Tillbaka till framtiden: En studie av demografin runt Medelhavet

(1)

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 666

___________________________________________________________________________

Tillbaka till framtiden

En studie av demografin runt Medelhavet

Isabel Gumucio

Uppsala, juli 2008 ISSN 0283-622X

(2)

Förord

Arbetet med denna uppsats har underlättats av den goda handledning jag fått av Ali Najib på Kulturgeografiska Institutionen. Jag vill tacka Jan Öhman för litteraturtips och mina kurskamrater för all hjälp under kursens gång. Jag vill även tacka Marie Bergström och Gunilla Bäckman som korrekturläst texten och kommit med värdefulla råd.

Uppsala 1 juni 2008 Isabel Gumucio

(3)

Innehållsförteckning Förord

1 Introduktion 3

1.1 Inledning 3

1.2 Syfte och frågeställning 4

1.3 Metod 4

1.4 Medelhavets regioner 5

1.5 Begrepp och avgränsningar 6

1.6 Disposition 7

2 Demografins betydelse 7

2.1 Den demografiska transitionen 7

2.2 Demografins treenighet 10

2.3 Demografi och ekonomi 10

3 Barcelonadeklarationen och Medelhavets demografi 12

3.1 Barcelonadeklarationen 12

3.2 Demografi 14

3.3 Medelhavet och Migration 17

4 Medelhavet då och i framtiden 18

4.1 MED- 9 och EU-7 i demografiska transitionen 18

4.2 Barcelonadeklarationens demografiska kontext 19

4.3 Framtidens demografi och dess betydelse för utvecklingen i Medelhavsområdet 21

5 Kapitel 5 – Sammanfattande diskussion 23

5.1 Svaren på forskningsfrågorna 23

5.2 Alternativa val och framtida forskning 24

Käll- och litteraturförteckning 24

(4)

1 Introduktion 1.1 Inledning

I en komplex och sammanvävd värld blir relationerna mellan länder allt viktigare och skillnaderna i utveckling allt tydligare. Medelhavet utgör gränsen mellan Europa, en av de mest utvecklade regionerna i världen och Nordafrika och Mellanöstern, som inte har kommit lika långt i exempelvis sin samhällsekonomiska utveckling. Det är länderna som ligger runt Medelhavet som ligger i fokus för denna uppsats. Den aspekt jag har valt att undersöka är negligerad enligt många,¹ det är inte ofta man hör talas om demografi och befolkningsstruktur i en kontext av internationella relationer. Mycket mer förekommande är att andra samhällsaspekter tas upp såsom ekonomisk utveckling, hälso- och sjukvård, utbildning och miljö. Men alla dessa aspekter påverkas av demografin som i sin tur påverkas av dem. Det föreligger alltså ett ömsesidigt beroendeförhållande när man talar om länders och regioners utveckling och deras demografi.²Bakom många ekonomiska och sociala processer ligger demografin som pådrivande kraft. Men eftersom demografiska trender förändras långsamt underskattas de ofta och inte sällan tas de för givna.³ Demografisk data kan inte förnekas, det avslöjar skillnaderna i befolkning mellan den ena sidan av Medelhavet och den andra.⁴

Demografibegreppet består av tre faktorer: fertilitet, mortalitet och migration, som tillsammans skapar landets eller regionens befolkningssammansättning. Den aspekt av demografi som är vanligast förekommande när det gäller internationella bestämmelser är migration. Migrationen tas ofta upp som ett problem där illegal migration, med alla lagliga tillgängliga medel måste stoppas och den legala migrationen endast skapar svårigheter och utmaningar som måste lösas i det nya landet. Barcelonaprocessen är ett bra exempel på hur demografin hamnar i bakvattnet och inte tas upp med samma betoning som andra samhällsområden. Processen påbörjades 1995 då representanter för alla länder runt Medelhavet deltog i ett möte för att gemensamt arbeta fram en vision för Medelhavsområdets framtid. Då skapades Barcelonadeklarationen som ligger till grund för åtskilliga implementeringsprogram och överenskommelser. Deklarationens främsta syfte är att skapa en gemensam framtid genom att stärka relationerna och arbeta tillsammans för att uppnå fred, stabilitet och utveckling i området. De arbetsområden som finns är indelade i tre huvudgrupper; politik och säkerhet, ekonomiskt och finansiellt samarbete samt socialt och kulturellt utbyte. Allt arbete syftar till att stärka regionens relationer genom att minska skillnaden i utveckling, öka säkerheten och främja samarbete. Utöver denna finns det många överenskommelser, avtal, samarbeten och diplomatiska förbindelser mellan länderna i Europa å den ena sidan och Nordafrika och Mellanöstern å den andra. Men eftersom Barcelonadeklarationen är den med flest partnerländer och mest ämnestäckande överenskommelsen får den stå som exempel för vilka mål som satts upp för regionen.

1 Wilson, Chris (2007). I Between Europe and the Mediterranean, the Challenges and the Fears, red. Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul. New York: Palgrave McMillan, s.11

2 Warwick, E. Murray (2006). Geographies of globalization. New York: Routledge, s.331

4 Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul (2007). Between Europe and the Mediterranean. New York: Palgrave Macmillan, s.2

(5)

När man försöker förstå relationerna mellan Europeiska Unionen och dess grannar söder och öster om Medelhavet är det oundvikligt att förstå de demografiska krafter som verkar i området.⁵ Därför ska jag dela upp Medelhavsländerna i två grupper, EU-7 som består av Spanien, Frankrike, Italien, Malta, Cypern och Grekland och MED-9 som består av Syrien, Jordanien, Marocko, Tunisien, Algeriet, Libanon, Israel, Egypten och Libyen (se karta 1). I dessa två grupperingar ska jag undersöka om demografin och befolkningssammansättningen uppvisar skillnader och hur dessa skillnader i så fall visar sig. Dessa två regioner delar inte bara Medelhavet utan också en gemensam framtid som kommer att bestämmas av de demografiska utvecklingsriktningarna.⁶ De demografiska och migrationsbundna utmaningar som regionerna står inför kommer utan tvekan att kunna uppröra samhällen och ibland även skapa en tafatt debatt⁷ om invandring och arbetslöshet. Med allt detta i åtanke ska jag i uppsatsen försöka ge en bild av vad dessa utmaningar kan bestå utav och hur de kan påverka regionerna och deras samhällen.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att undersöka och jämföra två Medelhavsregioners demografiska trender och föra en diskussion om hur utvecklingslinjerna kan komma att se ut.

Mina forskningsfrågor är alltså:

• Fanns det demografiska skillnader mellan EU-7 och MED-9 1995 och hur såg i så fall dessa skillnader ut?

• Hur antas demografin utvecklas i området till år 2050?

• Vad kan denna utveckling komma att innebära för den ekonomiska utvecklingen i regionerna och Medelhavet som helhet?

1.3 Metod

För att kunna svara på mina frågor har jag först delat in Medelhavsområdet i två grupper, EU- 7 och MED-9. Hur jag gjort denna indelning står att läsa i nästa stycke. I de två regionerna ska jag undersöka hur demografin såg ut 1995 och vilka beräkningar som finns för framtiden.

Detta gör jag genom att använda två statistik databaser, U.S Census Bureau International Data Base (IDB) och United Nations Economic Commission for Europe Statistical Data Base (UNECE). Den första har använts till alla data utom det för Malta 1995 som jag hämtat från UNECE då den inte fanns tillgänglig på IDB. Anledningen att det blev just dessa två var deras höga tillförlitlighet och deras överlägsna användarvänlighet. Båda statistik databaserna bygger på uppgifter som nationerna i sin tur lämnat in till dem. Här finns visserligen en risk för att uppgifterna är influerade av de nationella och regionala regeringarna som kan ha vissa bakomliggande politiska intentioner, men den risken förekommer ständigt när informationen

5Wilson, Chris (2007). Between Europe and the Mediterranean, ed. Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul (2007).

New York: Palgrave Macmillan, s.11

6 Wilson, Chris (2007). Between Europe and the Mediterranean, ed. Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul (2007).

7Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul (2007). Between Europe and the Mediterranean. New York: Palgrave Macmillan, s.2

(6)

är inhämtad under regeringars kontroll. All data är insamlad medelst noggrant genomgångna metoder av byråerna och båda är internationellt kända som pålitliga, mer om detta finns att läsa på deras respektive hemsidor: IDB http://www.census.gov/ipc/www/idb/faq.html⁸ och UNECE http://www.unece.org/stats/census/⁹. Jag anser att jag genom att använda mig av dessa uppnår både en god reliabilitet och validitet i undersökningen.

Nästa steg är att studera den litteratur och debatt som finns inom ämnet. Genom att relatera uppsatsen till den hoppas jag kunna ge en bred förståelse för demografins betydelse för samhällsutvecklingen. För att kunna åskådliggöra hur demografin utvecklas kommer jag att använda mig utav den demografiska transitionsmodellen och befolkningspyramider. Den första av dessa visar hur befolkningens totala förändringar påverkar samhällsutvecklingen.

Den andra delar in befolkningen i ålderskohorter, som ligger till grund för olika fenomen i samhället. Dessa två används för att redogöra för EU-7 och MED-9 regionernas demografi år 1995 och hur den beräknas att bli 2050. För att åskådliggöra migrationens roll i demografin har jag konstruerat en figur. Resultatet av statistikinsamlingen kommer sedan med hjälp av modellen och pyramiderna att jämföras regionerna emellan, både för år 1995 och 2050. På så vis strävar denna uppsats efter att både beskriva och jämföra Medelhavets demografi och möjliga utveckling.

1.4 Medelhavets regioner

De länder som ingår i två regionerna, EU-7 och MED-9, är utmärkta på kartan nedan.

EU-7 består av de länder som är med i Europeiska Unionen och har kust längst Medelhavet: Spanien, Frankrike, Italien, Malta, Slovenien, Grekland och Cypern. Att jag

8 http://www.census.gov/ipc/www/idb/faq.html 2008-05-27

9 http://www.unece.org/stats/census/ 2008-05-27

Karta 1 Medelhavet och regionerna

Källa: http://ec.europa.eu/environment/enlarg/med/index.htm

(7)

valde att endast ha med dessa länder och inte hela EU beror på att det är Medelhavet som ligger i fokus för uppsatsen. Detta val var dock inte helt enkelt att göra eftersom alla EU- länder har gemensamma bestämmelser vad gäller tullar, migration och i och med Barcelonadeklarationen också förenade mål att uppnå. Dessutom har de fri arbetskraftsmigration mellan sig. Trots ovanstående problematik anser jag att det skulle skapa för långa avstånd både geografiskt och innehållsmässigt om hela EU tas med.

MED-9 länderna är precis som EU-7 länderna min egen indelning. Denna bygger dock på den indelning som Barcelonaprocessen gav, viken är MED-10 länderna. Från början var de tolv stycken: Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Palestina, Israel, Jordanien, Libanon, Syrien, Libyen, Malta och Cypern. Sedan dess har Turkiet anslutit sig till gruppen medan Libyen inte längre räknas med i MED-10. Libyen har endast observatörsstatus vilket bland annat innebär att de inte har några implementeringsprogram. Malta och Cypern ingår numera i Europeiska Unionen och räknas därför numera med i EU-7 gruppen. Jag väljer att utesluta Turkiet eftersom de är inne i en anpassningsprocess för att bli medlemmar i EU och kan därför inte klart sägas tillhöra antingen MED-9 eller EU-7 gruppen. Det blir då problem att definiera var jag ska föra in dem och därför väljer jag att exkludera dem. Däremot väljer jag att låta Libyen vara med i MED-9 gruppen, detta på grund utav att även om de inte har implementeringsprogram kommer deras demografi att påverka regionen och det finns inget tvivel om att om de i framtiden ingår i en av samarbetspartnergrupperna kommer de att ingå i MED-10.

Detta innebär att en del länder runt Medelhavet som inte ingår i vare sig EU-7 eller MED-9. Av dessa håller Kroatien och Makedonien redan förhandlingar om inträde i EU, men är ännu inte medlemmar och inte heller del av MED-10. Då återstår tre länder med kustremsa längst Medelhavet och dessa är Bosnien Hercegovina, Montenegro och Albanien. Ingen av dessa har påbörjat medlemsprocessen för att ingå i EU och inte heller ingår de i den ursprungliga MED-10 gruppen. Dessa fem länder kommer alltså at lämnas utanför undersökningen. Det vore intressant att inkludera alla nationer runt Medelhavet och det skulle ge en komplett blid av demografin. Men då jag har valt att påbörja undersökningen utifrån Barcelona processen anser jag att ovanstående exkluderingar utgör en bra kompromiss mellan fokuseringen på demografin och det övernationella perspektivet.

1.5 Begrepp och avgränsningar

För att kunna göra uppsatsen lättförståelig ska jag reda ut några begrepp och samtidigt redogöra för varför jag har valt att avgränsa uppsatsen på det sätt jag har gjort.

Baserat på ovanstående kapitel består EU-7 av Spanien, Frankrike, Malta, Italien, Slovenien, Grekland och Cypern. MED-9 består av Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon och Syrien. Med demografi menar jag både den totala befolkningen och dess ålderssammansättning, när jag talar om de separat använder jag dessa benämningar istället. Jag använder ofta begreppet utveckling och med det menar jag hela samhällsutvecklingen, alltså ekonomisk, social, sjukvård, utbildning, mänskliga fri- och rättigheter o.s.v. Uppsatsen är dock avgränsad, främst på grund av platsbrist, till att mestadels diskutera hur den ekonomiska utvecklingen påverkas av demografin. Jag har också valt att avgränsa uppsatsen i tid både på grund utav uppgiftens omfattning och för att inte få med

(8)

irrelevant information. Jag har valt att sätta den första undersökningspunkten vid Barcelonaprocessen initiering 1995. Den andra undersökningspunkten jag har valt är år 2050.

Detta av flera anledningar, dels är demografi ett långsamt fenomen som tar tid på sig att ändras. Dels är just år 2050 så långt som statistikbyråernas beräkningar sträcker sig. Med migration menas internationell migration, där minst en nationsgräns passerats. Migrationen påverkar självklart även den lokala utvecklingen men då jag har valt att lägga uppsatsen på en nationell och internationell nivå lämnar jag den påverkan till en annan undersökning.

1.6 Disposition

Denna uppsats är indelad i fem kapitel. Det första är det ni just har läst där jag gett en introduktion och specifikation av uppsatsen. I det andra kapitlet kommer den demografiska transitionsmodellen förklaras, migrationens bidrag till demografin tas upp och vad demografin kan ha för betydelse för ekonomin behandlas. Det tredje kapitlet är tänkt att ge en bild över hur regionernas demografiska verklighet så ut när Barcelonadeklarationen skapades 1995 och hur demografin kommer att se ut 2050. I det fjärde kapitlet analyseras demografin utifrån den demografiska transitionsmodellen, migrationen och sätts i förhållande till ekonomin i Medelhavsområdet. Uppsatsen avslutas med ett kapitel där jag ska jag svara på min forskningsfråga och även ge förslag på framtida forskning utifrån de funderingar som uppkommit under arbetets gång.

2 Demografins betydelse

2.1 Den demografiska transitionen

När demografer försöker förstå och förklara hur världen ser ut används den demografiska transitionsmodellen.¹⁰

Figur 1 Den demografiska transitionsmodellen

Källa: http://www.uwmc.uwc.edu/geography/Demotrans/demtran.htm

(9)

Med demografisk transition menas den förändring i demografi som sker från ett tillstånd med en låg befolkning och höga födelse- och dödstal till en stor befolkning med låga födelse- och dödstal.¹¹ Denna förändring beror på att industrialisering och urbanisering har påverkat hur befolkningen växer.¹² 1929 lade Warren Thompson grunden till den demografiska transitionsmodellen genom att följa hur födelsetal och dödstal hade förändrats i industrialiserade samhällen från 1700-talet och framåt. Modellen har sedan dess utvecklats och har lite olika utseende beroende på vad man vill lägga fokus på och vilka indelningar man väljer att göra. Den modell jag har valt att följa är en där fyra stadier tas upp, dessa fyra visar inte bara hur demografin ändras över tid utan tar även upp dessa fyra stadier i termer av ekonomisk utveckling. Dessa fyra benämns förmodern, tidig industrialisering, mogen industrialisering och postindustriell.¹³ Som alla modeller är även denna en grov förenkling av verkligheten och har således sina begränsningar. Trots att en del forskare inom ämnet anser den vara förlegad menar jag att den på ett enkelt sätt åskådliggör demografins förändringar och modellen har därför fått en central roll i uppsatsen. Nedan följer en genomgång av de fyra steg som modellen visar och vad de innebär för utvecklingen i landet.

Fram till 1700-talet befann sig alla världens länder i den första, förmoderna fasen. Då startade industrialiseringen i Västeuropa vilket utlöste en förändring i demografin. Under denna period är födelsetalen höga på grund av samma anledningar som än idag påverkar kvinnor i mindre utvecklade länder att få många barn. Den höga spädbarnsdödligheten skapar inga incitament till att få färre barn. Dödligheten bland barn beror på flera faktorer men bland dem kan nämnas brist på rent vatten, dålig hygien och sjukdomar.I jämförelse med dödstalen ligger födelsetalen på en relativt jämn nivå.¹⁴ Dödstalen är höga under denna period men växlar kraftigt beroende på, utöver det som redan nämnts, mer tillfälliga situationer så som krig, svält och epidemier.¹⁵ Denna balans mellan födelse- och dödstal leder till att den totala befolkningen hålls på en låg nivå med en tillväxt på mindre än 0.05%, vilket innebär långa dubbleringstider på mellan 1-5000 år.¹⁶ I och med den konstanta befolkningen i denna fas kallas den även för hög stationär, hög syftar på de höga födelse- och dödstalen. De länder som befann sig i den höga stationära fasen kännetecknades av en låg och känslig matproduktion med större delen av befolkningen arbetandes inom jordbrukssektorn.¹⁷ Inga större länder befinner sig längre i denna fas tack vare den snabba spridningen av medicinsk teknologi. Men man bör ändå komma ihåg att vissa mycket isolerade och primitiva grupper befinner sig i denna fas idag.¹⁸ En del demografer sammanfattar detta steg i utvecklingen som ett Malthusianskt stillastående.

I den andra, tidigt industriella fasen har, så som namnet förevisar, industrialiseringsprocessen i landet påbörjats. Födelsetalen ligger kvar på samma nivå som i den förmoderna fasen men dödstalen sjunker kraftigt. Orsakerna till de sjunkande dödstalen kan delas in i två grupper, bättre matförsörjning genom nya jordbruksmetoder och förbättrad

11 http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=152093 2008-05-11

12 Haggett, Peter (2001). Geography a Global Synthesis. Harlow: Pearson Education Limited, s.192

13 http://www.uwmc.uwc.edu/geography/Demotrans/demtran.htm 2008-05-11

(10)

hälsa genom ökad kunskap om mathantering, vikten av personlig hygien, tillgång till rent vatten och avlopp. Detta minskar i allra högsta grad spädbarnsdödligheten som står för en stor del av nedgången i dödstalen. En effekt av detta är en föryngring av åldersstrukturen i landet, med allt fler unga i förhållande till vuxna. Denna föryngring fortsätter att öka befolkningen allteftersom fler når upp till reproduktionsålder med samma födelsetal som sina föräldrar.¹⁹ Denna förändring leder till en snabbt ökande befolkning, en befolkningsexplosion²⁰ därför kallas stadiet även för tidigt expanderande. Livslängden ökar under detta stadium. En annan faktor som påverkar dödstalen är ökad stabilitet i samhället, det vill säga mindre krig och konflikter. Enligt Peter Hagget hamnar de flesta länderna i Latinamerika, Afrika och Sydasien i denna fas i modellen. Deras befolkningar ökar kraftigt tackvare medicinska förbättringar och miljö åtgärder som gett väsentliga uppgångar i livslängd.²¹

Den tredje fasen kallas för mogen industrialisering. Födelsetalen står i denna fas för den största förändringen, eftersom det är dessa som sjunker. Anledningarna till det minskande barnafödandet är flera, dels har den minskade spädbarnsdödligheten inneburit att det inte krävs lika många barn för att trygga en behaglig ålderdom. Det är även ett resultat av en ökande industrialisering och urbanisering med ändrade behov för att få hushåll att gå runt och ökande kostnader för varje barn. Andra bidragande faktorer är att kvinnors förvärvsarbete och utbildning ökar deras valfrihet och de tillskrivs även andra värden än endast de som har med mödraskapet att göra.²² I den senare delen av fasen börjar även preventivmedel ge en större möjlighet till famljeplanering.²³ I denna fas stabiliseras dödstalen till att ligga på en låg nivå.

Mot slutet av fasen faller födelsetalen till vad som brukar kallas reproduktionsnivå, detta innebär att kvinnorna i snitt föder barn så att de ersätter sig själva och sin partner. Den stora befolkningsökning som sågs i det förra steget fortsätter då befolkningsandelen i barnafödande ålder är större än den äldre.²⁴ När dessa kohorter åldras kommer även befolkningsökningen att avstanna²⁵ och den totala befolkningen kommer att ligga på en hög nivå.²⁶ Detta ser man tydligt om man tittar på demografi pyramiden som kommer att förklaras närmre under nästa rubrik.

Den sista fasen i den demografiska transitionen, den postindustriella, innebär att transitionen är fullbordad.²⁷ Födelsetalen har stabiliserats på en låg nivå och likaså har dödstalen. Den totala befolkningen ligger således på en konstant nivå. Man skulle kunna uttrycka det som så att förhållandena är de motsatta från den första förmoderna fasen. I denna fas är det dödstalen som är mer stabila än födelsetalen som ibland tillfälligt ökar.²⁸ Befolkningen i landet blir allt äldre och i vissa fall sjunker födelsetalen till en nivå långt under ersättningsnivån och det utlöser en minskning i den totala befolkningen.

(11)

Födelsetal Dödstal

Migration

Men då denna modell arbetades fram utefter hur de industrialiserade ländernas befolkning hade växt fram kan man idag se vissa skillnader i hur demografin uppträder i de länder som idag är mindre utvecklade. Till exempel sjunker dödstalen snabbare, bland annat tackvare ökad läskunnighet bland kvinnor som visat sig minska barnadödligheten avsevärt. Gapet mellan födelsetal och dödstal i fas två och tre har visat sig fortgå längre i mindre utvecklade länder.²⁹ En bidragande faktor till att skillnaden mellan födelsetal och dödstal är svårare att minska kan vara att befolkningsökningen är mycket snabbare i dagens utvecklingsländer (3,5

% per år) än vad den var i länderna som modellen byggdes på (1,3 % per år).³⁰ Vad detta kan orsaka för konsekvenser handlar nästa kapitel om.

2.2 Demografins treenighet

Den demografiska transitionsmodellen visar två av de tre faktorer som kan påverka demografin. Den tredje är migration. Även om migration inte har en lika stor inverkan som fertilitet och mortalitet anser jag att det är viktigt att ta upp då det ändå har en effekt på populationen. Man kan illustrera demografins treenighet och relationerna mellan födelsetal, dödstal och migration med hjälp av nedanstående figur.

Ett exempel som ges av Chris Wilson är att det under de senaste 50 åren har immigrerat mellan 10 och 15 miljoner människor till de 25 länder som var med i EU 2004. Detta ställer han i förhållande till de 300 miljoner barn som föddes i länderna under den tiden.³¹ Ser man på migrationen ur denna synvinkel verkar den inte så betydelsefull som många politiker vill få den att vara. Trots att migrationen har en relativt liten inverkan demografiskt sett har den stort utrymme i media och anses kunna användas för att påverka den ekonomiska utvecklingen. Migration påverkar även internationella relationer och har sin plats i Barcelonadeklarationen som används som exempel på internationella överenskommelser i denna uppsats.

2.3 Demografi och ekonomi

Att demografin påverkar ekonomin visar den demografiska transitionsmodellen och de förändringar som kommer att ske runt Medelhavet de närmaste årtiondena kommer att ge stora ekonomiska effekter.³² Men på vilket sätt kommer dessa ekonomiska effekter visa sig?

När det kommer till demografi och ekonomi kan man kort uttrycka det som så att det som påverkar ekonomin är åldersammansättningen. Alltså hur många kan bidra till produktionen i jämförelse med hur många som är beroende av den. För att kunna förklara de effekter som

New York: Palgrave Macmillan, s.25 Figur 2 Demografins treenighet

Källa: Egen figur

(12)

kan uppstå vill jag först ta upp två begrepp, den demografiska avkastningen³³ och den demografiska fällan.³⁴

Den demografiska avkastningen innebär att när den arbetsföra befolkningen ökar i förhållande till resten av befolkningen får ekonomin en åldersstrukturell knuff. Antalet arbetande ökar och därmed snabbas den ekonomiska utvecklingen upp.³⁵

Den demografiska fällan innebär att den ökande befolkningen leder till ökad press på ekonomin och en större belastning på miljön. Det kan bli för mycket för en stat att klara av.

Det uppstår en ond spiral som ju längre den får pågå gör det svårare att ta sig upp ur fattigdomen. Folkökningen leder till miljömässiga problem med ökad dödlighet i svält och sjukdomar som följd. Motsägelsefullt kan lösningen på problemet vara att skapa tillgång till rent vatten och fungerande avloppssystem för att minska barnadödligheten som i sin tur brukar ge en minskad benägenhet att skaffa många barn.³⁶ Detta beror bland annat på att den ekonomiska utvecklingen har blivit försenad, att den inte följer demografin på samma sätt som den gjorde när modellen först utvecklades.³⁷

De problem som kan uppstå när en befolkning inte längre ökar utan istället är stationär eller till och med minskar är många. För Europa till exempel är problemet egentligen inte den åldrande befolkningen utan att de ekonomiska institutionerna som finns inte är rustade för förändringen.³⁸ Som exempel kan nämnas den debatt som finns i Sverige idag om pensionssystemet och dess möjlighet att klara det ökade trycket från allt fler äldre. För länderna söder och öster om Medelhavet ser situationen helt annorlunda ut. Deras befolkning förväntas också att åldras men från många barn till fler i arbetsför ålder de närmaste 25 åren.

Den sortens åldrande beräknas tvärtom vara bra för ekonomin.³⁹ Till exempel påverkar demografin den naturliga arbetslöshetskvoten. Fler tonåringar är arbetslösa i jämförelse med vuxna så om andelen tonåringar i ett land minskar kommer även den naturliga arbetslösheten att minska.⁴⁰ Hur Medelhavets demografiska situation ser ut idag och vad som beräknas hända tas upp i nästa kapitel. Vad det kan komma att betyda för regionen kommer sedan att diskuteras i kapitel fyra.

40 O’Sullivan, Arthur & Sheffrin, M. Steven (2003). Economics Principles and Tools. New Jersey: Pearson Education Inc, s.635

(13)

3 Barcelonadeklarationen och Medelhavets demografi 3.1 Barcelonadeklarationen

I november 1995 skrevs Barcelonadeklarationen under vid en Europa-Medelhavskonferens där representanter för Spanien, Tyskland, Algeriet, Österrike, Belgien, Cypern, Danmark, Egypten, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Israel, Italien, Jordanien, Libanon, Luxemburg, Malta, Marocko, Nederländerna, Portugal, UK, Syrien, Sverige, Tunisien, Turkiet och Palestina och EU fanns samlade.⁴¹ Detta var startpunkten för Barcelonaprocessen, som i detta stycke skall förklaras lite närmare. Grunden för Barcelonaprocessen är att man genom partnerskap ska uppnå ett antal mål som är uppdelade i tre huvudämnen;

• politik och säkerhet,

• ekonomi och finanser,

• samhälle, kultur och mänskliga rättigheter.

Inom politik och säkerhet är målet att uppnå fred, stabilitet och säkerhet i området. Detta ska ske genom återkommande dialog och respekt för internationell lag och mänskliga rättigheter.

Demokrati ska utvecklas i länderna men samtidigt ska varje lands rättighet att fritt välja politiskt system respekteras. Man ämnar att motverka främlingsfientliga tendenser och verka för pluralism genom att öka kunskapen om grundläggande fri- och rättigheter. Organiserad brottslighet och drogsmuggling ska bekämpas gränsöverskridande. En stor del av detta ämne tas upp av ambitionen att lösa dispyter genom internationella organisationer till exempel FN och att skapa en Medelhavsregion fri från massförstörelsevapen. Allt detta för att i framtiden upprätta en Europa-Medelhavspakt som syftar till att skapa och upprätthålla ett fredligt och stabilt Medelhavsområde.

För ekonomi och finanser är det övergripande målet att uppnå välstånd i regionen genom att skapa en hållbar och balanserad ekonomisk och social utveckling. Det första problem som tas upp är statsskulderna och parterna åtar sig att minska problemet genom att öka den ekonomiska utvecklingstakten, förbättra levnadsförhållanden för sina medborgare och uppmuntra regionala samarbeten. Detta huvudämne är uppdelat i flera undergrupper där den första handlar om att upprätta en frihandels zon som ska påbörjas år 2010. Det innebär att alla typer av handelshinder gradvis ska tas bort, gemensamma kontrollregler och marknadsekonomi ska införas. Den privata sektorn ska få särskilt stöd och för att inte det ska ge negativa effekter för befolkningen ska speciella program skapas för de allra fattigaste för att säkerställa deras behov. Den sista aspekten av frihandelszonen handlar om att skapa mekanismer för teknologisk kunskapsspridning. Den andra undergruppen handlar om vikten av inhemska besparingar, investeringar och internationella direkt investeringar. Här betonas vikten av regionalt samarbete mellan länderna i MED-10 regionen, hållbar utveckling och kvinnornas roll i ekonomin. Andra teman som behandlas är energisektorns betydelse för utvecklandet av ekonomin, jordbrukets modernisering och förbättrandet av infrastrukturen. En viktig aspekt för de som är intresserade av statistik är att de ska sträva mot att harmonisera metoderna vid statistikinsamling och öka utbytet av informationen. Den sista delen av den ekonomiska och finansiella huvudgruppen handlar om ökat ekonomiskt stöd från EU och EU:s medlemsländer och hur detta stöd ska hanteras.

41 http://ec.europa.eu/external_relations/euromed/bd.htm 2008-05-19

(14)

När det kommet till den sista huvudgruppen, samhälle, kultur och mänskliga rättigheter är målet att uppnå ökat humankapital, ökad förståelse mellan kulturer och utbyten mellan civila samhällen. Massmedias roll i förståendet av andra kulturer betonas likaså utbildning och utbytesprogram. Andra områden som står i fokus är folkhälsa, social utveckling och det civila samhället. För denna uppsats ligger flera delar av undergruppen i fokus. En av dem är att det klargörs att de nuvarande befolkningstrenderna är prioriterade utmaningar som måste balanseras med politiska hjälpmedel för att snabba upp den ekonomiska utvecklingen. En annan är att migrationens roll i de över- och inter-nationella betonas och samarbetet mellan regionerna ska öka för att minska migrationsströmmarna. För att kunna göra det förespråkas yrkesinriktade utbildningsprogram för att minska arbetslösheten och garanterar att respektera och upprätthålla de fri- och rättigheter som invandrare och legala flyktingar har. Illegal migration å andra sidan ska motverkas, i deklarationen beskrivs inte hur utan det enda som nämns är att återinträde ska möjliggöras.⁴²

Sedan det första mötet har flera konferenser hållits där flera implementerings dokument och en del nya instrument skapats. Ett av de viktigaste för Barcelonaprocessen är FEMIP, en investeringsmekanism inom den Europeiska investeringsbanken som prioriterar ekonomiska insatser i regionen främst riktade till den privata sektorn.⁴³ De dokument som i dagsläget styr Europa-Medelhavssamarbetet är programmet för den Europeiska Grannskapspolitiken och de landspecifika femårsplaner⁴⁴ som ratificerades i de flesta samarbetsländerna under 2007.

Mycket kritik har framförts mot Barcelonadeklarationen och en del åsikter kommer presenteras här. Thierry Fabre har tar upp dubbeltydigheten som finns i MED-9 ländernas roll i partnerskapet. Å ena sidan argumenterar han, ses de som jämlika politiska kompanjoner med fullt ansvar för de strömmar av emigranter som lämnar deras kuster. Å den andra anses de klart vara ojämlika på ett ekonomiskt plan och i stort behov av stöd från Europa.⁴⁵ Peter Hagget menar att koalitioner, så som Barcelonaprocessen, inte alltid är frivilliga. Att de kan vara ett uttryck för imperialismen som har lämnat spår i demografi och ekonomisk utveckling världen över och som fortfarande utvecklas i på olika sätt.⁴⁶ Samir Amin uttrycker klart sin åsikt om Barcelonadeklarationen när han säger att alla som är intresserade av den nuvarande relationen mellan de Europeiska länderna och de på den södra sidan av Medelhavet måste finna deklarationen skrattretande. Amin menar att det är många vackra ord men att det inte ligger mycket bakom dem. Dessutom anser han att deklarationen har fått mycket mer medial uppmärksamhet än vad dess resultat förtjänar, detta säger han är en medveten taktik för att ge samarbetet starkare stöd hos allmänheten.⁴⁷ Fabre menar att Barcelonaprocessen inte kan uppnå sina mål just för att själva processen är målet. Han menar att det saknar de politiska impulserna som skulle behövas för att på allvar kunna utveckla relationerna mellan Europa och Medelhavsländerna.⁴⁸ Kritiken som riktats mot Barcelonadeklarationen är så omfattande

42 http://ec.europa.eu/external_relations/euromed/bd.htm 2008-05-19

43 http://europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/g24221.htm 2008-05-19

44 http://www.euromedinfo.eu/site.166.content.en.html 2008-05-19

47 Amin, Samir & El Kenz, Ali (2005). Europé and the Arab World, Beirut: World Book Publishing, s.83

(15)

att jag bara kan ta upp ovanstående. Trots kritiken är Barcelonadeklarationen idag den mest omfångsrika överenskommelse som finns i området. Det är därför jag har valt att ha den som exempel på internationella avtal i denna uppsats.

3.2 Demografi

All statistik är hämtad från U.S. Census Bureau (USCB) hemsida⁴⁹ med undantag för informationen om Maltas befolkning år 1995 som av någon anledning inte fanns tillgänglig där. Anledningen att jag valt att hämta all statistik från en och samma byrå är dels att tidsåtgången minskas men också att tillförlitligheten är jämn. I början av min undersökning jämförde jag data från USCB med data från Eurostat, Europeiska Kommissionens statistikbyrå och då jag i de fallen inte såg några skillnader i informationen drog jag slutsatsen att jag kunde använda mig av båda hemsidorna. Men då Eurostat inte hade någon information utöver den som fanns hos USCB valde jag att enbart använda USCB:s databas. Undantaget till detta är som nämns ovan Malta. Informationen om Maltas befolkning år 1995 är hämtad från FN:s ekonomiska kommission för Europa, UNECE. Jag vill dock påpeka att detta gäller enbart för år 1995. Framtidsberäkningarna för Malta år 2050 är hämtade från USCB, på så sätt är Maltas framtidsberäkning gjord med samma metod.

När Barcelonadeklarationen skrevs under år 1995 såg demografin i EU-7 länderna ut som befolkningspyramiden nedan visar.

Den totala befolkningen var ca 170 miljoner. Av dessa är det stor skillnad mellan Frankrike som, med sina 60 miljoner invånare, hade flest i EU-7 och Malta⁵⁰ som hade minst antal

49 http://www.census.gov/ipc/www/idb/ 2008-05-22

50 http://w3.unece.org/pxweb/Dialog/Saveshow.asp 2008-05-20

Figur 3Befolkningen indelad i ålderskohorter för EU-7 länderna år 1995 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(16)

invånare, ca 370 000. Som bilden visar har befolkningsstrukturen en avsmalnande form både längst ner och längst upp vilket innebär att regionen har färre yngre äldre än medelålders.

Denna negativa nativitetsutveckling har implikationer på ekonomin, något som tas upp i nästa kapitel. När det gäller befolkningsstrukturen kan man se skillnader inom gruppen. Spanien, Italien, Frankrike och Grekland har fler äldre och medelålders invånare än Malta⁵¹ och Cypern som relativt sett har färre äldre. Födelsetalet och dödstalet låg på en väldigt jämn nivå,

10.5 födda och 9.2 döda per tusen.

År 2050 ser EU-7:s befolkningsstruktur ut som befolkningspyramid 2 här ovan visar. Den totala befolkningen beräknas uppgå till ca 168 miljoner, den bedöms alltså minska under denna tid på grund av de låga födelsetalen. Undersöker man detta på nationell nivå ser man att befolkningen i Cypern, Frankrike och Malta beräknas att öka, om än i låg utsträckning.

Medan Greklands, Sloveniens, Italiens och Spaniens befolkningar bedöms minska så till den grad att det balanserar och dessutom slår över befolkningsökningen som de andra länderna uppvisar. Befolkningen är kraftigt åldrad och den allra största gruppen är över 80 år. Detta skapar givetvis stora krav på den försörjande, producerande befolkningen.

Beroendefrekvensen är mycket hög med många äldre som ska underhållas av en minskad arbetsstyrka. Vad detta kan ge för konsekvenser behandlas djupare i kapitel 4. Inom gruppen kan inga större skillnader utskiljas när det gäller ålderstrukturen. Födelsetalet har sjunkit till 8.8 sedan 1995 medan dödstalet har ökat till 14.5 per tusen invånare, det ökade dödstalet förklaras av den åldrade befolkningen.

För MED-9 länderna såg demografin ut som befolkningspyramid 3 nedan visar när Barcelonadeklarationen skapades. Den totala befolkningen 1995 var 160 miljoner i MED-9

51 http://w3.unece.org/pxweb/Dialog/Saveshow.asp 2008-05-20

Figur 4Befolkningen indelad i ålderskohorter för EU-7 länderna år 2050 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(17)

länderna. Det landet med markant flest invånare var Egypten med sina 63 miljoner. När man ställer det mot det minsta landet, befolkningsmässigt, Libanon som enbart hade 3 miljoner invånare förstår man att ländernas situation var tämligen olika. När det gäller befolkningsstrukturen är det däremot likheterna som framträder. Trots de stora skillnaderna i total befolkning har alla länder i MED-9 förvånansvärt lika form på befolkningspyramiden.

Andelen unga är uppenbart större och dessa länder ger verkligen skäl att kalla befolkningssammansättningen för pyramid. Det landet som kan sägas sticka ut från mängden skulle vara Israel som har en något större andel äldre befolkning än de andra länderna.

Födelsetalet beräknat per tusen invånare var 27.3 och dödstalet var 6 per tusen invånare.

Vid år 2050 beräknas MED-9 ländernas totala befolkning ha ökat till 308 miljoner. Det är nästan en fördubbling av populationen. Inom gruppen finns det dock skillnader i hur mycket befolkningen väntas öka, de länder som förväntas ha störst ökning är Egypten, Israel och Jordanien var befolkningar förväntas mer än fördubblas. Detta kontrasteras av Libanon och Tunisien vars befolkningar beräknas öka från 3 till 5 miljoner respektive 8 till 12 miljoner.

Befolkningsstrukturen har som ni kan se nedan, ändrats till att bli en mer stationär med befolkningen jämnt spridd över åldersgrupperna. De skillnader som kan ses inom MED-9 är att Algeriet, Israel, Libanon och Tunisien beräknas ha en relativt större andel äldre i jämförelse med de andra länderna. Denna strukturella skillnad följs åt med befolkningsökningen det vill säga de länder som beräknas ha störst befolkningsökning beräknas har mindre andel äldre medan de med mindre befolkningsökning beräknas ha en större andel äldre. Födelsetalen beräknas sjunka till 12.5 per tusen invånare medan dödstalen förväntas öka till 8.1 efter att ha legat under 5 per tusen runt år 2010-2015.

Figur 5Befolkningen indelad i ålderskohorter för MED-9 länderna år 2050 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(18)

3.3 Medelhavet och Migration

Det som befolkningspyramiderna ovan inte visar är hur migrationen i områdena såg ut 1995 och hur den beräknas bli i framtiden. All statistik i detta stycke är hämtat från USCB:s hemsida.⁵² 1995 hade EU-7 en nettoimmigration på ca 200 000 människor. Denna siffra verkar sannerligen liten i jämförelse med den totala befolkningen på 170 miljoner. Men det man bör dock tänka på är att mycket av invandringen inte registreras i statistiken utan sker illegalt. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon beräkning på hur stor den illegala immigrationen var. Ingen av länderna i gruppen hade färre invandrare än utvandrare, det vill säga att alla hade en viss ökning i befolkning tack vare invandringen. Även om invandringen var betydligt mindre till Malta och Cypern än till Italien som hade den största invandringen av EU-7 länderna.

EU-7 ländernas immigration beräknas år 2050 att öka till strax över 280 000 personer.

Italien beräknas ta emot över en tredje del av dessa och Frankrikes immigration kommer att mer än tredubbas till ca 99 000 personer. De övriga ländernas immigration förväntas ligga kvar på ungefär samma nivå, mellan 300 (Cypern) och 40 000 (Spanien).

Samma år hade MED-9 länderna en nettoemigration på lite mer än 18 000 människor.

Tyvärr är informationen inte komplett för MED-9 länderna, jag har inte kunnat hitta information om Syriens eller Libanons migration. För Libyen har jag bara kunna hitta information om år 1995. För resterande länder i denna grupp är det stora skillnader då Israel

Figur 6Befolkningen indelad i ålderskohorter för MED-9 länderna år 2050 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(19)

(ca 98 000) och Jordanien (ca 37000) hade en ansenlig immigration medan Algeriet, Egypten, Libyen, Marocko och Tunisien hade en utvandring på mellan 14 000 och 75 000 människor.

År 2050 beräknas MED-9 länderna ha en nettoutvandring på ca 13000 människor. Denna siffra inkluderar inte Libanon, Libyen och Syrien, eftersom jag inte har lyckat hitta information om dem. Det som är förvånande i denna uppskattning är att Jordanienien förväntas ha över 35 000 immigranter, medan Israel beräknas ha en immigration på ca 4 000 människor. I de övriga MED-9 länderna förväntas emigrationen vara något lägre än 1995.

Migrationen är en intressant faktor att ta upp trots att det, till och med nu när immigrationen till Europa är högre än någonsin och födelsetalen längre än någonsin, ändå föds mer än fyra gånger fler barn per år än vad det invandrar människor.⁵³ Trots att migrationen även i framtiden tros vara betydligt lägre än födelse- och dödstalen beräknas dess relativa betydelse att öka.⁵⁴ Wilson skriver att de demografiska krafterna tyder på att migrationen in i EU kommer att fortsätta vara ett stort och ökande fenomen. Och givet den gemensamma historien och den geografiska närheten kommer mycket av denna migration komma från MED-10 länderna.⁵⁵

4 Medelhavet då och i framtiden

4.1 MED- 9 och EU-7 i demografiska transitionen

Vad befinner sig då de två regionerna i den demografiska transitionen? EU-7 har redan 1995 både låga födelsetal och dödstal och en stor befolkning. Enligt modellen har de fullbordat sin transition och befinner sig i det fjärde och sista stadiet. MED-9 däremot har 1995 mycket högre födelsetal än dödstal och därmed en stor befolkningsökning. Till år 2050 förväntas födelsetalet sjunka kraftigt medan dödstalet beräknas öka marginellt. Detta innebär att MED-9 regionen bäst placeras in i den tredje fasen i transitionsmodellen.

Figur 7 Den demografiska transitionsmodellen med MED-9 och EU-7 utsatta Källa: http://www.uwmc.uwc.edu/geography/Demotrans/demtran.htm

(20)

Det är denna skillnad i tidpunkter och varaktighet som har legat till grund för skillnaderna i befolkning mellan EU-7 och MED-9.⁵⁶ Även om det alltid finns ett visst mått av osäkerhet när man gör framtidsberäkningar är det nästan säkert att MED-9 ländernas befolkning kommer att fortsätta växa kraftigt medan EU-7 ländernas till och med kommer att minska.⁵⁷ Denna stora befolkningsökning i MED-9 gruppen kommer att förändra hela grunden för Euro- Medelhavssamarbetet.⁵⁸

4.2 Barcelonadeklarationens demografiska kontext

I vilken demografisk verklighet skapades då Barcelonadeklarationen? Regionernas befolkningar var ungefär lika stora, MED-9 länderna hade ca 160 miljoner invånare och EU-7 länderna ca 170 miljoner. Däremot var det stora skillnader i befolkningssammansättningen.

Med-9 länderna hade väldigt många fler yngre än EU-7 länderna som hade de största befolkningsgrupperna i åldrarna 20-49.

Den andra stora skillnaden är att MED-9 gruppen hade väldigt mycket mindre andel äldre än EU-7. Detta skapade självklart skillnader i ekonomin och gav regionerna olika utgångspunkter när den internationella överenskommelsen formades. Födelsetalen var mycket lägre i EU-7 (10.5 per tusen) än i MED-9 (27.3 per tusen). Vilket för MED-9 länderna kommer att innebär att den ekonomiska utvecklingen får en åldersrelaterad knuff. Samtidigt som EU-7 ländernas ekonomi enligt den demografiska transitionsmodellen kommer att

Figur 8 EU-7 och MED-9 ländernas demografiska pyramider år 1995 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(21)

försvagas. Dödstalet däremot var högre i EU-7 med 9.2 per tusen än i MED-9 länderna vars dödstal låg på 6 per tusen invånare. Det är till del en konsekvens av att EU-7 hade fler äldre än MED-9.

Den migration som Medelhavsområdet hade 1995 är svårberäknad. Mycket tyder på att den migration som statistiken visar inte gör rättvisa till hur många som verkligen korsade gränserna inom området men jag har tyvärr inte kunna hitta några beräkningar för hur stor den illegala migrationen skulle kunna ha varit. Den migration som finns i statistiken visar att EU-7 länderna hade en nettoimmigration på över 200 000 människor. Det kan förklara den stora plats som migrationsfrågor får i Barcelonadeklarationen. Däremot är MED-9 länderna nettoemigration endast ca 18 000 människor. Sätter man dessa siffror i förhållande till att befolkningen är ungefär lika stor i regionerna börjar man genast att undra om det verkligen kan stämma. Eftersom USCB:s statistik bygger på uppgifter som staterna själva lämnat in kan det finnas anledningar att tveka på om uppgifterna är korrekta. Detta är dock något som statistikbyråerna själva försöker minska risken för genom att vidta ett antal åtgärder, mer om åtgärderna finns att läsa på deras hemsida www.census.gov.⁵⁹

Alla tre huvudämnen som Barcelonadeklarationen innehåller påverkades av skillnaderna i demografi. Det första huvudämnet, politik och säkerhet, påverkades till exempel av skillnaderna i ålderssammansättning genom att en ung befolkning ofta leder till ett mindre stabilt politiskt styre med större risk för revolter och. Det andra, ekonomi och finanser, influerades av att EU-7 redan hade fullgjort sin demografiska transition när samarbetet inleddes. Medan MED-9 inte ännu inte hade genomgått den naturliga uppgången i produktion som en ökande befolkning ger. Detta tillsammans med andra ekonomiska aspekter till exempel utlandsskulder satte MED-9 länderna i en beroendeposition så till den grad att Peter Hagget hävdar att Barcelonadeklarationen blott är en ny form av rumslig imperialism.⁶⁰ Han menar att en del internationella koalitioner inte är helt frivilliga utan är en vidareutveckling av det befolkningsmässiga och ekonomiska arv som imperialismen har lämnat efter sig.⁶¹ När det kommer till det sista huvudämnet, samhälle, kultur och mänskliga rättigheter, står det klart att alla aspekter påverkades av hur demografin såg ut. Hur samhället är uppbyggt är beroende av ålderssammansättningen. Dess behov av utbildning inom alla ämnen, inte minst mänskliga rättigheter, är större ju fler unga som finns. Vad som anses vara kultur är även det starkt beroende av ålder och generationsskiften.

59 http://www.census.gov/ipc/www/idb/estandproj.html#BASEPOP 2008-05-23

(22)

4.3 Framtidens demografi och dess betydelse för utvecklingen i Medelhavsområdet Hur beräknas demografin se ut i regionerna år 2050? Som befolkningspyramiderna nedan visar har båda regionerna en stationär befolkning. Däremot är MED-9 ländernas befolkning mycket större än i EU-7 regionen. MED-9 regionens befolkning förväntas öka till över 300 miljoner, medan EU-7 ländernas beräknas minska något till ca 168 miljoner. Vikten av denna befolkningsförändring kan knappast överdrivas.⁶²

Det är alltså under den första halvan av detta århundrade som MED-9 länderna kommer att få utdelning av den demografiska transitionen.⁶³ Det åldrande som regionen kommer erfara är, till skillnad från EU-7 regionens, väldigt gynnsamt för ekonomin.⁶⁴ Till och med vid år 2030 kommer andelen äldre vara låg i MED-9 regionen samtidigt som nedgången i födelsetal från 27.3 per tusen år 1995 till 12.5 per tusen år 2050 innebär att en ännu större andel kommer att vara i arbetsför ålder. Detta fenomen är den demografiska avkastningen, beskriven i kapitel 2.⁶⁵ Det finns också en påtaglig risk för en del eller alla av MED-9 länderna att hamna i den så kallade demografiska fällan.⁶⁶ Detta på grund utav att den kraftiga befolkningsökningen kan leda till ökad press på ekonomin och en större belastning på miljön. Detta har uppmärksammats i Medelhavsområdet och flera samarbetsavtal finns för att minska

Figur 9EU-7 och MED-9 ländernas demografiska pyramider år 2050 Källa: http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbagg

(23)

påfrestningen på miljön, till exempel Horizon 2020. Horizon 2020 har som mål att minska de största föroreningskällorna såsom industriutsläpp och avloppssystem, som tillsammans står för 80 % av föroreningen i Medelhavet. De vill skapa nationella miljöprogram, finansiera miljöundersökningar och skapa gemensamma mätmetoder i området.⁶⁷ Dessa mål skulle i teorin minska risken för att regionen eller enstaka MED-9 länder fastnar i den onda spiral som gör det svårt att ta sig ur den demografiska fällan.

För EU-7 länderna innebär den stagnerade demografin ett antal utmaningar. Den negativa nativitetsutveckling har implikationer på ekonomin då beroendefrekvensen blir mycket hög.

Med det menas att antalet individer som är beroende av ekonomiskt stöd är fler ände som kan bidra till ekonomin. Detta problem blir extra stort i de länder som har haft en kraftig minskning i födelsetal, vilket innebär att i EU-7 kommer Greklands, Sloveniens, Italiens och Spaniens samhällen att drabbas hårdast. För att minska problemen som uppstår finns det i stort sett två lösningar, att öka andelen förvärvsarbetande eller importera arbetskraft från andra länder. Den första av dessa skulle bland att innebära att fler kvinnor skulle behöva arbeta,⁶⁸ något som skulle göra stor skillnad framför allt i Grekland och Malta där det är nästan hälften så många kvinnor som förvärvsarbetar än män.⁶⁹ Det skulle även innebära att pensionsåldern flyttas upp så invånarna jobbar längre tid. Med tanke på EU-7 ländernas kraftigt åldrade befolkning skulle det kunna ge en ökning i produktionen. Att importera arbetskraft skulle kunna vara den andra lösningen för att stävja produktionsnedgången i EU- 7.⁷⁰ Hela EU-7 beräknas ha en nettoimmigration på ca 280 000 människor är 2050, denna ökning från 200 000⁷¹ kan bli gynnsam för ekonomin. Att denna arbetskraftsinvandring skulle kunna komma från MED-9 länderna är mycket troligt och hur denna immigration skulle komma att hanteras skulle i så fall spela en central roll i hur relationerna runt Medelhavet utvecklas.⁷² Men MED-9 ländernas officiella nettoemigration beräknas minska till ca 13 000⁷³ människor så det är möjligt att mycket utav emigrationen skulle kunna ske illegalt. Detta skulle innebära stora påfrestningar, inte minst för individen, men även för ekonomin då de inte kan bidra till det ekonomiska systemet genom skatteintäkter. Ingen av dessa två problemlösningar är generellt omtyckta i samhällen⁷⁴ eftersom de innebär ganska stora förändringar och anpassningar av samhällsinstitutioner. I kapitel två tar jag upp pensionssystemet som exempel på en institution som måste förändras för att kunna klara det ökade demografiska trycket, detta är i allra högsta grad ett problem som måste lösas och kanske kan arbetskraftsimmigrationen hjälpa till att mildra stötarna.⁷⁵

67 http://ec.europa.eu/environment/enlarg/med/horizon_2020_en.htm 2008-05-28

68 Wilson, Chris (2007). Between Europe and the Mediterranean, ed. Fabre, Thierry & Sant-Cassia, Paul. New York: Palgrave Macmillan, s.26

69 http://laborsta.ilo.org/cgi-bin/brokerv8.exe 2008-05-28

(24)

Jag vill påminna om att det handlar om projektioner och beräkningar och inget utav de är skrivna i sten. Framtidsberäkningar brukar spegla de trender som finns i samhällena när de görs och kanske blir utgången en annan än vad som förespås.⁷⁶

5 Sammanfattande diskussion

I detta kapitel ska jag besvara mina forskningsfrågor och redovisa en del tankar och funderingar som uppkommit under arbetets gång.

5.1 Svaren på forskningsfrågorna

• Fanns det demografiska skillnader mellan EU-7 och MED-9 1995 och hur såg de demografiska skillnaderna ut?

När Barcelonaprocessen startade var det stora demografiska skillnader mellan EU-7 och MED-9. Befolkningen var ungefär lika stor ca 170 miljoner invånare i båda regionerna. Men åldersstrukturen var helt olika, MED-9 länderna hade mer än dubbelt så många unga som EU- 7. När det kommer till andelen äldre i befolkningen var relationen den omvända, EU-7 hade mer än fyra gånger fler äldre än MED-9. Migrationen var en mycket högre faktor i EU-7 som hade en nettoimmigration på ca 200 000 människor medan MED-9 hade en nettoemigration på endast ca 18 000. Dödstalen i EU-7 och MED-9 är, i jämförelse med födelsetalen lägre, 9.5 per tusen i EU-7 och 6 per tusen i MED-9. Födelsetalet i MED-9 var mycket högt, 27.3 per tusen invånare. I jämförelse med EU-7 länderna som hade ett födelsetal på 10.5 per tusen förstår man den stora befolkningsökning som sker i regionen fram till år 2050.

• Hur beräknas demografin utvecklas till år 2050?

År 2050 beräknas demografin att se helt annorlunda ut. MED-9 länderna beräknas ha en enorm befolkningsökning från ca 170 miljoner till ca 300 miljoner. EU-7 ländernas befolkning beräknas däremot att minska något till 168 miljoner. Båda regionerna beräknas ha en stagnerad befolkning men den stora åldersmässiga skillnaden dem emellan är andelen äldre. EU-7 har en stor befolkningsandel som är över 80 år medan MED-9 länderna har en mindre andel äldre. Dödstalen i regionerna ligger kvar på en låg nivå men ökar något till 14.5 per tusen i EU-7 respektive 8.1 i MED-9. Födelsetalen sjunker rejält i MED-9 till 12.5 per tusen medan de i EU-7 sjunker något till 8.8 per tusen. Migrationen ser fortfarande helt olika ut i regionerna. MED-9 ländernas nettoemigration beräknas ha minskat till ca 13 000 människor medan EU-7 gruppens nettoimmigration beräknas ha ökat till ca 280 000.

• Vad kan det innebära för den ekonomiska utvecklingen i regionerna och Medelhavet som helhet?

Regionernas skilda demografiska utgångslägen och framtider kommer vara den kontext i vilken deras relationer bestäms.⁷⁷ Regionerna står inför vitt skilda utmaningar. EU-7 möter en befolkningsminskning och en åldrande befolkning. Medan MED-9 står inför en kraftig befolkningsökning där andelen unga kommer att vara övervägande så långt fram i tiden som denna undersökning sträcker sig. Detta innebär olika ekonomiska utmaningar där båda