnen följer med i den ljudnivån. Det är då inte konstigt om barnen inte kan hitta en harmoni där de mår bra och kan utvecklas som individer. Syftet från början var att få mer kunskap om hur pedagogerna upplever dagen stora barngrupper och ifall de upplever barn mer stressade idag.
Jag anser att jag genom mina intervjuer fått god överblick hur dessa två pedagoger och Maria som specialpedagog upplever detta med stora barngrupper. Jag har fått en bild av att ingen av dem förespråkar stora barngrupper men inte heller ser det som ett jättestort problem utan alla tre påpekar vad viktig strukturen och planeringen under dagen är och att vi vuxna måste vara bra ledare och förebilder.
Detta arbete hade jag kunnat göra på flera olika sätt och det finns mycket tyckande ifrån mig, litteraturens författare och forskare. Men jag är nöjd och det enda som jag vet med mig nu när jag har det färdigt i min hand är att jag måste vara försiktigt med att inte tycka för mycket själv. Jag tycker att det svårt att inte bli så kallad färgad av litteraturen då det var svårt att hitta någon litteratur som inte tyckte att det bara var negativt med stora barngrupper. Så det var jätteroligt att intervjua de tre personerna som tyckte att det stora problemet delvis låg hos oss pedagoger och inte i gruppens storlek.
När jag ser tillbaka på mitt avsnitt om tidigare forskning finns det mycket i litteraturen som tyder på att barn blir stressade i dagens stora grupper och att vi utsätter barnen för mycket stress. Men det står inget om att vi pedagoger kan ändra arbetssätt för att minska stressen hos barn. Rosell och Johansson har i sin forskning kommit fram till att pedagogernas arbetssätt är nog så viktigt för att minska och förebygga stressen hos barn. Jag anser att vi ska ta forskarnas resultat på allvar och se över vårat fortsätt sätt att arbeta. Kanske är det dags för oss
pedagoger att tänka om?
6.3 Mina frågor
Under dessa veckor har många frågor dykt upp i huvudet på mig och jag har fått en rad olika saker att fundera på. Detta är ett urval av frågor som har växt fram under arbetets gång. Jag undrar om det är rimligt att vi pedagoger ska klara av så stora barngrupper? Jag undrar också om pedagogerna ute i verksamheterna har möjlighet och resurser att upptäcka stress hos ett enskilt barn? Om barnen som går länge på förskolan missar de en stor del av den
vuxenkontakt de är i behov av, är det då vår skyldighet som pedagog att tillgodose den vuxenkontakten, och är det pedagogernas skyldighet att hjälpa barnen så att deras kvalité inte minskar när de kommer till förskolan utan att den istället höjs?
Detta är frågor som jag skulle tycka vara intressant att forska vidare om.
Referenslista
Barnombudsmannen, (BR2003:02). Stress i barn och ungas vardag.
Bell, J. (2006). Introduktion till forskningsmetodik. (4 uppl.). Lund: Studentlitteratur
Ellneby, Y. (1999). Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Natur och Kultur. Falköping ISBN. 91-27-07731-4
Kvale, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. ISBN 9144055986
Lärarförbundet, (2006). Lärarens handbok. Solna. ISBN 91-85096-830
Rosell, F. och Johansson, L. (2008). Barn och stress i förskolan. Examensarbete i lärarprogrammet vid instutitionen för pedagogik. Högskolan Borås
Taguchi Lenz, H. & Åberg, A. (2005) Lyssnandets pedagogik. Liber. ISBN 9147052155 Währborg, P. (2002). Stress den nya ohälsan. Natur och kultur, Stockholm.
Webbreferenser
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article57958.ab Hämtad 5/10 2009 17.25
Bilagor
Bilaga 1 Intervjufrågor
Ser du något problem med dagens barngrupper?
Upplever du barnen stressade?
Hur ser du på matsituationen?
